KAOS och KOSMOS
Gy25
Filosofi nivå 1 för gymnasiet
Jens Öberg
Innehållsförteckning
1 Verklighetens natur 7
Vad
•
•
•
•
•
•
•
•
•
2 Vetenskapsteori 71
Vad
•
•
•
• Sarnecki och kriminologin
• Bauman, moderniteten och retrotopia
3 Värdefilosofi 113
Vad
•
•
•
•
• Sinnelagsetik
• Dygdetik
• Foot och tågdilemmat 146
Filosofiska livsstrategier 148
• Hedonismen 150
• Epikuros och lusten 153
• Stoicismen 155
• Zenon och dygderna 158
• Nihilismen 160
• Nietzsche och moralen 162
• Existentialismen 164
• Sartre och friheten 167
• Beauvoir och det andra könet 168
Det goda samhället 169
• Montesquieu och maktdelningen 175
• R awls och okunnighetens slöja 181
• R and och objektivismen 187
Avslutning 189
4 Modern filosofi
Vad ska du lära dig i detta kapitel? 192
AI och människan 196
• Bostrom och superintelligensen 201
Medicinsk etik 204
• Tännsjö och den medicinska konsekvensetiken 210
Feminism 212
• Butler och de performativa handlingarna 218
• Ohlsson och de duktiga flickorna 226
Hållbar utveckling 228
• Singer och djurens frigörelse 232
• Brülde och flygresorna 237
Avslutning 239
5 Språkfilosofi
Vad ska du lära dig i detta kapitel? 242
Språket och dess uppbyggnad 246
• Chomsky och den generativa grammatiken 253
Teorier om språkets mening och funktion 255
Språket och verkligheten 257
• James och pragmatismen 261
Vad är det som ger språket dess mening? 263
• Wittgenstein och språkets gränser 270
Argumentationsanalys 273
Avslutning 279
191
241
Vad ska du lära dig i detta kapitel?
Centralt innehåll
Ämnet filosofi på nivå 1 har ett centralt innehåll, som beskriver vad du som elev förväntas lära dig. Här står det att du ska lära dig teorier om människans och vetenskapens natur. Det står också att du ska lära dig grunderna inom kunskaps och vetenskapsteori utifrån begreppen kunskap och sanning.
Checklista
Använd dig gärna av den här checklistan. När du läser kapitlet kan du pricka av checklistan för att kontrollera dina kunskaper, och du kan också använda den som repetition eller förhör inför en examination. Lek gärna med begreppen, se hur de hänger ihop med varandra och förklara dem på olika sätt.
Idealism
Materialism
Determinism
Form
Dualism
Empirism
Realist
K ritisk realist
Rationalist
Fenomenologi
Objektivt
Subjektivt
Kunskap
Verklighet
Relativ sanning
Axiom
Korrespondensteorin
Koherensteorin
Fakta
Objektiv sanning
Subjektiv sanning
Källkritik
Centrala frågeställningar i kapitlet
• Vad är verkligt?
• Vad menar du när du säger att du har kunskap om något?
• Hur får du kunskap om verkligheten?
• Existerar materiella föremål, eller är det bara våra upplevelser av dem som existerar?
• Vad innebär det när du säger att något är ”sant”?
• Vad innebär det att vara källkritisk?
Översikt
Frågan om vad som finns och hur vi i så fall kan vara säkra på det, har sysselsatt filosofin i årtusenden. Idag ger den moderna tekniken oss möjligheter att till stora delar leva i en annan värld än den fysiska. Skillnaden mellan den analoga och digitala världen börjar suddas ut. Det är det här som är så spännande med filosofi, att eviga frågor om existens och vetande ständigt kan ställas på nya sätt och kopplas till den världen vi lever i för tillfället.
Kan du vara säker på att det existerar en materiell värld, eller består världen bara av upplevelser?
Metafysik
Läran om det som egentligen existerar eller inte kallas för metafysik. Metafysiken rymmer gigantiska frågor, från frågan om Guds existens till spekulationer kring de minsta beståndsdelarna i hela världen. Kan du till exempel vara säker på att det existerar en materiell värld över huvud taget, eller består världen bara av olika upplevelser av saker?
materialism
Är du materialist menar du att det finns en värld även om vi inte upplever den, det vill säga den är oberoende av oss. Materialister tänker sig att det inte finns något annat än materia i världen, det vill säga sådant som vi kan mäta, väga och räkna.
Idealism
Är du idealist har du kommit till slutsatsen att du inte kan veta säkert att det finns en materiell verklighet. En idealist kan komma fram till lite olika ståndpunkter, men de vanligaste är:
– Det finns en verklighet utan att vi upplever den, men den består inte av det som kallas materia.
– Det enda vi kan vara säkra på är våra egna upplevelser: Jag kan inte säga säkert att det finns en verklig värld, men däremot är mina upplevelser verkliga.
