9789152624630 by Smakprov Media AB

verbum verbum verbum verbum verbum

789152 624630

Ingmar Brohed IngmarBrohed Brohed Ingmar Ingmar Brohed Ingmar Brohed

◊

religionsfrihetensoch ochekumenikens ekumenikenstid tid religionsfrihetens religionsfrihetens och ekumenikens tid religionsfrihetens och ekumenikens tid

◊ ◊

ISBN 978-91-526-2463-0

Sveriges kyrkohistoria Sveriges kyrkohistoria Sveriges kyrkohistoria Sveriges kyrkohistoria religionsfrihetens och ekumenikens tid

◊

Verbum Verbum Verbum Verbum Verbum

◊ religionsfrihetens sveriges religionsfrihetens och ekumenikens tid kyrkohistoria och ekumenikens tid sveriges sveriges sveriges kyrkohistoria kyrkohistoria religionsfrihetens religionsfrihetens och och ekumenikens ekumenikens tid tid

D D D

et svenska samhället genomgick en radikal förändring under samhället genomgick en radikal förändring förändring under et et svenska svenska samhället samhället genomgick en enkristenheten. radikal under 1900-talet. Detta gäller ävengenomgick den svenska Vid seklets 1900-talet. Detta gäller även den svenska kristenheten. Vid seklets 1900-talet. Detta gäller även även den densvenska svenska kristenheten. Vidvid seklets et svenska samhället genomgick en kristenheten. radikal förändring under ingång var Svenska kyrkan bunden av statlig lagstiftning, milkyrkan bunden av statlig lagstiftning, vid milingång ingång var var Svenska Svenska kyrkan kyrkan bunden bunden av av statlig statlig lagstiftning, vid mil1900-talet. Detta gäller även den svenska kristenheten. Vid seklets lennieskiftet upplöstes banden till staten. lennieskiftet staten. lennieskiftet upplöstes upplöstes banden banden till tillstaten. staten. ingång var Svenska kyrkan bunden av statlig vid milReligionsfrihetsfrågan återkom ständigt i debatten därlagstiftning, frikyrkliga riksdagsständigt debatten där frikyrkliga frikyrkliga riksdagsReligionsfrihetsfrågan återkom återkom ständigt ständigt iiidebatten debattendär riksdagslennieskiftet banden till staten. mänReligionsfrihetsfrågan ofta var upplöstes pådrivande. Genom 1951 års religionsfrihetslag stadfästes rätten män ofta 1951 års religionsfrihetslag stadfästes rätten män oftautträde var var pådrivande. pådrivande. Genom Genom 1951 1951 års årsunder religionsfrihetslag stadfästes rätten Religionsfrihetsfrågan återkom ständigt ireligionsfrihetslag debatten där frikyrkliga riksdagstill fritt ur Svenska kyrkan, och de följande årtiondena kom till fritt utträde ur ur Svenska Svenska kyrkan, kyrkan, och och under under de de följande följande årtiondena kom till fritt utträde kyrkan, och under de följande årtiondena kom män ofta var pådrivande. Genom 1951 års religionsfrihetslag stadfästes rätten relationen kyrka–stat att stå i fokus. relationen kyrka–stat kyrka–stat att attstå ståikyrkan, ifokus. fokus. relationen fokus. till fritt utträde ur Svenska och under de följande årtiondena komSamtidigt förnyades Svenska kyrkan teologiskt i utvecklingen av folk Samtidigt förnyades förnyades Svenska Svenska kyrkan kyrkan teologiskt teologiskt Samtidigt kyrkan teologiskt i utvecklingen utvecklingen av folk folk-relationen kyrka–stat att liturgisk stå i fokus. kyrkotanken och en ny medvetenhet. Från ifrikyrkligt håll av hävdade kyrkotanken och och en en ny ny liturgisk liturgiskpåmedvetenhet. medvetenhet. Från Från hävdade kyrkotanken medvetenhet. Från frikyrkligt håll hävdade Samtidigt förnyades Svenska kyrkan teologiskt ifrikyrkligt utvecklingen av folkman en församlingssyn byggd varje individs egen uttaladehåll bekännelse. man en församlingssyn byggd byggd på på varje varje individs individs egen egen uttalade bekännelse. kyrkotanken och en ny liturgisk medvetenhet. Från frikyrkligt håll hävdade man en församlingssyn varje individs egen uttalade bekännelse. Detta ledde till motsättningar men också en fruktbar teologisk diskussion. Detta ledde till tillmotsättningar motsättningar men ocksåen enblev fruktbar fruktbar teologisk man en församlingssyn byggdmen på också varje individs egen uttalade bekännelse. Nathan Söderblom, ärkebiskop 1914–31, banbrytare fördiskussion. ekumeniken, Detta ledde också en fruktbar teologisk diskussion. Nathan Söderblom, Söderblom, ärkebiskop ärkebiskop 1914–31, 1914–31, blev banbrytare banbrytare för ekumeniken, Detta leddeinternationellt. till motsättningar men också en blev fruktbar teologisk inteNathan minst Andra världskriget medförde en uppslutning kring 1914–31, blev banbrytare fördiskussion. ekumeniken, inteNathan minst internationellt. internationellt. Andra Andra världskriget världskriget medförde medförde en kring Söderblom, ärkebiskop 1914–31, blev banbrytare ekumeniken, olika ställningstaganden mot nazismen och för hjälpinsatser iför Europa. inte minst världskriget medförde en uppslutning uppslutning kring olika olika ställningstaganden ställningstaganden mot mot nazismen nazismen och och för för hjälpinsatser hjälpinsatser i i Europa. Europa. inte minst internationellt. Andra världskriget medförde en uppslutning kring Under 1900-talets andra hälft närmade kyrkan och frikyrkornazismen ochsig förSvenska hjälpinsatser Under 1900-talets 1900-talets andra hälft hälft närmade närmade sigekumeniska Svenska Svenska kyrkan och olika ställningstaganden motDe nazismen och sig för hjälpinsatser i Europa. na varandra på ett nyttandra sätt. intensifierade relationerna visade Under närmade sig Svenska kyrkan och frikyrkorfrikyrkornavarandra varandra på påett ett nytt sätt. sätt.De Deintensifierade intensifierade ekumeniska ekumeniska relationerna visade Under 1900-talets andra hälft närmade Svenska kyrkan och frikyrkorsig bland annat pånytt gudstjänstlivets område.sig Ett ökat kyrkomedvetande vann na intensifierade ekumeniska relationerna visade sigvarandra bland annat annat på pånytt gudstjänstlivets gudstjänstlivets område. område. Ett Ett ökat ökat kyrkomedvetande vann na på ett sätt. De intensifierade ekumeniska relationerna insteg i många frikyrkosamfund samtidigt som möjligheterna till ettvisade mer sig bland område. Ett ökat kyrkomedvetande vann insteg insteg i i många många frikyrkosamfund frikyrkosamfund samtidigt samtidigt som som möjligheterna möjligheterna till till ett ett mer mer sig bland annat på gudstjänstlivets område. Ett ökat kyrkomedvetande vann varierat gudstjänstliv ökade i Svenska kyrkan. som möjligheterna samtidigt varie varie rat rati gudstjänstliv gudstjänstliv ökade ökade Svenska Svenska kyrkan. kyrkan. insteg många frikyrkosamfund samtidigt som möjligheterna ett mer Genom invandring från ii1960-talet och framåt etablerades i till Sverige ett Svenska kyrkan. Genom Genom invandring invandring från från 1960-talet 1960-talet och ochvärlden, framåt framåtvilket etablerades etablerades iii Sverige Sverige ett varie rat gudstjänstliv ökade Svenska kyrkan. antal kyrkor med ursprung i iandra delar av medförde en helt ett ny Genom invandring från 1960-talet och framåt etablerades Sverige ett antal antal kyrkor kyrkor med med ursprung iiiandra andra delar delaroch av avvärlden, världen, vilket vilketden medförde medförde en enhelt heltett ny ny Genom invandring 1960-talet framåt etablerades i Sverige mångfald när detursprung gällerfrån kristna uttrycksformer. Också katolska kyrkan antal kyrkor med ursprung andra delar av världen, vilket medförde en helt ny mångfald mångfald när när det det gäller gäller kristna kristna uttrycksformer. uttrycksformer. Också Också den den katolska katolska kyrkan kyrkan antal kyrkor med ursprung i andra delar av världen, vilket medförde en helt ny växte snabbt tid. Denuttrycksformer. var vid 1900-talets utgång största kyrmångfald närfrån detsamma gäller kristna Också den den katolska kyrkan växte växte snabbt snabbt från från samma samma tid. tid. Den Den var var vid vid 1900-talets 1900-talets utgång utgång den den största största kyrmångfald när det gäller kristna uttrycksformer. Också den katolska kyrkan kan i Sverige, frånsett Svenska kyrkan, följd av de ortodoxa/österländska växte snabbt från samma tid. Den var vid 1900-talets utgång den största kyrkyrkan kan iiisnabbt Sverige, Sverige, frånsett Svenska kyrkan, följd följd av av de deutgång ortodoxa/österländska ortodoxa/österländska växte frånfrånsett sammaSvenska tid. Denkyrkan, var vid 1900-talets den största kyrkyrkorna. kan Sverige, frånsett Svenska kyrkan, följd av de ortodoxa/österländska kyrkorna. kyrkorna. kan i Sverige, Svenska kyrkan, följdenavsamlad de ortodoxa/österländska Med den härfrånsett boken ges för första gången kyrkohistorisk överkyrkorna. Med Med den den här här boken boken ges ges för för första första gången gången en en samlad samlad kyrkohistorisk kyrkohistorisk överöverkyrkorna. blick överden 1900-talets omvälvande utveckling kristenheten i Sverige. Med här boken ges för första gångeninom en samlad kyrkohistorisk överblick blick över över 1900-talets 1900-talets omvälvande omvälvande utveckling utveckling inom kristenheten kristenheten iiiSverige. Sverige. Med den här boken ges för första gången inom en samlad kyrkohistorisk överblick över 1900-talets omvälvande utveckling inom kristenheten Sverige. blick över 1900-talets omvälvande utveckling inom kristenheten i Sverige.

