9789144155333 by Smakprov Media AB

CHECK, CHECK, CHECK SKOLINSPEKTIONEN OCH GRANSKANDETS VEDERMÖDOR

M AT S A LV E S S O N MARIA STRANNEGÅRD

KOPIERINGSFÖRBUD Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 44804 ISBN 978-91-44-15533-3 Upplaga 1:1 © Författarna och Studentlitteratur 2021 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Formgivning inlaga: Jesper Sjöstrand/Metamorf Design Group Ombrytning inlaga: Team Media Sweden AB Formgivning omslag: Jan Petterson Omslagsbild: Jan Petterson Printed by Eurographic Group, 2021

Innehåll

Förord 11

1 Inspectare necesse est – inledande beskrivning av fältet 13 Skolinspektionen – en omstridd verksamhet 14 Skolinspektionen under luppen 16 Bokens uppläggning 20

2 Tillsynens utveckling 23 Den stora ideologiska förändringen 28 En skarp skolinspektion 31 Den uppdrivna produktiviteten 34 Media är ett verktyg 37 Sammanfattning 39

3 Vilken roll ska egentligen Skolinspektionen ha? 41 Kampen mellan pedagoger och jurister 41 Juristerna tar kommandot 46 Sammanfattning 50

4 Principen om likvärdighet 51 Värdet av likvärdighet 56 Likvärdighet i dåliga skolor 58 Vitet – viktigt verktyg, tandlöst eller kontraproduktivt? 63 Likriktning för likvärdighet 65 Fyrkantiga bedömningar 68 Sammanfattning 69

5 Inspektionsverksamhet – kompetens och rationalitet eller motsatsen? 71 Skolinspektionens interna organisationslogik 71 Träffsäkerhet i tillsyn 73 Fyrkantighet i tillsyn 77 Bedömningarna 82 Felfinnarlogik 87 Skolinspektionen som brottsbekämpare? 92 Flummiga pedagoger versus inkvisatoriska jurister 92 Sammanfattning 96

6 En kugge i ett maskineri – systemet och individen 99 Maskprofkrati 99 Styrda processer 101 Teknokratisk ledning? 105 Skolinspektionsspråket 107 Kampen mellan det formella och det svårbedömda 108 Interna diskussioner 110 Slutsats: En kugginriktad organisation 112

7 Den kuggade SI-människan 113 En kugge i ett maskineri 113 Myndighetsdisciplin – uppdraget versus den egna övertygelsen 119 SI-människan – expert eller fågelholk? 121 Självkritik – att tänka till och om 123 SI och skolans värld (out there) 125 Kuggningsprocessen 127 Sammanfattning 132

8 Medel som mål – den självoptimerande organisationen 135 Ringa reflektion över verksamhetens syfte 135 Produktionssynen på Skolinspektionen 137

8 Innehåll

Att visa Skolinspektionens duktighet 138 Likvärdighet som legitimering av inspektionen 139 Skolinspektion och särkoppling 141 Hyperrealitetsfrågan 144 Sammanfattning 146

9 Gör Skolinspektionens arbete någon skillnad? 149 Övergripande konsekvenser 149 Mer specifika effekter på svensk skola 156 Sammanfattning 163

10 Dysfunktionaliteter i skolinspektion 165 Bristande realism i skolvärlden 165 Parkinsons lag i skolvärlden 167 Granskningsbarhet 168 Dokumentation 170 SI – en felkonstruktion? 172 SI som organisation – några betydelser 175 Slutsats 176

11 Tillsyn – en bredare betraktelse 179 SI som uttryck för funktionell dumhet 179 Generella problem i tillsynsbranschen 181 Bör Skolinspektionen läggas ned? 184 Förändring på gång? 185 Historielösa pendelrörelser 186 En tillsyn baserad på peer review 187 Appendix 191 Metod 191 Referenser 195

Innehåll

Kapitel 3

Vilken roll ska egentligen Skolinspektionen ha? Inriktningen för en verksamhet som Skolinspektionen är inte given. Även om övergripande ramar och riktlinjer sätts av riksdag och reger ing återstår betydande utrymme för en tillsynsverksamhet att utforma sina aktiviteter. Myndigheten är tänkt att vara oberoende. Inom SI var verksamhetens mer precisa inriktning länge en källa till diskussioner och till och med kamp mellan framför allt personer med skolbakgrund och jurister. Denna professionsstrid handlar förstås om övertygelser och prioriteringar men sådant som makt, status och identitet kommer också in i bilden. Detta kapitel tar upp just SI i spänningsförhållandet mellan en pedago gisk och en juridisk ideologi.

