Kopieringsförbud
Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access.
Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad.
Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare.
Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.
Art.nr 44112
ISBN 978-91-44-15149-6
Upplaga 1:1
©Författarna och Studentlitteratur 2022 studentlitteratur.se
Studentlitteratur AB, Lund
Formgivning inlaga: Annika Lyth/Lyth & Co
Ombrytning inlaga: Siv Rudholm
Formgivning omslag: Karl Stefan Andersson
Historia och teori: En introduktion
Martin Dackling & Sari nauManNär empiri och teori möts kan resultatet förändra hur vi betraktar världen. Så skedde när litteraturvetaren Edward Said började undersöka hur väst såg på öst och myntade begreppet orientalism – sedan han publicerade sin bok 1978 har det blivit omöjligt att blunda för exotifierande och främlingsskapande tendenser i samhället. 1 Så skedde också när historikern Joan W. Scott 1986 presenterade genusbegreppet för historisk forskning – sedan dess har historieämnena inkluderat genus och kön som självklara analyskategorier som genomsyrar samtliga maktrelationer.2 Ambitionen med en uppsats i ett historievetenskapligt ämne ligger måhända på ett annat plan, men oavsett format kan ett lyckat möte mellan teori och empiri vara smått svindlande. Teori kan översätta empiri till resultat som hjälper oss att förklara och förstå. Den här boken handlar om hur ett sådant möte kommer till stånd.
Teorins potential är alltså stor, men ofta är det empirin som får studenter och allmänhet att dras till de historievetenskapliga ämnena. Teori och empiri är dock inte så väsensskilda som många tror. Det initiala intresset för ämnet rör vanligen historiska skeenden, händelser och gestalter. Dessa relateras till varandra i en eller flera berättelser, kronologiskt placerade som plagg på en tvätt-
1 Edward Said, Orientalism (New York 1978).
2 Joan W. Scott, ”Gender: A Useful Category of Historical Analysis”, The American Historical Review 91:5 (1986). Även om begreppet genus förekom innan Scotts bok publicerades är verket centralt i teoribildningen inom historieämnet.
lina. En sådan kunskapsorienterad historieuppfattning handlar i stor utsträck ning om orientering i tid och rum. Teori tar i regel inte någon stor plats på grundkurser i historievetenskapliga discipliner, som istället syftar till att ge en god översikt över skeenden och en grund att stå på för egna studier. Successivt under grundutbildningen framträder emellertid teorins betydelse för vår historiska förståelse: det blir alltmer tydligt att historisk framställning bygger på teoretiska val. Genom tematiska fördjupningar och kurser i historisk metod och teori tränas du som student alltmer i ett problemorienterat förhållningssätt till historieämnena.
Sambandet mellan teori och empiri blir explicit under uppsatsförfattandet, särskilt på kandidatnivå eller högre. Detta arbete kan beskrivas som en övergångsfas mellan grundutbildning och forskning.3 Det är då de förvärvade kunskaperna ska omsättas i praktik genom författandet av en akademiskt vederhäftig undersökning. Ett utmärkande drag för uppsatser från kandidatnivå och uppåt är kravet att uppsatsen har ett analytiskt ramverk eller, annorlunda uttryckt, en teoretisk anknytning. Hur denna ska utföras rent praktiskt är inte självklart. I många läroböcker och vetenskapliga böcker och artiklar är visserligen teorin ofta uttalad, men själva teoriarbetet – hur forskaren hittar ”rätt” teori, hur denna anpassas efter materialet, vilka val som görs längs vägen – är underförstått snarare än explicit, vilket osynliggör hantverket. Med den här boken vill vi lyfta fram det arbetet i ljuset.
Vad menar vi då med teori? Det är en något komplicerad fråga och det kan vara bra att veta att det saknas en tydlig definition som alla är överens om. En enkel förklaring är att teori vanligen består av begrepp ordnade i ett logiskt sammanhang, ofta med en förklarande ambition. Ordet begrepp i sig betyder just en grundläggande förståelse av sammanhang eller förhållanden.4 En teori är alltså ett verktyg som syftar till att ge en bättre förståelse av det fenomen vi studerar.
3 Jfr Henrik Rosengren, ”I begynnelsen var kandidatuppsatsen”, i Klas-Göran Karlsson (red.), Att undervisa i historia på universitetet: Idéer, problem, utmaningar (Lund 2018) s. 264.
