2 Hemligheten Hemligheten
Katarina Genar Anna Sjölin
Gleerups Utbildning AB
Box 367, 201 23 Malmö
Kundservice tfn 040-20 98 10 info@gleerups.se www.gleerups.se
Ord & Äventyr Läsebok 2B, Hemligheten
© 2020 Katarina Genar och Gleerups Utbildning AB
Gleerups grundat 1826
Redaktör Jessica Nööjd Eklund
Bildredaktör Katarina Weström
Formgivning Louise Nordborg, Louise Grafisk Form
Illustratör Anna Sjölin
Bildförteckning s 122 iStock s 123 iStock
Första upplagan, åttonde tryckningen
ISBN 978-91-511-0281-8
Kopieringsförbud! Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen!
Kopiering är förbjuden utöver lärares rätt att kopiera för undervisningsbruk om skolkopieringsavtal finns mellan skolhuvudmannen och Bonus Copyright Access. För information skolkopieringsavtal hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman/rättsinnehavare.
Prepress Exakta Print AB, Malmö, 2024
Tryck Dimograf, Polen 2024
Jag heter Ville och går i andra klass. Varannan vecka bor jag med min pappa och hans flickvän Frida. Varannan vecka bor jag med min mamma. Mammas och pappas lägenheter ligger nära varandra. Det tar bara fyra minuter att cykla från den ena till den andra. Mina kompisar Dima och Eriz bor också i närheten.
Jag gillar många saker, till exempel älskar jag hundar. Min mamma har ett dagis för hundar. Det heter Lilla Tassen. Där kan hussar och mattar lämna in sina hundar när de pluggar eller är på jobbet.
Min pappa arbetar som busschaufför. Han kan svänga med långa dragspelsbussar hur lätt som helst.
I dag är det måndag och min vecka med pappa har precis börjat. Pappa och Frida har nyligen flyttat ihop i Fridas lägenhet. Där bor också Fridas dotter Alina som är elva år. Hon går i samma skola som jag. Jag är glad över att ha fått Alina som bonussyster men jag tror inte att Alina är lika glad. Lägenheten är liten och hon tycker nog mest att jag är i vägen. Alina har oftast fullt upp med sitt. Hon tränar pingis flera gånger i veckan och har många kompisar. Just nu är Alina hos en kompis och Frida är på jobbet. Frida arbetar på Café Smulan som ligger mitt inne i stan. Pappa och jag är hemma i lägenheten.
Pappa plockar fram bröd och pålägg. Vi brukar alltid fika när jag kommer hem från skolan på måndagar och min pappavecka börjar. Pappa sätter sig ner och lutar sig tillbaka med sin tekopp. Så säger han det som han alltid säger: – Berätta vad som har hänt sedan du var här sist. Jag vill veta allt!
Vid regnbågens slut
Pappa och Ville sitter i köket och fikar. Ville funderar på vad han ska berätta för pappa. Det är ju så mycket som händer under en hel vecka. Han går i skolan, träffar kompisar och är med mamma och hundarna på Lilla Tassen.
– Allt möjligt har hänt, säger han till sist.
– Vad gör ni i skolan? frågar pappa och dricker lite te.
– Vi har precis gjort en utställning om dinosaurier, säger Ville. Du kan komma och titta om du vill.
Pappa nickar.
– Gärna det, säger han.
Pappa och Ville fikar och pratar men sedan vill pappa gå och vila sig en stund. Han började köra buss tidigt i morse. – Jag måste nog ta mig en liten tupplur, säger han till Ville. Frida arbetar ett tag till på caféet. Vi äter middag tillsammans klockan sju.
Ville hjälper till att duka av bordet.
Pappa lägger sig på soffan i vardagsrummet. Ville ställer sig vid köksfönstret och tittar ut. Lägenheten ligger på femte våningen och har världens bästa utsikt. Han kan se parken, skogen och taket på skolan. Ute duggregnar det och himlen är grå. Från högtalaren som står i fönsterkarmen hörs musik på låg volym.
Ville funderar. Vad ska han hitta på? Klockan är bara fyra, det är flera timmar kvar till middagen.
Precis då hör han en låt på radion som han känner igen.
Han skruvar upp volymen. Det är Vid regnbågens slut, med Kim Komet. Ville lärde känna Kim när han gick i första klass. Hon både sjunger och spelar elgitarr. Hennes låtar spelas jämt och hon är jättepopulär.
Ville nynnar med i låten.
Vid regnbågens slut, där finns en skatt.