88 8

omslagsbilder Lag (1998:1593) om trossamfund. Se även sid 280. Ur Sveriges rikes lag 2005. Norstedts juridik. Foto: Per Myrehed

Oikoumene [grek. benämning på hela kristenheten]. Reliefen i koppar, som mäter 4 m i diameter, skapades av konstnären Olof Hellström till Världskyrkomötet i Uppsala 1968. Den bygger på den ekumeniska rörelsens symboler: korset och skeppet. UpsalaEkeby tillverkade små repliker i keramik, som såldes under mötet. Kopparreliefen är placerad utanför Kyrkornas Världsråds kontor i Genéve. Foto: © Peter Williams / WCC

Sveriges kyrkohistoria 8. religionsfrihetens och ekumenikens tid Ingmar Brohed

Verbum

Sveriges kyrkohistoria är utgiven av Verbum Förlag i samarbete med Svenska kyrkans forskningsråd. Samfundet Pro Fide et Christianismo är initiativtagare och huvudsponsor genom Henrikssonska fonden.

huvudredaktör: Docent Lennart Tegborg I redaktionen ingår:

Professor Oloph Bexell Professor Ingmar Brohed Professor Harry Lenhammar Fil. kand. Gun Lindberg

projekt- och redaktionssekreterare

Fil. mag. Inga Wernolf

förlagsredaktör, verbum

Susanna Mälarstedt bildredaktör

Carl Åkesson

grafisk formgivning

Sveriges kyrkohistoria omfattar åtta band: 1. Missionstid och tidig medeltid 2. Hög- och senmedeltid 3. Reformationstid 4. Enhetskyrkans tid 5. Individualismens och upplysningens tid 6. Romantikens och liberalismens tid 7. Folkväckelsens och kyrkoförnyelsens tid 8. Religionsfrihetens och ekumenikens tid

Andra upplagan repro och tryck: Elanders Sverige AB, Mölnlycke 2013

Förord · 7 bundenhet och frihet · 8 1. Svenska kyrkan bunden av statens lagstiftning · 10 2. Bibelsynen drar upp gränser · 19 3. »Sveriges folk – ett Guds folk.« Ungkyrklighetens kyrkoprogram · 26 4. Nya fria organisationsformer i Svenska kyrkan · 41 5. Nya tankar kring gudstjänst och församlingsliv i Svenska kyrkan · 54 6. Nya kyrkor byggs · 72 7. Svenska kyrkan vidgar sina ekumeniska perspektiv · 80 8. Utvecklingen inom väckelserörelserna och katolska kyrkan · 84 9. Kyrka-statfrågor · 115 kriser och världskrig · 120 10. Svenska kyrkan under krisåren · 122 11. Oxfordgrupprörelsen och utvecklingen i frikyrkosamfunden · 137 12. Kyrkosynen stärker identiteten inom Svenska kyrkan · 148 13. Ekumeniska strävanden · 160 14. Kyrkorna under andra världskriget · 166 i välfärdssamhället · 192 15. Kyrkan i samhället · 194 16. Svenska kyrkan i den offentliga debatten · 207 17. Svenska kyrkan demokratiseras. Institutionssjälavården förändras · 216 18. De fria samfunden – utveckling och försök till samgående · 227 19. Småkyrkorörelsen och liturgisk förnyelse · 244 20. Ny religionsfrihetslag och beslut om kyrka-statutredning · 255 21. Ekumeniken och rättvisefrågorna · 267 I det öppna samhället · 274 22. Förändrade relationer mellan Svenska kyrkan och staten · 276 23. Ekumenik och samverkan · 282 24. Svenska kyrkans identitet i en ny tid · 289 25. Ny kyrkohandbok och bibelöversättning · 292 26. Den svenska kristenheten inför millennieskiftet · 297

Fördjupningsartiklar · 304 Kyrkor och samfund i etermediernas tid – Gunnar Hallingberg · 306 Frikyrkligt gudstjänstliv – Torsten Bergsten · 315 Den kristna församlingssången – Per Olof Nisser · 330 Den kyrkliga textilkonstens förnyelse – Inger Estham · 341 Samverkan och växelverkan. Kristendomsundervisning i kyrka och skola – Lennart Tegborg · 351 Mission i globaliseringens tidevarv – Björn Ryman · 358 Kvinnor kräver tillträde till det teologiska samtalet. Lydia Wahlström och Emilia Fogelklou – Inger Hammar · 365 Nathan Söderblom – religionshistoriker, ärkebiskop och internationell ekumenisk kyrkoledare – Sven-Erik Brodd · 374 Lewi Pethrus och den svenska Pingströrelsen – Carl-Gustav Carlsson · 381 Bo Giertz och Svenska kyrkan – Oloph Bexell · 386 Uppsalaexegetiken – Birger Gerhardsson · 392 Teologins uppgift. Traditionsbildningar inom svensk 1900-talsteologi – Ola Sigurdson · 396 Litteratur · 404 Register · 428 Författarpresentation · 445

Notiser är signerade i de fall de är skrivna av någon annan än kapitlets författare: Urban Claesson (UC), Oloph Bexell (Obxl), Torsten Bergsten (TB), Harry Lenhammar (HL) och Birger Gerhardsson (BG).

förord

Boken Religionsfrihetens och ekumenikens tid är det åttonde och sista bandet i verket Sveriges kyrkohistoria. Det omfattar perioden från 1910 till millennieskiftet 2000. Huvudförfattare är Ingmar Brohed, professor i kyrkohistoria vid Lunds universitet. Forskare från olika forskningsområden bidrar med fördjupningsartiklar och med notiser i anslutning till texten. En presentation av samtliga författare finns i slutet av boken, liksom en bibliografi och ett orts-, person- och sakregister. Boken handlar om samhällsutveckling, teologisk reflektion, kyrkorättsfrågor, samfundsstrategier och kyrkolivets förnyelse. Titeln anger två viktiga linjer under perioden: religionsfrihet och ekumenik. Religionsfrihetsfrågan var aktuell under hela perioden. Delreformer genomfördes under 1900-talets första del. Den större frågan – om rätt till fritt utträde ur Svenska kyrkan – fick sin lösning först genom 1951 års religionsfrihetslag, men inte heller den innebar en definitiv lösning på religionsfrihetsproblemet. Den aktualiserades under de utredningar om kyrka–stat som pågick från 1958 och som resulterade i att Svenska kyrkan år 2000 fick ny relation till staten. Övriga trossamfund fick samtidigt möjlighet att verka inom nya rättsliga former. Ekumeniken fick ett genombrott under 1900-talet. Det gällde den världsvida ekumeniken – där Sverige kom att ge viktiga

bidrag – och hemmaekumeniken. Under 1900-talets tre sista decennier förändrades det ekumeniska samtalet. Det fanns allt mer som förenade. Den liturgiska förnyelsen till exempel gick över samfundsgränserna. Samma sak gällde sången. Vid millennieskiftet sjöng ungdomar i alla svenska kristna samfund ofta samma nya sånger. Att kyrkohistoriskt beskriva tiden 1910 –2000 har sina speciella problem. Perioden är ännu endast delvis vetenskapligt behandlad. Problemet är särskilt påtagligt i fråga om de tre sista årtiondena. Lösningen har för tiden 1973–2000 blivit en medveten begränsning till fyra stora frågekomplex. Verket Sveriges kyrkohistoria är resultatet av arbetet i Projektet Sveriges kyrkohistoria med Samfundet Pro Fide et Christianismo som initiativtagare och huvudsponsor, med Svenska kyrkans forskningsråd som huvudman och med Verbum som förlag. Uppgiften har varit att åstadkomma ett modernt svenskt kyrkohistorieverk från missionstiden på 800-talet fram till millennieskiftet 2000 och att därmed bidra till att i ord och bild synliggöra en viktig del av det andliga livets historia i Sverige. I och med utgivningen av denna volym är uppgiften fullföljd. Uppsala i april 2005 Lennart Tegborg huvudredaktör

tiden i910â&#x20AC;&#x201C;1932

Bundenhet och frihet

venska kyrkans organisation och verksamhet var reglerad genom 1686 års Kyrkolag och andra lagar och förordningar, som i många avseenden avspeglade en förgången tids förutsättningar. Avgörande förändringar förutsatte kyrkomötesbeslut och medgivande av regering och riksdag, vilket försvårade nödvändiga organisationsförändringar och nysatsningar. Ändå fanns det möjlighet till nya kyrkliga initiativ utöver vad som var reglerat i lag. Biskopsmotionen vid 1929 års kyrkomöte innehöll skissen till ett kyrkoreformprogram. De fria samfunden styrdes inte av den bundenhet och de begränsningar som gäll-

de Svenska kyrkan – men friheten var inte total. Den begränsades bland annat av bundenheten till väckelsens bibeltolkning. Från Bibeln hämtades mönster och former för församlingslivet. Periodens stora fråga för alla samfund, inklusive Svenska kyrkan, blev bibelsynsfrågan. »Det nytestamentliga församlingsbegreppet« förenade den svenska frikyrkligheten och blev en grundval för svensk frikyrkoekumenik. Stockholmsmötet år 1925 var en manifestation av vilja till internationellt samförstånd och samverkan. Det lade också grunden till bildandet av Svenska Ekumeniska nämnden.

sveriges kyrkohistoria – religionsfrihetens och ekumenikens tid

kapitel 1

Svenska kyrkan bunden av statens lagstiftning Vid tiden kring sekelskiftet 1900 hade Sverige en befolkning om drygt fem miljoner invånare. Omkring fyra miljoner bodde på landsbygden och drygt en miljon i städer eller tätorter. Industrialiseringen kom senare till Sverige än på de flesta håll i Europa. Vid sekelskiftet var ännu över hälften av hushållen knutna till jordbruket. Den moderna staden växer fram Sverige genomgick fram till 1930 vad man kallar den andra industriella revolutionen. Vetenskap och ingenjörskunnande fick en växande betydelse. Från landsbygden drogs människor till städerna som arbetare vid fabrikerna eller som tjänstefolk. Industrialiseringen gjorde att en del städer började växa mycket kraftigt. År 1910 fanns endast elva städer med fler än 25 000 invånare. Tre dominerade kraftigt: Stockholm hade c:a 342 000 invånare, Göteborg 167 000 och Malmö 83 000. År 1930 hade dessa tre städer expanderat till 502 000, 243 000 respektive 120 000 invånare. Femton städer hade samma år över 25 000 invånare. Städernas kraftiga expansion förändrade förutsättningarna för kyrkorna och samfunden. Särskilt gällde detta Svenska kyrkan, som hade behållit sin medeltida församlingsstruktur, i synnerhet på landsbygden. I de större städerna var stadskärnorna byggda i stora kvarter med flervåningsfastigheter i sten eller tegel. Här bodde de