4 ”Begrepp”, i Svensk ordbok, https://svenska.se/so/ (2022-05-16).
Hur det verktyget ser ut skiftar mellan discipliner och även mellan forskare. I den här boken finns olika sätt att använda teori representerade: fokus på enskilda begrepp samsas med övergripande teorier om kronologiska orsakssamband. Målet är att du som student ska hitta inspiration och vägledning till att själv arbeta och tänka teoretiskt.
Av erfarenhet vet vi att kravet på teorianknytning i kandidatuppsatser vållar problem för många studenter. Med denna bok vill vi avdramatisera teorianvändningen och göra den mer greppbar. Teori är inte – eller behöver inte vara – svårt. Istället vill vi hävda att det främsta syftet med en teori är att den ska förenkla analysen, göra de empiriska resultaten greppbara och historien begriplig. Vi vill lyfta fram teori som inspiration: teorier låser upp dörrar, öppnar rum och översätter empirin till resultat. I bästa fall kan teorierna skapa förståelse och möjliggöra samtal tvärs över ämnes- och tidsgränser. De kan därmed göra din undersökning relevant utanför det egna undersökningsområdet. Uppfattat på detta sätt är teori närmast ett slags språk, ett sätt att kommunicera med såväl den egna empirin som forskare inom olika discipliner.
Problemet med stora teorier
I högre utbildning introduceras studenter i regel för teorier genom en teoretiker, som till exempel Karl Marx, Hannah Arendt, Pierre Bourdieu, Judith Butler, Frantz Fanon, Michel Foucault, Edward Said eller Gayatri Spivak. Listan kan göras hur lång som helst; varje forskningsfält tycks ha sina egna giganter. Utifrån deras verk serveras ofta stora teorier – grand theories – om hur och varför någonting fungerar som det gör. I det här fallet betyder alltså teori en sammanhängande idé om hur något är beskaffat, på ett sätt som ibland gör anspråk på att förklara ett helt samhälles karaktär och utveckling. Det finns ett stort värde i att möta dessa stora teorier i undervisningen. En bred och allsidig vetenskaplig inläsning är en viktig beståndsdel i historieutbildningen, och ovanstående teoretiker är
tveklöst inspirerande. Men vi vill ifrågasätta likhetstecknet mellan teori och de stora teoretikerna. Att använda teori i en historievetenskaplig uppsats behöver inte innebära att välja en av de stora teoretikerna eller utgå från en enda namngiven teori.
Oavsett hur stimulerande de stora teorierna är, kan de nämligen också vara hämmande för det egna arbetet. Det finns en risk att alltför mycket tid går åt till att sätta sig in i ett teoretiskt språk och förstå en teoretisk apparat som egentligen inte är relevant för den egna uppsatsen. Att utgå från en teoretikers hela teoribygge för en uppsats på kandidatnivå eller avancerad nivå blir i värsta fall som att hyra in en grävmaskin för att plantera ett frö: inte nog med att den är onödigt stor – den riskerar rentav att dölja och förstöra det som skulle kunna åstadkommas.
Stora teoribyggen kan alltså vara alltför omfattande, men samtidigt är de ibland otillräckliga. Insikten om detta kan börja som en molande känsla av att något saknas, att empirin inte riktigt passar ihop med det teorikomplex som används, eller att det är något viktigt som hamnar i skymundan. I det fortsatta arbetet blir bristen tydlig: andra teoretiska verktyg behövs – men hur ska de passas ihop med det först bestämda teoripaketet?
Det är inte så konstigt att en färdig teori kan upplevas som problematisk eller otillräcklig – den teorin är ju byggd för ett annat material och en annan undersökning. Känslan av att något saknas är egentligen inte heller en nackdel utan kan tjäna som en språngbräda till nya, utmanande frågor. Inte sällan är det just när något skaver som forskaren vet att hen är något viktigt på spåren: här finns möjlighet att säga något nytt. Men vad gör man då, och hur?
