För personal inom hälso- och sjukvård
För personal inom hälso- och sjukvården
ISBN 978-91-47-14755-7
©2023 Liber AB
Original: ord & form, Gudbrand Klæstad
Repro: Exakta Print AB, Malmö
Tryck: Graphycems, Spanien, 2023
Femtiofjärde upplagan
Kopieringsförbud:
Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och elevers begränsade rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt BONUS-avtal, är förbjuden. BONUS-avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare, t.ex. kommuner och universitet.
Intrång i upphovsmannens rättigheter enligt upphovsrättslagen kan medföra straff (böter eller fängelse), skadestånd och beslag/förstöring av olovligt framställt material. Såväl analog som digital kopiering regleras i BONUS-avtalet. Läs mer på www.bonuscopyright.se
Liber AB, 113 98 Stockholm
Kundservice: 08-690 90 00
kundservice.liber@liber.se
www.liber.se
Det samhälle som vi lever i idag är mycket föränderligt. Detta kommer bland annat till uttryck i alla de små och stora förändringar som sker i författningsmaterialet från ett år till ett annat.
När det gäller innehållet i Författningshandboken är ambitionen att det ska vara så aktuellt som det överhuvudtaget är möjligt. Men trots att Författningshandboken uppdateras varje år är den ändå statisk i förhållande till det dynamiska regelverket. För att svara mot dynamiken finns därför Författningshandboken även på internet i en separat onlineversion som uppdateras en gång per kvartal.
Under det gångna året har det som vanligt tillkommit en hel del lagar och förordningar som påverkar hälso- och sjukvårdsområdet. Sammanlagt rör det sig om knappt åttio justeringar av olika slag. Bland årets nyheter återfinns de relativt stora förändringarna i LSS. I och med dessa stärks den personliga assistansen, främst när det gäller grund-
läggande behov. Till dessa läggs nu förebyggande stöd, liksom kvalificerade aktiverings- och motiveringsinsatser. Dessutom införs ett nytt schabloniserat föräldraavdrag vid bedömning av barnets behov av personlig assistans. Syftet är att minska föräldraansvarets tidigare omfattning.
En annan nyhet är lagen om sammanhållen vård- och omsorgsdokumentation. Enligt denna ska vård- och omsorgsgivare kunna ta del av personuppgifter hos andra vårdgivare och omsorgsgivare genom direktåtkomst eller annat elektroniskt utlämnande. Lagen omfattar även åtgärder för att stärka vårdtagarens integritet, samt ett starkare skydd för barns samtycke till behandling av personuppgifter.
Under arbetet med denna upplaga har jag, precis som tidigare år, fått Ylva Hedenquists och Elisabeth Åmans hjälp med att sammanställa, granska och korrekturläsa innehållet. Stort tack till er båda.
Stockholm, november 2022
Christina Brynolfsson projektledare och förlagsredaktör
Författningshandboken består av ett stort antal lagar och andra författningar, av vilka många revideras varje år. Förlaget gör sitt yttersta för att allt ska bli korrekt återgivet i boken och i onlineversionen.
Trots detta kan olikheter gentemot originaltexten, som inte förlaget kan ta ansvar för, uppstå. Observera att det alltid är den utfärdande myndighetens version av texten som gäller.
I en författningshandbok som denna förekommer en del markeringar i anslutning till författningstexten. De är avsedda att ge upplysningar som kan vara av betydelse vid användandet. För den som inte är så van att läsa författningstext kan sådana markeringar verka förbryllande.
Nedan följer förklaringar som kan underlätta läsningen.
I lagtext förekommer att en eller flera paragrafer avslutas med texten Lag följt av ett årtal och ett ordningsnummer (se t.ex. 2 kap. 7 § hälso- och sjukvårdslagen, där det omedelbart efter paragrafen f.n. står Lag 2019:973). På samma sätt förekommer i förordningar texten Förordning följt av ett årtal och ett ordningsnummer (se t.ex. 1 § Tandvårdsförordningen, där paragrafen f.n. avslutas med Förordning 2017:87). I av myndighet utfärdade författningar, föreskrifter eller allmänna råd förekommer – fast mer sällan – motsvarande upplysningar. Är författningen inte skriven i paragrafform förekommer noteringen oftast efter ett avsnitt i den löpande författningstexten.