Kampen mellan pedagoger och jurister Under myndighetens initiala år tycks det ha försiggått en kamp om tolk ningsföreträdet mellan pedagoger och jurister – och i någon mån utredare och samhällsvetare men dessa minskade snart i antal och betydelse – på Skolinspektionen. Vad är centralt i skolans värld och hur kan man bäst bidra till välfungerande skolor? Vem har mest att säga till om? Handlar det om förmedla ”rätt” syn på pedagogik eller att följa lagar och förordningar? Olika professionsföreträdare har naturligtvis ofta skilda uppfattningar, så

I skapandet av utbildningen [och i den] framkom de konflikter mellan de olika grupperna inom Skolinspektionen tydligt. Särskilt mellan pedago gerna och juristerna, men den tredje gruppen som ansvarade för metod och kvalitet (samhällsvetarna) var också med i detta ”krig”. Jag deltog i oändligt många möten där folk kunde sitta och skrika på varandra i affekt. Vår utbildning blev som ett slags arena där dessa konflikter spelades ut. I våra pass lyfte vi förstås forskarkritiken mot granskning i allmänhet och problematiserade SI:s modell för regelbunden tillsyn. Många höll med och kunde diskutera det på ett reflekterande sätt. En följd av vår utbildning var att folk bytte jobb …

Konflikten går tillbaka till läget när Skolinspektionen bildades, då det var många pedagoger som gick in i Skolinspektionen från Skolverket och hamnade i konflikt om tolkningsföreträde och definitionsrätt med de sta tistiker, utredare och jurister (”duktiga människor, men det var ju knappt någon som hade varit i en skola” som Valdis beskriver dem) som anställdes. Skolinspektionen kom efter en tid att domineras av folk med ringa egen erfarenhet av pedogogik och skolverksamhet. Valdis berättar om hur juristerna på Skolinspektionen utgjorde en så kallad stödenhet som hade till uppgift att skapa instrument men som i praktiken blev, åtminstone enligt Valdis och andra, tongivande för hur arbetet skulle gå till. En tvistefråga kunde vara hur själva inspektionerna skulle ta form: Vi var många som sa att det mest tillfredsställande i jobbet, det är när man efter en intervju, så vill de [skolmänniskorna, vår anm.] inte sluta, och säger ”sådana här samtal borde vi ha oftare”. Då blev man jättearg ifrån den här enheten: ”Det är inga samtal, det här är intervjuer”. Och det här blev en riktig sån här krasch. […] Alltså det har funnits väldigt kompetenta inspek törer och utredare, de har varit väldigt duktiga, så under de här ”samtalen” inom citationstecken så hinner man ta reda på alla de där sakerna som jag måste pricka av i min checklista. Men de upplever det som ett utvecklande

Kapitel 3 Vilken roll ska egentligen Skolinspektionen ha?

också inom skolgranskningsområdet, även om vi genast ska tillägga att grupper sällan är homogena. En forskare som genomfört en utbildning på SI observerade vid tid punkten skarpa konflikter, möjligen tillspetsade då denne framförde fors karkritik mot verksamheten:

samtal. Och då, nähä minsann, här skulle det inte vara några samtal. […] Vi blev ju väldigt förvånade när man så hårt hävdade det här utredar perspektivet, som om det fanns svart och vitt.

(Valdis)

