BokGym
DJURHÅLLNING –
SÄLLSKAPSDJUR 1
Bengt Weidow och Marina Jonsson
Innehåll
Djurhållning – Sällskapsdjur, nivå 1
Centralt innehåll
Undervisningen i ämnet djurhållning – sällskapsdjur på nivå 1 ska behandla följande centrala innehåll:
Biologisk grund
CENTRALT INNEHÅLL:
• Sällskapsdjurs behov och naturliga beteende samt utformning av djurmiljöer.
• Domesticeringens inverkan på olika djurslag.
• Djurvälfärdsbegreppet och etologiska grundbegrepp, till exempel stimuli, rangordning, flockbeteende, tomgångshandlingar, överslagshandlingar och omriktat beteende.
• Beteendestudier på djur av olika arter i olika miljöer och med olika ålder.
• Beteendestörningar i samband med djurhållning, dess orsaker samt åtgärder för att främja naturliga beteenden, till exempel miljöberikning.
• Hur träning av djur kan påverka djurets välfärd, till exempel i samband med hantering och skötsel.
• Foderhygien och förebyggande smittskyddsåtgärder i samband med djurskötsel.
• Zoonoser samt förebyggande åtgärder.
Arbetsuppgifter
• Daglig skötsel av sällskapsdjur, till exempel utfodring, rengöring och tillsyn.
• Planering och organisation av arbetet samt dokumentation och uppföljning.
• Hantering av sällskapsdjur med utgångspunkt i djurens beteende och behov.
• Kontroll av foderkvalitet samt hantering av foder.
• Visitering av sällskapsdjur i samband med tillsyn och skötsel.
• Säkerhet och etiska frågor i samband med hantering av sällskapsdjur.
• Frivillig hantering, till exempel i samband med kloklippning eller pälsvård.
• Hantering av sällskapsdjur i samband med transport.
• Skötsel, underhåll och daglig tillsyn av vistelsemiljöer, till exempel stallar, burar, akvarier och terrarier.
• Klimatkontroll utifrån djurens behov innefattande värme, ventilation, luftfuktighet, vattenkvalitet och ljus.
• Hantering av handverktyg och tekniska hjälpmedel i samband med skötsel av sällskapsdjur och djuranläggningar.
Arbetsmiljö, säkerhetsfrågor samt lagar och andra bestämmelser
• Riskbedömning och förebyggande säkerhet i samband med användning av verktyg och tekniska hjälpmedel.
• Frågor om ergonomi samt hur val av arbetsmetoder och arbetssätt inom djurhållning kan påverka ett långsiktigt hållbart arbetsliv.
• Resurseffektivitet och miljöhänsyn.
• Djurskyddslag, föreskrifter och andra bestämmelser som rör djurhållning.
• Bestämmelser vid transport av djur.
• Bestämmelser som rör avlivning av djur.
• Miljölagstiftning i samband med djurhållning.
• Frågor om tillstånd, registrering och märkning av sällskapsdjur.
Betygskriterier
Av 15 kap. 24 § andra stycket och 20 kap. 37 § andra stycket skollagen (2010:800) följer att läraren vid betygssättningen i ett ämne ska göra en sammantagen bedömning av elevens kunskaper på den aktuella nivån i ämnet i förhållande till de betygskriterier som gäller för ämnet som helhet och sätta det betyg som bäst motsvarar elevens kunskaper. Samtliga kriterier för betyget E ska dock vara uppfyllda för att eleven ska kunna få ett godkänt betyg.
Betyget E
F Eleven redogör översiktligt för olika sällskapsdjurs egenskaper och naturliga beteende. I redogörelsen använder eleven med viss säkerhet etologiska begrepp.
F Eleven sköter och hanterar sällskapsdjur på ett etiskt och säkert sätt och tar med viss säkerhet hänsyn till djurens behov och verksamhetens krav.
F Eleven kontrollerar sällskapsdjurs vistelsemiljöer och vidtar med viss säkerhet åtgärder i miljön för att öka djurens välbefinnande och förebygga ohälsa.
F Eleven använder med visst handlag verktyg och teknisk utrustning. I arbetet gör eleven enkla riskbedömningar och vidtar förebyggande säkerhetsåtgärder.
F Eleven använder hållbara arbetsmetoder och tar hänsyn till miljön. Eleven redogör översiktligt för hygien och smittskydd och förebygger med viss säkerhet ohälsa hos djuren.
F Eleven visar godtagbara kunskaper om lagar och andra bestämmelser som gäller djurhållning.
Betyget D
F Elevens kunskaper bedöms sammantaget vara mellan C och E.
Betyget C
F Eleven redogör utförligt för olika sällskapsdjurs egenskaper och naturliga beteende. I redogörelsen använder eleven med säkerhet etologiska begrepp.
F Eleven sköter och hanterar sällskapsdjur på ett etiskt och säkert sätt och tar med säkerhet hänsyn till djurens behov och verksamhetens krav.
F Eleven kontrollerar sällskapsdjurs vistelsemiljöer och vidtar med säkerhet åtgärder i miljön för att öka djurens välbefinnande och förebygga ohälsa.
F Eleven använder med gott handlag verktyg och teknisk utrustning. I arbetet gör eleven välgrundade riskbedömningar och vidtar förebyggande säkerhetsåtgärder.
F Eleven använder hållbara arbetsmetoder och tar hänsyn till miljön. Eleven redogör utförligt för hygien och smittskydd och förebygger med säkerhet ohälsa hos djuren.
F Eleven visar goda kunskaper om lagar och andra bestämmelser som gäller djurhållning.
Betyget B
F Elevens kunskaper bedöms sammantaget vara mellan A och C.
Betyget A
F Eleven redogör utförligt och nyanserat för olika sällskapsdjurs egenskaper och naturliga beteende. I redogörelsen använder eleven med god säkerhet etologiska begrepp.
F Eleven sköter och hanterar sällskapsdjur på ett etiskt och säkert sätt och tar med god säkerhet hänsyn till djurens behov och verksamhetens krav.
F Eleven kontrollerar sällskapsdjurs vistelsemiljöer och vidtar med god säkerhet åtgärder i miljön för att öka djurens välbefinnande och förebygga ohälsa.
F Eleven använder med mycket gott handlag verktyg och teknisk utrustning. I arbetet gör eleven välgrundade och nyanserade riskbedömningar och vidtar förebyggande säkerhetsåtgärder.
F Eleven använder hållbara arbetsmetoder och tar hänsyn till miljön. Eleven redogör utförligt och nyanserat för hygien och smittskydd och förebygger med god säkerhet ohälsa hos djuren.
F Eleven visar mycket goda kunskaper om lagar och andra bestämmelser som gäller djurhållning.
CENTRALT INNEHÅLL:
■ Sällskapsdjurs behov och naturliga beteende samt utformning av djurmiljöer.
Naturligt beteende och djurmiljöer
Sällskapsdjurs skötsel ska utgå från kunskaper om djurens naturliga behov, beteende och livsmiljö. Från den kunskapen utformas för olika djurarter lämpliga vistelsemiljöer i form av boxar, burar, terrarier och akvarier.
För många sällskapsdjur finns det bestämmelser för hur dessa ska vara utformade och dimensionerade. Dessa bestämmelser är för en del djurarter mycket detaljerade. Djurägaren och den som äger eller arrenderar den byggnad som hyser djur har ett särskilt ansvar för att följa de bestämmelser som gäller för den djurart som man håller.
Den myndighet som beslutar om föreskrifter gällande djurhållning är Jordbruksverket. Jordbruksverket är en förvaltningsmyndighet inom jordbruksområdet och för landsbygdsutvecklingen. Deras uppgift är bland annat att arbeta för en hållbar utveckling, ett bra djurskydd, ett dynamiskt och konkurrenskraftigt näringsliv, och en livsmedelsproduktion till nytta för konsumenterna.
För katter är det ett naturligt beteende att klättra. Därför bör de få möjlighet till det.
Djurarters beteende och livsmiljö
Varje djurart har sitt beteende som är naturligt för dem. Får de inte utföra sitt naturliga beteende finns det en risk för att djuret inte kommer att trivas. För djur som hålls i fångenskap är det viktigt att försöka återskapa en så normal miljö som möjligt för det djuret. Om ett djur ständigt måste leva i en onaturlig miljö, där djuret inte kan utföra sina naturliga beteenden, kommer det att förr eller senare leda till kronisk stress. Detta kan i sin tur ge en negativ påverkan på immunförsvaret och så småningom leda till att sjukdomar lättare kan utvecklas.
