Konrad Lundberg
Johan Schüldt
Theddo Rother-Schirren
Anders Lagerstedt
Catharina Calleman
Per Jonas Nordell
Annina H. Persson
Marcus Radetzki
Josef Zila
Konrad Lundberg
Johan Schüldt
Theddo Rother-Schirren
Anders Lagerstedt
Catharina Calleman
Per Jonas Nordell
Annina H. Persson
Marcus Radetzki
Josef Zila
Konrad Lundberg
Johan Schüldt
Theddo Rother-Schirren
Anders Lagerstedt
Catharina Calleman
Per Jonas Nordell
Annina H. Persson
Marcus Radetzki
Josef Zila
upplaga 7
Konrad Lundberg, Jur dr verksam vid Stockholms universitet. (1–3 kap. och 9–14 kap.)
Johan Schüldt, Advokat och före detta universitetslektor i civilrätt vid Stockholms universitet, med specialinriktning på ekonomisk familjerätt. (4, 7 och 8 kap.)
Theddo Rother-Schirren, Advokat och före detta universitetslektor i civilrätt vid Stockholms universitet, med specialinriktning på ekonomisk familjerätt. (5, 6 och 7 kap.)
Anders Lagerstedt, Universitetslektor i handelsrätt med specialinriktning på associationsrätt. (15 kap.)
Catharina Calleman , Professor emerita i arbetsrätt, tidigare vid Umeå, Örebro och Stockholms universitet. (16 kap.)
Per Jonas Nordell , Professor i civilrätt vid Stockholms universitet med specialinriktning på marknadsrätt och immaterialrätt. (17–18 kap.)
Annina H Persson, Professor i fastighetsrätt vid Kungliga Tekniska Högskolan, KTH, med specialinriktning mot fastighetsrätt, krediträtt, sakrätt och insolvensrätt. (19–21 kap.)
Marcus Radetzki, Professor i civilrätt vid Stockholms universitet, med specialinriktning på ersättningsrätt och gästprofessor vid Örebro universitet. (22–23 kap.)
Josef Zila, Professor i straffrätt vid Örebro universitet. (24–31 kap.)
Juridik – Civilrätt, Straffrätt, Processrätt är avsedd för grundläggande kurser i juridik. Vår tanke har varit att samla alla de rättsområden som normalt ingår i juridiska grundkurser i en och samma bok.
För att begränsa omfattningen av denna översiktsbok, har tyngdpunkterna lagts på grundläggande principer. Av pedagogiska skäl har de olika kapitlen grupperats i avdelningar, där vi har försökt samla regler med ett sakligt samband.
En ambition, utöver att underlätta inlärningen av konkreta regler, är att boken ska kunna ge en viss förståelse för vad juridik är. Därför innehåller den ett förhållandevis omfattande avsnitt om rättskällor och juridisk metod med exempel.
Denna sjunde upplaga har uppdaterats fram till årsskiftet 2022/ 2023. Härvid har presentationen av den nya konsumentköplagen utvidgats. Det redogörs även för de nya reglerna för företagsrekonstruktion. Vidare har det skett stora förändringar inom arbetsrätten gällande bland annat anställningsformer, uppsägning av personliga skäl och turordning vid arbetsbrist. Även avsnitt gällande skade ståndslagen inom skadeståndsrätten har uppdaterats till följd av ny lagstiftning.
Till denna bok finns två andra produkter: Juridik – Övningar, Rättsfall, Tentamen och Juridik – Ord och begrepp. Övningsboken innehåller korta instuderingsfrågor, mer problemorienterade övningsfrågor och exempel på tentamensfrågor, genomgående med lösningsförslag samt illustrationer i form av dokumentexempel, rättsfall och diskussionsfrågor utan facit (som primärt avses att användas av respektive lärare som undervisningskomplement). Juridik – Ord och begrepp innehåller alla de marginalord som återfinns i denna bok. Tanken är att läsaren enkelt ska kunna slå upp ett ord – oavsett rättsområde –och hitta en kort och pedagogisk förklaring till ordet. Vår förhoppning är att de tre böckerna ska kunna användas som komplement till varandra, för en djupare förståelse.
