9789144143460 by Smakprov Media AB

Migration och etnicitet Perspektiv på mångfald i Sverige

REDAK TÖRER

Mehrdad Darvishpour Charles Westin

Migration och etnicitet Perspektiv på mångfald i Sverige Mehrdad Darvishpour Charles Westin (red.)

Tredje upplagan

KOPIERINGSFÖRBUD Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 33074 ISBN 978-91-44-14346-0 Upplaga 3:1 © Författarna och Studentlitteratur 2008, 2015, 2021 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Formgivning inlaga: Jesper Sjöstrand/Metamorf Design Group Ombrytning inlaga: Team Media Sweden AB Formgivning omslag: Francisco Ortega Omslagsbild: Shutterstock/Pan Xunbin Printed by Eurographic Group 2021

Innehåll

Presentation av författarna 11 Förord till tredje reviderade upplagan av Migration och etnicitet 13

1 Maktperspektiv på etniska relationer 15 Mehrdad Darvishpour & Charles Westin

Ett mångdimensionellt maktperspektiv 15 Ett intersektionellt perspektiv på etniska relationer 18 En bild av situationen bland dem som invandrat till Sverige 20 Sysselsättningsgrad och arbetslöshet 21 Inkomst 23 Utbildning 24 Hälsa 24 Bostadssegregation 25 Olika förklaringar till invandrargruppers marginalisering 27 Bokens uppläggning 34 Referenser 34

Del I

Teoretiska resonemang 2 Om etnicitet, mångfald och makt 45 Charles Westin

Inledning 45 Den antropologiska ingången 46 Ingången från forskningen om nationsbildningsprocesser 50 Ingången från migrations- och integrationsforskningen 55 Integration, mångfald och samhällets sammanhållning 59 En vision om det mångetniska samhället 61 Referenser 63

3 Etnisk identitet 65 Jonas Stier

Ett historiskt svep 66 Fyra perspektiv på etnisk identitet 70 Identitetens identitet 71 Etnisk identitet och individen 72 Etniska identiteter och gruppen 75 Etniska identiteter och samhället 78 Etniska identiteter och kontexten 80 Avslutning 82 Referenser 84

4 Myten om det mångkulturella samhället 87 – TEORE TISK A PERSPEK TI V PÅ MÅNGKULT UR ALISMEN OCH INTERKULT UR ALISMEN

Zenia Hellgren

Erkännandets politik och likhetsliberalismen 88 Kollektiva rättigheter och kulturellt självbestämmande 90 Mångfald och konflikt inom kulturer – feministiska perspektiv på mångkulturalismen 93 Symboliskt erkännande eller omfördelning av resurser? 95 Interkulturalismen – en gyllene medelväg? 96 Det mångkulturella Sverige 98 De etniska föreningarna som politisk röst eller sociokulturell gemenskap 101 Avslutande kommentarer 104 Referenser 105

5 Migration, medborgarskap och social exkludering 107 – E T T EUROPEISK T DIL EMMA

Carl-Ulrik Schierup

”Social inkludering” – ett tvetydigt löfte 109 ”Social exkludering” – ett obligatoriskt språkbruk fastställs, men betydelsen skiftar 111 Den sociala dimensionen och kampen mot rasism och diskriminering 118 Vilken europeisk övertygelse? 122 Referenser 125

4 Innehåll

Del II

Ursprungsbefolkningen och invandrarskap 6 De svenska samerna och kampen för erkännande och rättigheter som urfolk 135 Ulf Mörkenstam & Patrik Lantto

Inledning 136 Den svenska statens politik gentemot samerna ordnas och utmanas 138 I förändringens tid? Samisk rätt till land och samer som folk 143 Samer som urfolk: rätten till självbestämmande och samisk rätt till mark och vatten 151 Slutord 155 Referenser 157

7 Från tornedalsfinska till meänkieli 163 – OM DEN SPR ÅKLIGA EMANCIPATIONEN I TORNEDAL EN

Erling Wande

Behovet av en skola – regionala motsättningar 164 Folkskolan och språket 164 Ett avgörande steg i riktning mot försvenskning: 1888 års beslut om statsskolor 165 Finnbygdsutredningen 1921 166 Fallet posttjänstemannen 168 Finskan vid läroverket i Haparanda 169 Från halvspråkighetsstigma till ny identitet 170 Sista språkstriden – ett steg mot emancipation? 170 Finska – tornedalsfinska – meänkieli 171 Pajala – ett kärnområde 173 Maktens attityder – och folkets 174 ”[...] att en europeisk opinion vill ha ett ord med i laget [...]” 176 Gränsöverskridande kontakter 177 Erkännandet av de nationella minoriteterna 1999 178 Referenser 179

