TRAUMAORTOPEDI
GUNNAR SANDERSJÖÖ
MIKAEL SANSONE
JON KARLSSON
Kopieringsförbud
Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus
Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access.
Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad.
Användning av detta verk för text- och datautvinningsändamål medges ej.
Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare.
Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.
Art.nr 46340
ISBN 978-91-44-17528-7
Upplaga 1:1
©Författarna och Studentlitteratur 2023
studentlitteratur.se
Studentlitteratur AB, Lund
Illustrationer: Gunnar Sandersjöö
Formgivning inlaga: Werner Schmidt
Ombrytning inlaga: Werner Schmidt
Formgivning omslag: Francisco Ortega
Printed by Latgales Druka, Latvia 2023
INNEHÅLL
FÖRORD 9
FÖRFATTARPRESENTATION 11
01 / Allmänt om traumaortopedi 13
Multitrauma och ortopedi 13
Massiv blödning och ortopedi 15
Skottskador och ortopedi 19
Öppna frakturer och traumatiska amputationer 22
Kompartmentsyndrom 26
Patologisk fraktur 28
02 / Kotpelarens skador 33
Ryggstatus 33
Neurologstatus 33
Halsryggskador 34
Occipitalkondylfraktur (C0) 36
Atlanto-occipital dislokation (C0/C1) 37
Atlasfraktur (C1) 39
Densfraktur (C2) 40
Traumatisk spondylo-olisthes (C2)
– hangmanfraktur 42
Subaxiala frakturer och skador (C3–T1) 43
Thorakala och lumbala frakturer 46
Skador på sakrum 51
03 / Bäckenets skador 55
Bäckenringsfrakturer 55
Bäckenets avulsionsfrakturer 59
Acetabulumfraktur 61
04 / Axelns skador 65
Axeldistorsion 65
Sternoklavikularledsluxation 66
Klavikelfraktur 69
Akromioklavikularledsluxation 72
Skapulafraktur 74
Benig Bankartskada/glenoidfraktur 76
Skapulothorakal dissociation 77
Traumatisk rotatorkuffruptur 79
Glenohumeralledsluxation (axelluxation) 81
Proximal bicepsruptur 85
05 / Överarmens skador 87
Proximal humerusfraktur 87
Diafysär humerusfraktur 91
Distal humerusfraktur 93
Pectoralis major-ruptur 96
Tricepsruptur 96
Distal bicepsruptur 98
06 / Armbågens skador 99
Armbågsstatus 99
Intraartikulär skärningsfraktur i armbåge
( coronal shear-fraktur) 100
Olekranonfraktur 102
Caput radii-fraktur 105
Processus coronoideus-fraktur 107
Isolerad armbågsluxation och frakturluxation 109
07 / Underarmens skador 113
Monteggiafraktur 113
Diafysär underarmsfraktur 114
Galeazzifraktur 117
08 / Handledens skador 119
Handledsstatus 119
Distal radiusfraktur 120
Skada på triangulära fibrokartilaginära komplexet (TFCC) 124
Skafolunär ligamentskada 126
Lunotrikvetral ligamentskada 127
Perilunär luxation 128
09 / Handens skador 131
Handstatus 131
9.1 Karpalbensskador 133
Skafoideumfraktur 133
Dorsalt slitfragment från os triquetrum 136
Fraktur av hamulus os hamatum 136
Fraktur av os pisiforme 137
Kapitatumfraktur 137
9.2 Metakarpalbensfrakturer 139
Intraartikulär CMC-1-fraktur (Bennetfraktur):
Green typ I 140
Komminut CMC-1-basfraktur (Rolandofraktur):
Green typ II 141
Extraartikulär metakarpale 1-fraktur: Green typ 3 141
Intraartikulär CMC-5-fraktur (omvänd Bennetfraktur eller Tennebfraktur) 142
Intraartikulär fraktur CMC-2–4 142
Hamato-metakarpal frakturluxation 143
Diafysär metakarpale 1-fraktur 143
Diafysär tvärfraktur metakarpale 2–5 144
Spiralfraktur metakarpale 2–5 145
Subkapitulär metakarpalbensfraktur 146
9.3 Metakarpofalangealledsskador 148
Ulnar kollateralligamentskada MCP-1 148
Radial kollateralligamentskada MCP-1 149
