9789151102269

Page 1

Marcus Agnafors & Magnus Levinsson

Att tÀnka uppsats DET VETENSKAPLIGA ARBETETS GRUNDSTRUKTUR



InnehÄll

Inledning 11 TĂ€nket bakom NĂ„gra centrala begrepp Övning krĂ€vs Hur kan den hĂ€r boken lĂ€sas? Bokens upplĂ€gg

11 12 13 14 14

1. Vad Àr en vetenskaplig uppsats?

17

Vad gör man nÀr man sysslar med vetenskap? En systematisk och kollektiv verksamhet Uppsatsen som argumentation Argumentation utmynnar i slutsats

2. Uppsatsens början Vad Ă€r problemet? Varför ska man forska om problemet? MĂ„ste problemformuleringen vara först i uppsatsen? Tillbaka till intresse Det hĂ€r med syfte 
 AvgrĂ€nsningar – en del av syftesformuleringen FrĂ„gestĂ€llningar Hypoteser Definitioner

17 19 20 23

27 27 30 33 33 35 36 38 41 45


3. Tidigare kunskap Den tidigare forskningens funktion Kunskapen i huvudrollen Vilken sorts forskning ska tas med? Tumregler Àr bra, men kvaliteten avgör!

4. Teorier och teori i teorin Vad Àr teori? Var ska den vara? Typ, funktion och konsekvens Tre exempel pÄ teorianvÀndning

5. Om metod – eller ”hur ­gjorde jag egentligen?” Om metodavsnittets funktion Kvalitativ eller kvantitativ? ”Validitets- och reliabilitetstrĂ€sket” Det hĂ€r med generaliserbarhet

49 49 51 53 54

57 57 58 61

65 65 68 69 70

6. Etik

73

7. Det man funnit

77

Var presenteras materialet? MĂ„ste materialet tolkas?

8. Diskutera, diskutera, diskutera Vad diskussion (inte) Àr Var diskuterar man i en uppsats? Att tÀnka argumentation

9. Konsekvenser för yrkesutövning

78 78

83 83 85 89

95


10. Formalia Referenssystem och bibliografi SprĂĜkets stora och lilla betydelse

97 97 100



Inledning Det finns tonvis med böcker om hur man skriver uppsats och hur man lĂ€gger upp vetenskapliga studier. De flesta Ă€r alldeles utmĂ€rkta, men de lĂ€mnar oftast en lucka som gör att mĂ„nga studenter – trots att de nagelfarit handböckerna – Ă€ndĂ„ har svĂ„rt att prestera en god uppsats. Ingen av böckerna handlar nĂ€mligen sĂ„ vĂ€rst mycket om hur man ska tĂ€nka kring uppsatsen.

TÀnket bakom Det hÀr Àr dÀrför ingen vanlig uppsatshandbok. TÀnk dig att du ska sÀtta ihop en avancerad maskin; allt frÄn den första skruven till fÀrdig produkt. Eftersom du aldrig har gjort nÄgot liknande förut, skaffar du dig en instruktionsbok som beskriver materialen och hur verktygen ska anvÀndas. SÄdant Àr nyttigt att kÀnna till, men det lÀr inte hjÀlpa dig speciellt mycket eftersom du av förklarliga skÀl vill veta var muttrarna och borrhÄlen ska sitta för att allt ska hÄlla ihop i just den hÀr maskinen. DÄ mÄste du veta nÄgot om dess syfte och funktion: Vad Àr det egentligen du försöker bygga? Det Àr sÄdant som vi försöker beskriva i den hÀr boken. Den Àr, för att följa analogin, inte en katalog över olika muttrar och byggnadsmaterial, och den Àr inte heller en lektion i hur man borrar och hamrar. I stÀllet Àr det en bok om hur man fÄr allt att passa ihop till en fungerande maskin. Att förstÄ vitsen med uppsatsen och dess delar Àr med andra ord nyckeln till att kunna skriva en bra uppsats. En del kan sÀkert fÄ till det ÀndÄ bara genom att gÄ pÄ kÀnsla eller helt enkelt hÀrma vetenskapliga texter sÄ gott det gÄr, men de allra flesta gör inte det. Resultatet som uppstÄr nÀr studenter inte förstÄr sjÀlva idén med uppsatsen, varför den 11