För värdefulla synpunkter under arbetets gång tackar vi kollegorna Vladimir Bastidas, Rolf Höök, Ija Fink Lundgren, Maria Steinberg och Erik Sjödin.
Stockholm i maj 2023
Bokens olika kapitel har grupperats i avdelningar, inom vilka har eftersträvats att samla regler med ett sakligt samband. Härvid har inte alla sakliga samband kunnat beaktas. Således återfinns till exempel reglerna om fast egendom utspridda över avsnitten om äganderättsförvärv, nyttjanderätter, säkerhetsrätter och exekution. De olika konsumentskyddslagarna finns kommenterade dels i anslutning till respektive avtalstyp, dels vad gäller det marknadsrättsliga skyddet i avdelningen med huvudinriktning på näringsverksamhet. Avdelningsrubrikerna är närmast avsedda som nyckelord, inte som någon exakt beskrivning av innehållet. Sålunda återfinns i vissa avdelningar avsnitt som inte alltid brukar räknas till det området (personrätt och successionsrätt har hänförts till ”Familj”, upphovsrätt behandlas under ”Näring”) och sakrättsliga frågor behandlas i anknytning till respektive avtalstyp under ”Avtal” samt förstås i avdelningen ”Fordran”. Å andra sidan behandlas långt ifrån alla avtalstyper under ”Avtal” – en del har hänförts till ”Näring” eller ”Fordran” eller annat. Denna sorteringsprincip har resulterat i följande indelning:
• JURIDIK behandlar allmänna frågor, som inte är specifika för något visst sakområde.
• FAMILJ tar upp personrätt, samlevnadsformer, barnrätt och successionsrätt.
• AVTAL behandlar allmän avtalsrätt och sådana särskilda avtal som inte hänförts till någon annan avdelning. I anslutning till äganderättsförvärv genom avtal behandlas också förvärv genom extinktiva eller originära fång, samt den speciella form av äganderätt som samägande är. Som nämnts behandlas sakrättsliga aspekter i anslutning till de obligationsrättsliga. Nyttjanderätt som avser boende har sammanförts till ett avsnitt.
• NÄRING är samlingsrubriken för associationsrätt (i anslutning till vilket även stiftelser berörs), arbetsrätt, marknadsrätt och immaterialrätt.
• FORDRAN täcker kreditavtal, sakrätt och säkerhetsrätter samt insolvensrätt.
• ERSÄTTNING omfattar skadestånd och försäkring.
• STRAFF och PROCESS talar för sig själva. Civil verkställighet behandlas dock inte här, utan i insolvensrätten.
Tyngdpunkterna har lagts på vad man skulle kunna kalla grundläggande principer. Köplagen behandlas sålunda förhållandevis ingående, medan framställningen av konsumentköplagen och fastighetsköpet huvudsakligen avser skillnaderna mot köplagen. På samma sätt får handelsbolag utgöra en grundmodell, mot vilken bakgrund kommanditbolag och enkla bolag beskrivs ganska korthugget.
En del speciella områden som bedömts mindre intressanta för den breda allmänheten behandlas styvmoderligt (entreprenader, kommission) eller omnämns enbart.
En ambition utöver att underlätta inlärningen av diverse konkreta regler är att boken även ska kunna ge en viss förståelse för vad juridik är. Därav de återkommande rättstillämpningsexemplen, som återfinns sist i respektive avdelning. För övningsuppgifter och rättsfall finns en tillhörande övningsbok, se närmare i förordet.
Hänvisningar från denna textbok till övningsboken görs genomgående i alla avsnitt där denna markering förekommer
ABL aktiebolagslag (2005:551)
AD Arbetsdomstolen
AD, ADD Arbetsdomstolens domar
ADR Alternative Dispute Resolution
AlkL alkohollag (2010:1622)
AML arbetsmiljölag (1977:1160)
ARN Allmänna reklamationsnämnden
ATL arbetstidslag (1982:673)
AVbKöpL lag (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl.