Dessa markeringar anger att lagen, förordningen etc. har ändrats. Det är sällan som en lag eller förordning inte ändras någon gång under sin giltighetstid. Vissa författningar ändras ofta, t.ex. hälsooch sjukvårdslagen, socialtjänstlagen och offentlighets- och sekretesslagen. När en författning ska ändras måste det ske i samma ordning som då författningen tillkom. Det innebär att om t.ex. en lag ska ändras, måste regeringen i proposition till riksdagen lämna förslag till den tilltänkta ändringen. Därefter är det riksdagen som i sedvanlig ordning behandlar lagförslaget och till sist beslutar om lagändringen. Detta sker i en lag om ändring av t.ex. socialtjänstlagen. Denna ”ändringslag” får sedan sin beteckning med årtal och nummer. En ändring i en förordning beslutas av regeringen genom en ”ändringsförordning” osv. Alla ”ändringslagar” och ”ändringsförordningar” publiceras liksom alla andra lagar och förordningar i Svensk författningssamling (SFS).
Den som sedan för allmänt bruk sammanställer författningar i t.ex. en bok måste givetvis vara uppmärksam på att de i sammanställningen ingående författningarna kan ha ändrats och se till att
ändringarna blir införda. Samtidigt måste de som använder boken få upplysning om ändringarna. Detta sker genom att omedelbart efter den ändrade eller nytillkomna paragrafen på ovan beskrivet sätt ange genom vilken författning ändringen skett. Det är alltså ”ändringsförfattningens” beteckning som anges på så sätt. När det sålunda exempelvis efter 2 kap. 7 § hälso- och sjukvårdslagen står Lag 2019:973, betyder det att denna paragraf fått sin nu gällande lydelse enligt den år 2019 stiftade ändringslagen med ordningsnummer 973 i det årets upplaga av Svensk författningssamling.
Här och var i denna bok förekommer ett lodrätt streck omedelbart till vänster om en viss paragraf eller ett textavsnitt. Denna markering är till för att upplysa om att den text som står där har ändrats eller tillkommit sedan föregående års upplaga av boken. Om man även har föregående års upplaga kan man jämföra den gamla texten med den nya och se vari ändringen består eller vilken ny text som har tillkommit.
I boken finns också vågräta streck som ser ut så här: Sådana streckmarkeringar finns mellan paragrafer eller textavsnitt i författningar som inte publiceras i sin helhet i Författningshandboken. Strecken anger att det i författningstexten finns en eller flera paragrafer eller avsnitt, som inte tagits med i denna bok. (Se t.ex. i offentlighets- och sekretesslagen.)
I bokens författningsrubriker förekommer ibland en stjärna (*), ibland två stjärnor (**). En stjärna betyder att författningen i fråga har ändrats sedan föregående års upplaga av boken. Två stjärnor betyder att det är fråga om en helt ny författning eller en författning som tidigare inte har publicerats i boken. Motsvarande markeringar finns också i bokens nummerregister.
I förteckningen på sidan XX i denna bok, kan man se vilka författningar som har utgått ur boken sedan föregående års upplaga.
I juridisk text träffar man ibland på s.k. negativ skrivning, t.ex. i formuleringar som ”inte omöjligt” och ”inte är uppenbart obehövligt”, dvs. två
negationer i samma mening. Detta gör att texten kan upplevas som lite tung och svår att förstå. Men om man applicerar kunskaper från matematiken, ”två minus blir plus”, på sådana uttryck kan man i de ovannämnda fallen utläsa dem som ”möjligt” respektive ”behövs”. Genast blir meningsbyggnaden mindre tung och innebörden lättare att förstå. Att man ändå skriver på det här viset beror på att det ur juridisk synvinkel blir mer precist. I det dagliga arbetet i vården går det dock mycket väl att omvandla den negativa skrivningen till positiv, utan att meningens grundtanke förändras. Den mer precisa tolkningen av texten, t.ex. i samband med ansvarighetsfall, kan vi överlåta till dem som sysslar med medicinsk juridik.
Från och med den 1 juli 2015 ger sju myndigheter inom området hälso- och sjukvård, socialtjänst, läkemedel och folkhälsa ut sina författningar i en gemensam författningssamling. Den nya författningssamlingen inkluderar även myndigheternas tidigare föreskrifter. Den nya författningssamlingen har fått namnet Gemensamma författningssamlingar avseende hälso- och sjukvård, socialtjänst, läkemedel, folkhälsa m.m. och förkortas HSLFFS. Föreskrifter och allmänna råd som givits ut före den 1 juli 2015 ingår i den nya författningssamlingen men behåller sina tidigare namn.