Att tÀnka uppsats ska ha ett visst innehÄll och vad som Àr viktigast med uppsatsen, brukar vara texter som visserligen följer alla handboksmallar rörande hur en uppsats ska se ut, men som ÀndÄ inte innehÄller nÄgon intressant forskning. Om man dÀremot har en klar bild av vad det Àr för sorts text man förvÀntas producera upptÀcker man snart att det finns en naturlig struktur att följa. Den hÀr skriften Àr tÀnkt att dels förklara för lÀsaren vad det Àr för typ av alster som en vetenskaplig uppsats Àr (eller borde vara), dels förklara hur den vetenskapliga uppsatsens struktur följer naturligt av just förstÄelsen av vad vetenskap Àr.

NĂ„gra centrala begrepp Inledningsvis kan det vara pĂ„ sin plats att klargöra vad vi menar med vissa begrepp som vi kommer att anvĂ€nda och vilka avgrĂ€nsningar vi har gjort. Med ”uppsats” tĂ€nker vi frĂ€mst pĂ„ en skriftlig produkt. Det finns en mĂ€ngd konstnĂ€rliga utbildningar i Sverige, dĂ€r examens­ arbetet utgörs av design eller formgivning av nĂ„got, snarare Ă€n ett stycke ren text. Andra utbildningar avslutas med att studenten ska framstĂ€lla nĂ„gon form av teknisk produkt. SĂ„dana utbildningar och examens­arbeten stĂ„r inte i fokus i vĂ„r bok, Ă€ven om studenter som lĂ€ser sĂ„dana utbildningar ocksĂ„ skulle ha nytta av att lĂ€sa den hĂ€r boken. Vi tĂ€nker oss ocksĂ„ att det handlar om en uppsats pĂ„ som lĂ€gst kandidatnivĂ„, det vill sĂ€ga ett förhĂ„llandevis omfattande projekt, vanligen mellan 15 och 30 högskolepoĂ€ng. Man kan Ă€ven skilja mellan studien och uppsatsen – Ă„tminstone i teorin. Studien Ă€r sjĂ€lva utförandet, sjĂ€lva ”forskandet”, medan uppsatsen blir den skriftliga presentationen av detsamma. Forskning sker sĂ„ gott som alltid integrerat med skrivandet; metoden utvecklas ofta i skriven form och slutsatserna och diskussionen sker nĂ€stan alltid i skrift. En annan skillnad Ă€r mellan det vetenskapliga och det pedagogiska – en skillnad vi kommer att ha anledning att pĂ„peka vid ett flertal tillfĂ€llen i boken. En uppsats innehĂ„ller bĂ„de vetenskapliga element och pedagogiska element, och det Ă€r viktigt att hĂ„lla isĂ€r vad som Ă€r vad. Vetenskapligt innehĂ„ll Ă€r det innehĂ„ll som utgör argumentationen 12