8 Sverigefinnarna och finska språket 181 Leena Huss

Den långa historien av finsk närvaro i Sverige 182 En minoritetsidentitet växer fram 185 Finskan och den nationella minoritetspolitiken 187

Innehåll

Sverigefinnarnas egen respons 188 Hur ser framtiden ut? 189 Referenser 197

9 Den nationella minoriteten romer 201 Charles Westin under medverkan av Kati Dimiter-Taikon

Inledning 201 Forskning om romer, om antiziganism och om majoritetssamhället 203 Antiziganism – vardagsrasism 205 Romernas historiska ursprung 207 Romerna i Sverige 209 De svenska myndigheternas kategoriseringar 209 Svenska statens övergrepp mot resande och romer 211 Forskningens tveksamma roll 214 Referenser 216

10 Judar och antisemitism i Sverige 219 Ingrid Lomfors

Forskningsläge 220 Judisk dualism och dialektik i ny kontext? 227 Antisemitismens återkomst 229 Ny kunskap om antisemitiska hatbrott 231 Internationella jämförelser 231 Antisemitism i digitala miljöer 232 Svensk-judisk respons på antisemitiska föreställningar och hatbrott i vår tid 233 Svenska berättelser 234 Sammanfattning 235 Referenser 236

6 Innehåll

Del III Etniska relationer i politik och vardag 11 Svensk invandrings- och flyktingpolitik 245 Christina Johansson

En generös arbetskraftsinvandringspolitik 246 Flyktingpolitik och internationellt samarbete 252 Avslutning 261 Referenser 263

12 Bilden av ensamkommande ungdomar 267 Mehrdad Darvishpour & Niclas Månsson

Flyktingmigration och ensamkommande barn 267 ”Flyktingkrisen” 2015 269 Områdesbeskrivning 271 Ensamkommande ungdomar och jämställdhetsutveckling 273 Ensamkommande ungdomars röster om bemötande 274 Avslutande reflektioner 282 Referenser 283

13 Inkludering och exkludering på den svenska arbetsmarknaden 285 Moa Bursell

Invandring och den svenska arbetsmarknaden 285 Teoretiska ansatser 290 Förklaringar på individnivå – neoklassisk teori 291 Den neoklassiska ansatsen och diskriminering 293 Strukturella förklaringar och det postkoloniala perspektivet 295 Inkludering och exkludering på arbetsmarknaden – ”vi” och ”de andra” 295 Att studera diskriminering empiriskt 300 Referenser 302

14 Migration och hälsa 305 EN KUNSK AP SÖV ERSIK T OM HÄL S ANS SOCIAL A BE S TÄMNINGSFAK TORER I REL ATION TIL L MIGR ANTER

Hélio Manhica & Sara Sjölund

Migration och hälsa 306 Utrikes födda och levnadsvillkoren i Sverige 315 Avslutande reflektioner 321 Referenser 321

Innehåll

15 Etnisk boendesegregation 327 Susanne Urban

Begreppet etnisk boendesegregation 328 Utvecklingen av etnisk boendesegregation över tid i Sverige 331 Vad driver segregationen? 333 Föreställningen om den invandrartäta förorten 334 Etnisk boendesegregation som ett rättviseproblem 335 Etnisk segregation som ett hot 336 Etnisk boendesegregation som resultat av en maktordning 339 Fortsatt forskningsbehov 340 Referenser 341

16 Invandrare och brott 345 Tove Pettersson

Invandrare som gärningspersoner 346 Försök till förklaringar 351 Utsatthet för brott 357 Avslutning 358 Referenser 359

17 Hedersförtryck och maktkonflikter inom invandrade familjer 363 Mehrdad Darvishpour

Inledning 363 Statistiska data om familjekonflikter och hedersförtryck 364 Definition av hedersförtryck 366 Några endimensionella förklaringar till hederförtryck och konflikter 368 Kritik av kulturella förklaringsmodeller 369 Könsmaktsordningens betydelse 371 Vad betyder socioekonomiska svårigheter för hedersförtryck och konflikter? 372 En intersektionell analys av konflikter och hedersförtryck 373 Maktrelationer inom familjen 375 Tre mönster av familjerelationer 376 Tre mönster av familjekonflikter 377 Flickor som är fyrfaldigt förtryckta 379 Socialtjänstens hantering av hedersförtrycket 380

