9789144153377 by Smakprov Media AB

VÄGAR TILL VETANDE EN BOK OM KUNSKAP EDDY NEHLS

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 44413 ISBN 978-91-44-15337-7 Upplaga 1:1 © Författaren och Studentlitteratur 2022 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Formgivning inlaga: Henrik Hast Ombrytning inlaga: Catharina Grahn/ProduGrafia Formgivning omslag: Jens Martin Omslagsbild: yiranding/Unsplash Bilder på kapitelrubriksidor: Shutterstock Printed by GraphyCems, Spain 2022

INNEHÅLL

INLEDNING 7

Läsanvisningar och tankar om bokens upplägg 9 01 / Kunskap, ett komplext och dynamiskt fenomen 11

Intellektuell rörlighet och bedömningskompetens 16 Förväxla inte forskningsresultat med kunskap 22 Resumé 1 25 Skillnaden mellan komplex och komplicerad 26 Resumé 2 29 Några nedslag i kunskapens historia 29 Resumé 3 42 Kunskap som begrepp 43 Frågor att reflektera över 46 02 / Kunskapens delar och vetandets olika aspekter 47

Grundläggande begrepp 50 Resumé 4 56 Kausalitet och korrelation 57 Klassiska kunskapsformer 63 Resumé 5 71 Kunskapens sociala aspekter 71 Hypoteser och falsifikationer 86 Förklara eller förstå? 94 Tyst kunskap är också kunskap 100 Vid kunskapens gräns 104 Resumé 6 110 Frågor att reflektera över 111

I nneh å ll

03 / Syftet med och värdet av kritiskt tänkande 113

Humanioras särart 116 Upplysning och modernitet 121 Resumé 7 123 Kunskap är makt, men makt är också kunskap 124 Språkets betydelse för kunskapsutveckling 138 Kunskap och intelligens är olika saker 142 Grundforskning och tillämpad forskning 146 Vetandets hierarki och utbildningens syfte 148 Kunskap och demokrati är varandras förutsättningar 157 Olika sätt att mötas i kunskap 167 Resumé 8 177 04 / Avslutande reflektioner 179

Vad är kunskap? 181 Resumé av bokens resuméer 183 Kunskapen och dess värde förändras över tid 186 Frågor att reflektera över 193 Tips på vidare läsning 194 REFERENSER 197 PER SONREGISTER 201 SAKREGISTER 203

Kunskapens delar och vetandets olika aspekter

Utgångspunkten för resonemangen som följer är ett antal begrepp som brukar användas när filosofer diskuterar kunskap. Även om det här kapitlet är uppdelat i ett antal delaspekter av begreppet k unskap handlar det om en och samma komplexa helhet, som beskrivs utifrån olika perspektiv och med utgångspunkt i olika tänkares (som inte alltid är överens om allt) förklaringar av och sätt att närma sig begreppet. Termerna som diskuteras här är tänkta att fungera som verktyg, och förståelsen för kunskap växer fram när man brottas med och försöker utveckla en egen uppfattning, inte om delarna tagna för sig utan om den dynamiska helhet som kunskapen utgör. Kunskap är ett alltför mångfasetterat begrepp för att det ska kunna brytas ner i delaspekter som man förklarar isolerat från varandra, för att sedan sätta samman delförklaringarna till en fungerande helhet. Det är helt avgörande för förståelsen att man inser att kunskap är en komplex helhet som olika tänkare närmar sig och hanterar på olika sätt. I detta kapitel handlar det om olika sätt att förklara vad kunskap är och hur vetande fungerar, hämtade från antiken och fram till 1900-talet. Det som tas upp här råder det hyfsat god samstämmighet om inom forskningen, vilket inte gäller i lika hög grad för det som tas upp i nästa kapitel. Upplägget är kronologiskt för att visa hur tankarna om kunskap förändras över tid och i relation till den vetenskapliga utvecklingen. © FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR

0 2 / K unska p ens delar och v etandets olika as p ekter

Grundläggande begrepp Resonemangen i detta avsnitt är tänkta att ge en översiktlig bild av de viktigaste termerna som använts av filosofer som försökt förstå vad kunskap är och hur de förhåller sig till varandra. Alla termer och sätt att tänka relaterar på olika sätt till det övergripande begreppet kunskap, men eftersom det handlar om ett komplext begrepp är alla olika aspekter och definitioner inte nödvändigtvis kompatibla med varandra. Följande tre grundläggande begrepp diskuteras: ▶ ontologi ▶ epistemologi ▶ metafysik.