Teori och empiri
Relationen mellan empiri och teori är central för vetenskapen. Det finns olika arbetssätt för att hantera denna relation. En del forskare börjar med teorin för att därefter välja metod och empiri. En sådan rörelse från teori till källor brukar kallas för ett deduktivt arbetssätt
och är vanligt bland samhällsvetare. ”När man talar med historiker resonerar de ofta annorlunda” menar historikern Klas Åmark. Han fortsätter: ”de har börjat med att välja en sakfråga. Empirin är given. Sedan söker de, ibland entusiastiskt, ibland misströstande efter en teori som passar deras empiri”.5 En sådan rörelse – från sakfråga och empiri till teori – kan benämnas ett induktivt arbetssätt. I praktiken är en uppdelning mellan ett induktivt och ett deduktivt arbetssätt förenklad och tjänar mest till att illustrera olika tankesätt. Induktion
är sällan fri från teoretiska antaganden; även Åmark påpekar hur sakfrågor och empirival, medvetet eller omedvetet, utgår från teoretiska resonemang i tidigare forskning. Ibland har termen abduktion använts för att beskriva hur historiker rör sig fram och tillbaka mellan teori och empiri.6
Det finns studenter inom historieämnena som har en stark teorimedveten ingång till uppsatsarbetet och i huvudsak arbetar med ett deduktivt angreppssätt. Vi menar dock att de flesta historiker – studenter såväl som professionella forskare – arbetar på ett mer induktivt (eller abduktivt) sätt. I likhet med Åmarks beskrivning kommer ofta sakintresset och materialkategorin först och den teoretiska grunden blir en fråga först sedan detta övergripande intresseområde har ringats in. Det är främst för ett sådant arbetssätt vi har skrivit den här boken. En målsättning är att teoriarbetet ska vara en integrerad och ständigt närvarande del i uppsatsarbetet, i kontinuerligt samspel med de empiriska resultaten.
Teoriarbetet kan liknas vid att använda en verktygslåda. En sådan innehåller olika verktyg, och alla passar inte för den tänkta uppgiften. Det är inte heller säkert att verktygslådan redan från början innehåller allt som krävs för forskningsarbetet – om det empiriska arbetet består av att spika brädor är det komplicerat om verktygslådan enbart innehåller skruvmejslar. Därför behöver en uppsats-
5 Klas Åmark, Varför historia? En ämnesintroduktion för nya studenter (Lund 2011) s. 37.
6 Anders Florén & Stellan Dahlgren, Fråga det förflutna: En introduktion till modern historieforskning (Lund 1996) s. 86.
skribent vara redo att komplettera sin verktygslåda med nya redskap när konturerna av forskningsuppgiften framträtt tydligare. I andra fall kan det visa sig att verktygen förvisso kan fungera, men att arbetet går enklare och resultatet blir mer intressant ifall verktygen anpassas och optimeras efter det arbete som ska utföras.7
Den här boken erbjuder ett antal teoretiska verktyg, men framför allt diskuterar den hur de kan användas. Det hjälper inte att införskaffa en toppmodern motorsåg om du inte vet hur du hanterar den. Det egna teoriarbetet kräver flexibilitet och anpassningsförmåga och detta samspel innebär också att reflektera över och pröva de teoretiska verktygen. I den här inledningen klargör vi först vilken plats teori fyller i en undersökning, för att därefter diskutera hur studenter och forskare kan arbeta med teori.
Varför teori?
Det finns en föreställning om att forskare antingen är empiriker eller teoretiker. I vissa grupper är det ena fint och det andra närmast ett skällsord, i andra grupper råder det motsatta förhållandet. Men i själva verket är god forskning beroende av både empiri och teori –och de två går hand i hand. Enligt Martin Heidegger ingår empiri i själva verket i begreppet teori. Teori kommer från det grekiska verbet theōrein, som i sin tur är sammansatt av orden thea – det som syns –och horaō – att granska något nära. Heidegger skriver:
Thus it follows that theōrein is thean horan, to look attentively on the outward appearance wherein what presences become visible and, through such sight – seeing – to linger with it.8
7 Jfr William H. Sewell Jr, Logics of History: Social Theory and Social Transformation (Chicago 2005) s. 4–6.
8 Martin Heidegger, The Question Concerning Technology, and Other Essays (New York 1977) s. 163. Finns även tillgänglig på svenska: Martin Heidegger, Teknikens väsen och andra uppsatser (Stockholm, 1974).
