9789144157481 by Smakprov Media AB

Att möta barns sorg AtleMartinDyregrovLytje EN HANDBOK

Studentlitteraturs

Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad.

KOPIERINGSFÖRBUD

2E Originalets titel: Håndbok i barns sorg ©Fagbokforlaget, Bergen, 2021

Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess. Art.nr 45051 ISBN Sjöstrand/Metamorf

©FörfattarnaUpplaga978-91-44-15748-11:1ochStudentlitteratur 2022 Studentlitteraturstudentlitteratur.seAB, Lund Översättare: Björn Nilsson Formgivning inlaga: Jesper

Design Group Ombrytning inlaga: Team Media Sweden AB Formgivning omslag: Jan Petterson Omslagsbild: Jan Petterson Printed by Eurographic Group, 2022

Innehåll Introduktion 9 Om den här boken 10 Vad är sorg? 11 1 Vanliga sorgereaktioner hos barn 13 Vanliga sorgereaktioner 16 Sorg över tid 31 Avslutning 31 2 Att möta barn i sorg 33 Vad innebär en bra vuxenhjälp? 37 Avslutning 51 3 Utveckling och barns sorg 53 Inledning 55 Barns förståelse av döden i olika åldrar 56 Hur påverkar en förlust barnens utveckling? 64 Avslutning 64 4 Barns reaktioner på förluster – många livsområden drabbas 67 Inledning 69 Psykiska och sociala konsekvenser 70 Psykiska och hälsomässiga konsekvenser 76 Konsekvenser för utbildning 80 Könsskillnader? 83 Avslutning 86

6 Innehåll 5 Olika typer av förluster 87 Olika slags förluster medför olika utmaningar 89 Avslutning 103 6 Komplicerad sorg 105 Inledning 107 Olika former av komplicerad sorg hos barn 108 Utbredningen av komplicerad sorg 114 Vilka är riskerna för att drabbas av komplicerad sorg? 115 När kräver sorgen terapeutiska insatser? 117 Avslutning 118 7 Hantering av en förlust 119 Inledning 121 Vad innebär ”hantering”? 121 Barns utveckling av hanteringsstrategier 123 Avslutning 133 8 Att arbeta med sorg i familjen 135 Inledning 137 Bästa hjälpen för barn är en bra hjälp till föräldrar 138 Samtal om vad som har förändrat sig i familjen 139 Vad kan föräldrarna göra för sina barn? 140 Att arbeta terapeutiskt med sorg i familjen 147 Avslutning 147 9 En förlust av olika relationer – hur kan man hjälpa? 149 Barns relationer i samband med sjukdom och sorg 151 Barnens relationer förändras i mötet med sjukdom och sorg 152 Att arbeta med barns relationer 154 Rollen i arbetet med barnens relationer 167 Avslutning 168

Innehåll 7 10 Skolans stöd till sörjande barn 169 Varför ska skolan ha en roll i detta? 171 Problem som kan uppstå i skolan i samband med livshotande sjukdom och död 172 Faktorer som påverkar sorgen och behovet av stöd 174 Att arbeta med livshotande sjukdom och död i skolan 176 Avslutning 186 11 Terapi för barn 189 Inledning 191 Tidiga interventioner i familjer 192 Terapi för barn med en komplicerad sorg 195 Terapi i samband med olika former av komplicerad sorg hos barn 197 Avslutning 207 12 Katastrofer, terror och barns sorg 209 Inledning 211 Exponering och reaktioner 213 Interventioner efter katastrofer 214 Uppföljning över tid 222 Avslutning 223 Litteratur 225 Register 235

Kapitel 3 Utveckling och barns sorg

I det här kapitlet beskriver vi hur barns förståelse av döden och hur deras sorgeprocess formas av ålder och utvecklingsnivå. Vi ska även ta upp hur en förlust kan påverka barnets fortsatta utveckling. Efter att ha läst detta kapitel är målet att läsaren ska ha en ökad förståelse av skillnaderna mellan att förlora någon som mycket liten och som tonåring.