(eller en del av argumentationen) i texten. Det pedagogiska elementet utgör de delar och de formuleringar som ska hjĂ€lpa lĂ€saren att ta till sig det vetenskapliga inne­hĂ„llet. Ett bra pedagogiskt skrivsĂ€tt maximerar lĂ€sarens chanser att förstĂ„ den vetenskapliga argumentationen och slutsatserna. De vetenskapliga elementen Ă€r helt centrala, medan de pedagogiska elementen Ă€r en ”service” till lĂ€saren. En sĂ„dan service Ă€r viktig, men tĂ€nk pĂ„ att en uppsats kan vara vetenskapligt excellent samtidigt som den Ă€r pedagogiskt medioker. För lĂ€saren gĂ€ller det dĂ„ att hĂ„lla tungan rĂ€tt i munnen och fokusera pĂ„ rĂ€tt saker – vilket inte alltid Ă€r lĂ€tt. Samma sak gĂ€ller för en examinator – en dĂ„lig peda­ gogisk framstĂ€llning ger ett sĂ€mre intryck, vilket stĂ€ller högre krav pĂ„ examinatorns bedömningsförmĂ„ga. I riktigt allvarliga fall Ă€r den pedagogiska framstĂ€llningen sĂ„ undermĂ„lig att uppsatsen inte alls Ă€r begriplig och dĂ€rmed inte kan bedömas överhuvudtaget – sĂ„dana fall Ă„terkommer vi till nĂ€r vi diskuterar sprĂ„kets betydelse för uppsatsen. Den pedagogiska utformningen kommer vi emellertid inte att behandla i boken, annat Ă€n i enstaka fall och dĂ„ tĂ€mligen ytligt. Det ska dock pĂ„pekas att den vetenskapliga strukturen tenderar att överlappa den pedagogiska. Avviker man alltför mycket frĂ„n den goda vetenskapliga strukturen i en uppsats, kommer texten att tappa i begriplighet; likasĂ„ kommer den goda vetenskapliga strukturen ocksĂ„ att ge pedagogiska fördelar.

Övning krĂ€vs Även om boken har ett tydligt uppsatsfokus betyder det inte att den bara Ă€r aktuell det sista Ă„ret pĂ„ utbildningen. TvĂ€rtom Ă€r det bra att försöka greppa vad som Ă€r kĂ€rnan i det vetenskapliga skrivandet och tĂ€nkandet redan tidigt i utbildningen. Det Ă€r nĂ€mligen nĂ„got man mĂ„ste tillĂ€gna sig genom övning. Att lĂ€sa den hĂ€r boken först i samband med den sista uppsatskursen Ă€r dĂ€rför ingen bra idĂ© – risken Ă€r att det dĂ„ Ă€r för sent. Du behöver tid för att förstĂ„ sjĂ€lva grunden och trĂ€na upp din förmĂ„ga att arbeta med vetenskapliga texter. Som student har du stor nytta av att lĂ€ra dig det vetenskapliga tĂ€nkandet tidigt, eftersom det ocksĂ„ gör det lĂ€ttare att lĂ€sa och förstĂ„ 13



1. Vad Àr en vetenskaplig uppsats? I det hÀr kapitlet ska vi förklara vad vetenskaplig verksamhet gÄr ut pÄ. Ett fundament för allt uppsatsskrivande Àr att bÄde handledaren och studenten vet vad hela poÀngen med att skriva uppsats Àr och att studenten ska producera ett sjÀlvstÀndigt vetenskapligt arbete av viss kvalitet. Eftersom mÄlet med skrivandet Àr att fÄ fram ett veten­ skapligt arbete blir det viktigt att förstÄ vad vetenskap Àr och hur ett vetenskapligt alster Àr uppbyggt. DÄ kommer uppsatsens struktur att kÀnnas naturlig. Har man inte greppat tÀnket bakom uppsatsen finns det en risk att man klÀnger sig fast vid de mÄnga uppsatsmallar som anvÀnds flitigt. De kan vara bra att ha, men Àr inget substitut för att verkligen förstÄ vad som kÀnnetecknar ett vetenskapligt arbete.