Kollateralligamentskada MCP-2–5 150
Dorsal luxation MCP-1 150
Dorsal luxation MCP-2–5 151
9.4 Falangskador 153
Traumatisk Boutonnièredeformitet 153
Dorsal PIP-ledsluxation 153
Lateral IP-ledsluxation 155
Volar PIP-ledssubluxation med fraktur 155
Intraartikulär dorsal/volar falangbasskada 155
Intraartikulär lateral falangbasskada 157
T-fraktur och komminut fraktur (pilonfraktur) 157
Extraartikulär falangbasskada 158
Skaftfraktur 159
Subkapitulär falangfraktur 160
Kondylfraktur 160
Fraktur i ändfalangen 161
9.5 Handens senskador 162
Flexorsenskador 162
Extensorsenskador 163
10 / Lårbenets skador 167
Höftstatus 167
Caput femorisfraktur 168
Cervikal femurfraktur 170
Pertrokantär femurfraktur 172
Subtrokantär femurfraktur 174
Periprostetisk höftfraktur 176
Diafysär femurfraktur 178
Femurkondylfraktur 181
Proximal hamstringsruptur 183
Muskelbristning lår 184
Distal hamstringsruptur 185
Quadricepsseneruptur 186
11 / Knäledens skador 189
Knädistorsion och status 189
Patellafraktur 190
Patellarseneruptur 192
Eminentiafraktur 194
Patellaluxation 195
Knäluxation 196
Medial kollateralligamentskada 198
Lateral kollateralligamentskada 199
Främre korsbandsskada 200
Bakre korsbandsskada 202
Meniskskada 203
Låst knä 204
12 / Underbenets skador 207
Tibiakondylfraktur 207
Diafysär underbensfraktur 210
Distal tibiafraktur – pilonfraktur 213
Gastrocnemiusruptur 216
13 / Fotledens skador 219
Fot-/fotledsstatus 219
Fotledsdistorsion 220
Fotledsfraktur 222
Hälseneruptur 226
Peroneusruptur 228
Peroneusseneluxation 229
Tibialis posterior-ruptur 230
Tibialis anteriorruptur 232
14 / Fotens skador 235
Subtalusluxation 235
Talusluxation 237
Talusfraktur 237
Fraktur i caput tali 238
Fraktur i processus lateralis tali 239
Fraktur i processus posterior tali – tuberculum lateralis 240
Fraktur i processus posterior tali – tuberculum medialis 240
Fraktur i collum tali 241
Fraktur i corpus tali 242
Kalkaneusluxation 244
Kalkaneusfrakturer 245
Avulsionsfraktur på processus anterior calcanei (Snuppefraktur) 246
Isolerad kompressionsfraktur på processus anterior calcanei 246
Fraktur på tuber calcanei 247
Fraktur på processus mediale calcanei 248
Fraktur på sustentaculum tali 248
Extraartikulär fraktur på corpus calcanei 249
Intraartikulär kalkaneusfraktur 250
Fraktur/luxation i Choparts led 252
Navikularefraktur 254
Kuboideumfraktur 255
Kuneiformefraktur 256
Lisfrancluxation 257
Metatarsalbensfraktur 259
Metatarsofalangealledsluxation/-distorsion 262
Sesambensfraktur 262
Tåfraktur 263
Interfalangealledsluxation 264
Fotens flexorsenskador 265
Fotens extensorsenskador 266
REGISTER 269
03 / Bäckenets skador
Bäckenringsfrakturer
ICD-10: S32.10, S33.2, S32.30, S32.40, S32.50, S33.4
Allmänt
Ofta delas bäckenskador in i stabila och instabila bäckenfrakturer. Det är dock stor skillnad på vad som i den akuta traumatiska situationen menas med instabil bäckenfraktur och vad det betyder ur ett mer långsiktigt perspektiv. För att än mer förvirra är stabilitetsbegreppen inte absoluta, utan används snarare längs en glidande skala.
För att underlätta klassifikationen delas stabilitetsbegreppet lämpligen upp i
två grupper:
Ǵ fraktur som bidrar till en hemodynamisk instabilitet
Ǵ fraktur som kan ge en biomekanisk instabilitet avseende bäckenets oförmåga att långsiktigt motstå fysiologiska krafter utan att dislocera.