AVLK lag (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden
AVLN lag (1984:292) om avtalsvillkor mellan näringsidkare
AvtL lag (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område
BB byggningabalk (1736:123 1)
BL lag (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag (bolagslagen)
BrB brottsbalk (1962:700)
BRL bostadsrättslag (1991:614)
ChL checklag (1932:131)
DAL lag (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler (distansavtalslagen)
DL diskrimineringslag (2008:567)
DS departementsskrivelse
EEIG europeisk ekonomisk intressegruppering
EFL lag (2018:672) om ekonomiska föreningar
EIPO European Intellectual Property Office
EKMR Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna
EPC European Patent Convention
EPO European Patent Organisation
FAL försäkringsavtalslag (2005:104)
FB föräldrabalk (1949:381)
FBL fastighetsbildningslag (1970:988)
FHL lag (2008:990) om företagshypotek
FLL föräldraledighetslag (1995:584)
FM fullmäktig
FML lag (1974:358) om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen
FmL fastighetsmäklarlag (2011:666)
FRL förmånsrättslag (1970:979)
GATT General Agreement on Tariffs and Trade (Världshandelsavtalet)
GDPR General Data Protection Regulation (allmänna dataskyddsförordningen)
GFL lag (1986:796) om godtrosförvärv av lösöre (godtrosförvärvslagen)
GåvoL lag (1936:83) angående vissa utfästelser om gåva (gåvolagen)
HaL lag (1991:351) om handelsagentur
HB handelsbalk (1736:123 2)
HD Högsta domstolen
HfD Högsta förvaltningsdomstolen
HitteGL lag (1938:121) om hittegods (hittegodslagen)
HM huvudman
HovR hovrätt
HRL handelsregisterlag (1974:157)
ICC International Chamber of Commerce (Internationella handelskammaren)
ILO International Labour Organization (Internationella arbetsorganisationen)
JB jordabalk (1970:994)
JP lag (1970:995) om införande av nya jordabalken
KFM Kronofogden
KkrL konsumentkreditlag (2010:1846)
KKV Konkurrensverket
KKöpL konsumentköplag (1990:932)
KL konkurrenslag (2008:579)
KommL kommissionslag (2009:865)
KonkL konkurslag (1987:672)
KOV Konsumentverket
KTjL konsumenttjänstlag (1985:716)
KöpL köplag (1990:931)
LAS lag (1982:80) om anställningsskydd
LFR lag (2022:964) om företagsrekonstruktion (företagsrekonstruktionslagen)
LKL lag (1845:50 s.1) om handel med lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva (lösöreköpslagen)
LOA lag (1994:260) om offentlig anställning
LOU lag (2016:1145) om offentlig upphandling
LUF lag (2016:1146) om upphandling inom försörjningssektorerna
MB miljöbalk (1998:808)
MBL lag (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet (medbestämmandelagen)
MFL marknadsföringslag (2008:486)
MIA Myndigheten för internationella adoptionsfrågor
ML mönsterskyddslag (1970:485)
NJA Nytt juridiskt arkiv
OECD Organisation for Economic Co-operation and Development (Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling)
PAL produktansvarslag (1992:18)
PBL plan- och bygglag (2010:900)
PBR Patentbesvärsrätten
PIL prisinformationslag (2004:347)
PL patentlag (1967:837)
PMD Patent- och marknadsdomstolen
PMÖD Patent- och marknadsöverdomstolen
PreskL preskriptionslag (1981:130)
prop. proposition
PSL patientskadelag (1996:799)
RB rättegångsbalk (1942:740)
RF regeringsform (1974:152)
RH Rättsfall från hovrätterna
RO Reklamombudsmannen
RÅ Regeringsrättens årsbok
RÅ riksåklagaren
RänteL räntelag (1975:635)
SamboL sambolag (2003:376)
SamägL lag (1904:48 s.1) om samäganderätt (samäganderättslagen)
SB socialförsäkringsbalk (2010:110)
SE-bolag Societas Europaea-bolag (europabolag)
SemL semesterlag (1977:480)
SFS Svensk författningssamling
SkbrL lag (1936:81) om skuldebrev (skuldebrevslagen)
SKL skadeståndslag (1972:207)
SksanL skuldsaneringslag (2016:675)
SO successionsordning (1810:926)
SOU Statens offentliga utredningar
StudlL lag (1974:981) om arbetstagares rätt till ledighet för utbildning (studieledighetslagen)
Swedma Swedish Direct Marketing Association