I samma ögonblick spricker himlen upp. Solen lyser och …
Ville drar efter andan. På himlavalvet syns en stor regnbåge. Precis som i sången!
Han följer regnbågen med blicken. Den ser ut att sluta vid parken.
Sök och finn och skatten blir din, sjunger Kim Komet.
Ville ler lite för sig själv. Finns det en skatt vid regnbågens slut?
Det skadar ju inte att cykla dit och se efter. Han har ändå inget annat att göra.
Pappa har somnat i soffan. Ville petar försiktigt på honom.
– Kan jag gå ut en stund? frågar han.
Pappa rycker till och tittar upp. Han kastar ett öga på mobilen för att se hur mycket klockan är.
– Okej, men håll dig här i närheten, säger han.
– Jag ska bara bort till parken, svarar Ville.
Han känner hur det pirrar i kroppen. Tänk om han hittar en skatt!
Vid regnbågens slut
Sol möter regn, regn möter sol, en regnbåge syns så diskret.
Vid regnbågens slut, där finns en skatt, en hemlighet som ingen vet.
Ge dig av min vän,
följ regnbågen på himlen.
Sök och finn
och skatten blir din.
Sol möter regn, regn möter sol, en regnbåge skimrar så grann.
Färger från rött till violett, vacker, men snart den försvann.
Ge dig av min vän,
följ regnbågen på himlen.
Sök och finn
och skatten blir din.
I parken
Dörren slår igen med en smäll när Ville skyndar sig ut i trapphuset. Precis då kommer Alina ut ur hissen.
– Hej, hej, säger Ville.
– Javisst ja, du skulle ju komma i dag, suckar Alina.
Hon låter inte särskilt glad. Det är nog det där med rummet, tänker Ville. Förut hade Alina ett eget rum men nu måste hon dela sitt rum med Ville varannan vecka.
Ville går in i hissen. Han försöker att inte bry sig om att Alina lät så där sur. Det är ju inte hans fel att de måste dela rum.
Utomhus glittrar gräset av tusentals regndroppar och det doftar friskt. Ville susar fram på sin röda cykel. Han tänker stanna till hos Dima och höra om hon vill följa med till parken.
Några minuter senare svänger Ville upp vid Dimas hus.
Han parkerar cykeln och ringer på dörrklockan.
Dimas mamma öppnar.
– Hej Ville, vad kul att se dig, säger hon.
Dima och hennes lillebror Mio sitter vid köksbordet och spelar kort.
– Jag vann! ropar Mio glatt när Ville kliver in i köket.
Han ställer sig upp på stolen och viftar med ett spelkort.
– Fast du fuskade ju, suckar Dima.
– Det gjorde jag inte, säger Mio bestämt. Jag råkade bara ta ett extra kort. Eller hur Ninen?
Mio buffar lite på sitt gosedjur Ninen som sitter på bordet.
Dima suckar igen och samlar ihop korten.
Ville ler. Dima och Mio bråkar ofta. Trots det önskar Ville att han också hade ett litet syskon att leka med. Alina vill aldrig göra något tillsammans med honom.
– Ska vi gå upp på mitt rum? säger Dima och tittar på Ville.
– Jag tänkte fråga om du vill följa med till parken, säger Ville.
Dima ser förvånad ut.
– Till parken? Men det är ju så blött ute, säger hon.
Ville vet inte vad han ska svara. Det känns plötsligt lite fånigt att berätta det där om regnbågen och skatten.
Samtidigt är det något som fortfarande pirrar i kroppen.
Han vill ut, han längtar efter äventyr!
– Jag vill jättegärna följa med till parken! säger Mio glatt.
Dima skakar på huvudet.
– Aldrig i livet, säger hon och reser sig upp. Du stannar här. Kom Ville, vi sticker!
Parken ligger alldeles i närheten av Dimas hus. Gräset är
vått och parken är tom och ödslig. Vid en buske ligger en gammal sliten fotboll.
– Varför ville du gå hit? frågar Dima. Här finns ju absolut ingenting att göra.
Ville ställer ifrån sig cykeln och rycker lite på axlarna.
Nyss kändes hela världen glittrig och nästan magisk. Nu är allt bara grått och blött.
– Vi kan väl spela fotboll, säger han och sparkar till bollen.
Bollen rullar knappt en meter. Den är alldeles mjuk, nästan all luft har gått ur.
– Passa till mig, säger Dima och ställer sig en bit bort.