Epistemologi
Frågan om hur vi får kunskap om något kallas helt enkelt kunskapsteori, eller med ett finare ord epistemologi. Kunskapsteorin väcker frågor om vetande och sanning: Är till exempel sanningen om världen olika för alla, eller kan du komma fram till en objektiv sanning? Och hur får du kunskap om världen? Kan du lita på dina sinnen eller måste du helt enkelt tänka bort dem för att få en objektiv bild av världen?
Empirism
Är du empirist menar du att vi använder oss av våra fem sinnen för att få kunskap. En empiriker bevisar att de har rätt om världen genom att jämföra sinnesintryck: Du undersöker vad som finns och samband mellan olika saker med mera. Däremot behöver inte en empirist mena att vi får reda på all sann kunskap på detta sättet. Och en empirist kan mena att en del kunskap för alltid kan vara förlorad för oss, våra sinnen räcker inte till. Men det finns inget annat sätt att nå kunskap på.
Rationalism
Är du rationalist menar du att vi inte kan få sann kunskap med hjälp av våra sinnen, eller annorlunda uttryckt: Sinnena är inte den främsta källan till vår kunskap. De viktigaste källorna till kunskap för en rationalist brukar då bli:
• Vårt förnuft, vårt tänkande, för att få kunskap om verkligheten genom diskussioner, meditation, logiska resonemang med mera.
• Vårt minne, det vill säga att vi minns kunskap som är medfödd.
Sanning
När du läser ett påstående kan det värderas som ”sant” eller ”falskt”. Men hur kommer du fram till detta? En del menar att det finns objektiva sanningar om verkligheten som är sanna för alla, medan andra menar att sanningen är subjektiv, det vill säga olika för alla.
Källkritik
Källkritik är en metod som används för att undersöka en källa. Kan källan hjälpa dig att komma närmare sanningen? Källorna undersöks och värderas med begreppet trovärdighet. Är källan trovärdig kan du sannolikt lita på den när du undersöker något.
Fyrfältaren
Som du kanske redan har listat ut, hänger frågor och teorier ihop med varandra: Om du är säker på att det finns en materiell värld där ute att upptäcka, har du säkert tankar om hur det ska gå till när du upptäcker den. Om du däremot tvivlar på att det finns en värld som kan uppfattas likadant av alla människor, har du säkert andra tankar på vad som händer när du undersöker din verklighet.
För att öva på att se hur frågorna hänger ihop kan du använda dig av den här fyrfältaren.
Innan du läser innehållet i det här kapitlet kan du fundera över vad som skulle kunna stå i varje ruta: Hur ser du på verkligheten och kunskapen, och går det att forma en teori som hänger ihop? Öva gärna lite redan nu, och försök med hjälp av din lärare eller någon annan att tänka ut hur till exempel en materialistisk syn på världen kan passa ihop med en empirisk syn på hur vi får kunskap.
Materialist Idealist
Empirist
Rationalist
När du läser om olika filosofer och olika teorier, försök att tänka ut var teorierna passar in i tabellen.
Verklighet och existens
I det centrala innehållet för kursen Filosofi 1 står det att du ska lära dig ”grundläggande teorier som behandlar begreppet verklighet och vad som kan tänkas existera”. Vid en första anblick verkar det kanske självklart. Det som är verkligt är det vi ser omkring oss, det vi kan röra vid och uppleva. Hundar, hästar, syskon, marken du står på och regnet på hösten. Men när filosoferna petar på det så är det inte längre så säkert. Det är filosofins uppgift: att våga ifrågasätta sådant som verkar helt självklart.
Nu ska du få fundera över just verkligheten och existensen. Det grundläggande problemet är: Kan vi lita på det vi ser omkring oss? Finns det en verklighet som vi inte har upptäckt? Är allting bara en oskarp skugga av något bortom oss, som Platon menade? Eller är till och med våra känslor bara kemiska processer i hjärnan?
Vi ska hänga upp frågorna om verklighet och existens på två huvudsakliga teorier: materialismen och idealismen. När vi är färdiga så kommer du att ha hittat ditt eget svar. Eller en första start på ett svar. Eller i alla fall en fråga.
Solnedgångens röda färg kan förklaras med att det röda ljusets våglängd har lättare för att passera atmosfären. Många tycker också att det är vackert att titta på. Är ljusets våglängd och vår känsla inför solnedgången lika verkliga?
