9789147154982

Funktionsduglighet

– stämpling, makt och marginalisering

Eric Svanelöv (red.)

Funktionsduglighet

– stämpling, makt och marginalisering

Eric Svanelöv (red.)

3. Funktionsduglighet

4. Rebellmammor – eller funktions(o)dugliga unga mödrar?

Magdalena Sjöberg

5. Neurotypiska sätt att prata och samspelskrockar i socialt arbete

Lill Hultman och Hanna Bertilsdotter Rosqvist

6. Sexualitetsperspektiv i socialt arbete: utmaningar och möjligheter 123

Katerina Sparr Holinkova

Stödaktörers upplevelser av att möta sexuella minoriteter 124

Den mångfacetterade sexualiteten och dess innebörd 125

Samtalsmodell kopplad till sexualitet 128

Sexualitet i det professionella samtalet 130

Våga fråga och samtala om sexualitet

Den onda, goda och fula sexualiteten

Kunskap om psykisk och sexuell ohälsa kopplat till marginaliserade grupper

Makt(o)balans i det professionella mötet

reflektioner

7. Barn och ungas väg: risk från normbrytande beteende till ett liv i kriminalitet 144

Sylvia Olsson

Från lek till lagbrott: normbrytande beteenden hos barn och ungdomar 145

Unga sinnen i obalans: kognitiva och psykologiska risker för normbrytande beteenden 149

I skuggan av familj och vänner: dynamik och risker i ungdomars liv 153

Skolans roll i att forma och förebygga ungdomars avvikande beteenden 157

Kartläggning av ungdomars motståndskraft och risker 158

reflektioner

8. Funktionsdugliga åldrande kroppar inom äldreomsorgen

Finnur Magnússon

Forskningen

Eric Svanelöv och Lena Talman

10.

11. Om språkets

Förord

De tankar som ligger bakom denna bok började ta form under mina sista år som doktorand, där jag disputerade oktober 2021. Jag hade hösten 2014 gått in i ett doktorandprojekt som syftade till att lyfta ”brukarinflytande för personer med intellektuell funktionsnedsättning”. Redan där och då kände jag skepsis mot orden ”brukar” och ”inflytande”, då innebörden i dessa ord kan försumma individens agens för beslutsmakt i sitt eget liv. Eftersom beslutsmakten och tolkningsföreträdet läggs hos ombesörjaren för vård- och omsorgsinsatser äger de som erhåller serviceinsatser inte frågan, utan har endast inflytande för nyttjandet (brukandet) av insatserna. Detta ledde till att jag började fundera kring värdering av olika funktioner hos människan och synen på normativ funktionalitet inom social omsorg, men också inom samhället i stort. Samtidigt brottades jag med innebörden av vad den stämplande och kategoriserande processen kring diagnostisering av att ha intellektuell funktionsnedsättning eller vara intellektuellt funktionsnedsatt: äger man rätten att själv bestämma vem man är eller är det andra personer och institutioner som bestämmer det?

Mellan 2015 och 2020 reste jag runt i Mellansverige och intervjuade personer som hade daglig verksamhet utifrån Lag om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS (SFS 1993:387), personer som bodde på gruppbostäder utformade för personer med intellektuell funktionsnedsättning, idrottare som var aktiva medlemmar i idrottsföreningar riktade till personer med intellektuell funktionsnedsättning samt personal och ledare som arbetade inom dessa verksamheter. Mitt mål var att undersöka erfarenheter av och uppfattningar om delaktighet inom funktionshinderområ-

det och försöka förstå hur delaktighet kan ta sig uttryck, hur det pratas om detta och hur det kan påverka människor. Jag fick ta del av unika och ovärderliga berättelser om delaktighet och hur social omsorg påverkat och påverkar människor i deras dagliga liv. Likaså hur diagnoser kan styra identitetsskapandet i en myriad av situationer och platser. Men jag fick också se hur processer kring funktionalitet och funktionsduglighet formade dessa berättelser och den sociala omsorg människorna erhöll (det kan ni läsa i min avhandling, Svanelöv, 2021). Formanden som präglades av att kategoriseras in i någonting, stämplas som någonting, marginaliseras från någonting och förhandlande om makt. Formanden som påverkar människors möjlighet att vara den man vill vara.

Det väcktes en nyfikenhet i att utforska hur dessa processer kring värdering av funktionella förmågor, kategorisering, stämpling, marginalisering och makt påverkar människors identitetsskapande och roll i samhället, då utfallet av dessa processer formar människans funktionsduglighet i förhållande till normativa ideal och möjlighet att vara den man vill vara, i det man vill vara, när man vill vara.