Att berika miljön för ett djur oavsett djurart innebär att man inreder den på ett sätt som underlättar artspecifika beteenden och aktiviteter. För vissa djurslag är umgänget med sina artfränder också en berikning, vilket innebär att ett djur även kan berikas socialt och inte bara miljömässigt.
Berikning har inte bara visat sig höja välfärden hos många djur utan även öka djurens hjärnkapacitet, stärka immunförsvaret och motverka depression. Är miljön inte tillräckligt berikad kan det leda till stereotypa beteenden, där djur utför ett beteende som i sig inte har någon egentlig mening.
FAKTA:
Berikning
Berikning syftar till att erbjuda djur en stimulerande miljö, som gör det möjligt för dem att kunna uttrycka sina artspecifika beteenden och öka deras välbefinnande.
Flockbeteende är ett av hundens naturliga beteende. De är sociala djur och söker naturligt hierarkier.
1
CENTRALT INNEHÅLL:
En mosaikgurami med karakteristisk färgteckning.
FAKTA:
Luftutrymme
Eftersom guramin är en labyrintfisk måste den emellanåt gå upp till ytan och snappa luft, och det måste därför finnas ett luftutrymme mellan vattenytan och täckglaset, vilket normalt finns i ett vanligt akvarium. Annars kommer fisken att drunkna.
Mosaikgurami
Beteende
Mosaikguramin lever normalt i vattenmiljöer som inte är så syrerika. Därför har den ett labyrintorgan där den kan hämta atmosfärisk luft vid ytan för att klara av platser med låg syrehalt. De lever vanligtvis i par eller i grupp.
Vistelsemiljö
Mosaikguramin trivs i akvarium med fiskar som är lugna och fredliga. De passar också bra med små fiskar, men dessa får inte vara fenbitande då en vuxen gurami får ganska långa fenor. Akvariet bör ha en hel del växtlighet med gömställen bland stenar och rötter. En fördel är om det finns många flytväxter på ytan. Mosaikguramin är en populär akvariefisk som också är ganska så tålig.
FAKTA:
Akvarium
Akvarier finns i många olika storlekar. De minsta är sådana som finns i bostäder, medan de största är jättelika akvarier på djurparker. Djurparkernas akvarier är tillräckligt stora för att rymma både hajar, delfiner eller sälar. Beroende på vilka djurarter som akvariet hyser, skiljer man mellan söt- och saltvattenakvarier. Den vanligaste typen av akvarier i privatbostäder är sötvattenakvarier. Saltvattenakvarier bör vara på 100 – 200 liter, för att den salta miljön ska bli stabil. Den typen av akvarier är dyrare med avseende på utrustning, och också mer krävande att sköta. Det är bibehållandet av en stabil salthalt som är den stora utmaningen. Målet med ett saltvattenakvarium är oftast att skapa den biotop som finns vid korallreven med vackra koraller och fiskar.
Fiskar hålls i ett akvarium. Det är en vattenbehållare, som är avsedd att innehålla fiskar eller andra vattenlevande djur. Det är naturligtvis möjligt att avstå från att ha djur i ett akvarium och i stället använda det till att odla växter för prydnad. Sådana akvarier kallas för växtakvarier.
Akvarier är något som lätt fångar blicken.
Guppy
Beteende
Där guppyn härstammar ifrån, Sydamerika, lever den i stim. Hanarna är inte lika färggranna som de för akvariehandeln framodlade varianterna.
Vistelsemiljö
Akvariet bör bestå av växter som sträcker sig till ytan, planterade på en botten med finkornig sand. Det får inte vara mer växter än att guppyn har tillräckligt med utrymme att simma i. I och med att den är en stimfisk bör guppyn hållas i grupper om minst sex vuxna fiskar och så småningom tillkommer också deras yngel.
Metallpansarmal
Beteende
Pansarmalarna lever på mjuka bottnar i främst strömmande och grunda vatten, där de söker föda. För att känna sig trygga ingår de ofta i stim.
Vistelsemiljö
Eftersom pansarmalarna trivs i stim bör man ha minst sex stycken, men de behöver inte vara av samma art. Akvariet bör bestå av finkornig sand med mycket växter och rötter som malarna kan ligga under.
Vanlig clownfisk
Beteende
Clownfiskarna befinner sig i stora korallrev, där de lever i symbios med havsanemoner. De lever i grupper som har en strikt rangordning.
Vistelesmiljö
Det går att hålla en clownfisk i ett saltvattensakvarium utan en äkta havsanemon, så länge den inte har några rovfiskar som den måste skydda sig mot. Äkta anemoner kan vara svårskötta, men det fungerar även bra med en konstgjord anemon.
FAKTA:
Inte stoppa i samma påse
Gemensamt för alla arter inom släktet Corydoras, som metallpansarmalen tillhör, är att de kan stickas med vassa taggar och utsöndra ett gift när de stressas. Detta måste man tänka på, så att dessa fiskar inte packas i påsar med andra fiskar från zooaffären.
Guppyhanarna har de vackraste stjärtarna. Guppyn var tidigare en ganska tålig art, men är idag något känsligare på grund av en hård avel för att få fram färgrikare stjärtar, särskilt på hanarna.
Pansarmalar trivs i akvarier med mycket växter och rötter som de kan ligga under.
Clownfisken har hittat en egen anemon att försvara.
Kunskapskontroll
Frågor
1 Vad ska skötsel av sällskapsdjur utgå ifrån?
CENTRALT INNEHÅLL:
2 Vad är Jordbruksverket för något?
3 Vad menas med att berika miljön för sällskapsdjur?
4 Beskriv hundars kroppsspråk.
5 På vilket sätt påverkar hundars naturliga beteende utformningen av deras olika vistelsemiljöer?
6 Vilka funktioner ska en bra hundkoja ha?
7 På vilket sätt påverkar katters naturliga beteende utformningen av deras olika vistelsemiljöer?
1
2CENTRALT INNEHÅLL:
■ Domesticeringens inverkan på olika djurslag.
■ Djurvälfärdsbegreppet och etologiska grundbegrepp, till exempel stimuli, rangordning, flockbeteende, tomgångshandlingar, överslagshandlingar och omriktat beteende.
■ Beteendestudier på djur av olika arter i olika miljöer och med olika ålder.
■ Beteendestörningar i samband med djurhållning, dess orsaker samt åtgärder för att främja naturliga beteenden, till exempel miljöberikning.
■ Hur träning av djur kan påverka djurets välfärd, till exempel i samband med hantering och skötsel.
Etologi
Detta kapitel beskriver hur domesticeringen påverkat olika djurarter, djurvälfärdsbegreppet, olika aspekter på etologi samt beteendestörningar och miljöberikning hos olika arter av sällskapsdjur.
Domesticering
Med domesticering menar man den förändring som en djurart genomgår när den övergår från att leva vilt till att bli påverkad av människan, och bli mer eller mindre beroende av henne. När människan bestämmer vilka individer som ska fortplanta sig, styr hon samtidigt vilka egenskaper som hon bedömer som värdefulla. När en djurart är fullständigt domesticerad styrs urvalet helt av människan. Den principiella skillnaden är således att det hos den vilda djurarten är evolutionen som styr, medan det hos den fullständigt domesticerade djurarten är människan.
Genom att människan genom urval påverkar vilka djur som ska para sig och ge upphov till en avkomma, förändras långsiktigt arvsmassan. Anlag som finns dolda i kromosomerna kan slå igenom tack vare att människan gör urvalet. Denna förändring i arvsmassan går snabbare jämfört med det naturliga urvalet i naturen. Orsaken är att djuret skyddas för fiender och kanske hålls i en annan miljö och i ett annat klimat än ursprungsområdet. Därmed får djuret egenskaper som gör det mera sårbart jämfört med de vilt levande formerna.
Efter den inledande kontakten mellan någon djurart och människan kan domesticeringen fortsätta med urval. Människan avlivade då de djur man inte ville ha, eller möjligen kastrerade en del hannar. Man gjorde då ett urval av de individer vars egenskaper man var intresserad av. På lång sikt ledde detta urval till uppkomsten av olika typer eller raser av husdjur. Sådana raser av husdjur fanns för åtminstone 5 000 år sedan i Mellanöstern. Efterhand skedde ytterligare specialisering av raserna, ibland med återkorsning med vildformerna. För vissa av de djurarter som människan idag har som husdjur eller sällskapsdjur, har den vilda formen utrotats.