Verkligheten
När någon säger att något är verkligt menar hen att något finns, till skillnad från att något är overkligt. När någon säger att det är overkligt med superhjältefilmer, menar den att det inte finns superhjältar i den värld vi lever i. Däremot kan vi i vår fantasi tänka oss att det finns ett helt universum med olika superhjältar, men det blir inte verkligare för det. Men glöm inte bort att det som är overkligt idag, kan bli verkligt imorgon: När författaren Jules Verne skrev boken Från jorden till månen 1865 var månfärder just fantasier, eftersom de inte hade inträffat. När Neil Armstrong satte sin fot på månen 1969 gick månfärderna från att bara vara fantasier till att bli verklighet. Innan 1969 hade människor haft flera olika fantasier om hur månen såg ut och vad som fanns på den. När Neil Armstrong och Buzz Aldrin gick på månen, kunde de själva se vad som stämde och inte i de fantasierna. De tog också med sig material från månen som vi kunde undersöka. På så vis blev också månen verklig för oss på jorden.
Så enkelt är det dock inte alltid. Ta till exempel frågan om vad som är den minsta beståndsdelen i universum. Redan filosofen Demokritos (ca 460–370 f.Kr.) menade att den minsta beståndsdelen var atomer. Detta var bara ett filosofiskt resonemang, Demokritos hade inte gjort några experiment eller iakttagelser för att komma fram till detta. 1908 påvisade Ernest Rutherford via experiment den faktiska existensen av atomkärnor. Ordet atom betyder ”odelbar”, alltså ansåg den samlade vetenskapen 1908 att jordens minsta beståndsdel var atomer. Men några årtionden senare lyckades vetenskapsmän dela atomen,
Blev månen verkligare efter månfärderna?
Repetera
och sedan upptäcktes även ännu mindre beståndsdelar. Idag anses kvarkar vara de minsta beståndsdelarna. På senare år har strängteorin, att universums minsta beståndsdelar är vibrerande strängar, fått stor uppmärksamhet. Frågan är dock om vi nånsin kommer att kunna ”se” dessa strängar, men fysikerna jobbar med olika matematiska modeller för att bevisa dem. För dessa fysiker är strängarna högst verkliga. Verkligheten tycks alltså bestå av både sådana saker som vi har upptäckt, och saker som vi inte har upptäckt.
Vad består då denna verklighet av? Nu börjar frågan bli riktigt komplicerad, för här är filosoferna inte alls överens. Är känslor verkliga? Atomer? Själar? Upplevelser? Gud? Är slumpen verklig? De teorier och de filosofer som svarar på hur verkligheten ser ut handlar om något som kallas för metafysik inom filosofin. Namnet är grekiskt, och betyder ”bortom fysiken”, det vill säga diskussioner som tar vid där vetenskapen slutar. Idag stämmer inte riktigt den definitionen, eftersom vetenskaper tar sig an metafysiska frågor och tvärtom. Frågan om vad ”tid” är diskuteras till exempel av både fysiker och filosofer.
1. Skriv en definition av begreppet verklighet.
2. Vad är det för skillnad mellan något som är verkligt och något som är overkligt?
Diskutera
1. Var drar du gränsen mellan vad som är ”verkligt” och ”overkligt”?
2. Är texten i en bok verkligare än känslan du får när du läser den?
3. Vad är verkligast: Kylan eller känslan av kyla?
4. Kan du ge egna exempel på sådant som du tror är verkligt, även om inte någon har kunnat bevisa att det finns (än)?
5. Anser du att det finns en verklighet som inte är materiell? Och hur ser den i så fall ut?
Materialismen
Är du materialist så menar du att verkligheten är materiell: Den är något som kan mätas, vägas och räknas. Eftersom verkligheten är materiell så finns den även när vi inte kan uppfatta den. Verkligheten finns för oss att upptäcka, och vi människor kan se vissa saker, andra inte. Kanske är det så att vi aldrig kommer att upptäcka allt, men en materialist är säker på att det är just materia som verkligheten består av.
Fysikalism och determinism
Materialismen förkastar övernaturliga förklaringar till olika händelser. Alltså finns det ingen Gud, inga själar, inget öde som bestämmer vad som händer i världen. Världen styrs endast av materia. Det innebär att världen är beroende av fysiska processer och lagar. Materialism kallas därför ibland för fysikalism, och idag är den moderna naturvetenskapen till stora delar materialistisk: Natur vetenskapens uppgift är att undersöka den materiella verkligheten och de samband som styr den.
För en del materialister leder detta till en deterministisk uppfattning om världen, att allt i världen går att förutsäga. Om vi bara skaffar oss så mycket kunskap som möjligt om vilken materia verkligheten är
Kaosteorin säger att små förändringar i komplexa system kan ge oförutsägbara resultat. Det kan till exempel vara svårt att förutspå trafikmönster.
uppbyggd av, och vilka lagar som styr den, kan vi förutse vad som kommer att ske. Idag utmanas den deterministiska uppfattningen av kaosteorin som menar att små förändringar hos materia kan ge upphov till stora, oförutsägbara förändringar både för universum, naturen och våra liv. Men det handlar fortfarande om materiella processer, inte om något som ligger utanför det materiella.
