Page 1

2

Hemligheten

Hemligheten

Ord & Äventyr är ett läromedel i svenska för årskurs 1–3. Spännande äventyr med stor värme och humor väcker lusten för läsning och samtal. Utifrån berättelsen och språk-, läs- och skrivinlärningen arbetar eleverna med uppgifter på olika nivåer.

I Hemligheten får vi följa Ville och Dima när de hittar en liten rund och mystisk grej i parken. På den blanka ytan står ett enda ord ingraverat: HEMLIGHETEN. Vad är det de har hittat? Och vad är det som är så hemligt? Nyfikna börjar Ville och Dima att söka efter svar. Sökandet leder dem till något de aldrig hade kunnat föreställa sig.

Äventyr

Dags för ett nytt äventyr!

ORD &

2

Läsebok 2A har mindre textmängd, enkel meningsbyggnad och starkt bildstöd. Läsebok 2B har längre textmängd, längre meningsbyggnad och kan även användas för högläsning och textsamtal. I Ord & Äventyr för årskurs 2 ingår: • Läsebok i två olika nivåer. • Arbetsbok med varierade språk-, läs- och skrivövningar på olika nivåer. • Lärarpaket med lärarhandledning, digitalt lärarstöd och digital träning för eleverna.

2 B

Katarina Genar Författare till Hemligheten är Katarina Genar. Hon är en populär barnboksförfattare som är känd för sina spännande böcker. Hon har i många år också varit verksam som skollogoped. ISBN 9789151102818

Katarina Genar Anna Sjölin

9 789151 102818

51102818.1.2_OrAV_Cover_2B.indd Alla sidor

2021-02-01 11:42


Ville

51102801_Orav_2A_FoE.indd 2-3

Dima

Eriz

Villes pappa

Frida

Alina

Villes mamma

2020-04-24 10:43


2

Hemligheten

Läsebok 2B, Hemligheten Författare till Hemligheten är Katarina Genar. Katarina Genar är en populär barnboksförfattare som är känd för sina spännande böcker. Hon har i många år varit verksam som skollogoped. Som barnboksförfattare anlitas hon av skolor för att inspirera elever till läsning och skrivning. Läseboken ingår i serien Ord & Äventyr. Författare till läseböckerna är Katarina Genar. Författare till arbetsboken och lärarhandledningen är Eva Malm. Illustratör är Anna Sjölin. För värdefulla synpunkter och idéer i samband med utvecklingen av denna läsebok tackar vi: Anna Eklöf, lärare Humlemadskolan, Eva Malm, speciallärare Blästadskolan, Karin Salandin, lärare Lackalängaskolan och Malin Petersson, lärare Ljungenskolan samt elever på Lackalängaskolan och Ljungenskolan.

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 1

2020-04-24 11:09


Gleerups Utbildning AB Box 367, 201 23 Malmö Kundservice tfn 040-20 98 10 info@gleerups.se www.gleerups.se

Ord & Äventyr Läsebok 2B, Hemligheten © 2020 Katarina Genar och Gleerups Utbildning AB Gleerups grundat 1826 Redaktör Jessica Nööjd Eklund Bildredaktör Katarina Weström Formgivning Louise Nordborg, Louise Grafisk Form Illustratör Anna Sjölin Bildförteckning s 122 iStock s 123 iStock

Första upplagan, andra tryckningen ISBN 978-91-511-0281-8 Kopieringsförbud! Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen! Kopiering är förbjuden utöver lärares rätt att kopiera för undervisningsbruk om skolkopieringsavtal finns mellan skolhuvudmannen och Bonus Copyright Access. För information skolkopieringsavtal hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman/rättsinnehavare. Prepress WikingTryck AB, Malmö 2021 Tryck Dimograf, Polen 2021

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 2

2021-01-27 14:28


INNEHÅLL KAPITEL SIDA

  1 Ville _______________________________________________   4   2 Vid regnbågens slut _________________________________   6   3 I parken ____________________________________________   10   4 En skatt?____________________________________________   14   5 En tjuv? ____________________________________________   18   6 Polisen _____________________________________________   22   7 Gröna Lyktan _______________________________________   26   8 Ett litet svart paket __________________________________   30   9 Dela rum ___________________________________________   34

INSTRUERANDE TEXT Fruktsallad ____________________   38

10 Ove _______________________________________________   40 11 Hemligt, eller inte? __________________________________   45 12 Fullmåne ___________________________________________   50 13 En helt vanlig skog __________________________________   56 14 Krysset på kartan ____________________________________   60 15 Vem skickar hjärtan? _________________________________   63 16 Hänglåsets kod _____________________________________   68

FÖRKLARANDE TEXT Vattnets kretslopp _____________   72

17 Maskinen __________________________________________   74 18 Knappens plats _____________________________________   80 19 Café Smulan ________________________________________   84 20 Zäta _______________________________________________   89 21 Zätas berättelse _____________________________________   94 22 Ett nytt problem ____________________________________ 100 23 Överraskningen _____________________________________ 106 24 En belöning ________________________________________ 112 25 Lisa och Lars-Konrad _________________________________ 118

BESKRIVANDE TEXT Schack _________________________ 122

26 Äventyrets slut ______________________________________ 124

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 3

2020-04-24 11:09


KAPITEL

1 – HÖGLÄSNING

Ville

Jag heter Ville och går i andra klass. Varannan vecka bor jag med min pappa och hans flickvän Frida. Varannan vecka bor jag med min mamma. Mammas och pappas lägenheter ligger nära varandra. Det tar bara fyra minuter att cykla från den ena till den andra. Mina kompisar Dima och Eriz bor också i närheten. Jag gillar många saker, till exempel älskar jag hundar. Min mamma har ett dagis för hundar. Det heter Lilla Tassen. Där kan hussar och mattar lämna in sina hundar när de pluggar eller är på jobbet. Min pappa arbetar som busschaufför. Han kan svänga med långa dragspelsbussar hur lätt som helst.

4

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 4

2020-04-24 11:09


I dag är det måndag och min vecka med pappa har ­precis börjat. Pappa och Frida har nyligen flyttat ihop i Fridas lägenhet. Där bor också Fridas dotter Alina som är elva år. Hon går i samma skola som jag. Jag är glad över att ha fått Alina som bonussyster men jag tror inte att Alina är lika glad. Lägenheten är liten och hon ­tycker nog mest att jag är i vägen. Alina har oftast fullt upp med sitt. Hon tränar pingis flera gånger i veckan och har många kompisar. Just nu är Alina hos en kompis och Frida är på jobbet. Frida arbetar på Café Smulan som ligger mitt inne i stan. Pappa och jag är hemma i lägenheten. Pappa plockar fram bröd och pålägg. Vi brukar alltid fika när jag kommer hem från skolan på ­måndagar och min pappavecka börjar. Pappa sätter sig ner och lutar sig tillbaka med sin tekopp. Så säger han det som han alltid säger: – Berätta vad som har hänt sedan du var här sist. Jag vill veta allt!

5

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 5

2020-04-24 11:09


KAPITEL

2

Vid regnbågens slut

Pappa och Ville sitter i köket och fikar. Ville funderar på vad han ska berätta för pappa. Det är ju så mycket som händer under en hel vecka. Han går i skolan, träffar kompisar och är med mamma och hundarna på Lilla Tassen. – Allt möjligt har hänt, säger han till sist. – Vad gör ni i skolan? frågar pappa och dricker lite te. – Vi har precis gjort en utställning om dinosaurier, säger Ville. Du kan komma och titta om du vill. Pappa nickar. – Gärna det, säger han. Pappa och Ville fikar och pratar men sedan vill pappa gå och vila sig en stund. Han började köra buss tidigt i morse. – Jag måste nog ta mig en liten tupplur, säger han till Ville. Frida arbetar ett tag till på caféet. Vi äter middag tillsammans klockan sju. Ville hjälper till att duka av bordet. 6

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 6

2020-04-24 11:09


Pappa lägger sig på soffan i vardagsrummet. Ville ställer sig vid köksfönstret och tittar ut. Lägenheten ligger på femte våningen och har världens bästa utsikt. Han kan se parken, skogen och taket på skolan. Ute duggregnar det och himlen är grå. Från högtalaren som står i fönsterkarmen hörs musik på låg volym. Ville funderar. Vad ska han hitta på? Klockan är bara fyra, det är flera timmar kvar till middagen. Precis då hör han en låt på radion som han känner igen. Han skruvar upp volymen. Det är Vid regnbågens slut, med Kim Komet. Ville lärde känna Kim när han gick i första klass. Hon både sjunger och spelar elgitarr. Hennes låtar spelas jämt och hon är jättepopulär.

7

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 7

2020-04-24 11:09


Ville nynnar med i låten. Vid regnbågens slut, där finns en skatt. I samma ögonblick spricker himlen upp. Solen lyser och … Ville drar efter andan. På himlavalvet syns en stor regnbåge. Precis som i sången! Han följer regnbågen med blicken. Den ser ut att sluta vid parken. Sök och finn och skatten blir din, sjunger Kim Komet. Ville ler lite för sig själv. Finns det en skatt vid regnbågens slut? Det skadar ju inte att cykla dit och se efter. Han har ändå inget annat att göra. Pappa har somnat i soffan. Ville petar försiktigt på honom. – Kan jag gå ut en stund? frågar han. Pappa rycker till och tittar upp. Han kastar ett öga på mobilen för att se hur mycket klockan är. – Okej, men håll dig här i närheten, säger han. – Jag ska bara bort till parken, svarar Ville. Han känner hur det pirrar i kroppen. Tänk om han hittar en skatt! 8

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 8

2020-04-24 11:09


 Vid regnbågens slut Sol möter regn, regn möter sol, en regnbåge syns så diskret. Vid regnbågens slut, där finns en skatt, en hemlighet som ingen vet. Ge dig av min vän, följ regnbågen på himlen. Sök och finn och skatten blir din. Sol möter regn, regn möter sol, en regnbåge skimrar så grann. Färger från rött till violett, vacker, men snart den försvann. Ge dig av min vän, följ regnbågen på himlen. Sök och finn och skatten blir din. 9

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 9

2020-04-24 11:09


KAPITEL

3

I parken

Dörren slår igen med en smäll när Ville skyndar sig ut i trapphuset. Precis då kommer Alina ut ur hissen. – Hej, hej, säger Ville. – Javisst ja, du skulle ju komma i dag, suckar Alina. Hon låter inte särskilt glad. Det är nog det där med rummet, tänker Ville. Förut hade Alina ett eget rum men nu måste hon dela sitt rum med Ville varannan vecka. Ville går in i hissen. Han försöker att inte bry sig om att Alina lät så där sur. Det är ju inte hans fel att de måste dela rum. 10

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 10

2020-04-24 11:09


Utomhus glittrar gräset av tusentals regndroppar och det doftar friskt. Ville susar fram på sin röda cykel. Han tänker stanna till hos Dima och höra om hon vill följa med till parken. Några minuter senare svänger Ville upp vid Dimas hus. Han parkerar cykeln och ringer på dörrklockan. Dimas mamma öppnar. – Hej Ville, vad kul att se dig, säger hon. Dima och hennes lillebror Mio sitter vid köksbordet och spelar kort. – Jag vann! ropar Mio glatt när Ville kliver in i köket. Han ställer sig upp på stolen och viftar med ett spelkort. – Fast du fuskade ju, suckar Dima. – Det gjorde jag inte, säger Mio bestämt. Jag råkade bara ta ett extra kort. Eller hur Ninen? Mio buffar lite på sitt gosedjur Ninen som sitter på bordet.

11

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 11

2020-04-24 11:09


Dima suckar igen och samlar ihop korten. Ville ler. Dima och Mio bråkar ofta. Trots det önskar Ville att han också hade ett litet syskon att leka med. Alina vill aldrig göra något tillsammans med honom. – Ska vi gå upp på mitt rum? säger Dima och tittar på Ville. – Jag tänkte fråga om du vill följa med till parken, säger Ville. Dima ser förvånad ut. – Till parken? Men det är ju så blött ute, säger hon. Ville vet inte vad han ska svara. Det känns plötsligt lite fånigt att berätta det där om regnbågen och skatten. Samtidigt är det något som fortfarande pirrar i kroppen. Han vill ut, han längtar efter äventyr! – Jag vill jättegärna följa med till parken! säger Mio glatt. Dima skakar på huvudet. – Aldrig i livet, säger hon och reser sig upp. Du stannar här. Kom Ville, vi sticker! 12

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 12

2020-04-24 11:09


Parken ligger alldeles i närheten av Dimas hus. Gräset är vått och parken är tom och ödslig. Vid en buske ligger en gammal sliten fotboll. – Varför ville du gå hit? frågar Dima. Här finns ju absolut ingenting att göra. Ville ställer ifrån sig cykeln och rycker lite på axlarna. Nyss kändes hela världen glittrig och nästan magisk. Nu är allt bara grått och blött. – Vi kan väl spela fotboll, säger han och sparkar till bollen. Bollen rullar knappt en meter. Den är alldeles mjuk, nästan all luft har gått ur.