FAKTA:
Början på domesticeringen
Hur de olika husdjuren domesticerades är inte med säkerhet känt. Kanske att det inledningsvis var ett djur som slog följe med människan och utnyttjade eventuella matrester och det skydd från fiender som det innebär att vara nära människan. Om det var på det viset, var det snarare en evolutionär process än en regelrätt domesticering.
En annan variant kan ha varit att domesticeringen inleddes genom att människan tog hand om de vilda djurens ungar, och använde dem som keldjur eller som en matreserv.
Genom domesticeringen anpassas djurarten till människans behov och blir tam.
Domesticerade kaniner har hela sitt liv skyddats mot fiender. De är ett lätt byte för en rovfågel.
Domesticeringens inverkan
De djurarter som vi i dagligt tal kallar husdjur, som grisar, hundar, hästar och kor är domesticerade på ett sådant sätt att de i sitt sociala beteende är präglade av människan och underordnar sig henne. Andra djurarter är inte i lika hög grad domesticerade i detta avseende, exempelvis elefanter i turistsammanhang och renar. De är inte tama, men ändå tydligt påverkade av människan. Tillfälligtvis kan många andra vilda djur tämjas, såsom apor och delfiner. Dessa räknas inte som domesticerade djur. Således är gränsen för vad som är ett domesticerat djur och ett vilt djur inte entydig.
Djur som människan tar som husdjur får ett skydd från djurets naturliga fiender, skydd från många sjukdomar och blir utfodrade. När människan genom avel premierar vissa egenskaper, blir det också egenskaper som gör djuret mer livskraftigt.
Hos många domesticerade djur har utseendet förändrats i hög grad. I mindre grad och på ett annorlunda sätt har djurens beteende påverkats. Själva beteendet finns kvar, men det kan ha förändrats och blivit starkare eller svagare. Exempelvis skäller vissa hundraser mer och andra mindre jämfört med vargar. Antalet brunster per år hos husdjur är oftast fler eller betydligt fler jämfört med den vilda förfadern. Vidare har djurens intresse till att välja mellan olika partners generellt minskat. En annan beteendeförändring är att aggressiviteten minskar hos många husdjur jämfört med de vilda släktingarna, liksom den enskilda individens beroende av flocken. Då förändringarna i beteendet många gånger är begränsat, klarar sig många domesticerade djur bra när de släpps fria. Exempel på detta är grisar, hundar och hästar.
De egenskaper som människan genom domesticering och avel har premierat varierar förstås mellan olika djurarter. Det kan gälla såväl djurens storlek som utseende, såsom färger, fjäderdräkt, päls och kroppens proportioner. Men också egenskaper kring djurens lynne och friskhet är egenskaper som premierats vid avel.
Kattrasen Don sphynx tillhör gruppen nakenkatter och har ett utseende som skiljer den i betydande grad från vildkatter.
Delfiner kan tränas till att göra vissa konster i djurparker, men räknas inte till de domesticerade djuren.
Djurarter
CENTRALT INNEHÅLL:
Hund (Canis lupus familiaris)
Aveln på hundar har varit mycket omfattande. Alla de cirka 500 raserna tillhör fortfarande samma art.
Som ett resultat av aveln har hundar ett annorlunda beteende än vargar. De är antingen köttätare eller allätare. Aveln på hundar har varit mycket omfattande och bedrivits under lång tid. Den har resulterat i omkring 500 hundraser i världen. Variationen i fråga om storlek, utseende och färg är mycket stor.
De minsta raserna väger omkring två kilo och de största 90 kilo. Hundar kan vara långhåriga, korthåriga och strävhåriga eller nästan nakna med hängande eller upprättstående öron. Hundens användningsområde är idag väldigt omfattande, allt från jakt-, vakt-, sök- till sällskaps- och terapihundar.
Katt (Felis catus)
Även när det gäller katt har domesticering och avel gett upphov till ett stort antal raser.
Den afrikanska vildkatten är förfader till våra dagars tamkatt. Då skillnaderna mellan vildkatten och tamkatten är små, kan diskuteras i vilken grad som skilda raser av katter är domesticerade. Efter domesticeringen har det utvecklats ett mycket stort antal raser av katter. Dessa kan delas in i tre huvudgrupper. En grupp är naturliga raser. Det är sådana som utvecklats på olika håll i världen genom naturligt urval orsakat av bland annat olika klimatförhållanden. En annan grupp av katter har utvecklats genom naturligt förekommande mutationer. Den tredje och största gruppen är sådana kattraser som kommit fram genom olika korsningar.
Idag finns tamkatten uppdelad i många raser. Varje kattras har en standard som beskriver hur just den rasindividen ska se ut och hur den ska vara i temperamentet. Dessa katter ska också alltid åtföljas av en stamtavla där man kan följa raskattens förfäder i flera generationer bakåt. En huskatt är en katt vars föräldrar är av olika raser som inte har något samröre med varandra eller som har parat sig ute i det fria. Vissa raser kan paras med varandra för att utöka avelsbasen, men detta skall ske under kontrollerade och godkända former.
Iller eller tamiller (Mustela putoris furo)
Tamillern räknas som en underart till illern. Genom avel finns tamiller i många olika färger och även med olika längd på pälsen.
Kanin (Oryctolagus cuniculus domestica)
Den egentliga domesticeringen av kaninen skedde under medeltiden. I Sverige har kaniner hållits som husdjur sedan 1500-talet och avlats för köttet och pälsen. Numera finns många olika raser av kaniner framavlade med storleksvariationen från under ett kilo upp till nio kilo. Raserna kan ha olika längd på pälsen och varierande färger, men även öronen kan skilja sig åt – några är korta, andra kan ha långa öron som hänger nedåt.
Tamråtta (Rattus norvegicus forma domestica)
Tamråttans domesticerade ursprung går tillbaka till 1700-talet. Då fanns råttfångare som fångade råttor som sedan användes för vissa vadslagningsaktiviteter. Senare började tamråttan att födas upp som försöksdjur till laboratorier. Det var först på 1970-talet som tamråttan av många blev ett sällskapsdjur. Till skillnad från den vilda brunråttan, som tamråttan härstammar från, så finns tamråttan i många färg- och pälsvarianter.
Tamråttan har medvetet avlats fram till fogliga och lätthanterliga djur för främst laboratorieändamål och de saknar den vilda brunråttans aggressivitet. Råttorna brukar inte vara direkt toleranta mot andra djurarter och angriper alla djur som de tror att de kan rå på. Tamråttan bits mycket sällan.
Tamiller.
Tamkaniner, till skillnad från vilda kaniner, kan uppvisa en stor variation av färger i pälsen.
Tamråttans pälsfärg varierar mellan olika individer.
1
Djurflock
Många djurarter lever i större eller mindre grupper. Sådana djur kallas för flockdjur. Storleken och sammansättningen av flocken varierar mellan olika arter, och varierar också under skilda livsfaser hos djuren.
CENTRALT INNEHÅLL:
undulater.
FAKTA:
Omriktat beteende hos fiskmåsar
Fiskmåsar visar många gånger ett aggressivt beteende mot varandra. Det kan gälla bråk om föda, kampen om en partner att para sig med, eller om något helt annat. I stället för att gå till anfall mot individen som utlöst aggressiviteten, kan fiskmåsen komma att slå hårt med näbben mot marken. Beteendet kallas för omriktat beteende.
Omriktat beteende hos hundar
Ett omriktat beteende kan även uppstå mellan hundar. När två kopplade hundar möts kan den ena känna stor stress och vilja anfalla den andra. Kopplet hindrar då. Som en reaktion kan då hunden i stället nafsa eller till och med hugga mot den närmaste människan, fast denna inte alls var målet för aggressionen. Hunden visar då ett exempel på omriktat beteende.
FAKTA:
Sandbadning
Tomgångshandlingar kan även ske hos domesticerade djur. Ett klassiskt exempel är sandbadning hos hönor. Naturligt krafsar hönan i marken, skvätter upp jord och burrar samtidigt upp fjädrarna i markgropen. Därefter trycks vingarna kring kroppen så att jorden hålls kvar, samtidigt som hönan nästan rullar sig på marken. Avslutningsvis ruskar den sig kraftigt. Effekten av denna sandbadning är att överflödigt fett försvinner från fjädrarna tillsammans med diverse parasiter. Om hönan hindras från detta behov genom att befinna sig i en bur utan jordgolv, utförs samma rörelser direkt på burens golv. Så stark är detta dagliga behov att det resulterar i en tomgångshandling.
