9789144175171

Hybridorganisationer

HALLONSTEN ANNA THOMASSON

OLOF

Kopieringsförbud

Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access.

Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad.

Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare.

Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 46372

ISBN 978-91-44-17517-1

Upplaga 1:1

©Författarna och Studentlitteratur 2023

studentlitteratur.se

Studentlitteratur AB, Lund

Formgivning inlaga: Henrik Hast

Ombrytning inlaga: Team Media Sweden AB

Formgivning omslag: Francisco Ortega

Omslagsbild: Målning av Jackson Pollock, via Alamy Printed

01 / Hybridorganisationer – en utgångspunkt 17

Samhällets sektorer 17

Vad menar vi med ”hybrid”? 28

Sammanfattning och utblick 31

02 / Hybridorganisationer i organisationsforskningen 33

Offentlig sektor i omvandling 34

Konstitutionella hybrider 38

Transaktionskostnadsteori, populationsekologi och organisationsidentitet 42

Sammanfattning och slutsatser 46

03 / Hybridorganisationer i spåren av den nyinstitutionella teorin 47

Den nyinstitutionella organisationsteorin 48

Institutionella logiker 50

Hybriditet av olika institutionella logiker 54

Sammanfattning och slutsatser 58

04 / Professioner, byråkrati och marknad 59

Professionsorganisationer 60

Den professionella logiken 61

Sammanfattning och slutsatser 66

Del II Tolkningar av hybriditet

05 / Hybridorganisationer inifrån 69

En mångfald av mål och intressenter 70

Lös koppling och isärkoppling 71

Organiserat hyckleri och institutionell trängsel 77

Sammanfattning och slutsatser 80

06 / Hybriditet i bredare samhällsperspektiv 83

Samhällets värdesfärer 84

Hybriditet som naturtillstånd 91

Sammanfattning och slutsatser 93

Del III Konsekvenser av hybriditet

07 / Att hantera olika typer av hybriditet 97

Exempel på konstitutionella hybrider 98

Ansvarsutkrävande i hybrida organisationer 105

En mångfald av intressen 110

Sammanfattning och slutsatser 115

08 / Konsten att navigera i hybridorganisationer 117

Att navigera bland motstridiga logiker 118

Yta och innehåll 123

Sammanfattning och slutsatser 127

/ Förändring och anpasslighet 129

Gradvis förändring över tid 130

Konflikt och anpassning 133

Sammanfattning och slutsatser 136

AVSLUTNING 137

Bokens huvudinsikter 138

Är alla organisationer hybridorganisationer? 141

Teoretiska utgångspunkter för att förstå hybriditet 144

Att studera hybridorganisationer 147

Utblick mot verkligheten 150

REFERENSER 153

REGISTER 163

Hybridorganisationer – en utgångspunkt

Detta kapitel fungerar som ingång till studiet av hybridorganisationer, genom att ge en grundläggande preliminär definition av begreppet. Vi gör detta genom att börja med att introducera läsaren till vilka kategorier vi inom företagsekonomin brukar dela in organisationer i och vad dessa kategorier innehåller och betyder. Vi konstaterar också att detta sätt att kategorisera organisationer inte alltid fångar den verkliga bilden och noterar att redan denna preliminära definition ger anledning att fråga sig om alla organisationer inte egentligen är hybrider. Vi undersöker sedan hybridbegreppets språkliga ursprung och ger en kort historisk återblick på de tidiga studier av organisationer som först använde begreppet.

Samhällets sektorer

Det moderna samhället kännetecknas av något som inom den klassiska sociologin brukar kallas funktionell differentiering, det vill säga att olika delar av samhället har olika funktioner och samverkar för en fungerande helhet. Allra tydligast är kanske differentieringen mellan de privata, offentliga och ideella sfärerna, eftersom de styrs

av så pass olika normer och logiker och ofta också representeras av olika typer av organisationer.

Funktionell differentiering har starkt släktskap med det som inom ekonomin kallas arbetsdelning och som är en stark faktor för effektivitet och ökad måluppfyllelse i snart sagt alla sammanhang där människor verkar. I grundläggande mening handlar det om att olika verksamheter specialiserar sig på olika saker – inom ett företag finner vi exempelvis olika enheter eller avdelningar vilka var och en har ett ansvarsområde, exempelvis produktion, utveckling och marknadsföring (variationer förekommer naturligtvis). På ett liknande sätt kan man förstå vårt samhälle som indelat i olika sektorer med organisationer som verkar inom och mellan sektorerna.