Och det är just det som den här boken utforskar. Boken tar avstamp i att belysa funktionsduglighet i kontexter som inte vanligtvis förknippas med socialt arbete eller liknande områden där människan är i centrum, som inom beteendevetenskap och pedagogik. Alla de kontexter inom vilka funktionsduglighet utforskas i denna bok har ett oundvikligt förhållande till arbetet med att möta, samtala med, behandla och lyssna på personer i maktojämna, utsatta, marginaliserande och exkluderande situationer och platser. För att få en glimt av funktionsduglighetens komplexitet behöver vi bredda vår syn på hur, varför och var människors funktionalitet värderas.

Funktionsduglighet – stämpling, makt och marginalisering är en bok för dig som vill kritiskt reflektera över hur saker och ting är och varför det är som det är. Det är en bok som ska läsas med ett kri-

tiskt förhållningssätt, eftersom en stor del i att utmana sina föreställningar och lära är att utsätta sig för skav och den här boken erbjuder en möjlighet till just det – intellektuellt skav.

Jag vill avsluta detta förord med några tack. Jag vill tacka alla medförfattare som bidragit till denna antologi med sin ovärderliga kunskap och klokhet för hur funktionsduglighet kan uttrycka sig inom olika områden. Med ert hårda arbete och er kritiska blick har denna antologi fått den överskådliga synen på funktionalitet jag såg framför mig. Jag vill även tacka min familj som stått ut med sena skrivkvällar. Jag vill tacka Helena Ekholm, förläggare på Liber, för din värdefulla återkoppling, skarpa och kloka kommentarer. Slutligen vill jag tacka Ann-Sofie Lindholm, redaktör på Liber, för stöd och vägledning i slutförandet av boken.

Eskilstuna 2024-08-01

Eric Svanelöv

Författarpresentation

Eric Svanelöv (redaktör) är fil.dr. och lektor i socialt arbete vid Mälardalens universitet. Erics forskning handlar om sociala konstruktioner av funktionsduglighet och människors rörelser mellan marginaliserande platser, makt och identitet. Han disputerade med en avhandling som berör människors möjlighet att vara den man vill vara, där man vill vara.

Magdalena Sjöberg är fil.dr. i sociologi och postdoktor i socialt arbete vid Umeå universitet. Magdalenas forskning handlar om barn- och familjeforskning, socialt hållbara samhällen, samt digitalisering. Hon studerar socialt utsatta grupper utifrån genusperspektiv där betydelser av normer och stigmatiseringsprocesser belyses. Hon disputerade med en avhandling om unga mödrars identitetsarbete i relation till diskurser om livsbana, risk och gott moderskap.

Hanna Bertilsdotter Rosqvist är sociolog och professor i socialt arbete vid Södertörns högskola. Hennes forskning kretsar kring autism och adhd utifrån ett neurodiversitetsperspektiv. Ett särskilt fokus i hennes forskning är teori- och forskningsmetodutveckling inom neurodiversitetsforskningen. Hon är redaktör för flera böcker inom området.

Lill Hultman är lektor i socialt arbete vid Södertörns högskola och post doktor vid Marie Cederschiöld högskola. En gemensam utgångspunkt för hennes forskning är den deltagarbaserade ansatsen som syftar till att synliggöra inifrånperspektivet hos vuxna med normbrytande funktionssätt. Hon disputerade med en avhandling om ungdomars erfarenheter av att leva med personlig assistans och handläggares perspektiv av att utreda och fatta beslut om tillgång till personlig assistans.

Katerina Sparr Holinkova är socionom med masterexamen i sexologi. Masteruppsatsen behandlade trans- och ickebinära personers erfarenhet av skolan som en inkluderande/exkluderande arena. Katerina föreläser om bemötande, inkludering och kunskap kopplat till HBTQ+ och den ohälsa som är överrepresenterad bland denna målgrupp. Hon föreläser också om ämnen som berör sexualitet utifrån ett normavvikande perspektiv kopplat till vilka som får ha och inte ha en sexualitet, exempelvis personer inom LSS och målgruppen äldre.

Sylvia Olsson är fil.dr. och lektor i socialt arbete vid Mälardalens universitet. Sylvias forskning handlar om barn och unga med normbrytande beteende och frånvaro/närvaro i skolan kring barn som är hemmasittare. Hon forskar även om hur man ska kunna motverka nyrekrytering av unga till gängkriminella miljöer.

Finnur Magnússon är professor i socialt arbete vid Malmö universitet. Han har under flera års tid forskat på teman kring åldrandets betydelser i förhållande till omsorg och institutioner, samt etnicitet.

Lena Talman är fil.dr. och lektor i socialt arbete och arbetar i dag som avdelningschef på avdelningen för socialt arbete vid Mälardalens universitet. Lena har i sin forskning fokuserat på vuxna personer som har grav intellektuell funktionsnedsättning och då främst på dessa personers delaktighet i sitt eget vardagsliv.

Karin Redelius är professor i idrottspedagogik vid Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH. Karins forskningsintressen rör pedagogiska konsekvenser i relation till utformningen av och innehållet i dels den föreningsdrivna barn- och ungdomsidrotten, dels bedömningspraktiker i ämnet idrott och hälsa.

