När barn lär av varandra – samlärande i praktiken
Pia Williams
2:a upplagan
ISBN 978-91-47-14085-5 © 2020 Pia Williams och Liber AB Förläggare: Mattias Nykvist Projektledare: Annika Sandström Redaktör: Marika Videfors Formgivning: Birgitta Dahlkild Omslagsbild: Shutterstock Bildredaktör: Mikael Myrnerts Bildförteckning Niclas Albinssson/Folio s. 8 Mikael Andersson/Bildhuset/TT s. 16 Shutterstock s. 32 Shutterstock s. 64 Svenne Nordlöv/NordicPhotos s. 82 Stefan Ek/NordicPhotos s. 94
Andra upplagan 1 Repro: Integra Software Services, Indien Tryck: People Printing, Kina 2020
Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och elevers begränsade rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt BONUS-avtal, är förbjuden. BONUS-avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare, t.ex. kommuner och universitet. Intrång i upphovsmannens rättigheter enligt upphovsrättslagen kan medföra straff (böter eller fängelse), skadestånd och beslag/förstöring av olovligt framställt material. Såväl analog som digital kopiering regleras i BONUS-avtalet. Läs mer på www.bonuscopyright.se. Liber AB, 113 98 Stockholm Kundservice tfn 08-690 90 00 kundservice.liber@liber.se www.liber.se
4714085_När barn lär av varandra_Korr2.indd 2
25/6/2019 BE 7:39 AM
Innehåll Förord 5 Tack till 7 Inledning 9 kapitel 1 Samverkan i praktiken
17
Att lära i samarbete med andra 21 Barns samlärande 25 Makt och kontroll 27 Vikten av vuxnas närvaro 29 kapitel 2 Teorier om samspelets betydelse för barns lärande
33
Barns samspel i William Corsaros teori 37 Barns samspel i Jean Piagets teori 40 Barns samspel i Lev Vygotskijs teori 44 Jämförelser av Piagets och Vygotskijs syn på barns samspel 50 Ett sociokulturellt perspektiv 51 Ett fenomenografiskt perspektiv 60 kapitel 3 Dimensioner av kamratsamverkan
65
Peer tutoring 65 Cooperative learning 68 Peer collaboration 70 Ett utvecklingspedagogiskt perspektiv på kamratsamverkan 71 Samverkans begränsningar 76 kapitel 4 Att vara tillsammans
83
Regler som inkörsport till delaktighet 86 Att lära någon annan något 88 Att lära en yngre kamrat 89 Att samarbeta 91
4714085_När barn lär av varandra_Korr2.indd 3
09/6/2019 BE 5:18 PM
kapitel 5 Diskussion
95
Sammanfattning 103
Referenser 106
4714085_NaĚˆr barn laĚˆr av varandra_Korr2.indd 4
09/6/2019 BE 5:18 PM
Förord Som titeln säger handlar den här boken om det lärande som sker mellan barn. Och det sker alltid ett samspel mellan barn, om vi vuxna inte aktivt hindrar detta. Ett samspel som kan leda till lärande – och ofta gör det. Pia Williams visar i boken att små barn i förskolan naturligt dras till varandra och att de spontant lär av varandra och samverkar. Att det sker mycket samlärande i förskolan beror på flera aspekter, bland annat att det finns mycket frihet i den miljön – barn får oftast välja vad de vill göra och med vem de vill vara. Även förskollärarens filosofi och inställning till att barn ska lära sig att bli samverkande individer spelar in. Pia Williams påpekar att barns samlärande är beroende av den vuxnes attityd och förhållningssätt och de villkor som skapas i verksamheten. Tre nyckelfaktorer – miljö, attityd och barns vilja att vara med andra barn – är enligt författaren avgörande för vad som sker mellan barn. Pia Williams beskriver också fenomenen samverkan och samlärande i skolans kontext. Det har, framför