Språkande som avgörande för kunnande

I boken är (fler)språkande ett centralt begrepp (Garcia & Wei 2014). Det innefattar ett synsätt på språk som aktivitet, något som görs, och något som är socialt och kulturellt. Eftersom språk medierar, alltså perspektiviserar, vår förståelse (Säljö 2000) blir kunskaper i språk avgörande för kunnande. Genom förskoleutbildning kan barn ta till sig en bred repertoar av olika sätt att kommunicera.

Kommunikation har ett innehåll – vi kommunicerar om något. Det innebär att inte endast sätt att kommunicera, utan också vad som kommuniceras om, är av relevans för barns möjligheter till språklärande i förskolan (Harju-Luukkainen & Kultti 2017). Exempelvis har vi lättare att delta i samtal om något som vi är bekant med och har begrepp för, oavsett om samtalet sker på vårt modersmål, andraspråk eller på ett främmande språk.

I relation till förskolan kan vi förstå val av innehåll i aktiviteter och samtal som något som möjliggör, begränsar och utmanar barns deltagande och i nästa led lärande av språk och ett visst innehåll. Undervisning för språklärande är därmed viktig att analysera och utveckla i relation till olika innehåll. Exempelvis undervisning som syftar till att barn ska utveckla kunskaper i följande mål (Skolverket 2018, s. 14), förutsätter och utvecklar också språkliga kunskaper:

• förmåga att använda matematik för att undersöka, reflektera över och pröva olika lösningar av egna och andras problemställningar, • förståelse för rum, tid och form, och grundläggande egenskaper hos mängder, mönster, antal, ordning, tal, mätning och förändring, samt att resonera matematiskt om detta, • förmåga att urskilja, uttrycka, undersöka och använda matematiska begrepp och samband mellan begrepp, • förståelse för hur människors olika val i vardagen kan bidra till en hållbar utveckling, • förståelse för naturvetenskap, kunskaper om växter och djur samt enkla kemiska processer och fysikaliska fenomen.

12