Vad gör man nĂ€r man sysslar med vetenskap? För att förstĂ„ vad en vetenskaplig uppsats Ă€r mĂ„ste man först förstĂ„ vad vetenskap Ă€r. GrundidĂ©n i all vetenskap Ă€r att den producerar pĂ„litliga resultat. Ett pĂ„stĂ„ende som har stöd av goda argument brukar antas vara pĂ„litligt och nĂ€rmare sanningen Ă€n ett pĂ„stĂ„ende som helt saknar argument, eller som rent av Ă„beropas med hjĂ€lp av bristfĂ€lliga argument. PĂ„ mer vardaglig svenska sĂ€ger vi att man mĂ„ste ange skĂ€l för det man pĂ„stĂ„r. Om nĂ„gon exempelvis pĂ„stĂ„r att invandring Ă€r skadligt för Sverige, eller att Lady Gaga Ă€r vĂ€rldens bĂ€sta sĂ„ngerska, vill vi oftast ha ett svar pĂ„ frĂ„gan ”Hur vet du det?”. Det som vi dĂ„ efterfrĂ„gar Ă€r just skĂ€len bakom hens övertygelser. Vetenskap fungerar pĂ„ samma sĂ€tt, om Ă€n i mer systematiska och kollektiva former. Man producerar 17


Att tĂ€nka uppsats pĂ„stĂ„enden som fĂ„r stöd av sĂ„ goda grunder att pĂ„stĂ„endena rimligen mĂ„ste ses som pĂ„litliga – det vill sĂ€ga sĂ€ker kunskap. Det hĂ€r Ă€r helt okontroversiellt (eller borde sĂ„ vara). DĂ€remot Ă€r det i praktiken inte glasklart vad som utgör en vetenskaplig argumentation. LĂ„t sĂ€ga att du Ă„ker till djungeln och rĂ„kar upptĂ€cka en ny insektsart. Att du upptĂ€ckter en okĂ€nd insekt Ă€r inte vetenskap – det Ă€r en upptĂ€ckt. Om du dĂ€remot pĂ„stĂ„r att insekten ifrĂ„ga finns (vilket ingen har pĂ„stĂ„tt tidigare), och dĂ€rtill anför som grund för pĂ„stĂ„endet att du har observerat den, dĂ„ har vi plötsligt en argumentation eftersom du ger skĂ€l för ditt pĂ„stĂ„ende. Du har dĂ„ nĂ€rmat dig vetenskaplig verksamhet. Men du kan fortfarande inte sĂ€gas ha bedrivit vetenskap. Det rĂ€cker nĂ€mligen inte med vilka skĂ€l som helst: Om din vĂ€n Filip hĂ€vdar att han kommer att vinna pĂ„ Stryktipset i dag (ett pĂ„stĂ„ende) eftersom han just har lĂ€st det i dagens horoskop (ett argument), sĂ„ skulle du helt sĂ€kert inte sĂ€ga att Filip har Ă€gnat sig Ă„t nĂ„gon form av vetenskap. Anledningen Ă€r naturligtvis att horoskop inte Ă€r speciellt tillförlitliga. Filips argumentation Ă€r alltsĂ„ undermĂ„lig. Vetenskap krĂ€ver goda skĂ€l, inte bara argument i största allmĂ€nhet. Om Filip i stĂ€llet för att hĂ€nvisa till veckans horoskop pĂ„stĂ„r att han har pĂ„litlig insider-information (lĂ„t oss anta att vi vet att Filips Ă„tta bröder samtliga arbetar i spelbranschen). Det verkar nu onekligen som att Filip faktiskt kan ha tillgĂ„ng till pĂ„litlig information. Handlar det om en vetenskaplig argumentation nu dĂ„? Det korta svaret Ă€r nej. ­Exakt vad som rĂ€knas som goda skĂ€l Ă€r inte helt lĂ€tt att förklara och det Ă€r en frĂ„ga som sorterar under omrĂ„det argumentationsteori – vilket vi inte beskriver mer ingĂ„ende hĂ€r.1 För att kort illustrera vilken typ av resonemang som brukar anses utgöra goda skĂ€l i en vetenskaplig argumentation ska vi ta ytterligare ett exempel. Professor Fiona har upptĂ€ckt en tidigare okĂ€nd partikel, som vi kan kalla P. Fiona har presenterat ett pĂ„stĂ„ende (P finns) och har backat upp det med ett argument (Fiona har observerat P). Även 1 En bra introduktion till argumentation och argumentationsanalys Ă€r Argu­mentationsanalys: fĂ€rdigheter för kritiskt tĂ€nkande (Stockholm: Natur & Kultur 2009), av Gunnar Björnsson, Ulrik Kihlbom och Anders Ullholm.