Den minsta djurflocken är en hona och hennes ungar. En större flock kan vara flera honor och deras ungar. En annan konstellation kan vara en hane och hona och deras ungar. Ytterligare en flock kan vara en hane och en mängd honor med ungar. En sådan flock kallas också för haremsflock. Ännu större flockar består av flera hannar och honor, samt ungar. Då är det sociala flockar. Slutligen finns det mycket stora flockar, den anonyma flocken, där djuren i flocken inte känner igen varandra, då de är så många. Exempel på detta är stora hjordar med hjortdjur på de väldiga savannerna i Afrika, och väldiga svärmar med ett oräkneligt antal fåglar.
Rangordning
Inom en grupp av djur tillhörande samma art har individerna olika roller och också olika status. Vissa djur har en hög status medan andra har lägre. För mindre grupper med djur är det möjligt att finna en rangordning som omfattar alla djuren i gruppen. Rangordningen i sådana mindre grupper kan liknas vid en stege, där varje individ i gruppen har sin bestämda plats och då samtidigt sin bestämda status.
Överst i denna rangordning finns det en dominant individ, som inte underkastar sig någon. Om det är en hane kallas individen för en alfahane. Alla djur under alfahanen har lägre status. Ju längre ner på stegen som individen befinner sig desto fler individer i flocken är dominant över denne. Om en relation mellan två individer i en flock är oklar, så slåss djuren tills det är avgjort vem som har högst rang.
För djurarter som naturligt lever i flock innebär placeringen i en rangordning trygghet, och en viktig stabilitet i individens liv.
Stor anonym flock med vilda
Hund är ett exempel på ett djur där rangordningen har betydelse.
i ett
Det är inte ett naturligt beteende för en
Tomgångshandlingar
Många beteenden hos djur styrs av viss rytm i nervsystemet. Således måste vissa beteenden och därmed också vissa aktiviteter utföras av djur med vissa tidsintervall. En sådan aktivitet är jaktbeteendet.
När ett vilt djur blir instängt hindras det från att utföra en sådan naturlig aktivitet. Effekten blir att djuret börjar uppvisa ett avvikande beteende. Individen kan exempelvis då upprepa ett rörelsemönster om och om igen, utan att beteendet har någon funktion. Sådana aktiviteter kallas för tomgångshandlingar. Det kan vara att djuret rör sig i cirklar, vaggar från sida till sida eller liknande beteenden.
Tomgångshandlingar hos djur är många gånger ett tecken på att djuret inte mår bra på grund av vantrivsel och otillräcklig stimulans. Ett vilt djur som stängs in kommer att efterhand att utföra en mängd tomgångshandlingar.
Överslagshandlingar
När ett djur hamnar i en situation där den är motiverad att göra två helt olika saker, kan djuret komma att utföra överslagshandlingar. Ett exempel är när två fågelhannar slåss. Plötsligt kan de båda stridande både vilja fly från platsen och vilja fortsätta att slåss. De båda viljorna att slåss eller att fly är lika stora, och blockerar då varandra. Fågelhannarna kan då avbryta kampen och i stället göra något helt annat. I stället övergår de till att utföra en överslagshandling, såsom att börja putsa sina fjädrar. Efter en stund upphör låsningen mellan de båda viljorna, kamp eller flykt, och de återtar striden.
Sandbadning hos hönor och andra fåglar är ett exempel på ett naturligt beteende. Om fågeln är i en bur utan sandbotten resulterar det i en tomgångshandling då fågeln utför samma rörelser direkt på burens golv.
Om denna björn blir instängd
hägn kommer den att utföra tomgångshandlingar. Exempelvis kommer den att gå fram och tillbaka utmed staketet om och om igen.
björn som annars rör sig över stora markområden.
De båda tupparna tvekar om de ska slåss eller fly. Effekten kan bli en överslagshandling som innebär att de börjar putsa fjädrarna i stället för att strida.
Kunskapskontroll
Frågor
1 Förklara begreppet domesticering.
CENTRALT INNEHÅLL:
2 Varför slår anlag som finns dolda i kromosomerna igenom snabbare genom domesticeringen jämfört med när det sker i naturen genom evolutionen?
3 Beskriv skillnader i beteendet mellan människans husdjur som är domesticerade och vilda djur.
4 Ge två exempel på egenskaper eller beteenden hos djur som människan genom domesticering och avel premierat.
5 Vilka effekter har domesticeringen haft på hunden?
6 Vilka effekter har domesticeringen haft på katten?
7 Vilka effekter har domesticeringen haft på illern?
8 Vilka effekter har domesticeringen haft på kaninen?
1
CENTRALT INNEHÅLL:
■ Foderhygien och förebyggande smittskyddsåtgärder i samband med djurskötsel.
■ Zoonoser samt förebyggande åtgärder.
■ Daglig skötsel av sällskapsdjur, till exempel utfodring, rengöring och tillsyn.
■ Planering och organisation av arbetet samt dokumentation och uppföljning.
■ Hantering av sällskapsdjur med utgångspunkt i djurens beteende och behov.
■ Kontroll av foderkvalitet samt hantering av foder.
■ Visitering av sällskapsdjur i samband med tillsyn och skötsel.
■ Frivillig hantering, till exempel i samband med kloklippning eller pälsvård.
Daglig skötsel
Ett djur som hålls i en box, bur, terrarium eller i ett akvarium är helt beroende av djurskötaren. Det gäller allt. Djurskötarens ansvar omfattar att ge djuret foder såväl som att tillse att gödsel och urin tas bort. Men också se till att djuret får tillsyn och god skötsel. Lagar och bestämmelser är mycket tydliga med att djur ska ha en daglig tillsyn.
Detta kapitel beskriver vad som ingår i daglig skötsel såsom utfodring, utgödsling och rengöring samt daglig hälsokontroll. Vid utfodring är det viktigt att ständigt uppmärksamma foderkvaliteten och iaktta god foderhygien.
Skötselplan
Vid all djurskötsel bör man använda sig av en tydlig skötselplan där dagliga uppgifter och rutiner som inte görs lika ofta skrivs upp i ett lättöverskådligt schema. Detta gäller i synnerhet djuranläggningar som omfattar många olika arter djur.
En bra skötselplan innehåller anvisningar och rutiner för följande:
• Foderhantering, utfodring (mängd och slag anpassat för varje djurart).
• Kontroll av dricksvatten.
• Rengöring av alla utrymmen som används av djuren. Det gäller även mat- och vattenskålar samt bottensubstrat.
• Rengöring av all utrustning och lokaler som finns i anslutning till djuren.
• Kontroll och manövrering av belysning, uppvärmning, pumpar och annan teknisk utrustning.
• Kontroll av djurens hälsotillstånd genom visitering.
• Åtgärder och skötsel av eventuellt sjuka och skadade djur.
Utfodring
Nästan alla djur är i många avseenden vanedjur. Att få foder vid regelbundna tider är en sådan vana som är viktig för ett djurs välbefinnande. För djur som ofta och regelbundet ska ha tillgång till foder är det förstås extra viktigt.
Foderhygien
God foderhygien omfattar hela hanteringskedjan av foder: från odling, via lagring till utfodringen.
Detta terrarium innehåller grodor. Det kräver en del omsorgsfullt tankearbete för att formulera en bra och tydlig skötselplan, som kan förstås av den som ska ansvara för djurskötseln av grodorna.
Landsköldpaddor är strikta vegetarianer. De självklara delarna i den dagliga skötseln och tillsynen av dessa och andra djur är att utfodra, vid behov ta bort gödsel, avföring och matrester samt att kontrollera att djuret är friskt. Dessutom finns för varje djurart specifika skötselåtgärder, som måste utföras med viss regelbundenhet.
Odling av foder
Allt foder som ges till djur ska, förutom att vara smakligt, vara näringsrikt och anpassat till det enskilda djuret. Det ska också hålla en god hygienisk kvalitet. Detta är en förutsättning för att djur ska kunna hålla sig friska.
Alla växter och växtdelar som används till djurfoder, antingen direkt eller förädlade, innehåller sporer från mikroorganismer. Det gäller såväl torra fodermedel, såsom hö, spannmål, fröer och nötter, liksom blöta eller färska fodermedel, såsom ensilage, rotfrukter, grönsaker och frukter. I synnerhet är det olika arter av mögelsvampar, men även jästsvampar och bakterier, som finns på växtdelarnas ytor som kan orsaka problem.
