1
Inledning
Jenny Bengtsson & Eva Bolander
Undervisning om det som tidigare kallats sexualkunskap eller sex och samlevnad har varit obligatorisk i svensk skola under lång tid och förväntningarna på vad den ska innehålla och syfta till är många och föränderliga. Genom förändringarna och tilläggen i läroplaner och kursplaner från 2022, samt i nya formuleringar i examensordningar för lärarutbildning, uttrycks en förhoppning om att området ska ges större utrymme och en tydligare form i samtliga skolår. I examensordningen betonas att lärare för skolans alla åldrar ska kunna kommunicera och reflektera kring frågor som rör identitet, sexualitet och relationer. I läroplanen understryks skolans ansvar att låta eleverna möta frågor om sexualitet, samtycke och relationer återkommande under skolgången. Sexualitet, samtycke och relationer är också det nya formella namnet på kunskapsområdet. Områdets betydelse kan därmed sägas ha stärkts – inte minst för de yngre skolåren. Området har emellertid redan från start lyfts fram som viktigt för de yngre eleverna och när sexualundervisningen blev obligatorisk 1955 var det från 7 års ålder.
Dock har det skett en rad förskjutningar över tid. Under det senaste decenniet har arbetet med att både bredda och fördjupa kunskapsområdet intensifierats (Bengtsson & Bolander, 2020; Ceder m.fl., 2021). Ett huvudsakligt undervisningsfokus på biologi, kroppens funktioner och reproduktion har utmanats och vikten av att sätta sexualitet i relation till såväl känslor, sociala relationer och livsfrågor som normer, värden, rättigheter och skyldigheter har tydliggjorts genom styrdokument och stödmaterial.
Härigenom har också områdets sammanflätning med andra fokusområden för skolan, såsom arbete med värdegrund, jämställdhet, likabehandling och anti-diskriminering, blivit tydlig.
I den här boken fokuserar vi på kunskap om sexualitet och sexualitet som social dimension i grundskolan för elever från 6 till 12 år samt i fritidshemmet. I relation till sexualitet behandlas identitet, relationer, samtycke och normer. Viktiga frågor för boken är: På vilka sätt är sexualitet relevant
för barn i dessa åldrar? Vilka aspekter är centrala i dag och hur kan de behandlas i skola och fritidshem? Och hur kan undervisning om sexualitet, samtycke och relationer relateras till skolans övriga uppdrag?
Kunskapsområde på tvärs
Sexualitet, samtycke och relationer benämns i den här boken som ett kunskapsområde (se Skolverket, 2024). I Sverige har sexualundervisning formellt sett aldrig varit ett eget skolämne eller del av endast ett ämne, även om tyngdpunkt ofta har varit inom biologiämnet. Området har i stället aktualiserats inom en rad ämnen, även om det också funnits möjlighet att samla visst innehåll, exempelvis i lokal organisering av ”egna” ämnen såsom livskunskap. I Skolverkets (2024) senaste riktlinjer identifieras sexualitet, samtycke och relationer som ett kunskapsområde som är ämnesintegrerat, ämnesövergripande och som aktualiseras i skolans och fritidshemmets vardag. Som ämnesintegrerat kunskapsområde utgör det delar inom ämneskunskap, till exempel i biologi, samhällskunskap och svenska. Här finns innehåll framskrivet i olika kursplaner för årskurs 1–3 och 4–6. Som ämnesövergripande kunskapsområde kan visst innehåll organiseras tematiskt och arbetas med i flera ämnen samtidigt och vid exempelvis särskilda temadagar. Utöver detta anses området genomsyra skola och fritidshem som sociala arenor, vilket ställer krav på lärare och annan skolpersonal att kunna möta och hantera frågor här och nu genom att ”fånga frågan i flykten” (Skolverket, 2024).
