9789150111675

Thydell till tryck ny pagina o kolofon.indd 3

10-06-07 16.04.16

Tack till Caroline Bruce Lotta Lyssarides www.myspace.com/felixwickman

Läs även I taket lyser stjärnorna Det fattas en tärning

Nyfiken på mer?

Titta in på www.alfabeta.se

Copyright © 2010 Johanna Thydell Alfabeta Bokförlag AB, Stockholm Omslag: Sara R. Acedo Tryck: ScandBook, Falun 2010 isbn 978-91-501-1167-5

Thydell till tryck ny pagina o kolofon.indd 4

10-06-07 16.04.16

7

1. [intro] Och det är jag som är Nora.

Jag har väl det egentligen vad man skulle säga rätt bra.

Jag skär mig inte i armarna och jag stoppar inte fingrarna i halsen.

Jag är inte psykiskt sjuk, inte extremt tjock och jag måste inte röra handtaget fem gånger innan jag går ut.

Mina föräldrar är inte skilda, de har inte alkoholproblem och ingen jag älskar har dött.

Jag är ung.

Jag har hela livet framför mig.

Jag borde helt enkelt ha en massa drömmar som jag bara längtar ihjäl mig efter att uppfylla men det har jag inte.

Jag spelar inte i nåt band, jag kan inte rita och jag är inte ung och lovande i typ schack.

Jag är alltså Nora Jonasson.

Inte speciell alls överhuvudtaget.

2. [skulle vilja vara lite mer sån egentligen men det är jag inte] dag: måndag. plats: skolcaféet. tid: för tidigt.

Tråkigaste vädret utanför och mittemot mig sitter min vän Jossan. Hon håller på med något i sin kalender, något jävligt viktigt är det tydligen

Thydell till tryck ny pagina o kolofon.indd 7

10-06-07 16.04.16

8

för hon har inte ens tid att titta upp.

Jag säger Jossan, du har bajs i pannan.

Jossan svarar inte.

Jag suckar, ser mig omkring på alla sistaminutenpluggare, hörnhånglare, mynttiggare och mingliga idioter som studsar runt helt hysteriskt mellan borden, livrädda att det ska hända något mer kul någon annanstans.

Mänskligheten imponerar inte på mig.

Jag imponerar inte på mig.

Jag är Nora Jonasson och jag äro en människa.

En sur människa, en ung människa, en människa som tänker mer än vad som antagligen är hälsosamt och som aldrig siktar högre än till världens lägsta trösklar. Med små myrsteg kommer jag därför efter studenten vandra jorden runt men antagligen inte nå längre än till Alingsås för just där ska jag falla död ner och jaha ska folk säga och gå vidare och ingen ska komma ihåg att sätta in dödsannonsen i tidningen.

Ursäkta min bitterhet.

Men det är måndag.

Den fingerfettiga cafédörren öppnas, det är hon som kommer in och hade jag inte älskat henne hade jag antagligen hatat henne.

Lisa Lövely Lind.

Af medellängd, af normalvikt, af felfri.

Snygg men inte dum, smart men inte tråkig och en gång grävde vi ner en fult broderad tygtrasa där det stod att vi skulle vara väner för evit.

En del föds med bestämda kliv, andra med myrsteg. noriskt ordspråk

Thydell till tryck ny pagina o kolofon.indd 8

10-06-07 16.04.16

9

Jag ser hur AB försöker vinka till sig Lisa, jag ser också hur hon låtsas som om hon inte märker det. AB har älskat Lisa Lövely Lind sedan, jag vet inte, BB, och Lisa har alltid älskat att han gör det. ”Fan vad dött det var här idag då.”

Lisa sätter sig på min sida av nödutgångsbordet, frågar Jossan vad det är hon sitter och skriver, veckan har ju inte ens börjat än.

Jossan svarar inte.