– Passa till mig, säger Dima och ställer sig en bit bort. Ville tar sats och skjuter det hårdaste han kan. Bollen far iväg i en sned båge och landar i en rabatt med tulpaner. – Snyggt skott, ropar Dima och skrattar. Ville springer för att hämta bollen. Då ser han något. I den mörka fuktiga jorden ligger något blankt. 13

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 13

2020-04-24 11:09


KAPITEL

4

En skatt? Ville sätter sig på huk. Vad är det för en blank grej som ligger i jorden? Han reser på sig och letar upp en pinne för att försöka peta bort lite jord runt omkring. – Vad gör du? undrar Dima och kommer fram till rabatten. – Jag har hittat något, säger Ville och petar med pinnen. Han tänker på regnbågen han såg förut. – Det kanske är en skatt, säger han. Dima vill också gräva. Snabbt letar hon upp en pinne och hjälper Ville. Den lilla grejen sitter hårt i jorden men till sist får de loss den.

14

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 14

2020-04-24 11:09


– Vad är det för någonting? Kan det vara något slags smycke? säger Dima osäkert. Kanske har den suttit på ett halsband eller på en brosch?

Grejen är rund och platt med ett snirkligt mönster. Dima tittar upp mot himlen. – Oj, vilka mörka moln, säger hon. Det börjar regna och de skyndar sig bort till Villes cykel. Ville stoppar ner den lilla runda grejen i fickan på västen och trampar iväg. – Hej då, ropar Dima och rusar hemåt. Det regnar mer och mer. Regnet piskar mot Villes hjälm och det är motvind. När Ville kliver in i hallen är han genomblöt. – Lilla gubben, säger pappa och skyndar sig att hämta en handduk. Nu är Frida också hemma. – Jag hann precis hem innan regnet kom, säger hon. Ville huttrar till. – Stackare, vill du ta ett varmt bad? frågar pappa. Ville nickar. 15

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 15

2020-04-24 11:09


Vid middagen småpratar pappa och Frida. Alina är på pingisträning. Ville sitter alldeles tyst. Han tänker på smycket, eller vad det nu är som ligger i fickan på västen. Tänk om det är något värdefullt? Kanske var det dumt att ta med grejen hem? Man får nog inte bara ta sådant man hittar. Ville suckar och lägger ner besticken. – Hur är det, Ville? Är du inte hungrig? frågar pappa. – Funderar du på något? undrar Frida. Ville suckar igen. – Dima och jag hittade en liten grej i parken, säger han. Pappa och Frida ser frågande ut. – Jag tog med den hem. Vänta så ska jag hämta den, säger Ville. 16

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 16

2020-04-24 11:09


Ville hämtar den lilla runda grejen och lägger den på ­bordet. – Hm, vad kan det vara? säger pappa fundersamt. Om den är gjord av silver ska det finnas en stämpel någonstans. Men jag ser ingen. Ville känner sig lättad. Då kanske grejen inte är så ­värdefull i alla fall. – Jag tycker att det ser ut som små bokstäver i mönstret, säger Frida. – Ja, men vad står det? säger pappa. Ville tittar noga. Han ser ett H och ett I och två bokstäver som ser ut som E. – Vi behöver ett förstoringsglas, säger pappa. Jag ärvde ju ett av min farfar. Var kan jag ha lagt det? Pappa funderar lite. – Jag tror att det ligger i en av skrivbordslådorna, säger han till sist och reser sig. En liten stund senare är pappa tillbaka med förstorings­ glaset. Ville håller det över bokstäverna och nu ser han dem ­tydligt. Det står HEMLIGHETEN.

17

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 17

2020-04-24 11:09


KAPITEL

5

En tjuv?

Det är tisdag. Eriz, Dima och Ville sitter under den stora eken. Ville har precis visat den lilla grejen för Eriz. – Vad är det för något? säger Eriz. Och vad menas med HEMLIGHETEN? Vad är det som är hemligt? – Ingen aning, säger Ville. Eriz funderar. – Det kanske är en gammal magisk sak från förr i tiden, säger han. Sedan ser han allvarligt på Ville. – Det är bäst att du lämnar den till polisen, fortsätter Eriz. Han kisar mot Ville. – Vem vet, du kanske får hittelön! Ville känner ett litet knip i magen. Kanske har Eriz rätt, tänker han. Men han vill inte lämna ifrån sig grejen. Han gillar den på något sätt. 18

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 18

2020-04-24 11:09


Eriz lägger handen på Villes axel. – Den är inte din bara för att du hittade den, säger han. Om du tar en sak som inte är din så är du faktiskt en tjuv. Ville blir alldeles kall. – Jag är väl ingen tjuv, muttrar han och stoppar ner grejen i fickan. Nu ångrar han att han ens visade den för Eriz. – Eriz har rätt, vi borde nog gå till polisen, säger Dima allvarligt. Vi kan gå dit tillsammans i eftermiddag. Det är inte alls långt, polishuset ligger precis bakom skolan. Kom igen nu, Ville. Vi måste faktiskt! Ville nickar sakta. – Okej, vi går väl dit, säger han tyst. Sedan är rasten slut. Medan de går mot klassrummet funderar Ville på vad han ska säga till polisen. Tänk om de inte tror på att han hittade grejen i parken. Tänk om de tror att han är en tjuv!

19

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 19

2020-04-24 11:09


Polishuset är högt och byggt i rött tegel. Det känns konstigt och lite läskigt att kliva in genom dörren. Där inne finns ett stort väntrum. Ville tycker att alla stirrar på honom. Det känns som om det syns lång väg att han har en märklig blank grej i fickan. En grej som inte är hans. Eriz går fram till en kvinna som sitter bakom en disk. Ville och Dima ställer sig tätt bakom Eriz. – Vi vill anmäla att vi har hittat en sak, säger Eriz till kvinnan. Kvinnan nickar. – Javisst, sätt er ner och vänta så är det snart er tur, säger hon.

20

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 20

2020-04-24 11:09


Ville, Dima och Eriz sätter sig ner på några lediga ­stolar. Mitt i rummet står ett stort akvarium med ­färggranna ­fiskar som simmar runt. Akvariet surrar svagt. En fisk trycker sin mun mot rutan. Den ser ut som om den ­längtar därifrån. Precis så känner Ville också. Han vill inte alls vara här. På glaset är en lapp fastsatt: Förbjudet att röra glaset. De sitter tysta men efter en stund harklar sig Eriz. – Ville, hur mycket var klockan när du hittade den där grejen? frågar han. Ville blir tveksam. – Jag vet inte, svarar han. Det var ganska sent på ­eftermiddagen. Varför undrar du det? Eriz rycker på axlarna. – Det kan vara sådant som polisen frågar om, säger han. Ville känner hur hjärtat bultar hårt. Kommer han att ­behöva svara på en massa svåra frågor? I samma ögonblick kommer en polis ut i väntrummet. Hon har ljust hår uppsatt i en tofs och runda glasögon. – Hej! Ni kan följa med mig, säger hon.

21

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 21

2020-04-24 11:09


KAPITEL

6

Polisen

Polisen visar dem in i ett litet rum. Där finns ett skrivbord och några stolar. – Varsågoda och sätt er, säger hon. Hon slår sig ner i stolen bakom skrivbordet. – Jag heter Tina, säger hon vänligt. Vad gäller saken? Eriz petar lite på Ville. Ville sväljer. Han vet inte riktigt hur han ska börja. Så tar han fram grejen ur fickan och lägger den på skrivbordet. – Vi ville bara berätta att vi hittade den här, säger han tyst. Vi vet inte vad det är för något men vi tror att det kanske är något slags smycke. Så berättar Ville alltihop. Hur de hittade grejen i rabatten, att de petade loss den med en pinne och att han tog med sig grejen hem. Men att han absolut inte menade att stjäla något. När han har pratat färdigt är han alldeles torr i munnen. 22

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 22

2020-04-24 11:09


Tina har suttit tyst och lyssnat men nu tar hon upp grejen. Hon tittar noggrant på den. Sedan lämnar hon tillbaka den till Ville. – Jag tror inte att det är ett smycke, säger hon. Det ser snarare ut som en knapp till en maskin, eller något som har lossnat från en leksak? Tina ler lite. – Ni kan behålla den, säger hon. Jag tror inte att det är något värdefullt. Men det var bra att ni kom hit och visade den. Det är viktigt att anmäla hittegods till polisen. Eriz sträcker på sig. – Jo, det var precis så vi tänkte, säger han. Tina ser fundersam ut. – Knappen, eller vad det nu är för något, ser ju ganska gammal ut, säger hon. En bit längre ner på gatan ligger en liten affär som heter Gröna Lyktan. Där finns det massor av gamla saker. Hilding som jobbar där kanske kan hjälpa er att klura ut vad det är. Ni kan ju gå dit och fråga honom.

23

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 23

2020-04-24 11:09


Ville nickar och stoppar tillbaka knappen i fickan igen. Tänk att det inte var ett smycke utan något helt annat. Men vad kan det vara för en knapp? Kan den ha suttit på en hemlig maskin? De går ut från polishuset. – Jag ska nog bli polis när jag blir stor, säger Eriz. Eller fotbollsproffs. Så kommer han plötsligt på något. – Javisst ja, jag har ju fotbollsträning i dag! Jag måste sticka! Eriz skyndar iväg men Ville och Dima står kvar. Ville tänker på det som polisen sa om affären med gamla saker. Han tittar snabbt på klockan. – Ska vi se om vi hittar till den där affären Gröna Lyktan? frågar han Dima. Dima nickar. – Absolut! säger hon.

24

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 24

2020-04-24 11:09


Ville och Dima går på trottoaren neråt gatan. Hela tiden söker de med blicken efter en affär som heter Gröna Lyktan. Men den finns inte någonstans. – Den kanske har flyttat, suckar Dima. – Vi får gå tillbaka, säger Ville besviket. Precis då ser han något som lyser längre bort på gatan. Det ser ut som en liten grön prick. – Titta där, viskar han till Dima. De går snabbt mot den gröna pricken. Det är en liten lykta som hänger på väggen till ett gammalt hus. Affären heter Gröna Lyktan! Öppet, står det på en skylt på dörren.

25

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 25

2020-04-24 11:09


KAPITEL

7

Gröna Lyktan

Det plingar till när Ville och Dima kliver in i affären. Där inne finns det fullt med saker från golv till tak. Mitt i rummet står ett stort bord med porslin, en gammal grammofon och travar med böcker. På väggen hänger det klockor som tickar i otakt och i taket blänker en gammal ljuskrona. Längre in i affären hänger ett rött draperi. – Åh, så många grejer, viskar Dima. Sedan rycker hon till. Från ett mörkt hörn hörs en knarrig röst. – God dag, god dag, säger rösten.

26

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 26

2020-04-24 11:10


Ville och Dima tittar snabbt på varandra. Vem är det som pratar? – God dag, säger Ville försiktigt. Vi ville bara fråga om … Längre kommer han inte förrän rösten avbryter honom. – God dag, god dag. Ville rynkar ögonbrynen och kikar bort mot det mörka hörnet. Sedan drar han efter andan för nu flaxar det till i hörnet. Något kommer flygande mot dem … – Hjälp! skriker Ville. Dima skriker också. Så slutar de att skrika och bara stirrar. Det är en papegoja! Papegojan landar på en stol. – God dag, god dag, säger den med knarrig röst. Ville och Dima börjar skratta. Precis då hör de steg som närmar sig. Det röda draperiet dras långsamt åt sidan.

27

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 27

2020-04-24 11:10


Där står en farbror klädd i hög hatt och randig kostym. – Välkomna till Gröna Lyktan, säger han. Mitt namn är Hilding Forell. Han pekar på papegojan. – Det här är min goda vän Gojan, fortsätter han. Gojan lägger huvudet på sned och tittar på Ville och Dima. – Gojan är mycket intelligent, säger Hilding. Hon kan både prata och koka kaffe. Inte sant, Gojan? – Kaffet är klart, säger Gojan. Hilding lyfter lite på sin höga hatt. – Man tackar, svarar han. Gojan kurrar nöjt. Hilding ser på Ville och Dima. – Önskar ni köpa något? frågar han. Han tar upp ett munspel från bordet och spelar en melodi. – Kanske ett instrument? Eller varför inte en spännande bok? Hilding borstar bort några dammkorn från en tjock bok. 28

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 28

2020-04-24 11:10


– Vi kom hit för att fråga en sak, säger Ville. Hilding ser glad ut. – Vad roligt, frågor är det bästa jag vet! säger han. – Vi har hittat en grej, fortsätter Ville. Men vi vet inte riktigt vad det är för något. Ville tar fram knappen ur fickan och visar den för Hilding. Hilding spärrar upp ögonen. Sedan vinglar han till. – Knappen! Var har ni fått tag i den? flämtar han. Jag trodde … Hilding blir alldeles blek. – Jag måste sätta mig ner, viskar han. Han stapplar bort till fåtöljen och sätter sig ner med en suck. – Mår du inte bra? frågar Dima. Men Hilding svarar inte. Han bara fortsätter att stirra på knappen. – Det var inte mitt fel, mumlar han. Men om Zäta får veta att knappen finns här kommer hon kanske tro att … Tankarna snurrar i Villes huvud. Vad menar Hilding med att det inte var hans fel? Och vem är Zäta? Hilding tittar upp. – Var hittade ni den? frågar han allvarligt. Var hittade ni knappen?