Vi behöver inte gå mer än 40 eller 50 år tillbaka i tiden för att se att pro fessionella personer tvivlade på att barn över huvud taget kunde uppleva sorg. Man menade att de inte hade tillräckliga mentala förutsättningar för detta, det vill säga att de begreppsmässigt inte kunde förstå döden och dess kon sekvenser och därmed inte kunde uppleva sorg. Detta är tack och lov något som i dag ligger bakom oss, men fortfarande kan vuxna gömma sig bakom uppfattningen att barn inte förstår när de ska kommunicera obehagliga fakta till barnet. Det blir därför viktigt att beskriva vad det är som barn förstår, inte enbart utifrån teorier utan även utifrån det vi har upplevt i mötet med barn som har sorg. Teorier är bara giltiga tills verkligheten säger oss något annat.

Inledning Barnaåren sträcker sig från 0 till 18 år, vilket gör det uppenbart att barns sorg varierar stort. I det här kapitlet ska vi beskriva vad barn kan förstå i olika åldrar och vilken betydelse som denna förståelse har för deras sorg. Vi ska också ta upp likheter och skillnader mellan pojkar och flickor när det gäller deras sätt att reagera på sorg.

Barn prövar hela tiden sin förståelse i samspelet med sin omgivning. Då är det begripligt att utvecklingen av begrepp som rör döden äger rum i olika tempo hos olika barn, medan utvecklingsgången eller ordningsföljden i det som de förstår vanligtvis förblir densamma. Mognad reflekterar barnens erfarenheter men även det faktum att erfarenheterna filtreras genom deras ökande kapacitet att tänka på mer komplicerade sätt med ökande ålder och begreppsförståelse. Små barn (0–5 år) – förskolebarn Vanligtvis möjliggör inte mognad och begreppsutveckling att barn under sex års ålder har en gedigen förståelse av vad liv innebär och hur kroppen och olika kroppsdelar fungerar. De förstår inte att döden är något per manent och att någon är borta ”för alltid”. De tror att den döde kommer tillbaka, att döden är återkallelig (det går att backa tillbaka). Det inser vi när barnen säger saker som: Om en vecka är han väl tillbaka? När han kommer så ska vi leka kurragömma. Döden är så att säga reversibel för dem och de inser inte att kroppen inte längre fungerar:

56 Kapitel 3 Utveckling och barns sorg Barns förståelse av döden i olika åldrar Barns begreppsliga förståelse utvecklas gradvis under barndomen. Under de första åren skapar hjärnan ständigt nya nervkopplingar, till en början i ett nästan ofattbart tempo. Barn får nya erfarenheter genom sina aktiviteter och genom samspelet med andra i familjen, förskolan och skolan. De tar kontinuerligt till sig information som jämförs med det de har varit med om tidigare, de mognar motoriskt och mentalt och de formar ständigt föränderliga kartor över den värld som de är en del av. De skapar och omformar sina begrepp på grundval av erfarenheter i ett nära samspel medUtvecklingenomgivningen.av en förståelse av döden är inte någon passiv process.

STUDENTLITTERATUROCH©FÖRFATTARNA

Även om yngre barns begrepp om döden inte är färdigutvecklade är det ingen tvekan om att de i denna ålder kan reagera starkt på dödsfall. De reagerar på separationen och ger uttryck för saknad då de exempelvis uppsöker platser där de förväntar sig att hitta den döda. Även barn under två års ålder kan ge uttryck för att de upplever att någon är borta och de kan minnas detta lång tid efteråt.

När barnen visar med sina frågor att de inte förstår dödens slutgiltig het, till exempel när de frågar ”När kommer pappa tillbaka?” så svarar vi ärligt ”Nej, det gör han inte, men tänker du mycket på honom?” Då kan vi också förklara att när man är död så andas man inte längre och håret växer inte heller.