ekonomiskt starka. Städerna expanderade i ytterområdena med en ofta planlös bebyggelse eller genom att ett gytter av gårdshus byggdes i centrum. Här levde ett växande stadsproletariat under svåra ekonomiska och sociala omständigheter. Med tiden började egnahemsområden byggas i städernas ytterområden. Också dessa var vanligen socialt och ekonomiskt segregerade. Bostadsnöden och trångboddheten i städernas centrum avhjälptes något, men det var endast de mest välbetalda hantverkarna och yrkesarbetarna som hade råd att utnyttja egnahemsrörelsen. Ny teknik utvecklas på olika områden De stora järnvägsbyggena var i stort avslutade vid sekelskiftet, men järnvägsnätet fortsatte att byggas ut fram till 1930. På motsvarande sätt utvecklades de nya kommunikationssätten bil och flyg. Den första bilen i Sverige visades på utställning i Göteborg 1891, men ännu vid första världskrigets utbrott 1914 fanns endast 3 000 bilar i Sverige. Expansionen började först efter andra världskriget. Flyget introducerades med en första reguljär linje 1924, men fick sitt stora genombrott först 40 år senare. Telefonen kom i bruk 1880 och vid andra världskrigets slut var Sverige det mest telefontäta landet i världen efter USA. Samma förhållande gällde radion, som in-

svenska kyrkan bunden av statens lagstiftning

Samfundstidningarna förmedlade ofta i text, och inte minst i bild, kunskap om världen utanför Sverige och om missionsverksamheten. Foto: Svenska Missionskyrkans arkiv

troducerades 1925; sändningarna leddes av Radiotjänst. Det kristna programutbudet fick redan från början ett stort utrymme. Möjlighet till ökad kunskap Medborgarna i Sverige hade fått fler möjligheter att hålla sig informerade om vad som hände i landet och världen. Svenska dagstidningar lästes alltmer. År 1919 fanns det 235 dagstidningar. En nationell nyhets-

byrå, TT (Tidningarnas Telegrambyrå), tillkom 1919; den fick ansvar för alla nyhetssändningar i radio. Informationen blev därför i viss mån centralstyrd. De som var engagerade i kyrkornas och samfundens mission kunde komplettera den utlandskunskap som gavs i dagstidningar och radio genom missionstidningarnas reportage och bilder från Afrika och Asien. Återvändande missionärer berättade i församlingarna om sin verksamhet

sveriges kyrkohistoria – religionsfrihetens och ekumenikens tid

och samlade samtidigt in pengar för missionen. De missionsengagerade hade förmodligen en visserligen vinklad med dock bättre information om vad som hände i Afrika och Asien än övriga svenskar. Möjligheterna att tillgodogöra sig information av olika slag hänger samman med utbildningssystemet. Vid sekelskiftet 1900 fanns obligatorisk sexårig folkskola. Därefter kunde eleverna gå vidare till realskolor och gymnasium. De allra flesta gick endast en kortare fortsättningskurs efter folkskolan. En mycket stor del av befolkningen under förra hälften av 1900-talet hade alltså en sex- eller sjuårig skolundervisning. Gymnasierna förblev elitskolor för ett fåtal. Svenska kyrkan hade länge ett stort administrativt ansvar för skolväsendet. Vid sekelskiftet började detta ansvar att övergå till stat och kommun, först med gymnasierna. På landsbygden var kyrkoherden fram till 1930 självskriven ordförande i skolrådet. Som ett komplement till det offentliga skolväsendet fanns också folkhögskolorna som fria nya utbildningar. Svenska kyrkan och övriga samfund kom att utnyttja denna möjlighet. Rösträtten och parlamentarismen Kunskapsmässigt var befolkningen starkt skiktad. Under början av 1900-talet var möjligheten till politiskt inflytande starkt begränsad. Genom 1909 års rösträttsreform genomfördes allmän rösträtt för män. Valmanskåren fördubblades till att omfatta en femtedel av folket. Först 1918 genomfördes allmän rösträtt för män helt utan ekonomiska villkor. Kvinnor fick lika rösträtt genom beslut 1919–20. Vid 1921 års riksdag invaldes fyra kvinnor i riksdagens andra kammare och en i första. Sverige var sist bland de nordiska länderna med att ge kvinnor full rösträtt. Den politiska parti-

bildningen var genomförd i början av 1920-talet med riksdagspartier och landsomfattande partiorganisationer. Partibildningarna var grundvalen för en parlamentarism byggd på folkrepresentation genom allmänna val, förutsättningen för ett demokratiskt statsskick. Parlamentarismen innebar att kungen var bunden av valutgången vid regeringsbildning. Men parlamentarismen var ännu bräcklig och Gustaf V satte den på prov vid den så kallade borggårdskrisen 1914, då han framtvingade ett regeringsskifte. År 1917 brukar anges som tiden för parlamentarismens definitiva genombrott i Sverige. Sveriges förbindelser med utlandet Fram till första världskriget var Tyskland det land som Sverige hade flest kontakter med, både handelsmässigt, politiskt, kulturellt och vetenskapligt. Efter kriget mötte ett nytt Europa med ett kraftigt försvagat Tyskland, som genom Versaillesfreden 1919 också krävts på ett enormt krigsskadestånd. För svenskt vidkommande innebar krigsslutet en långsam omorientering mot England och Amerika. En ny situation hade uppstått i Sverige genom att unionen med Norge upplöstes 1905 (® Band 7 sid. 198–199). Den tidigare skandinavismen ersattes av en växande nationalism, ofta med rent provinsiella inslag. För kyrkolivet fick unionsupplösningen inga större konsekvenser. De nordiska kyrkorna och frikyrkliga samfunden fortsatte sina ömsesidiga kontakter. Detta gällde i synnerhet utbytet mellan de stora folkliga väckelserörelserna i Sverige, Norge och Finland. Den nya folkkyrkoteologi som växte fram inom Svenska kyrkan kunde också medvetet anknyta till den starka nationalism som fanns som ett arv från 1880- och 90-talen.

svenska kyrkan bunden av statens lagstiftning

Sammanfattning I det svenska samhället fanns både bundenhet och öppenhet. Det gamla bondesamhällets strukturer var fortfarande dominerade, trots en växande urbanisering. Samhället var hårt reglerat genom lagstiftning. Samtidigt öppnade sig nya möjligheter, vilket inte minst de stora folkrörelserna var tecken på. Men det fanns också växande motsättningar i samhället och social oro inom arbetarklassen, som lett till storstrejken 1909 och många senare arbetskonflikter mellan arbetsgivare och arbetstagare. Ådalskravallerna 1931 var den mest uppmärksammade arbetskonflikten, då militär sköt ihjäl fem deltagare i ett demonstrationståg. Oron gällde också vad som skulle hända i Europa efter första världskrigets slut. Inte minst fanns det en fruktan för effekterna av revolutionen i Ryssland. 1800-talets religionsfrihetslagstiftning (® Band 7 sid. 46, 96) gällde till 1952. Att vara svensk medborgare innebar samtidigt att man tillhörde ett religiöst samfund: Svenska kyrkan eller annat av staten erkänt trossamfund. Genom sin lagstiftning visade staten att den värnade om de kristna värderingarna som grundval för samhällets gemensamma värdenormer. Svenska kyrkan, som fanns i varje socken över hela landet, var en statskyrka men också en folkkyrka. förhållandet till väckelserörelserna Väckelserörelserna hade 1910 vuxit snabbt, organiserat sig i nya samfund och vunnit många nya medlemmar. Nästan alla stod också kvar som medlemmar i Svenska kyrkan och var då dubbelanslutna. Störst bland de frikyrkliga samfunden var 1910 Svenska Missionsförbundet, följt av Sven-

ska Baptistsamfundet. Expansionen fortsatte att vara kraftig fram till mitten av 1930-talet, men visade stora regionala skillnader. Den romersk-katolska kyrkan i Sverige var under samma period ännu främmande och marginell i svensk kristenhet och svenskt samhällsliv. År 1910 hade den 3 070 medlemmar. Svenska kyrkan var helt dominerande när det gäller medlemstal. Inom sig rymde den också olika slag av väckelserörelser, som i en del fall var organiserade som egna rörelser inom Svenska kyrkan. Det gäller främst Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen (EFS), bildat 1856, och Bibeltrogna Vänner (BV), som bröt sig ur EFS 1911 (® sid. 23). För EFS och BV fanns en frihet att arbeta inom Svenska kyrkan. Mellan Svenska kyrkan och den samlade svenska frikyrkligheten fanns både en stark motsättning men också samförstånd. Motsättningen rörde framför allt bibeloch församlingssyn, men också synen på dop och nattvard och statskyrkans fortbestånd. Det ekumeniska arbetet kyrkor och samfund emellan följde två helt skilda huvudlinjer: en för Svenska kyrkan i relationen till andra kristna kyrkotraditioner utomlands, något som manifesterades i det internationella kyrkomötet i Stockholm 1925; den andra linjen dominerades av Svenska Missionsförbundet, Svenska Baptistsamfundet och Metodistkyrkan, som tog initiativ till Frikyrkomötena och Frikyrkliga samarbetskommittén 1918. Men det fanns också ett samförstånd när det gäller de kristna värdena i samhällslivet. svenska kyrkans församlingar bundna av statlig reglering Svenska kyrkan var 1910 indelad i drygt 2 550 lokala församlingar med i medeltal

sveriges kyrkohistoria – religionsfrihetens och ekumenikens tid

cirka 2 150 medlemmar i varje församling. Tjugo år senare var antalet församlingar nästan detsamma. Det var regeringen som beslutade om inrättandet av nya församlingar och nya prästtjänster. Det var sällan sådana medgavs av regeringen, eftersom det ökade kostnaderna. Eftersom regeringen inte ville ändra de bindande statliga strukturerna måste kyrkan söka en ny frihet och nödvändiga utvecklingsmöjligheter genom en kompletterande organisation. De frikyrkliga församlingarna bildades av dem som anslöt sig. De var därmed flexibla och inte bundna av gamla strukturer eller statlig reglering. Pastorerna kunde inte åläggas att sköta statliga och kommunala uppgifter. De frikyrkliga församlingarna hade frihet att organisera sitt arbete efter sina egna behov och sin egen teologi. Församlingarna i Svenska kyrkan styrdes enligt 1862 års kommunallagar av kyrkostämman, öppen för alla röstberättigade. Kyrkoherden var självskriven ordförande. Skolärenden låg kvar i den kyrkliga kommunen. Kyrkostämman hade därför två verkställande organ: kyrkoråd och skolråd. Också i dessa var kyrkoherden självskriven STIFT, FOLKMÄNGD, FÖRSAMLINGAR OCH PRÄSTTJÄNSTER ÅR 1910

Stift: Folkmängd: Församlingar: Prästtjänster: Uppsala 565 816 253 305 Linköping 424 269 212 268 Skara 366 150 375 247 Strängnäs 381 452 170 192 Västerås 420 319 133 186 Växjö 328 351 186 201 Lund 833 987 439 296 Göteborg 626 329 276 215 Kalmar 136 377 69 82 Karlstad 348 633 142 144 Härnösand 368 547 136 138 Luleå 322 465 57 102 Visby 55 219 93 51 Sthlms stad 339 138 17 69 5 517 052