29

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 29

2020-04-24 11:10


KAPITEL

8

Ett litet svart paket

Hilding ser frågande på Ville och Dima. – Var hittade ni knappen? upprepar han. Det är viktigt! – Den låg i en rabatt i parken, förklarar Ville. Den satt fast i jorden och verkar ha legat där jättelänge. Hilding nickar långsamt. – Jaså, säger han. – Men vad är det för knapp? frågar Dima. Var har den suttit? Och vem är Zäta? Hilding suckar lite. – Zäta var min vän, säger han. Knappen hör till något som hon och jag hade tillsammans en gång i tiden. Men … 30

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 30

2020-04-24 11:10


Hilding tystnar. Det ser ut som om han inte riktigt vet hur han ska fortsätta. – Ni kanske är rätt personer att ta över nu, säger han till sist. Ni ska få något av mig och sedan får ni ta reda på resten själva. Kom ihåg att om ni pratar med Zäta så måste ni förklara var ni hittade knappen och att jag inte hade något med det hela att göra. Ville öppnar munnen för att fråga lite mer om Zäta och alltihop. Men innan han hinner säga något reser sig Hilding och går iväg in bakom det röda draperiet. Ville och Dima hör hur han prasslar med något. – Vad menar han? viskar Dima. Varför blev han så där konstig när han fick se knappen? Det var ju som om han fick en chock! Och vad menar han med att vi ska ta reda på resten själva? Ville skakar på huvudet. Han förstår ingenting.

31

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 31

2020-04-24 11:10


Gojan flyger ett varv runt rummet. Sedan slår hon sig ner på Dimas axel och pickar henne i håret. Dima kan inte låta bli att skratta. – Hej kompis, skrockar Gojan. Det dröjer en lång stund innan Hilding kommer tillbaka. Då håller han i ett svart paket. Paketet har ett sidenband runt om, knutet i en fin rosett. – Det här är något jag tillverkade för länge sedan, säger han. Ni ska öppna paketet tillsammans. Men … Hildings ögon blir allvarliga. – Det måste vara fullmåne när ni öppnar det, viskar han. – Fullmåne? Varför då? undrar Dima. – Det är alldeles för komplicerat att förklara, svarar Hilding.

32

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 32

2020-04-24 11:10


Han öppnar dörren. – Nu får ni gå, säger han. Adjö! – Adjö, adjö, skrockar Gojan. – Hej då, säger Ville. – Tack för paketet, säger Dima. Hilding nästan föser ut Dima och Ville genom dörren. – Jo, det var en sak till, säger han plötsligt. Var försiktiga! Sedan drar han igen dörren bakom barnen. Det klickar till när han låser den. Ville och Dima blir stående på trottoaren. Dima skakar lätt på paketet. De hör hur något rasslar där inne. Långsamt går de hemåt mot Äppelstigen. Ville funderar. Varför betedde sig Hilding så märkligt? Vad menade han med att de skulle vara försiktiga? Han kramar knappen i handen. Nu vet de att det är en knapp och att den hörde till något som Hilding och hans vän Zäta hade tillsammans. Men hur ska de få veta mer om alltihop? Och vad finns i paketet?

33

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 33

2020-04-24 11:10


KAPITEL

9

Dela rum Ville sitter vid köksbordet med pappa och tränar på läsläxan. Frida och Alina står vid diskbänken och gör en fruktsallad som de ska äta efter maten. Alina skalar en apelsin och Frida skär päron i små bitar. Ville läser vidare. Det är det här han gillar med att vara hos pappa. Att de är fler där hemma, att det är lite mer liv och rörelse. Visserligen brukar mamma ofta gå och småsjunga för sig själv, men ändå. Det är liksom tystare hos mamma. Ibland får Ville nästan lite dåligt samvete när han åker till pappa och lämnar mamma ensam. Alina klipper apelsinklyftorna i små bitar och rör ner dem i fruktsalladen. – Får jag gå in på mitt rum nu? säger hon när de är klara. Frida ler lite. – Du menar ditt och Villes rum, säger hon. Alina rycker på axlarna och blänger på Ville. – Okej, vårt rum, säger hon surt och går iväg.

34

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 34

2020-04-24 11:10


En stund senare hör Ville hur Alina spelar pingis inne i rummet. Hon brukar vända på skrivbordet och träna servar mot väggen. Ville vet att Alina helst av allt vill ha ett riktigt pingisbord men det är för dyrt. Så hon använder skrivbordet istället. Klocketi – klock låter det när pingisbollen studsar mot skrivbordet och upp på väggen. Frida sätter sig vid köksbordet mittemot Ville. – Bry dig inte om att Alina är lite sur ibland, säger hon till Ville. Hon kommer nog att vänja sig så småningom.

35

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 35

2020-04-24 11:10


Ville nickar men han känner sig också sur. Det är ju inte hans fel att de måste dela rum. Frida rör runt i fruktsalladen. Ute börjar det mörkna. Månen lyser svagt på himlen. Det fattas en liten bit för att den ska vara helt rund. Ville slutar att tänka på Alina och rummet, istället tänker han på det svarta paketet som ligger hemma hos Dima. Paketet skulle öppnas vid fullmåne, sa Hilding.

– Pappa, vet du när det blir fullmåne nästa gång? frågar Ville. Pappa ser lite förvånad ut. – Nej, det vet jag inte, svarar han. Men jag kan ta reda på det. Pappa tar fram sin mobil och visar Ville en almanacka. – Här kan man se månens olika faser, säger han. På fredag blir det fullmåne. 36

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 36

2020-04-24 11:10


Nästa dag i skolan berättar Ville och Dima för Eriz om Gröna Lyktan och paketet de fick. – Hilding sa att det ska öppnas vid fullmåne, säger Ville. Och på fredag är det fullmåne. Det står i almanackan. – Vad bra! säger Dima. Då kan ni sova över hos mig och så kan vi öppna paketet tillsammans. Ville nickar. Så fort han kommer hem ska han fråga pappa om han får sova över hos Dima på fredag. Men Eriz ser tveksam ut. – Jag tror inte att jag kan, säger han. Min moster ska gifta sig så vi är borta hela helgen. – Åh, vad synd att du inte kan vara med, men vad kul att gå på bröllop, säger Dima. Dima älskar att gå på fest. – Jag kommer att titta på fullmånen på festen och tänka på er, säger Eriz. Dima och Ville nickar. Åh, vad de längtar efter fredag och fullmåne.

37

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 37

2020-04-24 11:10


INSTRUERANDE TEXT

Fruktsallad

(4 portioner)

Fruktsallad passar bra som mellanmål eller efterrätt. Det är gott att blanda syrliga och söta frukter. Gör gärna fruktsalladen tillsammans med en vuxen så att ni kan hjälpas åt att skära frukten. Det här behöver man: 1 apelsin

skärbräda

1 äpple

kniv

1 päron

sax

2 bananer

stor skål

sked 38

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 38

2020-04-24 11:10


Gör så här: 1. Tvätta händerna.

2. Skala apelsinen och dela i klyftor. 3. Klipp klyftorna i jämnstora bitar.

4. Skölj äpplet och skär i jämnstora bitar.

5. Skölj päronet och skär i små bitar.

6. Skala och skär bananerna i slantar.

7. Blanda alla fruktbitar i en skål. 8. Servera!

Tips! Ät fruktsalladen med yoghurt, glass eller vispad grädde. 39

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 39

2020-04-24 11:10


KAPITEL

10

Ove Efter skolan går Ville och Dima till Lilla Tassen. Det är ett hunddagis där Villes mamma jobbar. Hundarna blir glada när de kliver in. Allra gladast blir Ove. Han vet att han brukar få gå ut på promenad när Ville och Dima kommer. Oves husse har bett att de ska ta ut Ove på en extra runda då och då. Oves husse har problem med höften så han orkar inte ta så långa promenader. Ove är en stor hund som behöver mycket motion. – Har ni tid att gå ut med Ove en stund? frågar Villes mamma. När Ove hör sitt namn viftar han glatt på svansen. – Javisst, säger Ville och tittar upp på Ove.

40

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 40

2020-04-24 11:10


Dima går bort till det inramade fotografiet som hänger på väggen. Det föreställer Ior, en hund som brukade vara på Lilla Tassen. I vintras dog han. Då var han femton år och det är gammalt för att vara en hund. – Hej lilla Iorgubben, säger Dima.

Hon minns precis hur Iors mjuka nos kändes mot hennes hand. – Jag saknar dig, viskar hon och sväljer. Så känner hon hur någon buffar henne mjukt i sidan. Det är Ove. Han har hämtat sitt koppel och håller det i munnen. Nu vill han gå ut!

41

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 41

2020-04-24 11:10


Ville har en påse med hundgodis i fickan. Dima håller i Oves koppel. De går mot den lilla skogsdungen som ligger alldeles intill parken. Ville tittar på rabatten där de hittade knappen. Om nu knappen har suttit på en maskin, hur kunde den då hamna här i parken? Satt den på en gräsklippare kanske? Han fnissar lite för sig själv. Varför skulle det stå HEMLIGHETEN på en knapp från en gräsklippare? De brukar ju inte vara särskilt hemliga. Nu är de framme vid skogsdungen och Ove vill nosa på träd och hoppa upp på stenar. Dima pekar på en stor sten. – Hoppa upp Ove, säger hon. Ove skuttar glatt upp på stenen. Ville ger honom en godis som belöning. Sedan leker de några andra lekar och tränar Ove på att sitta och vänta, räcka vacker tass och komma när de ropar. Hela tiden berömmer de Ove när han gör rätt.

42

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 42

2020-04-24 11:10


– Jag vet hundar som kan leta rätt på kantareller, säger Dima. Tror du att vi skulle kunna lära Ove det? – Ove kan lära sig allt, svarar Ville. Eller hur, Ove? Ove flämtar glatt till svar. – Sök kantarell, Ove, säger Dima och pekar mot marken. Ove nosar mot marken och går snabbt. Lite längre fram syns en stor sten som nästan ser ut som ett hjärta. Ove hoppar upp på stenen och ser stolt ut. Han tycker att han har varit duktig och vill ha hundgodis. – Men var är kantarellerna, Ove? frågar Dima. Ove lägger huvudet på sned och tittar bedjande på Ville som håller i en hundgodis. Ville och Dima kan inte låta bli att skratta. Ove förstår nog inte vad kantarell betyder. Han gör ett annat trick istället. 43

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 43

2020-04-24 11:10


Ville och Dima skyndar sig tillbaka med Ove till Lilla Tassen. Oves husse brukar hämta honom vid fyratiden. ­Mamma sitter på golvet och kliar en av hundarna på ­magen samtidigt som hon pratar i sin mobil. Hon låter glad. – Hej då, puss puss, säger hon och avslutar snabbt samtalet. Sedan tittar hon på Ville och Dima. – Hej, gick det bra? frågar hon. – Det gick jättebra, säger Dima. Fast Ove är inte så bra på att söka efter kantareller. Hon fnissar lite och tittar på Ville. Ville ler tillbaka men han har tankarna på annat håll. Mamma avslutade samtalet så snabbt när de kom. Var det inte meningen att de skulle höra? Vem var det hon sa puss till? Har mamma en hemlighet?

44

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 44

2020-04-24 11:10


KAPITEL

11

Hemligt, eller inte? Varje kväll den här veckan har månen blivit lite rundare. Nu är det äntligen fredag och i kväll ska det bli fullmåne. Ville och Dima står i kapprummet utanför klassrummet och hänger upp sina jackor. – Hur dags kan vi öppna paketet, tror du? När brukar månen synas på himlen? frågar Ville. – Jag vet inte, svarar Dima. Efter middagen kanske? Ronja, som går i deras klass har sin krok bredvid Dimas. – Vad är det ni ska öppna? undrar Ronja. Varför pratar ni om månen? Då berättar Dima alltihop för Ronja. Om knappen som Ville hittade, om Gröna Lyktan och det mystiska paketet de fick av Hilding. Hon härmar Gojans knarriga röst. – Hej kompis, kaffet är klart, adjö, adjö! Ronja fnittrar. Ville är knäpptyst. Han känner sig helt tom inombords. Tänk att Dima bara berättade alltihop för Ronja. Som om det inte var något särskilt alls. Det där med paketet var väl deras hemlighet, eller?