Lisa himlar med ögonen mot mig, fläker upp sin mobil (modell ny), skriver ett sms. Varje gång cafédörren öppnas måste hon vända sig om, som en saftblandare ser hon ut, svisch, svosch, svisch, svosch och håret som i en urtida schamporeklam. ”Har ni sett Djack eller?”

Lisa betonar alltid J:et i Jack som Dj, Djack, precis som det tjatades om under de första engelsklektionerna. Here is Djack and here is Djill, there is Ann and there is Bill! skrek vi som galningar i klassrummet och jag och Lisa gick längst bak, tuffast i högen så länge vi hade den andra bredvid. (Var Jossan var minns jag inte riktigt, för även om vi var vänner alla tre så var det oftast kring mig och Lisa det liksom rörde sig.)

Jack är hursomhelst inte engelsk.

Precis när jag ska fråga Lisa om hon vill hitta på något efter skolan får hon syn på en tjej som hon vaktade toan åt på nåns fest. Lisa börjar vin-

Thydell till tryck ny pagina o kolofon.indd 9

10-06-07 16.04.16

10

ka, säger att vi ses vid skåpen sen och jag börjar glo på min mobil (modell ärvd från Lisa). Ett sms har inkommit och jag blir barnsligt glad.

Någonvillmignågot!

LISA 07.54 Fan vad trött och ful du såg ut idag slampish! Skojar bara HAHA. PUSS PUSS!

Jag tittar upp, Lisa flinar åt mig, jag flinar tillbaka, AB glor långt efter henne när hon undviker honom och även om han säkert sitter och typ runkar framför Lisa och hennes tubtopp i senaste skolkatalogen så undrar jag ändå hur det känns, det där.

Att bli tittad på, på det sättet.

Jossan bryr sig om mer intressanta saker som miljöförstöring och rättigheter och ekokläder och sånt och jag skulle vilja vara lite mer sån egentligen, men det är jag inte.

3. [vilket fint rödohår du har] Anledning till min och Jossans vänskap: Jossan gav mig en komplimang för mitt rödohår allra första dagen i skolan.

Pang var jag såld.

I början var det bara vi. När någon erbjöd sig att hålla i andra änden av hopprepet knöt vi det hellre i en stolpe, vi hade liksom allt vi behövde, jag ett dockskåp och hon hundratusen filmer.

Men på påsklovet i tvåan utmanade Brorsan oss på våffeltävling, tre mot tre, vilka äter flest, och

Thydell till tryck ny pagina o kolofon.indd 10

10-06-07 16.04.17

11

då var vi helt enkelt tvungna att hitta en till. Vi lade oss på min säng, drog med fingrarna över varenda klasskamratansikte i skolkatalogen och valde hon den söta, hon som inte tittade in i kameran och som vi visste hade en orm i ett enormt akvarium utan vatten.

Trots att jag slevade i mig otroligt många våfflor förlorade vi.

Jossan var inte riktigt på humör, satt mest och hängde över toastolen eftersom det verkligen kändes som om hon skulle spy hela tiden och jag tyckte hon var lite fjompig men sa inget.

Lisa åt lika många som Brorsan.

Och på rasten nästa dag var det självklart att Lisa skulle hålla i andra änden av hopprepet och sedan fortsatte det bara så, och det kändes häftigt, lite speciellt, där fick alla som sa att man inte kunde vara tjej och leka tre!

Nu var det ju i och för sig inte bara enkelt.

Speciellt inte på gympan när man skulle vara två och två om allt hela tiden.

En gång när vi skulle öva basketpassningar tog Lisa tag i mig och då blev Jossan över med Kim från parallellklassen. Kim kastade så hårt att Jossan flög in i ribbstolen, Lisa och jag fick beröm för ett så fint samspel och det syns verkligen att ni är vänner, sa gympaläraren. Jag blev skitstolt, Jossan pratade inte med oss på två dagar och jag och Lisa skrev ett brev och sa hur mycket vi älskade henne och sedan kom jag faktiskt inte rik-

Thydell till tryck ny pagina o kolofon.indd 11

10-06-07 16.04.17

12

tigt ihåg vad som hände, men vi blev vänner igen i alla fall.