De sammanhållande skrivningarna i läroplanen för kunskapsområdet sexualitet, samtycke och relationer betonar att skolan ska främja, stärka, förmedla och utveckla elevernas förmågor och kunskaper i relation till hälsa, rättigheter, maktstrukturer och kritiska förhållningssätt (Skolverket, 2022). Frågor som identifieras som viktiga för både individ och samhälle, såsom främjande av hälsosamma relationer, ansvarstagande och samtyckeskultur, lyfts fram som grund till att ge kunskapsområdet större tyngd i läroplaner och examensmål för lärare (Motion 2020/21:3052; Utbildningsdepartementet, 2020; Regeringen, 2021). I förändringarna och tilläggen i läroplanen hösten 2022 betonas att även särskilt laddade ämnen ska lyftas i undervisningen, såsom maktfrågor relaterade till kön samt hedersrelaterat våld och förtryck. Undervisningen ska också främja kritiska förhållningssätt till hur sexualitet framställs inom exempelvis pornografi. Samtidigt som kunskapsområdet pekas ut som angeläget och viktigt är det också tydligt att det funnits och fortfarande finns en rad hinder kopplade till undervisning om
sexualitet, samtycke och relationer. Tidigare rapporter och utvärderingar har visat att det finns stora utmaningar med att i alla skolor förankra en likvärdig och allsidig undervisning på området – särskilt när det gäller de yngre eleverna (Skolverket, 1999; Skolinspektionen, 2018). Det kan röra sig om uppfattningar om att elever i dessa åldrar är för unga och att frågorna därför inte är relevanta. I Skolinspektionens tematiska kvalitetsgranskning från 2018 betonas att det på vissa skolor bedrivs undervisning med hög kvalitet. Samtidigt beskrivs att många lärare uttrycker osäkerhet inför att arbeta med frågorna. Undervisningen kan öppna upp för laddade diskussioner och obekväma situationer. Kunskapsområdet kan vidare uppfattas och hanteras på olika sätt beroende på inställning och utgångspunkt, till exempel om det ses som centralt och viktigt att arbeta med, eller något alltför känsligt eller svårt. Det breda och ”tvära” anslaget kan också medföra att det prioriteras ner i en allmän stoffträngsel. I skolor som bedriver framgångsrikt arbete med området spelar organisering, ledning och kollegiala samarbeten stor roll (Skolinspektionen, 2018).
Undervisning om sexualitet ur ett rättighetsperspektiv
Undervisning om sexualitet, för alla åldrar, kan uppfattas som ett särskilt värdeladdat, politiserat och motstridigt område (Goldschmidt-Gjerløw m.fl., 2022). Vad är då argumenten för att undervisa barn om sexualitet? Internationella och europeiska organisationer som Världshälsoorganisationen (WHO & BZgA, 2017), FN:s organisation för utbildning, vetenskap och kultur (Unesco, 2018) och European Expert Group on Sexuality Education (2016) betonar att skolbaserad och formaliserad sexualundervisning ska ses som en del av barns och ungas mänskliga rättigheter. En allsidig och välgrundad undervisning som genomförs i trygga och öppna undervisningsmiljöer framhålls som avgörande för barns och ungas sexuella och reproduktiva hälsa samt välmående på både kort och lång sikt. Det nämns särskilt att undervisningen ska inbegripa frågor om sexualitet och relationer ur ett allsidigt (comprehensive) perspektiv, där föreställningar, attityder, känslor, rättigheter och ansvar beaktas. I dessa riktlinjer och kunskapssammanställningar betonas vikten av att barn och unga får möta kunskapsområdet från de tidigaste skolåren och återkommande genom skolgången, samt att undervisningen utformas på ett åldersanpassat sätt (European Expert Group on Sexuality Education, 2016; WHO & BZgA, 2017; Unesco, 2018).