45

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 45

2020-04-24 11:10


Ville blänger på Dima och går mot klassrummet. Dima kommer efter och petar honom på armen. – Vad är det? Varför är du sur? frågar hon. Ville stannar till. – Alltså, jag tänkte att paketet var en hemlighet, säger han. Dima ser förvånad ut. – Hilding sa väl inte att det var hemligt? säger hon. Och vi berättade ju för Eriz? Ville svarar inte. Han går in och sätter sig på sin plats. Det kändes hemligt, tänker han. Och Eriz var ju med från början, hos polisen. Det var ju därför de berättade om paketet för honom. Det är skillnad. 46

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 46

2020-04-24 11:10


På rasten går Ville, Dima och Eriz runt på skolgården. Eriz pratar på som vanligt men Ville och Dima är tysta. – Vad är det med er båda? säger Eriz till sist. Dima rycker på axlarna. – Ville är sur för att jag berättade för Ronja om paketet, säger hon. – Jag är väl inte sur, protesterar Ville. Jag tyckte bara att det var lite konstigt att du berättade alltihop. Du kunde ju ha frågat mig först! – Äh, jag tänkte väl inte på att det var så noga vilka som fick veta, muttrar Dima och himlar med ögonen. Ville blänger på Dima. – Du kanske hellre vill öppna paketet med Ronja, fräser han ilsket. Dima bara rycker på axlarna till svar. Ville får tårar i ögonen. Allt med paketet var så kul och spännande. Det kändes liksom speciellt. Men nu känns det förstört och det är Dimas fel.

47

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 47

2020-04-24 11:10


Eriz har varit tyst men nu tittar han allvarligt på Ville och Dima. – Det är klart att ni ska öppna paketet tillsammans, säger han. Det var ju ni två som fick det. Men ni ska nog inte prata så mycket om det innan ni vet vad det innehåller. Vem vet, det kanske finns något jättehemligt i det. Dima svarar inte. Hon ser ner i marken och petar med foten bland några löv. En lång stund står de där och bara är tysta. Till slut tittar Dima upp. – Eller också är det något som inte alls är hemligt, säger hon tyst. Som typ en … banan! Hon ler försiktigt mot Ville som inte kan låta bli att le tillbaka. – En banan? säger han. – Japp och så äter vi upp den och det var allt, fnissar Dima och slår ut med armarna.

48

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 48

2020-04-24 11:10


Ville fnissar lite han också. – Förlåt Ville, säger Dima. Jag trodde inte att det var så hemligt. Det var inte meningen att göra dig ledsen. När Ville hör henne säga så är det som om det arga och ledsna bara rinner ur honom.

Sedan skyndar de sig bort till gungorna som precis blivit lediga. Från gungan ser Ville hur Ronja hoppar hopprep med några andra från klassen. Det gör ju faktiskt inget att Ronja känner till paketet och alltihop, tänker Ville. Han gungar högt upp mot den blå himlen. I kväll ska han och Dima öppna paketet tillsammans. Snart får de äntligen veta vad som finns i det! 49

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 49

2020-04-24 11:10


KAPITEL

12

Fullmåne Ville packar ner sin pyjamas och tandborste. Sedan cyklar han och pappa iväg till Dimas hus. Det ska bli kul att sova över hos Dima, tänker Ville. Han ringer på dörrklockan till Dimas hus. Mio öppnar i pyjamas. – Nu börjar fredagsmyset! ropar Mio glatt. – Kom in, vi ska precis äta, säger Dima. Hon har på sig ett par stora tofflor som ser ut som lejontassar. – Mormor skickade de här till mig, säger hon och vickar på fötterna. Ville skrattar. Dimas mormor skickar ofta roliga presenter till Dima. Pappa ger Ville en kram. – Sov så gott, säger han. Vi ses i morgon. I köket luktar det gott av tacos. Ville sätter sig ner bredvid Dima. På bordet står små skålar med gurkbitar, ost och majs. Utanför fönstret är himlen mörk. Ville känner hur det pirrar i magen och han kan knappt äta. Snart ska de öppna paketet!

50

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 50

2020-04-24 11:10


Efter maten poppar Ville och Dima popcorn och tar med sig skålen in på Dimas rum. De tar på sig pyjamas och pumpar upp en luftmadrass på golvet åt Ville. Dima har lånat sin pappas dator och de lägger sig på mage på madrassen och börjar titta på en film. Det svarta paketet ligger på golvet bredvid Dima. Då och då tittar de ut mot himlen. Plötsligt ser de månen. Den är alldeles rund.

– Nu öppnar vi paketet, säger Dima. Ville nickar. Han är så otålig att han knappt får fram ett ord. Dima drar i rosetten. Sedan pillar Ville loss tejpen. Försiktigt tar de av det svarta omslagspappret. Under pappret finns ett silverskrin och två kuvert. Dima rycker i locket men skrinet går inte att öppna. Det är låst. – Det kanske ligger en nyckel i något av kuverten? säger Dima. Ville nickar och sprättar upp ett av kuverten. Där finns ingen nyckel men det finns ett brev från Hilding. 51

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 51

2020-04-24 11:10


Hej Ville och Dima! Jag blev så glad när ni kom och hälsade på i min butik. Men som ni märkte så väckte den där lilla knappen många minnen till liv. Jag hade en gång i tiden en riktigt god vän som hette Zäta. Vi hade stora planer tillsammans och tillverkade en speciell maskin. Tyvärr blev vi ovänner på grund av en småsak och inget blev som vi hade tänkt oss. Det skulle vara roligt om maskinen vi tillverkade ändå kunde komma till användning. Koden för att få upp hänglåset kan ni nog lista ut själva. Den består av elva bokstäver. Knacka sedan tre gånger på luckan till maskinen så öppnas den. Ni måste fråga Zäta om lov innan ni trycker på start! Vänliga hälsningar Hilding Forell

52

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 52

2020-04-24 11:10


Ville och Dima tittar frågande på varandra. – Vad menar han? säger Dima. Vad är det för en maskin? Var finns den någonstans? Och var finns Zäta? Ville skakar på huvudet. – Jag förstår inte heller, säger han. Han tänker på knappen som ligger i fickan nere i hallen. Hör den till maskinen som Hilding skriver om? De sprättar upp det andra kuvertet. Där ligger en dikt och en instruktion från Hilding om att de ska öppna fönstret, hålla skrinet mot månen och läsa dikten högt tillsammans. – Om vi bara får upp skrinet så kanske vi förstår lite mer, säger Dima.

53

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 53

2020-04-24 11:10


Dima öppnar fönstret och månljuset strömmar in i rummet. Tysta lyfter Ville och Dima upp skrinet. Månen lyser allt starkare på den mörka himlen. Det är som om allt månljus koncentreras till skrinet. Långsamt läser de dikten.

Silver, guld och måne rund, evighet i en sekund. Sken av ljus i mörkernatt, bit för bit en hemlig skatt.

Skrinet blänker och det känns nästan som om det vibrerar. Plötsligt knäpper det till i låset. Sakta fälls locket upp. 54

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 54

2020-04-24 11:10


Ville och Dima kikar ner i skrinet. Där ligger en massa små pusselbitar. – Ett pussel? säger Dima besviket. Ville rör runt lite bland pusselbitarna. Men det finns inget mer. Dima huttrar till och stänger fönstret. – Ja, det är väl bara att börja lägga pusslet, säger Ville. Dima häller ut pusselbitarna på golvet. De flesta bitarna är blå, gröna eller grå. Det är nästan omöjligt att veta var man ska börja. – Det kommer att ta jättelång tid att lägga det här, suckar Dima. Ville och Dima lägger pussel resten av kvällen. Till slut går ögonen i kors och Dimas pappa kommer in och säger att de måste släcka och sova. Ville somnar gott på luftmadrassen och drömmer om pusselbitar.

55

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 55

2020-04-24 11:10


KAPITEL

13

En helt vanlig skog Nästa morgon fortsätter Ville och Dima med pusslet direkt efter frukosten. Då och då tar de en liten paus och går ut och leker. På eftermiddagen har de pusslat ihop så många bitar att de börjar se vad det föreställer. Det blir en bild av mossiga stenar, tre granar och ett gammalt skjul. – Det ser ut som en helt vanlig skog, säger Ville besviket. Varför har Hilding gett oss det här? – Han kanske gillar att promenera i skogen, säger Dima.

Sedan hejdar hon sig med en pusselbit i handen. – Titta, det ser precis ut som stenen som Ove hoppade upp på den där dagen när han skulle leta efter kantareller. Hon pekar på en hjärtformad sten. – Det är samma sten, eller hur? säger hon ivrigt. Ville nickar. Det ser faktiskt precis ut som den stenen. – Bakom stenen var det några granar, det kommer jag ihåg, fortsätter Dima. 56

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 56

2020-04-24 11:10


Hon tittar på pusslet igen och sedan ser hon på Ville. – Pusslet liknar skogsdungen vid parken, säger hon. De har några bitar kvar att trycka dit. På en av dem finns ett litet svart kryss. Den passar precis alldeles ovanför skjulet. Nu är Dima så otålig att hon studsar upp och ner. – Ett kryss! Det är som en skattkarta, säger hon. Vi måste dit! Ville reser sig upp. Han får knappt fram ett ord. Pusslet är en skattkarta!

57

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 57

2021-01-27 14:28


I samma ögonblick tittar Dimas mamma in i rummet. – Ville, din pappa ringde, säger hon. Du ska hem och äta nu.

Både Ville och Dima suckar djupt. – Snälla mamma, kan inte du fråga Villes pappa om Ville får stanna ett tag till? ber Dima. Han kan äta middag här med oss sedan. Vi måste bara gå bort till parken en sväng. Snälla! Dimas mamma skakar på huvudet. – Ni får ses mer i morgon istället, säger hon.

58

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 58

2020-04-24 11:10


När Ville kommer hem är maten precis klar. Frida och Alina sitter redan vid bordet. – Men snälla, jag kan väl få ett pingisbord? ber Alina. Det är inte alls samma sak att använda ett skrivbord. – Fast var ska det stå någonstans? säger Frida. Alina tittar på Ville. – Det kan stå i vårt rum, säger hon. Eller hur, Ville? Om vi tar ut alla andra saker så får det plats. Eller också kan vi ha det i vardagsrummet. Frida ler lite. – Du kan önska dig ett pingisbord i födelsedagspresent, föreslår hon. Så får vi se. – Det är en evighet till min födelsedag, suckar Alina. Men Ville, du fyller ju år i sommar. Visst vore det väl kul med ett pingisbord? – Kanske det, svarar Ville och tar för sig av spagettin. Han tänker att det inte spelar honom någon roll om de har ett pingisbord eller inte. Alina kommer ändå inte vilja spela med honom.

59

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 59

2021-01-27 14:29


KAPITEL

14

Krysset på kartan Nästa dag går Ville hem till Dima. Han funderar över vad det där krysset på kartan kan betyda. Är det en skatt? Eller något helt annat? Kanske betyder det ingenting alls. Dima sitter ute på trappan och väntar på honom. Hon vill komma iväg snabbt. – Vi måste gå och hämta Ove först, säger Dima. Hans husse kom förbi och frågade om vi kunde gå ut med Ove i dag. Jag lovade att vi skulle göra det. Ove bor med sin husse i ett radhus i närheten av Dimas hus. När de ringer på dörren hör de hur Ove skäller glatt där inne. – Vad fint att ni går en sväng med Ove, säger Oves husse. Ville och Dima går genom parken bort mot skogsdungen. Ove tassar lugnt bredvid i sitt koppel. De går in mellan träden och letar sig fram till hjärtstenen. Sedan fortsätter de förbi de tre granarna. Så här långt inne i skogsdungen har de aldrig varit förut.

60

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 60

2020-04-24 11:10


Bakom granarna finns det ett stort gammalt skjul. Precis som på pusslet! Dima rycker lite i dörren till skjulet. Dörren är låst med ett stort hänglås. På hänglåset finns bokstäver. Ville trycker på några bokstäver men inget händer. – Det verkar som om man behöver en kod, säger Dima och suckar. Sedan kommer hon plötsligt på något. – Men vänta nu, visst skrev Hilding något om att vi skulle lista ut en kod? säger hon. Ville minns brevet de fick tillsammans med paketet. Han nickar. – Ja, en kod med elva bokstäver, säger han.

61

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 61

2020-04-24 11:10


De funderar en stund. Så får Ville en idé och börjar räkna på fingrarna. – Gröna Lyktan! säger han. Det är elva bokstäver, eller hur? – Ja! ropar Dima. Vi provar! Villes fingrar darrar när han trycker in bokstäverna. Men hänglåset öppnas inte.