Teori förutsätter således en empiri, men den förutsätter också vad vi skulle kunna kalla begrundan. Poängen med teori är att göra det möjligt för forskaren att gå från att beskriva till att förklara. Två tidiga historiker kan hjälpa oss att förstå vad det steget innebär. Leopold von Ranke brukar beskrivas som källkritikens fader inom historieämnet. När han 1824 formulerade historikerns forskningsuppgift distanserade han sig från forskning som syftade till att döma historien eller vägleda samtiden. Istället menade han att historikern skulle undersöka ”wie es eigentlich gewesen ist” – det som egentligen hade hänt.9 Rankes ord har sedan dess präglat historiedisciplinen –men vad betyder de, egentligen?
Enligt Marc Bloch, en av grundarna till Annales-skolan 10, är det just detta ord – ”egentligen” – som är nyckeln. Vår strävan efter objektivitet kan bara hjälpa oss en bit på vägen; i värsta fall blir vårt historieskrivande ett uppradande av fakta, utan något sammanhang: vi beskriver vad som hände utifrån de källor vi har. Bloch menar därför att historikerns uppgift inte bara är att beskriva det som hände, utan att förstå och förklara det – vad hände egentligen? 11 Därmed skiljer sig historievetenskaperna från exempelvis naturvetenskaperna, som ofta har som mål att utveckla lagar för att förutspå framtida beteenden. Sådana lagar ska gälla oberoende av kontext, vilket gör ambitionen problematisk inom historieämnena där kontexten är central för förståelsen.12
En forskare kommer inte att förstå allt, lika lite som ett vittne kan beskriva en händelse fullständigt. Istället behöver vi arbeta tillsammans och använda oss av olika teoretiska verktyg. Tillsammans kan vi kanske inte ge den fullständigt sanna bilden av vad som egentligen hände, men vi kan nå en allt bättre förståelse för det förflutna på dess
9 Leopold von Ranke, Geschichten der romanischen und germanischen Völker von 1494 bis 1514 (Leipzig 1824) s. vii.
10 Annales-skolan samlade en grupp franska historiker som förordade långa linjer och sociala mönster. De grundade tidskriften Annales, som fortfarande ges ut.
11 Marc Bloch, The Historian’s Craft (New York 1953) s. 138–144.
12 Jfr Jason Glynos & David Howarth, Logics of Critical Explanation in Social and Political Theory (New York 2007) s. 1–17.
egna villkor. Det betyder att historiska händelser måste placeras i sin kontext, men också att de måste översättas till vår kontext för att möjliggöra förståelse. Teoretiska verktyg kan till exempel hjälpa oss att urskilja vilken betydelse klass, kön eller ras kunde ha för människors levnadsvillkor innan dessa begrepp var myntade. De hjälper oss att förstå – och förklara.
Att arbeta med teori
Hur gör vi då när vi arbetar med teori? Inom samhällsvetenskaplig forskning skiljer Peter Esaiasson med flera på tre sorters teoretisk användning: teorikonsumerande, teoriprövande och teoriutvecklande, en uppdelning som vi tycker är klargörande även för humanistisk forskning.13
Teorikonsumerande uppsatser använder sig av ett färdigt teoripaket, utifrån vilket den egna empirin studeras. Teorin hjälper i detta fall till att fördjupa studiens slutsatser, men studenten arbetar inte aktivt med att anpassa teorin efter empirin. En teorikonsumerande uppsats behöver inte vara vetenskapligt svag. Den valda teorin kan ha mycket väl styrt studien i en nydanande riktning och lett till ny kunskap. Teorin kan då ha fungerat närmast som en katalysator. Studien kan ha hög inomvetenskaplig relevans, det vill säga kan läsas med stor behållning av forskare som arbetar inom samma fält. Men resultaten talar inte till forskare utanför det egna fältet, vilka är mindre intresserade av de empiriskt inriktade slutsatserna.