Håkan Larsson är professor i idrott, inriktning utbildningsvetenskap, vid Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH. Hans idrottspedagogiska forskningsintressen ligger främst inom två områden, idrott, genus och sexualitet respektive skolämnet idrott och hälsa, särskilt avseende kunskap i rörelse.

Kajsa Nolbeck är fil.dr. och postdoktor i socialt arbete vid Göteborgs universitet. Hennes forskning handlar om ungdomar i institutionsvård och socialtjänstens arbete med dessa ungdomar, med ett särskilt fokus på konstruktioner av sociala problem, inte sällan i relation till rum, plats och tid. Hennes pågående forskningsprojekt handlar om socialtjänstens bild av vilka ungdomar som är i behov av placering på ett särskilt ungdomshem, och hur man legitimerar en sådan placering.

Jonas Stier är professor i socialt arbete vid Mälardalens universitet. Hans forskning har framför allt kretsat kring identitet, diskurser, interaktion och de utmaningar och utmaningar som följer av ett alltmer globaliserat och mångkulturellt samhälle. Inom dessa områden har Jonas skrivit ett antal böcker. Han är också en återkommande föreläsare och debattör utanför den akademiska sfären.

Inledning

Eric Svanelöv

Den franska filosofen René Descartes (1596–1650) myntade uttrycket ”je pense, donc je suis”1, det vill säga ”jag tänker, alltså är jag”. Det kan kännas högtravande att inleda den här boken med att citera en fransk 1600-tals-filosof. Trots att Descartes myntade uttrycket för 400 år sedan, med föreställningen om vad som är säker och sann kunskap (vad vi vet och uppfattar som sant och huruvida vi kan lita på den kunskapen), är uttrycket aktuellt även i dag utifrån ett kritiskt tänk kring sociala konstruktioner av funktionalitet, stämpling och marginalisering. Descartes betonade jag är som en existentiell sanning, men vad innebär det att jag är? Vilka språkliga konstruktioner formar den jag är, vill vara och vill bli? Hur värderas människor utifrån sin funktionalitet i en värld som kategoriserar, stämplar och marginaliserar i avsikt att förstå, kontrollera och skydda? Vår värld är uppbyggd på funktionalitetsnormer som styr hur ”jag är”, och eftersom ”jag” är en social konstruktion formad från en språklig överenskommelse om vad som är normföljande eller normbrytande funktionalitet blir därmed konstruktionen av vem ”jag är” föränderlig och ombytlig.

Att någonting är normbrytande innebär ett avvikande i uppfattningen om vad som är normalt. Det är en konflikt i vad som är kontextuellt och kulturellt accepterat utifrån ett normativt ideal, vilket skapar varierande förutsättningar för olika individer. Att någonting är normbrytande berättar hur den givna platsen, situationen,

1 Ursprungligen publicerad på franska men spreds via den latinska översättningen: ”cogito, ergo sum”. Jag använder det franska originalspråket för det speglar den svenska översättningen bättre och lägger tonvikt på konstruktionen av ”jaget”.

kontexten eller kulturen pratar om och förhåller sig till vad som värderas som sant och vad som värderas som det rätta ”varandet”. Men att vara normbrytande är inte i sig någonting negativt. Det är först när det blir en utpekande, exkluderande och marginaliserande diskurs kring vissa funktionella förmågor som normbrytande bedöms som avvikande och negativt utifrån det som anses vara normalt.

Personer med normbrytande funktionalitet som utsätts för marginaliserande och avvikande stämplingar på grund av till exempel funktionalitet, som härleds till kognitiva och fysiska, men också sociala förmågor, placeras ofta in ett fack som fråntar dessa individer omfattande möjligheter att äga sin identitet och fritt utforma sitt ”jag”. Det som händer när funktionaliteten avviker från gängse norm och den samhälleliga strävan mot att föra sig ”normalt” är att individen förskjuts till marginalen, och, som bell hooks (2021, s. 15) uttrycker det: ”att befinna sig i marginalen innebär att vara en del av helheten, men utanför det centrala.” Det finns alltså ett ömsesidigt förhållande mellan normföljande och normbrytande funktionalitet som resulterar i en värdering av individers funktionsduglighet.

Människan har skapat och bestämt vad som anses normföljande och normbrytande och tillskrivit dessa olika mening för olika platser. Det som kan vara normföljande i en situation kan vara normbrytande i en annan, till exempel att sitta på en läktare och skrika glåpord eller hejaramsor åt människors prestationer på en fotbollsplan är socialt acceptansförankrat, men att göra samma sak på en föreläsning riktat till läraren skulle vara konstigt. Det som är normföljande och normbrytande bestäms i kontinuerliga sociala interaktionsprocesser där, förenklat uttryckt människors funktionella förmågor värderas utifrån normativa ideal, bundet till specifika kontexter. För oavsett hur mycket eller lite våra förmågor värderas i en given kontext är det viktigt att komma ihåg att jaget inte kan existera i ett vakuum. Jaget behöver finnas i relation

till världen, för det är i världen, genom språk, som jaget formas, omformas och manifesteras.