4. [efter han stallone] Jag sitter bredvid Sylvester på franskan.

Jossan och Lisa läser spanska och Sylvester attackerade mig redan första lektionen när alla verkade känna varandra från andra nior och jag hade tänkt sjunka ihop alldeles alena under planscherna med franska maträtter från sextiotalet.

Det gick alltså inte.

Min bänkgranne Sylvester har alltid mössa på sig. Jag måste faktiskt hålla med våra kära gamla högstadielärare, man behöver inte mössa inomhus, det ser ju inte klokt ut.

Lärare Annakarin Andersson, ung och fräsch och öppen för nya tider, har precis sagt åt oss att skriva ett brev till någon, gärna från vårt förflutna. Vi ska utmana oss själva så mycket vi kan, inte bara välja de enklaste orden, särskilt utnyttja de olika tempusformerna och vara uppmärksamma på den som vi redan vet ganska kluriga skillnaden mellan imparfait och passé composé. ”Vet du vad jag tänkte på inatt när jag låg och skulle sova?” säger Sylvester precis när jag bestämt mig för att skriva ett brev till en tjej som heter Annie och som när vi hade vår första idrottsdag bara var borta.

Några dagar senare förklarade fröken att Annie plötsligt flyttat men att hon hälsade så myckBra karl finns ej. noriskt ordspråk

Thydell till tryck ny pagina o kolofon.indd 12

10-06-07 16.04.17

13

et till oss alla. Jag minns att det kändes som om fröken visste mycket mer än vad hon sa och jag fick ont i magen, inte för att Annie och jag egentligen var kompisar, men vi sprang under samma paraply en gång på väg till skolan och hon gav alltid så fina saker på alla kalas.

Men nu stör alltså Sylvester mig och frågar om jag vet vad han tänkte på inatt när han låg och skulle sova. Framför mig, en bild på en tanig blek kort naken Sylvester med kanske tre fjun på bröstet som ligger och försöker sova i ett randigt pojkrum där modellflygplan vajar jobbigt långsamt från taket. ”Jo”, fortsätter Sylvester, ”på att om man översätter Nora Jonasson så blir det ju Norah Jones.” ”Ursäkta?” ”Som hon sångerskan. Och jag heter ju Sylvester. Efter han Stallone. Sammanträffande va?”

Sylvester buffar mig på armen och mitt chère Annie blir helt snett. ”Men när översätter man namn?” Jag suddar irriterat. ”Och dessutom är jag såklart inte döpt efter Norah Jones utan efter nån släkting som hette Nora och råkade dränka sig och sin katt bakom en väderkvarn.”

Sylvester fnittrar manligt. ”Snygga är ni i alla fall”, säger han. ”Både Nora och Norah.”

Sylvester tittar på mig, jag tittar inte tillbaka,

Thydell till tryck ny pagina o kolofon.indd 13

10-06-07 16.04.17

14

tittar istället längst bak i boken på alla konstiga glosor som jag inte förstår när man ska ha användning för (quenelle = fiskbulle = OCH?).

Sylvester rycker på axlarna och börjar skriva till någon som heter Stina, yeah right att han känner någon som heter så, väldigt stort skriver han namnet, säkert för att man ska se och bli imponerad.

Av någon anledning har mitt hjärta börjat slå snabbare, fast inte på nåt bra sätt. Alla hjärtslag är faktiskt inte bra, en del kan man få av att bli jagad i en skog mitt i natten av tre män med masker, och andra när någon tittar på en på just det sätt som man precis önskat att man ska bli tittad på, men nu när det väl händer så inser man att man kanske inte menar av vem som helst, trots allt.