allt med inspiration från USA, utvecklats tre olika modeller för hur detta kan gå till i skolan – modeller som har sin grund i olika teoretiska perspektiv. Det som också görs synligt i boken är att såväl Jean Piagets som Lev Vygotskijs teorier ger stöd för att lärande sker i samspel mellan barn, även om grunderna för detta stöd ser olika ut i de olika teorierna. Barns egen värld görs också explicit för läsaren genom många exempel från vardagens praktik. Och här, som inom många andra fält, visar barn på en större förmåga i sitt agerande än i sitt sätt att tala om det! Att samarbeta, samverka, eller vad vi vill kalla barns samspel, är ett mål att sträva mot i såväl förskolan som skolan. Det är en färdighet som barn ska utveckla, och så sker också om de bara ges tillfälle till det – att samverka och lära tillsammans. Man 5
4714085_När barn lär av varandra_Korr2.indd 5
09/6/2019 BE 5:18 PM
kan även se samspel och samlärande som grunden för barns delaktighet, något som verkligen är centralt i all utbildning i dag, speciellt nu när barns rättigheter genom barnkonventionen har blivit lag. Därför fyller boken en viktig funktion för såväl verksamma som blivande lärare – för att fundera och ta ställning, både till miljö och till attityder när det gäller barns samverkan med varandra och sin egen roll i denna process. I den reviderade upplagan av boken fördjupas frågor om vuxnas attityder och förhållningssätt till barns samarbete, miljöns betydelse för möjligheter till samverkan och inte minst lekens betydelse i barns samverkan och samlärande. Som Pia Williams kollega tycker jag det är speciellt roligt att denna bok nu kommer i en reviderad upplaga då innehållet är lika relevant i dag som när den kom ut första gången.
Ingrid Pramling Samuelsson Professor vid institutionen för pedagogik, kommunikation och lärande, göteborgs universitet
6
4714085_När barn lär av varandra_Korr2.indd 6
09/6/2019 BE 5:18 PM
Tack till ett varmt tack riktar jag till alla barn och lärare som på ett mycket generöst sätt låtit mig få del av, och lärt mig om, vardagen i förskolan och skolan. Tack till Sonja Sheridan och Ingrid Pramling Samuelsson, som bidragit med värdefulla synpunkter på innehållet i boken, och som dessutom lärt mig mycket om samarbetets glädjeämnen och konstruktiva vindlingar. Tack till Per och Adam Graneld och Elin Williams för ständigt, kreativa diskussioner och många intressanta exempel på samlärande i praktiken.
februari 2020 Pia Williams
7
4714085_När barn lär av varandra_Korr2.indd 7
09/6/2019 BE 5:18 PM
8
4714085_NaĚˆr barn laĚˆr av varandra_Korr2.indd 8
09/6/2019 BE 5:18 PM
Inledning För många år sedan, när jag arbetade med ett projekt om hur barn som gått flera år i förskolan uppfattade hur det var att börja i skolan, var jag ute i skolklasser och observerade och samtalade med barn. De flesta av dessa miljöer var spännande, utmanande och kreativa, där barn möttes med respekt av inkännande vuxna. Men det fanns också motsatsen. Bland alla barn som jag mötte är det två som har stannat kvar i minnet och som gett upphov till en mängd tankar och funderingar om barns villkor och möjligheter till samlärande. Kanske var det i mötet med dessa barn som mitt intresse väcktes för att studera hur och vad barn lär av varandra och vilka förutsättningar barn ges till samlärande i förskole- och skolmiljö.