Vi har således sektorer för exempelvis politiskt beslutsfattande och offentlig maktutövning (offentlig sektor), marknadsekonomisk värdeförädling och utbyten av varor och tjänster (privat sektor) och social trygghet genom familj och lokalsamhälle. Genom ömsesidiga utbyten och lärande skapar dessa sektorer gemensamt en väl fungerande helhet.1 Detta är naturligtvis bara ett sätt att dela in samhället – vi återkommer senare i boken till andra möjliga kategorier – och det är likaledes bara ett sätt att förstå hybriditet. Det är också i detta gränsland mellan sektorer som en stor del av empirin som används inom forskning kring hybriditet har hämtats och som flera av de exempel som vi använder oss av i boken bygger på. Det är emellertid inte enbart i gränslandet mellan olika sektorer som hybriditet uppstår, utan också exempelvis när olika normsystem eller intressen möts och blandas. Senare i boken kommer vi därför också att diskutera hybriditet i andra former, bortom denna

1 Detta sätt att dela in samhället i sektorer eller delsystem var den domi nerande teoretiska ramen för sociologin under åtminstone de första hundra åren av ämnets existens. De allra mest komplexa teorierna kring olika samhälls sektorers funktioner och hur de kompletterar varandra för att skapa en fungerande helhet utvecklades inom funktionalismen under första halvan av 1900 ­ talet men fortsatte också senare i och med den sociologiska systemteorin. För en noggrann genomgång av dessa sociologiska traditioner, se Hallonsten (2020).

tredelade förståelse av samhällets sektorer. Här i inledningen är dock indelningen i privat, offentlig och ideell (eller tredje) sektor användbar och kommer att utgöra utgångspunkt för vår etablering av en preliminär förståelse för vad hybridorganisationer är och vad som kännetecknar dem.

I den privata sektorn finner vi privat ägda företag av olika slag. De kan vara börsnoterade, familjeägda eller ha en annan ägandeform, och det kan röra sig om aktiebolag, kommanditbolag eller ekonomiska föreningar. Det som kännetecknar den privata sektorn är att dess organisationer verkar på marknader och har fokus på vinst, och de juridiska ramverken som upprätthåller ordning och skapar förutsägbarhet inom den privata sektorn är också i övergripande mening inriktade på att underlätta för värdeförädling och vinstmaximering (även om det särskilt under det senaste halvseklet tillkommit mycket annat, i form av miljölagstiftning, stärkt arbetsrätt med mera).

Den offentliga sektorn innehåller organisationer som är offentliga och som ägs och/eller styrs av det offentliga, alltså ytterst alla medborgare i ett land, en region/delstat eller en kommun/stad. Exempel på offentliga organisationer är myndigheter på statlig, regional och lokal nivå, men också organisationer som ägs av en offentlig myndighet, till exempel kommunala och statliga bolag. Det som kännetecknar offentliga organisationer är att styrningen av dem baseras på demokratiska principer. Det innebär till exempel att beslut i regel måste offentliggöras och att styrande politiker byts ut i samband med allmänna val. Till skillnad från organisationer i privat sektor finansieras offentliga organisationer av skatt eller avgifter och drivs i normalfallet inte med vinstintresse. Det är också i den offentliga sektorns organisationer som byråkratin brukar anses vara mest välutvecklad, eftersom dess kärna är regelstyrning och likvärdighet i ärendehanteringen, vilket är ideal som brukar anses rimma med den demokratiska styrningen.

Den ideella sektorn, slutligen, innehåller organisationer som i likhet med offentliga organisationer inte har något vinstintresse

men som drivs av ett särintresse som ofta har ideologisk eller religiös grund eller ett specifikt syfte att främja vissa aktiviteter eller ideal, som till exempel inom idrottsrörelsen. Men trots att de därmed delar icke ­vinstintresset med offentliga organisationer är de ideella organisationerna inte styrda av politiker eller ägda av en offentlig myndighet, utan de är privata i rättslig mening och bygger på frivilligt – ideellt – engagemang från medlemmar. Ideella organisationer finansierar sin verksamhet genom bidrag, medlemsavgifter eller donationer.

De tre sektorerna och organisationerna inom respektive sektor kan enligt Billis (2010) beskrivas utifrån fem huvudkarakteristika (se tabell 1.1). Viktigt att observera här är att Billis lyfter fram tre idealtyper av sektorer och att det som anses känneteckna organisationerna inom respektive sektor alltså är idealtypiska beskrivningar, som inte gör anspråk på att vara empiriskt korrekta utan i stället betonar vissa utmärkande drag som gör det enklare att sortera och begripa organisationerna och deras verksamheter och roller. 2 Genom att säga vilken sektor en organisation tillhör förmedlar vi information och kunskap om hur organisationen styrs och finansieras samt vilken typ av beteende vi kan förvänta oss av organisationen (Billis 2010). Till exempel vet vi att en organisation som tillhör den offentliga sektorn finansieras av offentliga medel, är politiskt styrd och inte är vinstdrivande, medan organisationer i den privata sektorn är vinstdrivande och ägs av privata aktörer. En indelning av organisationer i sektorer förenklar således tillvaron då den ger oss mycket information om en organisation och dess karakteristika.