Nyheter i upplagan år 2023 III Nummerregister över intagna författningar XIV
över författningar som utgått ur Författningshandboken XXI
och ordinera läkemedel 91
Föreskrifter om behörighet för sjuksköterskor att ordinera läkemedel för vaccination mot sjukdomen covid-19 92
3. Vissa särskilda bestämmelser för barnmorskor Föreskrifter och allmänna råd om rätt för barnmorskor att förskriva läkemedel i födelsekontrollerande syfte 93
4. Optiker
Föreskrifter och allmänna råd om legitimerade optikers arbetsuppgifter inom hälso- och sjukvården 94
Föreskrifter om kompetenskrav för behörighet som kontaktlinsoptiker 98
Föreskrifter och allmänna råd om kompetenskrav för optiker vid rekvisition och hantering av läkemedel 99
Kostnadsfria och prisnedsatta läkemedel, livsmedel och förbrukningsartiklar
Särskilda bestämmelser om viss
psykiatrisk sjukvård
Lag om psykiatrisk tvångsvård 755
Lag om rättspsykiatrisk vård 765
Förordning om psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård 775
Föreskrifter om säkerhet vid sjukvårdsinrättningar som ger psykiatrisk tvångsvård och rättpsykiatrisk vård samt vid enheter för rättspsykiatrisk
undersökning 778
Lag om besöksinskränkningar vid viss tvångsvård 781
Föreskrifter och allmänna råd om psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård 782
Föreskrifter om chefsöverläkarens underrättelse och uppgiftsskyldighet avseende vissa åtgärder inom psykiatrisk tvångsvård och
Föreskrifter och allmänna råd om användning av vävnader och celler i hälso- och
och vid
Lag om ansvar för god forskningssed och prövning av oredlighet i
Föreskrifter om basal hygien i vård och
Allmänna råd om försiktighetsmått vid hantering och märkning av sådant biologiskt avfall som kan medföra olägenhet för människors hälsa enligt
Föreskrifter och allmänna råd om hantering av smittförande avfall från hälso- och
Föreskrifter och allmänna råd om smittrisker 848
Föreskrifter om cytostatika och andra
Föreskrifter
* = författningen ändrad sedan föregående upplaga
** = nytillkommen författning sedan föregående upplaga
Sedan 2022 års upplaga av Författningshandboken utkom har följande författningar upphört att gälla och därför utgått ur bokens författningsmaterial.
AFS 2020:9
Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd om med särskilda bestämmelser om personlig skyddsutrustning med anledning av covid-19 har upphävts den 31 juli 2022.
HSLF-FS 2011:19
HSLF-FS 2014:4
Läkemedelsverkets föreskrifter om kliniska läkemedelsprövningar på människor har upphävts den 31 januari 2022.
Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om våld i nära relationer har upphävts och ersatts av HSLF-FS 2022:39 med samma namn den 1 november 2022.
HSLF-FS 2014:7
Läkemedelsverkets föreskrifter om tillämpning av lagen om medicintekniska produkter på nationella medicinska informationssystem har upphävts den 1 augusti 2022.
HSLF-FS 2019:32
HSLF-FS 2020:46
HSLF-FS 2020:78
LVFS 2003:11
LVFS 2014:8
SOSFS 2007:10
SOSFS 2014:10
SFS 2009:392
SFS 1993:876
SFS 2021:560
SFS 2022:440
Läkemedelsverkets föreskrifter om förordnande och utlämnande av läkemedel och teknisk sprit har upphävts och ersatts av HSLF-FS 2021:75 med samma namn den 28 januari 2022.
Socialstyrelsens föreskrifter om besök i särskilda boendeformer för äldre under covid-19-pandemin har upphävts den 31 maj 2022.
Folkhälsomyndighetens föreskrifter och allmänna råd om tillfälligt förbud mot besök i särskilda boendeformer för äldre för att förhindra spridningen av sjukdomen covid-19 har upphävts den 31 mars 2022.
Läkemedelsverkets föreskrifter om medicintekniska produkter har upphävts den 26 maj 2022.