Beroende på jagets relation till världen värderas människans funktionsduglighet olika i olika kontexter, vilket skapar grunder för stämpling och marginalisering, det vill säga ett utpekande, kategoriserande, stigmatiserande och marginaliserande av det som anses avvika från funktionalitetsnormer och sociala positioneringar, till förmån för diskurser om funktionsduglighet. Funktionsduglighet innefattar alltså olika praktiker och processer som producerar föreställningar om funktionsduglighet utifrån kroppsliga, kognitiva och intellektuella ideal (Campbell, 2009; Svanelöv, 2021). Alla dessa processer genomborras av makt. För makt finns överallt och påverkar allting. Makten är varken god eller ond, utan skapar förutsättningar för olika iterativa (upprepande) skeenden som formar jaget och hur vi ser på funktionalitet och funktionsduglighet.

Förhoppningen med denna bok är att du som läsare tar med dig funktionsduglighetens kontextspecifika processer in i ditt studie- och arbetsliv och ser funktionsduglighetens komplexitet och påverkan på människor i olika delar av livet.

Bokens disposition

Boken är uppdelad i tre delar som berör funktionsduglighet på olika nivåer, nämligen teoretisk, individuell och institutionell, vilka hänger ihop på ett oundvikligt sätt. Inom varje del finns kapitel som alla avslutas med avslutande reflektioner och reflektionsfrågor som ett stöd för vidare tankar och fördjupning. Tanken är att boken ska vara en del av det sociala arbetet och användas i de professioner som arbetar med eller för människor som upplever sig eller stämplas som avvikande utifrån funktionsduglighet. Nedan följer en presentation av bokens delar.

Den första delen förklarar funktionsduglighetens teoretiska ramverk, vilket övriga kapitel i del två och tre kritiskt förhåller sig till utifrån sina respektive begrepp och områden. Klargörandet av det teoretiska raster som genomsyrar boken är nödvändigt för att tydligare kunna jobba med de komplexa problem som funktionsduglighet präglas av. För som Charlotte Bunch (refererad i hooks, 2021, 54) menar: teori lägger grunden och ger ett ramverk inom vilket olika strategier för att bemöta praktiska utmaningar kan utformas. Det behövs därför alltifrån personliga erfarenheter, empiri och ”verklighet” tillsammans med teori och tolkningar för att driva kritiska innovationsprocesser inom socialt arbete och andra områden där människan är i centrum, som beteendevetenskap och pedagogik. Kapitel 1 belyser språkets makt, hur språket formar vilka vi är och hur föreställningar, normer och attityder formas i social interaktion. Kapitlet redogör också för hur ”jaget” skapas och vilken betydelse det har för uppfattningen av vår funktionalitet. Kapitel 2 fokuserar på marginalisering, kategorisering och vilka regler och direktiv det kan finnas för att få vara en del av någonting. Likaså hur marginalisering skapar olika platser för olika, av normer skapade, funktioner. I kapitel 3 handlar det om funktionsduglighet som begrepp och vad det är som gör att vissa människor bedöms mer eller mindre funktionsdugliga. Det finns en kraftfull maktstyrning inom funktionsduglighet som konstruerar skillnader och motsatser i människor.

Bokens andra del utforskar hur det teoretiska raster som kartlagts i den första delen kommer till uttryck inom kategoriseringsprocesser kopplade till funktionsduglighetspraktiker. Det vill säga vilken påverkan funktionsduglighet har på människor som kategoriseras och värderas utifrån sina funktioner och förmågor. Funktionsduglighet och vad som avgör människors funktionella värde och samhälleliga bidrag är komplext och behöver ett kom-