Kapitel 3 Utveckling och barns sorg 57 Vem klipper hennes hår nu? Kan han höra något genom all jord? De inser inte heller att döden drabbar alla, att den är universell: Kan pojkbebisar också dö? När man ska förklara för små barn måste man vara konkret, eftersom de inte har förutsättningar för att förstå det abstrakta. Säger man att någon är hos Jesus är det inte lätt för dem att förstå att denne samtidigt ligger begraven i jorden. Då är det lätt att inse att de kan bli förvirrade: Var går bussen till Jesus? Vårt råd är tydligt: det är en fördel att undvika abstrakta förklaringar. Det samma gäller omskrivningar som barnet kan uppfatta rent bokstavligt. Om man säger att den döde har gett sig ut på en resa, kan det ge upphov till rädsla för att resa någonstans eller att de vill åka dit där den döde är. Detta är kanske inte är så vanligt längre men det händer fortfarande att barn som hör detta vaktar på vuxna när de sover på soffan eller så blir de rädda för att somna. Irene var fyra år och vaktade på sin mamma varje gång hon lade sig på soffan (se även kapitel 4, Barns reaktioner på förluster – många livsområden drabbas). Att ”gå bort” kan också missförstås. Det vore bra om världen förändrades framöver med större kunskaper om barn.

Det kanske inte var så konstigt att man under lång tid trodde att små barn inte kunde sörja.

Gerhard var ett och ett halvt år gammal och hade en syster som dött i plötslig spädbarnsdöd. Den första tiden efter dödsfallet gick han till hennes säng och sa ”Ba?” i en frågande ton. Sängen togs bort men några månader senare togs sängen fram igen för ett besökande barn. Då gick Gerhard fram till sängen, stack in huvudet mellan spjälorna och sa ”Ba?”

Små barns bristfälliga förståelse av vad döden innebär och dödsfallets betydelse på lång sikt kan göra att de reagerar föga på det första beskedet om det som har hänt. Föräldrar kan berätta att deras barn efter det att de fått besked om att en förälder eller ett syskon är död kan säga: ”Kan jag gå ut och leka nu?” Senare samma dag kan de fråga: ”När kommer han hem?”

58 Kapitel 3 Utveckling och barns sorg

Barn med bristande erfarenhet kan lätt uppfatta sig själva som centrum för saker och ting och de kan tro att deras tankar, känslor, önskningar och handlingar kan vara orsak till det som sker med dem själva eller med andra. De kan tänka att den döde kan kallas tillbaka, om de önskar sig detta. Men oftare och mer allvarligt är det om de får för sig att det är de som har orsakat ett dödsfall.

STUDENTLITTERATUROCH©FÖRFATTARNA

De yngsta barnen kan på grund av sin bristande erfarenhet lät skapa sig felaktiga uppfattningar om vad som förorsakar ett dödsfall: Om du inte hade åkt till sjukhuset så skulle bebisen inte ha dött.

Barn behöver förklaringar som är anpassade till deras nivå för att på så sätt kunna utveckla sin förståelse i takt med de erfarenheter de gör. Några undersöker helt konkret vad döden innebär. De kan till exempel kan gräva ner en död geting för att längre fram gräva upp den igen för att se vad som har hänt med den. Barnens tid går i cirklar. De stiger upp, de äter, de går till förskolan, de kommer hem, de äter och så lägger de sig igen – på så sätt rör sig dagarna framåt. De har också ett slags cirkulärt tidsbegrepp. Deras tillvaro upprepar sig som om tiden gick runt. Då är det inte så konstigt att de kan tänka att vi lever, sedan dör vi och så lever vi igen.

om barns ålder och mognad innebär tydliga gränser för att förstå elsen av döden ska kunna utvecklas, kan små barns förståelse påverkas av ett konkret möte med döden i familjen på så sätt att de får en mer mogen syn på döden än vad jämnåriga har.