Det förtjänar att understrykas att de idealtypiska beskrivning­

2 Idealtyp är ett av sociologen Max Webers främsta bidrag till samhällsvetenskapen. Med idealtyp menas en beskrivning av ett fenomen som avsiktligt överdriver vissa karaktärsdrag och som syftar till att underlätta kategoriseringar och klassificeringar av samhällsvetenskapliga studieobjekt, som beslutsprocesser eller organisationer. Syftet med en idealtyp är aldrig att göra en empiriskt korrekt beskrivning, utan tvärtom att etablera en förförståelse som underlättar för oss när vi i systematiska studier ska navigera i den empiriska verkligheten.

arna i Billis klassificering knappast existerar i dessa renodlade former i verkligheten. I stället syftar de till att ge övergripande beskrivningar av organisationers centrala funktionssätt och syften. Utifrån detta kan vi således dra slutsatsen att flertalet organisationer snarare kombinerar funktionssätt och karakteristika från olika idealtyper. Med andra ord är flertalet av de organisationer som vi har i samhället hybrider. Även om en organisation är att betrakta som en hybrid menar dock Billis (2016) att alla organisationer har en huvudtillhörighet i en sektor. Huvudtillhörigheten baseras på var ägandet finns (den första karakteristiken i tabell 1.1), och sedan har de i större och mindre mån anammat karakteristika från de andra sektorerna.

Vanligt i dag är exempelvis att organisationer med hemvist i den offentliga sektorn anammat karakteristika från privat sektor. Detta brukar kallas new public management (NPM) och

Privat sektor Offentlig sektor Ideell sektor

Typisk organisation Företag Myndighet Förening

Ägande Aktieägare Medborgare Medlemmar

Styrprinciper Fördelning av ägande

Incitament och styrmekanismer

Personella resurser

Allmänna val Val bland medlemmar

Marknadskrafter och individuella val Offentliga tjänster och kollektiva val Engagemang och drivkraft att arbeta mot gemensamt mål

Anställda med lön Anställda med lön Medlemmar och volontärer

Andra resurser Försäljning källa till inkomst Skatter huvudsaklig inkomstkälla Donationer och medlemsavgifter

TABELL 1.1 Karakteristika hos idealtypiska organisationer utifrån sektorer (baserat på modell i Billis 2010 s. 55).

är en företeelse som gradvis växte sig starkare under 1980 ­ och 1990 ­ talen (Hood 1995, Lapsley 2008) och som också var en viktig ursprungskälla till studiet av hybridorganisationer. Ibland har NPM förknippats med nyliberalismen, men egentligen var dessa idéer baserade i betydligt bredare rörelser och hade sin grund i många olika politiska initiativ (Karlsson 2017). Ursprunget var att den offentliga sektorn i slutet av 1970 ­ talet och början av 1980 ­ talet kom att ses som alltmer byrå kratisk och ineffektiv och att den därmed skulle kunna effektiviseras och förbättras genom att efterlikna den privata sektorn. Den privata sektorn med sitt fokus på effektivitet sågs därför som ett ideal och något som offentliga organisationer skulle sträva efter att efterlikna. Mer konkret innebar det att organisationer i offentlig sektor i allt större utsträckning kom att styras och organiseras som privata företag. Denna utveckling kallas ibland också för en marknadisering av offentlig sektor, vilket i en mening var precis vad det handlade om. För att offentliga organisationer skulle bli mer effektiva skulle de utsättas för konkurrens, precis som privata företag, och styras mer med modeller och metoder hämtade från den privata sektorn. Som ett resultat av detta kom allt fler offentliga verksamheter att konkurrensutsättas och/eller att styras i bolagsform, eller rent av privatiseras helt. En annan viktig förändring var att styrningen av och i organisationer i offentlig sektor gick från regelstyrning, det vill säga att direktiv och regelverk utgjorde basen för verksamheten, till mål­ och resultat styrning med på förhand uppsatta mål och ekonomiska resultat. Det sistnämnda innefattade inte minst att budgetering blev det främsta styr ­ och planeringsverktyget och att fokus flyttades från process till mål (Karlsson 2017 s. 125).

I Sverige innebar denna utveckling bland annat att såväl elmarknaden som telemarknaden avreglerades och att många kommunala verksamheter bolagiserades, det vill säga att verksamheter som tidigare låg i kommunal förvaltning gjordes om till bolag. Detta har till exempel varit vanligt inom avfallssektorn, där många kommuner valde att lägga sina avfallsverksamheter i bolag under

framför allt 1980 ­talet och framåt, för att få till stånd en styrning av såväl verksamhet som ekonomi som mer liknade den som finns i privata företag.