Stödenhetens aversion mot inspektionssamtal är belysande för hur pedago gerna tycks ha företrätt ett perspektiv som man skulle kunna kalla huma nistiskt, med en utgångspunkt i den mänskliga interaktionen med dess gråzoner och komplexitet, medan juristerna (och delvis samhällsvetare på en stödenhet) snarare intog ett systemperspektiv, ägnade sig åt ett system bygge som i stället syftade till att minimera utrymmet för den mänskliga faktorn för att därigenom nå största möjliga felfrihet och likvärdighet. Stöd enhetens tillrättavisande av pedagogernas syn på skolintervjuerna tycks ha berott på att den som låter en intervju urarta till att bli ett samtal förstör likvärdigheten: dess kvalitet beror då på hur skicklig eller oskicklig inspek tören i fråga är, vilket blir orättvist. Slump och godtycklighet blir också en del av det hela. Det som i pedagogernas ögon var en lyckad intervju – så bra genomförd att den intervjuade knappt ville sluta prata och man verkligen fick ut något viktigt av den – var i juristernas ögon i stället ett övertramp, ett hot mot den högt hållna objektiviteten med subjektivt tyckande. Och för att verksamheten ska bli så likvärdig som möjligt är minimerandet av mänskliga särdrag en nödvändighet: inspektörerna ska nästintill vara som maskiner som lägger band på sina individuella kompetenser. Ett problem för ett tillsynsarbete präglat av det juridiska synsättet är att ett tänkande som utgår från motsatspolerna rätt och fel endast kan beakta begränsade aspekter av verkligheten, vilket gör det omöjligt att inkludera en del komplexa och viktiga frågor i protokollen. Fokus ska ligga på granskning av att reglerna efterföljs. Följaktligen omöjliggör, eller i alla fall kraftigt försvårar, likvärdighets principen en granskning som verkligen skulle kunna gå på djupet med de frågor som är viktiga för en välfungerande skola – vilket inte alltid är detsamma som en lagstiftningsföljande skola. Anledningen till att man tidigare inte granskade undervisningen – som ju trots allt är skolans huvudsakliga verksamhet – särskilt mycket tycks också vara att den var för svår att bocka av i ett formulär.

Kapitel 3 Vilken roll ska egentligen Skolinspektionen ha?

Man har haft jurister som inte har kunnat bedöma [undervisningen, vår anm.], det har varit jurister som har haft ett krav på att det ska finnas rätt och fel. Alltså, det är svårt att bedöma kvalitet [i undervisningen, vår anm.] (Valdis)

Detta var också huvudlinjen i Riksrevisionens kritik av Skolinspektionen 2013.

(s. 56–57)

Numera verkar man dock granska undervisningen något mer, med lek tionsbesök och efterföljande intervjuer. Men i stort tycks inte kritiken ha tagits riktigt på allvar inom Skolinspektionen: L Ja, och sen kanske inte riktigt det [Riksrevisionens kritik av Skolinspek tionen 2013, vår anm.] var helt träffsäkert, jag tycker inte riktigt att de hade förstått grunderna i det. De som granskade Skolinspektionen hade inte den verksamhetskännedomen som kanske krävs för att förstå hela vidden av uppdraget. I Men hände något efter det, var Skolinspektionen tvungen att ändra på något? L Ja, det var väl någon liten korrigering kanske, men jag tror inte att det ledde till så stora förändringar. (Love)

Det måste förvisso vara svårt att göra en del bedömningar, exempelvis av elevernas medbestämmande. Det kan man kanske se under en hel termin, men inte efter något lektionsbesök eller efter samtal med några elever. Hur Skolinspektionen än gör i denna fråga riskerar det alltså att bli fel. Om de tittar på undervisningen blir det godtyckligt och lösryckt – att plocka ut en lektion ur sitt sammanhang eller göra intervjuer med några elever räcker inte. Men om de inte gör det så tittar de inte på det som är viktigt,

Kapitel 3 Vilken roll ska egentligen Skolinspektionen ha?

Enligt en majoritet av inspektörerna som svarat på Riksrevisionens enkät fokuserar kvalitetssäkringen främst på vad som kan kallas det juridiska perspektivet, snarare än de frågor som är av pedagogisk, mer innehållslig natur. Mer konkret framkommer synpunkter om att kvalitetssäkringen snarare är inriktad på hur besluten är formulerade än om de bedömningar som har gjorts är rimliga utifrån den insamlade empirin.

de plockar bara de lägst hängande äpplena. Det är förstås svårt att komma fram till förelägganden om något så stort och svårbedömt som att förbättra undervisningen, och ”reellt” medbestämmande är inte lätt att bedöma. Idealet om hög grad av elevinflytande är också problematiskt. Att följa läro planen kan till exempel blockera elevers åsikter om vad som borde göras. Vi fick ju påbackning för att eleverna inte kände sig tillräckligt delaktiga, tror jag att det var. […] Men när vi gjorde en sådan där utvärdering, så var det högsta – steg fem på trappan – det var att du [som elev] fick bestämma innehållet. Och så frågade vi också: ”Vad vill du?” Det var knappt någon som ville ligga där på steg fem. För det innebär ju jättemycket jobb för eleverna. Utan de tyckte att det var bra om – det var steg tre som nästan alla hamnade på – läraren bestämmer innehåll […] Jag vet att vi hade en historielärare i modern historia, tror jag det heter, och så hade han frågat eleverna. Och då skrek alla ”andra världskriget”, och då sade han ”nej”. För det hade de läst hela nian, de hade spelat datorspel som handlade om andra världskriget, de hade sett på tusen filmer om andra världskriget – ”Nej, nu gör vi amerikanska inbördeskriget.” – ”Vad är det för något”, säger eleverna. Ja, då ska vi göra det! […] Han kom in och sade det: ”Nu har jag faktiskt kört över eleverna.” – ”Bra!”, sade jag då [skratt]. Nej, de [eleverna] tar ju den lätta vägen ut, såklart. (Rektor Louis)