Vi trodde att det måste komma en reaktion från honom men ingenting kom. Han nämnde pappan någon gång, till exempel ”När min pappa kommer ner från himlen ska vi gå till badhuset”. Men mer var det inte, han var varken arg eller ledsen. Små barns fantasier kan komma till uttryck under lek och vi ska ge några exempel på det. En förskollärare berättade för oss hur alla barn hade varit upptagna med att göra sandpannkakor efter det att en förälder hade blivit påkörd och omkommit. Barnen ville se hur det såg ut när någon ”blev platt som en pannkaka”. En annan förskollärare fick se att alla barnen var upptagna med att leka begravning när någon av dem hade varit med på en begravning av en förälder. Barnen var mest oeniga om hur många av dem som kunde vara präst. Även om sådana lekar på många sätt kan te sig makabra, är de också ett sätt för barn att bearbeta det de har upplevt. Ofta är inte lekarna det obehagliga för barn, men de kan bli det om en vuxen plötsligt och något chockerad skulle stoppa lekarna. Sådana situationer bidrar till att barnen lär sig att döden är något att vara rädd för och att det är något man inte pratar om. Barn i förskoleåldern har också en svagare form av känslomässig differentiering än vad äldre barn har och de har även mindre erfarenhet av att reglera eller dämpa sina känslor (Widen & Russell, 2010). De kan säga att de är ”väldigt, väldigt, väldigt ledsna” och använder sig av adjektivet ”väldigt” upprepade gånger för att beskriva en känsla i ställer för att använda ett annatOmadjektiv.småbarn

Kapitel 3 Utveckling och barns sorg 59

ser att deras föräldrar är ledsna, kan de själva också bli det. De reagerar på föräldrars stämningsläge och kan komma för att trösta eller kela. De kan kräva mer uppmärksamhet, få raserianfall eller bli mer klängiga. De kan också uttrycka sin saknad genom att säga att de har ont i magen.Även

STUDENTLITTERATUROCH©FÖRFATTARNA

Konkreta minnen brukar bli väl mottagna av små barn. Det kan till exempel handla om att man ställer upp en bild av den döde på ett bord där de kan tända ett ljus när de saknar den döde eller att det hänger ett foto i barnens rum. Andra exempel är en minnesbok med föremål och bilder som barnen kan titta i när de behöver. Vi rekommenderar alltid att man ska fråga om barnet och familjen tycker att det är en bra idé, innan man gör sådana insatser.

I en bok som kombinerar text och bilder har vi gett ett ”recept” på hur man kan prata om eller läsa för små barn vad som händer när någon dör (Dyregrov, 2020). Som hjälpare har man en viktig roll att spela i denna ålder eftersom små barn föredrar att bli tröstade och hjälpta av en vuxen mer än av vänner. Det betyder att man ofta har mer kontakt med barnen och att de är i större behov av hjälp för att förstå och komma igenom sorger än i senare åldersstadier. Barn i tidig skolålder (5–10 år) I åldrarna fem till tio år utvecklar barn gradvis större förståelse för att döden är oåterkallelig och att alla livsfunktioner upphör: ”När du är död så är du död”. Detta sammanfaller med en bättre förståelse av vilka funktioner kroppens olika organ fyller eller hur de tillsammans gör att vi kan leva. Vid omkring sex års ålder kommer barnen att ha utvecklat en mer biologisk än psykologisk förståelse av vad ett liv innebär. Medan småbarn kan tro att ett hjärta är till för att man ska kunna tycka om någon, lungorna är till för att man ska kunna prata och magen för att man ska kunna äta, kommer barn i eller i närheten av skolåldern att förstå att kroppen och de viktigaste organen i den alla har ett gemensamt mål, nämligen att upprätthålla ”livet”

STUDENTLITTERATUROCH©FÖRFATTARNA

60 Kapitel 3 Utveckling och barns sorg

Birger var fyra och ett halvt år gammal då han förlorade sin bästa vän i en olycka. Innan han fick vara med och se sin kamrat i kistan, visade han sin bristande förståelse för dödens slutgiltighet genom att säga ”Om 14 dagar kommer han tillbaka” och ”När sommarlovet är över kommer han tillbaka”. På vägen hem från likvakan gav han uttryck för en mer mogen syn: ”Nu kan vi aldrig bada mer tillsammans” och ”Nu kan vi inte spika på bräder längre”.