Läkemedelsverkets föreskrifter om medicintekniska produkter har upphävts den 26 maj 2022.
Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om samordning av insatser för habilitering och rehabilitering har upphävts den 28 februari 2022.
Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om förebyggande av och behandling vid undernäring har upphävt och ersatts av HFLF-FS 2022:49 med samma namn den 1 november 2022.
Förordning om Läkemedelsverkets skyldigheter i fråga om medicintekniska produkter har upphävts den 15 juli 2022.
Förordning om medicintekniska produkter har upphävts den 15 juli 2022.
Förordning om en tillfällig skyldighet för Folkhälsomyndigheten att lämna ut uppgifter om vaccinationer mot covid-19 har upphävts den 31 december 2022.
Förordning om att bestämmelserna i smittskyddslagen (2004:168) om allmänfarliga sjukdomar ska tillämpas på infektion med ett visst othopoxvirus har upphävts den 1 augusti 2022.
Med begreppet författning avses egentligen endast bestämmelser som har beslutats av riksdagen eller regeringen och som meddelats i form av lag eller förordning. Populärt används emellertid begreppet också om föreskrifter och allmänna råd, som meddelas av statliga myndigheter. Vilken typ av författning det är fråga om framgår alltid av författningens rubrik.
Svenska lagar stiftas av riksdagen. Denna beslutar också om ändringar i gällande lagar liksom om att vissa lagar ska upphävas. Till grund för riksdagens beslut om nya lagar, om ändringar i eller upphävande av lagar ligger alltid ett av regeringen framlagt förslag, en proposition. Sådana förslag utgår som regel från resultatet av ett utredningsarbete.
Större utredningar som utförs inom det statliga kommittéväsendet brukar i form av betänkanden publiceras i skriftserien Statens offentliga utredningar (SOU). Utredningsförslag redovisas också i departementens s.k. Ds-serie.
Regelmässigt brukar de förslag som utarbetas av en utredning och införs i ett betänkande remitteras till berörda myndigheter och organisationer, för att ge dem tillfälle att lämna synpunkter på förslagen.
Innan riksdagen fattar sitt beslut i ett lagstiftningsärende brukar en utrednings förslag och remissinstansernas synpunkter behandlas också i vederbörande riksdagsutskott och i förekommande fall i lagrådet.
Vad som sålunda publicerats i betänkanden, myndigheters m.fl. remissyttranden över dem, regeringspropositioner, utskottsutlåtanden m.m. utgör förarbeten till den lag det gäller. Vid tolkning av en lag eller en viss lagregel har man vägledning av de aktuella förarbetena. Det måste emellertid observeras att det kan förekomma att exempelvis ett i en proposition intaget förslag till en lagbestämmelse inte stämmer överens med den slutgiltigt antagna lydelsen av bestämmelsen. Det är ju riksdagen som har sista ordet i lagstiftningsärendena.
Förordningar utfärdas av regeringen ensam. Möjligheterna för regeringen att utfärda förordningar begränsas dock av att regeringen i varje särskilt fall måste kunna stödja sig på vad som skulle
kunna kallas ett riksdagens uppdrag härom, ett s.k. bemyndigande. Sådana bemyndiganden finns i regeringsformen och är där knutna till vissa ämnesområden men är i övrigt av generell natur. Bemyndiganden kan också stå i olika lagar (se t.ex. 6 kap. hälso- och sjukvårdslagen, genom vilken regeringen bemyndigas bedriva hälso- och sjukvårdsverksamhet i övrigt).
Oftast finns inga publicerade förarbeten till en förordning. Viss information kan dock erhållas genom förarbetena till den lag till vilken en viss förordning är knuten.
Regeringen kan i sin tur, efter uttrycklig föreskrift i lag helt eller delvis, ”vidarebefordra” sitt bemyndigande till en myndighet (se 6 kap. 2 § hälso- och sjukvårdslagen): ”Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om ...”).
Bestämmelserna i en lag eller förordning kan vara tvingande eller dispositiva.
Att en regel är tvingande innebär att den innehåller ett påbud eller ett förbud, som de som regeln riktar sig till måste följa. På så sätt kan bindande bestämmelser i författningstexten uttryckas genom ord som ”ska” och ”måste” eller genom uttryck som t.ex. ”det åligger” och ”är skyldig att”.