Ontologi Ontologi är ett samlingsbegrepp för teorier om verkligheten och dess karaktär. Eftersom vi lever i den värld vi lever i och det inte går att ställa sig utanför den, för att på det sättet jämföra olika teorier om verkligheten, kommer alla diskussioner om ontologi att vara teoretiska och mer eller mindre hypotetiska. Det finns åtminstone inget objektivt sätt att avgöra vilken ontologi (alltså definition eller förklaring av verkligheten) som är mest rimlig, och därför är det meningslöst att strida om vem som egentligen har rätt. Vetenskapligheten i resonemangen kommer an på hur konsekvent man är i sitt tänkande och att man inte blandar olika påståenden som bygger på olika och sinsemellan oförenliga ontologier. Alla kurser och program på högskolan handlar om någon aspekt av verkligheten, och all vetenskap utgår från en underliggande, mer eller mindre tydlig och medveten, verklighetsuppfattning. Det är väl inve sterad tid och möda att reflektera över detta. Tar man frågan på allvar och verkligen försöker bilda sig en egen uppfattning om vilken ontologi som ämnet man studerar bygger på kommer man att utveckla en fördjupad förståelse för kunskapen som förmedlas på kursen. Det gör också att arbetet med uppsatserna man skriver senare i utbildningen 50

0 2 / K unska p ens delar och v etandets olika as p ekter

underlättas. Saknas förståelse för ontologi finns en risk att man blandar teorier som bygger på olika ontologiska utgångspunkter, och då blir det svårt och ibland omöjligt att få ihop sina resonemang. Det finns olika ontologier, men grovt sett kan man säga att det handlar om två varianter. Olikheten mellan dem handlar om hur man ser på förändring och vad som driver utvecklingen. Den ena ontologiska grunduppfattningen bygger på att verkligheten kännetecknas av brist, och att förändring drivs av ett slags strävan efter fullbordan eller en enhet som gått förlorad. Här finns paralleller till resonemanget i inledningen av kapitel 1. Bristontologi bygger på måltänk ande, medan den andra ontologiska grunduppfattningen bygger på processtänkande, eller att verkligheten kännetecknas av överflöd, och att förändring är ett resultat av slump. Bristontologier har en teleologi, alltså ett på förhand bestämt mål, medan framtiden för onto logier som bygger på överflöd är öppen och obestämbar. Bristontologi bygger på tanken att förändring drivs av en inneboende och riktad kraft som styr utvecklingen i en på förhand bestämd riktning, medan ontologier som bygger på tanken om överflöd ser verkligheten som en dynamisk och öppen process. Båda typerna av ontologier finns i en uppsjö av olika varianter så det kan vara svårt att skilja dem åt, men förstår man att det finns en skillnad inser man förhoppningsvis hur och varför vissa ontologier är oförenliga, vilket gör det lättare att hantera den frustration som svårigheten att försöka förstå den här typen av frågor ofta leder till. Det behövs inte en akademisk filosofiexamen för att reflektera över frågan hur man ser på förändring i det ämne man studerar, det räcker att läsa kurslitteraturen noga, stanna upp och reflektera lite samt lyfta blicken från innehållet i böckerna. Genom filosofihistorien löper dessa två ”skolbildningar” parallellt, och många vetenskapliga och intellektuella konflikter bottnar i (okunskap om) ontologiska skillnader i tänkandet. Platon är en representant för bristontologi och hans metod, dialektik, är ett sätt att söka Sanningen med stort S. Att Platons kunskapssyn och tvåvärldsteori bygger på en bristontologi visar sig genom att han utgår från att det bästa argumentet alltid vinner och att förnuftet