2 558

2 496

ordförande. Liksom i den borgerliga kommunen beräknades rösterna i den kyrkliga kommunen efter inkomst. År 1910 hade den fyrtiogradiga skalan införts, som graderade rösterna efter jordinnehav, inkomst och förmögenhet. Ingen fick dock inneha mer än 1/10 av församlingens röster. Detta system upphävdes slutgiltigt 1918, då alla, kvinnor som män, fick lika rösträtt. Lagen om församlingsstyrelse 1930 och Lagen om skolstyrelse i vissa kommuner innebar stora förändringar. I församlingar med fler än 5 000 invånare överfördes kyrkostämmans beslutsrätt till kyrkofullmäktige. Detta medförde att sammansättning blev beroende av den partipolitiska situationen. Såväl kyrkofullmäktige som kyrkostämma valde själv ordförande. Kyrkoherden var inte längre självskriven, vare sig som ledamot eller ordförande, men hade rätt att närvara. I kyrkorådet däremot förblev kyrkoherden självskriven ordförande. Villkoren för valbarhet till kyrkoråd formulerades 1930 så: till ledamot får väljas »endast den som … kan anses vilja främja församlingslivet«. I alla församlingar med fler än 1 500 invånare överfördes skolfrågorna till kommunen. I de minsta församlingarna fortsatte kyrkostämman att tillsätta skolråd. Kyrkoherden hade i skolrådet yttranderätt och kunde också, fastän han inte var vald ledamot, väljas som ordförande. Svenska kyrkans präster hade ansvar för en rad andra borgerliga uppgifter som till exempel hela folkbokföringen, som sköttes från pastorsexpeditionerna. Kyrkoherden var som statstjänsteman personligen ansvarig för folkbokföringen. Han medverkade årligen också i mantalsskrivningarna. Kyrkoherden var också engagerad i det som då betecknades som fattigvårdsfrågor.

svenska kyrkan bunden av statens lagstiftning

Foto ur Linköpings stift i ord och bild

Pastorsexpeditionen i Linköpings domkyrkoförsamling i slutet av 1940-talet. Svenska kyrkan skötte folkbokföringen från pastorsexpeditionerna fram till 1991. Kyrkoherden var ansvarig. Det var en tidskrävande uppgift, i synnerhet i städerna där särskild personal fick anställas.

från agrar struktur till statlig reglering Prästerna i landsbygdsförsamlingarna ansvarade i regel ensamma för församlingsarbetet. Där fanns – till skillnad från de flesta stadsförsamlingar inga diakonissor. Lantprästerna förväntades ta ansvar i fattigvårdsfrågor och hade även efter 1930 ett fortsatt ansvar för folkskolan – nu som vald ordförande. De var därför väl förtrogna också med församlingsbornas vardagsliv och uppfattades ofta även som en lokal samhällsrepresentant. På ett område märktes att det gamla agrara bondesamhället med dess självhushållning gick mot sin upplösning. Genom 1862 års prästlöneförordning hade tiondet i natura ersatts av en reglerad penninglön.

Genom 1910 års prästlönereform försvann en annan del av det agrara prästlönesystemet. Prästgårdsjorden skulle i fortsättningen utarrenderas och prästen skulle få en fast penninglön. Principen fasthölls att varje församling skulle avlöna sin egen präst. Lönen skulle betalas i kontanter. Utgångspunkten var en årlig grundlön för kyrkoherden om 4 000 kronor. Härtill kom fyllnadsbelopp i relation till folkmängd, församlingsareal jämte fri bostad och skjutsersättningar. Maxlönen fastställdes till 8 000 kronor. Domprostlönerna varierade mellan 8–10 000 kronor och komministerlönerna mellan 2 500–5 000 kronor. Samtidigt infördes ålderspension; pensionsåldern var 75 år. Som en utgångspunkt för beräkningen

sveriges kyrkohistoria – religionsfrihetens och ekumenikens tid

Foto: Kent Larsson Megapix

Den religiösa seden vid livets högtider markerades också genom klädseln. De två övre bilderna visar växlingen mellan flickornas långa svarta respektive vita konfirmationsklänningar vid slutet av 1920-talet och början av 1930-talet. Pojkarna bar mörka kostymer, i regel den första de hade. Bilderna från Laholms församling i Göteborgs stift. Den nedersta bilden visar konfirmanderna iförda kåpor, en sed som började införas vid 1960-talets slut. Församlingarna inköpte kåporna som sedan utlånades. Bild från Lerbäcks församling i Strängnäs stift, år 1994.

Foto: Privat ägo

svenska kyrkan bunden av statens lagstiftning

av prästlönerna togs skolväsendet, där en rektor vid gymnasium som ingångslön hade 4 000 kronor, en lektor hade 2 600 kronor och adjunkterna 2 000 kronor. De flyttades ganska snabbt upp i högre lönegrader och fick också tjänstepensioner. Den agrara kultur som prästerna på landet tidigare delat med bönderna var därmed bruten. Prästgården med trädgård blev prästens tjänstebostad med skyldighet för prästen att bo där. Som ett ekonomiskt utjämningssystem mellan församlingarna inrättades 1910 Kyrkofonden, förvaltad av Statskontoret. Det nya lönesystemet innebar inte att prästerna blev statsanställda. Det var fortfarande kyrkan som avlönade sitt prästerskap, huvudsakligen genom avkastning av prästlönejord och kyrkoskatt. 1910 års prästlöneförordning var emellertid en statlig lönereglering och detta bidrog till att regeringen av ekonomiska skäl var ytterligt återhållsam med att inrätta nya prästtjänster, även om dessa betalades via Kyrkofonden, som finansierades av kyrkoskatten. prästval Alla som var röstberättigade vid kyrkostämma hade en röst. Detta gällde också med någon inskränkning kvinnor. Det innebar att en begränsad kvinnlig rösträtt genomfördes vid prästval inom Svenska kyrkan innan den infördes vid statliga och kommunala val. I de val där domkapitlet skulle utfärda fullmakt upprättade detta ett förslag på tre sökande. Dessa skulle hålla provpredikan. Därefter kunde församlingen kalla en fjärde provpredikant; i det fallet gick ärendet vidare till Kungl. Maj:t som utnämnde en av provpredikanterna eller annan som anmält sig som extra sökande. Tillsättning av komministrar skedde efter samma princi-

per men utan frågodag och fjärdemannakallelse. I ett antal så kallade privilegierade församlingar kunde församlingen kalla vem man ville, varefter tre namn sattes upp på förslag genom val. Kungl. Maj:t utnämnde sedan. Denna lagstiftning gällde till år 1934. Den gamla patronatsrätten upphävdes 1922. Vid ändringen av prästvalen hade man strävat efter att nå balans mellan församling, domkapitel och Kungl. Maj:t. Domprosttjänsterna tillsattes samtliga fortfarande av Kungl. Maj:t efter föregående val. gudstjänstens kris Svenska kyrkan hade vid tiden strax efter sekelskiftet svårighet att rekrytera präster. Därtill kom också en teologisk kris i brytningen mellan gammal och ny teologi (® sid. 19 f.). Från många håll riktades kritik mot Svenska kyrkans församlingar: från en samlad frikyrklighet, från lågkyrkligt håll, från en alltmer kyrkokritisk socialdemokrati och från en sekulariserad borgerlighet. Livsåskådningsmässigt kom kritiken också från ett alltmer naturvetenskapligt betraktelsesätt.

DELTAGANDE I HÖGMÄSSOGUDSTJÄNST STIFTSVIS ÅR 1932

Stift Uppsala Linköping Skara Strängnäs Västerås Växjö Lund Göteborg Karlstad Härnösand Luleå Visby Stockholm

procent av befolkningen 3.2 4,3 9.8 3,4 3,2 8,0, 5,6 13,4 3,9 3,7 3,7 5,7 5,4

sveriges kyrkohistoria – religionsfrihetens och ekumenikens tid

Den kyrkliga seden i församlingarna var fortfarande mycket stark när det gällde kyrkans medverkan i livets avgörande skeden: dop, konfirmation, vigsel och begravning. En nedgång av barndopen fanns naturligtvis på de orter där baptistiska församlingar var starka. En del äldre kyrkliga seder som husförhör och kyrktagning hade nästan försvunnit. Undantagen gällde gammalkyrkligt präglade stift, där den kyrkliga seden i allmänhet var starkare än i övriga delar av landet. Kyrktagningen levde därför ännu kvar i viss utsträckning i Göteborgs, Skara och Växjö stift samt i Västerbottens kustland i dåvarande Härnösands stift. Den stora krisen i församlingarna gällde deltagandet i söndagens högmässogudstjänst. Biskopen i Karlstad, J A Eklund (1863–1945), myntade uttrycket »De tomma kyrkornas ödeland«. På olika sätt – och med mer eller mindre säkra resultat – började biskoparna försöka skaffa sig en mer detaljerad överblick över den kyrkliga sedens ställning i sina stift. Den första mer rikstäckande gjordes emellertid av Dagens Nyheter fyra söndagar i november 1927. Resultatet av dessa räkningar var att gudstjänsterna under de fyra söndagarna i genomsnitt besöktes av drygt fem procent av svenska folket. I olika stift började nu genomföras mer systematiska kyrkostatistiska undersökningar, som i stort bekräftade Dagens Nyheters siffror. De stift som präglades av en äldre kyrklig väckelse hade högst kyrksamhet. Dagens Nyheters journalister formulerade 1927 sina iakttagelser: »Kronobergarna [Växjö stift] gå mest i kyrkan i hela Småland.« När det gäller de mer frikyrkligt präglade delarna av detta stift var kommentaren: »Frikyrkligheten drar ned siffrorna i Jönköpings och Kalmar län.« För Göteborgs stift formulerade man sig lite längre

när man analyserade schartauanismens betydelse för kyrksamheten: »Den börjar sätta märkbara spår efter sig när man kommer ett litet stycke in i Halland och utbreder sig sedan successivt uppåt och inåt Älvsborgs län där den ännu är stark och mäktig. … Uppåt mot norr blir det ett tvärt avbrott i schartauanismens betydelse för själva Göteborg, där den tycks ha förlorat greppet om folket i konkurrens med storstadens ande. Kommer man emellertid bara utanför Göteborgsräjongen flammar den ånyo upp. I Bohuslän lägger sig den schartauanska svallvågen när man kommer litet norr om Lysekil och uppe i socknarna som Skee vid Strömstad är besöksfrekvensen inte större än i andra delar av landet.« För Västerbotten i Luleå stift var kommentaren i DN 1927 denna: »Uppgifterna från kustsocknarna i Västerbotten och södra Norrland bekräfta också att ännu är inte kyrksamheten från gammalläseriets dagar som gjort denna bygd känd utdöd.« Kommentarerna visar också den växande stadens problem. Vad som betecknades som »arbetarförsamlingar« hade lägre siffror än staden i övrigt. Svenska kyrkan förväntade sig att församlingsborna skulle gå till högmässa i sin egen församlingskyrka. Detta mönster hade nu brutits i städerna. »För övrigt förhåller det sig ju så att stockholmarna ingalunda hålla sig till sina församlingar. De gå dit där favoritprästerna låta höra sig, och i kyrkorna samlas därför folk från alla vädersträck.« Någon motsvarande undersökning om det frikyrkliga gudstjänstdeltagandet gjordes inte under motsvarande tid.