18


1. Vad Àr en vetenskaplig uppsats? om Fiona Àr en trovÀrdig person Àr det hela fortfarande inte vetenskap. Men eftersom Fiona Àr en god forskare har hon gjort observationen av partikeln efter vetenskapens alla regler: hon har vÀgt och mÀtt med hjÀlp av metoder som tidigare etablerats som trovÀrdiga inom fysiken, och hon har jÀmfört sina resultat med andra och tidigare studier. Hon har kontrollerat sina resultat flera gÄnger och bÄde via liknande och andra metoder lyckats observera P. Allt detta har hon sedan presenterat öppet i en vetenskaplig tidskrift. HÀr nÀrmar vi oss vetenskap! Till skillnad frÄn upptÀckten av insekten i djungeln och Filips stryktipsförutsÀgelse har Fiona genomfört en systematisk studie med tidigare kunskap som utgÄngspunkt. Hon har dessutom gjort sina slutsatser tillgÀngliga för forskarkollektivet. För att sammanfatta sÄ hÀr lÄngt: Vetenskap Àr ett sökande efter sÀker kunskap. SÀker kunskap Àr pÄstÄenden som antas vara sanna eller pÄlitliga dÀrför att de Ätnjuter goda skÀl. Om nÄgot Àr ett gott skÀl eller inte hÀnger pÄ om det Àr ett övertygande argument i en argumentation för det som pÄstÄs.

En systematisk och kollektiv verksamhet Som framgick av det tidigare exemplet med Fiona, kĂ€nnetecknas en vetenskaplig argumentation av att den sker systematiskt utifrĂ„n ett visst kollektivt sammanhang. Det hjĂ€lper till att avgöra om de anförda skĂ€len Ă€r pĂ„litliga eller inte. I teorin kan man börja en argumentation genom att hitta pĂ„ nĂ„gra argument som kanske Ă€r nĂ„gorlunda hĂ„llbara, eller ge sig ut i samhĂ€llet och börja titta pĂ„ hur saker och ting förhĂ„ller sig. DĂ„ börjar man frĂ„n noll, som till exempel de första ”vetenskapsmĂ€nnen”. Citattecknen kring ordet vetenskapsmĂ€n anvĂ€nder vi av en anledning – det Ă€r nĂ€mligen inte alls sĂ€kert att de första vetenskapsmĂ€nnen verkligen sysslade med vetenskap. I stĂ€llet utmĂ€rktes de första vetenskapsmĂ€nnen av deras systematiska till­vĂ€ga­gĂ„ngs­sĂ€tt. Den grekiska filosofen Aristoteles och vĂ„r egen Carl von LinnĂ© kan kanske inte sĂ€gas vara vetenskapsmĂ€n i modern bemĂ€rkelse, men bĂ„de tvĂ„ hade det gemensamt att de försökte kategorisera och systematisera det de studerade. Aristoteles och LinnĂ© skapade system över vad de funnit. 19