Ville tar sats och skjuter det hårdaste han kan. Bollen far iväg i en sned båge och landar i en rabatt med tulpaner.
– Snyggt skott, ropar Dima och skrattar.
Ville springer för att hämta bollen. Då ser han något.
I den mörka fuktiga jorden ligger något blankt.
En skatt?
Ville sätter sig på huk. Vad är det för en blank grej som ligger i jorden?
Han reser på sig och letar upp en pinne för att försöka
peta bort lite jord runt omkring.
– Vad gör du? undrar Dima och kommer fram till rabatten.
– Jag har hittat något, säger Ville och petar med pinnen.
Han tänker på regnbågen han såg förut.
– Det kanske är en skatt, säger han.
Dima vill också gräva. Snabbt letar hon upp en pinne och hjälper Ville. Den lilla grejen sitter hårt i jorden men till sist får de loss den.
– Vad är det för någonting? Kan det vara något slags smycke? säger Dima osäkert. Kanske har den suttit på ett halsband eller på en brosch?
Grejen är rund och platt med ett snirkligt mönster.
Dima tittar upp mot himlen.
– Oj, vilka mörka moln, säger hon.
Det börjar regna och de skyndar sig bort till Villes cykel.
Ville stoppar ner den lilla runda grejen i fickan på västen och trampar iväg.
– Hej då, ropar Dima och rusar hemåt.
Det regnar mer och mer. Regnet piskar mot Villes hjälm och det är motvind. När Ville kliver in i hallen är han genomblöt.
– Lilla gubben, säger pappa och skyndar sig att hämta en handduk.
Nu är Frida också hemma.
– Jag hann precis hem innan regnet kom, säger hon.
Ville huttrar till.
– Stackare, vill du ta ett varmt bad? frågar pappa.
Ville nickar.
Vid middagen småpratar pappa och Frida. Alina är på pingisträning. Ville sitter alldeles tyst. Han tänker på smycket, eller vad det nu är som ligger i fickan på västen. Tänk om det är något värdefullt? Kanske var det dumt att ta med grejen hem? Man får nog inte bara ta sådant man hittar.
Ville suckar och lägger ner besticken.
– Hur är det, Ville? Är du inte hungrig? frågar pappa.
– Funderar du på något? undrar Frida.
Ville suckar igen.
– Dima och jag hittade en liten grej i parken, säger han.
Pappa och Frida ser frågande ut.
– Jag tog med den hem. Vänta så ska jag hämta den, säger Ville.
Ville hämtar den lilla runda grejen och lägger den på bordet.
– Hm, vad kan det vara? säger pappa fundersamt. Om den är gjord av silver ska det finnas en stämpel någonstans.
Men jag ser ingen.
Ville känner sig lättad. Då kanske grejen inte är så värdefull i alla fall.
– Jag tycker att det ser ut som små bokstäver i mönstret, säger Frida.
– Ja, men vad står det? säger pappa.
Ville tittar noga. Han ser ett H och ett I och två bokstäver som ser ut som E.
– Vi behöver ett förstoringsglas, säger pappa. Jag ärvde ju ett av min farfar. Var kan jag ha lagt det?
Pappa funderar lite.
– Jag tror att det ligger i en av skrivbordslådorna, säger
han till sist och reser sig.
En liten stund senare är pappa tillbaka med förstoringsglaset.
Ville håller det över bokstäverna och nu ser han dem tydligt. Det står HEMLIGHETEN.
Dela rum
Ville sitter vid köksbordet med pappa och tränar på läsläxan. Frida och Alina står vid diskbänken och gör en fruktsallad som de ska äta efter maten. Alina skalar en apelsin och Frida skär päron i små bitar. Ville läser vidare.
Det är det här han gillar med att vara hos pappa. Att de är fler där hemma, att det är lite mer liv och rörelse.
Visserligen brukar mamma ofta gå och småsjunga för sig själv, men ändå. Det är liksom tystare hos mamma. Ibland får Ville nästan lite dåligt samvete när han åker till pappa och lämnar mamma ensam.
Alina klipper apelsinklyftorna i små bitar och rör ner dem i fruktsalladen.
– Får jag gå in på mitt rum nu? säger hon när de är klara.
Frida ler lite.
– Du menar ditt och Villes rum, säger hon.
Alina rycker på axlarna och blänger på Ville.
– Okej, vårt rum, säger hon surt och går iväg.
En stund senare hör Ville hur Alina spelar pingis inne i rummet. Hon brukar vända på skrivbordet och träna servar mot väggen. Ville vet att Alina helst av allt vill ha ett riktigt pingisbord men det är för dyrt. Så hon använder skrivbordet istället.