Innehåll och metoder
Efter kapitlets inledande avsnitt om förhållningssätt och ingångar i undervisning om sexualitet och relationer, kommer vi nu förflytta fokus till mer konkreta kunskaps- och frågeområden som på olika sätt kan spela roll för elever i åldrarna 9–12 år. Först lyfter vi i detta avsnitt fram hur man som lärare kan möta frågor och undervisa om pubertet, onani, menstruation och pornografi. Sedan följer avsnitt om hur undervisning kan organiseras på olika sätt och hur man konkret kan lyfta och ta utgångspunkt i elevernas frågor i den planerade undervisningen.
Ibland kan det vara lätt att tänka på puberteten som enbart jobbig. Men vi ska inte glömma att också förmedla och stärka känslor av pirr, spänning, nyfikenhet och stolthet. Att man kanske börjar se på världen och andra människor med nya spännande ögon. Förälskelserna känns mer och annorlunda och många börjar fantisera om sex på ett sätt de inte gjort förut – utforskande, kittlande och mysigt. Många börjar onanera, något som också är viktigt att normalisera. Genom kunskap och möjligheter för eleverna att prata om både sina farhågor och vad som känns spännande, ökar självkänslan och chanserna till att kunna uppleva sin pubertet som i huvudsak något positivt.
Det är klart det är lite läskigt, men också spännande. Jag tror mest det kan kännas coolt. (Nikki, 11 år)7
Ska jag vara ärlig har jag typ varit rädd för att komma i puberteten. För då slutar ens barndom. Alltså, jag vet ju att det inte är så, men jag har tänkt så och det är väldigt jobbigt. Jag vill vara barn och då blir det jobbigt när puberteten är så nära. (Sigrid, 10 år)
Puberteten är något alla barn behöver förhålla sig till. På så sätt är den universell: den kommer förr eller senare, vare sig man vill eller inte. I stort sett är det ungefär samma saker som händer alla. Samtidigt är puberteten något individuellt, där det finns lika många upplevelser av den som det finns individer. Det som sker snabbt för någon tar tid för någon annan. Det som känns spännande och kul och är något man väntat på kan också bara
7 Frågorna och funderingarna från barn i det här avsnittet om puberteten är alla hämtade från RFSU:s (2022b) podcast Wow!
Pubertet
vara läskigt eller jobbigt. Det kan vara förknippat med tabun, vilsenhet och osäkerhet – men hos de flesta också pirr, förtjusning och wow-känslor. Ibland finns alla de där känslorna på en och samma gång, eller känns på ett sätt ena veckan och på ett annat veckan därpå.
Fakta om kroppen
Eleverna ska givetvis få fakta om vad som händer i och med kroppen under puberteten, gärna så konkret som möjligt. På vilket sätt förändras kroppen, och vilka kroppsdelar pratar vi om? Var är det vanligt att det börjar växa hår? Vad är mens och vad är spermier? En ”blindkarta” över en kropp är en bra metod, där pedagogen tillsammans med eleverna pekar ut vad som händer var. I och med det får eleverna även lära sig organens namn, utseende, placering, funktion och samverkan. En sådan blindkarta kan aldrig bli ett facit för de individer som finns i klassrummet. Någon får mycket akne, en annan ingen alls. En tredjes fötter kommer inte alls att växa i otakt med övriga kroppen, medan en fjärde kommer att rumla runt som en hundvalp med för stora tassar. Man kan inte veta hur puberteten kommer bli för en själv förrän man är i, eller till och med ur, den. Genom att i tid berätta detta, kan vi bidra till att skapa en trygghet hos eleverna, minska en del oro och svara på en hel del av de frågor barnen har eller kommer att ha.
Kön och normer
– Grabbar får mustasch och så, eller det får tjejer också, men det syns mycket mer på grabbarna.
– Alltså – då vill jag bara säga en grej: Min mustasch syns mycket mer än på många killar i min klass! (Samtal mellan Eira och Ella, 11 år)
”Killar får hår i ansiktet”, ”brösten växer på tjejer” och ”killar får mörkare röst” är sådant barn själva ofta tar upp när de pratar om puberteten. För den som undervisar är det viktigt att inte falla in i dessa ”gamla sanningar” och förstärka normer kopplade till kön, genus och kroppslig utveckling. Ofta beskrivs pubertetsutvecklingen utifrån västerländska vita kroppar, och det stämmer inte överens med hur den ser ut för alla.