Att tÀnka uppsats

FrĂ„gestĂ€llningar Ofta fortsĂ€tter förvirringen nĂ€r man kommer till det som kallas frĂ„gestĂ€llningar. De studenter som har skaffat sig vanan att lĂ€sa vetenskapliga artiklar vet att det Ă€r ganska sĂ€llan som man dĂ€r trĂ€ffar pĂ„ just frĂ„gestĂ€llningar. En liten varningsklocka bör dĂ€rför börja ringa om man som student uppmanas att ha ”minst tre frĂ„gestĂ€llningar” – oftast listade i punktform utan vare sig nĂ€rmare förklaring eller utlĂ€ggning. Vi ska dĂ€rför klargöra vad frĂ„gestĂ€llningar Ă€r och vad som Ă€r vitsen med dem. NĂ€r studenten frĂ„gar vad en frĂ„gestĂ€llning Ă€r, blir svaret inte sĂ„ sĂ€llan att det Ă€r ”en frĂ„ga som man stĂ€ller till materialet”. Det Ă€r inte alls dumt uttryckt, om Ă€n lite kortfattat. Tanken Ă€r att frĂ„gestĂ€llningen ska hjĂ€lpa till att besvara den problemformulering man har stĂ€llt upp. Kortfattat kan man sĂ€ga att man försöker uppfylla syftet (som ju Ă€r att lösa forskningsproblemet) genom att besvara nĂ„gra precisa frĂ„gor. I exemplet ovan (figur 2.2) skulle tĂ€nkbara frĂ„gestĂ€llningar kunna vara följande: a) Finns det klargöranden av Y i förarbetena till lĂ€roplanen? b) Vilka tolkningar har upphovsmĂ€nnen till Y gjort av Y i efterhand? c) Hur relaterar tidigare policyer och offentliga utredningar till Y? En oerfaren student skulle kanske tycka att det borde rĂ€cka med en helt annan frĂ„ga: d) ”Vad anger upphovsmĂ€nnen till Y som den avsedda tolkningen av Y?” Det Ă€r lockande, och fĂ„ngas delvis av b ovan. Problemet Ă€r att mĂ€nniskor tenderar att Ă€ndra sig, minnas fel, inte vill kĂ€nnas vid sina tidigare tankegĂ„ngar och sĂ„ vidare. Ur en rent juridisk synvinkel kanske det heller inte Ă€r intressant att titta pĂ„ vad upphovsmĂ€nnen anger som sin tolkning av Y vid dess tillkomst; man vill veta vad som var den avsedda tolkningen vid tidpunkten för dess införande. Att bara luta sig mot d kan dĂ„ vara en ganska riskabel strategi. Det Ă€r dĂ„ bĂ€ttre att nĂ€rma sig en lösning pĂ„ forskningsproblemet frĂ„n flera olika hĂ„ll – och det Ă€r dĂ€r som frĂ„gestĂ€llningarna kommer in. FrĂ„gestĂ€llningar Ă€r alltsĂ„ verktyg för att i slutĂ€ndan nĂ„ fram till ett pĂ„litligt resultat. 38


2. Uppsatsens början Eftersom frĂ„gestĂ€llningar Ă€r vĂ€rdefulla ingĂ„ngar till forskningsproblemet gĂ€ller det ocksĂ„ att vara noga med att vĂ€lja ut och motivera varför man har valt just de frĂ„gestĂ€llningar man har valt. FrĂ„gestĂ€llningar fĂ„r inte vara nĂ„got som man plockat fram pĂ„ mĂ„fĂ„, eller för att de ”verkar passa” (lika lite som en snickare vĂ€ljer sina verktyg beroende pĂ„ hur frĂ€cka de Ă€r eller vilken fĂ€rg de har). Att presentera en punktlista med tre punkter under rubriken ”frĂ„gestĂ€llningar” Ă€r dĂ€rför högst otillfredsstĂ€llande. Det bĂ€sta Ă€r om varje frĂ„gestĂ€llning föregĂ„s eller följs av en tydlig motivering av varför man har valt just den frĂ„gestĂ€llningen. Hela avsnittet bör avslutas med en förklaring av hur frĂ„gestĂ€llningarna hĂ€nger ihop och kompletterar varandra i förhĂ„llande till syftet. Fundera nu pĂ„ varför det Ă€r viktigt att frĂ„gestĂ€llningarna kompletterar varandra. De ska hĂ€nga ihop pĂ„ sĂ„ sĂ€tt att de tillsammans ger forskaren tillrĂ€ckligt med information – bĂ„de pĂ„ djupet och pĂ„ bredden – för att denne ska kunna uppfylla syftet, det vill sĂ€ga lösa det problem man har stĂ€llt upp. FrĂ„gestĂ€llningar, precis som snickarens verktyg, mĂ„ste vara funktionella. En smula schematiskt och förenklat kan man tĂ€nka sig tvĂ„ olika huvudtyper av sĂ€tt att anvĂ€nda frĂ„gestĂ€llningar (figur 2.3 och 2.4). FrĂ„gestĂ€llningarna kan vara av samma slag (utnyttja samma teori eller metod) men relatera till olika delomrĂ„den inom forskningsproblemet (lapptĂ€ckesmodellen). En annan typ av frĂ„gestĂ€llning kan bygga pĂ„ att uppsatsen anvĂ€nder olika teorier eller metoder, för att pĂ„ sĂ„ sĂ€tt fĂ„ fram en mer nyanserad och komplex bild av samma fenomen (lager-pĂ„-lager-modellen):