0 2 / K unska p ens delar och v etandets olika as p ekter

alltid leder tänkandet rätt, alltså att det finns ett slags plan för världen. Georg Wilhelm Friedrich Hegel och Karl Marx, som båda ser på verkligheten och världshistorien som en teleologisk rörelse mot fullbordan, utgår från en liknande ontologi. Även Sigmund Freud, som försökte förstå människans psykologi, utgick från ett slags bristtänkande. Hans lösningar på analysandernas (de vars berättelser analyseras) problem går ut på att återskapa en förlorad harmoni som ytterst bottnar i längtan tillbaka till livmodern. Michel Foucault, som vi kommer tillbaka till vid flera tillfällen framöver, och den tyske 1800-talsfilosofen Friedrich Nietzsche däremot utgår från en ontologi som bygger på överflöd, dynamik och processuell tillblivelse. Det kan dock inte nog poängteras hur viktigt det är att man förstår att alla lever i samma verklighet som ingen kan ställa sig utanför och att det därför inte går att en gång för alla, objektivt, avgöra vilka tänkare som har rätt eller fel. Vill man förstå världen och verkligheten går det dock inte att blanda äpplen och päron. Bara teorier som bygger på samma ontologi är kompatibla och kan förenas i ett och samma tankebygge.

Epistemologi Epistemologi är en filosofisk term som handlar om hur man undersöker och når kunskap om de aspekter av verkligheten man är intresserad av och vill förstå. Ontologi och epistemologi hänger alltså ihop, och fördjupad insikt om det ena leder till bättre förståelse för det andra. Ett annat ord för epistemologi är kunskapsteori, alltså läran om vad kunskap är och hur man undersöker verkligheten och når insikt om saker och företeelser. Det finns inte bara ett sätt att utveckla kunskap, och det går inte heller att avgöra vilka sätt som är bra eller dåliga utan hänsyn tagen till vad man är intresserad av och vill veta mer om. När man inser att svaret på frågan om vad kunskap är inte är givet blir det roligare att arbeta med problemet och chansen ökar att svaren man kommer fram till blir användbara. Det handlar om ett slags metakunskap, alltså kunskap om kunskap. 52

0 2 / K unska p ens delar och v etandets olika as p ekter

Den här typen av frågor kräver gemensamt arbete, både mellan lärare och studenter och inom gruppen studenter, och eftersom det inte finns något facit är alla försök att förstå och förslag till förklaring initialt och potentiellt lika relevanta. Tar man sig tid att reflektera över ämnet man studerar i termer av ontologi och epistemologi blir det lättare att förstå hur man utvecklar kunskap om frågorna man studerar, och med utgångspunkt i dessa insikter blir det enklare att jämföra det man lär sig inom olika ämnen och även lättare att förstå varför olika forskare påstår olika saker. Vetenskapliga kontroverser handlar ofta om att forskarna inte delar verklighetsuppfattning eller har olika syn på hur man når kunskap, vilket gör deras tankar och resultat inkompatibla. Inom psykologin, till exempel, studerar man människans inre föreställningsvärld, medan biologi handlar om kroppens fysiologi. Inom fysiken söker man kunskap om kroppens allra minsta beståndsdelar. Kultur- och samhällsvetenskap handlar om de sammanhang som människor lever och verkar i nu, och inom historia studerar man hur det var förr i tiden. Utgångspunkten för alla studierna är människan och den värld som befolkas av människor, men olika discipliner studerar olika aspekter av ämnet och söker olika typer av kunskap med hjälp av olika metoder. Vad kan vi människor egentligen veta om universum, med tanke på att det är under en förhållandevis kort tidsperiod som människan ägnat sig åt forskning? Om mänskligheten har existerat ett ögonblick av ett ögonblick av universums historia har den moderna vetenskapen existerat ett ögonblick av ett ögonblick av mänsklig hetens historia. Och bara under de senaste hundra åren har kunskapen om världen och verkligheten förändrats dramatiskt, flera gånger dessutom. Så vad säger att det vi nu anser oss veta är sant och inte kan komma att ändras? Poängen är att vi inte vet, och att det inte är ett problem utan själva förutsättningen för all kunskapsutveckling. Empirister och rationalister var sin tids mest aktade filosofer, vars tankar på många sätt fortfarande är relevanta, och inte ens de kom överens om vad som är bästa sättet att nå kunskap om verkligheten.