En annan konsekvens var att man i offentliga organisationer införde samma typ av ekonomiska styrsystem som privata företag använder. I praktiken innebar detta att man upprättade resultatenheter och interna köp ­ och säljenheter inom offentlig verksamhet. Ett exempel på detta är kommunala skolor som betalar hyra till den organisation inom kommunen som sköter de fastigheter kommunen äger, vilket konkret innebär att en del av kommunen hyr lokaler av en annan del av kommunen, och att pengar alltså i praktiken bara flyttas från den ena delen till den andra. Tanken med den här typen av köp ­ och säljsystem var att göra verksamheterna mer effektiva och åstadkomma en tydligare resultatuppföljning, där varje enhets kostnader kunde överblickas och jämföras med andra.

Det är viktigt att understryka att new public management (NPM) inte utgjorde något enhetligt eller koordinerat reformprogram, utan det är en etikett som satts i efterhand 3 på en bred samling lokala reformer som genomförts med olika syften, vid olika tillfällen, på olika nivåer och i olika länder med mycket olika institutionella förutsättningar och politiska utgångspunkter (Cheung 1997). Faran med en alltför ensidig kritik av NPM är att den ofta bygger på förenklade tolkningar av en mycket komplex verklighet, vilket riskerar att flytta fokus för samhällsdebatten från verkliga problem till tendentiösa uppfattningar om god och dålig styrning och göra begreppet NPM utspätt och meningslöst (Karlsson 2017 s. 27 ff.).

Generellt gäller dock att den reformvåg som i efterhand har kallats NPM och som i varierande grad sköljde över offentlig sektor

3 Eller, för att vara noga, under tiden som de genomfördes. Termen new public management (NPM) lanserades av Christopher Hood (1991) i en studie av fyra ”megatrender” som han ansåg präglade reformeringen av offentlig sektor i många västliga länder, nämligen

1) försök att hejda den offentliga sektorns tillväxt, 2) privatisering av välfärdstjänster,

3) digitalisering och 4) internationalisering. Begreppet har sedan kommit att få enormt genomslag.

i de flesta västländer på 1980 ­ och 1990 ­talen har löst upp eller till och med suddat ut en del gränser mellan privat och offentlig sektor, i takt med att offentliga organisationer blivit alltmer lika privata företag. Det betyder att NPM kan sägas ha skapat en hybridisering av organisationer i offentlig sektor.

De hybridorganisationer som uppstått i spåren av NPM är därför vanligtvis organisationer med hemvist i det offentliga men med karakteristika från privat sektor. Det kan exempelvis röra sig om användandet av resultatenheter och linjestyrning inom kommuner, eller helt enkelt bolagisering av offentliga verksamheter. Det sistnämnda har bland annat inneburit en generell ökning av andelen verksamheter som bedrivs i bolagsform sedan 1980 ­talet (Erlingsson & Thomasson 2020). Det finns emellertid också exempel på det omvända, det vill säga privata företag som anammar karakteristika från offentlig sektor, till exempel friskolor eller privata vårdgivare som drivs som bolag men som utför välfärdstjänster och därmed delvis anpassar sig till den offentliga sektorns regelverk och normsystem. Även om detta inte i sträng mening beror på NPM är framväxten av sådana företeelser del av samma vilja att reformera och konkurrensutsätta offentlig service.

Kommunalt ägda aktiebolag är ett bra exempel på hybridorganisationer som måste förhålla sig till olika förväntningar internt och externt. Dessa bolag styrs och agerar som privata företag, genererar ofta vinst och bedriver sin verksamhet på en marknad i konkurrens med privata aktörer. Samtidigt är kommunala bolag offentligt

ägda organisationer och lyder under samma lagstiftning som övrig kommunal verksamhet, och de måste därför exempelvis följa offentlighetsprincipen (Kastberg 2020). För att illustrera de problem som kan uppstå i mötet mellan offentligt och privat i en organisation ska vi här använda oss av exemplet kommunala bostadsbolag (se fallstudie 1.1).

FALLSTUDIE

Kommunala bostadsbolag

Kommunala bostadsbolag finns i många svenska kommuner. Ofta har de ansvar för uthyrning och förvaltning av lägenheter samt för nybyggnation av hyreslägenheter i en kommun. Kommunala bostadsbolag har emellertid inte monopol, eftersom det finns många privata hyresvärdar i hela Sverige som precis som de kommunala bostadsbolagen hyr ut lägenheter och förvaltar fastigheter. De kommunala bostadsbolagen och de privata fastighetsvärdarna är således konkurrenter, men de kommunala bostadsbolagen är samtidigt offentliga aktörer som förväntas bedriva sin verksamhet allmännyttigt. Kommunala bostadsbolag har därmed en fot i den offentliga sektorn och en i den privata. Mer konkret innebär det att de har krav på sig att på samma gång agera som ett privat företag och som en offentlig organisation.