bibelsynen drar upp gränser

kapitel 2

Bibelsynen drar upp gränser

Kring sekelskiftet 1900 hade nya uppfattningar om synen på Bibeln börjat tränga igenom inom den teologiska forskningen. Det skedde under inflytande av den historisk-kritiska forskningen och rörde i grunden också kristendomens ställning i samhälls- och kulturliv. Impulserna inom protestantismen kom främst från luthersk tysk teologi genom teologen Albrecht Ritschl (1822–1889) och vidarefördes av dennes lärjungar, främst Adolf von Harnack (1851– 1930) och Wilhelm Herrman (1846–1922). Av sina konservativa motståndare uppfattades denna teologi, som sammanfattande kallas liberalteologi, hota tron på Bibeln som Guds ord. Konflikterna blev därför djupa inte bara inom Svenska kyrkan utan också inom flera frikyrkosamfund. Inom katolska kyrkan kallades motsvarigheten till liberalteologin modernismen. Under intryck av den framväxande kritiska historie- och språkforskningen började bibeltexterna utforskas med samma metoder som användes inom dessa vetenskaper. En ny syn på Bibelns tillkomst växte fram. Som en konsekvens började också kyrkornas lärosystem och dogmer att kritiseras (® Band 7 sid. 271–277). Trosläran omformades i en mer etisk riktning. Människan Jesus ställdes i centrum som det stora etiska föredömet. I Bergspredikans budskap fanns de etiska mönstren för männis-

kans liv, menade man. Guds rike, förstått som ett etiskt ideal var mänsklighetens slutmål. Men mycket kunde förverkligas redan i denna världen. En radikal riktning i Sverige av liberalteologin utformades av teologen Emanuel Linderholm, som ville rensa bort dogmerna ur kristendomen (® sid. 56). De liberala teologerna ville också överbrygga den växande klyftan mellan klassisk kristendom, kritisk vetenskap, utvecklingslära och ett modernt samhälle. De ville åstadkomma en syntes mellan kristendom, livsåskådning och kristet samhällsliv, en öppning mot det moderna. Kristendomen hade sin givna plats livsåskådningsmässigt och i samhället men på ett nytt sätt. Liberalteologin blev därför både apologetisk – försvarande – och kulturöppen. Den stora kristna kultursyntesen blev ett mål. Kyrkorna skulle förändras till denna nya öppenhet och ompröva sina tidigare ståndpunkter för att på så sätt komma bort från sina tidigare traditionalistiska och konservativa hållningar och bryta sin isolering i samhället. Denna vilja till reform, utifrån en bestämd teologisk tolkning, ledde till konkret kyrkopolitik. Öppenheten gällde också kulturlivet. I Tyskland gick denna teologiska öppenhet under benämningen kulturprotestantism. Eftersom den liberala teologin inte var en avgränsad rörelse eller riktning utan

sveriges kyrkohistoria – religionsfrihetens och ekumenikens tid

snarast en teologisk grundhållning kunde dess företrädare föra fram personligt präglade utformningar och nyanser. Vid teologiska fakulteten i Uppsala var Nathan Söderblom en av dess företrädare. Han accepterade den historisk-kritiska bibelsynen och ansåg att teologisk vetenskaplig forskning på denna grund inte kunde bli skadlig för kyrkan utan tvärtom en tillgång. Detsamma gällde även den andre tongivande teologen i Uppsala, Einar Billing, som blev professor 1909. Också i hans bibelteologi finns en acceptans av den historiskt-kritiska synen på bibeltexterna. »kristendomen och vår tid« För spridningen av liberal teologi kom tidskriften Kristendomen och vår tid att få stor betydelse. Den utkom 1906–33, hade nära anknytning främst till teologiska fakulteten i Lund och fick stor spridning bland präster i södra Sverige. Namnet anknöt till en tysk evangelisk liberal tidskrift Die christliche Welt. Syftet med tidskriften var att presentera den nyare teologiska vetenskapen och följa samtidens kulturella strömningar. Man ville verka för en kulturöppen kyrka. Främst genom recensioner av nyutkommen litteratur introducerades undan för undan den nya teologin. Den första redaktionen för tidskriften bestod av två teologie professorer och två kyrkoherdar. Magnus Pfannenstill (1858– 1940) var teologie professor från år 1900 och tillika domprost i Lund från 1912. Han stod helt i den liberalteologiska tyska traditionen som den utformats av Albrecht Ritschl (® Band 7 sid. 271) och vidareförts av Wilhelm Herrman. Utifrån sin liberalteologiska syn bekämpade Pfannenstill såväl äldre ortodoxa föreställningar som kristendomsfientlig naturalism, särskilt som den

utformats av naturvetenskapsmannen och botanisten Bengt Lidforss (1868–1913). Den andre teologie professorn i redaktionen var Sven Herner (1865–1949), professor sedan 1902 och gammaltestamentlig forskare, inriktad på rent textkritiska undersökningar. Han gav ut flera populärvetenskapliga arbeten och skolböcker. Under studieåren i Tyskland hade han lärt känna den historisk-kritiska bibelsynen och utforskningen av Gamla testamentet. Han var helt övertygad om att den ledde till en rätt förståelse av innebörden i kristendomen. Bibeln innehåller såväl gudomliga som mänskliga moment, menade han. Även om Kristendomen och vår tid hade en tydlig anknytning till teologiska fakulteten i Lund och till Lunds stift fanns det en geografisk bedd på så sätt att bland andra kyrkoherden i Oskars församling i Stockholm S.A. Fries (® Band 7 sid. 273), Nathan Söderblom och Nathanael Beskow ingick i den fasta medarbetarkretsen. Tre kvinnor var fasta medarbetare, något som var ovanligt vid denna tid, nämligen litteraturvetaren Hilma Borelius (1869–1932), känd för sitt engagemang i kvinnopolitiska samtidsfrågor, författarinnan Anna Maria Roos (1862–1938), starkt engagerad i tidens sociala och religiösa debatt och senare också känd för sina mycket spridda böcker för den första läsundervisningen: Sörgården 1912, I Önnemo, 1912 samt Önnemofolk 1917. Den tredje kvinnan var Lydia Wahlström. örebromötet 1910 En stark manifestation av den liberala teologin skedde vid det stora kyrkligt-teologiska mötet i Örebro 1910. Organisatörer var S. A. Fries, Nathan Söderblom och Magnus Pfannenstill. Mötet kom att uppfattas som liberalteologins »riksmöte«. Efter det skapades för en tid uttrycket

bibelsynen drar upp gränser

»örebroteologi« som synonym för liberal eller modern teologi. Fries hade i sitt bibelvetenskapliga arbete brutit radikalt med verbalinspirationsläran och ville också bryta banden mellan bibelvetenskap och kyrklig troslära. Örebromötet visade tydligt att det fanns en skillnad mellan syd- och mellansvensk liberalteologi. Redan i förberedelsearbetet inför mötet hade motsättningar kommit fram. Pfannenstill hade önskat ett reformmöte med offentliga uttalanden. Han ville driva kyrkopolitik. Detta kunde inte Fries och Söderblom gå med på. Mötet blev i stället kyrkligt-teologiskt. Vid mötet behandlades teman av central betydelse för den liberala teologin. Det första med Pfannenstill som inledare gällde förhållandet mellan naturvetenskap och kristen tro. Han menade att det rörde sig om två olika verklighetsområden. Bibelns och kristendomens uppgift var inte att förklara den fysiska världen, detta var en uppgift för naturvetenskapen. Därmed dömde Pfannenstill ut Bibelns skapelseberättelser som beskrivningar av hur världen uppstått. Vad han ville visa var i stället att kristendomen kunde förenas med naturvetenskaperna och deras utforskande av den fysiska verkligheten. En konservativ kristendom som stelnat i lärosatser och uppfattningen att Bibeln var verbalinspirerad – ord för ord ingiven av Gud – gick inte att förena med modern naturvetenskap och heller inte med modern kritisk bibelforskning. Det andra ämnet gällde religionsundervisningen. Inledare var skolmannen och teologen Arvid Gierow (1873–1944). Framför allt folkskolans kristendomsundervisning borde reformeras och den kateketiskt inriktade metoden med färdiga frågor och svar avskaffas. Undervisningen höll ännu fast vid en av vetenskapen utdömd inspirationsteori och vid en förlegad världsbild.