TF tryckfrihetsförordning (1949:105)
TM tredje man
TR tingsrätt
TSL trafikskadelag (1975:1410)
UB utsökningsbalk (1981:774)
UF utsökningsförordning (1981:981)
UNCTAD United Nations Conference on Trade and Development (FN:s specialorgan för handels- och utvecklingsfrågor)
URL lag (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk
WIPO World Intellectual Property Organization
VmL varumärkeslag (2010:1877)
VPML lag (2007:528) om värdepappersmarknaden
WTO World Trade Organization (Världshandelsorganisationen)
VxL växellag (1932:130)
YGL yttrandefrihetsgrundlag (1991:1469)
ÅRL årsredovisningslag (1995:1554)
ÄB ärvdabalk (1958:637)
ÄgofrL lag (1933:269) om ägofred (ägofredslagen)
ÄktB äktenskapsbalk (1987:230)
Ingen människa är en ö, sägs det. Med detta åsyftas att vi ständigt samverkar och konfronteras med andra. Ska det kunna ske utan ständiga konflikter behövs regler som åtminstone i huvudsak accepteras av majoriteten av den större eller mindre grupp som berörs. Sådana regler kan vara av olika karaktär, till exempel sedvanliga, moraliska eller rättsliga. Med en kraftig förenkling skulle man kunna säga att sedvanor handlar om vad vi brukar göra (fira midsommar), moral om vad vi bör göra (hälsa på bekanta) och rätt om vad vi ska göra (hålla avtal).
Uppenbarligen kan samma norm återfinnas i flera av dessa regelsystem: det är även sedvana att man håller sina avtal, och de flesta tycker att man bör göra det – regeln är med andra ord inte bara rättslig (och som sådan för övrigt inte undantagslös). De olika normsystemen påverkar givetvis varandra, så att ett straffstadgande mot att köra bil berusad rimligen gör folk mindre benägna att göra det och troligen på sikt även bygger upp en föreställning om att det är moraliskt förkastligt. Om däremot ett visst beteende blir allt vanligare, som exempelvis familjebildning utanför äktenskapet i form av samboende, kommer acceptansen av beteendet successivt att öka och rättsordningen så småningom att anpassas till den nya situationen (sambolagen 1988).
För att rättsregler ska uppfattas som legitima – rimliga, rättvisa och befogade – får de inte hamna på alltför radikal kollisionskurs med gängse värderingar i samhället, allmänt rättsmedvetande. Sker det kommer folk att försöka kringgå eller trotsa dem, och deras upprätthållande kräver i så fall en omfattande samhällskontroll.
1.1.2 Nationell begränsning Rättsordningen är nationell, vilket betyder att svensk rätt gäller i Sverige, norsk rätt i Norge, saudisk rätt i Saudiarabien och så vidare. I federala stater som USA varierar dock rättsordningarna i någon mån delstaterna emellan.
nationell rättsordning
internationell processrätt
Att rättsordningen är nationell innebär att så fort ett juridiskt problem berör flera länder uppkommer ett antal val- eller konkurrensfrågor. Säg att en svensk importör anser att det är fel på varan och därför vill ha skadestånd av den thailändska exportören. Kan tvisten tas upp i svensk eller thailändsk domstol, ska svensk eller thailändsk köplag tillämpas, kan en svensk dom verkställas i Thailand? Huruvida svensk domstol är behörig att ta upp tvisten avgörs av svensk rätt. Reglerna om detta kallas något missvisande för internationell processrätt, och förutsätter normalt någon anknytning till Sverige, som att svarandeparten finns här eller har egendom här.
internationell privaträtt
Om svensk domstol är behörig betyder det inte nödvändigtvis att tvisten löses med användning av den svenska köplagen: lagvalet görs enligt de svenska reglerna om internationell privaträtt. De internationella privat- och processrättsliga reglerna tillåter vanligen parter på förmögenhetsrättens område, och särskilt i kommersiella sammanhang, att avtala om vilket lands domstol som ska döma vid en tvist och/eller vilken lag som ska tillämpas. I exemplet ovan kan det alltså leda till att svensk domstol är behörig, men dömer enligt thailändsk lag.