Runt sju års ålder verkar barnen få ett bättre grepp om och förståelse av att döden är oundviklig och universell. De kan trots det vara motvilliga att inse att döden kan vara något som kan drabba dem själva. I likhet med de yngre barnen är de fortfarande konkreta i sina tankar och de behöver kon kreta uttryck i form av exempelvis ritualer, bilder och gravstenar som stöd i sitt sorgearbete. Deras syn på orsaksförhållanden är också konkret. De kan både förstå döden som ett resultat av yttre händelser, till exempel olyckor och våld, och som en följd av inre processer som sjukdom och hög ålder.

STUDENTLITTERATUROCH©FÖRFATTARNA

Kapitel 3 Utveckling och barns sorg 61 (Slaughter, 2005). När denna mer komplexa förståelse av kroppen och dess organ har utvecklats, finns det en grund för en bättre förståelse av det som händer om kroppens organ sviktar eller blir förstörda. Även om de allra flesta barn som är sju år gamla förstår att den döde inte kommer tillbaka, förstår de yngsta inte alltid vad döden beror på, till exempel att det var pappas lever som skadades av för mycket alkohol och gick sönder och som var orsaken till att han dog.

I den här åldern uppfattar barnen mer sällan sig själva som alltings centrum, och de är bättre i stånd att ta andras perspektiv och därmed kunna ha större medkänsla med andra som förlorar syskon eller föräldrar och med egna familjemedlemmar som sörjer. Även om barn redan före två års ålder kan trösta och visa omsorg om andra och har förmåga att visa medkänsla (empati), är detta mer uttalat när de blir äldre. Barn som är i skolåldern förstår mer av orsak och verkan när det gäller händelser och de kan vara upptagna av det rättvisa och orättvisa i saker och ting som händer – att det sker ”onda” saker med ”goda” människor. ”Det var inte rättvist att detta skulle hända henne, hon var ju alltid så snäll”. Ju större barnen blir, desto mer kan de hantera genom att skaffa sig information om olika detaljer i samband med en händelse.

Redan i förskoleåldern, men mer tydligt i skolåldern, tycks det ske en viss förändring i barnens villighet att visa sina känslor. Framför allt pojkar kan börja dölja sina känslor i takt med det lärande som äger rum i vän skapsgruppen och genom påverkan från vuxnas attityder. Det är många föräldrar som upplever att barnen sluter sig med sin sorg och är något ovilliga att prata om det som har skett eller att de i varje fall inte vill ha några långa samtal om dödsfallet. Se annars kapitel 6, Komplicerad sorg, för balansen mellan att komma nära och ta avstånd.

Under ungdomsåren utvecklas förmågan till hypotetiskt tänkande så att de unga kan bedöma olika aspekter av en händelse, bland annat hur den kunde ha undvikits. De har lättare för att dra paralleller och de kan mer kri tiskt ta ställning till bristande överensstämmelse i de fakta de får kännedom om. De kan ställa frågor om det de får höra, om detta inte stämmer med vad de har hört vuxna prata om eller med annan information som de kan hitta på nätet. De kan också vara mycket kritiska till sina egna handlingar i samband med dödsfallet. Längre upp i ungdomsåren kan deras begrepp om döden också utvecklas som en följd av att döden drabbar jämnåriga och vänner, till exempel i samband med självmord och olyckor. De är också i stånd att reflektera över mer djupgående teman och existentiella aspekter av döden och tillvaron överlag. Axel var 15 år gammal då han förlorade sin storebror i en olycka. Han var mycket nedstämd under lång tid, inte minst var han ledsen över alla de saker han visste att brodern aldrig skulle få uppleva, bland annat att se sin son växa upp. Axels förmåga att inta ett framtidsperspektiv gjorde att han reflekterade över vad brodern gick miste om och vad han själv aldrig skulle få uppleva tillsammans med sin bror. Han ägnade mycket tid åt att tänka på varför detta skulle hända brodern och honom själv, varför detta skulle drabba en person som var så snäll som hans bror. Han berättade också hur starkt han upplevde förlusten av en rollmodell som alltid hade funnits där för honom. Han insåg att den förlusten skulle kasta skuggor för resten av livet.