Dessa mikroorganismer har antingen hamnat på växterna redan i samband med odlingen eller möjligen senare i samband med skörden eller lagringen. Ett exempel på mikroorganismer som infekterar redan vid odlingen, och som därmed finns på växterna redan vid skörden, är svampar ur släktet Fusarium. Mögelsvampar ur släktena Penicillum och Aspergillus tillväxer däremot senare. Om grödan efter skörden lagras med för hög vattenhalt, kan svampar tillhörande dessa båda släkten växa och utvecklas.
Ett foder som är helt fritt från mikroorganismer existerar inte. Det är i stället omständigheterna kring skörden, och i synnerhet lagringen, som är av avgörande betydelse för fodrets hygieniska kvalitet. I en framgångsrik odling har odlaren bearbetat jorden väl och sörjt för en jämn uppkomst av grödan, tillfört näring efter grödans behov, använt ett friskt utsäde, hållit den odlade grödan fri från sjukdomar och ogräs, samt lyckats få den odlade grödan jämt mogen.
Nyskördade morötter av god kvalitet. Den fortsatta hanteringen inklusive lagringen avgör foderhygienen i samband med utfodringen.
Jämnt mognade havregrödor är en bra förutsättning för att havren kan skördas och lagras till att bli ett bra foder till djur.
FAKTA:
Odlingens betydelse
Den hygieniska kvaliteten grundläggs redan i odlingen av grödan. En skickligt genomförd beredning av jorden inför sådden är avgörande för att all gröda på fältet utvecklas någorlunda samtidigt. Ett friskt utsäde leder till en gröda med en säkrare och jämnare uppkomst. När grödan på fältet får en jämn uppkomst, konkurrerar den bättre med ogräset om ljus, vatten och näring. Den konkurrensförmågan blir ännu bättre med god tillgång på näring och om grödan dessutom kan hållas fri från sjukdomar och skador orsakade av svampar och insekter. Då finns det goda förutsättningar att grödan mognar ungefärligen samtidigt på fältet, att avkastningen blir hög och att kvaliteten blir god. Det odlaren inte kan påverka är vädret. I synnerhet är det vädret vid skördetidpunkten som är av särskild betydelse för grödans kvalitet. Vid regn och blöta förhållanden, och det inte går att skjuta upp skörden längre, blir det i stället viktigt att torka grödan snarast efter skörden.
1
Specifika skötselåtgärder
Alla djurarter har vissa skötselåtgärder som är specifika för just den enskilda djurarten. Några av de vanligaste redovisas nedan.
Hundar
Hundens tassar bör regelbundet kontrolleras. Isklumpar eller andra föremål kan lätt fastna och ge hunden obehag.
Pälsvård
Pälsvård på hundar är en tidskrävande arbetsuppgift. Särskilt tidskrävande är det med de storpälsade raserna. Bortsett från de estetiska aspekterna, som att en hund inte ska vara smutsig eller tovig i pälsen, kan det dölja sig småsår eller andra hudproblem. Regelbunden pälsvård och badning är därför nödvändig.
För de korthåriga hundarna tar inte pälsvården så mycket tid. I likhet med alla hundar ska de dock vara rena och inte lukta illa.
I samband med pälsvård är det ett bra tillfälle att kontrollera tassarna. Under vintrar med minusgrader kan isklumpar bildas mellan tårna. Det kan någorlunda undvikas genom att klippa håret kort mellan tårna under tassen.
En del hundraser kräver mer pälsvård än andra.
Tänder
Hundar kan få tandsten. Särskilt mindre hundar kan råka ut för detta. En djurskötare bör därför att ha som vana att då och då lyfta på hundens läppar och titta till tänderna.
Motion
Alla hundar ska rastas regelbundet. Det är viktigt för deras kondition. Om hunden under dagtid finns på en rastgård, ska de åtminstone en gång om dagen lämna inhägnaden för att byta miljö. När hunden rastas utanför hundgården ska den ha en allsidig träning av sin kondition. Att enbart travträna räcker inte. Motion av hundar ger även djurskötaren motion. Hund ska vara kopplad på allmänna platser. Det gäller även i motionsspår där allmänheten vistas.
FAKTA:
Rasta en hund
Det finns en mängd olika sätt att motionera en hund. Att låta hunden springa lös inom en stor inhägnad ger bra och rejäl motion. Hunden styr då själv tempot. Simning, liksom snöpulsning, ger hunden allsidig styrka. Att cykla med hunden på grusvägar och skogsstigar omväxlande i trav och galopp, mår de flesta hundar bra av. Asfalt är ett sämre underlag. Det sliter hårdare på hundens tassar och trampdynor.
hundar behöver motioneras. Det gäller särskilt större hundar. Att ansvara för många hundar ger även djurskötaren motion.
En djurskötare bör ha som vana att då och då lyfta på hundens läppar och titta till tänderna.
Alla
Kunskapskontroll
Frågor
1 Vad bör en bra skötselplan för djur omfatta?
CENTRALT INNEHÅLL:
2 Vilken betydelse har odlingen av växter för det blivande fodrets hygienska kvalitet?
3 Hur lagrar man djurfoder för att bibehålla dess hygienska kvalitet?
4 Vad händer om man utfodrar ett djur med ett dåligt foder?
5 Hur gör man för att bedöma om hö, rotfrukter, grönsaker eller frukt tjänar som dugligt foder till djur?
6 Hur bedrivs ett förebyggande smittskyddsarbete?
CENTRALT INNEHÅLL:
■ Skötsel, underhåll och daglig tillsyn av vistelsemiljöer, till exempel stallar, burar, akvarier och terrarier.
■ Klimatkontroll utifrån djurens behov innefattande värme, ventilation, luftfuktighet, vattenkvalitet och ljus.
■ Hantering av handverktyg och tekniska hjälpmedel i samband med skötsel av sällskapsdjur och djuranläggningar.
Skötsel av vistelsemiljöer
I likhet med djuren ska deras burar, boxar, terrarier och akvarium liksom klimatet i alla djurens vistelsemiljöer dagligen tillses och skötas.
Stallar
Stallar används främst för att inhysa större djur som hästar, kor, får och grisar. De är vanligtvis byggda av trä, betong eller plåt, med inslag av metall i exempelvis boxgaller och dörrbeslag. Skötseln innebär daglig rengöring av boxar, påfyllning av strö och vatten, samt kontroll av ventilation och belysning. Verktyg som skruvmejsel, tång och hylsnyckel är ofta nödvändiga för att åtgärda lösa beslag eller trasiga detaljer.
Burar och boxar
Fågelburar och många andra burar och boxar för sällskapsdjur är ofta gjorda av metall. Vid justeringar av galler, burluckan, lådan i botten eller andra delar av buren, är tång, skruvmejsel och kryssskruvmejsel mest användbart.
Terrarier och akvarier
Terrarier och akvarier byggda av glas som går sönder eller börjar läcka, kan i vissa fall repareras av privatpersoner. Det är dock inget som zoohandeln normalt arbetar med.
Tång, skruvmejsel och krysskruvmejsel. En skruvmejsel ser tämligen oskyldig ut, men är ett av de verktyg som orsakar mest skador. Det är lätt att använda verktyget till något annat än det är avsett för. En skruvmejsel slinter lätt om man tar i, vilket lätt kan resultera i att man skadar handen.
Akvarier för fiskar har en hel del teknisk utrustning som kräver underhåll och skötsel. Det gäller filter, pump, termostatvärmare och belysning. För att hålla akvariet i ett gott skick bör alla dessa fyra funktioner kontrolleras varje dag.
Det är helt nödvändigt att filtret i akvariet fungerar. Om det inte gör det så tar de anaeroba bakterierna över. Effekten blir att det då inte sker någon nedbrytning av fiskarnas avföring. Det gör annars de aeroba bakterierna i filtret. När filtret luktar jord så fungerar det. Har det däremot börjat lukta skämt och ruttet, har de anaeroba bakterierna tagit över. Orsaken kan vara att syretillförseln till filtermaterialet av något skäl har hindrats.
Oavsett typ av filter i akvariet, innerfilter, ytterfilter eller bottenfilter, så bör det rengöras en gång i månaden. Exakt hur rengöringen går till beror på filtermaterial. Även om konstruktionerna med filtret ser olika ut är målet detsamma: att göra rent själva filtret.
Luftpumpar håller inte för evigt. Livslängden förlängs om pumpens filter görs rent åtminstone en gång om året beroende på pumpens fabrikat och storlek.
Akvarier kräver daglig tillsyn.