0 2 / K unska p ens delar och v etandets olika as p ekter

Ett annat sätt att förklara ontologi och epistemologi är att peka på två världskända svenska fysiker och deras syn på matematik. Den ene är Ulf Danielsson, som utgår från att matematik är ett verktyg skapat av människor för att undersöka verkligheten med. Han talar om matematik i termer av epistemologi. Den andre är Max Tegmark, vars utgångspunkt är att verkligheten är matematik och att människan genom att studera matematiken upptäcker verkligheten, vilket är en ontologisk utgångspunkt. Att Tegmark och Danielsson inte är överens är inget problem utan en illustration av vetenskapens vardag. Det betyder inte att den ene har fel och den andre har rätt och att man måste välja sida. Att läsa eller lyssna på båda för att bilda sig en egen informerad uppfattning, både om vad forskarna säger och om hur man själv tänker om verkligheten och kunskapen om den, är en övning i vetenskapligt tänkande som man inte behöver vara fysiker för att gripa sig an. Det behövs bara nyfikenhet och en vilja att förstå. Det spelar roll vilket synsätt man har eller väljer. Den forskare som utgår från att matematik är ett av människor skapat verktyg kommer att uppfattas som mer osäker än den som säger sig ha tillgång till verkligheten direkt. Inte för inte är Ulf Danielsson en ödmjukt sökande fysiker med stort intresse för humaniora, medan Max Tegmark har en helt annan framtoning och inte tvekar att presentera spektakulära tankar om verklig heten. Tegmark talar till exempel med utgångspunkt i matematiken om oändligt många parallella universum. Han ser det inte som en hypotes eftersom han utgår från att verkligheten är matematisk och att man är tvungen att följa algoritmerna dit de tar en även om resultatet trotsar fantasin. Skillnaden mellan dem och deras tänkande handlar om ontologi och epistemologi.

Metafysik Metafysik är en annan term som är viktig att känna till. Metafysik är läran om det som inte går att nå kunskap om via sinnena. Ontologi handlar om verkligheten som vi lever i och har erfarenhet av, 54

0 2 / K unska p ens delar och v etandets olika as p ekter

det som går att uppleva och observera, och epistemologi handlar om sätten att nå kunskap om samma saker. Metafysik är en större och långt mer abstrakt fråga, men ändå viktig att reflektera över. Det handlar om livet och verkligheten i sin komplexa helhet, om både det som går att veta något om och det som ligger bortom det vetbaras gräns. Religion är ett exempel på metafysik, men all metafysik är inte teologisk. Ibland används metafysik som ett skällsord, som en synonym till ovetenskapliga åsikter, men det är olyckligt och man gör sig själv en otjänst om man anammar en sådan syn. Metafysik handlar om frågor utan givna svar och är vetenskapen om frågor som människor önskar och behöver svar på, men som inte går att besvara på något exakt och entydigt sätt. Själva termen metafysik kommer från Aristoteles, även om han själv aldrig använde den. Begreppet myntades efter hans död, när hans skrifter sammanställdes, och syftar på den samling texter som kom efter texterna om fysiken. Meta betyder efter, och hos Aristoteles är fysik liktydigt med naturvetenskap, och allt som faller utanför den vetenskapens domän betraktas som metafysik. Medeltida tänkare som Thomas av Aquino ägnade sig åt metafysik i sin strävan efter att klargöra enheten mellan det immanenta (människan och tillvaron på jorden) och det transcendenta (Gud). Hans arbete med Aristoteles filosofi var teologiskt, men efter renässansen och framväxten av det vetenskapliga tänkandet förändrades synen på metafysik. Man började då tala om generell och speciell metafysik. Generell metafysik utgår från Aristoteles och handlar om studier av varandet utifrån varandets perspektiv, alltså den delen av verkligheten som befolkas av människor, och specifik metafysik handlar om studier av det som ligger bortom människornas värld. När vetenskapen bröt sig loss från kyrkans makt började man använda termen ontologi i stället för begreppet generell metafysik, för att skilja vetenskap och religion åt. En central fråga inom metafysiken är hur verkligheten kan och bör delas upp. Aristoteles var den som först presenterade ett förslag på uppdelning i ett antal kategorier. I olika texter kommer han fram