Synen på människan
Materialismen har också en materiell syn på människan. Människan består av materia och av olika materiella processer och samband. Det gäller även våra känslor. Eftersom en materialist inte accepterar förklaringar utanför det materiella, så är även känslor som hat och kärlek resultatet av materia. Till exempel kan vissa droger framkalla och förstärka känslor, något som stärker materialismens syn på människan. Till exempel: En bil innehåller ett antal delar som samverkar för att föra bilen framåt. Om vi verkligen förstår hur en bil fungerar, kan vi också reparera den och förbättra den. Likadant är det med vår hjärna, även om vi inte fullt ut har lyckats förstå hur den fungerar än. Om vi lyckas förstå hjärnan fullt ut, kanske vi också kan lära oss att kopiera den och förbättra den.
Finns det ändamål i naturen?
Det som kan tyckas otillfredsställande med materialismen är att den inte ger någon förklaring till varför något sker. Världen tycks bara vara något som bestäms av slumpen eller fysikaliska lagar. Finns det inget annat som styr världen? Och kan du fortfarande vara materialist om du tänker så?
Ett sätt att tänka är att resonera ungefär så här: Om allt styrs av orsaker, som styrs av orsaker, som styrs av orsaker och så vidare, så måste väl kedjan ta slut någon gång? Om du går med på det, kan du hamna i slutsatsen att det finns en yttersta orsak till allting. Du känner kanske till teorin om ”Big Bang”, ögonblicket då universum skapades. Fanns ingenting före det? Hur kan det vara möjligt?
Materialister har svårt att acceptera detta, och många kosmologer säger idag att man ska se Big Bang som något som skapades av något, eftersom de tänker att ingenting kan skapas ur ingenting. Men någonstans måste väl ändå orsakskedjan ta slut? Eftersom den yttersta orsaken bara är orsak, finns där ... ingenting, ingen materia. Den tankegången kan leda till en tro på en slags gud, den ”orörliga
röraren” som har satt igång allt. Den filosof som är mest känd för denna sorts tankar är Aristoteles (384–322 f.Kr.).
Har vi ett medvetande med en fri vilja?
Kan det vara så att den materialistiska naturvetenskapen inte lämnar utrymme åt sådant som den fria viljan, att något ickemateriellt kan styra över något materiellt? Styrs även människan av en blandning av mekaniska lagar och slumpen?
DNAmolekyler och celler studeras, till och med den mänskliga hjärnan. Hjärnforskare menar att sådant som vi förut har betecknat som ickemateriellt nu kan bevisas vara styrda av materiella orsaker. Vad är till exempel ”förälskelse”, annat än en kemisk process som ska göra det lättare för oss som däggdjur att fortplanta oss? Materialismen utmanar också våra tankar om oss själva som fria, självständiga människor: Om allting styrs av materiella orsaker så styrs väl även mina tankar av dessa orsaker? Och om tankarna styrs av materiella
Vi möter ofta en idealiserad bild av kärlek och relationer i filmer och sociala media. Om kärlek bara är kemiska processer i hjärnan - hur påverkas vi då av den normerande idealbilden? Litar vi inte på våra kemiska processer om de inte ”stämmer”?
orsaker, så måste väl även mina handlingar vara styrda? Handlingarna är ju en konsekvens av mina tankar. Om jag är hungrig är det för att cellerna i min kropp behöver bränsle. Socker är snabbt bränsle. Alltså tar jag en chokladbit och lägger i kundvagnen innan jag går till kassan och betalar.
Människan som flockdjur
Detsamma kan gälla för hur vi människor beter oss när vi umgås med andra. Här finns en mängd psykologiska experiment som tyder på att vi människor är ”flockdjur”. Vi verkar vara väldigt upptagna med att söka samhörighet i gemenskaper, samtidigt som att vi vill ha status inom flocken. Om det kommer in en ny medlem i en grupp, startar en process där positionerna i gruppen utmanas och en period av omformning i gruppen startar, där medlemmarna söker nya roller i den nya miljön. Dessa processer verkar vara något som är genetiskt nedärvt hos oss från en tid när vi var jägare och samlare.
Innebär dessa exempel att människan inte har en fri vilja?
Svaret på det är ”nja”. Neurovetenskap kan visa på att processer i hjärnan kan kopplas till genetik och elektriska impulser. Men forskningen kan fortfarande inte bevisa att medvetandet är materiellt, det som gör att vi upplever oss som unika varelser. Vi verkar också kunna styra våra tankar och handlingar. Du kan känna suget efter en chokladbit, men du kan avstå från att äta den. Och du kan själv välja att bryta dig loss från en grupp. Med andra ord har filosofin fortfarande frågor kvar att studera.
Har vi både en kropp och en själ?