8 Innehåll

Behovet att utgå från barns rättigheter 382 Slutord 383 Referenser 384

18 Jämställdhet, maskulinitet och ”invandrarmän” 387 Mehrdad Darvishpour

Maskulinitet och jämställdhetsideal 388 Den nye mannen? 389 Variation av maskuliniteter 390 Konstruktionen av ”invandrarmän” 393 Manlighet och migration 396 Paradoxala förändringar av maskuliniteter efter migrationen 397 Upplevelse av diskriminering 398 Omvänd klassresa efter migration kan förstärka patriarkal maskulinitet 399 Maktförskjutning i könsrelationer – ett hot mot patriarkal maskulinitet 400 Maktförskjutning i relationen mellan föräldrar och barn försvagar det patriarkala faderskapet 401 Tre former av maskuliniteter och familjemönster efter migrationen 401 Etnicitet, ungdomar och förändring av maskulinitet 403 Avslutning 405 Referenser 405

19 Islamofobi. Antimuslimsk rasism och dess konsekvenser 409 Mattias Gardell

Vad är islamofobi? 409 Antimuslimsk rasism och den första rasstaten 410 Rasism är som Cadillac 413 Kan en muslim tillhöra det folk som är hemma i Sverige? 413 Berättelsen om Mariama och Yassin 416 Medierepresentation av islam och muslimer 417 Segregation, bostad, arbete 418 Moskéers utsatthet 421 Får muslimer tala? 422 Kan muslimer vara del av det civila svenska samhället? 423 Referenser 426

Innehåll

20 Medier och invandring 429 Nora Theorin & Jesper Strömbäck

Att förstå och förklara mediernas innehåll 430 Nyhetsvärderingar och nyhetsurval 433 Dagordningsteorin 434 Gestaltningsteorin 435 Sammanfattning och slutsatser 443 Referenser 445

21 Attityder till etnisk mångfald i Sverige: Mångfaldsbarometern (2005–2020) 451 Fereshteh Ahmadi, Mehrdad Darvishpour, Jimmy Munobwa & Irving Palm

Metod 453 Resultat 454 Resultatdiskussion 469 Negativa attityder utifrån kontaktteori 469 Tendens hos högutbildade att vara politiskt korrekta 470 Fördomars betydelse för negativa attityder utifrån spänningsteori 470 Försämrade attityder utifrån gruppkonflikt- och grupphotsteori 471 Stigma och dess betydelse för negativa attityder 473 Slutord 474 Referenser 475 Sakregister 479

10 Innehåll

Kapitel 1

Maktperspektiv på etniska relationer Ӽ M E H R DA D DA RV I SH P OU R & C H A R L E S W E S T I N

Ett mångdimensionellt maktperspektiv Den här boken presenterar översikter av forskning inom kunskapsområdet migration och etnicitet. I det här inledande kapitlet ger vi några övergripande teoretiska utgångspunkter för boken. Medan begreppet migration är någorlunda okomplicerat är förståelsen av begreppet etnicitet allt annat än självklar och enkel. Vi inleder därför med en diskussion om etnicitetsbegreppet1. Senare i kapitlet ger vi aktuella uppgifter om levnadsnivåer för den del av befolkningen i Sverige som har utländsk bakgrund. Meningarna om etnicitetsbegreppets användbarhet i samhällsforskningen, hur det definieras och hur det bör förstås är delade. Baseras etniska skillnader på objektiva kriterier för grupptillhörighet eller är de ett resultat av sociala konstruktioner? En omhuldad uppfattning är att etniska gränser grundas på kulturella särdrag mellan folkgrupper. Enligt alla kända definitioner handlar etnicitet om ett folks uppfattning om sig självt som folk. Det kan gälla exempelvis svenskar och fransmän, samer och basker, turkar och kurder, judar och romer. En del folk äger politisk suveränitet inom ett erkänt territorium, medan andra lever inom vissa bestämda territorier utan att ha statsrättigheter, och åter andra har ingen i statsrättslig mening erkänd territoriell anknytning alls. Alla de etniska 1 I kapitel 2 ger Charles Westin en bakgrund till hur etnicitetsbegreppet kommit in i den samhällsvetenskapliga vokabulären och i kapitel 3 presenterar Jonas Stier aktuell socialpsykologisk teoribildning om etnicitet.