Vid hemodynamisk instabilitet kommer blödningen från råa frakturytor, venplexa eller sönderslitna artärgrenar. De två första typerna är lågtrycksblödningar och tamponeras relativt fort om mottrycket blir tillräckligt stort, vilket inte alltid är fallet med arteriella blödningar. För minskad blödning i det sistnämnda fallet får man förlita sig på ett sjunkande artärtryck kombinerat med kroppens primära och sekundära hemostas (kärlspasm, trombocytplugg och koagulation). I annat fall krävs mycket omfattande mottryck (packning), tillförd plugg (coiling) eller ligering av blödande kärl.
Den biomekaniska stabiliteten i bäckenringen beror huvudsakligen på de bakre ligamenten och för att dessa ska rupturera krävs vanligen högenergivåld. Vid den långsiktiga stabilitetsbedömningen försöker man
bedöma hur skadade dessa ligament är, men då bedömningen görs från slätröntgen och/ eller DT-bilder sker bedömningen oftast efter indirekta tecken, såsom avulsionsfragment och felställning.
Anatomi
Bäckenringen består av tre ben förenade med starka bakre ligament: sakrospinala ligamenten (som hindrar utåtrotation av bäckenhalvorna), sakrotuberala ligamenten (som hindrar vertikal dislokation av bäckenet) och sakroiliacaligamenten. Dessutom bidrar de iliolumbala ligamenten med L5-kotans transversalutskott som ankare baktill, samt symfysen framtill.
Vid artärskada interfererar frakturen vanligen med grenar från a. iliaca interna. Bakre skador, framför allt vid foramen ischiadicum, skadar ofta a. gluteus superior eller a. sacralis lateralis, medan främre bäckenskador kan lacerera a. pudenda interna.
De sakrala nervgrenarna skadas ofta vid frakturer i nervutträdena, eller vid påverkan på spinalkanalen.
Klassifikation
Enligt Young-Burgess med definition av skademekanism och kvantifiering av kraften vid skadetillfället:
AP c (Anterior Posterior c ompression)
Direktvåld mot bakre spina iliaca eller kraftigt utåtrotationsvåld av ena eller båda
höftlederna ledande till utåtrotation av bäckenhalvorna. Förekommer t.ex. hos bilförare vid frontalkollision, hos fotgängare påkörda av bil eller vid MC-olyckor. Indelas i grad APC 1−3.
APC-1: Ingen påverkan på bakre ligament. Radiologiskt föreligger symfysvidgning < 2,5 cm alternativt dislokation av os pubisfraktur < 1,5 cm, samt ibland minimal vidgning anteriort i SI-leden.
APC-2: Här föreligger rupturerade sakrospinala-, sakrotuberala- och främre sakroiliaca ligament. Bakre sakroiliacaligament är däremot hela. Radiologiskt föreligger symfysvidgning > 2,5 cm, ”open book ”-skada, alternativt vidgning av en os pubisfraktur. SI-leden är vidgad (öppen) anteriort.
APC-3: Främre och bakre komplex är rupturerade. Hemipelvis är avlöst, men utan vertikal dislokation.
Lc (Lateral Compression)
Vanligaste frakturtypen avseende bäckenet. Skadan uppkommer genom direktvåld mot ena crista eller via caput femoris, vilket i sin tur leder till inåtrotationsvåld. Förekommer ofta vid trafikolyckor då patienten blir påkörd från sidan, eller som lågenergitrauma då patienten faller på sin höft. Indelas i LC grad 1–3.
LC-1: Fraktur av os pubis, alternativt ruptur av symfysen med omlottställning av os pubis, oftast med mindre ipsilateral kompressionsfraktur av sakrum.
LC-2: Fraktur av os pubis i kombination med bakre ipsilateral fraktur. Ilium är dessutom roterad medialt.
LC-3: Som ovan i kombination med en kontralateral ”open book”-skada.
Vs (Vertical Shear)
Vertikal fraktur i sakrum, SI-led eller ilium och med vertikal dislokation. Skadan uppkommer vanligen vid fall från höjd.
cMI (Combined Mixed Injury) Blandform av ovan nämnda.
APC-1, LC-1 kan sägas vara biomekaniskt helt stabila då bakre ligamenten är intakta.