Att förväntningarna på de kommunala bostadsbolagen i detta sammanhang går isär visar inte minst den ständigt återkommande frågan kring hyressättning i kommunala bostadsbolag samt hur de ska hantera det överskott (den vinst) som de genererar. Om vinsten går tillbaka till kommunen och på det viset ökar kommunens intäkter kan det exempelvis innebära att kommunen inte behöver höja skatten, vilket kan vara bra för kommunen och dess invånare som helhet, men det är inte lika uppskattat bland hyresgästerna i de kommunala bostäderna. Genom att betala hyra bidrar de ju indirekt till att finansiera övrig kommunal verksamhet och kan därför hävda (och gör det ofta också) att de i praktiken betalar mer till skola, vård och omsorg än vad övriga medborgare i kommunen gör.

Hur överskottet som det kommunala bostadsbolaget genererar fördelas är emellertid inte bara en källa till konflikt mellan hyresgäster och hyresvärd (här det kommunala bostadsbolaget), utan det kan även leda till diskussioner på politisk nivå. Kommunala bostadsbolag ägs av kommunen, och därför är det ytterst de folkvalda politikerna som beslutar om hur överskottet ska användas. Här kan olika ideologiska skillnader resultera i att det på ägarnivå i bolaget uppstår konflikter kring bolagets mål och syften. Det finns också exempel på kommuner som sålt sina allmännyttiga bostadsbolag till privata bostadsbolag.

Men det slutar inte där. Om vi antar att ett kommunalt bostadsbolag upphör att generera en vinst som delas ut till ägaren (kommunen), antingen genom att sänka hyran eller genom att investera pengarna i upprustning och underhåll av sina fastigheter, riskerar de i stället att få kritik från privata aktörer på marknaden. Eftersom privata bostadsbolag förväntas generera en vinst till ägarna kan de inte på motsvarande sätt sänka hyrorna eller återinvestera allt överskott, vilket gör att de inte kan konkurrera på lika villkor.

Vad gäller de kommunala bostadsbolagen finns det således en tydlig konflikt mellan mål och intressen. Oavsett vad de kommunala bostadsbolagen gör riskerar de att kritiseras av någon grupp intressenter, och de värden de skapar riskerar att ständigt bli föremål för konflikt.

En annan typ av hybridorganisation som kommit att bli allt vanligare på senare år är hybrider i gränslandet mellan privat och ideell sektor. Exempel på organisationer i privat sektor som anammat karakteristika från ideell sektor är så kallade sociala företag (social enterprises) (Battilana & Lee 2014). Ett vanligt fokus för sociala företag är att arbeta med så kallad social innovation för att hitta lösningar på olika typer av samhällsutmaningar. Sociala företag fokuserar således oftast inte i första hand på att generera vinst utan använder affärsverksamheten som medel för att uppnå andra mål, exempelvis att skapa samhällsnytta genom att utveckla mer hållbara varor och tjänster.

Ett exempel på det omvända, alltså organisationer inom ideell sektor som mer och mer genomsyras av den privata sektorns karakteristika, är idrottsrörelsen. Den var ursprungligen helt och hållet ideell och syftade till rekreation och social sammanhållning. I många fall var det till och med förbjudet att betala ut löner och andra ersättningar till aktiva idrottare, på grund av de så kallade amatörbestämmelserna. Under 1900 ­talet kom dock stora delar av idrottsrörelsen att utvecklas till miljardindustrier. Allra tydligast

är kanske proffsfotbollen, där anrika föreningar som Liverpool FC i England och AC Milan i Italien numera ingår som vinstgenererande verksamheter i internationella koncerner, men där också de klubbar som fortsatt drivs som medlemsägda föreningar, till exempel FC Barcelona i Spanien (se fallstudie 1.2) och FC Bayern München i Tyskland, har blivit ”ikoner för den globala kapitalismen” (Ginesta m.fl. 2020 s. 209)4 . Denna förändring kan begripas som ett led i en övergripande samhällsförändring där ekonomiska hänsyn och mål kommit att spela allt större roll i alla möjliga verksamheter, inklusive ideella och offentliga (se t.ex. Hochshild 2012, Berman 2022), vilket fått till följd att fler organisationer med annan hemvist än privat sektor börjat agera affärsmässigt och/eller styras mer som privata företag.