Teoriprövande uppsatser använder sig också av ett färdigt teoripaket, men har som ambition att pröva huruvida teorin stämmer eller inte. Oftast ingår den typen av målsättningar i studiens syfte eller frågeformulering. För att testa en teori formulerar forskaren en eller flera hypoteser, ett slags förutsägelser som teorin leder fram
till. Dessa hypoteser testas mot en bestämd empiri och mötet ger antingen stöd åt teorin eller visar att den inte överensstämmer med den empiriska verkligheten. Teoriprövande uppsatser strävar ofta efter att försöka falsifiera teori, det vill säga göra det teoretiska testet så svårt som möjligt. Det gör att teoriprövande studier har sin teoretiska tonvikt på frågor om undersökningens design – exempelvis vad gäller källmaterial, metod och urval.14
Teoriutvecklande uppsatser förhåller sig mer självständigt till de teoretiska verktygen. Den valda teorin och de analytiska verktygen finns tydligt presenterade och det finns en klar relation mellan teorin och den valda designen – urval, metod, problem och frågeställning kopplas samman med teorin. Därmed läggs grunden för att den teoretiska ingången genomsyrar undersökningen i sin helhet. Målsättningen är att kombinationen av olika teoretiska begrepp, eller utvecklandet av helt nya begrepp, resulterar i en bättre förståelse för historisk förändring inte bara inom det egna undersökningsområdet utan också utanför. En sådan undersökning kan alltså ha såväl inomsom utomvetenskaplig relevans.
Inom ramen för en kandidatuppsats kan det vara svårt, för att inte säga omöjligt, att hinna med att utveckla en teori, eftersom utrymmet för uppsatsen är begränsat. Vi vill dock poängtera att teoriutveckling inte nödvändigtvis måste innebära framställandet av en ny grand theory, utan också kan bestå i att till exempel kombinera begrepp från skilda teoretiska fält för att nå ny kunskap. Ofta arbetar historiker på just det här sättet. Sverker Sörlin har rentav kallat historiker för ”vetenskapssamhällets kleptomaner”, eftersom vi tenderar att fräckt ta begrepp från andra discipliner och kombinera dem för våra egna syften, med spännande resultat.15 Samtidigt
14 Jfr Martin Gustavsson & Yvonne Svanström, ”Undersökningsdesign”, i Martin Gustavsson & Yvonne Svanström (red.), Metod: Guide för historiska studier (Lund 2018) s. 16–19. För en fördjupning om prövning av teorier inom historievetenskaperna, se Arne Jarrick & Johan Söderberg, Praktisk historieteori (Stockholm 2001), särskilt kapitel 4.
15 Sverker Sörlin, ”Historikernas betydelseunderskott – och dess botemedel”, Scandia 79:2 (2013) s. 26.
bör vi vara observanta på om de verktyg vi införskaffar till den teoretiska verktygslådan passar både med varandra och med det arbete som ska göras.16 Denna successiva utvärdering av teoretiska verktyg innebär i praktiken ett slags teoriprövning, även om historiker inte alltid redovisar de teorier de granskat men funnit inte tillföra något för att skapa förståelse. I den här volymen har vi uppmuntrat kapitelförfattarna att synliggöra även detta arbete.
Begrepp och förståelse
Steget från att beskriva till att förstå och förklara är förmodligen fortfarande luddigt. Låt oss vara konkreta – hur går teoriarbetet till? Som vi redan berört börjar ofta ett forskningsarbete med ett intresseområde. Du kanske är sugen på att fördjupa dig om flyktingar i historien, hur egendom har överförts mellan generationer eller hur miljöfrågor debatterats och förändrats under 1900-talet. Ett första steg brukar vara att sätta sig in i liknande forskning: vad har andra undersökt och kommit fram till? Hur har de gått till väga? Därefter är det dags att hitta ett material och se vilken slags information som finns däri. Sakta, sakta börjar en fråga utkristalliseras. Varför tar vissa emot flyktingar, medan andra avvisar dem? I vilken utsträckning har arv lett till större jämlikhet? På vilka sätt har industrilobbyn influerat miljöpolitiken? Här någonstans har du börjat närma dig teori. Men vilken teori? Hur vet man vilka begrepp man ska använda? Vi har redan nämnt att det åtminstone i studentuppsatser kan vara problematiskt att ta utgångspunkt i stora teoribyggen. Ett enklare –och vanligare – sätt att arbeta med teori är att fokusera på ett eller ett par teoretiska begrepp. Dessa kan vara mer eller mindre omfattande och i bokens kapitel kommer en lång rad begrepp att diskuteras utifrån sin användbarhet i uppsatsarbetet, för sig eller i kombination
16 Det bör påpekas att teoretiska begrepp från olika traditioner inte alltid kan förenas i en och samma studie. Teorier och därtill knutna begrepp kan inte bara stå emot varandra, de kan även ha olika vetenskapsteoretiska utgångspunkter rörande om och hur det går att nå kunskap om världen, vilket gör dem svåra att förena.
med varandra. Oftast är det just genom att kombinera begrepp från olika teoretiska traditioner som teoriutvecklingen går framåt.