På motsvarande sätt kan i Thailand det landets regler leda till att thailändsk domstol dömer enligt svensk lag. Möjligheten för parterna att välja domstol och lag kan begränsas av bland annat hänsyn till skydd för den som vanligen är att betrakta som svagare part (till exempel konsument eller anställd). I familjerättsliga tvister kan också finnas anledning att begränsa valfriheten. Om sedan en dom från endera landet kan verkställas i det andra beror på om de berörda staterna gjort ett avtal om den saken, antingen med varandra, bilateralt, eller genom att båda anslutit sig till en konvention om sådant samarbete mellan flera stater, samt numera särskilt inom det EU-rättsliga samarbetet.
Den rättsordning, det juridiska regelsystem, vi har i Sverige i dag har en lång historisk utveckling bakom sig, där bland annat de medeltida landskapslagarna och den för riket gemensamma 1734 års lag är viktiga steg. Utvecklingen har inte skett i någon total isolering, utan under återkommande inflytande från kontinenten. Sålunda kan fortfarande, inte bara terminologiskt, spåras visst inflytande från den mer än tvåtusenåriga romerska rätten. Inflytande från Tyskland har periodvis varit påtagligt, som under Hansans blomstringstid. Kris-
tendomens införande medförde en kraftig influens från den katolska kyrkans system, den kanoniska rätten. Numera påverkas den svenska nationella rätten framför allt av vårt medlemskap i Europeiska unionen, EU
Rättsordningen är alltså och givetvis föränderlig över tid, och återspeglar mer eller mindre väl hur samhället faktiskt fungerar vid en given tidpunkt – eller åtminstone hur lagstiftaren önskar att det ska fungera. Ibland släpar rättsordningen efter samhällsutvecklingen, som beskrevs ovan beträffande samboförhållanden. Men lagstiftning kan vara också verktyget för att genomföra politiskt önskade förändringar, som arbetsrättsreformen på 1970-talet, varvid rättsordningen i stället för att anpassas till redan ändrade förhållanden avser att ändra på de rådande förhållandena. Förändringstakten är olika hög inom olika rättsområden. För relationer som ingås för avsevärd tid, som äktenskap, är det inte lämpligt att spelreglerna ändras alltför ofta, annat än i detaljer, medan exempelvis skattesystemet är utsatt för frekventa justeringar.
Karakteristiskt för rättsordningen är att den är sanktionerad, eller snarare att den innehåller ett sanktionssystem. Bryter man mot de grundläggande handlingsnormerna riskerar man att drabbas av någon rättslig påföljd: den som stjäl kan dömas till fängelse, den som bryter ett avtal kan tvingas betala skadestånd. Andra sanktioner är vitesåläggande, förverkande, körkortsindragning, straffavgift, näringsförbud med mera.
Sanktionssystemet upprätthålls av en mängd myndigheter: polisen griper, åklagaren åtalar, domstolen dömer, kriminalvården ”vårdar”, Kronofogden driver in betalning etc. Typiskt för moderna samhällen är att rättsordningens upprätthållande med tvångsmedel i stort sett är ett statligt monopol. Som enskilda medborgare får vi endast i mycket begränsad omfattning själva ta oss rätt. Ett av få undantag är rätten att ”å färsk gärning” ta tillbaka vad man fråntagits, ett annat är fiskerättsinnehavares rätt att frånta tjuvfiskare fångst och redskap.
1.2.1 Innebörd
Rättsordningen består av en mängd rättsregler. En logiskt oangriplig definition av detta begrepp är inte helt enkel att göra. Ett genomgående drag är deras generella natur: att tjuven Andersson döms till fängelse beror inte på att regeln är riktad mot just Andersson, den gäller för alla. Typiskt är också som nyss sagts att reglerna är sanktionerade, men det är inte undantagslöst så; i den av riksdagen antagna äktenskapsbalken (ÄktB) står att ”makar ska visa varandra trohet och hänsyn”, 1:2 ÄktB, men någon (rättslig) sanktion finns inte föreskriven, lex imperfecta (ofullständig lag). Vidare kan typiska exempel anges: regeln finns i lagtext eller har faktiskt tillämpats av domstolar/myndigheter.