När vi äntligen går åt varsitt håll utanför franskasalen och mitt brev antagligen kommer bli det tråkigaste genom tiderna, låtsas Sylvester lyfta på mössan precis som männen gjorde under den tid när det skulle lyftas på hattar för kvinnor.

Jag avlider långsamt.

5. [pontus eh nej tack] Det var en del som förändrades när man började vara med Lisa.

Hon liksom smittades.

När vi skulle på klassresa i fyran satt jag och

Thydell till tryck ny pagina o kolofon.indd 14

10-06-07 16.04.17

15

Lisa längst fram i bussen eftersom hon sa att det var där alla coolingar satt. Jossan var sjuk men vi hade lovat att köpa en jättefin souvenir som vi sedan råkade glömma men jaja. Hursomhelst så var det ett evigt rännande från killklumpen längst bak under hela resan. Emil var budbärare och kom fram till oss väldigt illröd och frågade om Filip fick chans på Lisa, sedan om Leo, om AB, om Pontus?

Lisa skrattade bara, rätt ut och liksom hånigt, sa, PONTUS EH NEJ TACK och buffade mig i sidan. Emil ryckte på axlarna, lunkade lika illröd tillbaka och jag och Lisa började dela på hennes festis.

Hon var inte rädd för mitt spott och jag inte för hennes.

När vi satt och sörplade en massa prasslig luft kom Emil tillbaka och undrade men Rasmus då? ”Rasmus …”, funderade Lisa och lade fingret på en läppglansad läpp. ”Hm, Nora, vad tycker du?”

Och jag blev smickrad av att få vara med och bestämma, men jag visste inte riktigt vad jag tyckte, vad jag borde tycka, sa att det nog var bäst hon sa. ”Nej”, sa Lisa då. ”Sorry.” ”Får han chans på dig då?”

Det var mot mig han var vänd nu, Emil.

Och va?

Thydell till tryck ny pagina o kolofon.indd 15

10-06-07 16.04.17

16

Liksom vadå?

Framför mig som på en bioduk, Emils frågiga ögon, killklumpen flämtande som utsjasade schäferhundar, jag som inte trodde det var sant, när hade någon frågat chans på mig, jag var alldeles för lång och alldeles för lång och alldeles för lång, jag och brunögde Rasmus, vadå, jag och han? Jag sneglade på Lisa, hon gjorde en min som såg ut att säga jaja, du gör ju som du vill men kom igen, RASMUS, VAD SKA DU MED HONOM TILL? JA VAD FAN SKULLE JAG MED HONOM TILL nu när jag hade Lisa, spännande Lisa, med henne blir man stark-Lisa! ”Sorry!” fnyste jag till svar till den förste killen som någonsin frågat chans på mig och Lisa fnissade och jag fnissade och jag kände mig nästan lite snygg. (Egentligen borde det ju vara tvärtom när man sitter med någon som ser ut som hon, men det är det liksom inte.)

6. [är inte han typ dvärg?]

Jag hakar upp mig lite på det där med Sylvester.

Jag brukar göra det, haka upp mig på saker alltså.

På vägen hem från skolan när vi tar upp hela trottoaren med våra gående cyklar säger jag det till Lisa och Jossan, att jag börjar misstänka att han den där killen i min franska faktiskt verkar vara lite intresserad av mig, hur dumt det än känns att säga så om sig själv. Jossan säger att

Thydell till tryck ny pagina o kolofon.indd 16

10-06-07 16.04.17

17

sånt kan väl vara kul, men Lisa börjar skratta så rutorna skallrar och flämtar den fule och är inte han typ dvärg? ”Så kort är han väl inte?” säger Jossan. ”Jo, han är väl supersuperkort? Är han inte, Nora?” Lisa buffar mig på armen och ögonen är helt spärriga. ”Jag har ju inte direkt mätt honom”, svarar jag. ”Spela roll”, säger Jossan. ”Men det är väl onödigt att inleda nåt om hon redan är helt äcklad?” säger Lisa. ”Jomen är hon verkligen helt äcklad då?”