4 Samtliga översättningar av citat ur utländska verk är våra, om inget annat anges.

Den internationella toppfotbollsklubben

FC Barcelona är en av världens mest populära och framgångsrika fotbollsklubbar, med dussintals nationella liga ­ och cuptitlar och flera vinster i Europacupen och andra europeiska turneringar, och med flera ikoniska spelare starkt förknippade med klubben, bland andra Lionel Messi, Ronaldinho, Romario och Johan Cruyff. FC Barcelona är också en av världens rikaste idrottsklubbar, med flera hundra miljoner euro i årlig omsättning, ett internationellt mycket högt värderat varumärke och en affärsmässig närvaro på flera kontinenter (Ginesta m.fl. 2020). Till skillnad från många andra fotbollsklubbar och andra idrottsklubbar i den absoluta toppen har FC Barcelona aldrig bolagiserats, utan är fortfarande en medlemsägd förening där styrelsen väljs av medlemmarna vid ordinarie årsstämmor.

FC Barcelonas motto är Més que un club, vilket är katalanska för ”Mer än en klubb”. Mottot anspelar på föreningens stora betydelse som identitetsskapare och kulturbärare i Katalonien, särskilt under den tid då Spanien styrdes av en militärdiktatur under ledning av Franco och då alla former av nationalistiska katalanska yttringar var förbjudna. Men också under självständighetsrörelsen 2005–2015 spelade FC Barcelona en viktig roll som symbol för den katalanska nationen och dess sammanhållning (Berdún 2019).

FC Barcelona grundades 1899 av ett antal fotbollsintresserade ungdomar från stadens gymnasier, utvecklades snabbt till en lokal och regional ange lägenhet och blev en pionjär inom utvecklingen av den tidiga fotbollen. Redan 1922 hade klubben över 20 000 medlemmar, och under 1900 ­talet kom den att framgångsrikt kombinera rollen som lokal och regional idrottsförening med rollen som en av de internationellt ledande klubbarna i Europa, med storhetstider särskilt under 1950 ­, 1970 ­ och 1990 ­talen.

Under 2000 ­talets början skedde en kraftig förändring av makt­ och ägarförhållandena i den internationella toppfotbollen, då flera klassiska klubbar runt om i Europa, och särskilt i England, köptes av framför allt ryska och ameri kanska affärsmän och gjordes om till internationella affärsimperier. Det är tydligt att fotbollen i dag är en av världens största upplevelseindustrier och att klassiska fotbollsklubbar i kraft av sina varumärken och framgångar numera är långt mer än idrottsföreningar – många är till och med börsnoterade.

I dag, menar många, är det pengarna som styr inom fotbollen: de rikaste klubbarna kan värva de dyraste spelarna och ligga i framkant av den tekniska utvecklingen av alla hjälpmedel för att optimera lagens prestationer. Men samtidigt som det är uppenbart att hela fotbollens organisation, på internationell nivå och i de länder där de främsta klubbarna verkar, är optimerad för att gagna finansiella intressen så avgörs fortfarande spelet på

planen, och där finns fortfarande det osäkerhetsmoment och den nerv som gör fotbollen attraktiv för fans och publik. Dessutom existerar, åtminstone på papperet, vissa gamla medlemsägda klubbar. FC Barcelona är en av dem, men frågan om vilket intresse och vilken logik som egentligen styr klubben är komplicerad. Har medlemmarna makten, som tanken är med föreningsformen, eller har de affärsmässiga aspekterna helt tagit över? Och vilken roll spelar den katalanska nationsidentiteten i dag? FC Barcelona är ”mer än en klubb” och ett tydligt exempel på en hybridorganisation på ett kanske lite oväntat område, där vi kan förvänta oss en ganska otydlig inre fördelning mellan intressen, logiker och styrformer.

Vad menar vi med ”hybrid”?

Ett annat sätt att närma sig betydelsen av begreppet hybrid och frågan kring varför det kommit att få den spridning det fått i dag är att undersöka begreppets etymologi, det vill säga dess språkliga härkomst. Begreppet har sina rötter i grekiskans hubris och senare latinets hibris, som beskriver en människa eller ett djur med blandad härkomst. Dessa begrepp hade ursprungligen negativ klang och användes ofta nedsättande, som synonyma med det kanske något vanligare begreppet bastard.

Från latinet importerades begreppet till bland annat engelskan och svenskan, som benämning inom biologin för en korsning mellan två skilda arter, dock i en mindre tydligt negativ mening. Inom biologin är hybrid deskriptivt och används ibland också positivt, framför allt då korsningar av arter görs i syfte att förädla och förbättra en växts egenskaper.

Som vi nämnde i inledningen har begreppet med tiden fått vidgad betydelse som benämning på allt möjligt som är ett resultat av en kombination av två eller flera komponenter som var och en är olika till sin natur. Inom olika delar av vetenskapen talar man till exempel om hybridkretsar (inom datalogin; en krets med både diskreta och integrerade komponenter) och hybridsorter (inom jordbruket; exempelvis hybridris eller hybridvete, som framställs genom korsning av olika sorter). På senare tid förekommer ju allt oftare också hybridbil som benämning på bilar som använder två eller flera

drivmedel, och inom kulturstudier är sedan länge hybrida kulturer en benämning på något som sker när kulturer blandas. Inom studier kring kolonialism kan man även finna tankar om att mötet mellan olika kulturer kan leda till att nya typer av kulturer kan uppstå (också kallat the third space; Bhabha 1994).