Till saken hör att pedagogik verkar vara ett område där det finns en mängd olika ideologier och uppfattningar som konkurrerar. Pedagogikforskare har olika bud om vad som är bra undervisning och i den massmediala debatten framställs ibland den dominerande pedagogiska forskningen och ideologin som en källa till svensk skolas stora problem med en övertro på progressiva ideal, där elevernas egna drivkrafter och lust att lära har medfört att lärarrollen urholkats och lärandet försämrats (se t.ex. Enkvist & Henrekson 2019). Här tar vi inte ställning till det, utan nöjer vi oss med att konstatera att undervisning och skolsituationer är komplexa sammanhang. Och just därför väljer Skolinspektionen att inte säga något om det, i linje med juristernas krav på att det måste kunna verifieras och försvaras i Högsta förvaltningsdomstolen. I slutändan tycks allt landa i en fråga om vad som egentligen är kunskap:

Kapitel 3 Vilken roll ska egentligen Skolinspektionen ha?

De här juristerna, de är väldigt obenägna att göra lektionsbesök. Medan pedagogerna tycker ju att det är fantastiskt, de gör ju mycket hellre det, och bedömer i mycket större utsträckning de bedömningspunkter där lektionsobservationer blir ett bra verktyg, medan juristerna hellre bedömer andra bedömningspunkter. Så det är ett intressant uppslag, man skulle kunna se på vem som har varit föredragande, en jurist eller en pedagog. Om det resulterar i fler brister på till exempel planen för kränkande behandling – som är ett favoritområde för jurister – eller om den resulterar i fler brister på elevinflytande eller det område som heter Undervisning och Lärande, och som man kommer åt med hjälp av lektionsobservationer. Det är inte sagt – och det är en lite het fråga internt också – om man ska göra lektionsobservationer på en tillsyn, i vilken omfattning, vad man ska titta efter, hur man ska använda dem för att göra en bedömning. För intervjuer och dokumentstudier är ju lite lättare kanske att göra en bedömning av, än lektionsobservationer som blir mer svåranvända. (Lee)

Juristerna tar kommandot Konflikten mellan jurister och pedagoger är en bild av läget när Skol inspektionen fortfarande var en ny myndighet som höll på att definiera sig och där många röster, både internt och externt, hade synpunkter på vad

Kapitel 3 Vilken roll ska egentligen Skolinspektionen ha?

Är det bara sådan information som kan delas upp i sant och falskt, eller ska man ta in hela spektrumet av gråzoner mellan dessa ytterligheter? Vad kan man uttala sig tämligen säkert om, och vad blir föremål för tolkningar? Det är en konflikt som känns igen: de fyrkantiga byråkrat-juristerna mot de flummiga pedagog-människokännarna, lagen versus människan, ett svartvitt rätt- eller feltänkande ställt mot ett erkännande av komplexitetens och mångtydighetens betydelse. Studiet av sammanhang och förhållanden som inte låter sig mätas får aldrig samma tyngd som det verifierbara, och juristerna kan med stor auktoritet hänvisa till lagboken när pedagogerna vill ta social interaktion med i bedömningen. De svåra, diffusa och därför viktiga frågorna, de som rör det sociala samspelet mellan unga hjärnor och deras äldre mentorer, tenderar att nedtonas eller nonchaleras eftersom de inte går att mäta eller avpröva i förhållande till regelverket. De mest centrala aspekterna av skolverksamhet är inte juridiskt bedömbara.

den egentligen borde ägna sig åt. I denna konflikt var det, enligt våra infor manter, juristerna som avgick med segern. Detta var något av ett paradigm skifte, enligt Bo. Det blev stelbent och fyrkantigt, och inspektörerna – som redan höll en ämbetsmannamässig nivå i kontakten med skolorna – såg sig tvungna att se till att inte vara så trevliga när de kom ut till skolorna, för att upprätthålla en sorts distans. Bo uppfattar det som att också en strängare samtalsordning uppstod, där det blev tydligt vem som fick säga vad. Det har blivit mer juridiskt för man skriver besluten ur det perspektivet, att det ska hålla i domstol. Och då kan det finnas en risk att det här pedagogiska perspektivet, som är lite mer svårdefinierat, att det går förlorat lite grann.