9
4714085_När barn lär av varandra_Korr2.indd 9
09/6/2019 BE 5:18 PM
Mikael Första dagen i skolan möts Mikael av ett klassrum där bänkarna är placerade i rader och barnen sitter en och en. Alla bänkar är vända mot katedern som står längst fram. Läraren gör tidigt klart för Mikael och de andra barnen i klassen att de inte får samtala med varandra och att hon inte är intresserad av att barnen ska samarbeta. För att förstärka detta har läraren vid ett tidigare tillfälle skrivit på tavlan: 1) Lyssna på din lärare! 2) Arbeta tyst! 3) Passa tiderna! Utanför rutan står ett namn, vilket betyder att det barnet har talat när läraren talat. Läraren instruerar barnen och de ska tysta ta emot informationen. Om de inte förstår, ska de enskilt, tillsammans med läraren, lösa problemet. För Mikael, som i förskolan uppmuntrades till att tänka och tala om olika innehåll, blir den nya situationen i skolan, att sitta still och tyst arbeta, mycket annorlunda. Han är van vid att lyssna på sina kamrater för att få reda på hur de kommer fram till olika lösningar. I skolan är detta närmast omöjligt eftersom barnen inte får arbeta i par eller i grupp. Lärarens undervisningssätt ger inte heller barnen möjlighet att vidare utveckla sina erfarenheter från förskolan. Mikael blir osäker i sin nya miljö, fogar sig och arbetar tyst och lydigt. Efter en termin har Mikael inte funnit sig tillrätta i skolan och han ägnar sina första skolmånader åt att lära sig förstå hur läraren utformar sin undervisning och hur han ska förhålla sig till den.
Fredrika För Fredrika blir mötet med skolan mycket annorlunda. I hennes klass rum är bänkarna placerade i en u-form där alla barn kan ha ögonkon takt med varandra. Det finns ingen kateder i klassrummet men läraren har en stol som hon kan flytta runt beroende på innehållet i och for men av undervisning. Fredrika tycker det är roligt i skolan, hon har en bra relation till sin lärare och vågar säga ifrån om det är något hon inte är nöjd med. Läraren går aktivt in för att barnen ska samarbeta och skapa nya relationer och de måste arbeta med klasskamrater som de förut själva inte tagit kontakt med. För Fredrika, som möts av en lärare som uppmuntrar henne i arbetet och ser hennes tidigare erfarenheter från förskolan som en tillgång och bas att utgå ifrån, blir mötet med
10
4714085_När barn lär av varandra_Korr2.indd 10
09/6/2019 BE 5:18 PM
skolan tämligen odramatiskt i den bemärkelsen att relationer och ak tiviteter utvidgas och byggs på istället för att avbrytas. Det medför att hon inte behöver arbeta med att ta reda på lärarens intentioner.
(Ur ”Först var det roligt, sen blev det tråkigt och sen vande man sig”. Barns möte med skolans värld. Pramling, Klerfelt & Williams Graneld, 1995.)
Det är längesedan de här episoderna utspelade sig. Trots tidsperspektivet så kan berättelserna peka på flera viktiga aspekter för barns samlärande. Det handlar om miljön, hur barn kan placera sig och vilka möjligheter de ges att röra sig i olika rum, att vara med varandra och att utnyttja och använda talutrymmet tillsammans med kamrater och vuxna. Det handlar också om vuxnas attityder och förhållningssätt till barns samarbete, alltså i vilken utsträckning barn ges möjlighet att kommunicera och interagera i olika situationer och sammanhang och på vilka sätt vuxna stöttar barns självförtroende i att vara, tala och uttrycka sig i olika former. Men den mest angelägna aspekten att framhålla är kanske vikten av att barn vill vara med andra barn. Barns samlärande visar sig redan i tidig ålder ha en unik styrka. Barn uppskattar och mår bra av att få vara tillsammans med andra barn. Gemensamt utforskar de världen, lär sig prata och leka, samarbeta, tävla, bråka, lösa konflikter, gråta, känna delaktighet, omsorg och oändligt mycket mer. När barn träffas regelbundet formas kamratrelationer. Därför är förskolan, fritidshemmet och skolan viktiga mötesplatser, där barn ges möjligheter att utöka sin krets av kamrater, påbörja varaktiga relationer och skapa nya sammanhang tillsammans med andra barn och vuxna. Vissa barn behöver extra hjälp för att hitta in i och ta vara på samlärande sammanhang. Då krävs också att de vuxna har en pedagogisk medvetenhet i sitt arbete och ett didaktiskt kunnande. De kan då i spontana och planerade situationer skapa intresse för olika innehåll och på ett lekfullt och omsorgsfullt sätt bidra 11