Termostatvärmare behöver inget regelbundet underhåll. Går de sönder så byts de mot en ny.
Lysrör bör bytas årligen. Orsaken är att färgspektrat ändras med tiden och de flesta lysrör har en livstid på cirka ett år. Det är särskilt växterna som behöver rätt ljus, för att de ska kunna växa optimalt. LED-belysningar har bättre ljusstyrka och längre livslängd.
Klimatkontroll
Djurens krav på klimatet i sina burar, boxar, terrarier och andra utrymmen avseende värme, ventilation, luftfuktighet och ljus, varierar mellan olika djurarter. För vissa djur har värmen och luftfuktigheten stor betydelse, för andra är det andra klimatfaktorer som är viktiga. Somliga djur är mycket tåliga när det gäller klimatet.
Även för den personal som arbetar i lokaler där det finns djur är klimatet viktigt. I första hand ska man dock ta hänsyn till djurens behov. Djuren lever i buren, boxen eller terrariet och kan inte välja något annat boende.
Med modern teknik går det att skapa inomhusklimat som passar både människan och hennes sällskapsdjur.
Inomhusklimatet styrs av människan.
1
CENTRALT INNEHÅLL:
Ett färgsprakande undervattenslandskap – akvariets färgstarka invånare skapar liv och rörelse i många hem.
Akvarier
Ljus
På ett akvarium ligger det ett täckglas. Genom att detta täcker hela akvariet hindras fiskar och andra djur att hoppa ut ur akvariet. Täckglaset håller samtidigt rent från nedfallande damm och skräp.
Ett akvarium med växter måste ha belysning. Ljuset är en förutsättning för att växternas fotosyntes ska fungera. Det är genom fotosyntesen som växterna använder koldioxid och producerar syre. Syret i sin tur använder fiskarna för att kunna andas.
FAKTA:
Växternas andning
När växter inte får ljus slutar de att växa och producera syre. I ställer startar en omvänd process. Den innebär att växterna i stället använder syre för att bryta ner organiskt material. Syrehalten i akvariet sjunker då, och fiskarna dör så småningom till följd av syrebrist.
Ovanpå täckglaset ligger det en heltäckande ljusramp. På rampen sitter lysrör, som ger det ljus som växterna behöver för sin fotosyntes. Ljuset gör också att man kan se fiskarna och växterna bättre.
Lysrören i ett sötvattensakvarium bör bytas ut en gång om året eftersom lysrörens PUR-värde minskar och växterna i akvariet inte kan göra sin fotosyntes lika effektivt som med ett nytt lysrör. Se också regelbundet till doppvärmaren så att den har en lämplig temperatur i akvariet för den typ av fiskar som finns där.
Ett filter i ett akvarium renar vattnet från fiskarnas avfallsprodukter.
Vattenkvalitet och värme
Ett akvarium behöver ett filtermaterial. I en pump sugs vattnet in, passerar ett filtermaterial och pumpas ut i akvariet igen. Själva filtermaterialet har en yta där bakterier kan växa. Där bryter bakterierna ner större delen av de avfallsprodukter som utsöndras av fiskarna. Filtermaterialet bidrar till att behålla en god vattenkvalitet.
Rengöringspumpen i sötvattensakvariet behöver göras ren några gånger i månaden genom att dels byta de filter som finns i den, dels också manuellt plocka isär själva pumpen och rengöra den från smuts som kan ha kommit in i den. I ett saltvattensakvarium kan det finnas ett mekaniskt filter med en svamp eller skumgummi som måste rengöras regelbundet.
Tropiska fiskar och växter behöver värme för att kunna överleva, och 23–24 °C är en normal temperatur i ett akvarium. Utan termostatvärmare blir temperaturen i vattnet flera grader under den omgivande rumsvärmen. Det är för låg temperatur för fiskarna.
Ljud och vibrationer
Ett akvarium bör stå i en lugn del av ett rum. Står det alltför nära dörrar störs fiskarna av ljud och vibrationer när dessa stängs.
FAKTA:
Vattnets temperatur och syre
Temperaturen i vattnet påverkar vattnets förmåga att behålla syre. Ju varmare vattnet är, desto mindre syre innehåller det. Fiskar som inte tål låg syrehalt i vattnet kommer då upp till ytan och kippar efter luft. Om vattnet i akvariet är för kallt tenderar också fiskarna att bli långsammare och att röra sig nära botten av akvariet.
Kunskapskontroll
Frågor
1 Vilken teknisk utrustning i ett akvarium måste dagligen kontrolleras?
CENTRALT INNEHÅLL:
2 Vilka skilda klimatfaktorer finns det som man ska ta hänsyn till i lokaler där djur vistas?
3 Vad är relativ luftfuktighet?
4 Vad bör man särskilt tänka på gällande platsen för en fågelbur och klimatet?
5 Vad kan du berätta om ventilation, luftfuktighet och temperatur i boxar för mindre djur?
6 Vad kan du berätta om ventilation, luftfuktighet och temperatur i terrarier?
7 På vilka olika sätt kan temperaturen i ett terrarium regleras?
CENTRALT INNEHÅLL:
■ Säkerhet och etiska frågor i samband med hantering av sällskapsdjur.
■ Riskbedömning och förebyggande säkerhet i samband med användning av verktyg och tekniska hjälpmedel.
■ Frågor om ergonomi samt hur val av arbetsmetoder och arbetssätt inom djurhållning kan påverka ett långsiktigt hållbart arbetsliv.
■ Resurseffektivitet och miljöhänsyn.
Ergonomi och säkerhet
Ergonomi, arbetsmiljö och säkerhet är tre närstående begrepp, som alla har stor aktualitet för den som arbetar med sällskapsdjur.
Ergonomi
Ergonomi är läran om människan i arbete och samspelet mellan människan och arbetsredskapen. Det är också läran om anpassning av arbetet och miljön till människans behov och förutsättningar. Ergonomi kan kortfattat beskrivas som idén att anpassa arbetet efter människan, inte tvärtom.
Begreppet ergonomi omfattar många olika saker. Det är hur redskap och verktyg är utformade för att vara både ändamålsenliga och passa individen som använder dem. Vidare handlar ergonomi om hur arbetsplatsen och arbetsmiljön är utformad för att inte slita på kroppen i onödan. Detta omfattar exempelvis arbetsställningar, ljud, ljus och klimat. Rätt val av arbetsmetoder och arbetssätt ger goda förutsättningar för ett långsiktigt hållbart arbetsliv.
Det övergripande målet och syftet med ergonomi är att förstå hur arbetet ska kunna anpassas efter människan. Eftersom alla människor är olika, blir den logiska konsekvensen att en ergonomiskt utformad arbetsplats är anpassad för varje enskild person.
Inom djurskötsel finns många arbetsuppgifter som kan vara svåra att anpassa. Många arbeten sker också som ensamarbete. Då är det extra viktigt att den enskilde är observant och tänker igenom hur arbetet ska utföras för att bli ergonomiskt rätt utfört. Det kan exempelvis handla om att anpassa arbetsställning och arbetssätt och om att variera sitt arbete under dagen samt, om möjligt, att byta arbetsuppgifter med andra.
Att lyfta stora djur till ett arbetsbord ska ske på ett ergonomiskt riktigt sätt. Det innebär att djurskötare böjer sig ner och greppar djuret. Detta sker med böjda knän, rak rygg och raka armar. Att lyfta med raka ben, böjda armar och böjd rygg är fel. Det resulterar förr eller senare i ryggproblem.
Att efter hemkomsten från arbetet ha ont i ryggen tyder på att arbetsställningarna under dagen inte varit de bästa.
Är man ovan att använda verktyg finns det extra anledning att vara stadig på handen, använda handskar och arbeta lugnt och metodiskt. Det är den som är stressad, slarvig och vårdslös som oftast råkar ut för onödiga skador av verktyg.
Redskap och verktyg
De redskap och verktyg som man använder som djurskötare ska vara funktionella. Poängen är att de ska underlätta arbetet och även vara formgivna på ett sådant sätt att de passar användarens handgrepp. Redskap ska ha lämplig längd och tyngd i förhållande till den som använder dem.
Ergonomiskt arbetssätt
Människans kropp är byggd för rörelse och belastning och mår bra av att arbeta. Det viktiga är att rörelserna varieras och att kroppen får tid till återhämtning och vila. Risken för att kroppen ska ta skada ökar när rörelsen utförs i kraftigt böjda, sträckta eller vridna ställningar. En annan risk för skada är när musklerna arbetar statiskt. Skaderisken ökar om kroppen inte får möjlighet till återhämtning. Medan belastning på kroppens muskler behövs för att man ska hålla sig stark och frisk, finns det belastning som är skadlig även i små mängder. Det är belastningar som man inte kan träna kroppen till att klara. Exempel på sådana belastningar är buller, vibrationer och luftföroreningar. Dessa typer av belastningar måste man undvika eller skydda sig mot på annat sätt.