(Love)

Det var mer nog så förut. Då var det mer en kamp. Sen så blev det ju väldigt juridiskt under en period, och då hade ju liksom juristerna vunnit den kampen. (Nico)

En av skolmänniskor dominerad tillsyn blev således marginaliserad. Att se till att regelverket följs snarare än att fördjupa sig i all komplexitet och svår bedömda förhållanden framstår som rakare, enklare och mer effektfullt. Det är klart att en jurist som sysslar med tillsyn – det är klart att den är ganska ointresserad av om det är skola eller hälsa/sjukvård, vi har ju ett regelverk och det ska kontrolleras, punkt slut. Medan de här gamla skol fuxarna då, som hade en bakgrund i skolan och som kunde känna under huden vad det var de såg och vad som pågick, de gjorde helt andra tolk ningar. Och sedan den här mellangruppen som kunde vara både/och eller antingen/eller, de såg det på ytterligare ett sätt. Så det spelar stor roll, vilket förhandlingsutrymme man såg. Och om man var benägen att använda det eller inte. (Lee)

Tillsyn är ju per definition koll av att den inspekterade följer de lagar och förordningar som reglerar verksamheten. Utgångspunkten är att lagstiftaren är klok och reglerar sådant som är viktigt för att verksamheten ska utvecklas i rätt riktning. Pedagogernas [i inspektionsverksamheten] egna åsikter i frågan är irrelevanta. De kan vara behjälplig i tolkningen men har störst värde som legitimitetsskapare. En annan sak är att pedagoger har varit synnerligen närvarande i framtagandet av styrdokumenten. (Sasha) Kapitel 3 Vilken roll ska egentligen Skolinspektionen ha?

Många framhåller avgränsning och tydlighet som centralt. Tillsynen bygger på att ta reda på vad det är som brister, att se om det finns brister i förhållande till regelverket. Och det bör en tillsynsverksamhet vara ganska distinkt med. Om en tillsynsmyndighet alltför mycket blandar upp sina tillsynsbeslut med allmänna frågor om sådant som till synes fungerar väl, så riskerar det att gå ut över tydligheten i besluten. Och Skolinspektionens uppgift är inte att granska det som fungerar i förhållande till regelverket; uppgiften är att granska det som inte fungerar. För att rätta till det, för att det ska bli tydligt.

Detta sätter fingret på den andra smärtpunkten i förklaringen till varför Skolinspektionen ibland uppfattas som så fyrkantig: juridisk prövning och möjlighet att utdela vite är centralt. I slutändan är det våra chefer [som fattar besluten], men juristerna ligger där emellan och kvalitetssäkrar. Det finns inga chefer som inte själva är jurister, som tar i något innan en jurist har tittat på det. (Valdis)

Tillsynen verkar således handla om en till väsentliga delar juridisk verksamhet, med jurister som centrala aktörer. Ellis, som själv inte är jurist, ställer sig dock lite tveksam till talet om juristernas dominans på Skolinspektionen: Några av mina gamla arbetskamrater påstår numera att det har blivit så extremt juridifierat nu, att det finns någon hegemoni eller hierarki av jurister. Men de är också färgade av sina … de har sina glasögon på sig. (Ellis)

Trots att den juridiskt färgade tillsynen kritiseras för att inte tillräckligt uppmärksamma skolans kärnverksamhet, finns även bland en del icke- jurister positiva uppfattningar om juridikens centralitet, samtidigt som en del jurister förfäktar ett mer pedagogiskt perspektiv. Några pedagoger som vi har intervjuat säger att de uppskattar juristernas närvaro på Skolinspek tionen. När varje beslut kan dras inför rätta skänker juristernas arbete en trygghet åt den enskilda inspektören:

Kapitel 3 Vilken roll ska egentligen Skolinspektionen ha?

(Toni)

Jag, som är pedagog, förstår ju ändå det juridiska perspektivet. Jag tycker att det är viktigt att det är en rättssäker bedömning. Att man måste ha empiri som stödjer det man säger. (Love)

Det rättssäkra är ju väldigt viktigt, att man ska ha ett gediget och tydligt underlag som grund för ett visst beslut. Det ska ju vara glasklart, att man ska kunna se vad det handlar om. Så jag kan förstå den här … att man bara ska kunna gå ut och göra en bedömning så, den måste ju ändå också vara processbar.