APC-2, LC-2 tillhör en mellangrupp. De är förenade med viss instabilitet i rotation, men med kvarvarande vertikal stabilitet. APC-3, LC-3 och VS är biomekaniskt höggradigt instabila.
diagnostik
stAt U s
Hudkostymen inspekteras: Finns hematom i skrotum eller labia? Förekomst av subkutan avhandskningsskada dorsalt (MorelLavallée - syndrom)?
Undersök om det finns blödningar från uretra, rektum och vagina vilket, liksom sår i perineum, ger indikation på att skadan kan vara öppen.
Benlängdsskillnad kan förekomma vid en omfattande vertikal felställning.
Provokation av bäckenvingarna kan ofta påvisa instabilitet eller smärta.
Distalstatus: Perifera pulsationer i benen bör kontrolleras med tanke på kärlskada i a. iliaca externa. Vid osäkerhet kontrolleras jämförande blodtryck med armen, ABI . Ett index under 0,9 ger misstanke om artärskada.
Det är viktigt att undersöka motorik och sensorik avseende eventuell nervskada, inklusive sakrala grenar.
r A d I o L o GI
DT ger information om anteroposterior och vertikal dislokationsgrad.
Alternativ undersökning är slätröntgen i form av ”inlet”-projektion” (strålriktning 60° från huvudet riktat mot bäckenet) och ”outlet-projektion” (strålriktning 45° från fötterna mot symfysen), samt lateral projektion.
För allvarlig ligamentskada indikerande behandlingskrävande biomekanisk instabilitet talar:
Ǵ symfysvidgning > 2,5 cm
Ǵ vidgning/dislokation av SI-leden
Ǵ vertikal dislokation > 1 cm
Ǵ avulsionsskador av spina iliaca, tuber ischiadicum och/eller L5-kotans transversalutskott.
Behandling
AKU t BEHAN d LING
Om patienten är hemodynamiskt instabil och annan blödningskälla uteslutits eller bäckenblödning säkerställts och stabiliserats, koncentreras behandlingen på att ersätta blodförluster och att stoppa blödningen. För ett vidgat bäcken (”open book)” kan bäckengördel ha en funktion, annars inte. Eventuellt anlagd gördel kan i allmänhet avlägsnas efter 6 timmar.
Aortakompression, bäckenpackning , Reboa , angiografi och/eller coiling är ytterligare möjligheter beroende på allvarlighetsgrad.
Är patienten hemodynamiskt stabil kan bäckenringsskadan lämnas därhän i akutskedet, med undantag för vertikala felställningar där sträckbehandling har ett värde (15 % av kroppsvikten). Ställningstagande till operativ behandling görs i senare (lugnt) skede.
Stabila frakturer kan mobiliseras omgående, men de flesta patienter kan behöva läggas in för smärtlindring och mobilisering.
d EFINI t IV BEHAN d LING
APC-1, LC-1: Är stabila och kan mobiliseras med full belastning. Mobilisering kan försvåras p.g.a. svår smärta, varför operativ stabilisering i undantagsfall övervägs. VS med mindre än 0,5 cm dislokation lämpar sig också för försök till icke-operativ behandling.
APC-2, APC-3, LC-2, LC-3, VS: Kräver som regel både främre och/eller bakre fixation.
P osto PE r At IV BEHAN d LING
Postoperativ stabilitet avgör eventuell belastning. Frakturen läker i allmänhet på ca 6 veckor.
Kontrollröntgen sker inför belastning och därefter vid behov.
Trombosprofylax är av värde p.g.a. stor trombosrisk.
Komplikationer
Ǵ Smärta. Vanligt från sakrumfraktur eller SI-leden, ofta p.g.a. pseudartros, felläkning eller permanent nervskada. Felläkning, definierat som benlängdsskillnad > 1 cm (i vissa studier 2 cm), har visat sig vara förenad med bestående smärta i många fall.
Ǵ Nervskador förekommer hos 3–8 %, framför allt vid LC- och VS-skador samt skador på sakrum, i det senare fallet involverande L5- och S1-rötterna. Vanligaste nervskadan sitter i truncus lumbosacralis eller n. gluteus superior. Återkomst av nervfunktion har beskrivits hos 30–50 % av patienterna, i vissa fall så sent som upp till 2 år efter skadan.