4714085_När barn lär av varandra_Korr2.indd 11
09/6/2019 BE 5:18 PM
till att vidga och fördjupa barnens omvärld. Lek är då självklart ett viktigt verktyg. I förskolan har lek en mycket betydelsefull position som bör stå i centrum i all verksamhet. Lek kan både bidra till att skapa tillfällen för barn att vara tillsammans och öva sig på socialisering, och vara ett pedagogiskt redskap med syfte att uppmärksamma och fördjupa barns kunskapande om olika innehåll. Det har inte alltid varit givet att barn ska lära av varandra. Historiskt sett har det varit vanligare att låta det enskilda barnet lösa problem på egen hand för att på så sätt lära sig att förstå. Det var den vuxne som förfogade över kunskap och såg till att barnen ”fylldes” med relevanta lärdomar. Kamraters eventuella insatser i undervisningen handlade möjligtvis om att hjälpa läraren att upprätthålla ordning i klassrummet. I dag betraktas barns samarbete på ett annat sätt och föreställningen att tystnad är en förutsättning för lärande har inte bara ifrågasatts, det har visat sig att den också begränsar barns lärande. Genom erfarenheter och forskning vet vi att det är viktigt att barn tillsammans med kamrater och vuxna får sätta ord på tankar och handlingar och reflektera över verkligheten, struktur och sig själva. Språkliga uttryck i samspel med andra hjälper barn att bli medvetna om sina tankar och sitt lärande. Tillsammans med andra blir kunskap en obegränsad resurs. Lärande och förståelse hos enskilda människor betyder inte att andra fråntas möjligheten att lära (Sheridan & Williams, 2007; Säljö, 2000). Numera framhålls gruppen och kollektiva insatser i pedagogiska sammanhang som en grogrund för människor att hitta sin identitet, öka sitt självförtroende och känna trygghet tillsammans med andra. Utifrån ett samhällsperspektiv står samverkansfrågor ofta i fokus när man talar om vad som är värdefulla kunskaper i dagens och morgondagens samhälle. Ordspråket ”ensam är stark” blir tämligen verkningslöst utifrån ett sådant perspektiv. Istället blir 12
4714085_När barn lär av varandra_Korr2.indd 12
09/6/2019 BE 5:18 PM
det intressant att vända på uttrycket och framhålla motsatsen. I många sammanhang blir vi starkare tillsammans med andra och klarar av att göra sådant som hade varit svårt att genomföra på egen hand. Starka självständiga individer är viktiga, men utan individens förmåga att ta andras perspektiv och samverka skulle inte vår civilisation fortsätta så länge till. I förskolan och skolan går det kollektiva och det individuella hand i hand. I grupper av barn handlar det alltså om att se det individuella barnet, samtidigt som barn behöver kamrater och fostran för ett samhälle som bygger på tolerans och samarbetsförmåga. Miljön i förskolan och skolan skapas i stor utsträckning av den grupp av människor som är delaktiga, alltså av barn, lärare och föräldrar. Alla dessa människor är involverade i att skapa sin egen vardag, och är samtidigt en del i möten med andra. Möten som kan bli till samlärande situationer där människor lyfts fram, trivs och utvecklas (Veraksa & Sheridan, 2018; Williams & Sheridan, 2018). Den här boken handlar om barns samlärande och dess utgångspunkt är att konstruktivt samarbete mellan människor skapar kreativitet och främjar lärande. Boken bygger på den forskning som jag under många år arbetat med, där jag lyft fram dimensionen barnet som aktör i olika sammanhang och då framför allt i förskolan. Det innebär att ta utgångspunkt i ett barnperspektiv för att uppmärksamma barns möjligheter till lek, delaktighet, inflytande och aktörskap inom olika områden. Syftet med boken är att visa hur barns lärande utvecklas i samspel och kommunikation med kamrater. Jag beskriver dels olika situationer och sammanhang när barn lär av varandra, dels hur barn själva uttrycker sig om att lära av och lära kamrater. Jag diskuterar barns samlärande med utgångspunkt i olika teorier. Att lära av varandra innebär här ett ömsesidigt lärande mellan barn, som innefattar såväl att lära en kamrat något som att själv lära av en kamrat. 13