De går ett varv runt skjulet. På ett ställe sitter plankorna lite glest så att man kan kika in. Det är mörkt i skjulet men en smal strimma ljus lyser in genom ett litet fönster som sitter alldeles under taket. På golvet står det något stort och mörkt men det är omöjligt att se vad det är. – Vi får gå förbi Gröna Lyktan och be att Hilding berättar lite mer, säger Dima. Ville nickar. De tar med sig Ove och går mot Gröna Lyktan. Men när de närmar sig affären ser de att den lilla gröna lyktan är släckt. På dörren sitter en skylt: Stängt. 62

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 62

2020-04-24 11:10


KAPITEL

15

Vem skickar hjärtan?

Det är måndag. Klassens lärare Anni står längst fram i klassrummet och väntar på att alla ska komma in och sätta sig. Ville och Dima ser att Eriz plats är tom. – Eriz är tyvärr sjuk i dag, berättar Anni. – Åh nej, vad synd, säger Dima. Jag hoppas att han kunde gå på bröllopet i alla fall. – Ja, hans mamma sa att han blev sjuk först igår kväll och att de hade haft det roligt på bröllopet, säger Anni. Ville tänker att det är extra synd att Eriz är sjuk just i dag. Han hade tänkt fråga honom om koden till hänglåset. Eriz är klurig och bra på att lista ut saker. 63

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 63

2020-04-24 11:10


Efter skolan går Ville till mamma på Lilla Tassen. Nu börjar mammaveckan. När alla hundar har blivit hämtade tar Ville och mamma hissen upp till lägenheten som ligger i samma hus. Mammas lägenhet är ganska liten men de har satt upp en vikvägg i vardagsrummet så att Ville har en egen liten vrå. Det är mysigt, nästan som en koja. Han lägger sig på sängen och läser en serietidning. Mamma lagar mat i köket. Hennes mobil ligger på bordet i vardagsrummet. Plötsligt hör Ville hur mobilen plingar till. – Mamma, det är någon som skickar meddelanden till dig, ropar han. Mamma hör inte. Hon har satt på fläkten och den surrar medan hon rör runt med stekspaden bland champinjonerna. Mobilen plingar igen. Det verkar vara någon som verkligen vill få tag i mamma. Ville tar med sig mobilen och går mot köket. Precis då lyser ett meddelande upp skärmen.

64

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 64

2020-04-24 11:10


Ville stannar till. Vem är det som tänker på mamma och skickar hjärtan? Är det samma person som mamma pratade med häromdagen? Då när hon sa puss, puss och avslutade samtalet så snabbt. Mamma ser glad ut när hon läser alla meddelanden hon har fått. Hon har satt sig ner vid köksbordet och verkar helt uppslukad av mobilen. Det är nästan som om hon har glömt bort att Ville är där. Tänker hon inte berätta vem det är som skickar hjärtan? Tankarna snurrar i Villes huvud. Han har tusen frågor och samtidigt är han osäker på om han verkligen vill veta.

65

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 65

2020-04-24 11:10


Så äntligen lägger mamma ifrån sig mobilen och tittar på Ville. – Hon heter Lisa, säger hon. Vi har träffats några gånger när du har varit hos pappa. Mamma sitter tyst en stund. – Jag tror faktiskt att Lisa och jag är lite kära i varandra, säger hon till sist. Ville tittar förvånat på mamma. – Är du kär i en tjej? frågar han. Mamma nickar. – Ja, så är det, svarar hon. – Men vem är Lisa? Ska hon flytta in här? Ska ni bo ihop? Var ska hon få plats? frågar Ville. Mamma skrattar och skakar på huvudet. – Nej, vi ska inte bo tillsammans, säger hon. Lisa bor i en lägenhet på andra sidan stan. Men det kan ju hända att hon kommer hit och hälsar på oss ibland. Om det är okej för dig? Ville nickar. Det känns bra att mamma har någon att vara med när han inte är där. Samtidigt är det skönt att Lisa inte ska flytta in hos dem.

66

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 66

2020-04-24 11:10


– Lisa har inga barn, berättar mamma. Men hon har en sköldpadda som heter Lars-Konrad. Ville ler stort. – En sköldpadda! Vad coolt! säger han. Sedan visar mamma en bild på mobilen med Lisa och Lars-Konrad.

Lisa ser snäll ut och Lars-Konrad är jättegullig. – Säg till Lisa att hon tar med sig Lars-Konrad när hon kommer hit, säger Ville. Det pirrar i Villes mage. Han kan ju rätt mycket om hundar men hur sköter man en sköldpadda? Hur gammal är den och vad äter den för något? Plötsligt känns det bara roligt att mamma har träffat Lisa. 67

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 67

2020-04-24 11:10


KAPITEL

16

Hänglåsets kod Nästa dag skyndar sig Ville in i klassrummet. Han hinner precis sätta sig på sin plats innan samlingen börjar. Anni går igenom schemat för dagen. Ville lyssnar noga, men så plötsligt slutar han lyssna. Dima har vänt sig om och tittar på honom. Hon verkar vilja något. – Koden, mimar Dima. Jag tror att jag har listat ut den! – Är det sant? viskar Ville tillbaka. Han blir alldeles pirrig. Tänk om de kan öppna hänglåset och se vad som finns i skjulet! Anni tittar strängt på Ville och Dima. – Det är viktigt att ni är tysta och lyssnar, säger hon. Ville känner hur han blir lite varm och röd i ansiktet. Sedan berättar Anni om vad de ska arbeta med under morgonen. – Vi ska prata om hur regn bildas, säger hon. Ville försöker lyssna noga och inte tänka mer på det där hänglåset.

68

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 68

2020-04-24 11:10


Äntligen är det rast. Ville och Dima skyndar sig ut på skolgården. – Jag tror att jag har kommit på koden, säger Dima. Jag är inte helt säker men det skulle kunna vara … Hon tystnar och ser hemlighetsfullt på Ville. – Säg då, ropar Ville. Dima ler. – Du får lista ut den själv, säger hon. Tänk efter, det är ett ord som du har pratat om många gånger. Ville tänker så det knakar men det står helt still. – Okej, du får en ledtråd, fortsätter Dima. Det är ett långt ord som står skrivet på en liten knapp. Ville drar efter andan. Nu vet han. – HEMLIGHETEN, viskar han. – Exakt, säger Dima nöjt. 69

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 69

2020-04-24 11:10


Efter skolan går Ville och Dima till Lilla Tassen för att hämta Ove. Han vill nog också veta vad som finns i skjulet. På himlen syns mörka moln. – Hoppas att det inte börjar regna, säger Dima. Villes mamma knäpper på Ove kopplet. – Hur var det i skolan? frågar hon. – Bra, svarar Ville. Men vi har lite bråttom. Vi ska kolla på en grej i skogsdungen vid parken. Mamma nickar. – Vad kul, säger hon. Då blir Ove glad. Han älskar att gå dit.

70

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 70

2020-04-24 11:10


Ove tar täten. De traskar genom parken och bort till skogsdungen. Där går de förbi hjärtstenen och fortsätter till skjulet. – Åh, bara det är rätt kod, säger Dima. Hon sätter pekfingret mot den lilla dosan. Sakta trycker hon på knapparna, bokstav för bokstav tills hon skrivit in hela ordet. HEMLIGHETEN. Men när hon har skrivit färdigt är hänglåset fortfarande stängt. Ville suckar djupt. – Fel kod igen, säger han besviket. I samma ögonblick hörs ett svagt klick och hänglåset går upp.

71

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 71

2020-04-24 11:10


FÖRKLARANDE TEXT

Vattnets kretslopp Allt som lever på jorden behöver vatten för att överleva. Det gäller till exempel växter, träd, djur och människor. Vattnet kan ha tre olika former. Ibland är vattnet flytande som rinnande vatten, ibland är det i fast form som is eller snö och ibland är det i gasform som ånga. Vattnet som du dricker i dag är samma vatten som dinosaurierna drack när de levde. Det bildas inget nytt vatten. Det är samma vatten som går runt.

72

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 72

2020-04-24 11:10


1

Vatten finns i hav, sjöar och i marken. När solens strålar värmer vattnet så blir en del av vattnet till vattenånga. Vattenångan är en osynlig gas. Vattenångan stiger upp i luften. Det kallas att vattnet avdunstar.

2

När vattenångan stiger upp i luften blir den kall. Då omvandlas den till vattendroppar igen. Det är så molnen bildas. Detta kallas för kondensering.

3

När molnen blir för tunga kan de inte hålla kvar ­vattnet längre. Då släpper molnen vattnet som nederbörd. Nederbörd kan vara regn, snö eller hagel. Vilken sorts nederbörd det blir beror på hur kall luften är.

4

Allt vatten som faller tillbaka på jorden samlas upp på olika sätt. Det faller ner i floder, bäckar och åar. Till slut rinner det vidare ut i hav och sjöar eller tränger ner i marken. När det rinner ner i marken kan det bli till grundvatten. Solen värmer ­vattnet i haven och sjöarna och då bildas vattenånga och så ­börjar allt om igen … Att vatten hela tiden rör sig på detta sätt kallas för ett kretslopp – vattnets kretslopp.

73

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 73

2020-04-24 11:10


KAPITEL

17

Maskinen Dima och Ville skjuter försiktigt upp dörren till skjulet. Framför dem står något stort och grått med ett fönster längst fram och en stängd lucka på ena sidan. – Vad är det för något? viskar Dima. – Ingen aning, viskar Ville till svar. Men så kommer han att tänka på brevet de fick av Hilding. – Kan det vara den där maskinen som Hilding skrev om i brevet? säger han. – Ja, det är det nog, säger Dima. Hon tittar på Ville. – Visst stod det något om att vi skulle knacka tre gånger för att öppna luckan? fortsätter hon.

74

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 74

2020-04-24 11:10


Ville nickar. Sedan knackar de tillsammans. Knack, knack, knack. De väntar en liten stund. Villes hjärta bultar hårt i bröstet. Så hörs ett svagt gnissel och luckan öppnar sig långsamt. – Vi lyckades! säger Ville och ler stort.

De kikar in i maskinen. Där inne finns två sitsar och en panel med spakar och knappar. – Är det någon sorts helikopter utan propeller? säger Ville. – Kanske är det en rymdraket? säger Dima. Kom vi går in! Ville binder fast Oves koppel i maskinen. – Vänta här utanför, säger han. Ove sätter sig snällt ner.

75

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 75

2020-04-24 11:10


Ville och Dima klättrar in i maskinen. De ser sig omkring. Längst fram finns ett stort fönster. Under fönstret finns en panel med knappar och siffror. På en hylla ligger det två böcker. En är röd och en är svart. Instruktioner står det på den röda boken. Dagbok står det på den svarta. – Tror du att det är okej att vi läser dagboken? undrar Dima. Den är ju inte låst. Ville nickar och Dima öppnar försiktigt dagboken. På den första sidan finns en lång text. De hjälps åt att läsa. 76

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 76

2020-04-24 11:10


Lördag 6 september Kära dagbok! Jag hade längtat så mycket efter den här dagen och så blev allt så fel. Efter många års arbete hade vi äntligen nått vårt mål i vårt projekt Hemligheten. Nu skulle vi bara sätta in startknappen och ge oss av på resan. Aldrig hade jag väl kunnat ana att jag skulle bli så sviken. Jag gråter medan jag skriver det här. Tårarna droppar ner på pappret. Ändå känns det viktigt för mig att få ner några ord. Hur kunde H lura mig? Jag som trodde att han var min vän. Men kanske vill han hellre resa ensam? Eller har han tänkt åka med någon annan, någon som är roligare och modigare än jag? Jag vet inte.

77

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 77

2020-04-24 11:10


Ville skakar på huvudet. – Jag fattar ingenting, säger han. Vad står det mer? Dima vänder blad i dagboken. Men alla de andra sidorna är tomma. Där finns inget skrivet. Längst bak i dagboken finns ett fotografi instucket. Bilden föreställer en man och en kvinna. Mannen har en papegoja på axeln. Ville känner genast igen honom. – Det är ju Hilding! säger han. Fast där är han mycket yngre! Dima nickar. – Ja, och där är Gojan, säger hon. Fanns hon redan på den tiden? – Papegojor kan bli jättegamla, säger Ville. Kvinnan som står bredvid Hilding har stort lockigt hår och guldringar i öronen. – Men jag undrar vem hon är, säger Dima. Visst skrev väl Hilding i brevet att han hade en kompis? Och att de blev osams. Vad var det hon hette nu igen?