Ǵ Uretraskador är vanligare hos män; 3–25 % incidens har beskrivits.
Ǵ Sexuell påverkan: erektil dysfunktion hos ca 12 % av män, dyspareuni hos 2 % av kvinnor.
Ǵ Djup ventrombos och lungemboli
Bäckenets avulsionsfrakturer
ICD-10: S32.30, S32.40, S32.80
Allmänt
Avulsionsskador runt höftleden är relativt ovanliga och drabbar vanligen idrottande ungdomar i åldrarna 14–25, även om frakturerna också har beskrivits hos äldre.
Skadan uppkommer oftast i samband med en kraftfull muskelkontraktion, men förekommer även efter direktvåld vid trauma. Avulsionsfrakturer sker vanligtvis i apofyserna, varför begreppet ”apofyseolys” har använts. Apofyserna utgör sekundära ossifikationscentra och är involverade i utvecklingen av skelettets form utan att bidra till dess längdtillväxt.
Anatomi
Musklerna runt bäckenet är relaterade till typiska avulsionsskador:
Ǵ M. sartorius orsakar avulsion av spina iliaca anterior superior med dislokation distalt och lateralt via den gemensamma kraften från m. sartorius och m. tensor fascia lata.
Ǵ M. rectus femoris orsakar fraktur av spina iliaca anterior inferior. Dislokationen är vanligen liten, eftersom rektusmuskeln även har ursprung från höftledskapselns ovansida. Stor dislokation innebär sannolikt att båda ursprungen är avlösta.
Ǵ M. obliquus externus, m. obliquus internus och m. transversus abdominis orsakar avulsion av crista iliaca.
Ǵ M. semitendinosus, m. semimembranosus och m. biceps femoris orsakar avulsion av tuber ischiadicum.
Indelning/klassifikation
Indelning sker efter lokal och ibland dislokationsgrad:
Ǵ tuber ischii
Ǵ spina iliaca anterior inferior (SIAI)
Ǵ spina iliaca anterior superior (SIAS)
Ǵ övre kanten av os pubis
Ǵ crista iliaca.
diagnostik
stAt U s
Patienten anger plötsligt uppkommen smärta, ibland svullnad och kraftlöshet.
Lokal ömhet med eventuell svullnad och blödning noteras.
r A d I o L o GI
Slätröntgen är ofta tillräcklig för diagnos. Jämförelse med motsatt sida kan ibland behövas för att säkerställa diagnosen. DT kan ge detaljerad information om dislokationsgrad.
MR har inget omedelbart värde, men kan hjälpa när differentialdiagnosen är senruptur, utan avulsion.
Vid läkning förekommer ofta exostosliknande massiv kallusformation, vilken kan misstas för malignitet, framför allt om inget omedelbart trauma finns i anamnesen.
Behandling
Akut behandling
Analgetika och partiell avlastning med kryckor. Ställningstagande till eventuell operation i ett senare skede
d EFINI t IV BEHAN d LING
Icke-operativ behandling
Åtminstone samtliga avulsionsskador med dislokation < 2 cm. De flesta studier visar att de flesta avulsionsfrakturer kan behandlas icke-operativt. Kryckavlastning sker under 2–3 veckor. Frakturerna läker i allmänhet
med icke-operativ behandling på ca 4–6 veckor, med möjlig återgång till idrottsaktivitet efter 8–12 veckor.
operativ behandling
Stor dislokationsgrad (2–3 cm) vid en avulsionsfraktur av tuber ischii (fästet av hamstringsmuskulaturen) är en indikation till akut operativ intervention för att undvika komplikationer i form av pseudartrossmärta eller nedsatt hamstringskraft.
Stor dislokation av SIAI-fraktur kan medföra begränsad höftrörlighet då benfragmentet kommer i kläm anteriort, och utgör således indikation för operation.
Flera studier har visat att symtomatisk pseudartros utgör indikation för öppen reposition och osteosyntes.
Hos tävlingsidrottare kan operativ behandling förkorta rehabiliteringstiden.
Komplikationer
Ǵ benblock anteriort, som förekommer efter läkning av dislocerad SIAI-fraktur
Ǵ nedsatt muskelkraft beroende på resttillstånd efter operation eller läkning av fragment i ett dislocerat läge, som leder till muskelförkortning
Ǵ smärta p.g.a. utebliven läkning (pseudartros)
Ǵ ischialgi vid tuber ischii-frakturer.