Begreppet eller förledet hybrid har alltså sedan länge flyttats utanför biologins område och används i ökande grad inom teknik, samhällsvetenskap och humaniora. Gemensamt för denna begreppsanvändning tycks vara att hybrid­ prefixet beskriver ett fenomen som inte ryms inom befintliga kategorier eller klassificeringar, eller som brukar placeras in i en given kategori men samtidigt uppvisar egenskaper från andra kategorier. Gemensamt för alla dessa användningsområden tycks därför vara ett behov av ett begrepp som beskriver nya fenomen som bryter mot tidigare föreställningar om hur något är.

Spridningen av begreppet eller prefixet hybrid, inom och utanför samhällsvetenskapen, är också ofta behäftat med en positiv tolkning av nya kombinationer av egenskaper, som anses utgöra förädlingar av det ursprungliga. Hybridjackan är således bättre än en vanlig jacka eftersom den kombinerar egenskaper från flera olika jackor, vilket möjliggör användning av samma jacka till flera saker eller i flera olika typer av väderlek, så att man slipper byta jacka. Detsamma gäller hybridcykeln och hybridbilen, som båda i allmänhet marknadsförs som bättre än ”vanliga” cyklar och bilar, eftersom de har fler egenskaper. Men det finns naturligtvis också en risk att man i en hybrid försöker bygga in flera funktioner och därför kompromissar med kvaliteten, som blir lite sämre på samtliga områden som täcks in – en så kallad hybridjacka riskerar att vara lite sämre både som jacka och som mellanlager och ersätts kanske med fördel med tröja och traditionell regnjacka.

Men det finns också en annan betydelse av begreppet hybrid, som Alvehus (2021 s. 90) gör oss uppmärksamma på, nämligen ett system (som till exempel ett kraftverk eller ett motorfordon) där två olika komponenter utför samma funktion. I hybridbilar utför ju

bensinmotorn och elmotorn samma funktion, och därför fungerar den grundläggande meningen av hybrid som kombination också här. Men hybridbilens själva finess är ju att de två olika systemen kan utföra samma funktion (att driva bilen), det vill säga de skapar en (positiv) redundans. 5 Denna något annorlunda definition av hybriditet finns i engelskspråkiga Merriam-Webster dictionary, men inte i Svenska Akademiens ordbok , och därför kan man sluta sig till att betydelsen troligen saknas i svenskan. Alvehus menar att den positiva redundans som hybriditet i detta fall medför kan överföras till organisationer som ett konstruktivt och positivt sätt att betrakta hybriditet, nämligen som en ökning av en organisations resurser.

Inom studiet av organisationer har hybridbegreppet länge använts för att beskriva organisationer som befinner sig i gränslandet mellan två sektorer. Bland annat återfinns begreppet i en bok av den amerikanska forskaren Marquis Childs, som på 1930 ­talet besökte Sverige. Hans förundran inför den nära kopplingen mellan stat och företag och de starka kooperativa rörelserna i Sverige föranledde honom att mynta begreppet hybrid economic structure för att beskriva företag i gränslandet mellan det privata och det offentliga (Childs 1936 s. 70–71). Något liknande finns även i en bok av Dahl & Lindblom (1953), där författarna beskriver organisationer som rör sig i gränslandet mellan offentlig och privat sektor.

I båda dessa studier saknas emellertid en djupare teoretisk förklaring av vad hybridbegreppet var tänkt att tillföra. Orsaken till detta är troligen att begreppet främst användes intuitivt och med implicit hänvisning till biologin, som en allmän benämning för något som förenar två eller flera olika saker, vilket gör att det inte är vare sig adekvat eller relevant att förvänta sig att det finns en djupare teoretisk klangbotten. Vissa författare kanske

5 Egentligen betyder redundans överflöd av information, eller närvaro av komponenter som inte är nödvändiga, men ordet kan också användas just för att beskriva tekniska komponenter som av säkerhetsskäl parallellt arbetar med samma uppgifter och kan ta över varandras funktioner vid tillfälliga haverier. Inte minst i kärnkraftverk är det standard med flera säkerhetssystem som tillsammans skapar positiv redundans.

helt enkelt bara använder hybridbegreppet på ett vardagligt eller slentrian mässigt sätt. Detta skulle i så fall stämma överens med den teoretiska medvetenheten inom samhällsvetenskap och organisationsstudier under 1800 ­talet och 1900 ­talets första del, som var betydligt lägre än i dag – det var inte ovanligt att begrepp användes utan vidare förklaring eller utan att relatera dem till annan liknande (tidigare eller samtida) användning, och denna användning har i stället i efterhand kommit att tolkas in i en särskild teoritradition (Hallonsten 2020 s. 20–21).