plext angreppsätt. För att ta sig an stora utmaningar behöver problem sättas i perspektiv till de system de verkar inom. Bedömning och värdering av funktionsduglighet är en omfattande samhällsutmaning samtidigt som det är ett komplext teoretiskt ramverk, en praktisk värdemätare och en svängdörr till olika platser och kontexter. Därför behöver vi belysa, kritisera och ta oss an flera områden där funktionsduglighet är synlig. I kapitel 4 behandlas funktions(o)duglighet i relation till normativa föreställningar om att unga mödrar saknar förmåga att utföra gott moderskap. Genom stämplingsprocesser om vad som anses vara gott moderskap och vem som anses ha mödrande förmågor, stämplas unga mödrar som funktionsdugliga, funktionsodugliga eller funktionslösa. Kapitel 5 handlar om olika kognitiva funktionssätt som påverkar vårt sätt att kommunicera och utöva socialt samspel. I det här kapitlet beskrivs och ges förslag på hur professionella utan egen erfarenhet av neurodiversitet, som autism och adhd, kan ta ansvar för de samspelskrockar som kan uppstå i samtal med personer med autism och adhd. I kapitel 6 riktas blicken mot sexualitet och dess plats i socialt arbete, och vem som har ansvaret att lyfta ämnet. Kapitlet ger en inblick i och möjlighet att utforska hur vi präglas av normer kring vem som tillåts att ha (och inte ha) en sexualitet. I kapitel 7 utforskas ungas väg från normbrytande beteende till eventuell kriminalitet och hur tidiga tecken på avvikande beteenden kan forma viss funktionsduglighet. Genom att förstå de komplexa faktorer som bidrar till ungas utveckling betonas vikten av tidig intervention och stöd för att främja en positiv utveckling. Kapitel 8 utgår från vård- och omsorgsrutiners strävan att sortera kroppar och skapa en viss bild av kroppar i en viss ordning. Genom empiriska exempel diskuteras hur omsorgsarbete, medicinering samt terapi och funktionsträning förvandlar äldres kroppar till ett slags råmaterial, eller en yta, där ideologier, riktlinjer och mål går att pröva och bekräfta.

Bokens tredje del utforskar funktionsduglighet från ett makroperspektiv och ett institutionellt perspektiv, hur diskurser och sätt att prata om funktionsduglighet formas i och med institutionella sammanhang. Här diskuteras och förklaras funktionsduglighet, stämpling, marginalisering och makt utifrån olika kontexters varierande koppling till funktionell bedömning. I kapitel 9 utforskas diagnoser och intellektuell funktionsnedsättning och hur socialt arbete förhåller sig till institutionaliserade riktlinjer och normer kring intellektuell och kognitiv funktionalitet. Diagnostiseringsprocesser har en stor påverkan på skapandet av identiteter, vilket formar människors upplevelser av sig själva. I kapitel 10 riktas blicken mot varför inte fler människor rör sig mer. Idrott, fysisk aktivitet och rörelse är sociokulturellt laddade verksamheter som präglas av en rad normer och föreställningar vilka relaterar till funktionsduglighet. Utifrån begreppet praktikens logik diskuteras hur dessa normer kommer till uttryck i samtidens rörelsekultur och vilka konsekvenser det kan ha för människors vilja att vara fysiskt aktiva. Kapitel 11 tar sin utgångspunkt i funktionsduglighetens inverkan på hur ungdomar, placerade på Statens institutionsstyrelse (SiS) särskilda ungdomshem, värderas i socialtjänstens utredningar gentemot en normativ förståelse av en idealtypisk funktionsduglig ungdom. Hur språket används i mötet med klienter, patienter och ungdomar är av stor vikt för att inte reproducera förutfattade meningar och för att kunna erbjuda rätt hjälp och stöd. I kapitel 12 diskuteras hur digitaliseringen påverkar människors syn på normalitet, avvikande och funktions(o)duglighet. Tekniken skapas inte bara av människan, utan skapar samtidigt människan och samhället. Språket kring digitalisering bygger på vad folk tycker och säger, experter anser och samhället värderar. Därför belyses även stämpling, diskurser, makt och marginalisering som följer den digitala teknikens allt större plats i människors liv.

Referenser

Campbell, F. K. (2009). Contours of ableism: The production of disability and abledness. Palgrave Macmillan.

hooks, b. (2021). Feministisk teori: från marginalen till centrum. Lil’Lit Förlag.

SFS 1993:387. Lag om stöd och service till vissa funktionshindrade.

Svanelöv, E. (2021). Being who one wants: constructing participation within discourses of (dis)ability. Doktorsavhandling, Mälardalens universitet.

Del 1 Funktionsduglighetens teoretiska ramverk

1. Språks makt

Eric Svanelöv

Oavsett om ett ord uttalas eller inte är ordet en verklighet som har makt. I formandet av ordet har betydelser och innebörder skapats som påverkar vår uppfattning av världen, men också vår plats i världen. På samma sätt är det outtalade ordet påverkat av världens inverkan på oss. Den värld vi lever i är språkligt konstruerad genom det vi säger och det vi inte säger. Språket har således en central roll i skapandet av vilka vi är som individer och de processer som skapar oss sker i alla former av social interaktion, där språket har en vital roll på olika sociala nivåer. På en övergripande makronivå innebär språket olika sätt att representera eller ge uttryck för någonting eller någon, till exempel olika texter, filmer och byggnader eller idrottare och föräldrar. Dessa språkliga handlingar skapar en förståelse för och uppfattning om detta någonting, eller någon, i en specifik situation eller plats. Genom det sätt vi pratar om något manifesterar vi också dess innebörd. Pratar vi om en förälder som jobbar mycket kanske vi antar att den är frånvarande. Språket är således en handling som skapar, formar och rekonstruerar världen (Burr, 2015; Foucault, 1972). På en mikronivå är språket all vardaglig interaktion, till exempel när du hälsar på grannen i trapphuset eller tackar för kvittot när du handlar i matvaruaffären. Språkliga handlingar påverkar det sociala mötet och gör alla människor till medskapare av sin omgivning (Edwards & Potter, 1992). Språket är, oavsett nivå, handlingar som skapar och upprätthåller gränser, ger mening och tillgång till olika platser och situationer samt förnekar och hindrar tillgång till samma platser (Foucault, 1993). Detta kapitel utforskar vad språket är i förhållande till funktionsduglighet och vilken roll språket och dess handlingar har i människans skapande av sig själv, andra och sin omgivning.