78

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 78

2020-04-24 11:10


Ville funderar en stund. Så minns han. – Zäta! säger han. Dima nickar. – Det kanske är Zäta som har skrivit i dagboken, säger hon. De tittar på fotot igen. – Jag undrar varför de blev osams, säger Dima. I samma ögonblick hör de ett voff. Det är Ove. Han har suttit så snällt och väntat där utanför men nu börjar han bli otålig. – Vi måste gå tillbaka med Ove till Lilla Tassen, säger Ville. Hans husse kommer snart och hämtar honom. De lägger tillbaka fotografiet och dagboken på hyllan. ­Sedan skyndar de sig ut till Ove. – Nu hann vi inte titta i den röda boken, säger Ville. Den med instruktioner. Vi får komma tillbaka i morgon. De stänger luckan och trycker ihop hänglåset till ­skjulet. Sedan går de tillbaka till Lilla Tassen. Båda två tänker ­samma sak. Vad är det för en märklig maskin de har hittat?

79

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 79

2020-04-24 11:10


KAPITEL

18

Knappens plats

På kvällen har Ville svårt att somna. Det har hänt så mycket den senaste tiden. Han vänder och vrider sig i sängen. Så äntligen somnar han. Han drömmer att han är tillbaka i maskinen vid alla knappar och spakar. I drömmen ser han att det finns ett litet hål i panelen där en knapp verkar saknas. Under hålet står det START. Så vaknar han med ett ryck. Han tänker på knappen som ligger i västen i hallen. – Att jag inte kom på det med en gång, mumlar han för sig själv. Sedan somnar han om och sover gott ända till morgonen.

80

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 80

2020-04-24 11:10


Nästa dag i skolan berättar Ville för Dima om sin dröm. När skoldagen är slut skyndar de sig till skjulet i skogsdungen. – Hoppas att du har rätt Ville, säger Dima. Han känner på knappen i fickan. – Om en liten stund får vi veta, säger han. De klättrar in i maskinen. Knapparna blänker och glimmar på panelen. Men på ett ställe finns det bara ett hål. Ville tar fram knappen. Försiktigt trycker han in den i hålet och det klickar till. – Den passar perfekt! ropar Dima. Det är en startknapp! Ville nickar. Han känner sig nöjd som kom på hur det hängde ihop. Nu vet de att knappen de hittade passar i panelen på maskinen. Samtidigt är det så mycket som de inte vet. Vad är det egentligen för en maskin? Dima verkar tänka samma sak för hon har redan plockat ner den röda instruktionsboken från hyllan. – Kanske står det något viktigt i den här, säger hon. Hon börjar läsa i boken. Så tittar hon upp med ett förvånat uttryck i ansiktet. – Titta här, säger hon och håller fram boken så att Ville också kan se.

81

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 81

2020-04-24 11:10


Instruktion: Stenåldern, dra höger spak åt vänster och tryck in siffrorna 123. Bronsåldern, dra vänster spak åt höger och tryck in siffrorna 456. Järnåldern, dra ner den övre spaken och tryck in siffrorna 789.

Ville bara stirrar på instruktionerna. Hjärtat slår vilt i bröstet och tankarna snurrar i huvudet. Om man drar i rätt spak och trycker in rätt siffror, kommer man till de olika tidsåldrarna då? – Kan man resa i tiden? viskar han. Dima nickar långsamt. – Det verkar så, säger hon. Sedan blir hon så glad att hon hoppar upp och ner. – Det är en tidsmaskin! Vad coolt! ropar hon. Vi åker till stenåldern, det blir jättekul! Eller kanske kan vi åka till tiden då det fanns dinosaurier! 82

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 82

2020-04-24 11:10


Dima bläddrar ivrigt i instruktionsboken. Men Ville skyndar sig att dra ur startknappen igen. Han har plötsligt kommit att tänka på något. – Vad gör du? säger Dima besviket. – Brevet! säger Ville. Minns du inte? Hilding skrev ju att vi måste fråga Zäta om lov innan vi trycker på start. Dima suckar och slår ihop boken. – Javisst ja, säger hon. Men hur ska vi kunna fråga Zäta när vi inte ens vet var hon finns? Hur ska vi få tag i ­henne? Ville plockar fram fotografiet från dagboken. – Vi får väl leta, säger han. Vi har ju en liten aning om hur hon ser ut. I alla fall hur hon såg ut när hon var ung. Vi tar med fotot och frågar runt om någon har sett henne. – Vi kan ju börja med att fråga Hilding, säger Dima. I ­morgon har nog Gröna Lyktan öppet.

83

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 83

2020-04-24 11:10


KAPITEL

19

Café Smulan Nästa dag efter skolan går Ville och Dima till Gröna Lyktan. Men den lilla lyktan är släckt. De blir stående och stirrar på skylten som fortfarande sitter på dörren: Stängt. Ville plockar fram fotografiet med Hilding och Zäta. – Ska vi fråga runt lite om någon kanske känner igen Zäta och vet var hon finns? säger han. Dima nickar och ser sig omkring efter någon att fråga. Alla människor verkar stressade och skyndar förbi. Då ser Ville någon han känner igen. På andra sidan gatan går Alina på väg till pingisträningen. Dima ser också att det är Alina. – Hallå Alina! ropar hon. Kom, vi måste fråga dig en sak! Alina ser lite undrande ut men så kommer hon över till deras sida av gatan.

84

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 84

2020-04-24 11:10


Dima håller fram bilden på Hilding och Zäta. – Vi letar efter de här personerna, säger hon. De heter Hilding och Zäta och det här fotot togs när de var unga. Har du sett någon av dem? Ville blir lite röd i ansiktet. Plötsligt känns allt så pinsamt. Hur skulle Alina kunna veta var Zäta finns? Hon tycker säkert bara att han och Dima är barnsliga som håller på och letar efter några som finns på ett gammalt fotografi. Alina tittar noggrant på fotografiet och sedan nickar hon. – Jag är inte helt säker men hon liknar en kvinna som jag har sett på Café Smulan där mamma jobbar, säger hon. Hon sätter sig alltid vid samma bord i hörnet vid fönstret och löser korsord. 85

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 85

2020-04-24 11:10


Ville vet var caféet ligger. Pappa och han har varit där och fikat flera gånger när Frida har jobbat. Brukar Zäta gå dit? Kanske skojar Alina bara med dem? Alina tittar snabbt på sin mobil. – Oj, jag måste sticka, säger hon. Lycka till! Hon börjar gå mot pingishallen, men så vänder hon sig om.

– Förresten Ville, du kan väl försöka övertala din pappa att vi behöver ett pingisbord, säger hon. Då kan vi spela tillsammans. Hon ler snabbt och fortsätter iväg. Ville tittar efter Alina. Spela tillsammans, tänker han. Han vill inget hellre. Dima vänder sig mot Ville. – Kom! Vi går till caféet och spanar lite, säger hon. 86

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 86

2020-04-24 11:10


En liten stund senare kliver Ville och Dima in på Café Smulan. Där inne hörs ett lätt sorl och klirr av porslin. Det doftar gott av nybakade kanelbullar. Frida blir glad när hon får se dem. – Hej, vilket fint besök, säger hon. Vad får jag lov att bjuda på? Ville känner sig pirrig i magen och är inte så hungrig. Men Dima vill gärna ha en smoothie och då tar Ville en likadan. Frida häller upp smoothies i höga glas, som hon ställer på en bricka. – Var vill ni sitta? frågar hon.

87

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 87

2020-04-24 11:10


Ville ser sig omkring. Det är tomt vid det lilla runda bordet vid fönstret. Det är nog där som Zäta brukar sitta. Så ser han ett fyrkantigt bord där de skulle kunna sitta och hålla uppsikt om Zäta dyker upp. – Går det bra att vi sitter där? frågar han. – Javisst, svarar Frida. Hon bär bort brickan till bordet och sedan skyndar hon sig tillbaka till kassan. Det har kommit en kund. Ville ser bort mot kassan och drar efter andan. Kunden ska betala för en kopp kaffe och en mazarin. Hon har lockigt hår och stora örhängen som blänker i guld.

88

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 88

2020-04-24 11:10


KAPITEL

20

Zäta

Ville och Dima stirrar på kvinnan med det lockiga håret. – Tror du att det är Zäta? viskar Dima. – Ja kanske, viskar Ville tillbaka. Kvinnan bär sin bricka till bordet vid fönstret. Där sätter hon sig och tar fram en tidning. Ville reser lite på sig för att se bättre. Kvinnan bläddrar i tidningen tills hon kommer fram till ett stort korsord. Hon ska lösa korsord, precis som Alina sa, tänker Ville. Han ler lite för sig själv. Alina lurades inte. Men är kvinnan verkligen Zäta? Eller kanske liknar de bara varandra? – Vad gör vi nu? viskar Dima. Ska vi gå fram och prata med henne? 89

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 89

2020-04-24 11:10


De sitter tysta och funderar en stund medan de dricker upp sina smoothies. Kvinnan äter sin mazarin i små tuggor samtidigt som hon löser korsordet.

– Vi kan väl visa knappen för henne, precis som vi gjorde med Hilding, säger Dima till sist. Så får vi se vad hon säger. – Okej, säger Ville och tar upp knappen ur fickan. Sakta går de mot kvinnans bord. Hon tittar upp och ser på dem. – Två personer, tre bokstäver, säger hon fundersamt. Ville och Dima tittar frågande tillbaka. Vad menar hon? Så ler kvinnan glatt. – Nu kom jag på det! Duo, så klart! säger hon och skriver det i korsordet. Sedan ler hon vänligt och lägger ner pennan. – Vad bra att du kom på ordet, säger Dima. Jag heter Dima och det här är Ville.

90

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 90

2020-04-24 11:10


Kvinnan reser sig upp och tar barnen i hand. – Jag heter Zäta. Trevligt att träffas, säger hon. Ville och Dima ser på varandra och ler. De har hittat rätt person! Zäta sätter sig ner igen. – Jo, det är så att vi har hittat en sak som vi tror kan vara din, säger Dima. Hon petar lite på Ville som håller knappen i sin knutna hand. – Visa den nu, Ville, säger hon. Ville blir plötsligt tveksam. Hilding svimmade ju nästan när han fick se knappen. Tänk om Zäta också kommer att svimma. Eller kanske springa härifrån och aldrig komma tillbaka. Men nu finns det ingen återvändo. Långsamt öppnar Ville handen och håller fram knappen.

91

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 91

2020-04-24 11:10


Zäta spärrar upp ögonen och drar efter andan. – Startknappen, viskar hon. – Den låg i en rabatt i parken, säger Dima. – Vi ska berätta allting från början, säger Ville. Ville och Dima sätter sig ner vid Zätas bord. De berättar hur de hittade knappen. – Vi trodde först att det var ett smycke, säger Dima. Men en polis sa att det kunde vara något som hör till en maskin. – Sedan gick vi till Hilding. Han svimmade nästan när han såg knappen men sedan gav han oss ett paket, fortsätter Ville. – I paketet fanns ett jättesvårt pussel men vi lyckades lägga det, säger Dima. Det blev en skattkarta! Tillsammans med vår hundkompis Ove hittade vi till ett gammalt skjul. Vi kom på hur vi skulle öppna hänglåset till skjulet och där stod maskinen. Förresten, visst är det en tidsmaskin? 92

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 92

2020-04-24 11:10


Zäta nickar. – Ja, det är det, säger hon. Men berätta lite mer om ­Hilding. Vad sa han när ni hittade knappen? – Han sa något om att det inte var hans fel, säger Dima. Sedan skrev han ett brev till oss där han berättade att han blev osams med en god vän på grund av en småsak. Vi tänker att det kanske var dig han menade. Zäta sitter tyst en stund. – Jag förstår om ni undrar över alltihop, säger hon till sist. Jag ska förklara.

93

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 93

2020-04-24 11:10


KAPITEL

21

Zätas berättelse Zäta äter upp den sista mazarinbiten. Sedan börjar hon berätta. – Hilding och jag gick i samma klass som barn. En dag när jag cyklade hem från skolan började det regna. Jag trampade på så fort jag kunde och sedan minns jag inget mer förrän jag låg på marken. På knäna hade jag två stora skrapsår. Precis då dök Hilding upp. Han följde mig hem och sedan den dagen var vi bästa vänner. Hilding hade lite svårt för matte så jag hjälpte honom med det och han hjälpte mig med saker som han var bra på. Han var en mästare på att bygga grejer och snickrade en fin trädkoja åt oss. Där brukade vi sitta och prata varje dag efter skolan.