Ett sätt att hitta bra begrepp är att fundera över vilken fråga i din undersökning som du ännu inte riktigt förstår: i ovanstående exempel är det kanske mottagande, släkt eller kommunikation. Hur har andra som studerat dessa fenomen i andra kontexter behandlat dem? Se om du kan hitta ord som är större än den enskilda företeelsen, som gör den jämförbar med andra liknande företeelser. Pröva olika begrepp – ett enskilt begrepp kanske missar en central dimension som du behöver andra kompletterande begrepp för att förstå. Fundera över hur det påverkar din läsning av materialet ifall du vidgar ditt perspektiv på det valda sättet. Här hjälper det att läsa mycket och brett – ju fler verktyg du har hört talas om, desto större är chansen att du inser att ett av dem passar just den uppgift du står inför.
De valda begreppen behöver sedan operationaliseras, med andra ord göras undersökningsbara. Operationalisering kan alltså förstås som den metod genom vilken teorin anpassas efter empirin. Enligt litteraturvetaren Franco Moretti förändrar operationaliseringen vårt förhållande till begreppen genom att konkretisera dem, varigenom de synliggör tidigare dolda aspekter i vårt källmaterial. I mötet med empirin blir begreppen magiska: genom dem fördjupas inte bara vår förståelse av empirin, utan även förståelsen av teorin.17
Låt oss ta ett exempel från egen forskning för att visa hur teorin kan växa fram i en vetenskaplig undersökning. Följande skildring visar hur tolkningsarbetet av ett tidigmodernt uppror gick till för en av oss som skrivit denna introduktion.18
17 Franco Moretti, ”Operationalizing”, New Left Review 84 (2013) s. 119.
18 Resultaten har publicerats i Sari Nauman, ”Murder at the Threshold: Private and Public in an Early Modern Peasant Rebellion”, i Sari Nauman & Helle Vogt (red.), Private/Public in 18th-Century Scandinavia (London 2022) s. 201–217. För en annan tolkning av samma händelse, med ett annat teoretiskt perspektiv, se Peter Ericsson, ”Mordet på fogden Warenberg: Våldsam interaktion mellan stat och lokalsamhälle i Karl XII:s Sverige”, i Peter Ericsson, Fredrik Thisner, Patrik Winton & Andreas Åkerlund (red.), Allt på ett bräde: Stat, ekonomi och bondeoffer (Uppsala 2013) s. 257–269.
I denna historievetenskapliga lärobok medverkar fjorton författare från olika lärosäten och historiska discipliner. Vid sidan om redaktörerna Martin Dackling och Sari Nauman bidrar Matilda Amundsen Bergström, Klara Arnberg, Henric Bagerius, Christine Ekholst, Lars Hermanson, Wojtek Jezierski, Magnus Linnarsson, David Ludvigsson, Emma Lundin, Christopher Pihl, Anton Runesson och Joachim Östlund.
Teori i historisk praktik
Att använda teori är en viktig del av historievetenskaperna. Med hjälp av teori kan en analys fördjupas och de empiriska resultaten göras greppbara i ett vidare sammanhang. För den som ska skriva en uppsats kan dock arbetet med teori framstå som abstrakt. Hur kan teorier bidra till historiska undersökningar? Hur arbetar man med teori – i praktiken? Det är temat i denna bok.
Bokens kapitel tar avstamp i elva olika materialkategorier som är vanliga i historievetenskapliga arbeten. Med utgångspunkt i dessa material diskuteras källmaterialens förutsättningar och hur de kan användas i vetenskapliga arbeten med fokus på olika teoretiska perspektiv och begrepp. Ett genomgående tema är att teorier ska förstås som verktyg i den historiska forskningsprocessen och att valet av teori hänger tätt samman med källmaterial, metod och problemformulering.
Teori i historisk praktik vänder sig till studerande i historievetenskapliga ämnen vid universitet och högskolor. Den är särskilt lämplig för dig som söker redskap för att få din uppsats att lyfta.