Alltför stor hänsyn hade tagits till det gammaltroende kyrkfolket. Både Bibeln och dogmerna stod i ett utvecklingssammanhang, och detta borde slå igenom också i skolans undervisning. Kristendomsundervisningen måste lämna 1600talsdogmatiken och i stället få sitt centrum i »Jesu enkla lära«. Ungkyrkligheten fick sitt genomslag i Manfred Björkquists föredrag om »Kyrkliga reformationens betingelser«. Han vände sig både mot pietismen, som ansåg att en omfattande väckelse var förutsättningen för en förnyelse av folket, och mot rationalismen, som sökte reducera trosläran och lägga tonvikten på »Jesu enkla lära«. I sambandet mellan det gudomliga och olika livs- och arbetsområden skulle kyrkans förnyelse komma till uttryck. Björkquist betonade på ett helt annat sätt kyrkan och kritiserade en del liberalteologers inriktning på individualismen. På så sätt representerade Björkquist vid mötet inte en liberalteologisk ståndpunkt utan den framväxande ungkyrkligheten. Den sista frågan på mötet handlade om kristologin. Den gällde kärnpunkten i den liberala teologin, tolkningen av Jesus Kristus i bibelböckerna och förhållandet till »den verkligt historiske Jesus«. Är Bibelns kristologi normerande eller inte? Var det möjligt att komma bakom uttryckssätten i bibeltexterna? De liberala teologerna svarade jakande på dessa frågor. I samtiden väckte detta möte stor uppmärksamhet i pressen. De stora dagstidningarna rapporterade dagligen detaljerat. Debatterna blev en stark konfrontation mellan liberal teologi och en mer traditionell kyrklighet. Frikyrkligheten riktade starka protester mot de åsikter som kom till uttryck i liberalteologernas föredrag och inlägg. Det uppfattades som en seger för den

sveriges kyrkohistoria – religionsfrihetens och ekumenikens tid

liberala teologin att Pfannenstill 1912 utnämndes till förste teologie professor och därmed också domprost i Lund. Han blev då vice ordförande i domkapitlet och biskopens ersättare. Med åren upphörde större delen av de personliga angrepp som funnits i debatten. Söderbloms utnämning till ärkebiskop 1914 gav också en viss legitimitet åt den moderna teologin. Liberalteologin och den kyrkliga huvudfåran närmade sig varandra. Liberalteologerna ställdes även inför en ännu radikalare ståndpunkt än de själva intagit, nämligen Emanuel Linderholms teologi. bibelfrågan splittrar efs EFS intog en särställning bland de organiserade väckelserörelserna. Den var ett inomkyrkligt missionssällskap, som höll fast vid kyrklig ordning och bekännelse. Därför höll man ett öga på allt som kunde uppfattas som separatism och vakade över kolportörerna och provinsombuden. Utbildningen vid Johannelund var också noggrann med sin undervisning i bekännelseskrifterna, i synnerhet Augustana. Men det fanns spänningar inom EFS:s styrelse, som bestod av sju ledamöter. General Rappe (1838–1918) var ordförande från år 1900 och föreståndare för EFS:s expedition i Stockholm, sedan han året innan tagit avsked från Generalstaben. Många inom EFS uppfattade att en del av de ledande inom styrelsen hade börjat en teologisk omorientering. Detta gällde bland andra Rappe, som hade en tydlig öppenhet mot icke-lutherska riktningar. Adolf Kolmodin De teologiska frågorna kom i fokus genom professor Adolf Kolmodins (1855–1928) skrift Kristendomen och den kristna försam-

lingens bibel 1908. Kolmodin hade en stark ställning inom styrelsen. Boken ingick i hans skriftserie Bibliska tids- och stridsfrågor, och gavs ut samma år som tidskriften Kristendomen och vår tid startades i Lund. Kolmodins skriftserie skulle vara språkrör för en mer traditionell uppfattning i tidens religiösa och teologiska frågor. Boken var avsedd för »mera tänkande läsare och sådana, som börjat oroas av de många inbördes stridande uppfattningarna om bibeln«. Inom de grupper som hyllade verbalinspirationsläran väckte denna grundsyn stark opposition. Kolmodin isolerades alltmer inom sin egen teologiska fakultet. Kollegerna ansåg honom alltför konservativ. År 1920 tog han avsked från sin professur vid teologiska fakulteten och blev direktor för Fjellstedtska skolan i Uppsala. Han hade dessförinnan lämnat alla sina uppdrag i EFS därför att han ansågs för liberal. Kolmodin var en i grunden konservativ bibelteolog. Men i sin bok hade han gett vissa uttryck för en utvecklingshistorisk syn på Bibeln. Delar av Gamla testamentet var inte giltiga, eftersom de uttryckte ett förberedande stadium i frälsningshistorien. De måste därför i viss mån skiljas från Nya testamentet. Likhetstecken kunde inte sättas mellan Gamla testamentet och »Guds ord«. Axel B Svensson Kolmodins skrift hade distribuerats av EFS:s förlag. Som den främste kritikern framstod Axel B Svensson (1879–1967). Han var folkskollärare och predikant i Betlehemskyrkan i Stockholm. Han företrädde en äldre bokstavlig tolkningsprincip och utgav en skrift mot Kolmodin, Håll det du har, 1908. Bibeln var till alla delar tillförlitlig. Han skrev bland annat: »En var bör förstå, varthän det skall leda, ifall det

bibelsynen drar upp gränser

predikas och tros, att Bibeln är en bok, vari det finnes misstag.« Att tillskriva Gamla testamentet lägre värde än det Nya var att förkasta hela Bibeln. Den kristna församlingen hade i alla tider hållit hela Bibeln för Guds ofelbara ord. Genom att distribuera Kolmodins bok hade EFS:s förlag öppnat vägen för den liberala teologin, ansåg han. Oron spred sig i EFS:s kretsar ute i landet, i synnerhet i Skåne. Den underblåstes också av Axel B Svensson i dennes egen tidskrift Nya Väktaren. I den förde han en energisk kampanj mot Kolmodin. Han uppfattade också planerna inom Svenska kyrkan på att bilda Diakonistyrelsen (® sid. 45) som ett hot mot den fria lekmannaverksamheten. Därmed aktualiserades frågan om EFS:s relation till Svenska kyrkan över huvud taget. De prästerliga ombuden inom Stiftelsen stod på Kolmodins sida. De såg i honom en viktig förbindelselänk mellan EFS, Svenska kyrkan, teologisk forskning i konservativ anda och församlingsarbete. Det blev en förtroendekris vid EFS:s årsmöte 1909. Axel B Svensson krävde att styrelsen skulle utfärda ett beklagande av att Kolmodins bok utgetts. Hans yrkande röstades ned med knapp majoritet. Men konferensen visade tydligt att EFS var starkt splittrat i bibelfrågan. En minoritet ville inte tolerera några avvikelser från den gamla verbalinspirationsläran. Denna minoritet menade att EFS höll på att överge sin dittills bibeltrogna ståndpunkt för att i stället ansluta sig till en moderat bibelkritik i Kolmodins anda. Minoriteten försökte nu återföra EFS:s styrelse till den gamla hållningen, rensa ut bibelkritiken och föra renlärigheten till seger. Organisationen måste hålla fast vid en bibeloch bekännelsetrogen ståndpunkt. Motsättningarna gick inte att överbrygga.

Bibeltrogna Vänner Oppositionen samlades i mars 1910 till ett möte och bildade en ny sammanslutning, »Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen Bibeltrogna Vänner (EFSBV). Det var en minoritet som genom att skapa en egen organisation ställde sig vid sidan av EFS. De prästerliga provinsombuden stod kvar inom EFS. För dem betydde lojaliteten med Svenska kyrkan mer. Initiativtagarna till den nya organisationen var, förutom Axel B Svensson, ytterligare några personer från Stockholm och grosshandlare Lambert Jepsson från Ängelholm. Dessa bildade en interimstyrelse som drog upp vittgående planer på att verka som en påtryckningsgrupp inom EFS vid årsmötena och arbeta vid sidan av styrelsen. Planerna avvisades kraftigt av EFS, och minoriteten försvagades i sin organisation. EFSBV hotade med att inte stödja EFS:s missionärer utomlands, om dessa avvek från bibel och bekännelse. Man ämnade i stället starta en egen verksamhet på såväl inre- som yttre missionens områden. Renlärighet skulle vara riktmärket. Man var särskilt missnöjd med en namngiven Indienmissionär. Denne kallades till förhör av styrelsen om sina teologiska ståndpunkter. Det slutade med att missionären begärde avsked från EFS. De prästerliga ledamöterna i styrelsen berördes illa liksom general Rappe. De upplevde ett hot från oppositionen att förvandla styrelsen till en »kättardomstol«. Den missionär som nu begärt sitt avsked stod på Kolmodins ståndpunkt, och anklagelserna var egentligen riktade mot denne. Det tycktes som om verbalinspirationsläran skulle vara den enda godkända inom EFS och minoriteten segra. Som en följd av detta renlärighetsmål lämnade missionsdirektorn Johannes Lindgren sin tjänst och övergick 1911 till en resesekrete-

sveriges kyrkohistoria – religionsfrihetens och ekumenikens tid

rartjänst inom Svenska kyrkans missionsstyrelse, men återgick snart till sin gamla tjänst. Han är ett tydligt exempel på en »väckt« präst inom EFS, som när konflikten kring bibelsynen pressade styrelsen valde att gå i tjänst direkt i Svenska kyrkan. Den nya organisationen utvecklades nu. Flera av EFS:s reseombud lämnade EFS och anställdes av EFSBV hösten 1910, och ytterligare personer anställdes för verksamheten, främst i Skåne och Värmland. Axel B Svensson skildes från sin tjänst som predikant i Betlehemskyrkan i Stockholm 1911. Minoriteten inom missionsföreningen där bildade då Roseniusföreningen och kallade Svensson till sin predikant. EFS:s årsmöte beslutade 1911 att de som var anställda av eller medlemmar i församlingar inom EFSBV inte längre hade hemortsrätt inom EFS. Som en konsekvens kallades nu den nya föreningen Missionssällskapet Bibeltrogna Vänner (BV) utan anknytning till EFS. bibelsynsfrågan inom svenska missionsförbundet Samfundsledningen och i synnerhet P. P. Waldenström hade länge motarbetat den historiskt-kritiska bibelsynen. Vid det nordiska studentmötet på Läckö 1901, där professor Erik Stave givit uttryck för en sådan, uppträdde Waldenström som en stark kritiker och år 1902 utgav han boken Låt oss behålla vår gamla Bibel, (® Band 7 sid. 275–276). Han fortsatte därefter sitt apologetiska arbete i tal och skrift och framhöll ofta att motståndarna talade om historisk bibelforskning när det i verkligheten var fråga om bibelkritik. Vid kyrkomötet 1910 motionerade han om att Svenska kyrkan borde skiljas från staten. Ett av argumenten var vad som hänt vid mötet i Örebro

samma år. Här hade, enligt Waldenström, tydligt kommit fram att liberala teologer ville »reformera bort själva hörnstenen för den lutherska reformationen, den heliga Skrifts gudomliga auktoritet«. Waldenström skrev själv läroböcker för undervisningen vid Missionsskolan. Åren 1911–13 utgav han häftesvis Utkast till lektioner i teologi vid Svenska Missionsförbundets missionsskola på Lidingö. Reviderade kom dessa häften sedan ut i bokform som Biblisk troslära, 1914. Den kom under lång tid att användas i utbildningen. I denna lärobok i dogmatik fastställde han att Bibelns innehåll är Guds ord. Bibeln har en gudomlig auktoritet som ofelbar regel i religiös tro och rättfärdigt liv. Bibeln är också avgörande domare i alla religiösa frågor som faller innanför dess ram. Beträffande de »motsägelser« bibelkritiken menat sig finna i Bibeln är de »vid närmare påseende skenbara« och kunde med god vilja lätt förklaras, menade Waldenström. Bibeln hade tillkommit genom realinspiration, vilket innebär att skrifternas innehåll ingetts av den helige Ande. Backmanstriden Bibelkritiken började på olika sätt influera undervisningen på Missionsskolan. År 1917 anställdes Lorentz Backman (1889–1974) som kristendomslärare. Efter sex år såg han sig tvingad att lämna tjänsten på grund av bibelsynen. Den så kallade Backmanfrågan diskuterades i tio år inom ledningen för SMF men också ute i församlingarna. Backman hade studerat nordiska språk, filosofi och religionshistoria vid universitetet, med filosofi som huvudämne. Han saknade alltså utbildning i bibelforskning. Vid anställningen klargjorde han att han i princip anslöt sig till »den historisktkritiska uppfattningen«.