Utgå från förändringar i kroppen och inte från skillnader i kön. Förutom att det kan finnas elever vars könsidentitet inte stämmer överens med det biologiska könet och som kan uppleva kroppens förändringar som extra jobbiga, är det faktiskt inte ens korrekt information. Påpeka snarare att i stort sett allt kan hända alla fast olika mycket, oavsett kön. När vi svarar på barns frågor, handlar det ofta om detta. En kille är orolig över
att hans bröstkörtlar börjat svälla, ”det ska väl bara hända tjejer?”. Unga tjejer har frågor om hår som börjat växa här och där på kroppen, till och med i ansiktet. Samtidigt undrar någon kille varför han nästan inte har något kroppshår och en tjej varför hennes bröst knappt vuxit alls. Tvärtemot vad de fått lära sig.
Till sist är det bara äggceller, mens och spermier som skiljer pubertetsutvecklingen åt hos de biologiska könen, och därför enbart det som är värt att ta upp som just skillnader – och som spelar roll för befruktning. Resten handlar om arvsanlag och andra individuella faktorer. Personers kroppar oavsett kön är snarare mer lika än vad vi ibland tänker oss, men det är inte ovanligt att de sociala konstruktioner som finns kring kön görs – utan att vi reflekterar över det – till biologiska, och det är värt att tänka till lite extra när något påstås om biologi och kön. Ett tips till den som använder sig av blindkartor över kroppar, eller liknande metoder, är därför att när man visar en kropp med snippa och en annan med snopp så ska man se till att det mesta av det som skrivs upp hamnar på båda kartorna.
Först eller sist?
Man känner sig utanför. Alla har det fast inte jag. I en grupp, alla andra har kommit in i puberteten, då känner jag mig utanför. (Sam, 10 år)
Alltså jag har fått allting först. Jag växer snabbare och det är fett jobbigt, jag är längre än alla och de är fortfarande där nere, på en annan nivå. Jag känner mig utanför. (Ella, 11 år)
Alltså för mig spelar det inte så stor roll, man är sig själv, det kommer när det kommer liksom. (Eira, 11 år)
Många känner rädsla över att vara den som kommer först eller sist in i puberteten. Alla vill vara i mitten, alla vill passa in. Såklart finns här undantag, vissa barn är oerhört trygga i sig själva. De är stolta över att vara först med hår på nya ställen och att brösten börjat växa. Men många som kommer in i puberteten senare eller tidigare än andra upplever det som stressande och känner sig utanför. Eleverna blir tryggare om de redan innan puberteten börjar känner till att den är individuell och kan ske i olika takt. Det är okej att vara nyfiken på andra, men samtidigt är det viktigt att vara schyst mot dem som utvecklas tidigare eller senare.
Språk och sexualitet
Karin Milles
Sexualitet, identitet och relationer har många språkliga dimensioner, och detta kapitel tar upp några av de mest centrala. För att kunna samtala om kroppen, kön och sexualitet behöver eleverna ord och begrepp som gör detta mångfacetterade kunskapsfält begripligt och inte färgar förståelsen med förlegade och begränsande normer.
Språket är ett av de kraftfullaste verktygen vi människor har för att tänka och samspela med varandra. Vi lever ju inte bara i den fysiska världen med kroppar och objekt, utan också i den mentala, i våra tankar. Ord och begrepp bygger upp vår förståelse av oss själva och omvärlden, och denna förståelse spelar stor roll för våra attityder och handlingar (Berger & Luckmann, 1979). Vilka ord vi väljer att använda när vi talar och skriver spelar också roll – även om det är svårt att entydigt slå fast exakt vilken påverkan orden har i olika sammanhang. Ta ordet skola. Skola står för en viss samhällelig företeelse, och kan också vara en konkret byggnad som barnen vistas i dagligen. Skola hänger ihop med ord som lärare och elev, med skolbyggnad och lärosal, med kunskap och betyg. En del av begreppen står för ganska konkreta företeelser – som elever och skolbyggnad, medan andra är abstraktare – som kunskap.