94

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 94

2020-04-24 11:10


Zäta tystnar och dricker lite kaffe. Sedan ser hon på Ville och Dima. – Vi var vänner precis som ni, säger hon och ler. – Vad kul, säger Dima. Zäta nickar. – Vi hade så roligt, fortsätter hon. När vi blev vuxna började vi uppfinna saker tillsammans. Vi uppfann bland annat en självlysande cykel, en magnetisk fotboll som alltid gick i mål och en specialpenna som ristade in bokstäver i metall. Hilding kom med de galna idéerna och jag kom på hur vi skulle lösa dem. På så sätt passade vi bra ihop. Vår plan var att bli först i världen med att bygga en tidsmaskin. Vi kallade bygget för ”Hemligheten”. Vi arbetade dag och natt och till slut var maskinen klar. Det enda som återstod var att sätta in startknappen och trycka på start. 95

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 95

2021-01-27 14:29


Vi hade gjort en extra fin startknapp eftersom vi ville att allt skulle vara perfekt. Det sista vi gjorde var att använda specialpennan och rista in ordet ”HEMLIGHETEN” på knappen. Zäta ler år minnet men sedan ser hon allvarlig ut. – Dagen då vi skulle testa tidsmaskinen för första gången var vi båda två nervösa, säger hon. Jag var trött eftersom jag hade gjort alla krångliga uträkningar. Hilding var också trött eftersom han hade byggt maskinen. När vi skulle starta maskinen hittade vi inte själva startknappen. Den var puts väck. Vi hade suttit utanför skjulet och fikat precis innan vi gick in i maskinen. Jag minns att vi la knappen på en stubbe medan vi fikade. Sedan var den alltså försvunnen. 96

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 96

2020-04-24 11:10


– När vi upptäckte att knappen var borta blev vi ovänner. Hilding anklagade mig för att ha gömt knappen. Jag anklagade Hilding för precis samma sak. Vi sa många dumma saker till varandra. Zäta suckar djupt. – Vi hade tänkt att vi skulle skriva dagbok varje dag under tidsresan, fortsätter hon. Men det blev bara en enda sida skriven. Den skrev jag precis innan jag lämnade tidsmaskinen och gick hem. Hilding hade redan gått sin väg. Jag lämnade dagboken i tidsmaskinen, låste hänglåset och återvände aldrig mer. Det hände för 40 år sedan. Hilding och jag har inte träffats sedan dess.

97

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 97

2020-04-24 11:10


Zäta tystnar och ser ledsen ut. En tår rinner nerför kinden. Ville och Dima sitter också tysta. Vad sorgligt att de blev osams, tänker Ville. De var ju så goda vänner. – Jag trodde att Hilding hellre ville resa med någon annan, säger Zäta till sist. Nu förstår jag att han aldrig gav sig av på någon resa han heller. Tidsmaskinen har alltså bara stått där i alla år.

98

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 98

2020-04-24 11:10


Zäta suckar men sedan ser hon lite gladare ut. – Jag har haft ett bra liv, det ska ni veta, ler hon. Jag har forskat om rymden och bott på olika platser runt om i världen. För en tid sedan flyttade jag tillbaka hit och nu bor jag i en liten stuga strax utanför stan. Ni får gärna komma och hälsa på mig någon gång. Annars kan vi ses här på caféet. Jag kommer hit varje dag klockan fyra. Zäta tittar på klockan och reser sig upp. – Nu är det dags för mig att bege mig hemåt och mata mina guldfiskar. Tack för att ni ville lyssna på min ­historia. Om ni vill prova tidsmaskinen så varsågoda. Men … Hon hejdar sig. – Det finns ett problem, säger hon. Jag vet inte hur man tar sig tillbaka till nutiden igen.

99

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 99

2020-04-24 11:10


KAPITEL

22

Ett nytt problem

Ville och Dima sitter kvar och tittar efter Zäta. – Vad sorgligt att Zäta och Hilding blev osams, säger Ville. – Verkligen, suckar Dima. Men så ler hon. – Ska vi ta en tur med tidsmaskinen? säger hon. Zäta sa ju att det var okej. Ville blir fundersam. – Fast tänk om vi inte kan ta oss tillbaka till nutiden igen, säger han. Dima rycker på axlarna. – Äsch, vi kommer nog på hur vi ska göra, säger hon. Mot stenåldern! 100

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 100

2020-04-24 11:10


Dima reser på sig men Ville sitter kvar. Han tänker på det Zäta skrev i dagboken. Hur mycket hon hade längtat efter dagen då de skulle prova tidsmaskinen. Och hur sorgsen hon såg ut när hon pratade om att det inte hade blivit någon resa. – Kom igen nu, Ville! säger Dima. Ville skakar på huvudet. – Det borde vara Zäta och Hilding som gör tidsresan, säger han. Det var ju de som byggde maskinen. Dima sätter sig ner igen. De är tysta en stund. – Du har rätt, säger Dima till sist. Vi måste försöka få dem att bli sams igen så att de kan testa maskinen tillsammans. Men hur ska vi få tag i Hilding? Gröna Lyktan verkar ju jämt vara stängd. Ville suckar. Det är svårt att få dem att bli sams så länge de inte vet var Hilding är.

101

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 101

2020-04-24 11:10


Frida kommer förbi och undrar om allt är okej. – Jag såg att ni bytte bord, säger hon. Vad trevligt att ni satte er och pratade med Zäta. Hon är så gullig. Sedan tittar Frida bort mot dörren. Där kommer Alina med sin träningsväska. – Hej, säger Frida förvånat. Vad roligt att du också tittar förbi. Vill du ha en smoothie? Alina skakar på huvudet. – Jag hinner inte, säger hon. Jag ska bara prata lite snabbt med Ville och Dima. – Okej, säger Frida och torkar av bordet. Frida går bort till kassan och Alina sätter sig ner vid bordet. – Hur gick det? Fick ni tag i Zäta? frågar hon. – Ja, tack för hjälpen, svarar Ville. Fast nu har vi ett nytt problem. 102

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 102

2020-04-24 11:10


Dima plockar fram fotografiet och pekar på Hilding. – Vi behöver få tag i den här mannen, säger hon. Men han är mycket äldre nu. Har du möjligtvis sett till honom någonstans? Alina tittar noggrant på fotot och sedan skakar hon på huvudet. – Tyvärr, honom har jag inte sett. Vad heter han? – Hilding, svarar Ville. – Forell i efternamn, säger Dima. – Hilding Forell, nickar Alina. Har ni provat att ringa honom? Ville och Dima tittar på varandra. Det har de inte tänkt på. Hilding Forell har säkert en mobil som de kan ringa till.

103

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 103

2020-04-24 11:10


Alina tar fram sin mobil och letar upp Hildings mobilnummer. – Det är väl lika bra att ni pratar nu med en gång, säger Alina och räcker mobilen till Ville. Ville hör hur signalerna går fram. Snart kommer nog Hilding att svara. – Vad ska jag säga? viskar han till Dima. – Säg att han ska komma hit till Café Smulan i morgon klockan fyra, viskar Dima tillbaka. Ville nickar. – Bra idé. Det är ju den tiden som Zäta alltid kommer hit, säger han. Signalerna går fram men ingen svarar. Ville suckar lite. – Hilding svarar inte, säger han och lämnar tillbaka mobilen till Alina. – Skriv ett meddelande, säger Alina. Ni kan låna mobilen så länge, jag ska bara gå på toa.

104

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 104

2020-04-24 11:10


Alina försvinner iväg in på toaletten. Ville och Dima hjälps åt att skriva:

Ville och Dima ser på varandra och ler. Åh, vad det ska bli spännande att överraska Hilding och Zäta.

105

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 105

2020-04-24 11:10


KAPITEL

23

Överraskningen Nästa dag är Ville och Dima på plats på Café Smulan strax innan klockan fyra. De sätter sig vid samma bord som de satt vid igår. Ville känner sig lite orolig. Hur ska det gå? Kommer Hilding och Zäta att prata med varandra och bli sams? Tänk om de tvärtom blir ännu mer osams. Han är inte helt säker på att det här är en bra idé. – Det ska bli så spännande att se vad de säger, viskar Dima. De borde ha saknat varandra. Ville säger inget, han bara tittar på klockan som hänger på väggen. Den visar på två minuter i fyra. Frida tänder små ljus på borden. Det ser mysigt ut. – Nu kommer snart Zäta, eller hur? säger Dima. – Javisst, hon kommer varje dag vid den här tiden, svarar Frida. – I dag kommer hennes gamla vän Hilding också, säger Dima.

106

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 106

2020-04-24 11:10


Så kommer hon på något. – Kanske har Hilding med sig sin papegoja, säger hon. Går det bra att han tar med den in på caféet? – Här på Café Smulan är alla välkomna, ler Frida. Det gäller även papegojor. I nästa ögonblick öppnas dörren och Zäta kliver in. Klockan är exakt fyra. Frida går bort till kassan. – Var är Hilding? viskar Dima. Han borde ju också komma nu. Hon suckar lite. – Tänk om han har glömt bort det, säger hon.

107

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 107

2020-04-24 11:10


Precis då öppnas dörren och där står Hilding med Gojan på axeln. – Kaffet är klart! ropar Gojan med sin knarriga röst och flyger in på caféet. Zäta vänder sig om. Först stirrar hon på Gojan och sedan på Hilding. Länge står Hilding och Zäta och bara ser på varandra. Ville och Dima håller andan. Så sträcker Hilding ut sin hand. – Kära Zäta, säger han. – Hilding, viskar Zäta.

108

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 108

2020-04-24 11:10


I nästa sekund kramas Hilding och Zäta. En liten stund senare sitter de alla samlade vid bordet. – Vilken fin överraskning, säger Hilding till barnen. Sedan ser han på Zäta. – Hade de sagt åt dig också att komma hit klockan fyra? frågar han. Zäta skakar på huvudet. – Jag kommer alltid hit klockan fyra, säger hon. Hilding ler. – Du har alltid gillat rutiner kära vän, säger han och lägger sin hand över Zätas. Zäta ler tillbaka och kramar om Hildings hand. – Så fint att se dig igen, Hilding, säger hon. Tänk att vi blev så osams … Hilding skakar på huvudet. – Jag har många gånger funderat på att kontakta dig men jag har inte vågat, säger han. Du var ju så arg på mig.

109

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 109

2020-04-24 11:10


Han lutar sig fram över bordet och ser allvarligt på Zäta. – Jag vet verkligen inte hur den där startknappen kunde försvinna, säger han. Men en sak vet jag. Jag gömde den inte och jag har aldrig velat göra den där tidsresan med någon annan än med dig. – Jag förstår det nu, säger Zäta. Knappen försvann och det blev så dumt alltihop. Ville ler mot Hilding och Zäta. Så skönt att de har blivit vänner igen efter alla dessa år. Men Dima ser fundersam ut. – Hur kunde knappen hamna i rabatten i parken? säger hon. Kanske tappade ni den när ni var på väg till tidsmaskinen? Både Hilding och Zäta skakar på huvudet.

110

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 110

2020-04-24 11:10


– Nej, vi hade den med oss, det minns jag, säger Zäta. Den låg på en stubbe och glänste i solen och plötsligt var den borta. Det var då vi började anklaga varandra för att ha tagit den. Dima tittar på Gojan som har satt sig uppe på lampan. – Gojan, såg du vad som hände med knappen? frågar hon. Gojan lägger huvudet på sned och tittar på Dima. – Hej kompis, kuttrar hon. – Det kan ha varit en skata som tog knappen, säger ­Ville. Skator gillar saker som glänser. Sedan kanske skatan ­råkade tappa den i parken. – Vi får nog aldrig riktigt veta, säger Zäta. Men det ­viktigaste är att vi äntligen har blivit sams igen.

111

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 111

2020-04-24 11:10


KAPITEL

24

En belöning

Några dagar senare är den lilla lyktan utanför affären Gröna Lyktan tänd igen. Det plingar till i dörren när Ville och Dima kliver in. Hilding har bett dem komma dit. Han vill tacka dem ordentligt för att de hittade startknappen och gjorde så att han blev vän med Zäta igen. – Välkomna tillbaka till Gröna Lyktan, kära vänner, säger han glatt. Gojan sitter som vanligt på Hildings axel men nu flyger hon över till Dima istället. – Hej kompis, säger hon och gnuggar näbben mot Dimas kind. – Som tack för hjälpen vill jag att ni väljer något här från butiken. Ni får välja precis vad ni vill, säger Hilding. Ville och Dima tittar runt bland alla gamla saker.

112

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 112

2020-04-24 11:10


Gojan flyger ett varv i butiken. Sedan sätter hon sig ner på bordet bredvid ett munspel. – Jag har alltid önskat mig ett munspel, säger Dima. Jag tar gärna det om jag får? – Det går bra, svarar Hilding. Dima blåser så hårt i munspelet att Gojan förskräckt flyger iväg. Ville vet inte vad han ska välja. Det finns ju så mycket. Så råkar han stöta till en liten boll som ligger på bordet. Bollen rullar över kanten och ner på golvet. Ville böjer sig ner för att ta upp den. Då ser han att bordsbenen inte riktig ser ut som på ett vanligt bord. Det är lite annorlunda, som om det vore ett …

113

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 113

2020-04-24 11:10


Ville lyfter lite på duken. Det är som han trodde. Det är precis ett sådant bord som han behöver! – Om jag får välja vad jag vill så tar jag gärna bordet, säger han. Hilding ser förvånad ut men sedan ler han. – Javisst, så klart att du får det, säger han. De hjälps åt att plocka bort alla grejer. Det tar en evighet! – Inte kunde jag väl tro att du skulle välja själva bordet, säger Hilding till Ville. Men det var bra, jag behöver städa och få ordning på saker och ting. Han torkar av bordet med en trasa. – Det är ett riktigt fint pingisbord som en gång i tiden har tillhört en av Sveriges bästa pingisspelare, fortsätter han. Sedan fäller han ihop det. – Det allra bästa är att bordet går att rulla, säger han. Tror du att ni klarar av att ta hem det själva? – Inga problem, säger Ville. Tack snälla!