Språket som handling

Vad och hur vi använder språk har betydelse för hur vi konstruerar vår värld och dess betydelse för oss. Ett exempel är att om jag

skriver att sidorna i den här boken är gröna så börjar du tänka på att sidorna är gröna. Det händer oavsett om du tror att sidorna är gröna eller inte, eftersom språket ändrar hur vi pratar om någonting och ger det mening – diskursen – kring bokens funktionella förmågor och utseende. Om du dessutom berättar om sidornas karaktär i boken för vänner, kollegor eller familj och utropar att ”sidorna i den här boken är gröna” har du planterat en bild och en idé om boksidornas karaktär hos andra. En idé om tings karaktär kan te sig så stark att alla ting som faller under samma kategori (i det här fallet böcker) ovillkorat kan tvingas in i idéns mall för varande. Att ovillkorat tvingas in i något innebär att språket formar den värld vi omedvetet upplever och upprättar en diskurs om, till exempel färgen på sidorna i en bok. Därmed upprättas också en sorts ”sanning”. Oavsett om sidorna är gröna eller inte har diskursen kring bokens egenskaper tagit fart och förändrat synen på böcker som kategori. Det är alltså inte nödvändigtvis enskilda böcker som antas ha gröna sidor, utan böcker i allmänhet, böcker som kategori, böcker som idé. Denna process sker i relation till en normativ konstruktion kring böckers funktionalitet. Att vi nu funderar och reflekterar kring sidornas gröna karaktär är på grund av den normativa bilden att böckers sidor ska vara vita. Alltså: mycket av hur vi uppfattar världen styrs av språket.

På samma sätt som böcker ovillkorat kan tvingas in i någonting kan människor omedvetet och ovillkorat tvingas in i någonting på grund av språk. Om jag återkommande blir påtalad att jag inte klarar av någonting eller att jag är på ett visst sätt: om jag systematiskt blir hindrad att göra saker eller uttrycka mig som jag vill, om mina förmågor bedöms av andra och manifesterar diskurser kring min funktionalitet, gör det något med mig och hur jag ser på mig själv. Att stämplas som någonting baserat på språkliga praktiker grundar sig ofta på förutfattade meningar och fördomar, grundat i den specifika kontextens diskursiva sanningar.

Världen är dock inte uppbyggd av absoluta sanningar. Däremot av uppfattningar som manifesteras som sanningar utifrån normativa föreställningar om vad som är funktionsdugligt i en given situation eller kontext. Låt oss titta på ett exempel från Foucaults diskussioner om disciplinär makt (1975). Foucault menar att varje social kontext (som samhället) har en styrande sanning, en samlad politisk agenda som skapar sanning och inrättar rätt och fel funktionalitet. För att skilja på det som avviker från ”sanningen” och ”det rätta” upprättar samhället system för att bedöma, värdera, prognostisera och diagnostisera mänskliga funktioner genom språkliga handlingar. Det kan vara diagnostisering av funktionsnedsättning eller värdering och bedömning av elevers kunskap i skolan. Språket är inte bara ord och meningar, språket är handlingar som manifesterar de normativa ideal som samhället är uppbyggt av. Det gör att den språkliga handlingen blir ett kraftfullt verktyg i maktens verktygslåda.

Disciplinär makt

Disciplinär makt är ett komplext begrepp och finns överallt och är kontinuerligt formbar. Disciplinär makt handlar om olika tekniker och processer för att fostra och disciplinera individer och grupper att på olika sätt vara fogliga eller anpassa sig. Den demonstrerar också det ”korrekta” sättet av vara i givna kontexter. Disciplinär makt styr och formar människor utifrån specifika regler och skapar gränser för vad som är socialt acceptabelt (Foucault, 1975).

Språket besitter en styrka som kan förändra den sociala omgivningen, och därmed hur människor beter sig, med väldigt få (passiva eller aktiva) handlingar. Låt oss ta ett exempel: tänk dig att du blir bjuden hem på middag hos en vän. Genom att svara ja eller nej frammanar du en handling som får konsekvenser för vad som komma skall. I denna handling finns sociala föreskrifter för konsekvenserna (att gå på middag hos en vän). Det är dock viktigt att

komma ihåg att språkliga handlingar sker i relation och påverkan av andra språkliga handlingar: Till exempel om du svarar ”ja” på inbjudan att gå på middag samtidigt som du står med armarna i kors eller himlar med ögonen. Eller, om vi vidgar innebörden av vad språkliga handlingar är, inte svarar någonting alls på inbjudan, utan enbart svarar med tystnad. Då är tystnaden en språklig handling som har socialt konstruerade betydelser.