Genom att lära sig dessa ord, vad de betyder och hur de hänger ihop, kan vi förstå vad skolan är och hur den fungerar. Det viktiga här är att det är förhållandet mellan de olika begreppen som fyller begreppet skola med den mångfacetterade och komplexa betydelse det har. Förutom den betydelse som alla kan komma överens om – ordboken definierar exempelvis skola som ”institution där undervisning bedrivs” (Svensk ordbok, 2021) – har de flesta orden också personligt färgade betydelser, eller konnotationer. En lärare kan komma att tänka på särskilt minnesvärda elever hen11 mött ge-
11 Pronomenet hen kan användas på två sätt. Dels för att tala om personer som vill omnämnas med detta pronomen (mer om det längre fram i kapitlet), dels för att omnämna en person, vilken som helst. Båda användningarna förekommer i detta kapitel.
nom livet, en elev kan komma att tänka på läxor och prov. Konnotationerna kan vara både positivt och negativt färgade: den som har det bra i skolan får säkert bra känslor medan den som inte trivs ryser när hen hör ordet.
Precis så är det med orden som har med kropp, kön och sexualitet att göra. De bygger upp en förståelse av hur våra kroppar fungerar och vad vi kan göra med dem, själva eller tillsammans med andra. De sätter ord på känslor och handlingar, ringar in olika sätt att vara och känna. På så sätt kan alla ord som har med kropp, kön och sexualitet att göra få eleverna att förstå sig själva, sina kroppar och sin sexualitet. Eleverna kan också använda dessa ord för att prata med andra. Olika sätt att känna inför och värdera det orden står för kan lyftas upp och diskuteras.
Det stora antalet både gamla och nya ord för kropp, kön och sexualitet kan kännas överväldigande. Men ett stort ordförråd är bra. Orden kan med fördel användas som en startpunkt för undervisningen genom att läraren presenterar de ord och begrepp som bygger upp den grundläggande kunskapen om kroppen, kön och sexualitet som eleverna behöver. Orden kan också användas som utgångspunkt för mer djuplodande diskussioner kring känslor och värderingar. Samtal kring ord och begrepp kan väsentligt bidra till utvecklande samtal om sexualitet, könsnormer, maktstrukturer kopplade till kön och hedersrelaterat våld och förtryck. Dessutom kan orden vara en del i arbetet med att förebygga och handskas med sexuella övergrepp. Om eleverna har tydliga ord som alla är överens om vad de betyder, blir det lättare att tala om och utforska sina egna och andras känslor och gränser och finna ord för att berätta om när någon har överträtt dessa gränser.
En del elever vet väldigt mycket och kan många av de nya orden och uttrycken, medan andra vet mindre. Orden kan också orsaka debatt och starka känslor. Elever kan vara oense om hur orden ska tolkas och användas, och ett felaktigt bruk kan leda till fördömanden och förlöjliganden. Här är det viktigt att lärare skapar ett tillåtande samtalsklimat där orden utforskas och diskuteras och inte används som slagträn eleverna emellan. Detta kapitel diskuterar därför ord och ordens betydelseladdningar. Vad säger orden om synen på kroppen, om kön och sexualitet? Hur skapar ord identitet? Finns det ord som är bättre – eller sämre – att använda? Hur kan klassrumssamtal kring ord och begrepp bidra till utvecklande samtal om sexualitet, könsnormer, maktstrukturer kopplade till kön och hedersrelaterat våld och förtryck? I kapitlet diskuteras också språkligt bemötande och hur benämningar och pronomen är ett sätt att visa respekt för andras egenvärde och personliga integritet.