Kan vi tänka oss en verklighet med en del som är materiell samtidigt som en annan del inte är det? Ett sätt att tänka kring dessa frågor är att anta en dualistisk uppfattning om världen: Det finns saker som kan förklaras av materiella orsakssamband, men det finns också sådant som själen, medvetandet och den fria viljan som inte kan förklaras av materialismen, menar dualisterna. Problemet för en dualist blir att förklara hur det ickemateriella och det materiella kan samverka.
Än idag har vi inte någon självklar lösning till dualismens problem.
Repetera
1. Vad är ”verklighet” för något?
2. Vad menas med att något är materiellt?
3. Vad består världen av enligt en materialist? Ge ett par olika exempel.
4. Om du är dualist, vad har du då för uppfattning om världen?
5. Kan du beskriva resonemanget om den ”första orsaken”?
Diskutera
1. Kan du vara materialist, men ändå tro på den högre kraft, till exempel en gud? Förklara hur du menar.
2. Vetenskapen väcker nya filosofiska frågor. Säg till exempel att vetenskapen skulle kunna göra en exakt kopia av dig, en ”klon”. Även om du och klonen har samma DNA, samma molekyler och samma celler, skulle det då inte vara skillnad mellan dig och originalet?
3. Finns det en ”första orsak”, något som en gång har satt igång allting och som inte själv har en orsak till att det existerar?
4. Kan du själv beskriva ett ögonblick, när du har bestämt dig för att göra något men ändå inte gör det du bestämt dig för? Hur förklarar du det i så fall? Verkar det vara något hos dig som styr din fria vilja? Och i så fall hur?
5. Kan du ha en religiös tro, till exempel tro på en allsmäktig gud, och fortfarande vara materialist?
6. Vad tycker du om materialismen som filosofisk teori? Lista två argument som du tycker stödjer teorin och två argument som du tycker talar mot teorin. Värdera sedan dessa argument, vilken slutsats kommer du fram till?
Demokritos och atomerna
Demokritos (ca 460–370 f.Kr.) levde i Grekland, men hann resa mycket under sitt långa liv. Han studerade astronomi i Babylonien, matematik i Egypten, och ska även ha besökt Indien. Vid den här tiden gjorde man ingen skillnad mellan filosofi och naturvetenskap, och Demokritos skrev om allt från konst och etik till matematik och fysik. Han ska ha skrivit mer än sextio böcker, men ingen av dem är bevarade idag.
Atomer och tomrum
Demokritos menar att det bara finns två saker: atomer och tomrum. Tomrummet gör det möjligt för atomerna att röra sig fritt, och när atomerna kolliderar med andra atomer kan de bilda nya sammansättningar. Då verkar det som att världen har förändrats, men det är egentligen inga nya saker som har bildats, menar Demokritos: Det är fortfarande samma atomer. Demokritos tänker sig även att det finns ett oändligt antal atomer, men ett begränsat antal kombinationer av dem.
Ordet ”atom” kommer från grekiskans átomon som betyder odelbar. Förutom att vara odelbara och oändliga menar Demokritos att atomerna är eviga och oförstörbara. Att atomerna är eviga innebär
alltså att de alltid har funnits. De har aldrig skapats, och de kan aldrig förstöras. Dessutom har de olika karaktärer, storlek och form.
Däremot saknar de flera egenskaper, som färg och lukt.
Kombinationer och egenskaper
Men hur går det till när atomerna bildar saker som vi kan se, höra och känna? Dessa saker bildas när atomerna hakar i varandra och bildar olika kombinationer. Eftersom det finns tomrum kan atomerna hitta varandra. Atomerna har dock ingen mening och riktning, de rör sig helt slumpmässigt. Ibland bara kolliderar de, ibland hakar de fast i varandra.
Hur får sakerna sina egenskaper? Demokritos tänker sig att det beror på vilka atomer som föreningen består av. Atomerna har nämligen olika utseenden. Ett exempel: En mogen apelsin har en söt smak. Demokritos skulle förklara detta med att det finns runda atomer i apelsinen! Sura saker, till exempel citroner, har däremot kantiga atomer. Men atomerna i sig är smaklösa, smaken uppstår när du äter apelsinen eller citronen.
Atomernas rörelser
Ibland kan atomerna till och med skapa hela världar genom en sorts ”virvelrörelse”!
Även själen består av särskilt lätta atomer, vars föreningar löses upp när vi dör. Sedan kan dessa atomer hitta nya föreningar.
Demokritos värld blir alltså en värld som styrs av atomernas rörelser, en slags kombination av slumpen och de mekaniska lagarna. Han förnekar inte gudarnas existens, men de har inte makt att påverka vad som händer i världen.
Demokritos atomer och dagens naturvetenskap
Demokritos atomer har få likheter med de atomer som naturvetenskapen pratar om idag, till exempel är de inte den minsta beståndsdelen, och de är inte odelbara. Däremot har hans sätt att beskriva världen som något som enbart består av materia och som inte styrs av gudar eller något annat övernaturligt, fått stor betydelse för den västerländska filosofin och vetenskapen. 1908 upptäcktes som sagt atomen, alltså kan man säga att de letat efter den ända sedan Demokritos beskrev den!