En dispositiv regel ger utrymme för andra lösningar och utvägar än dem som författningstexten anger. Detta uttrycks genom användning av t.ex. ordet ”bör” men kan också framgå på annat sätt av textinnehållet. Man bör dock iaktta försiktighet, då man handlar enligt ett i författningstexten inte angivet alternativ. Det alternativa handlandet måste då vara i överensstämmelse med författningens anda och syfte samt väl motiverat.
Det måste också understrykas att tillämpningen av en författningsbestämmelse inte alltid kan ske genom att enbart slaviskt hålla sig till författningstexten. För att få fram en bestämmelses rätta innebörd blir man ofta tvungen att, som ovan nämnts, studera förarbetena till bestämmelsen. Observera att en proposition i ett lagstiftningsärende är ett förslag, som regeringen lägger fram till riksdagen. Riksdagen kan, som ovan antytts, godkänna eller fälla förslaget helt eller delvis eller ändra i det. Man måste hålla detta i minnet när man studerar
förarbetena till en ny lag. Det ska också påpekas att Socialstyrelsen inom medicinal- och socialsektorn ska tolka och föra ut författningsbestämmelsernas innebörd till tillämparna. Detta sker på olika sätt, t.ex. Socialstyrelsens skrifter och meddelade beslut.
Det skulle föra för långt och kanske trassla till det hela att här närmare gå in på begreppet sedvanerätt och dess innebörd. Det kan vara nog att konstatera att den enskilda författningsbestämmelsen i den praktiska tillämpningen ges en viss innebörd och tolkas på ett visst sätt, som sedan slår igenom i rättstillämpningen. Den praxis som på detta sätt utvecklas är av stor betydelse.
De statliga myndigheterna kan som tidigare sagts meddela föreskrifter och allmänna råd.
En myndighets föreskrifter är bindande för dem som de riktar sig till, dvs. de måste följas. En myndighet får emellertid inte meddela föreskrifter helt efter eget gottfinnande. Det fordras ett uttryckligt stöd i författning. Oftast sker det som ett bemyndigande från regeringen till vederbörande myndighet, ett bemyndigande som i sin tur kan härledas till en bestämmelse i lag (6 kap. 2 § hälso- och sjukvårdslagen). I förordningen 1985:796 med vissa bemyndiganden för Socialstyrelsen att meddela föreskrifter m.m. är bemyndigandeöverföringen generellt utformad men knuten till vissa ämnesområden.
Av en myndighet utfärdade allmänna råd är generella rekommendationer t.ex. i anslutning till en viss författning, och anger hur någon kan eller bör handla i ett visst hänseende. Sådana bestämmelser
är inte bindande men ändå starkt vägledande för dem de riktar sig till. De måste alltså, sin karaktär till trots, anses ha stor tyngd.
Några restriktioner i myndigheternas rätt att meddela allmänna råd finns inte, bortsett från att en myndighet på grund av den s.k. begränsningskungörelsen principiellt inte får utfärda bestämmelser som verkar kostnadsdrivande för, i Socialstyrelsens fall, hälso- och sjukvårdens och socialtjänstens huvudmän.
I dess egentliga bemärkelse avser ordet lagstiftning endast förfarandet att stifta lag. Ordet används emellertid också i sammansättningar som exempelvis hälso- och sjukvårdslagstiftning, för att beteckna det samlade regelverket på, i detta fall, hälso- och sjukvårdens område.
Ovan har framhållits att det finns fyra olika slags författningar: lagar och förordningar samt av myndigheter utgivna föreskrifter och allmänna råd. Det förekommer dock äldre författningar som har kvar gamla författningsrubriceringar, t.ex. Kungl. kungörelse, instruktion och reglemente. Dessa är numera liktydiga med förordningar. Myndigheterna meddelade ofta anvisningar, gav ut kungörelser och cirkulär. Huruvida dessa, i den mån de alltjämt gäller, ska bedömas som föreskrifter eller allmänna råd måste avgöras från fall till fall med ledning av författningstextens utformning. Det förekommer emellertid alltjämt att Socialstyrelsen betecknar vissa av sina författningar som kungörelser. Det är då i regel fråga om kortare meddelanden, t.ex. att en bestämmelse har upphävts.