114

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 114

2020-04-24 11:10


Ville och Dima hjälps åt att rulla pingisbordet till Villes hus. Som tur är får det precis plats i hissen. Dima måste hem så hon kan inte följa med Ville upp till lägenheten. – Hoppas Alina blir glad. Vi ses i morgon! säger Dima innan hissdörren går igen. Pappa håller på att dammsuga i vardagsrummet. När Ville kommer in i hallen stänger han av dammsugaren och ser förvånat på pingisbordet. – Men oj, var har du fått det ifrån? frågar han. – Det har jag fått av Hilding på Gröna Lyktan, svarar Ville nöjt.

115

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 115

2020-04-24 11:10


Ville berättar för pappa om hur Dima och han träffade Hilding. – Vi hjälpte honom att bli sams med en gammal vän, förklarar Ville. – Det var verkligen snällt av Hilding att ge dig ett så fint pingisbord, säger pappa. Jag har varit inne på Gröna Lyktan några gånger. Det är en rolig affär som har det mesta. Fast var ska vi ska få plats med det här stora pingisbordet? Pappa ser först lite bekymrad ut men sedan rycker han på axlarna. – Äsch, vi får möblera om lite och ställa det här i vardagsrummet, säger han. Ni får fälla ihop det när ni har spelat färdigt. Ville och pappa hjälps åt att flytta på soffan och teven och sedan fäller de upp bordet. Precis då hör de hur dörren öppnas i hallen. Det är Alina. 116

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 116

2020-04-24 11:10


Ville hör hur Alina närmar sig vardagsrummet. Så stannar hon till och bara gapar. – Wow! flämtar hon. – Varsågod, säger Ville glatt. Alina tittar frågande på Ville. – Hur lyckades du fixa det här? Ville ler stort. – Jag fick bordet av Hilding, som tack för hjälpen, säger han. Men du var ju också med och hjälpte till. Alina ler tillbaka mot Ville och sedan ger hon Ville en stor kram. – Du är världens bästa bonusbrorsa, säger hon. Då blir Ville så glad att det känns som om han nästan lyfter från marken.

117

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 117

2020-04-24 11:10


KAPITEL

25

Lisa och Lars-Konrad Ville och Alina spelar pingis tillsammans flera kvällar i rad. – Så här gör du en serve, säger Alina och kastar upp bollen. Sedan visar Alina en forehand och en backhand. – Åh, det är så kul när du är här, säger hon. Jag önskar att du kunde bo här jämt. Ville skakar på huvudet. – Det går inte, säger han. Även om det är jättekul att vara med Alina så har han ju också mamma och hundarna på Lilla Tassen. Han gillar att bo på båda ställena.

118

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 118

2020-04-24 11:10


Helgen efter är Ville hos mamma. Då kommer Lisa och hennes sköldpadda Lars-Konrad på besök. Lisa är snäll och gillar att spela schack. Hon har med sig ett schackbräde. – Vill du spela? frågar hon. – Ja, fast jag vet inte hur man gör, svarar Ville. Lisa ler och placerar ut schackpjäserna. – Jag lär dig, säger hon. Lisa visar Ville hur man ska flytta pjäserna. Det viktigaste är att skydda den pjäs som kallas för kungen. Sedan spelar de tillsammans.

119

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 119

2020-04-24 11:10


Nu är det måndag och Ville och Dima går runt på skolgården. Ville berättar för Dima om hur kul det var att spela schack med Lisa och hur söt Lars-Konrad är. – Nästa gång vill jag också vara med och träffa Lisa och Lars-Konrad, säger Dima. – Absolut, säger Ville. Du kommer älska Lars-Konrad! Dima blir tyst en stund.

– Alltså Ville, du har det så himla bra, säger hon till sist. Du har en bonussyster som du kan spela pingis med. Och nu har din mamma träffat Lisa så att du fått ett nytt husdjur, förutom alla hundarna. Åh, vad jag är avundsjuk! – Fast du har ju en lillebror som är jättegullig, säger Ville. – Jo det så klart, svarar Dima. Men ändå! Förresten, ska vi gå till Gröna Lyktan efter skolan? – Gärna det, svarar Ville.

120

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 120

2020-04-24 11:10


När Ville och Dima har slutat skolan och kommer fram till Gröna Lyktan är det stängt. Dima blir besviken. – De kanske är på Café Smulan, föreslår Ville. Vi går dit och kollar! Ville och Dima skyndar sig till caféet men varken Hilding eller Zäta är där. Frida ser fundersam ut. – Nej, jag har faktiskt inte sett till någon av dem, säger hon. De har nog inte varit här sedan den där gången då ni var här allihop. Ville och Dima går ut igen. De blir stående ute på gatan. Så kommer Ville plötsligt på något. – Tänk om de har rest iväg med tidsmaskinen! ropar han. Dima drar efter andan. – Vi måste dit! säger hon. De skyndar sig genom parken och bort till skjulet. Hänglåset är borta och dörren står på glänt. Inne i skjulet är det tomt. Tidsmaskinen är borta!

121

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 121

2020-04-24 11:10


BESKRIVANDE TEXT

Schack

Schack är ett brädspel där två spelare spelar mot varandra. Vad behöver man för att spela schack? När man spelar schack behöver man ett schackbräde och 32 schackpjäser.

Hälften av pjäserna är svarta och hälften är vita. 122

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 122

2020-04-24 11:10


Hur spelar man schack? En spelomgång i schack kallas för ett parti. Den ena spelaren har de vita schackpjäserna och den andra har de svarta. Pjäserna heter olika saker. Varje spelare har en kung, en dam, två löpare, två springare, två torn och åtta bönder. Pjäserna ställs upp på ett bestämt sätt på schackbrädet innan spelet börjar.

Spelaren som har de vita pjäserna börjar spelet genom att flytta en av sina pjäser. När man flyttar en pjäs kallas det att man gör ett drag. Man får bara flytta en pjäs i taget. Sedan är det motspelarens tur att flytta en av sina pjäser. Pjäserna får röra sig på olika sätt på schackbrädet. När man slår ut en av motspelarens pjäser plockas den bort från schackbrädet. Man har vunnit partiet när motståndarens kung är hotad och inte kan gå någonstans utan att bli tagen. Då avslutas partiet med orden schack matt. Varför är det bra att spela schack? När man spelar schack tränar man på att tänka och ­koncentrera sig. 123

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 123

2020-04-24 11:10


KAPITEL

26

Äventyrets slut Ville och Dima ser sig omkring i det tomma skjulet. – Har de verkligen gett sig av? säger Dima. – Jag vet inte, svarar Ville. Det verkar så. Dima ser sorgsen ut. – De tog nog med sig Gojan, säger hon. Nu får jag aldrig mer se henne. – Men de kanske kommer tillbaka, säger Ville tröstande. Dima skakar på huvudet. – Zäta sa ju att de inte vet hur man gör för att komma till nutiden igen, säger hon. Nej, de är säkert fast i någon ­annan tid. Kanske i stenåldern? Ville känner sig sorgsen han med. Men han kan inte låta bli att fnissa när han tänker på att Hilding går runt i sin randiga kostym i en stenåldersby. Och så tänker han på Zäta som älskar mazariner och korsord. Sådant fanns ju inte på stenåldern. – De listar nog ut något sätt att ta sig tillbaka, säger han. Fast han känner sig inte helt säker. De drar igen dörren till skjulet och går långsamt t­ illbaka genom parken. Så stannar de till vid rabatten där de ­hittade knappen. – Tänk att det var startknappen till en tidsmaskin som vi hittade, säger Ville.

124

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 124

2020-04-24 11:10


Han minns regnbågen han såg och tänker att det faktiskt fanns en skatt vid regnbågens slut. En liten blank knapp som var början på ett äventyr. – Det var så roligt alltihop, säger Dima. Hilding och Gröna Lyktan, skrinet med pusslet, Zäta på caféet, tidsmaskinen och Gojan … Hon suckar. – Men nu har de åkt och allt det roliga har tagit slut, säger hon tyst.

125

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 125

2020-04-24 11:10


De är framme vid Dimas hus och stannar till vid grinden. – Jag kan inte fatta att de faktiskt åkte, snyftar Dima. Utan att ens säga hej då. I samma ögonblick ser de hur någonting rör sig i Dimas trädgård. De hör vingslag som närmar sig och en knarrig röst de känner igen. – Hej kompis! Kaffet är klart! Gojan landar elegant på Dimas axel och kurrar belåtet. Dima bara gapar. – Åh Gojan, du stannade kvar, säger hon lyckligt.

126

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 126

2020-04-24 11:10


I nästa stund ser de ett par som går emot dem. Det är ­Hilding och Zäta! – God eftermiddag kära vänner, säger Hilding och lyfter på hatten. – Ni är också kvar! ropar Dima. – Vi trodde att ni var borta för alltid, säger Ville. Hilding och Zäta skrattar. – Vi gjorde ett försök att starta tidsmaskinen, säger Zäta. Men den fungerade inte. – Kanske har den blivit för gammal, eller så går det inte att resa i tiden, fortsätter Hilding. Han lägger armen om Zäta. – Hur som helst så har jag ingen lust att ge mig av, säger han. Jag tycker väldigt bra om den tid jag lever i just nu. – Det gör jag också, säger Zäta och ler mot Hilding. Sedan ser hon på Ville och Dima. – Vi har ställt tidsmaskinen hemma i min trädgård, säger hon. Den passar utmärkt som ett litet förråd. – Nu ska vi ta en promenad i parken, säger Hilding. Det är en sådan skön dag. Vi ses!

127

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 127

2020-04-24 11:10


Hilding och Zäta går vidare längs med vägen, bort mot parken. Gojan petar lite med näbben mot Dimas kind. – Hej då kompis, kurrar hon. Så flyger hon i kapp Hilding och Zäta och sätter sig på Hildings axel. Ville och Dima ler mot varandra. Vilken tur att tidsmaskinen inte fungerade! Mio vinkar i fönstret och Dima vinkar tillbaka. – Nu ska jag gå in till min gulliga lillebror, säger hon till Ville. Vi ses i skolan i morgon! Ville står kvar en stund och ser när Dima försvinner in i huset. Sedan skyndar han sig hemåt han också. Det är pappavecka och pappa väntar nog på att han ska komma hem och fika. Så som de alltid brukar göra.

128

51102818.1.1_OrAv_Inlaga_2B.indd 128

2020-04-24 11:10


51102801_Orav_2A_FoE.indd 4-5

2020-04-24 10:43


2

Hemligheten

Hemligheten

Ord & Äventyr är ett läromedel i svenska för årskurs 1–3. Spännande äventyr med stor värme och humor väcker lusten för läsning och samtal. Utifrån berättelsen och språk-, läs- och skrivinlärningen arbetar eleverna med uppgifter på olika nivåer.

I Hemligheten får vi följa Ville och Dima när de hittar en liten rund och mystisk grej i parken. På den blanka ytan står ett enda ord ingraverat: HEMLIGHETEN. Vad är det de har hittat? Och vad är det som är så hemligt? Nyfikna börjar Ville och Dima att söka efter svar. Sökandet leder dem till något de aldrig hade kunnat föreställa sig.

Äventyr

Dags för ett nytt äventyr!

ORD &

2

Läsebok 2A har mindre textmängd, enkel meningsbyggnad och starkt bildstöd. Läsebok 2B har längre textmängd, längre meningsbyggnad och kan även användas för högläsning och textsamtal. I Ord & Äventyr för årskurs 2 ingår: • Läsebok i två olika nivåer. • Arbetsbok med varierade språk-, läs- och skrivövningar på olika nivåer. • Lärarpaket med lärarhandledning, digitalt lärarstöd och digital träning för eleverna.

2 B

Katarina Genar Författare till Hemligheten är Katarina Genar. Hon är en populär barnboksförfattare som är känd för sina spännande böcker. Hon har i många år också varit verksam som skollogoped. ISBN 9789151102818

Katarina Genar Anna Sjölin

9 789151 102818

51102818.1.2_OrAV_Cover_2B.indd Alla sidor

2021-02-01 11:42

Profile for Smakprov Media AB

9789151102818  

9789151102818  

Profile for smakprov

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded