FRÄMJA BARNS PSYKISKA HÄLSA
I FÖRSKOLAN
Främja barns psykiska hälsa i förskolan
Lars-Olof Hellberg
Kopieringsförbud
Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access.
Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad.
Användning av detta verk för text- och datautvinningsändamål medges ej.
Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare.
Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.
Art.nr 46279
ISBN 978-91-44-16780-0
Upplaga 1:1
©Författaren och Studentlitteratur 2023
studentlitteratur.se
Studentlitteratur AB, Lund
Formgivning inlaga: Lukas Möllersten/Lyth & Co Ombrytning inlaga: Team Media Sweden AB
Formgivning omslag: Jan Petterson Omslagsbild: Jan Petterson
Printed by Latgales Druka, Latvia 2023
DEL 3
10.
11.
och
12.
Stress hos barn
Stress är ett gemensamt nav för många riskfaktorer. När man inte kan sätta ord på det man upplever, syns reaktionerna i stället i beteendet. Historiskt har det funnits idéer om att små barn är skonade från stress. I dag vet vi att barn är oerhört sårbara för stress, samtidigt som de bär med sig en motståndskraft för att klara av påfrestningar. I detta kapitel fördjupar vi oss i vad stress är och hur det märks hos barn i förskoleåldern.
Varför blir vi stressade?
Stress existerar eftersom människan behöver kunna mobilisera sina krafter för att snabbt kunna analysera, fatta beslut och prestera. När något utmanar eller när en situation ställer höga krav behöver individen kunna tagga till och rikta fokus mot att hantera och klara av utmaningen. När stressystemet triggas skickar hjärnan ut signaler som påverkar kroppen, känslorna, beteendet och tankarna. Hjärtat börjar slå fortare, andningsfrekvensen ökar och musklerna spänns. Olika hormon utsöndras för att sätta oss i beredskap. Bland annat aktiveras kortisol som hjälper oss att prioritera i ett pressat läge för att vi ska kunna agera fort och funktionellt, vilket är bra om man måste göra något snabbt. Reaktionen gör också att man kan få mer gjort när man är pressad eller bara har lite tid.
Stress och kopplingen till psykisk ohälsa
Stressystemet verkar vara utvecklat för mer intensiv kortvarig stress. Det har historiskt sett varit viktigt för våra förfäder när de upplevde hotfulla situationer till exempel under jakt på mat. I vårt moderna samhälle möts vi dock av en helt annan intrycksström, den tekniska revolutionen har medfört en kraftigt ökad informationsbearbetning för hjärnan, den fysiska aktiviteten har minskat och antalet relationer som vi hanterar har flerfaldigats – på en vecka träffar vi lika många människor som man förr träffade under ett helt liv (Hansen, 2020).
Långvarigt förhöjda stressnivåer är ofta inte hälsosamma och kan påverka bland annat hippocampus och minnesförmågan negativt, liksom ha en negativ påverkan på immunförsvaret och inlärningsförmågan och bidra till olika typer av beteendeproblem (Hansen, 2020; Edfelt, 2017).
Ihållande stress riskerar således att ha en negativ inverkan på den psykiska hälsan och välbefinnandet. Precis som vuxna möter barn i dag fler intryck än bakåt i tiden. De ingår i fler relationer, möter digitala redskap och påverkas, precis som vuxna, av rådande samhällskultur och levnadsvanor. Samtidigt är hjärnan som mest formbar under barndomen. Särskilt känsliga för stress är de allra yngsta barnen, liksom de barn som har egna sårbarheter och omges av många riskfaktorer. Vilken stress som barn utsätts för och hur denna påverkar dem är därför en central fråga för både hem och förskola. Det är angeläget att alla pedagoger har en förståelse för hur stress uppstår hos barn, och var gränsen går mellan en utmanande utbildning och en utbildning som ställer alltför höga krav på barnen. Arbetet i förskolan behöver organiseras så att det inte i onödan triggar stress.
Vad stressar barn?
Barns stress visar sig i deras beteende. De kan till exempel bli irriterade, okoncentrerade eller uttrycka starka känslor (Öhman, 2021). Sådant som stressar barn är till exempel brist på trygghet i relationer och brist på vuxenstöd när man har behov av det.
Ett litet barn har inte förmåga att på egen hand avgöra om det är en rimlig reaktion att bli stressad eller inte i ett visst läge. Sådant som upplevs som hotfullt filtreras genom barnets omsorgsrelationer upp till ungefär sex års ålder, innan dess kan barnet inte på egen hand avläsa och avgöra huruvida en händelse objektivt sett är farlig eller inte (Wennerberg, 2010). Hur ett barn upplever stress är därför beroende av hur de vuxna som finns runt omkring reagerar och agerar i olika situationer. När ett barns stressystem triggas kommer barnet att vända sig till en vuxen hen litar på och gör en helhetsbedömning av den vuxnas kroppsspråk, ansiktsuttryck, reaktioner och röstläge för att försöka avläsa läget.
I förskolan uppstår dagligen situationer som kan stressa arbetslaget. Hur pedagogerna hanterar denna stress framför barnen blir avgörande för om stressen också smittar över på barnen eller inte. Affektsmittan, alltså att en persons känsloläge, smittar över på någon annan, är starkare när man är barn och ibland säger man till och med att barn är affektsvampar som suger upp omgivningens känsloreaktioner. Det är således lättare att vara lugn tillsammans med andra som är lugna och omvänt. Därför blir ett barn lättare stressat när pedagoger och andra barn ger uttryck för stress i förskolan.
DISKU t ERA I ARBE t SLAGE t
Börja med att fundera på egen hand först. Fundera på:
• Vilka tecken ser du på stress hos barnen på avdelningen?
• Kan du komma på en situation där du känt dig stressad och där du märkt att detta smittat av sig på ett barn eller i barngruppen?
• Kan du komma på situationer där ni i arbetslaget smittats av varandras stress eller starka känslor?
Diskutera ovanstående med varandra i arbetslaget. Fundera också tillsammans över följande:
• Stressas ni av samma eller olika saker i arbetslaget?
Positiv, tolererbar och toxisk stress
Vi kan kategorisera tre olika typer av stress – positiv, tolererbar och toxisk stress (National Scientific Council on the Developing Child, 2005/2014). Kategoriseringen kan vara ett stöd i förståelsen för när stress kan vara utvecklande och när stress faktiskt kan vara skadlig och ha en negativ inverkan på barns psykiska hälsa.
Positiv stress hänvisar till den kortvariga stressresponsen som togs upp i början av kapitlet. Denna typ av stress hör livet till, och att lära sig att anpassa sig till detta läge är betydelsefullt för en hälsosam utveckling. Pedagoger behöver bistå med ett lyhört stöd för att barn ska kunna växa och känna sig kompetenta. Detta utgör kärnan i ett pedagogiskt förhållningssätt som stödjer utvecklingen av att kunna hantera utmaningar och normal stress. Det krävs fingertoppskänsla hos den vuxna för att känna balansen mellan att barnet ska få klara av lagom mycket på egen hand och få stöd när det behövs. Att klara av utmaningar tillsammans med trygga och varma vuxna som man kan lita på stärker således barns bemästringsförmåga och psykiska hälsa. När pedagoger och föräldrar har en gemensam syn på barnets behov och hur dessa kan tillgodoses på bästa sätt, blir det lättare för barnet att utveckla sin egen motståndskraft mot stress och sin förmåga att hantera stress (Furu & Heikkilä, 2022). Brister stödet från barnets viktiga vuxna i utmanande situationer, kan vi inte tänka att det är positiv stress som triggas.
Tolererbar stress hänvisar till stress som har potential att påverka hjärnans utveckling på ett negativt sätt. Tolererbar stress kan uppstå när man upplever en särskilt svår händelse eller i vardagen där en situation ställer alltför stora krav på individen. Stressen blir då starkt påtaglig på ett sätt som känns jobbigt. Om stressen pågår under en begränsad period och barnet får stöttning i sina omsorgsrelationer att hantera det som känns svårt, ges hjärnan möjlighet att återhämta sig och stressens potentiellt skadliga effekter minimeras. Stödet från varma, viktiga vuxna är en kritisk ingrediens för att allvarligt stressande händelser ska kunna vara tolererbara. När barnet får bra support kan den tolererbara stressen till och med stärka barnets bemästringsförmåga, genom att hen upplever sig ha klarat av något mycket utmanande. Vid avsaknad av stöttande relationer kan samma stress däremot bli toxisk, och ha en negativ påverkan på hjärnans och kroppens utveckling och funktion.