Både Jossan och Lisa tittar på mig, hm, hur äcklad är du egentligen Nora, ja, på en skala från ett till tio?

Och hur många är det som brukar visa intresse för dig, det kanske du också ska ta med i beräkningen?

Och framförallt, hur länge sedan är det någon visade något slags intresse sist (back in the time of Viktor fucking Persson)?

Och med detta fakta i röven: hur lång tid kommer det då med stor sannolikhet ta innan det händer igen? ”Min Nora förtjänar något bättre”, säger Lisa innan jag hinner svara.

Hon lägger armen om mig och trots att jag är ett höghus längre känner jag mig väldigt mini. ”Min Nora förtjänar det bästa!” ångar Lisa

Thydell till tryck ny pagina o kolofon.indd 17

10-06-07 16.04.18

18

på och börjar pussa mig på kinden, jag blir helt spottig och puttar undan henne, säger att hon får sluta lebba sig, Djack kanske blir avundsjuk.

Lisa börjar lysa i hela ansiktet och berättar att hon och Djack hade sex igår och att det nog var väldigt lyckat, för han suckade och blundade efteråt och kanske kom det en tår i ena ögonvrån, eller så såg Lisa bara fel.

Jossan skrattar och säger vilken jävla fjant och jag skrattar också.

Själv har jag haft sex hela noll (0) gånger.

Ska jag vara ärlig så längtar jag inte ihjäl mig heller. Tycker inte jag ser sådär väldigt foxy ut vare sig med eller utan kläder och skulle antagligen bara vara helt värdelös och typ blöda ihjäl efteråt.

Sorglig sanning: jag har inte haft pojkvän på ungefär åttahundrafemti år.

Den enda jag dejtat eller vad man ska kalla det är Viktor Persson och det var i åttan och han gick i nian och vi hade gått och spanat på varandra i flera veckor, glott och flinat som två idioter och på ett disco som jag gick på bara för att jag visste att han skulle vara där bjöd jag upp på tryckare.

Efter några sekunder låg hans händer i mitt hår och i refrängen hånglade vi och när vi kom ut i ljuset igen tog han mig i handen.

Det var en fin hand.

En grov men ändå len.

Och jag tänkte att hurra och äntligen, nu kom-

Thydell till tryck ny pagina o kolofon.indd 18

10-06-07 16.04.18

19

mer jag bli någons flickvän, nu ska det bli jag och Viktor Persson och längre bort stod Lisa och gjorde tummen upp och jag visste att hon också tyckte han var snygg.

Det gjorde det hela ännu bättre.

Lite skumt var det att ingen av oss ringde under hela helgen. Inte för att vi sagt det, men ändå, det trodde jag ingick.

Och när vi på måndagen möttes utanför matsalen, han hade ätit och jag skulle, hejade vi bara harkligt på varandra, jag hade egentligen tänkt stanna till och säga något men han saktade inte in alls så då fortsatte jag också.

Jag fattade inte riktigt, hade ju hoppats på några korridorskramar, kanske lite hångel vid skåpen, det var liksom det jag trodde man höll på med när man blivit ihop med någon, men det kanske vi inte hade blivit?

Det kanske vi faktiskt inte alls hade blivit?

På fredagen exakt en vecka efter tryckaren sa Lisa att jag var feg som inte bara kunde checka av det hela och då sprang jag faktiskt ifatt Viktor Persson just när han skulle gå på en av lärartoaletterna. Jag var nervös men frågade rätt stadigt om allt var som det skulle, och då log han alldeles jättevitt mot mig och sa att han hade planerat en grej inför kvällen, han tänkte ta mig på bio, kunde han hämta mig med moppen vid sex?