4714085_När barn lär av varandra_Korr2.indd 13
09/6/2019 BE 5:18 PM
I boken finns exempel från empiriska studier med barn i förskolan och skolan som beskriver barns deltagande processer och språkliga uttryck i samspel och kommunikation med varandra. Alla namn på såväl barn som förskolor och skolor i exemplen är fiktiva. I min forskning har det blivit tydligt att när ett barn lär ett annat barn något, vare sig det sker spontant i en leksituation eller om ett barn blir tilldelat uppgiften att undervisa en kamrat, är själva samspelet mellan barnen det primära. Det spelar inte så stor roll vem som lär vem. Vad jag har blivit uppmärksam på i flera av studierna är att barn skapar situationer med varandra som för dem blir meningsfulla sammanhang. Sammanhang där de på olika sätt samspelar med alla barn som är involverade i situationen och där lärande sker i kommunikationen och samspelet mellan barnen. Men när barn lär av varandra i förskolan, på fritidshem, i skolan och inom andra utbildningsinstitutioner finns också lärare och andra vuxna närvarande i sammanhanget. Därför diskuterar jag också betydelsen av lärares förhållningssätt i lärandesituationer för att kommunikation och samarbete mellan barn ska utvecklas. En viktig fråga blir hur lärare kan bidra till att göra barn uppmärksamma på att de kan samarbeta, lära av varandra och bli medvetna om varandras olikheter. Hur barn själva uttrycker vad det innebär att lära av varandra och hur det visar sig i deras vardag är naturligtvis av stor betydelse när det gäller barns samlärande. Anser barn att de får samarbeta i förskolan och skolan, och i så fall när och hur? Vad är det barn vill samarbeta kring och vilka avsikter har de när de lär varandra? Vem lär av vem, och hur tar det sig uttryck i spontana lärandesituationer? Kan de rutinsituationer som finns i förskolan, vilkas ramar ofta är satta av de vuxna, bidra till att barn lär av varandra? Dessa frågor tycker jag är angelägna för att förstå vad det innebär att barn lär av varandra. Alla förskolor, 14
4714085_När barn lär av varandra_Korr2.indd 14
09/6/2019 BE 5:18 PM
fritidshem och skolor utvecklar sina egna regler, värden och koder som är viktiga just där. Men alla de kulturer som barn befinner sig i, utanför och i förskolan, skolan och i fritidsverksamheter, kan också likna varandra. Det som den här boken förhoppningsvis kan medverka till är att belysa vikten av barns betydelse för barn i olika situationer, där barn ges rätten att vistas i miljöer som sprudlar av glädje, samhörighet, kommunikation och lekfullt lärande. Med andra ord – miljöer där det ges många möjligheter till samlärande.
15
4714085_När barn lär av varandra_Korr2.indd 15
09/6/2019 BE 5:18 PM
N
är barn möts startar alltid något slags samspel. Hur det
sedan utvecklas beror både på den miljö barnen vistas i, den kultur de skapar tillsammans med varandra
och på de vuxnas attityder till samarbete. Samspelet kan bli utgångspunkt för ett konstruktivt samlärande bland barnen. I denna reviderade upplaga framhålls vikten av att vuxna stöttar barns självförtroende och på ett lekfullt och omsorgsfullt sätt bidrar till att vidga och fördjupa barnens omvärld. Att arbeta med gruppen som helhet kan skapa inkluderande lärmiljöer av hög kvalitet så att alla barn känner sig delaktiga, upplever att de har inflytande i sin vardag och ges möjligheter att utveckla sin fulla potential. Pia Williams visar att idén om att lärande sker i kommunikation och samspel mellan barn får stöd hos flera olika pedagogiska teoretiker, bland andra Piaget och Vygotskij. Hon visar också med många exempel hur samlärande fungerar i barnens vardag, både i förskola, förskoleklass och skolans tidiga år. Pia Williams är professor i Barn- och ungdomsvetenskap vid Göteborgs universitet, institutionen för pedagogik, kommunikation och lärande.
Best.nr 47-14085-5 Tryck.nr 47-14085-5