Repetera
1. Vilka egenskaper har Demokritos atomer?
2. Vad är det för skillnad mellan Demokritos atomer och det som vi menar med atomer idag?
Aristoteles och den rena formen
Aristoteles (382–324 f.Kr.) är den sista filosofen i en berömd trio filosofer: Sokrates (ca 469–399 f.Kr.) undervisade Platon (428–348 f.Kr.) som i sin tur undervisade Aristoteles. Aristoteles växte upp i norra Grekland och blev senare medlem i Platons akademi i Aten. Han studerade där i cirka 20 år, och flyttade sedan till mindre Asien (nuvarande Turkiet) där han började forska inom till exempel zoologi. Förutom sin filosofi är Aristoteles berömd för att ha undervisat härskaren av Makedonien, Alexander den Store när han var liten. Senare återvände Aristoteles till Aten där han grundade en egen skola. Den kallades Lykeion.
Aristoteles skrev mängder av litteratur, men det som finns bevarat tros mestadels vara manuskript till olika föreläsningar som han höll. En del av hans skrifter översattes till arabiska i Bagdad, och under medeltiden stod dessa översättningar på ett bibliotek i Cordoba i Spanien (som araberna styrde). På så sätt kom dessa skrifter till medeltida filosofer i västvärlden.
Form och materia
Aristoteles undersökningar av naturen är berömda, hans läror om naturvetenskap betraktades som sanningar i västvärlden i över 1 500 år. Aristoteles kan kallas för materialist, eftersom han i sin filosofi inte tänker sig att det finns andra föremål än materiella på jorden. Men Aristoteles menar också att verkligheten består av form och materia, och där går Aristoteles ifrån materialismen. Formen, menar Aristoteles, är föremålets ändamål, det vill säga mening eller syfte. Aristoteles menar nämligen att allting på jorden har ett ändamål, och att formen är definitionen av föremålet. Materian i ett föremål är helt enkelt materialet. Därmed har ett föremål både form och materia.
Aktuell och potentiell form
Tänk till exempel på en stol av trä. En stol kan se väldigt olika ut, men vi kallar föremålet för stol eftersom syftet med stolen är att vi ska
vila våra rumpor på den. Det är alltså stolens form. All materia har dessutom både en aktuell och potentiell form: Stolen är träplankornas potentiella form, och när plankorna har blivit en stol är formen aktuell. Detta betyder att det finns en slags mening hos plankorna, de har möjlighet att bli en stol.
Allt har ett förutbestämt ändamål
Sedan blir det lite mer komplicerat: Aristoteles tänker sig kedjor av ändamål, där det som tidigare var form blir materia med ny form. Exempel: Ekollonet (materia) når sin form när det blir en ek, eken (nu materia) når sin form när den blir byggnadsmaterial, byggnadsmaterialet när det blir ett skepp. Skeppets materia är trä, dess form är att hjälpa människor att färdas över haven. På detta sättet har allt i världen ett förutbestämt ändamål. Vad är då människans ändamål? Aristoteles definierar människan som den enda varelsen med ett förnuft. Människans form blir då, enligt honom, att vara ett förnuftigt djur. Du kommer att läsa om Aristoteles syn på moral i etikkapitlet. Då blir detta viktigt.
Repetera
Ren form och ren materia
Aristoteles tänker sig dessutom att alla föremål vill uppnå sin form, men samtidigt har ju alla föremål både form och materia? För att det ska fungera tänker sig Aristoteles att i varje ände måste det finnas något somt har ”ren form” och ”ren materia”. Den rena materian är ett slags urmaterial, något som allt annat bygger på. Den rena formen däremot är bara orsaken, den är sitt eget ändamål. På så vis finns det en ”ren form” som sätter igång allting. Så här tänker sig Aristoteles detta: Om allting har en orsak, men allt kan ju inte ha en orsak i all oändlighet? Det måste finnas ”något” som sätter igång allting, eller hur?
Aristoteles var något av en favoritfilosof inom den katolska kyrkan, som byggde mycket av sin världsbild på Aristoteles filosofi. Det är lätt att se kopplingen mellan den ”rena formen” och kristendomens gud. Aristoteles anses även ha påverkat islam, och många muslimska filosofer läste och utvecklade hans filosofi.
1. Vad är form och materia enligt Aristoteles?
Diskutera
1. Tänk dig att du ska bygga ett hus av tegel. Beskriv processen då leran som du gör teglet med blir till ett hus. Använd dig av Aristoteles begrepp ”form” och ”materia”. Slutligen: Vilket är husets ”form”?