Klocketi – klock låter det när pingisbollen studsar mot skrivbordet och upp på väggen.
Frida sätter sig vid köksbordet mittemot Ville.
– Bry dig inte om att Alina är lite sur ibland, säger hon till Ville. Hon kommer nog att vänja sig så småningom.
Ville nickar men han känner sig också sur. Det är ju inte hans fel att de måste dela rum. Frida rör runt i fruktsalladen. Ute börjar det mörkna. Månen lyser svagt på himlen. Det fattas en liten bit för att den ska vara helt rund. Ville slutar att tänka på Alina och rummet, istället tänker han på det svarta paketet som ligger hemma hos Dima. Paketet skulle öppnas vid fullmåne, sa Hilding.
– Pappa, vet du när det blir fullmåne nästa gång? frågar Ville.
Pappa ser lite förvånad ut.
– Nej, det vet jag inte, svarar han. Men jag kan ta reda på det.
Pappa tar fram sin mobil och visar Ville en almanacka. – Här kan man se månens olika faser, säger han. På fredag blir det fullmåne.
Nästa dag i skolan berättar Ville och Dima för Eriz om Gröna Lyktan och paketet de fick.
– Hilding sa att det ska öppnas vid fullmåne, säger Ville. Och på fredag är det fullmåne. Det står i almanackan.
– Vad bra! säger Dima. Då kan ni sova över hos mig och så kan vi öppna paketet tillsammans.
Ville nickar. Så fort han kommer hem ska han fråga pappa om han får sova över hos Dima på fredag. Men Eriz ser tveksam ut.
– Jag tror inte att jag kan, säger han. Min moster ska gifta sig så vi är borta hela helgen.
– Åh, vad synd att du inte kan vara med, men vad kul att gå på bröllop, säger Dima.
Dima älskar att gå på fest.
– Jag kommer att titta på fullmånen på festen och tänka på er, säger Eriz.
Dima och Ville nickar. Åh, vad de längtar efter fredag och fullmåne.
Fruktsallad (4 portioner)
Fruktsallad passar bra som mellanmål eller efterrätt. Det är gott att blanda syrliga och söta frukter.
Gör gärna fruktsalladen tillsammans med en vuxen så att ni kan hjälpas åt att skära frukten.
Det här behöver man:
1 apelsin
1 äpple
1 päron
2 bananer
skärbräda
kniv
sax
stor skål
sked
Gör så här:
1. Tvätta händerna.
2. Skala apelsinen och dela i klyftor.
3. Klipp klyftorna i jämnstora bitar.
4. Skölj äpplet och skär i jämnstora bitar.
5. Skölj päronet och skär i små bitar.
6. Skala och skär bananerna i slantar.
7. Blanda alla fruktbitar i en skål.
8. Servera! Tips!
Ät fruktsalladen med yoghurt, glass eller vispad grädde.
Dags för ett nytt äventyr!
2
I Hemligheten får vi följa Ville och Dima när de hittar en liten rund och mystisk grej i parken. På den blanka ytan står ett enda ord ingraverat: HEMLIGHETEN. Vad är det de har hittat? Och vad är det som är så hemligt? Nyfikna börjar Ville och Dima att söka efter svar. Sökandet leder dem till något de aldrig hade kunnat föreställa sig.
Ord & Äventyr är ett läromedel i svenska för årskurs F–3. Spännande äventyr med stor värme och humor väcker lusten för läsning och samtal. Utifrån berättelsen och språk-, läs- och skrivinlärningen arbetar eleverna med uppgifter på olika nivåer.
Läsebok 2 START har minst textmängd, enkel meningsbyggnad och ökat bildstöd.
Läsebok 2A har mindre textmängd, enkel meningsbyggnad och starkt bildstöd.
Läsebok 2B har mer textmängd, längre meningsbyggnad och kan även användas för högläsning och textsamtal.
I Ord & Äventyr för årskurs 2 ingår:
• Läsebok i tre olika nivåer.
• Arbetsbok med varierade språk-, läs- och skrivövningar på olika nivåer.
• Lärarpaket med lärarhandledning, digitalt lärarmaterial och digital träning för eleverna.
Katarina Genar
Författare till Hemligheten är Katarina Genar. Hon är en populär barnboksförfattare som är känd för sina spännande böcker. Hon har i många år också varit verksam som skollogoped.
ISBN 9789151102818