Toxisk stress uppstår när människans stressresponssystem aktiveras kraftigt, ofta och under lång tid. När barn upplever konstant och okontrollerbar stress utan stöd från omsorgsfulla vuxna ser vi en rad negativa konsekvenser, där toxisk stress många gånger hämmar en gynnsam utveckling. Det som skapar allra mest stress för barn är när de personer som ska ta hand om en också är de som triggar i gång stressen, till exempel genom våldsutsatthet och omsorgssvikt, och utsattheten pågår över tid och under de tidigaste levnadsåren (Herman, 1994).
Går man ända ner på hur strukturer i hjärnan organiseras visar forskning att toxisk stress, till exempel i samband med svår utsatthet och misshandel, särskilt under tidiga känsliga perioder i hjärnans utveckling, överproducerar neurala kopplingar i hjärnområden som är involverade i rädslo-, ångest- och impulskontroll. Områden som styr resonerande, planerande och beteendekontroll tenderar att i stället utveckla färre neurala kopplingar (Öhman, 2021).
Uttryckt i andra termer ser vi att barn som upplevt hög toxisk stress många gånger har ett stressystem som är känsligare och triggas lättare. Tröskeln för att stressystemet reagerar är lägre och därför triggas detta oftare och under längre perioder än vad som egentligen är funktionellt. Systemet reagerar också på situationer som inte är
stressande för de flesta andra barn. Detta får konsekvenser för barnet i förskolan. Välmående och trivsel minskar och möjligheterna till utforskande och lärande begränsas. Barn som upplevt toxisk stress har också en ökad risk för stressrelaterad fysisk och psykisk ohälsa senare i livet (Felitti & Anda, 2010).
Positiv, tolererbar och toxisk stress i förskolan
Det är centralt att den stress som upplevs i förskolan är positiv stress. Vid utmaningar och påfrestningar kan det ibland uppstå stress som kan kategoriseras som tolerabel stress. Stressen blir tolerabel när pedagoger finns till hands och är tillgängliga och lyhörda och hjälper barn med det som är stressande.
Sami sover gott på vilan och Sanela smyger ut och sätter sig i soffan utanför rummet för att inte störa barnen. Plötsligt hör Sanela hur Sami börjar gallskrika. Sanela skyndar in och lyfter upp Sami i famnen. ”Såja, Sami, det är ingen fara, jag är hos dig nu”, säger Sanela med lugn röst. ”Du vaknade bara, det är ingen fara, jag är här”, fortsätter hon medan hon stryker Sami över håret och ryggen. Sami tittar upp i Sanelas ansikte med stora ögon, som för att avläsa om det verkligen är lugnt. ”Kom så sätter vi oss i soffan, du blev nog rädd”, säger Sanela. Sami slappnar av men vill gärna vara i Sanelas famn en stund till innan han börjar leka.
Toxisk stress bör aldrig förekomma i förskolan, men vi behöver reflektera över om det kan finnas situationer som faktiskt triggar sådan stress. När det blir rörigt i förskolemiljön, till exempel när barn får vara tillsammans med vuxna de inte känner eller har en trygg relation med eller när klimatet präglas av konflikter eller det uppstår lägen där barn har svårt att få sina behov tillgodosedda, finns risken att stressen som situationerna skapar för barnen upplevs som toxisk.
DISKU t ERA I ARBE t SLAGE t ELLER PERSONALGRUPPEN
• Vilka tankar får ni utifrån kategorierna positiv, tolererbar och toxisk stress?
• Kan ni ge konkreta exempel på händelser som skapar positiv eller tolererbar stress hos barn i er barngrupp? Hur stöttar ni då?
• Kan ni minnas någon händelse som skulle ha kunnat innebära risk för toxisk stress hos ett barn ni arbetar med? Hur var det då?
Tresystem-teorin
Den så kallade tresystem-teorin är också relevant för förståelsen av hur barn påverkas av stress (Gilbert, 2010; Gilbert & Kirby, 2020). Teorin lyfter fram tre allmänmänskliga motivationssystem: utforskarsystemet, trygghetssystemet och alarmsystemet. Systemen har specifika uppgifter och samarbetar med och kompletterar varandra. I samband med att något av systemen aktiveras utlöses en viss typ av hormon, känslor och medföljande beteenden som respons, som syftar till att skydda människan i ett visst hänseende.
Alarmsystemet
Alarmsystemet är vårt överlevnadssystem. Detta aktiveras när något uppfattas som hotfullt och farligt, vilket triggar stress. Olika områden i hjärnan aktiveras för att skydda individen. Snabbast är amygdala som likt en rökdetektor upptäcker hot och skickar signaler till binjurarna som utsöndrar stresshormon. Pulsen och andningsfrekvensen ökar och starka känslor som rädsla, ilska och skräck kan väckas. Kroppsliga reaktioner aktiveras, antingen kamp, flykt eller förstening, för att skydda individen mot det uppfattade hotet. Kort därefter skickas informationen
Prefrontala cortex
Amygdala
Hippocampus
Hjärnstammen
vidare till hippocampus (minnesbanken) och nuläget jämförs med tidigare upplevelser så att hjärnan kan bilda sig en uppfattning om huruvida den nuvarande situationen är farlig eller inte. Informationen skickas även till prefrontala cortex för att hjärnan ska kunna mer logiskt resonera om situationen. När den uppfattade faran har analyserats och jämförts med tidigare upplevelser och det visar sig att det inte är någon fara, ger hjärnan order till de stressaktiverande funktionerna att reglera ner sin reaktion på alarmet (Nordanger & Braarud, 2014).
Alarmsystemet är ytterst funktionellt, det reagerar blixtsnabbt och automatiskt för att upptäcka hotfulla signaler. Alarmsystemet är också överordnat andra system och vid aktivering är det inte möjligt att uppleva sig trygg eller kunna utforska.
För ett litet barn är det många omständigheter som kan upplevas som hotfulla, vilket medför att alarmsystemet aktiveras lättare. Ofta behöver barnet hjälp av en vuxen för att bli lugn igen.
Hos en del barn som lever under omständigheter med ihållande stress kan alarmsystemet vara påslaget mer eller mindre hela tiden. Det kan handla om att ett barn inte får sina behov tillgodosedda, men det kan också handla om en stor sårbarhet hos barnet som gör att hen är särskilt lättstressad. Att vara i ett ihållande stressat läge är obehagligt och påfrestande. Alla ens resurser går åt till att försöka trygga sig själv om man inte får hjälp och stöd från vuxna man känner.
I förskolan förekommer situationer som kan väcka starka känslor hos barn, vilket i sin tur kan dra i gång deras alarmsystem. Att lämnas på morgonen och separeras från föräldern utan att någon man har en trygg relation med tar emot och tar över, eller att inte få tillträde till lek och samspel och i stället hamna i konflikt är exempel på sådana situationer.
Att se hur händelser i förskolan kan upplevas som hotfulla och svåra för barnen med ett påslaget alarmsystem, leder till tanken att en del barns alarmsystem aktiveras alldeles för ofta i våra verksamheter. För barn är det betydelsefullt att tillvaron i förskolan upplevs som förutsägbar och hanterbar. Då ges hjärnan möjlighet att slappna av och kan lägga sin energi på att utforska, leka och lära, i stället för att behöva utvärdera om det som händer är farligt eller inte (Öhman, 2021). Med andra ord triggas inte alarmsystemet lika lätt, när hjärnan förstår vad som händer och kommer att hända sedan. Rutinerna och förutsägbarheten fungerar som hållpunkter för barnet att hänga upp tillvaron på.
Utforskarsystemet
När alarmsystemet inte är aktiverat tar utforskandet över. Detta motivationssystem har drivit människan framåt genom evolutionen och är nödvändigt för artens överlevnad. I utforskandet manas individen på framåt och sköna känslor som entusiasm, glädje, iver och intresse triggas (Öhman, 2021). Ur ett stressperspektiv kan vi tänka att det i samband med utforskande väcks en stress som är positiv, som är utmanande på ett utvecklande sätt.
Utforskarsystemet är nog det system som ges störst fokus i förskolan. Utbildningen bygger på barns lust att utforska. Vi ser detta i många situationer där barn ger sig hän, leker och drivs att vara i kontakt med vuxna och andra barn.
Samtidigt blir det begripligt hur skört det kan vara för utforskarsystemet att vara i gång. Pedagogerna lyckas inte möta upp barnet vid lämningen, vilket gör att barnet får lägga kraft och energi på att själv finna trygghet, på bekostnad av utforskarsystemet. Eller så uppstår en situation där ett barn inte lyckas komma med i leken på egen hand, med ett aktiverat alarmsystem som konsekvens. Om en hjälpsam vuxen finns
nära till hands och hjälper barnet att överkomma det som hindrar i leken kan detta däremot driva utforskandet framåt – kanske öppnas nya möjligheter för hur man kan leka tillsammans tack vare pedagogens stöd. Många kan nog också känna igen hur utforskarsystemet ”lägger av” när föräldern kommer för att hämta – då orkar barnet plötsligt inget och det kan bli tjafs och konflikter. Att se detta som att trygghetssystemet aktiveras när föräldern hämtar kan tydliggöra barnets behov av återhämtning och vila efter en dag på förskolan med många timmar av utforskande.
Trygghetssystemet
Trygghet är ett av människans mest basala behov. Detta motivationssystem har till uppgift att lugna och reglera ner starka känslor när alarmsystemet ska gå i vila. Det har också till uppgift att stödja återhämtning efter att man utforskat och engagerat sig i något. Man kan tänka att trygghetssystemet balanserar alarm- och utforskarsystemet (Öhman, 2021). Trygghetssystemet aktiveras också vid upplevelsen av samhörighet och kontakt med andra, och gör att man blir närhetssökande, lekfull och öppensinnad. Oxytocin och endorfiner frisätts hormonellt och känslor av glädje, välbefinnande och tillfredsställelse väcks.
Vi ser att barnets trygghetssystem aktiveras när barnet får stöd och tröst av pedagogen i olika situationer som utmanar under dagen i förskolan. Det kan vara vid lämning, men också vid vila, lek och rutinsituationer. När barnet upplever tillfredsställelse i kontakten med andra barn och det ”flyter på” ges också möjlighet till trygga känslor och återhämtning, vilket är en viktig funktion i trygghetssystemet.
En del barn kan komma springande bara för att få syn på pedagogen för att försäkra sig om att hen finns där, för att sedan fortsätta i utforskarsystemet. Även i dessa situationer aktiveras trygghetssystemet, och barnets behov av fysisk närhet kan variera i omfattning från situation till situation. Här blir det tydligt att när pedagoger bygger tillitsfulla relationer till de barn de arbetar med, främjar detta barns självständighetsutveckling. Det är lättare att ”klara sig själv” när man kan lita på att den vuxna finns där när det behövs.
Från början fordras ofta förhållandevis mycket fysisk kontakt och närhet, men efter hand kan barn också tryggas av att känna närvaron från pedagogen de litar på, man kollar på varandra när det känns tufft, eller så ser barnet till att veta var pedagogen är med jämna mellanrum för att känna att allt är lugnt. Det går att se det som att barnet gradvis internaliserar pedagogens stöd och på detta sätt upplever sig vara i kontakt med pedagogen trots ett visst fysiskt avstånd. Självklart behöver lite äldre barn också mycket fysisk kontakt, men vi kan ändå se hur behovet av trygghet tillgodoses på fler sätt efter hand som barnet blir tryggt med pedagogen och relationen man har tillsammans.
Att pendla mellan de olika systemen
Det sker en ständig pendling mellan de tre motivationssystemen. Barn behöver få vandra på olika sätt mellan att få stöd av pedagogen att hantera svårhanterliga känslor och situationer (alarmsystemet), att dela upplevelser och tanka trygghet hos pedagogen för att få återhämtning och närhet (trygghetssystemet) och att ge sig i väg från eller tillsammans med pedagogen och utforska omvärlden (utforskarsystemet) (Öhman, 2021) (se figur 3.2).