Idealismen
Är du idealist så tänker du dig att verkligheten består av något annat än materia. Det behöver inte betyda att du inte erkänner den materiella världen. Som idealist kan du leva i den materiella världen och ägna dig åt att mäta och väga den. Men den materiella världen är inte det som är verkligheten.
Ett sätt att närma sig idealismen är att ifrågasätta den materiella världen. Eftersom vi upplever den materiella världen på olika sätt, menar idealisten att verkligheten måste sökas någon annanstans.
Till exempel kan en idealist peka på att det finns mycket som helt enkelt inte kan förklaras med materiella orsaker. Det kan gälla ”nära dödenupplevelser” där den döende ser ett ljus i en tunnel eller när människor upplever starka band till varandra. Och många religioner gör skillnad mellan den materiella världen, som beskrivs som förgänglig och full av olika fel, och den andliga världen som evig och fullkomlig. I exempelvis kristendomen görs det skillnad mellan den materiella världen och Guds paradis.
Börja med den inre världen
Men vad är det då som är verkligt för en idealist? Medans materialismen misstror sådant som känslor, tankar och upplevelser är det dit som idealisten söker sig för att hitta verkligheten. En idealist brukar också lita till människans förnuft. Genom att undersöka våra upplevelser och föra resonemang om dem, kan vi tänka oss bortom den materiella världen och på så sätt komma närmare verkligheten. Medans en materialist vill upptäcka världen utanför våra sinnen, vill idealisten istället blicka inåt.
Det finns två huvudtyper av idealism: En objektiv idealist menar att det finns en verklighet även om vi inte upplever den. En subjektiv idealist menar att det inte finns någon objektiv verklighet. Vad som vi kallar verklighet förändras med våra upplevelser av den, så det enda vi kan vara säkra på finns är just upplevelserna. Ordet subjektiv syftar på att upplevelserna blir individuella. Bara för att jag upplever något kan jag inte vara säker på att du upplever detsamma.
Repetera
1. Vad utmärker en idealist?
2. Vad innebär det att ifrågasätta den materiella världen?
3. Vad är det för skillnad mellan en objektiv och subjektiv idealist?
Diskutera
1. Finns det något som inte är materiellt, som du ändå anser är verkligt?
2. Varför tror du att någon blir idealist, vad är det som är ”fel” med den materiella världen?
3. När vi dör, brukar vi begrava eller bränna den dödas kropp. Kan det vara så att det finns en del av oss som är evig, alltså inte materiell?
4. Kan materiella saker, till exempel ett träd, även ha en del som inte är materiell?
Finns det en objektiv verklighet som inte är materiell?
Den objektiva idealismen menar att verkligheten är objektiv, det vill säga att den inte är beroende av vad någon tycker eller känner. Den menar alltså att det finns en sann, oberoende verklighet, precis som materialismen. Men idealismen menar att den sanna verkligheten tvärtom är icke-materiell.
”Ickemateriell” är ett klumpigt ord, men det används eftersom idealister inte alltid är överens med varandra om vad verkligheten består av. Här finns en stor utmaning för idealisten. Eftersom idealisten inte accepterar den materiella världen som verklig måste den komma med ett eget alternativ. Till exempel:
Verkligheten är andlig
Du kan anse att verkligheten är andlig. En del religiösa världsåskådningar anser att den materiella världen inte är den sanna. Till exempel är tanken om Brahman, världssjälen, central för hinduismen. Hinduismen menar att Brahman är den gudomliga verkligheten, och vissa hinduer går så långt som att tro att den materiella verkligheten bara är fejk, ett ”bländverk” som hindrar oss från att se den sanna verkligheten.
Buddhistiska munkar skapar ett detaljerat mönster, en så kallad mandala. När mandalan är färdig så förstörs den. Det är en övning för att inse att ingenting varar för evigt.
Allt består av monader
Du kan anse att verkligheten egentligen består av något som är ickemateriellt. Filosofen Leibniz (1646–1716) kallade detta för monader. Monaderna är ett slags atomer, som alla är olika varandra. Eftersom ingenting är detsamma i naturen, kan inte heller monaderna vara det. Monaderna är eviga, och Gud har från börjat bestämt hur de ska ordnas i förhållande till varandra. När vi upplever ett föremål är det bara våra monader som ”speglar” föremålets monader. Vi ser bara ”fenomen” när vi tror att vi ser verkligheten. Vi tror alltså bara att vi ser materiella föremål. Monaderna däremot, är det enda som existerar. De är kropp och själ på samma gång.
Idéerna är verkligare
än den materiella världen
Du kan hävda att begreppen är verkligare än vad de representerar i den materiella världen. En ”fotboll” kan till exempel se ut och upplevas på många olika sätt. Om vi istället börjar diskutera och
resonera om begreppen och frigör oss från våra sinnen kommer vi att förstå den sanna verkligheten. Den filosof som är mest berömd för den här ståndpunkten är Platon (428–348 f.Kr.) som menade att den sanna verkligheten finns i något som han kallar för ”idéer”. Idéerna är fullkomliga, eviga och ändras inte, till skillnad från den materiella världen.