Även om ordet hybrid förekom i litteraturen redan under första halvan av 1900 ­talet, skulle det dröja innan hybridbegreppet plockades upp av andra forskare. Vad som i stället hände under andra halvan av 1900 ­talet var att indelningen av organisationer i sektorer kom att ifrågasättas. Till exempel hävdade ju Bozeman (1987) att alla organisationer är mer eller mindre offentliga, och liknande idéer växte fram även på andra områden.

Sammanfattning och utblick

Genom att använda indelningen av samhället i tre sektorer – offentlig, privat, ideell – som preliminär utgångspunkt har vi i detta kapitel gett läsaren en bild av hur olika hybridorganisationer kan se ut och hur vanligt förekommande de är. Via exemplen hoppas vi även ha väckt läsarens intresse för hybridorganisationer genom att lyfta några av de konsekvenser som hybriditeten kan ha för organisationerna, deras medlemmar och samhället i stort. Utgångspunkten i samhällets sektorer, men också de olika sätt på vilka detta tar sig uttryck i fallstudierna, väcker många frågor som har stor betydelse inom företagsekonomin, inom organisationsforskningen med bredare ämnesmässig bas, i samhällsvetenskapen generellt och utanför vetenskapen, på övergripande samhällsnivå, men också för dem som dagligen verkar inom, och interagerar med, organisationer.

Var går gränserna för det privata vinstintresset, den offentliga sektorns samhällsnytta och de ideella organisationernas främjande

av sitt särintresse? Hur åstadkommer man en balans mellan å ena sidan rättmätigt demokratiskt inflytande från medlemmar och samhällsmedborgare, och å andra sidan effektivitet, produktivitet och ekonomisk nytta och därmed också värdeskapande för den enskilda och det stora flertalet? Vilka principer för ledning och styrning ska gälla i alla de vardagssituationer som organisationer och deras medlemmar ständigt ställs inför? Vilka lojaliteter kan man kräva av den enskilde, gentemot arbetsgivare, frivilligorganisationer, statsmakter och offentlig byråkrati? Och sist men inte minst, långt därifrån, hur kan privata företag anamma karakteristika från såväl offentlig som ideell sektor och ändå leva upp till kravet att generera vinst?

Detta är blott några av de många frågor som väcks i och med att hybriditeten i olika organisationer åskådliggörs och beskrivs. Detta kan, som vi också konstaterat, göras på olika sätt. Med utgångspunkt i hybridbegreppets språkliga ursprung kan man anta att hybriditet betyder olika saker i olika sammanhang, exempelvis att olika egenskaper ryms i samma enhet, att två system utför samma funktion eller att blandningen gör varje egenskap lite sämre. De tidiga exemplen på organisationsstudier som uppmärksammar hybriditet visar också att frågan om alla organisationer kanske egentligen är hybridorganisationer också kan tolkas som att det finns en skala där vissa organisationer kan begripas som mer hybrida än andra, det vill säga att de i högre grad än andra blandar normsystem, kännetecknas av fler och mer omfattande intressekonflikter eller mer uppenbart verkar inom olika samhällssektorer.

Olof Hallonsten är docent i sociologi och universitetslektor vid Ekonomihögskolan vid Lunds universitet. Hans forskning är främst inriktad på teoriutveckling och historiska perspektiv på organisationers samhällsroll.

Anna Thomasson är docent i företagsekonomi och verksam vid Ekonomihögskolan vid Lunds universitet och Copenhagen Business School. Anna forskar framför allt om styrning och ledning i offentliga organisationer och har i många år studerat hybriditet och hybridorganisationer.

Hybridorganisationer

Begreppet hybrid har formligen exploderat och man kan knappt läsa en tidning eller en produktannons i dag utan att stöta på detta ord. Åtskilliga studier inom ämnen som företagsekonomi, organisationssociologi och statsvetenskap säger sig också handla om just hybridorganisationer. Samtidigt uppstår då frågan vad begreppet egentligen tillför och om det bidrar till vår förståelse av organisationer. Kännetecknas inte alla organisationer, i någon mån, av hybriditet i form av möten mellan olika intressen och hänsyn? Är inte alla organisationer egentligen hybridorganisationer?

Den här boken går till botten med denna centrala fråga och med begreppet hybridorganisation. Författarna gör djupdykningar i relevanta organisationsteorier och varvar med en generell analys av organisationers roll i samhället i dag. Boken innehåller även ett stort antal fallstudier som belyser de centrala teman som tas upp.