Det är lugnt, sa jag sedan rätt kaxigt till Lisa

Thydell till tryck ny pagina o kolofon.indd 19

10-06-07 16.04.18

20

och Jossan på bildlektionen och påpekade högt nånting om den nervöse bildlärarens hjärtformade svettfläckar och alla vid vårt bord skrattade, haha, Nora, DEN VAR BRA och bildläraren gick helt spänd med armarna pressade mot kroppen resten av lektionen.

Prick klockan sex struttade jag så ut från vårt hus, jag hade en blå skjorta på mig och mamma glodde jobbigt från sovrumsfönstret, antagligen för att se om Viktor Persson hade med sig en extrahjälm. Det hade han, hans syrras rid, den luktade lite, men jaja, jag tryckte ner hjälmen på skallen, råkade klämma en finne i pannan, såg en blå skjortkrage sticka upp under Viktor Perssons jeansjacka, började fnissa, sa snygga vi blir ihop nu då, värsta twinsen! Viktor Persson skrattade, lite ansträngt, och sa att bara så jag visste så ville han inte vara ihop eller så, inte på det sättet alltså, men det hindrade väl inte att vi for iväg på lite bio ändå?

Och så fällde han ner sina stora solglasögon (han hade haft dem i sitt ken-hår), tog på hjälmen, startade pruttmoppen och körde och svängde och försökte ha en sorts konversation genom avgasluften och han lät glad, eller ska man kanske säga lättad. Det var som om han äntligen kunde prata med mig nu när han inte längre riskerade att få mig på halsen och jag lyssnade och jag hummade och knott dog i ansiktet på mig och av filmen förstod jag ingenting.

Det är lugnt skall man aldrig säga ty det är det aldrig ty totalt tvärtom äro det. noriskt ordspråk

Thydell till tryck ny pagina o kolofon.indd 20

10-06-07 16.04.18

21

Så dum jag var, så dum och naiv och korkad.

Förträng.

Vi har kommit fram till jourbutiken Sivs Liv och den heter egentligen inte alls Sivs Liv utan Sivs Livs, men en gång målade någon över s:et med vit färg och även om Siv snabbt var där och spolade rent så är liksom Sivs Liv det enda man ser nu.

Jag skakar av mig Lisas arm och säger att jag måste in och ha en dricka. Lisa återgår till sin sexhistoria och enda felet var att Jack hade på sig pannbandet även under själva akten, det såg visst inte så jättehot ut när det började krypa uppåt, pannbandet, för det tog liksom med sig håret så huvudet blev helt äggigt och Lisa visste inte riktigt om hon skulle säga något eller om hon skulle blunda, men hon blundade i alla fall.

7. [favvobrorsaskompis] Inne på Sivs Liv kommer snart något att ske som man senare skulle kunna tänka var meningen.

Jag gillar nämligen det, att tro att saker är meningen.

Gud skiter jag i.

Vi går alltså in i Sivs Liv och dörrplingan låter som en bjällra och jag börjar längta till jul. Det är mitten av oktober, men ändå. Ibland när jag vill glömma allt som inte händer i mitt eget liv hyr jag en massa amerikanska filmer med jul i, av någon anledning blir jag på bättre humör då,

Thydell till tryck ny pagina o kolofon.indd 21

10-06-07 16.04.18

22

även om snön egentligen är konstgjord och tomten säkert ett jävla svin.

Lisa försvinner till tidningshörnan, Jossan börjar gräva i allt-för-en-tia-lådan och jag går fram till kylen för att ta en flaska mineralvatten med någon NY SMAK! som jag vet ändå bara smakar hallon. ”Men va fan, är det inte Jonassons lillasyrra?”

Bakom disken står Christoffer Beck, Stoffe, andra deltagaren i den där våffeltävlingen för hundra år sedan, min mammas åh-han-är-såmysig-den-där-Stoffe.