62 Kapitel 3 Utveckling och barns sorg Barn över 10 år Från tioårsåldern blir barnens föreställningar om döden mer abstrakta och de förstår mer av dödsfallets betydelse på lång sikt. De funderar ännu mer över rättvisa och orättvisa, ödet och det övernaturliga. Tillsammans med de förändringar som äger rum i biologisk, psykologisk och social bemärkelse kan dödsfall under ungdomsåren leda till starka reaktioner. Även om barn i dessa åldrar kan uppfatta döden som en abstrakt idé, kommer förståelsen av döden som något universellt och oundvikligt även att innebära att den blir mer personlig och att den kan drabba dem själva, något som kan föranleda ett behov av att hålla den tanken på avstånd.

Kapitel 3 Utveckling och barns sorg 63 Även om vi har begränsad kunskap om barns förståelse av döden i olika kulturer, tyder forskning på att det inte finns några större skillnader i vad barn i olika världsdelar förstår om vad döden innebär (Cuddy Casey & Orvaschel, 1997). Skillnaderna är större när det gäller hur öppet och direkt barn informeras om dödsfallet och dess orsak och hur mycket de i olika kulturer involveras i likvakor och begravningar. Genom arbete med barn i olika världsdelar i samband med krig och katastrofer har vi erfarit en successiv förändring över kulturgränserna som handlar om att en mer öppen och direkt kommunikation med barn om allvarliga teman har blivit vanligare. I denna ålder blir det allt viktigare för barnen att uppleva att de passar in. Detta är ett dilemma för de flesta tonåringar, men för de efterlämnade är döden ett konkret bevis för att man är annorlunda och förstår världen på ett annat sätt. Många barn i denna åldersgrupp känner att de egentligen inte passar in för att förlusten på flera sätt har gjort att de har förlorat den oskuld som deras vänner har kvar. Många är också rädda för att få för mycket uppmärksamhet under denna tid. Flera vill inte att skolan ska markera deras förlust eller arrangera minnesstunder som deras vänner blir inbjudna till, eftersom detta leder till för stor uppmärksamhet och betonar det faktum att de är annorlunda. Samtidigt kan unga människor också ha starka önskemål om att kunna dela den svåra upplevelsen, detta i en ålder då hjälp från vänners sida ofta uppfattas som viktigare än stöd från vuxna. Det kan vara svårt för unga att navigera mellan behovet av att känna sig som alla andra och en samtidig önskan om att kunna dela de svåra upplevelserna med sina vänner. Här kan det därför finnas behov av att vuxna hjälper till med att skapa bra ramar för hur man kan prata om döden i en grupp med vänner; läs mer om detta i kapitel 10, Skolans stöd till sörjande barn. Samtidigt kan arenor som sorgegrupper, där unga människor delar sina erfarenheter med andra i samma situation, utgöra en bra insats. Men vi får inte glömma att unga samtidigt kan uppleva det som mycket bra att tillsammans med vänner få ta paus från sorgen, framför allt om det är vänner som de också kan dela sin sorg och längtan med i andra situationer.

Avslutning

64 Kapitel 3 Utveckling och barns sorg Hur påverkar en förlust barnens utveckling?

Barns förståelse av döden utvecklas gradvis i takt med ökad erfarenhet. I mötet med döden kan vi uppleva att de så att säga gör språng i sin för ståelse och förstår mer än vad vuxna tror att de gör. De rör sig från en begynnande konkret förståelse för dödens slutgiltighet och oåterkallelighet

Även om vi vet hur barn reagerar på förlust av föräldrar och syskon, vet vi mindre om hur detta påverkar deras kognitiva och emotionella utveckling. Det råder inget tvivel om att sådana förluster påverkar skolprestationer och kan ge känslomässiga svårigheter längre fram i livet (se kapitel 4, Barns reaktioner på förluster – många livsområden drabbas), men vi vet inte till räckligt om när och på vilket sätt detta utvecklas under barnaåren.