0 2 / K unska p ens delar och v etandets olika as p ekter

till olika antal grundläggande kategorier, men som flest är det tio: substans, kvantitet, kvalitet, relation, ställe/plats, tid, ställning, det att ha, handling och passivitet. Hos Aristoteles används kategorierna både i en epistemologisk mening (för att nå kunskap om fenomenen som studeras) och en ontologisk (för att förstå deras plats och betydelse i relation till varandra och till helheten). Kategorierna i sig, liksom gränsen och skillnaderna mellan dem, är inte det viktiga här, utan insikten om att det går att dela upp verkligheten och kunskapen. Kategorierna är verktyg, ett slags checklista liknande den som journalister använder för att försäkra sig om att man belyser alla aspekter av ämnet man bevakar: vem, vad, var, när, varför och så vidare. Immanuel Kant (2020) använder också begreppet kategori, fast på ett lite annorlunda sätt. Hos Kant betecknar kategorierna former, alltså de sätt på vilka världen och verkligheten uppfattas och blir begriplig för oss människor. Hans sätt att använda begreppet säger dock ingenting om hur världen är beskaffad egentligen, vilket ligger i linje med hur han ser på världen. Enligt Kant går det som bekant inte att nå kunskap om tingen i sig, bara om vår upplevelse av dem (vilket är en epistemologisk utgångspunkt). Kant menar alltså att frågan om vad verkligheten är eller består av egentligen är en fråga som oundvikligen blir metafysik.

RESUMÉ 4 ▶ Termerna ontologi, epistemologi och metafysik är verktyg i arbetet med att utveckla förståelse för kunskap, som definieras olika av olika filosofer. ▶ Ontologi är samlingsnamnet för frågor som rör verkligheten. ▶ Epistemologi handlar om hur man når kunskap om verkligheten. ▶ Metafysik handlar om det som inte går att studera vare sig empiriskt eller med hjälp av logik.

0 2 / K unska p ens delar och v etandets olika as p ekter

Kausalitet och korrelation Kunskap handlar alltid om något specifikt, och därför är det avgörande att man känner till skillnaden mellan kausalitet (orsakssamband) och korrelation (samtidighet), som handlar om relationen mellan olika fenomen. För att man ska kunna säga att man har vetenskapligt underbyggd kunskap om något räcker det inte att kunna påvisa samband mellan två eller flera variabler – det ena måste också bero på det andra. Verkligheten och tillvaron är fylld av saker och ting som existerar parallellt, och det finns gott om fenomen som uppträder samtidigt, men det betyder inte att det självklart finns kausalitet. Två exempel på korrelation utan kausalitet är längden på kjolmodet och börskursens rörelser, som länge såg ut att bero på vartannat. När kjolarna blev kortare gick börsen upp och vice versa, men eftersom det inte finns något tvingande samband mellan dessa företeelser finns heller ingen kunskap att hämta i undersökningar som leder fram till sådana resultat. När glassförsäljningen går upp tenderar drunkningsolyckorna att öka, men det ena beror inte på det andra. Båda fenomenen beror dock på att det är varmt ute, så mellan värme och ökad glassförsäljning samt drunkningsolyckor finns ett slags kausalitet, även om just den insikten inte innehåller särskilt mycket användbar kunskap. Kausalitet, eller orsakssamband, innebär att relationen mellan empiriska fenomen (alltså ting eller händelser) är tvingande. Oftast är det i praktiken svårt att påvisa exakt vad som beror på vad, och ibland kan en verkan ha flera olika orsaker. Vill man verkligen veta och bli bättre på att förstå tillvaron måste begäret efter sanning tyglas, vilket studier av kunskapsteori kan leda till. Är det kunskap man söker räcker det inte med att få ett svar, man måste också intressera sig för hur säkert påståendet är. Få problem i samhället är komplicerade och entydiga. Oftast handlar det om blandformer, vilket är viktigt att göra sig medveten om och ta hänsyn till. Skillnaden mellan kausalitet och korrelation är ett område där psykologi och människans kognition påverkar förutsättningarna