Vi har legat i samma tält tillsammans med Brorsan, tryckt ihop ahlgrens bilar underifrån med lite spott och jag minns att jag tyckte att det var så spännande att få sova bredvid en pojke med kläder som inte luktade som våra.

Stoffe, du är min favvobrorsaskompis, avslöjade jag en gång när jag var typ noll och ville följa med och skjuta straffar på Höjden. Och du är min favvokompislillasyrra, svarade Stoffe då och jag blev så glad att jag frågade chans på honom, men då sa Brorsan att jag måste skärpa mig annars fick jag fan inte följa med. Stoffe bara skrattade.

Inte med mig, utan åt mig, det förstod jag redan då. ”Men hej!” Jag går fram till Stoffe, kramar honom över disken. ”Vad gör du här? Är hon utbränd igen, Sivan?”

Thydell till tryck ny pagina o kolofon.indd 22

10-06-07 16.04.18

23

Stoffe skrattar, säger nä, det var nån långtripp, han har bara hoppat in lite, kom precis hem efter ett år i London, har jobbat på lite olika pubar där sedan studenten, men det blir ju rätt destruktivt efter ett tag, helt miserabla arbetstider och lite väl många efterfester, menmen, vad gör Brorsan då, är han kvar i Götet eller?

Jag säger att han är det och när jag svarat på frågan om vad jag pysslar med nu egentligen, tvåan gymnasiet, intressant intressant, känner jag någon bakom. ”Men Stoffe, shit, det var längesen!”

Lisa tränger sig förbi mig och vill också kramas. Stoffe verkar först inte veta vem det är han lagt armarna om, men sedan slår det honom, oj, det är ju du.

FAN I HELVETE VAD DU HAR BLIVIT SNYGG, LISA, tänker jag att han tänker och jag betalar mitt mineralvatten, struntar i växel trots att jag gett honom en femtilapp och drar med mig Lisa och Jossan ut igen. ”Söt han var!” säger Lisa när vi svänger in mot fyllegubbsparken där alla ska åt olika håll. ”Vad vissa kan mogna över nåt år!” ”Nåt att ta efter kanske”, säger jag.

Lisa smäller till mig på armen, jag smäller tillbaka, är rätt mycket starkare än vad hon är (hehe). I armbrytningstävlingar som jag av någon anledning alltid drar igång på fester vinner jag jämt och det gör mig nästan otäckt tillfredsställd.

Skrattar bäst som skrattar snyggast. noriskt ordspråk

Thydell till tryck ny pagina o kolofon.indd 23

10-06-07 16.04.18

24

Inte för att de där segrarna tagit mig sådär hemskt långt, jaha, du är stark, finns det öl kvar?

Lisa däremot hittar alltid killar som vill blåsa där det helt omöjligt kan göra ont efteråt. ”Men vad söt han var.” Lisa går med hoppiga steg. ”Du sa det”, säger Jossan. ”Ja men var han inte det eller? Och såg ni inte vad han kollade in oss?” ”Oss vet jag inte”, säger Jossan. ”Vadådå?” ”Var det nån han kollade in så var det väl Nora.”

Inte så speciellt troligt alls.

Men ändå.

Jossan.

Jag älskar dig.

Lisa rycker på axlarna, jaja, skitsamma, så kanske det var, eller inte, hennes mobil ringer, det står JACK THE BOYFRIEND i displayen, hon kramar om oss, hoppar upp på cykeln och trampar sig bort mot de vita villorna med halsduken fint virvlande efter sig. ”Vadå, kollade han in mig?” Jag puttar på Jossan. ”Men vad ni håller på!” Jossan stöter hårt tillbaka. ”Mer dig än henne i alla fall, men jag måste sticka nu, ska träna.”

Jossan knäpper duktigt sin cykelhjälm och försvinner vinkande ner förbi fabriksområdet

Thydell till tryck ny pagina o kolofon.indd 24

10-06-07 16.04.19