För vuxna som förlorat en förälder som barn har det framkommit att de har färre ord för att beskriva känslor jämfört med dem som inte upplevt samma förlust. Det gör att de som vuxna kan få kämpa med relationer (Calderon m.fl., 2019). Vi har på vår klinik upplevt att vuxna som förlorat en närstående under barndomen har tagit kontakt med oss för att de själva tycker att de har stängt sig för mycket efter förlusten och förlorat kontakten med sina känslor. Vår förmåga att reglera känslor utvecklas under hela barndomen och i första hand sker detta lärande i samspelet med föräldrar. De utgör rollmodeller som både direkt och indirekt lär sina barn hur de kan minska inre oro och gradvis utveckla en förmåga att dämpa sina känslor om dessa blir för intensiva. Andra vuxna och efter hand även vänner bidrar till den utvecklingen.

Om barn förlorar en förälder, förlorar de inte enbart en rollmodell utan den kvarvarande föräldern kan för en kortare eller längre tid ha nog med sina egna känslor. Om det är ett syskon som dör kan båda föräldrarna bli delvis otillgängliga under en tid; detta då barnen behöver större emotionell närvaro än vanligt. Då kan viktiga lärdomar gå förlorade, något som kan ge upphov till problem med senare känsloreglering. Att förskjuta känslorna kan på ett effektivt sätt minska deras intensitet, något som kan förklara varför så många gör just det.

Kapitel 3 Utveckling och barns sorg 65 till en full förståelse för dess slutgiltighet och de långsiktiga konsekvenser som ett dödsfall avseende en närstående får. Deras förståelse varierar med det omsorgsklimat de befinner sig i. Handlar det om öppenhet och samtal eller om motsatsen? Omges de av en inkluderande stil i familjen där de får delta i det som sker runt dödsfallet eller befinner de sig mer på utsidan och bara får glimtar in i vuxenvärlden? Deras utveckling styrs av så många faktorer både inom och utanför dem själva. I den mosaiken av upplevelser ska vi vuxna finnas med och vägleda dem utifrån våra olika positioner i barnens liv – som föräldrar, förskollärare, skolpersonal och terapeuter.

Art.nr 45051

EN HANDBOK

studentlitteratur.se

I Att möta barns sorg – en hand bok beskrivs hur skilda typer av förluster ger olika konsekvenser, både på kort och längre sikt. Vanliga sorgereaktioner och hanteringsstilar skildras, och hur sorgen förändras över tid. Boken tar också upp hur ett barns utvecklingsnivå påverkar dennes förståelse av sorg. I egna kapitel behandlas • katastrofer, terror och barns sorg • komplicerad sorg av rigid art som varar under lång tid • att arbeta med familjer i sorg • skolans stöd i sorgearbetet • terapeutiskt arbete med barn i komplicerad sorg.

I boken ges konkreta råd om hur du som professionell eller anhörig kan stödja barnet; i hemmet, i skolan och i barnets andra relationer. Boken ersätter den tidigare utgivna Sorg hos barn (Studentlitteratur, 2007).

För ett barn som tvingas uppleva ett dödsfall eller livshotande sjukdom hos en nära anhörig, förändras livet för alltid. Avgörande för barnets fortsatta psykiska hälsa är att det finns vuxna i närheten som förmår att ge rätt stöd. Syftet med denna bok är att den ska fungera som en handbok för professionella och anhöriga runt barnet.

Atle Dyregrov är professor och specialist i klinisk psykologi och har under flera decennier arbetat med barn, sorg och trauma samt med kris- och katastrofpsykologi. Han har skrivit ett flertal böcker i ämnet varav många har blivit översatta till svenska. Martin Lytje, PhD, är utbildad vid Universitetet i Cambridge och är förste amanuens vid Senter for krisepsykologi vid Universitetet i Bergen. Han har bidragit till flera artiklar, manualer och böcker i ämnet.

Att möta barns sorg