Även arbete på ojämnt, halt eller stumt underlag, i trånga utrymmen och i besvärlig arbetsställning ska om möjligt undvikas. Om man utför arbete i sådana situationer, är tidiga tecken på överbelastning av kroppen svullnad, trötthet, stelhet eller värk i leder eller muskler. Detta kan övergå i smärta och nedsatt funktion i den utsatta kroppsdelen. Genom att planera och organisera arbetet, och att anpassa arbetet och hjälpmedlen, kan man förebygga sådana smärtsamma problem och dessutom undvika olycksfall.
Säkert arbetssätt
Arbeten inom naturbruksområdet är ofta riskfyllda, och varje år skadas hundratals personer i Sverige i arbetsolyckor. Arbete med djur och maskiner är särskilt riskfyllda. Skadorna är ofta allvarliga och i vissa fall skadas personer så svårt att de avlider. En bidragande orsak till arbetsolyckor inom naturbruket är att det kan vara svårt att förutse hur djuren ska reagera, att många arbetar ensamma, att arbetet kan vara stressigt och att arbetsmiljöarbetet inte prioriterats. Skador med djur inblandade drabbar också många som inte arbetar med dem, som exempelvis besökare på anläggningar med djur.
Arbetsredskap och spolslang för rengöring i en större djuranläggning. Skyfflar, borstar och andra redskap i djurstallar ska vara ergonomiskt utformade och i längd passa den som använder dem.
Arbetsredskap för golv i större fågelbur.
Riskfaktorer
På en arbetsplats finns många möjliga riskfaktorer. Några som kan vara aktuella på arbetsplatser som arbetar med sällskapsdjur är ljus, belastningsskador, skador av verktyg och i synnerhet bitskador orsakade av djur.
Ljus
CENTRALT INNEHÅLL:
När spindelväv och damm lägger sig som en filt över armaturer är det inte mycket ljus som kommer igenom.
För att utföra ett gott arbete i alla slag av djurhus och djurstallar är det nödvändigt med bra belysning. Särskilt viktigt är det vid visitering av djur för att kunna upptäcka eventuella skador hos djuren. När dammet virvlar runt i djurstallarna lägger det sig även på armaturen. Successivt försämras ljuset och det blir då mindre trivsamt för den som arbetar i lokalen. I skumma lokaler ökar också risken att man snubblar på föremål och ramlar.
Belastningsskador
Belastningsskador är ett stort arbetsmiljöproblem. Skador uppstår ofta i samband med tunga lyft, upprepade rörelser och obekväma arbetsställningar. Att arbeta med djur innebär risker att drabbas av belastningsskador, om man inte är uppmärksam. Arbetet kan dels omfatta tunga lyft av djur och foder, arbete under knähöjd, men även enformigt arbete, innebärande att man upprepar samma rörelser.
Lyfter man med handkraft ska det ske med rätt arbetsställning, vilket innebär att man lyfter med raka armar, böjda knän och rak rygg. Ska man arbeta under knähöjd måste arbetsställningen vara optimal. Att upprepa samma rörelser i arbetet ska undvikas. Att byta arbetsställning ofta är rätt.
Att lyfta djur upp och ner från sina burar tar på ryggen om arbetsställningen är fel. Många gånger kan ryggen skonas om man väljer burar på lägre nivå för djur som inte själva kan hoppa upp och in i sin bur.
Noggrann städning innebär risk att onödigtvis upprepa samma rörelser. Här finns anledning att undersöka möjligheten att använda långskaftad städutrustning och variera rörelserna.
Visitering av djur förutsätter bra ljus.
Arbetar man i en dålig arbetsställning, har bråttom och arbetar utan handskar är det lätt att göra sig onödigtvis illa på ett så enkelt verktyg som en krysskruvmejsel.
Skador av verktyg
Det är möjligt att skada sig på alla verktyg. Ett vanligt hanteringsfel är att det föremål som ska åtgärdas inte är ordentligt fixerat. Att inte stadigt hålla i tången, skruvmejseln eller annat verktyg är också orsak till skador. De vanligaste verktygen som man riskerar att skada sig på är skruvmejsel och såg.
Bitskador
Den som arbetar med sällskapsdjur riskerar alltid att råka ut för bitskador. Störst är risken om man inte känner till djurets lynne och därtill håller djuret felaktigt. Vid arbete med djur kan dessa vara oberäkneliga. De kan plötsligt uppträda aggressivt när de vaktar sina revir eller avkommor. Plötsligt kan ett djur ta till flykt och vara svår att åter få kontroll över.
FAKTA:
Etik
Etik, i betydelsen morallära, är värderingar och normer för hur man bör vara som människa. Djuretik omfattar bland annat de attityder som vi människor har till olika djur, hur vi behandlar djur, samt hur vårt hanterande av olika sällskapsdjur får olika konsekvenser.
En iller har vassa tänder som det finns all anledning att ha respekt för.
Rivsår efter hantering av katt är inte ovanligt.
En rädd eller arg katt kan både bitas och klösas.
Kunskapskontroll
Frågor
1 Vad är ergonomi?
CENTRALT INNEHÅLL:
2 Hur lyfter man tunga föremål på ett ergonomiskt riktigt sätt?
3 Vilka ergonomiska krav ska djurskötare ha på redskap och verktyg som denne ska använda?
4 Ge ett exempel på belastningar som man inte kan träna kroppen till att klara.
5 Vad är syftet med arbetsmiljölagen?
6 Beskriv översiktligt arbetsgivarens arbetsmiljöansvar.
7 Beskriv översiktligt arbetstagarens ansvar kring sin egen arbetsmiljö.
CENTRALT INNEHÅLL: xyz
■ Hantering av sällskapsdjur i samband med transport.
■ Djurskyddslag, föreskrifter och andra bestämmelser som rör djurhållning.
■ Bestämmelser vid transport av djur.
■ Bestämmelser som rör avlivning av djur.
■ Miljölagstiftning i samband med djurhållning.
■ Frågor om tillstånd, registrering och märkning av sällskapsdjur.
Lagar och bestämmelser
Detta kapitel ger en översikt över de regler och riktlinjer som styr hanteringen av sällskapsdjur. Vi går igenom relevanta delar av lagen samt andra föreskrifter som påverkar hur djur får förvaras, transporteras och – i vissa fall – avlivas. Kapitlet behandlar också miljölagstiftning kopplad till djurhållning samt vad som gäller vid tillståndsprövning, registrering och märkning av sällskapsdjur.
Bestämmelser
Lagar, förordningar och föreskrifter är exempel på olika slag av bestämmelser. De innehåller alla de regler som anger vad man ska och inte får göra.
Lagar
Att stifta lagar är ett sätt att förändra saker i samhället. Det är orsaken till att det bara är landets högsta organ, riksdagen, som får besluta om lagar. Innan riksdagen tar ställning till ett förslag om en ny eller förändrad lag, har detta förberetts under lång tid. Oftast har det gjorts en statlig utredning som utrett behovet och analyserat konsekvenserna av en förändrad lag på ett visst område. Man har då samtidigt undersökt vad lagstiftningen inom EU säger.
Rättsregler som skall följas
Myndighetsråd som bör följas
Branschens rekommendationer
ALLMÄNNA RÅD FÖRESKRIFT FÖRORDNING LAG
BRANSCHSTANDARD
Lagar, förordningar och föreskrifter är regler som måste följas. Allmänna råd och olika branschstandarder bör, men måste inte följas.
Det är nästan alltid regeringen som till riksdagen lämnar förslag till nya lagar. Men ett lagförslag kan också komma från en eller flera riksdagsledamöter. När riksdagen beslutat om en ny lag, så har vi alla att rätta oss efter denna lag. Den kan inte stoppas eller ändras på något annat sätt, än genom att riksdagen beslutar om en ny lag.
Förordningar
Förordningar är underordnade riksdagens lagar. Medan lagar är mer generellt övergripande är förordningar lite mer detaljerade. De förtydligar och preciserar det som står i lagarna. Alla förordningar beslutas av regeringen.