Acetabulumfraktur
ICD-10: S32.40
Allmänt
Acetabulumfrakturer förekommer antingen vid högenergiskada hos unga, eller som lågenergiskada hos äldre vid fall i samma plan. Skadan uppstår antingen via ett direkt slag mot trochanter major-området, eller axialt våld då caput femoris drivs in i acetabulum. Typen av acetabularskada beror på caput
femoris läge i skadeögonblicket. Direktvåld mot trochanter-massivet orsakar vanligen en transversell fraktur, dashboard injury. Axialt våld leder till en bakväggs- eller bakre pelarskada. Våld mot utåtroterad höft orsakar skada på främre pelaren. En inåtroterad höft påverkar den bakre pelaren. Abduktion leder till låg transversell skada och adduktion ger hög transversell skada.
Luxation av caput femoris, centralt eller bakåt, förekommer hos upp emot 30 % av acetabulumfrakturer.
Lungembolier är inte ovanliga och förekommer relativt ofta redan vid ankomst till sjukhus.
Anatomi
Acetabulum är belägen i föreningen mellan ilium, ischium och os pubis. De viktiga anatomiska delarna i acetabulum utgörs av
främre och bakre pelare, fram- och bakvägg, domen/taket och quadrilaterala plattan. Letournel , som står för klassifikationen, beskrev acetabulum som en skål, upphängd i ett uppochnervänt ”Y”, bestående av de främre och bakre pelarna.
Främre pelaren, som är störst, består av benen i främre ilium från cristakanten till ramus superior, inkluderande framväggen. Bakre pelaren sträcker sig från bakre delen av pelvis till tuber ischii, inkluderande bakväggen. Bakvägg, framvägg och domen utgör begränsningarna av ledhålan, och quadrilaterala plattan den mediala väggen av acetabulum.
Indelning/klassifikation
Klassifikation enligt Letournel sker genom att definiera skadade anatomiska lokalisationer. Acetabulum delas in i fyra huvudsakliga skaderegioner som ligger till grund för klassi-
fikationen: främre och bakre pelaren, samt fram- och bakväggen. Fraktursystemen delas in i tio olika typer som grupperas i 5 enkla och 5 associerade frakturer:
Enkla skador
Ǵ bakvägg
Ǵ bakre pelare
Ǵ framvägg
Ǵ främre pelare
Ǵ transversell fraktur.
Associerade frakturer
Ǵ bakvägg + bakre pelare
Ǵ transversell + bakvägg
Ǵ T-formad
Ǵ främre pelare + bakre hemitransversell
Ǵ 2-pelarskada .
diagnostik
stAt U s
Ofta föreligger svår och intensiv smärta från ljumsken/höften. I vissa fall förekommer rotationsfelställning och förkortning av benet.
Kontroll av distalstatus bl.a. avseende ischiadicusfunktion är viktig.
Associerad knäskada (ligamentskada) är vanlig vid dashboard injury.
r A d I o L o GI
DT ligger till grund för klassifikation och för tilläggsinformation om ledfragment, acetabularväggen, rotation av fragmenten, kompressionsskada, skada på caput femoris etc.
Slätröntgen kan ge samma information som DT, med frontalbild av bäckenet kombinerad med s.k. Judetprojektioner med rotation 45° utåt (iliumbild), samt 45° inåt (obturatoriusbild).
Vid bedömning är det av vikt att avgöra om frakturen ligger i eller utanför belastad ledyta.
Vid DT-undersökning motsvaras detta område av en yta som representerar de översta 10 mm av acetabulum.
Behandling
AKU t BEHAN d LING Inläggningsfall.
Eventuell luxation reponeras akut i generell anestesi, varefter femursträck oftast bör anläggas. Central luxation kan ibland kila fast och vara svår eller omöjlig att reponera slutet. Sträckbehandling kan även övervägas vid subluxation för att avlasta ledbrosket inför mer definitiv operation.
d EFINI t IV BEHAN d LING
Icke-operativ behandling
Med acceptabla frakturlägen tillåts mobilisering med avlastning (alternativt stegmarkering) på den skadade sidan.