Bevis med hjälp av logiska resonemang
Alla dessa lösningar har det gemensamt att vi inte kan bevisa dem i traditionell mening: Vi kan inte ta en bild på Platons idéer, vi kan inte väga Leibniz nomader och vi kan inte göra ett experiment på hinduismens Brahma. Den moderna, naturvetenskapliga definitionen av vad ett bevis är bygger på en materialistisk världsbild. Därför använder sig en idealist sig av andra sorters bevis. Idealisten ifrågasätter materialistens världsbild med argument, och bygger sina egna teorier på olika tankesystem, resonemang som hänger ihop med en kedja av argument och diskussioner.
Är allting bara upplevelser?
Är du en subjektiv idealist menar du att verkligheten inte är materiell. Med subjektiv menas att verkligheten är personlig, den upplevs inte på samma sätt av andra. Du tänker också att det inte går att bevisa en objektiv verklighet, eftersom alla upplever verkligheten på sitt eget, subjektiva sätt. Den enda rimliga slutsatsen blir då att verkligheten också är subjektiv – den kan se ut på olika sätt beroende på vem som upplever den.
Det enda som finns är sinnesintryck
Den subjektiva idealismens vanligaste ståndpunkt är, att det enda som existerar är de individuella sinnesintrycken. Detta känns nog konstigt för många i början och kräver sin förklaring. En materialist menar, som vi har sett i förra avsnittet,, att det finns en materiell verklighet. Det innebär att det åtminstone finns en del av verkligheten som vi använder våra sinnen för att upptäcka.
Men så fort vi ska beskriva den verkligheten verkar det ofta bli problem: Om tio vittnen bevittnar en bilolycka, kan du få tio olika berättelser om vad som hände. Även om du har filmat olyckan, kan vittnen tolka vad de ser på olika sätt. Vi människor bär på olika erfarenheter och biologiska förutsättningar (till exempel färgblindhet) som gör att vi upplever världen på olika sätt.
Många insekter har så kallade fasettögon, där ett stort antal linser ligger bredvid varandra. Hur skiljer sig deras syn från människors? Och vilket är mest verkligt – vårt eller deras seende? En materialist skulle kanske säga att det bara är olika tolkning av samma data.
För materialister behöver inte detta vara ett problem, de kan hävda att det ändå finns en objektiv, materiell verklighet. Men en subjektiv idealist menar att detta visar att du helt enkelt inte kan säga att det finns en materiell verklighet. Vad är det då som finns kvar, som vi kan vara säkra på existerar? Just dina egna upplevelser, det vill säga dina sinnesintryck!
Esse est percipi
Den subjektiva idealismen förknippas ofta med filosofen George Berkeley (1685–1753). Han är bland annat berömd för citatet ”Esse est percipi”: Att vara är att förnimmas (att förnimma något är samma sak som att uppleva något med sina sinnen). Så länge du upplever ett föremål så kan du vara säker på att det finns, i alla fall i dina upplevelser. När du inte upplever det, kan du inte vara säker på det. Tänk att du ser och hör en buss komma mot dig. När bussen försvinner bakom krönet, och ljudet avtar – hur kan du vara säker på att bussen fortfarande finns? Eller det klassiska exemplet som filosofilärare använt i över hundra år: Om ett träd faller i skogen och ingen hör det, gör det då något ljud? Finns trädet?
Om du fortsätter att tänka i de här banorna, upptäcker du nog att det här sättet att tänka leder till slutsatser som kan verka smått absurda, och många skulle nog ha svårt att leva i en tillvaro där vi inte kan lita på om världen finns när vi inte upplever den. Berkeley var dessutom biskop, han kunde inte gärna berätta för sin församling att det var
KAOS och KOSMOS
Kaos och kosmos är ett läromedel i filosofi nivå 1 för gymnasiet och vuxenutbildningen. Det är ett läromedel där de stora frågorna diskuteras: det goda livet, den vetenskapliga metoden, språket och värdena. Fokus ligger på teorier, frågor och modeller som är väl förankrade i dagens samhälle, med nedslag och exempel i filosofer och i historien.
Varje avsnitt har en inledande, tydlig sammanfattning och en genomgång av huvudlinjerna. Det gör det enkelt att få ett bra grepp om innehållet. Inledningen fungerar också utmärkt som repetition efter läsningen. Avsnittets genomgångar varvas sedan med konkreta repetitions- och diskussionsfrågor.
Kaos och kosmos behandlar ämnen i nutiden, ankrade i vår historia.
Jens Öberg har mångårig erfarenhet som gymnasielärare i filosofi. Han har även arbetat med läromedel i samhällskunskap. Nu jobbar han som utvecklingsledare i digitalisering i Göteborgs stad.