Det senare exemplet kan tas som utgångspunkt för en praktisk definition: en regel är en rättsregel om den tillämpas av domstol eller myndighet för dess beslutsfattande. Noga taget sträcker sig en sådan definition något för långt, då den kommer att innefatta även rena arbetsrutiner, och blir inte heller heltäckande: en ny lag innehåller tveklöst rättsregler redan innan någon hunnit tillämpa den.
En typisk rättsregel är en generell handlingsnorm, uppbyggd av två tankeled: rättsfaktum och rättsföljd. Den som stjäl ska dömas till fängelse, den som köper ska betala. Stöld är det rättsfaktum som utlöser rättsföljden fängelsedom, köpeavtalet utlöser betalningsskyldighet.
Betyder det att fenomenet fängelsedom alltså i sig är en rättsföljd? Nej, det beror på vilken regel den ingår i. Historien slutar ju inte i och med fängelsedomen: den som dömts till fängelse ska intas på kriminalvårdsanstalt. I verkställighetsregeln är tydligen fängelsedomen det rättsfaktum som utlöser rättsföljden anstaltsintagning (som i sin tur är ett faktum som utlöser vissa regler om hur den intagna ska behandlas). Rättsreglerna kommer tydligen på detta sätt att bilda långa kedjor, eller snarare ett nätverk, där innebörden av en viss regel är beroende av innehållet i ett antal andra regler.
Ett annat exempel: i avtalslagen (AvtL) stadgas huvudregeln, att anbud är bindande, 1 § AvtL. Anbud är tydligen en rättshandling, en av rättsordningen tillåten åtgärd med rättsliga konsekvenser. Denna rättshandling är det rättsfaktum eller den förutsättning eller det rekvisit som har rättsföljden bundenhet som konsekvens. Bundenhet vid vad? Givetvis vid anbudets uttryckliga innehåll, men dessutom vid vad som enligt lag hör till den ifrågavarande avtalsty-
pen. Om anbudet till exempel avser ett köp, binder det dessutom anbudsgivaren vid en mängd regler i köplagen (KöpL) eller konsumentköplagen (KKöpL).
Att en rättsregels innebörd inte kan förstås fullt, utan att den ses i samband med anknytande regler, är särskilt tydligt när det gäller legaldefinitioner – i författningstext gjorda begreppsbestämningar.
I äktenskapsbalken stadgas: ”De två som ingår äktenskap med varandra blir makar”, 1:1 p. 2 ÄktB. Regeln säger i sig ingenting om vad det innebär att vara makar, utan det framgår av de följande reglerna om makars rättigheter och skyldigheter. Den säger heller inte någonting om hur man ingår äktenskap, utan även det regleras längre fram i balken. Begreppet ”makar” fungerar alltså som ett mellanled mellan reglerna om hur äktenskap ingås och reglerna om vilka rättigheter/skyldigheter det medför; man kan tala om ett ”kopplingsbegrepp”. Sådana förenklar kraftigt utformningen av lagtext: i stället för att i varje enskild bestämmelse i äktenskapsbalken beskriva hela vigselproceduren, för att definiera vem som avses, används helt enkelt ordet ”makar”.
På ett likartat sätt fungerar begreppen rättighet och skyldighet. Äganderätt kan på ett sätt beskrivas genom hur den uppkommer (arv, köp, gåva med mera), på ett annat definieras som vad rättsordningen tilllåter den som kallas ägare att göra (använda, förbruka, sälja etc.) och förbjuder andra att göra (straff för skadegörelse och stöld). Det första utgår från de rättsfakta som skapar fenomenet (jfr att vigsel skapar makar), det andra från de rättsföljder som inträder (jfr att makar är underhållsskyldiga mot varandra). Äganderätt är ur en praktisk juridisk synvinkel helt enkelt det handlingsutrymme som rättsordningen tillerkänner den som betecknas som ägare. Huruvida detta utrymme bör vara större (”Avskaffa fastighetsskatten!”) eller mindre (”Egendom är stöld!”) är primärt politiska frågor.