Ǵ Ledkongruens ska föreligga i samtliga radiologiska projektioner.
Ǵ Dislokation < 2 mm i belastad ledyta tillåts.
Ǵ Dislokation > 2 mm utanför belastad ledyta accepteras vid kongruens.
Ǵ Fraktur engagerande < 30 % av bakväggen.
Ǵ Inga dislocerade intraartikulära fragment.
Sen dislokation av det skadade frakturområdet är sällsynt, möjligen med undantag för acetabularfrakturer kombinerade med bäckenringsskador. Kan patienten inte avlasta rekommenderas mobilisering i rullstol.
Radiologisk kontroll sker förslagsvis efter 2 och 6 veckor.
Läkningstid är 6–8 veckor.
operativ behandling
Målet med behandlingen är anatomisk reposition av ledytan och en stabil konstruktion, som tillåter tidig mobilisering. Den operativa behandlingen kräver stor vana.
Idealiskt sker operativ behandling så fort patientens tillstånd tillåter, helst inom 3 veckor.
Hos äldre med osteoporotiskt skelett och fragmenterad ledyta och/eller allvarlig skada på caput femoris rekommenderas primär höftartroplastik.
P osto PE r At IV BEHAN d LING
Rörelseträning initieras så fort som möjligt. Om tillfredsställande stabilitet nåtts på den skadade sidan brukar markeringsgång tillåtas. Frakturerna bedöms oftast som fullt belastningsbara efter ca 8–10 veckor.
NSAID och/eller strålbehandling kan övervägas mot heterotrop bennybildning.
Radiologisk kontroll sker efter 2 och 6 veckor, samt därefter vid behov.
Komplikationer
Ǵ smärta, vilket oftast beror på posttraumatisk artros
Ǵ nervskador:
N. ischiadicus skadas framför allt vid skada på bakre pelaren och bakväggsskada
N. femoralis skadas ibland vid skada på den främre pelaren
N. gluteus superior ledande till pares av m. gluteus medius och minimus
Ǵ kärlskador: a. femoralis och a. gluteus superior
Ǵ heterotrop bennybildning är ett problem, framför allt vid stor peroperativ blödning, stor friläggning, kombination av främre och bakre friläggning och leder ofta till nedsatt höftledsrörlighet
Ǵ kaputnekros.
Gunnar Sandersjöö är ortoped och verksamhetschef för Trauma, akut kirurgi och ortopedi vid Karolinska Universitetssjukhuset i Stockholm. Mikael Sansone är överläkare och docent inom ortopedi med inriktning mot idrottsortopedi vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg. Jon Karlsson är professor och överläkare på Ortopeden vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg. Övriga medverkandeär Nicklas Olsson, Paul Gerdhem och Viktor Lindgren.
TRAUMAORTOPEDI
Den vuxna människokroppen är uppbyggd av mer än 200 ben vilka har den gemensamma egenheten att samtliga kan frakturera, på olika sätt och på olika ställen. Varje enskild fraktur kan sedan presentera sig med varierande symptom, ha varierande grad av instabilitet, variera i betydelse för kroppens funktion och ha varierande läkningstider. Vid tillägg av samtliga ledbands- och ledkapselskador; stukningar och luxationer; muskel- och senskador går det att ana att antalet möjliga ortopediska skador är enormt och nästintill omöjligt för den enskilde läkaren att kunna i detalj.
Boken Traumaortopedi är unik så till vida att samtliga ortopediska skador är beskrivna, dels avseende utseende, uppkomstmekanism och symtom, dels att det för varje enskild skada finns en beskriven klassificering följt av en specifik behandlingsalgoritm. Med den här boken som stöd ska du på akuten kunna ge svar på alla grundläggande frågor som du, din patient eller den anhörige kan ha avseende en specifik ortopedisk skada. Redan i det första mötet ska du kunna redogöra för utredning, behandling, eftervård och eventuella komplikationer.
Traumaortopedi vänder sig till läkare som möter traumapatienter – på ortopeden, akuten, bakjouren eller på röntgen vid klassificering av skador. Fysioterapeuter, arbetsterapeuter och alla andra som är delaktiga i den ortopediska traumavården kan också ha stor nytta av boken.
Art.nr 46340
studentlitteratur.se