Paktiv handling

En handling som är både aktiv och passiv kan benämnas som paktiv. Det innebär en handling som är aktivt passiv i sitt utförande, men som också kan vara passiv i sin aktiva handling (Bornemark, 2020). Formandet av jaget är en paktiv handling. Det är en process som vi inte aktivt kan kontrollera varje del av men vi är inte heller passiva åskådare när jaget skapas.

Språket är således ett starkt verktyg för att konstruera vår värld och hur den kategoriseras och ges mening. Språk är inte enbart verbalt, utan är all typ av kommunikation: gester, skrift, tecken osv. Hur och på vilket sätt vi använder språk har också en avgörande betydelse för världens beskaffenhet och hur vi uppfattar den. Alla uttalanden, yttringar och gester har en innebörd, mening och kraft och gör någonting. Språk, oavsett i vilken form det uttrycks, är en handling som gör någonting med både avsändare och mottagare (Potter & Wetherell, 1987; Austin, 2020). Jag vill exemplifiera detta med en situation från mina erfarenheter som lärare:

Tänk på en student som ska göra en redovisning framför sin klass – åhörarna. Studenten står längst fram vid katedern och klasskamraterna sitter lyssnande, iakttagande och (förhoppningsvis) fokuserade på vad som komma skall. Längs ena väggen sitter läraren som med granskande blick överblickar situationen. Maktfördelningen är oerhört skör i denna situation och talaren, åhörarna och läraren kan förändra situationen med till synes små språkliga handlingar: talaren kan sitta ned, talaren kan stå upp, talaren kan ligga ned; åhörare kan sitta och scrolla på telefonen, åhörare kan

viska saker till varandra, åhörare kan sitta med armarna i kors och titta stint på talaren, åhörare kan titta vänligt på talaren och le; läraren kan titta strängt eller uppmuntrat nicka och le.

Alla dessa språkliga handlingar uttrycks på varierande sätt med olika intentioner, resor, destinationer och mål. Det jag vill fokusera på här, när det gäller språks makt, är de resor som språk gör.

Huruvida talaren till exempel står eller sitter kan ha den enkla innebörden att personen är trött i benen eftersom denne tog en löptur innan redovisningen. Men huruvida talaren står eller sitter kan också tolkas och mottas på varierande sätt hos åhörarna, till exempel kan en talare som sitter ned uppfattas ointresserad eller trygg, och en talare som står upp kan uppfatta som nervös eller engagerad. Alltså händer det något med språkets resa från talaren till åhörarna. Precis som Staffan Larsson (1986, s. 27) så träffsäkert uttrycker det:

Konstruktion av en intervjufråga på allvar kan påbörjas när någon har svarat på en fråga; först när man vet hur någon svarar, kan man nämligen förstå hur frågan tolkades av den som intervjuades och först då kan man formulera om frågan så att man ökar sannolikheten för att få fram ett svar på den fråga som intervjuaren avsett att få svar på.”

På samma sätt som Larsson resonerar kring intervjufrågor är konstruktionen av språk i alla dess former tolkningsbara och erfars olika av olika personer i olika kontexter. Konstruktion i detta fall innebär både skapandet och görandet av någonting, men inte resultatet eller slutmålet, eftersom konstruktionen av någonting är ständigt pågående. Oavsett om jag står upp, ler vänligt, höjer ett ögonbryn eller stirrar ondsint mot någon finns en agenda med det språkliga uttrycket som beror på subjektiva intentioner, objektivt erfarande och kontextuella ramar – och allt detta packas in i (och ut ur) diskurser.

Register

A

ableism 65 annorlundahet 72 attityder 253 avvikande beteende 145 avvikelser 44

B barn 145 barndom 145 barn- och ungdomsidrott 206

D

delaktighet 53, 250 demokrati 260 demokratiutövande 245 den funktionsdugliga människan 68 den kommunikativa kroppen 166 den terapeutiska kroppen 166 diagnos 186 diagnostisering 190 diagnostiseringsvård 190 digital färdighet 258 digitalisering 244, 246 digital kompetens 246 disciplinär makt 24

E egenmakt 250 etik 212

F friluftsliv 217 funktionalitet 65, 191 funktionsdugliga mödrar 87 funktionsfullkomlighet 66 funktionslösa mödrar 87 funktionsodugliga mödrar 87

funktions(o)duglighetspraktiker 254

funktionsoduglig kropp 167 funktionsordning 65 fysisk aktivitet 204 föreningsidrott 206