Om en rättslig relation beskrivs som en rättighet för någon eller en skyldighet för någon annan är det strängt taget en fråga om ordval. Att hitta ett sammanfattande ord för att beskriva äganderätt i form av omgivningens skyldigheter låter sig visserligen inte enkelt göras, på grund av fenomenets komplexitet, men i andra fall är ”spegelförhållandet” uppenbart. Att den som fått ett banklån är återbetalningsskyldig innebär att banken har rätt att få betalt, den enas skuld är den andras fordran.
kopplingsbegrepp
rättsfakta rättsföljder
Ord som rättighet och skyldighet är starkt värdeladdade. Att de i juridiska resonemang kan användas som teknisk-logiska verktyg, i sig värderingsfria, betyder inte att rättsordningen (eller jurister) saknar värderingar. Rättsordningen bygger på, återspeglar och respekterar gängse värderingar i samhället, något som inte sällan framgår direkt av lagtexten, genom hänvisningar till skälighet, rimlighet, god sed med mera. Att resultatet ändå blir ”orättvist” i enskilda fall kan inte undvikas. Skulle låntagare slippa betala så fort de påstod sig redan ha betalt skulle kreditväsendet braka samman, men konsekvensen kan förstås bli dubbelbetalning för den som tappat bort sitt kvitto. Skulle vi döma till fängelse utan bevis om brott skulle vi få ett ytterst obehagligt samhälle – för att undvika det accepterar vi att vissa brottslingar faktiskt går fria.
Med det nyss sagda närmar vi oss begreppet rättsstat. Den grundläggande definitionen på en sådan är att staten och dess organ själva faktiskt följer den gällande rättens regler, rule of law, ”rätten regerar”. I denna begränsade mening kan en diktatur vara en rättsstat – även om där gäller dödsstraff för felparkering.
Normalt läggs dock vanligen också i begreppet att rättsordningen är av viss kvalitet. Det ska vara möjligt att hålla sig informerad om rättsläget, de rättsliga konsekvenserna av ens handlande ska vara förutsebara, reglerna ska tillämpas konsekvent och inte godtyckligt, rättsordningen bör ansluta sig till gängse värderingar i samhället, det ska finnas faktiska möjligheter att utöva rättigheterna även gentemot statsmakten (reell tillgång till oberoende domstolar), angrepp på person och egendom måste i rimlig omfattning förhindras och om angrepp ändå sker måste man kunna få rättelse etc. Använt på detta sätt blir begreppet närmast ett värdeomdöme, ett hedersbetyg på hur väl ett samhälle fungerar i rättsligt avseende. Somliga skulle även vilja väga in hur väl samhället fungerar i ekonomiskt avseende, som i fördelningen av välfärd.
När det gäller det sakliga innehållet i rättsreglerna görs en traditionell indelning i civilrätt (även kallad privaträtt) och offentlig rätt (i vid mening). Civilrättsliga regler riktar sig i första hand till oss som enskilda medborgare och styr hur vi ska bete oss gentemot varandra: vad kan vi avtala om och hur går det till, hur kan vi samverka i för-
eningar och bolag, vad som gäller inom familjen makar och sambor emellan och mellan föräldrar och barn, och vad som händer med vår egendom när vi dör. Civilrätten kan i sin tur delas upp i två delar: familjerätt och förmögenhetsrätt. Familjerätten består så betraktat av reglerna om äktenskap och samboende, om föräldrars relation till sina barn samt om arv och testamente. Förmögenhetsrätten handlar väsentligen om rättigheter av ekonomiskt värde, som äganderätt, panträtt, nyttjanderätt, fordringar med mera – vad innebär de, hur uppkommer de (ofta genom avtal, varför avtalsrätt är en betydande del av förmögenhetsrätten), hur kan de utövas gemensamt i bolagsform etc.
Offentlig rätt behandlar ”det allmänna”, stat och kommuner av olika slag, deras organisation, verksamhet och förhållande inbördes och till medborgarna. Hit hör statsrätt, förvaltningsrätt, skatterätt, processrätt och straffrätt samt även folkrätt (reglerna om staters förhållanden till varandra). I mer inskränkt mening avses emellanåt med offentlig rätt endast statsrätt, folkrätt och förvaltningsrätt.