(Tintin)

Man kunde ändå inte tycka vad som helst. I vår värld. […] man måste kunna tolka lagstiftning och gå i förarbeten och titta: Vad är detta? För vi krävde faktiskt mycket av kommuner och huvudmän. Vi var makt påläggande, tycker jag, och då vore det förfärligt om det skulle förfalla till ”ja, men jag tyckte det var dåligt” och så. Det vore ju hemskt. […] Jag är ju inte jurist så jag tyckte att det var fantastiskt, för utan dem hade jag ju inte klarat mig. (Bojan)

Medan en hel del tidigare och några nuvarande anställda har begränsad sympati för vad de ser som en stark juridisk slagsida i verksamheten – som i deras mening gör tillsynen mindre relevant och värdefull – betonar många av dem som jobbar kvar på Skolinspektionen betydelsen av likvärdighet och rättssäkerhet: att allt som man gör har ordentligt stöd i lagstiftning och kan hålla i en formell juridisk prövning. ”Juristerna kvalitetssäkrade, och sedan kunde vi fatta beslut”, säger Bojan. Tintin uttrycker det så här: Båda kompetenserna behövs ju, och det handlar om att få till en gemensam förståelse av vad uppdraget är. Men att det ska vara rättssäkert, juridiskt granskat, det tycker jag är en självklarhet. (Tintin)

Logiken verkar här ovederhäftig – åtminstone utifrån förgivettagna före ställningar om verksamheten som i första hand en juridisk aktivitet, där bedömningarna framför allt ska hålla i termer av överenstämmelse med lagstiftning. Detta är för många den självklara referensramen för SI. Som vi ska se är det dock inte självklart för alla, utan juridisk dominans är lika

Kapitel 3 Vilken roll ska egentligen Skolinspektionen ha?

mycket en fråga om organisationskultur och makt som en otvetydig kärna i inspektionsverksamheten. Därmed inte sagt att någon kan bortse från lagstiftningen, men den kan vara mer eller mindre central.

Skolinspektionen präglades under sina inledande år av en dragkamp mellan främst pedagoger och jurister. Pedagogerna kom till stor del från Skolverket medan juristerna ofta kom utifrån. De senare stämde väl överens med generaldirektörens synsätt och kom snart att dominera verksamheten. Trots en hel del kritik har denna dominans fortsatt råda och många med pedagogisk bakgrund, som jobbat kvar över åren eller kommit in senare, tycks numera dela synen på juridikens betydelse. Man kan nog omtala SI som en organisationskultur väl marinerad i juridik, där rättssäkerhet är en viktig symbol som anger starka begränsningar för handlande. Dessa präglas i hög grad av regelföljande och standardisering.

Kapitel 3 Vilken roll ska egentligen Skolinspektionen ha?

Sammanfattning

CHECK, CHECK, CHECK SKOLINSPEKTIONEN OCH GRANSKANDETS VEDERMÖDOR En omfattande offentlig sektor – och inte minst skolan – är ifrågasatt och anklagas ofta för att fungera ineffektivt. Det råder tvivel kring svensk skolas förmåga att ge barn och unga en god och likvärdig utbildning. Skolinspektionen är den myndighet som ska utöva tillsyn och säkerställa att skolan fungerar i linje med lagstiftarens intentioner. Med ordentlig granskning och sanktionsmöjligheter finns muskler för att åtgärda avsteg från tänkta ideal. Men hur fungerar Skolinspektionen? Är den en effektiv bekämpare av fel och brister inom skolan och en garanti för att skolor fungerar bra? Eller lämnar granskningen väsentligheter kring bra under visning och ett gott lärande därhän, i jakten på regelavvikelser? Är Skolinspektionen rättssäkerhetens banerförare eller den funk tionella dumhetens högborg? I denna bok behandlas skolinspektion som aktivitet, Skolinspek tionen som organisation och de anställda som bärare av särskilda förhållningssätt och identiteter. Skolinspektionens folk, tidigare och nuvarande anställda, liksom de granskade får komma till tals. I boken ventileras Skolinspektionen och de inspekterades veder mödor och en del absurditeter belyses, inklusive snedstyrning och ett olyckligt fokus på dokumentation. Boken inrymmer ett förslag på en helt ny form av tillsyn.

Art.nr 44804

studentlitteratur.se