0 2 / K unska p ens delar och v etandets olika as p ekter

för att utveckla kunskap på ett olyckligt sätt. Sambandet finns där mitt framför ögonen på en, och särskilt om viljan att veta är stark eller om man inte bryr sig om eller förstår vad kunskap är och hur vetande fungerar, kan det vara lockande att tolka korrelation som ett tecken på kausalitet. Även forskare har svårt att undvika att falla i fällan, särskilt om frågan är laddad och kraven från allmänheten om att få ett svar är högljudda. Medierna och samhällsdebatten svämmar dessutom formligen över av den här typen av misstolkningar. Kan man visa att det finns en korrelation blir det en nyhet, enligt rådande medielogik. Om detta sätt att se på tillvaron misstas för kunskap och accepteras av allmänheten banar det väg för populism eftersom samhällsdebatten därigenom uteslutande kommer att handla om korrelationer som alla har åsikter om. Ett infekterat debattämne i dag är sambandet mellan etnicitet och kriminalitet där det finns korrelation, men det saknas tydlig kausalitet. Paradoxalt nog är det så att ju mer komplex frågan är (ju svagare orsaks samband som går att påvisa), desto starkare tenderar viljan att veta att bli, vilket gör det ännu svårare att utveckla fungerande kunskap om den här typen av frågor. Korrelation och kausalitet är ett slags problemkomplex som uppvisar många likheter med komplex och komplicerad, som diskuterades i förra kapitlet. Aristoteles, som är den kanske mest inflytelserika tänkaren i världshistorien, gjorde åtskillnad mellan fyra olika typer av orsaker, eller förklaringsgrunder, som alla svarar på frågan varför (något händer). Orsakerna delade han in i grupper enligt följande: ▶ Materiella orsaker handlar om att rikta uppmärksamheten mot materialet som det man vill förstå är uppbyggt av. Ett exempel på detta kan vara en tennisboll som möter ett tennisracket som ger bollen fart och riktning. ▶ Formella orsaker handlar om tingens och fenomenens inneboende mål eller syfte. Här brukar man hänvisa till en hantverkare som till exempel hugger ut en staty ur ett marmor block, och då är det hantverkarens idé som är den formella 58

0 2 / K unska p ens delar och v etandets olika as p ekter

orsaken. Ett annat exempel är DNA-informationen som gör att ett ekollon kan växa och bli en ståtlig ek. ▶ Påverkande orsaker handlar om det som ger upphov till förändringen eller gör att den upphör. Det kan handla om tvingande politiska beslut och liknande saker, alltså om något som utförs av någon eller något. ▶ Ändamålsenliga orsaker handlar om syftet med att något existerar eller har skapats. Svaret på frågan varför vi har ett samhälle och vilka behov det ska tillfredsställa kan vara ett exempel som tangerar denna orsak. Aristoteles utgår från att det finns ett specifikt syfte med allt som sker, att det finns en plan för och ett mål med tillvaron och alla delar av den. Och här blir den ontologiska skillnaden mellan Aristoteles och Platon tydlig. Båda tänker sig att det finns en perfekt formvärld och en imperfekt sinnevärld, men Platon gör fysisk åtskillnad mellan idévärldens perfektion och sinnevärldens ofullständiga kopior, och han ser därför orsakerna som något i förhållandet till tingen externt. Aristoteles å sin sida menar att idévärlden existerar inom alla fenomen och att orsakerna därför är immanenta.

Humes lag Enligt Immanuel Kant (2020) – som vi hela tiden återvänder till eftersom hans filosofi bygger på att förståelse handlar om mer eller mindre av både-och, inte om antingen-eller – är kausalitet ett uttryck för hur det mänskliga förståndet är konstruerat, och det handlar för honom om hur orsak och verkan uppfattas. Och den aspekten bildar hos honom ytterligare en kategori (utöver de kategorier som Aristoteles räknar upp). Först existerar verkligheten eller tingen oberoende av oss människor, sedan adderas vår förståelse av det vi ser och upplever, och förståelsen utgör en integrerad del av kun skapen om tingen. Kants tänkande om kausalitet är inspirerat av den engelska © FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR

0 2 / K unska p ens delar och v etandets olika as p ekter

filosofen David Hume, som hävdade att det aldrig går att med säkerhet uttala sig om vad som är orsak och vad som är verkan. Enligt Hume existerar tvingande orsakssamband endast i människors medvetande, upplevelse och tolkningar av världen. Därför är det, enligt Hume, omöjligt att uttala sig om framtiden (vilket gör det tydligt att han utgår från en ontologi som bygger på tanken om överflöd). Hume menar att kausalitet är något som vi människor uppfinner och projicerar på det som sker. Han skriver: I varje morallära jag hittills stött på har jag kunnat notera att författaren ett tag håller sig till det vanliga sättet att resonera, och fastställer att en Gud existerar eller gör observationer beträffande mänskliga angelägenheter. Men sedan upptäcker jag plötsligt till min förvåning att i stället för de vanliga bindeleden i satser, är och är inte, så binds alla satser samman genom bör eller bör inte. Förändringen sker omärkligt, men är likväl av största betydelse. För eftersom detta bör eller bör inte uttrycker en ny relation eller ett nytt hävdande, skulle det behöva uppmärksammas och förklaras, samtidigt som man måste ange ett skäl för något som tycks helt obegripligt: hur denna nya relation kan härledas från andra som är av ett helt annat slag. Men eftersom författare vanligen inte vidtar denna försiktighetsåtgärd, tillåter jag mig i stället att rekommendera den till läsarna, och jag är övertygad om att denna obetydliga eftertanke skulle räcka för att undergräva alla gängse moralläror och låta oss se att skillnaden mellan last och dygd inte är grundad på de blotta relationerna mellan föremål eller uppfattas av förnuftet. (Hume 2005 s. 32–33)