Föreskrifter
FAKTA:
Allmänna råd
En myndighet har möjlighet att utge ”allmänna råd”. Man är inte skyldig att följa en myndighets allmänna råd. Däremot vet man att man alltid gör rätt i förhållande till alla bestämmelser, om man gör som det står i allmänna råd.
Ibland kan det behövas ännu mer detaljerade regler än vad som anges i lagar och förordningar. Då har regeringen möjlighet att ge i uppdrag till en myndighet att besluta om så kallade föreskrifter. I likhet med lagar och förordningar måsta alla följa bestämmelserna i beslutade föreskrifter.
Djurlagstiftning
De lagstiftningar som i första hand är aktuella i samband med arbete med djur inom naturbruket är djurskyddslagstiftningen och miljölagstiftningen.
Djurskyddslagstiftning
Djurskyddslagstiftningen omfattar produktionsdjur, sällskapsdjur, djurparksdjur samt försöks- och forskningsdjur. Med god djurvälfärd menas att djur ska må fysiskt och psykiskt bra. Jämfört med många andra länder har Sverige en relativt sträng djurlagstiftning.
God djurvälfärd
Djurskyddslagstiftningen finns för att säkerställa att djur i Sverige lever ett gott djurliv, kan bete sig naturligt och skyddas mot onödigt lidande. Vidare är syftet med lagstiftningen att den ska främja en god djurvälfärd och respekt för djur. Med god djurvälfärd menar man i djurskyddslagstiftningen att djur ska må fysiskt och psykiskt bra. Det är den som äger, sköter eller hanterar djuret som har ansvar för det. En viktig tanke i lagstiftningen är att förebygga att djur inte far illa. Djuren måste både behandlas väl och skötas på ett sådant sätt, att de skyddas från onödigt lidande och sjukdom.
Lagstiftningen bestämmer en lägsta nivå av djurskydd. Att hålla och sköta djur med en lägre nivå av djurskydd är olagligt. Djurskyddslagen gäller alla djur som hålls av människan. Det innebär såväl alla produktionsdjur som alla sällskapsdjur. Djur som människan håller som sällskapsdjur i sina hem, liksom husdjur som står i stallar, omfattas alla av djurskyddslagen. Även för skötseln av djur som finns i djurparker gäller djurskyddslagen. Däremot gäller inte djurskyddslagen för djur som lever fria i naturen.
God djurvälfärd kan betyda mycket, att exempelvis bli omhändertagen, få tillgång till mat och få möjlighet att utöva sitt naturliga beteende.
FAKTA:
Djurskyddslagen
Den svenska lagboken – grunden för våra lagar och regler, även inom djurhållning och djurskydd.
God djurvälfärd är också att vara observant på djurets hälsa och behandla det väl vid skada.
Djurskyddslagens andra kapitel anger generellt vad som är grundläggande djurskyddskrav och vad lagen säger om god djurmiljö och naturligt beteende. Lagen anger också att det finns kompetenskrav på den som håller djur.
1 § Djur ska behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom.
2 § Djur ska hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att 1. deras välfärd främjas, 2. de kan utföra sådana beteenden som de är starkt motiverade för och som är viktiga för deras välbefinnande (naturligt beteende), och
3. beteendestörningar förebyggs.
3 § Den som håller djur eller på annat sätt tar hand om djur ska ha tillräcklig kompetens för att tillgodose djurets behov.
Den som vill bedriva verksamhet med draghundar ska söka tillstånd för detta.
1
Tillstånd, registrering och märkning
Chipmärkning är idag den vanligaste metoden för idmärkning av hundar. Ett litet mikrochip med ett unikt idnummer injiceras med en kanyl in under huden mellan hundens skulderblad. Ingreppet går fort och hunden behöver inte få lugnande medel innan.
FAKTA:
Mikrochip eller tatuering
En veterinär får märka hunden med mikrochip eller tatuering. Tatueringen görs i ett av hundens öron när hunden är bedövad. Märkning med mikrochip får också utföras av en person som med godkänt resultat har gått en utbildning i identitetsmärkning av hund.
Alla hundar och katter ska registreras och märkas. Vill man bedriva verksamhet med hundar och hundhållning i större omfattning behövs tillstånd.
Tillstånd
Den som vill ha många hundar eller vill driva en yrkesverksamhet med hundar måste söka tillstånd för det hos länsstyrelsen. Det kan gälla att hålla, föda upp, upplåta eller sälja ett större antal hundar. Men även att hyra ut eller förvara och utfodra andras hundar i större omfattning.
Märkning hund
Hundägare ska se till att hunden blir märkt så att den kan identifieras. Den ska märkas med antingen mikrochip eller tatuering innan den är fyra månader. Köper man en hund som är omärkt och äldre än tre månader, ska den märkas inom fyra veckor. Om en tatuering suddats ut eller om chippet har blivit oläsligt behöver man uppdatera en befintlig id – märkning. Då kan hunden bli identifierad korrekt om den blir upphittad.
En hund som redan är id-märkt får inte märkas om. Hunden får bara märkas igen om det krävs för att den ska kunna få ett pass och om den befintliga märkningen har slutat fungera eller om den inte går att läsa.
När katter är märkta och registrerade blir det enklare att återförena en bortsprungen katt med sin ägare.
Registrering hund
Alla hundar i Sverige ska märkas och därefter registreras i Jordbruksverkets centrala hundregister. Hundägaren ansvarar för att hunden är registrerad i hundregistret. Den som har en anläggning med hundar i kommersiellt syfte ska registrera denna anläggning.
Hunden ska registreras innan den är fyra månader. Köper man en hund äldre än tre månader ska den registreras inom fyra veckor.
Hundregistret är ett nationellt register över alla hundar och vem som äger och ansvarar för hundarna. Registret har införts på grund av problem med aggressiva och farliga hundar. Det ska vara lätt att se var någonstans en lösspringande hund eller en hund som uppträder aggressivt hör hemma.
Märkning och registrering av katt
En katt ska vara id-märkt och registrerad hos Jordbruksverket. Märkning och registrering ska ske innan den är fyra månader. Den som köper eller tar över en katt som är över tre månader ska tillse att den är eller blir id-märkt, samt registrera sig som ägare inom fyra veckor. Kravet på märkning och registrering gäller såväl innekatter som utekatter. När katter är märkta och registrerade blir det enklare att återförena en bortsprungen katt med sin ägare. Då ser man också vilka katter som saknar ett hem så att de kan få hjälp till eventuell vård och att hitta ett hem.
Den som har en anläggning med katter, exempelvis ett katthem eller uppfödning, ska registrera anläggningen i ett särskilt register hos Jordbruksverket.
Kunskapskontroll
Frågor
1 Hur går stiftandet av lagar till?
CENTRALT INNEHÅLL:
2 Vad är det för skillnad på lagar, förordningar och föreskrifter?
3 Vad är ”allmänna råd” och vad kan man använda dem till?
4 Beskriv innebörden av god djurvälfärd.
5 Beskriv huvuddragen i djurskyddslagen.
6 Ge ett par exempel på hur djurskyddslagen syftar till att tillgodose naturligt beteende hos sällskapsdjur.
BokGym
DJURHÅLLNING –SÄLLSKAPSDJUR 1
Djurhållning – sällskapsdjur nivå 1 riktar sig till studerande på gymnasiet och vuxenutbildningar. Läromedlet täcker sällskapsdjurs behov och beteenden, inklusive djurvälfärd och etologiska grundbegrepp som stimuli, flockbeteende och beteendestörningar. Domesticeringens inverkan och åtgärder som miljöberikning för att främja naturliga beteenden behandlas, liksom träningens påverkan på välfärden. Praktiska moment som daglig skötsel, foderhygien, smittskydd och zoonoser ingår. Läromedlet tar också upp visitering, transport, klimatkontroll och underhåll av djurmiljöer som stallar, burar och akvarier. Arbetsmoment som hantering av verktyg och tekniska hjälpmedel samt riskbedömning och ergonomi behandlas, med fokus på ett långsiktigt hållbart arbetsliv. Resurseffektivitet, miljöhänsyn och efterlevnad av djurskyddslagstiftning, transport och avlivningsbestämmelser samt miljölagar är centrala delar. Genom att behandla dessa områden ges studerande goda förutsättningar att klara Skolverkets betygskriterier. Boken är strukturerad med kunskapskontroller och övningsuppgifter som de studerande kontinuerligt kan arbeta med. Läromedlet är utvecklat för Djurhållning – sällskapsdjur nivå 1 enligt Gy25.
Bengt Weidow och Marina Jonsson