Allmänna uppgifter
1 § Socialstyrelsen är förvaltningsmyndighet för verksamhet som rör hälso- och sjukvård och annan medicinsk verksamhet, tandvård, socialtjänst, stöd och service till vissa funktionshindrade samt frågor om alkohol och missbruksmedel. Vidare ska Socialstyrelsen bistå regeringen med underlag och expertkunskap för utvecklingen inom sitt verksamhetsområde.
Socialstyrelsens ansvar gäller i den utsträckning sådana frågor inte ska handläggas av någon annan myndighet.
1 a § Socialstyrelsen är beredskapsmyndighet och sektorsansvarig myndighet enligt förordningen (2022:524) om statliga myndigheters beredskap.
Förordning 2022:560
2 § Socialstyrelsen ska samordna de statliga insatserna inom socialtjänst och hälso- och sjukvård när det gäller barn och ungdom samt inför beslut eller andra åtgärder som rör barn analysera konsekvenserna för barn och då ta särskild hänsyn till barns bästa.
Socialstyrelsen har ett samlat ansvar, sektorsansvar, för genomförande av de funktionshinderspolitiska målen med anknytning till Socialstyrelsens verksamhetsområde. Socialstyrelsen ska inom ramen för detta ansvar vara samlande, stödjande och pådrivande i förhållande till övriga berörda parter.
Socialstyrelsen ska inom sitt verksamhetsområde främja jämställdhet samt ha ett samlat ansvar för att främja lika rättigheter och möjligheter oavsett sexuell läggning, könsidentitet och könsuttryck.
3 § Bestämmelser om statlig styrning med kunskap finns i förordningen (2015:155) om statlig styrning med kunskap avseende hälso- och sjukvård och socialtjänst.
1. genom kunskapsstöd och föreskrifter bidra till att hälso- och sjukvården och socialtjänsten bedrivs enligt vetenskap och beprövad erfarenhet,
2. ansvara för kunskapsutveckling och kunskapsförmedling inom sitt verksamhetsområde,
3. arbeta med och ge stöd till metodutveckling inom sitt verksamhetsområde,
4. främja utvecklingen av metoder och arbetsformer i socialt arbete genom forskning, systematisk prövning och värdering av utfall och effekter av insatser enligt socialtjänstlagen (2001:453) och lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, inbegripet metoder som möjliggör för barn med funktionsnedsättning att ge uttryck för sina åsikter när sådana insatser rör dem, samt förmedla kunskap om verkningsfulla metoder och arbetsformer,
5. stödja familjehemsvården och bidra till kvalitetsutvecklingen på området,
6. följa, analysera och rapportera om hälsa, hälsooch sjukvård, socialtjänst samt stöd och service till vissa personer med funktionsnedsättning genom statistikframställning, uppföljning, utvärdering och epidemiologiska studier,
7. följa forsknings- och utvecklingsarbete av särskild betydelse inom sitt verksamhetsområde och verka för att sådant arbete kommer till stånd,
8. skapa och tillhandahålla enhetliga begrepp, termer och klassifikationer inom sitt verksamhetsområde,
9. skapa, beskriva och tillhandahålla en ändamålsenlig informationsstruktur inom sitt verksamhetsområde, och
10. efter att ha hört Livsmedelsverket utarbeta och sprida objektivt och sakligt informations- och utbildningsmaterial om uppfödning av spädbarn och småbarn i enlighet med artikel 15 i kommissionens direktiv 2006/141/EG av den 22 december 2006 om modersmjölksersättning och tillskottsnäring och om ändring av direktiv 1999/21/EG, i lydelsen enligt kommissionens förordning (EG) nr 1243/2008. Förordning
2016:13
Lagens syfte och Innehåll
1 § Denna lag syftar till att främja hög patientsäkerhet inom hälso- och sjukvård och därmed jämförlig verksamhet. I lagen finns bestämmelser om
– anmälan av verksamhet m.m. (2 kap.),
– vårdgivarens skyldighet att bedriva ett systematiskt patientsäkerhetsarbete (3 kap.),
– behörighetsfrågor (4 kap.),
– begränsningar i rätten för andra än hälso- och sjukvårdspersonal att vidta vissa hälso- och sjukvårdande åtgärder (5 kap.),
– skyldigheter för hälso- och sjukvårdspersonal m.fl. (6 kap.),
– Inspektionen för vård och omsorgs tillsyn (7 kap.),
– prövotid och återkallelse av legitimation m.m. (8 kap.),
– Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (9 kap.), och
– straffbestämmelser och överklagande m.m. (10 kap.).