bibelsynen drar upp gränser

Skolstyrelsens förslag att kalla Backman godkändes av såväl missionsstyrelsen som generalkonferensen, men inte utan tvekan. När Backmans undervisning medförde konflikt drogs därför SMF:s styrelse och generalkonferens direkt in i debatten. Backmans grundinställning var att de blivande predikanterna måste känna till var den teologiska vetenskapen stod i bibelfrågan, men att teologin sedan skulle underordnas troslivet. På hans förslag infördes som läroböcker två av Adolf Kolmodin och Erik Stave författade skrifter. Rykten började genast gå ute i församlingarna att »den nya bibelkunskapen«, det vill säga bibelkritiken, vunnit insteg på skolan. Efter tre terminer togs Staves bok bort. Backman fortsatte undervisningen efter egna kompendier. Någon egen lärobok utgav han aldrig. Han tycks ha tillägnat sig en del av den historiskt-kritiska bibelsynens resultat, men i stort var han en konservativ teolog. Men ryktena om »nyteologi« fortsatte i församlingarna och protester inkom till skolstyrelsen och missionsstyrelsen. Elevkåren på skolan började splittras på grund av Backmans undervisning. I januari 1923 begärde Backman avsked från lärartjänsten. Såväl skolstyrelsen och missionsstyrelsen som generalkonferensen verkställde senare en mängd undersökningar om vad som egentligen hänt i skolans undervisning. Konsekvent avvisade man varje försök att i en »läronorm« stadfästa vad som var SMF:s ståndpunkt i bibelfrågan. Det fick inte finnas någon norm utöver Bibeln. Efter några år anställdes David Hedegård (1891–1971), först som extralärare och från 1930 som bibellärare. Han hade själv genomgått Missionsskolan och hade ett mycket gott anseende inom SMF. Vid denna tid utvecklade han sig alltmer i en teologiskt konservativ riktning och tog

helt avstånd från »den moderna teologin«. Han anknöt till den teologi som dominerade vid den konservativa Menighetsfakulteten i Oslo med professor Ole Hallesby som främsta namn. Hedegårds utveckling började bli ett problem för Missionsskolan, men från helt andra utgångspunkter än Backmans. I teologiska frågor var han absolut kompromisslös och drev konsekvent bibelfrågan, vilket började skapa konflikter. Det gällde också i förhållande till andra ledande personer inom SMF som den blivande bibelläraren vid Missionsskolan fil. lic. Ivar Wennfors (1900–1957), Ansgar Eeg-Olofsson (1900–1994) och Axel Andersson (1879 –1959). Hedegård fick lämna sin lärartjänst. Konflikt vid valet av missionsföreståndare Inför missionsföreståndarvalet 1930 ställdes frågan: Kan en »bibelkritiker« bli missionsföreståndare? Anledningen var att huvudkandidaten Axel Andersson, som då var missionssekreterare, år 1929 hade utgivit boken Präster och profeter inom den bibliska religionsutvecklingen. Den kom att få betydelse då många inom frikyrkligheten uppfattade att boken gav uttryck för bibelkritik och därmed för »modern teologi«. De »pingstbetonade« inom SMF ställde sig starkt kritiska till Axel Andersson och dennes bibelsyn och understöddes av Lewi Pethrus, som utgav motskriften Kristi vittnesbörd om Moseböckerna, 1933. Efter valet av Andersson 1930 lämnade ett stort antal församlingar SMF. De flesta anslöt sig till Pingströrelsen. Men Svenska Missionsförbundet fortsatte att hävda sin huvudlinje i bibelsynen. Tolkningen fick inte fixeras eller regleras i auktoritativa och bindande skrifter. Bibeln skulle vara enda rättesnöret.

sveriges kyrkohistoria – religionsfrihetens och ekumenikens tid

kapitel 3

»Sveriges folk – ett Guds folk« Ungkyrklighetens kyrkoprogram Som svar på samtidens kritik mot Svenska kyrkan, både dess anspråk på att vara kyrka för hela svenska folket och dess församlingssyn, växte en ny teologisk reflexion kring lokalförsamlingen fram och nya betoningar på vad man började kalla den religiöst motiverade folkkyrkan. De nya betoningarna ville vara svar på den frikyrkliga kritiken mot församlingssynen och samtidigt skapa ny inspiration för församlingsarbetet. Folkkyrkosynen blev även ett svar på den växande socialdemokratins uppfattning att religionen var medborgarnas privatsak. Nyansatserna började i den rörelse som kallas ungkyrkorörelsen och som hade sitt första centrum i kristna studentkretsar i Uppsala. Ledande teologer och kyrkomän utarbetade den grundläggande teologiska reflexionen. De främsta idégivarna var J. A. Eklund, Nathan Söderblom, Einar Billing och Manfred Björkqvist, samtliga med tiden biskopar. Det fanns också en vidare krets som i allt väsentligt anslöt sig till ungkyrkorörelsen och dess folkkyrkoteologi. I denna krets fanns också kvinnor som Siri Dahlquist, Ester Lutteman och Ingeborg Wikander. Tydligast och mest genomfört finns folkkyrkoteologin uttryckt av Einar Billing (1871–1939), teologie professor i Uppsala från 1909 och biskop i Västerås stift från 1920. Han var bibelteolog och lutherfor-

skare och fann en biblisk motivering för folkkyrkan. Men också hans lutherforskning fick betydelse för hur han utformade folkkyrkoteologin. Successivt växer denna fram i hans skrifter De etiska tankarna i urkristendomen (1907), Försoningen (1908), Vår kallelse (1909), De heligas samfund (1911), Folkkyrkan och förkunnelsen (1912), Lokalförsamlingen – en Guds församling (1926), Den religiöst motiverade folkkyrkotanken (1929) samt Kyrka och stat i vårt land i detta nu (1937). territorialförsamlingen kontra troendeförsamlingen Frikyrkligheten hade utifrån sin församlingssyn, uttryckt i begreppet troendeförsamlingar, riktat skarp kritik mot Svenska kyrkans syn på den territoriella församlingen och den nationella kyrkan. Statskyrkosystemet kunde inte vara i överensstämmelse med en nytestamentlig församlingssyn, ansåg bland andra P. P. Waldenström. En kyrka som lät medlemskapet bestämmas av geografiska gränser, och inte av människors tro, kunde inte vara Kristi kyrka, menade han. Detta var ju en helt profan organisation. Udden i kritiken från Waldenström var inte att den personliga tron konstituerade kyrkan. Det anstötliga för honom låg i att den profana socknen eller kommunen sammanföll med försam-

»sveriges folk – ett guds folk« ungkyrklighetens kyrkoprogram Foto: R. Haglund/Pressens Bild

lingen, och i Sverige hade gjort så sedan medeltiden. Vid 1908 års kyrkomöte uttryckte Waldenström kritiken så: Statskyrkan är »en obestämd folkmängd boende inom vissa gärdesgårdar i yttre geografisk mening, så att man kan säga om den Svenska kyrkan, att hon gränsar i öster till Bottniska viken och Östersjön, i söder till Östersjön och i väster till Kattegatt och Norge«. Ungkyrkorörelsen och folkkyrkoteologin går i sitt teologiska nytänkande in just här, i kritik av frikyrklighetens troendeförsamling. Bundenheten vid den historiskt givna socknen och församlingen blir för Billing och ungkyrkorörelsen inte en förstelnad tradition, utan en teologisk utmaning och en möjlighet till förnyelse. Territorialförsamlingen och Svenska kyrkan som en landsomfattande folkkyrka förefaller endast vara något världsligt och profant. I själva verket förhåller det sig helt annorlunda. Billing och ungkyrkorörelsen utgår från den erbjudna nåden, inte den mottagna. De svenska territorialförsamlingarna uttrycker därför i rent yttre mening »syndernas förlåtelse till Sveriges folk«. Den svenska folkkyrkan är därför »religiöst motiverad« och det bästa uttrycket för Guds förekommande nåd. Lokalförsamlingen uttrycker bäst att det är Gud som handlar och att människorna är föremål för Guds nåd. Den har sitt berättigande som den för evangeliets syfte lämpligaste organisationsformen. Ungkyrkorörelsen och folkkyrkoteologin utgår alltså från den erbjudna nåden, från evangeliet självt, säger Billing. Folkkyrkan är summan av territorialförsamlingarna, eller rentav en territorialförsamling i stort. Mycket konkret tänkte man så här: I församlingen, socknen, finns »ett faktum att fästa nådens tanke vid«, nämligen sockenkyrkan, den byggnad där Ordet

Biskop Einar Billing (Västerås stift), biskop J. A. Eklund (Karlstads stift) och rektor Manfred Björkquist vid Sigtunastiftelsens 10-årsjubileum år 1927.

förkunnas. Eftersom hela landet är indelat i territorialförsamlingar, och ingen del av dess yta befinner sig utanför det geografiska området för dessa många kyrkobyggnaders ansvar och verksamhet, är folket i dess helhet uppsökt av Kristus, där han i Ordet vandrar »från land till land«. Alla som bor inom socknen erbjuds därför Guds nåd, oavsett personlig tro eller otro. Ingen kan stå utanför nådeserbjudandet och alla kan höra kyrkklockorna kalla. Detta nådeserbjudande visar sig tydligast i barndopet. Folkkyrkans födelsestund är därför, enligt Billing, »det tillfälle, då första gången ett barn döptes i en kristen

s428-447.qxd:7…16 fördjupning

13-03-13

09.26

Sida 445

445

författarpresentation

Författare Ingmar Brohed Teol. dr, ﬁl. mag., professor i kyrkohistoria 1978–97 och föreståndare för Lunds universitets kyrkohistoriska arkiv. År 1995 blev han forskningschef vid Svenska kyrkans avdelning för forskning och kultur och teologie hedersdoktor vid Åbo Akademi. Hans forskning har särskilt koncentrerats till två perioder: 1700–tal och 1900–tal. Förhållandet kyrka-stat dominerar i doktorsavhandlingen 1973: Stat, religion, kyrka. Ett problemkomplex i svensk akademisk undervisning under 1700–talet. 1900–talsproblematiken har han belyst bland annat i artiklarna Anders Nygren und die gesellschaftpolitischen Fragen der nationalsocialistischen Zeit (1982) samt Folkkyrkans ordning, staten och de politiska partierna (2001). Den kyrkliga seden behandlas i Offentligt förhör och konﬁrmation i Sverige under 1700–talet (1977) och organisationshistoria inom Svenska kyrkan i Prostmötet i Svenska kyrkan under 1900–talet (1975). Han har varit ordförande för Nordiskt institut för kyrkohistorisk forskning och redaktör för dess skriftserie.