Det är betydelsefullt att fundera på hur fördelningen mellan systemen ser ut hos olika barn. Ett barn som lätt hamnar i alarmberedskap riskerar att komma i en negativ spiral, där många omständigheter triggar stress (till exempel i samvaron med andra), vilket i sin tur begränsar barnets möjligheter att få goda erfarenheter och
upplevelser av att det blir bra (till exempel i samvaron med andra). Risken är då att barnets negativa erfarenheter förstärker barnets egna svårig heter/sårbarhet. När pedagoger uppfattar det som att alarmsystemet hos ett barn aktiveras alltför ofta behöver arbetslaget tänka tillsammans och vid behov be om stöd från till exempel specialpedagog eller förskolepsykolog för att göra en plan för hur man kan göra de andra två motivationssystemen mer tillgängliga för barnet i fråga.
DISKU t ERA I ARBE t SLAGE t
• Vilka tankar får ni om de tre olika motivationssystemen?
• Är det något barn som ni blir särskilt bekymrade för, som verkar ha ett alarmsystem som är aktiverat alltför ofta?
• Hur brukar ni stötta olika barn när deras alarmsystem triggas?
• Hur ger ni barnen bra stöd när de är i sitt utforskandemodus?
• Får alla barn bra stöd när de söker trygghet? Finns det barn som hade behövt söka stöd oftare? Hur kan ni visa att ni finns till hands?
Vill ni fördjupa er analys ännu mer är en god idé att ni går igenom alla barn i barngruppen och funderar tillsammans på hur ni stöttar var och en utifrån vilket motivationssystem som är aktiverat och om det finns något ni hade kunnat utveckla för att stödja barnet ännu bättre.
En stressmedveten förskola
För att förskolan ska främja barns psykiska hälsa krävs en medvetenhet om hur stress kan påverka barn på olika sätt. Vikten av att ge alla barn tillgång till grundläggande trygghet, tillitsfulla relationer till vuxna och stöd att hantera känslor kan därför inte nog betonas. Utbildningen behöver organiseras med kunskapen om stress som grund. Ledningen behöver se till att det finns organisatoriska förutsättningar för detta och arbetslaget behöver arbeta med ett förhållningssätt som inte triggar stress i onödan hos barnen. Om detta handlar nästa kapitel.
Anna Hellberg Björklund är legitimerad psykolog och specialist i pedagogisk psykologi. Hon har skrivit böckerna Psykologi i förskolans vardag (2015), Traumamedvetenhet i förskolan (2017), När krisen drabbar förskolan (2018) och Vikarie i förskolan (2020). Anna Hellberg Björklund har också översatt Att rusta barn för livet (2020) och Introduktion och föräldrasamarbete (2022). Hon arbetar i eget företag med handledning, utbildning och föreläsningar.
FRÄMJA BARNS PSYKISKA HÄLSA I FÖRSKOLAN
Barnkonventionen framhåller barns rätt till beskydd, hälsa och välmående. Förskolan kan bidra till psykisk hälsa hos barn genom att möta deras behov av trygghet, omsorg och stimulans. Den här boken ger en bred kunskap om vad som främjar psykisk hälsa hos barn men ger också konkreta förslag på hur pedagoger kan arbeta praktiskt. Författaren bidrar även med en mängd exempel för att visa hur verktygen kan användas i olika situationer.
Boken inleds med ett teoretiskt avsnitt om psykisk hälsa, psykisk ohälsa och stress samt hur dessa tar sig uttryck hos de yngsta barnen. Barnsynen hos pedagogerna är avgörande. Därefter tematiserar och utvecklar författaren viktiga områden som barnens introduktion på förskolan, samarbetet med vårdnadshavare, relationsbyggande med barnen, bemötande av känslor och utveckling av barnens samspel och lek.
Främja barns psykiska hälsa i förskolan riktar sig till pedagoger och chefer som arbetar med och har ansvar för barn i förskolan. Boken kan med fördel också läsas av studerande vid förskollärarprogrammet.
Art.nr 46279