Allmänna bestämmelser om mål och krav på hälsooch sjukvården och tandvården finns i hälso- och sjukvårdslagen (2017:30), patientlagen (2014:821) och tandvårdslagen (1985:125). Lag 2017:62
Definitioner
2 § Med hälso- och sjukvård avses i denna lag verksamhet som omfattas av hälso- och sjukvårdslagen (2017:30), tandvårdslagen (1985:125), lagen (2001:499) om omskärelse av pojkar, lagen (2018:744) om försäkringsmedicinska utredningar, lagen (2019:1297) om koordineringsinsatser för sjukskrivna patienter, lagen (2021:363) om estetiska kirurgiska ingrepp och estetiska injektionsbehandlingar samt verksamhet inom detaljhandel med lä-
kemedel enligt lagen (2009:366) om handel med läkemedel. Lag 2021:366
3 § Med vårdgivare avses i denna lag statlig myndighet, region och kommun i fråga om sådan hälsooch sjukvård som myndigheten, regionen eller kommunen har ansvar för samt annan juridisk person eller enskild näringsidkare som bedriver hälso- och sjukvård. Lag 2019:945
4 § Med hälso- och sjukvårdspersonal avses i denna lag
1. den som har legitimation för ett yrke inom hälso- och sjukvården,
2. personal som är verksam vid sjukhus och andra vårdinrättningar och som medverkar i hälsooch sjukvård av patienter,
3. den som i annat fall vid hälso- och sjukvård av patienter biträder en legitimerad yrkesutövare,
4. apotekspersonal som tillverkar eller expedierar läkemedel eller lämnar råd och upplysningar,
5. personal vid Giftinformationscentralen som lämnar råd och upplysningar, och
6. personal vid larmcentral och sjukvårdsrådgivning som förmedlar hjälp eller lämnar råd och upplysningar till vårdsökande.
Vid tillämpningen av första stycket 1 och 3 jämställs med legitimerad yrkesutövare den som enligt särskilt förordnande har motsvarande behörighet. Regeringen får meddela föreskrifter om att andra grupper av yrkesutövare inom hälso- och sjukvården ska omfattas av lagen. Lag 2016:150
5 § Med vårdskada avses i denna lag lidande, kroppslig eller psykisk skada eller sjukdom samt dödsfall som hade kunnat undvikas om adekvata åtgärder hade vidtagits vid patientens kontakt med hälso- och sjukvården.
Med allvarlig vårdskada avses vårdskada som
1. är bestående och inte ringa, eller
2. har lett till att patienten fått ett väsentligt ökat vårdbehov eller avlidit.
6 § Med patientsäkerhet avses i denna lag skydd mot vårdskada.
Författningshandboken innehåller medicinalförfattningar samt andra bestämmelser och anvisningar för personer som utför hälso- och sjukvårdsuppgifter. Detta gedigna standardverk är systematiserat i 23 avdelningar och har ett omfattande sakregister. Det innehåller dessutom 9 orienterande uppsatser som bland annat beskriver hälso- och sjukvårdspersonalens ansvar, reglerna kring delegering samt hur man läser och tolkar författningstexter.
Sedan förra årets upplaga har det som vanligt tillkommit nya lagar och förordningar samtidigt som några helt har upphört eller ersatts av nya. Sammanlagt rör det sig om knappt åttio uppdateringar av olika slag.
Bland årets nyheter åter nns de relativt stora förändringarna i lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS (SFS 1993:387). I och med dessa stärks den personliga assistansen, främst när det gäller grundläggande behov. Till dessa läggs nu förebyggande stöd samt kvali cerade aktiverings- och motiveringsinsatser. Dessutom införs ett nytt schabloniserat föräldraavdrag vid bedömning av barnets behov av personlig assistans. Syftet är att minska föräldraansvarets tidigare omfattning.
En annan nyhet är lagen om sammanhållen vård- och omsorgsdokumentation (SFS 2022:913). Enligt denna ska vård- och omsorgsgivare kunna ta del av personuppgifter hos andra vård- och omsorgsgivare genom direktåtkomst eller annat elektroniskt utlämnande. Lagen omfattar även åtgärder för att för att stärka vårdtagarens integritet, liksom ett starkare skydd för barns samtycke till behandling av personuppgifter.
47-14755-7