Sexualitet, religion, värden och normer
Eva Reimers
I början av 2022 slog Diskrimineringsombudsmannen fast att en skola utsatt en elev för diskriminering när en lärare mot elevens och föräldrars önskan vägrat använda pronomenet hen om eleven (Diskrimineringsombudsmannen, 2022). Diskrimineringsombudsmannen menar att individer har rätt att definiera sin könsidentitet och om detta inte respekteras är individen utsatt för diskriminering. Med hänvisning till läroplanen, diskrimineringslagen och lärares yrkesetik betalade skolan ut ersättning till eleven och läraren blev uppsagd. Läraren menade att hon inte alls hade diskriminerat. I stället var det hon som var utsatt för religiös diskriminering, eftersom det enligt hennes kristna tro inte finns icke-binära personer. Hon hävdade att det är biologiskt omöjligt att identifiera sig själv eller andra som icke-binära eller som ett annat kön än det biologiska. Detta ska, menar hon, därför inte uppmuntras utan motverkas. Även om hon fälldes av Diskrimineringsombudsmannen fick hon stöd från annat håll. I en filmupptagning från en kristen konferens framställs hon som offer för bristande respekt och diskriminering (Goro Bertz – charismatic evangelism, 2021). Händelsen visar hur diskriminering utifrån könsidentitet ställs emot diskriminering utifrån religion. Enligt läraren är diskriminering av icke-binära och transpersoner en del av hennes religiösa övertygelse och ska därför respekteras. Utifrån detta resonemang blir det stötande, kränkande och diskriminerande hur samhället och i förlängningen skolan förhåller sig till genus, sexualitet, bi- och homosexualitet och olika uttryck för könsöverskridande. Upplevelsen av att inte få ha en avvikande uppfattning blir utifrån det här resonemanget alltså inte en diskriminerande handling utan en inskränkning av religionsfri heten. För läraren handlade inte domen om trakasserier eller diskriminering av en elev, utan var diskriminering av henne som kristen lärare eftersom skolan och samhället inte ger utrymme för religionsfrihet. Könsöverskridande är inget nytt fenomen. Det har alltid funnits människor som varit bekvämare i kläder och beteenden som tillskrivits ett
Sexualitet, identitet och relationer i skolan
F–6 och fritidshem
Jenny Bengtsson & Eva Bolander (red.)
Sexualitet genomsyrar barns liv på flera sätt. Det kan handla om aspekter av identitet och relationer, kropp och känslor. Det kan också handla om sexualitet kopplat till gränser, våld och utsatthet.
Den här boken handlar om sexualitet som kunskapsinnehåll och som social dimension i grundskolan för elever från 6 till 12 år samt i fritidshemmet. I relation till sexualitet behandlas också identitet, relationer, samtycke och normer. Viktiga frågor för boken är: På vilka sätt är sexualitet relevant för barn i dessa åldrar? Vilka frågor är centrala i dag och hur kan de behandlas i skola och fritidshem? Och hur kan kunskapsområdet sexualitet, samtycke och relationer relateras till skolans övriga uppdrag?
Bokens kapitel lyfter teman som förutsättningar och förhållningssätt för undervisning, barns frågor om kropp och sexualitet, sexualitet och språk, bilder i barns vardag, barns sociala mediekulturer, religion och sexualitet samt undervisning om samtycke. Här ges konkreta verktyg för att skapa en inkluderande undervisning som kan ge alla elever användbar kunskap och spegla olika uppfattningar och möjliga livsval.
Redaktörer är Jenny Bengtsson, fil.dr i pedagogiskt arbete och lektor i barnoch ungdomsvetenskap vid Göteborgs universitet, och Eva Bolander, fil.dr och lektor i pedagogiskt arbete vid Linköpings universitet.
Bokens övriga författare är verksamma som sexualupplysare, lärarutbildare och forskare.