FrÄga 1

FrÄga 2

FrĂ„ga 3 Figur 2.3  ”LapptĂ€ckesmodellen”.

39


Att tÀnka uppsats FrÄga 1

FrÄga 2

FrÄga 3

Figur 2.4  ”Lager-pĂ„-lager-modellen”.

LÄt oss ta ett exempel. Anta att vi ska besvara (det pÄhittade) forskningsproblemet om vilka dolda strukturer man kan skönja i de lÀroplaner som svenska politiker Àndrar sÄ snart de tror att de har förstÄtt nÄgonting om den svenska skolans problem. En forskare som anvÀnder lapptÀckesmodellen kan till exempel nÀrma sig forskningsproblemet genom följande tre frÄgestÀllningar: 1) Vilka rasistiska strukturer finns i texterna? 2) Vilka genusstrukturer finns i texterna? 3) Vilka medborgerliga ideal finns i texterna? FrÄgestÀllningarna bör i möjligaste mÄn undvika att flyta in i var­andra, men i mÄnga fall gÄr det inte att undvika. I fallet ovan kommer förestÀllningar om bÄde etnicitet och genus att ocksÄ fÄ genomslag rörande medborgerliga ideal. Notera Àven att skillnaderna mellan frÄgorna rör just omrÄde och fokus, inte teori eller metod. Vissa teorier kommer av naturliga skÀl att refereras till rörande rasistiska strukturer och andra teorier kommer att hÀnvisas till rörande genusstrukturer, men nÄgon avgörande skillnad i typ av teori Àr det inte frÄgan om. En forskare som vÀljer att anvÀnda lager-pÄ-lager-modellen kommer att ha helt andra frÄgestÀllningar, dÀr fokus inte ligger pÄ variationen mellan frÄgestÀllningarna utan av den teoretiska ansatsen eller metoden. Motsvarande tre frÄgor skulle kunna se ut sÄ hÀr:

40


2. Uppsatsens början 1) Vilka strukturer framtrĂ€der nĂ€r vi anlĂ€gger ett marxistiskt perspektiv? 2) Vilka strukturer kan skönjas nĂ€r vi angriper lĂ€roplanerna med hjĂ€lp av kvantitativ textanalys? 3) Vilka strukturer blottlĂ€ggs nĂ€r texterna lĂ€ses ur ett postkolonialt perspektiv? Även hĂ€r griper de olika frĂ„gestĂ€llningarna in i varandra, men utgĂ„ngspunkten Ă€r i grund och botten teoribildningar (marxism och postkolonialism) och metod (kvantitativ textanalys). Samma fenomen angrips pĂ„ olika sĂ€tt (illustrerat i figur 2.4 av den större, yttersta c­ irkeln). Exemp­len ovan Ă€r enkla och en smula artificiella. I verkligheten beskrivs inte alltid frĂ„gestĂ€llningarna tydligt i uppsatser eller andra vetenskapliga texter, utan de Ă„terfinns i bakgrunden. Det gĂ€ller i synnerhet studier som har ett enkelt och rĂ€ttframt syfte, och dĂ€r man nĂ€rmar sig problemet genom olika teorier eller metoder. Icke desto mindre kan man ofta formulera sĂ„dana outtalade frĂ„gestĂ€llningar utifrĂ„n vad som sĂ€gs nĂ€r teori och metod diskuteras. Vitsen med att anvĂ€nda sig av frĂ„gestĂ€llningar Ă€r alltsĂ„ att vĂ€lja ut sĂ€tt att nĂ€rma sig och lösa forskningsproblemet. Vilka sĂ€tt man vĂ€ljer beror pĂ„ syftet med studien. Det ska dĂ„ tillĂ€ggas att valet av frĂ„ge­stĂ€llningar dĂ€rmed ocksĂ„ Ă€r viktigt eftersom det pĂ„verkar de resultat man fĂ„r fram. Illa valda frĂ„gestĂ€llningar betyder inte bara att studiens syfte inte nĂ„s, utan man kan dĂ„ ocksĂ„ riskera att besvara helt andra frĂ„gor.