Förenklat går Humes lag ut på att man aldrig kan härleda ett bör från ett är eftersom slutsatsen redan finns implicit i premisserna. Det räcker enligt Hume inte att studera naturen, till exempel, för att få vägledning i frågan om vad som är rätt och riktigt, ont och gott. Ibland sägs att heterosexualitet eller en strikt arbetsdelning mellan könen är naturligt eftersom det ser ut så i naturen. Det låter som ovedersägliga och evidensunderbyggda påståenden, men i själva verket handlar det om kontingenta förhållanden, alltså kulturella och därför föränderliga uppfattningar om hur det borde vara. 60

0 2 / K unska p ens delar och v etandets olika as p ekter

Vår föreställning om hur det ser ut och fungerar i naturen bygger dessutom ofta på naturprogram i tv, vilka inte sällan är redigerade för att stämma överens med våra uppfattningar (Ganetz 2012). Det är också en påminnelse om hur viktigt det är att uppmärksamma skillnaden mellan korrelation och kausalitet. Om man utgick från att fakta ska styra i alla lägen skulle rationalitet upphöjas till den enda godtagbara orsaken i enlighet med Aristoteles tankar ovan. Men det skulle innebära att vi får ett samhälle som uteslutande bygger på logik, vilket den franske 1900-talsfilosofen Emmanuel Levinas (1992 s. 51) menar inte är ett samhälle eftersom individer som enbart styrs av förnuft (och om alla fungerade så) inte har något att diskutera. I ett perfekt samhälle där allt kan styras och kontrolleras blir frågor om vad kunskap är meningslösa eftersom allt som händer sker i enlighet med en plan. Om strävan efter perfektion och överblickbarhet drivs alltför långt kan det mänskliga till och med komma att uppfattas som ett problem, vilket manar till eftertanke. Ett sätt att använda Humes lag i vardagen är att stanna upp och reflektera så fort någon uppmanar en att göra si eller så med hänvisning till någon typ av fakta. Ett exempel som brukar användas för att förklara Humes lag är följande: Påstående 1. Barn svälter i Afrika (det går att belägga empiriskt). Påstående 2. Sveriges ekonomi står, i förhållande till många andra ekonomier, stark (det går också att belägga).

Med hänvisning till dessa båda påståenden går det att hävda att Sverige bör hjälpa svältande barn i Afrika, vilket många håller med om. Men eftersom beslut om humanitärt bistånd bygger på sociala överenskommelser följer det inte automatiskt på insikten om att det finns barn som svälter och att vi i Sverige har råd. Vetenskapen visar hur det är och fungerar, men det är politiken som avgör vad man ska göra. Ett annat tankeexempel på Humes lag och hans sätt att se på kausalitet och korrelation är det faktum att arbetsplatser som

VÄGAR TILL VETANDE EN BOK OM KUNSKAP

Epistemologi – som är den filosofiska termen för studier av kunskapens teori – upplevs av många som svårt och till och med skrämmande. Det är olyckligt, eftersom förutsättningen för att kunna utveckla egen kunskap är att man förstår hur vetande fungerar. Genom att skaffa sig en egen uppfattning om vad man förväntas lära sig blir det lättare både att förstå föreläsningarna och att förklara för andra vad man vet och hur man vet det. Förståelse för kunskapens teori är också själva förutsättningen för att den högre utbildningen ska kunna bli högre. Ju mer tid och möda man lägger på denna grundläggande fråga, desto lättare blir det alltså att tillägna sig kunskap i det ämne man läser. Studier av kunskapsteori skapar förutsättningar för att kunna ta självständiga beslut som går att försvara oavsett vilka konsekvenser de får. Det är ingen garanti för att resultatet blir bra eller att man inte blir lurad, men chansen ökar om man utvecklar förståelse för vad kunskap är, vad som är möjligt att säga med stöd i vetenskap och vilka vägar till vetande som forskning erbjuder.

Art.nr 44413

studentlitteratur.se