G

glokalisering 243

H

hyperfokus 111 hyper-individualisering 243

I

identitet 30, 185, 245 identitetsskapande 32 idrott 204 idrott och hälsa, skolämnet 210 integration 245 interaktion 245 intersektionalitet 138, 253 intressebaserat samspel 108

J

jaget 30, 31, 185

K

kategorisering 29, 247 klientiseringsprocess 224 kommunikation latent 109 kommunikationmanifest 108 kriminalitet 146, 153 kriminella följder 148 kroppen 58 den kommunikativa 166 den terapeutiska 166 kontrollen av 58

L

latent kommunikation 109

LSS, lag om stöd och service till vissa funktionshindrade 190 LVU, lag med särskilda bestämmelser om vård av unga 222

M

makt 224 disciplinär 24 egenmakt 250 pastoral 73 maktdominans 55 maktordning 54 manifest kommunikation 108 marginaliserande platser 49, 69 marginalisering 51, 224 maskering 108 medborgare 195 mikroaggressioner 139 minoritetsstress 138 moderskapstest 92 moral.  Se etik mödrande 86

N

neurodiversitetsperspektiv 105, 116

normativ livsbana 87 normbrytande 67, 69 normbrytande beteende 145, 149, 152 hos barn och unga 147 normföljande 66, 69

O optimerade barn 85

P pastoral makt 73 PLISSIT 128 praktikens logik 207

Rrelativ ålderseffekt 212 resiliens 159 riskfaktorer 152, 160 rörelsekultur 204

S samspel intressebaserat 108 socialt kontext-baserat 108 samtycke 130 selektering 211 selektionsprocess 213 sexuella skript 136 självbestämmande 250 självkontroll 145, 150 skyddsfaktorer 152, 159 socialitet 246 social kompetens 112 social konstruktion 36 socialt kontext-baserat samspel 108 språk 22 språklig handling 22 stigma 46 stämpling 224, 247 stämplingsbar 65

T

tävlingsidrott 210

U ungdom 145 ungdomlig popularitetsresurs 100 uppförandekoder 58

V

virtuella gemenskaper 247

Funktionsduglighet – stämpling, makt och marginalisering

ISBN 978-91-47-15498-2

© 2025 Författarna och Liber AB Text- och datautvinning ej tillåten.

Förläggare: Helena Ekholm

Projektledare: Stefanie Holmsved Thott

Redaktör: Ann-Sofie Lindholm

Produktion: Helene Ågren

Omslag och grafisk formgivning: Fredrik Elvander

Omslag och bilder: Shutterstock

Första upplagan 1

Repro: Integra Software Services, Indien

Tryck: People Printing, Kina 2025

Kopieringsförbud

Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och elevers begränsade rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt BONUS-avtal, är förbjuden. BONUS-avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare, t.ex. kommuner och universitet.

Intrång i upphovsmannens rättigheter enligt upphovsrättslagen kan medföra straff (böter eller fängelse), skadestånd och beslag/förstöring av olovligt framställt material. Såväl analog som digital kopiering regleras i BONUS-avtalet. Läs mer på www.bonuscopyright.se.

Liber AB, 113 98 Stockholm

Kundservice tfn 08-690 90 00 kundservice.liber@liber.se www.liber.se

Vem bestämmer vilka förmågor som värderas hos människor?

Och vad leder en sådan värdering till, för såväl individen som för samhället? Samhället är uppbyggt av normer och kategorier som värderar och bedömer vad som är funktionsdugligt eller inte.

Det som inte följer dessa normativa föreställningar av funktionalitet blir normbrytande. Att vara normbrytande är i sig inte någonting negativt. Det är när det blir ett utpekande, värderande och marginaliserande som konflikter mellan vad som är normativt rådande och inte kan uppstå. Personer som utsätts för marginaliserande och avvikande stämplingar på grund av viss funktionalitet placeras ofta in ett fack som fråntar dessa individer omfattande möjligheter att äga sin identitet och fritt utforma sitt ”jag”.

Funktionsduglighet – stämpling, makt och marginalisering utforskar vad funktionsduglighet innebär och vad det gör med människans möjlighet att vara den man vill vara. Funktionsduglighet berör alla människor i alla typer av situationer, och i boken presenteras tre viktiga teoretiska och praktiska nivåer: teoretisk, individuell och institutionell. Boken riktar sig till studenter inom socialt arbete, beteendevetenskap, psykologi och sociologi, men är även intressant för andra områden där människan är i centrum.

Antologins huvudredaktör är Eric Svanelöv, fil.dr i socialt arbete och lektor vid Mälardalens universitet. Övriga författare är Hanna Bertilsdotter Rosqvist, Lill Hultman, Håkan Larsson, Finnur Magnússon, Kajsa Nolbeck, Sylvia Olsson, Karin Redelius, Magdalena Sjöberg, Katerina Sparr Holinkova, Jonas Stier och Lena Talman.