Hypoteser Alla sÀtt att nÀrma sig forskningsproblemet utgörs inte av frÄgestÀllningar. En annan variant Àr att anvÀnda sig av hypoteser. Faktum Àr att hypoteser Àr att föredra, om man överhuvudtaget har en aning om vad man letar efter eller tror sig kunna finna. En hypotes Àr, kort uttryckt, ett pÄstÄende om hur saker och ting förhÄller sig som Àr rimligt men inte bevisat. Att sÀga att man har en hypotes betyder att man har en förestÀllning om hur det ligger till och som man accepterar som om den vore sann till dess att motsatsen förefaller rimligare. Ibland Àr ett 41


Att tÀnka uppsats Det vetenskapliga arbetets grundstruktur Marcus Agnafors & Magnus Levinsson

Det hĂ€r Ă€r ingen vanlig uppsatshandbok. ATT TÄNKA UPPSATS stannar inte vid en genomgĂ„ng av uppsatsens olika delar, utan ger lĂ€saren en förstĂ„else för kĂ€rnan i det vetenskapliga skrivandet och tĂ€nkandet. Med kunskap om det vetenskapliga arbetets grundstruktur – tĂ€nket bakom – Ă€r det lĂ€ttare att förstĂ„ vilken roll de olika delarna i en uppsats spelar, och att bygga upp en uppsats av god vetenskaplig kvalitet. Genom att ta till sig det vetenskapliga tĂ€nket tidigt i utbildningen blir det möjligt att trĂ€na upp förmĂ„gan att arbeta med vetenskapliga texter redan innan det Ă€r dags för sjĂ€lva uppsatsskrivandet. För den som Ă€r bekant med hur vetenskapliga alster Ă€r uppbyggda Ă€r det lĂ€ttare att kritiskt förhĂ„lla sig till befintlig vetenskaplig forskning, liksom till ovetenskapliga pĂ„stĂ„enden. Detta ger i sin tur ocksĂ„ bĂ€ttre förutsĂ€ttningar att bli en skarp opponent och seminariedeltagare. ATT TÄNKA UPPSATS hĂ€mtar exempel frĂ„n framför allt det samhĂ€llsvetenskapliga omrĂ„det, men tĂ€nket bakom uppsatsskrivandet Ă€r tillĂ€mpbart pĂ„ de flesta utbildningar.

Magnus Levinsson Àr lektor i pedagogiskt arbete vid Högskolan i BorÄs med inriktning mot frÄgor som rör evidensbaserad praktik och vetenskaplig metod. Marcus Agnafors Àr docent i filosofi och lektor i pedagogiskt arbete vid Högskolan i BorÄs med inriktning mot etiska frÄgor och handledning av studenter i uppsatsskrivande.

ISBN 9789151102269

9 789151 102269


Issuu converts static files into: digital portfolios, online yearbooks, online catalogs, digital photo albums and more. Sign up and create your flipbook.