En grundläggande skillnad mellan rättsområdena kan beskrivas som att civilrättens regler är ”horisontella” – de handlar om samspelet mellan de (rättsligt) jämställda samhällsmedlemmarna – och de offentligrättsliga är ”vertikala” – de handlar om statens maktutövning över samhällsmedlemmarna. Distinktionen bygger på vem reglerna riktar sig till, vem som språkligt är adressaten. Exempelvis riktar sig stöldparagrafen till domstolen, och ålägger den att döma tjuven till fängelse; regeln är alltså offentligrättslig i den här använda vida meningen. Den underliggande innebörden är förstås ändå att det är förbjudet för de enskilda individerna att stjäla. På motsvarande sätt riktar sig köplagen till säljare och köpare, men i förlängningen åligger det förstås domstolen att tillämpa lagen vid en tvist mellan parterna.
Andra beteckningar på olika rättsområden än de ovan angivna används i stor utsträckning, och då inbegrips ofta inte bara de civilrättsliga utan även de offentligrättsliga reglerna inom det aktuella sakområdet, till exempel när man talar om konsumenträtt, fastighetsrätt eller bankrätt. Det är i modern lagstiftning inte heller ovanligt att en lag innehåller regler av olika slag. Sålunda återfinns i konsumentkreditlagen (KKrL) såväl civilrättsliga, marknadsrättsliga som processrättsliga regler.
dispositiv indispositiv
1.2.5 Dispositiva och indispositiva regler Inom civilrätten, särskilt inom förmögenhetsrätten, råder avtalsfrihet som en grundläggande princip: där rättsordningen inte direkt förbjuder det får vi avtala med vem som helst om vad som helst, så länge vi är överens. I konsekvens med detta är åtskillig lagstiftning inom detta område dispositiv (tillåtande) – de berörda får själva avgöra om de ska följa lagens spelregler eller hitta på egna, som kanske passar dem bättre. Ett typiskt exempel på sådan lagstiftning är köplagen – den ska inte tillämpas om annat följer av avtalet (eller av partsbruk eller sedvänja), 3 § KöpL. Lagtexten fungerar alltså närmast som ett lagstiftarens förslag på normallösning av uppkommande frågor, och de parter som föredrar andra lösningar har full frihet att skapa sådana. Lagen träder då endast i funktion på sådana punkter som inte reglerats i avtalet: den fungerar utfyllande. Konsumentköplagen är däremot i stor omfattning tvingande till konsumentens fördel – indispositiv.
Juridik – Civilrätt, Straffrätt, Processrätt omfattar alla områden som normalt ingår i grundläggande juridiska kurser. De olika kapitlen har grupperats i avdelningar, inom vilka det har eftersträvats att samla regler med sakligt samband: juridik, familj, avtal, näring, fordran, ersättning, straff och process.
En strävan utöver att underlätta inlärningen av diverse konkreta regler är att Juridik –Civilrätt, Straffrätt, Processrätt även ska kunna ge en förståelse för vad juridik är. Boken innehåller därför förhållandevis omfattande avsnitt om rättskällor och juridisk metod samt återkommande rättstillämpningsexempel.
Den sjunde upplagan är uppdaterad enligt nya lagar och regler. Bland ändring arna märks bland annat presentationen av den nya konsumentköplagen, stora förändringar inom arbetsrätten gällande uppsägning och turordning, ny lagstiftning gällande företagsrekonstruktion inom insolvensrätten samt förändringar i skadeståndslagen inom skadeståndsrätten. Inom avsnitt om straff och process rätt avspeglas den senaste utvecklingen på områdena.
Juridik – Civilrätt, Straffrätt, Processrätt är skriven av Konrad Lundberg, Johan Schüldt, Theddo Rother-Schirren, Anders Lagerstedt, Catharina Calleman, Per Jonas Nordell, Annina H Persson, Marcus Radetzki och Josef Zila. Författarna
är eller har varit verksamma vid universiteten i Stockholm, Örebro och Umeå samt Kungliga Tekniska Högskolan.
Till denna bok finns en övningsbok: Juridik – Övningar, Rättsfall, Tentamen samt en ordbok: Juridik – ord och begrepp. 9