Författare av fördjupningsartiklar

. Torsten Bergsten Teol. dr, ﬁl. kand., docent i kyrkohistoria och tidigare gymnasielektor i religionskunskap. År 1961 disputerade han i Uppsala på avhandlingen Balthasar Hubmaier. Seine Stellung zu Reformation und Täufertum 1521–1528. Han översatte och utgav med en inledning Balthasar Hubmaier, Om det kristna dopet av troende (1525/1977). Dessutom har han i artiklar bland annat belyst frågor i svensk frikyrkohistoria. År 1995 utkom Frikyrkor i samverkan. Den svenska frikyrkoekumenikens historia 1905–1993. Författare till ett ﬂertal artiklar i Nationalencyklopedin, vilka företrädesvis behandlar frikyrkohistoria. Torsten Bergsten avled 2012 Oloph Bexell Teol. dr, professor i kyrkovetenskap och ämnesföreträdare i kyrkohistoria vid Uppsala universitet. Han har i sin forskning ägnat sig åt liturgiska, homiletiska, kyrkorättsliga och pastoralhistoriska problem. Han är återkommande medarbetare i Svenskt biografiskt lexikon, där han skrivit ett stort antal artiklar om män och kvinnor i svensk kyrkohistoria från 1700- talet och framåt. Han har varit engagerad i Nordiska ministerrådets forskningsprojekt om predikans historia i Norden och leder nu ett forskningsprojekt om liturgiska förändringar i Svenska kyrkan under 1900-talets senare del. Hans doktorsavhandling rörde liturgins teologi under det senare 1800-talet. I Sveriges kyrkohistoria var han huvudförfattare till band 7, Folkväckelsens och kyrkoförnyelsens tid (2003). Sven-Erik Brodd Teol. dr och professor i kyrkovetenskap vid teologiska fakulteten, Uppsala universitet. Hans forskning berör främst modern teologi och modernt kyrkoliv men han har också utgivit studier rörande den svenska reformationstiden, säskilt vad gäller kyrkans ämbete och mariologi. I sin doktorsavhandling Evangelisk katolicitet. Ett studium av innehåll och funktion under 18– och 1900–talen (Stockholm 1982) ägnar han stort intresse åt Nathan Söderbloms ecklesiologi och ekumeniska tankar. Han har tidigare medverkat i Sveriges kyrkohistoria, band 3 (1999).

s428-447.qxd:7…16 fördjupning

446

13-03-13

09.26

Sida 446

sveriges kyrkohistoria – religionsfrihetens och ekumenikens tid

Carl-Gustav Carlsson Teol. dr i systematisk teologi med avhandlingen Människan, samhället och Gud: Grunddrag i Lewi Pethrus kristendomsuppfattning (1990). Hans forskning behandlar pentekostalismen (pingströrelser) och trosrörelsen. Han är chef på den studieadministrativa avdelningen på Malmö högskola. Inger Estham Fil. lic. i konstvetenskap och teol. dr h.c. vid Uppsala universitet. Hon har varit avdelningsdirektör och enhetschef för dåvarande textilenheten vid Riksantikvarieämbetet och Statens historiska museum och har som forskare främst specialiserat sig på kyrkotextilier från medeltiden och nyare tiden samt publicerat ett antal arbeten härom. Hon har medverkat i böckerna Den gotiska konsten (1996), Renässansens konst (1996), Barockens konst (1997), Frihetstidens konst (1997), Den gustavianska tidens konst (1998) samt Karl Johanstidens konst (1999) som samtliga ingår i Signums svenska konsthistoria. Hon har även skrivit fördjupningsartiklar i band 4 (2002) och 5 (2000) i verket Sveriges kyrkohistoria. År 2001 utkom boken Linköpings domkyrka, Inredning och inventarier av Åke Nisbeth och Inger Estham. Birger Gerhardsson Teol. dr i Uppsala, professor emeritus i exegetisk teologi vid teologiska fakulteten vid Lunds universitet. Gradualavhandlingen hette Memory and Manuscript: Oral Tradition and Written Transmission in Rabbinic Judaism and Early Christianity (1961, 3 uppl. 1998). Denna undersökning har fullföljts i ﬂera andra skrifter om den urkristna traderingen, summerade i The Reliability of the Gospel Tradition (2002), och i ett trettiotal bidrag om den urkristna traditionens innehåll, summerade i The Shema in the New Testament (1996). Han är hedersdoktor i Edinburgh och har varit president för de nytestamentliga forskarnas internationella organisation (SNTS). Han har skrivit något dussin teologiska böcker på svenska för studenter och präster och varit mycket anlitad av Svenska kyrkan i delegationer, kommissioner, kommittéer, arbetsgrupper och fortbildning. Gunnar Hallingberg Fil. dr, docent i litteraturvetenskap, massmedieforskare. Han var rektor för Södra Vätterbygdens Folkhögskola, Jönköping 1976–91 och ledamot av Sveriges Radios styrelse 1968–85, ordförande Kyrkornas Medieinstitut (KMI) 1974–80 samt ordförande i Frikyrkliga Forskningsrådet 1990–95. Bland hans skrifter kan nämnas: Kultur för miljoner (1963), Radiodramat (doktorsavhandling 1967), Radio och TV-dramatik (1973) och Radion i Sverige från 20-tal till 90-tal (I–II 1999, 2000). Inger Hammar Fil.dr, docent i historia vid Lunds universitet. Disputerade 1999 med avhandlingen Emancipation och religion. Den svenska kvinnorörelsens pionjärer i debatt om kvinnans kallelse ca 1860–1900. Har deltagit i ett av Riksbankens jubileumsfond stött projekt, »Det vidgade rummet. Idéer, strategier och nätverk i tre generationer av kvinnor ca 1880–1940« samt i ett av NOS-H stött projekt, »Kallelse och kön. Kvinnor, religion, och förändring av samhället i Norden ca 1860–1940« . Deltog i » Prosjekt 1905. Svensk-norske relasjoner i 200 år« och har utkommit med boken För freden och rösträtten. Kvinnorna och den svensk-norska unionens sista dagar (2004). Inger Hammar avled 2007.

s428-447.qxd:7…16 fördjupning

13-03-13

09.26

Sida 447

447

författarpresentation

Per Olof Nisser Teol. dr med avhandlingen Ett samband att betrakta – psalm, psalmbok, samhälle (2005). Han har varit domprost i Linköping och var huvudsekreterare i 1969 års psalmkommitté. Har tidigare skrivit bland annat Vår nya psalmbok (1987) och Änglarna sjunger i himlen och andra psalmer (2002). Björn Ryman Fil. dr i historia på avhandlingen Eric Benzelius d. y. En frihetstida politiker (1978). Han var verksam på Lutherhjälpens kansli under tjugo år och har skrivit denna organisations historia: Lutherhjälpens första 50 år 1947–1997 (1997). Han har som forskare i kyrklig samtidshistoria publicerat artiklar i detta ämne, bland annat i Nordiske Folkekirker i opbrud (2001). Han är redaktör för boken Nordic Folk Churches – A Contemporary History (2005). Ola Sigurdson Teol. dr, professor i tros- och livsåskådningsvetenskap, Göteborgs universitet. Hans avhandling behandlar den svenska receptionen av Karl Barths teologi, Karl Barth som den andre: En studie i den svenska teologins Barth-reception (1996). Efter avhandlingen har han dels arbetat inom politisk filosofi och etik, bland annat genom arbeten som Den lyckliga filosofin: Etik och politik hos Hägerström, Tingsten, makarna Myrdal och Hedenius (2000), dels också publicerat böcker inom systematisk teologi och religionsfilosofi som till exempel Kärlekens skillnad: Att gestalta kristen tro i vår tid (1998) och Världen är en främmande plats: Essäer om religionens återkomst (2003). Lennart Tegborg Teol. dr, fil, mag., präst i Svenska kyrkan och docent i kyrkohistoria. Han är huvudredaktör för verket Sveriges kyrkohistoria. Han har i sin forskning särskilt intresserat sig för religionspedagogiska frågor, förhållandet kyrka och skola samt kyrkolivets utveckling. Bland tidigare skrifter märks Folkskolans sekularisering 1896–1909 (avhandling 1969), Församlingen – vision och verklighet (1976) och Kyrkoherden – ämbetsmannen 1809–1930 (1994). Lennart Tegborg avled 2012. Författare av notiser Urban Claesson Teol. dr, fil.mag och forskare vid forskningsenheten, kyrkokansliet i Svenska kyrkan. Hans avhandling Folkhemmets kyrka. Harald Hallén och folkkyrkans genombrott. En studie av socialdemokrati, kyrka och nationsbygge med särskild hänsyn till perioden 1905–1933 (2004) handlar om det demokratiska folkkyrkoideal som slog igenom i samspel med folkhemsideologins politiska etablering i Sverige. Han har tidigare bland annat skrivit artikeln: » Grundtvig, bonderörelse och folkkyrka. En historisk jämförelse mellan Danmark och Sverige« i Grundtvig – nyckeln till det danska? (2003). Harry Lenhammar Teol. dr och professor emeritus i kyrkohistoria, Uppsala universitet. Han har varit redaktör för Kyrkohistorisk årsskrift (KÅ) och ordförande i Svenska kyrkohistoriska föreningen 1985–1997. Huvudförfattare till band fem i Sveriges kyrkohistoria: Individualismens och upplysningens tid (2000).

verbum verbum verbum verbum verbum

789152 624630

Ingmar Brohed IngmarBrohed Brohed Ingmar Ingmar Brohed Ingmar Brohed

◊

religionsfrihetensoch ochekumenikens ekumenikenstid tid religionsfrihetens religionsfrihetens och ekumenikens tid religionsfrihetens och ekumenikens tid

◊ ◊

ISBN 978-91-526-2463-0

Sveriges kyrkohistoria Sveriges kyrkohistoria Sveriges kyrkohistoria Sveriges kyrkohistoria religionsfrihetens och ekumenikens tid

◊

Verbum Verbum Verbum Verbum Verbum

D D D

88 8