2 Vi skriver ”vi” och ”dom” i enlighet med det talade språket, inte som det enligt korrekt skriftspråk skulle vara – ”vi” och ”de”.

Kapitel 1 Maktperspektiv på etniska relationer

grupper/folkgrupper som nämns ovan, möjligen med undantag för judar utanför Israel, har egna språk. Samerna talar flera språk bara i Sverige. Flertalet som tillhör någon av de grupper som nämns lever med en dominerande religion. Det är också väl känt att etniska grupper kan ha särskilda traditioner kring matkultur. Det vore närmast underligt om inte kultur i olika former av folkkultur, finkultur och populärkultur skulle finnas med som en del i etniciteten. Men är kultur ett avgörande och definierande inslag för en etnisk identitet? En annan tolkning är att etnicitet är en social konstruktion. Den tolkningen kan bidra till att förklara förändring, men den kan inte förklara varför åtskilliga etniska identiteter tenderar att ha lång varaktighet. Det går bra att diskutera sambanden mellan etnicitet och kultur, utan att nödvändigtvis vara kulturessentialist (som nästan är ett skällsord i vissa läger). En sociologisk studie av etniska relationer kan inte och bör inte reduceras till en analys av kulturella skillnader mellan olika folkgrupper. Problemet är inte enbart att etniska grupper i sig är långtifrån homogena. Problemet med ett kulturessentialistiskt perspektiv är att det bortser från att viktiga kollektiva och individuella faktorer som människors socioekonomiska levnadsförhållanden och uppväxtmiljö, ålder, genus och – när det gäller migranter – individens position i det nya landet, vistelsetiden, sociala nätverk och interaktion med omgivningen också påverkar kulturella föreställningar och graden av integration i det nya landet. Om alltför stor vikt tillskrivs kulturella skillnader riskerar dessutom etniska minoriteters kulturella särdrag att uppfattas som avgörande hinder för integration. I det perspektivet är det ”dom”2 som är problemet och det är ”dom” som med stöd av den etniska majoriteten ska anpassas och integreras till rådande normer och värderingar i samhället. Om etniska relationer i stället analyseras utifrån ett maktperspektiv innebär det att frågor om diskriminering, marginalisering och exkludering blir centrala. Inom ramen för det perspektivet är ”vi” en del av det problem som ger upphov till etniska minoriteters utanförskap och segregation och som motverkar deras delaktighet och integration. Med det här perspektivet är etniska relationer – i likhet med klass- och genusrelationer – en del av samhällets stratifiering i hierarkiska maktrelationer. Många sociologer anser att de beskriver faktiska förhållanden som präglar dagens svenska samhälle. I det större sammanhanget kan etniska relationer definieras som ett socialt fenomen på global nivå. Det måste ses som en fråga om makt och status, snarare än som identiteter vilka lyfter fram partikulära särdrag hos olika etniska grupper. Den sociala exkludering och diskriminering,

som många människor med annan än svensk etnisk bakgrund upplever i dag, kan leda till att somliga marginaliseras och hamnar i ekonomiskt och socialt utanförskap. Samhällets kategorisering av de här människorna som ”invandrare” kan leda till att de får en negativ bild av sig själva och/eller av samhället, vilket kan förstärka känslan av marginalisering. Därför är etniska gruppers makt och status, delaktighet och representativitet i den demokratiska politiska processen några av de viktigaste frågorna för hur etniska relationer bäst ska förstås, samt för synen på det ”mångkulturella samhället” med dess begränsningar och möjligheter. Detta är en av bokens grundläggande utgångspunkter. Egentligen kan vi fråga oss om ett mångdimensionellt perspektiv (t.ex. ett intersektionellt perspektiv) som kombinerar klass, genus, etnicitet, ålder, sexuell läggning etc. inte är den mest givande utgångspunkten för analys av maktfrågor kring etniska relationer. Det innebär att uppmärksamma de olika former av maktrelationer som samverkar och konstruerar etniska minoriteters livssituation, och det är en uppfordran att analysera dem. Det innebär inte att alla dimensioner som nämns ovan alltid har lika stor betydelse för analysen av ett specifikt fenomen. Det handlar om att välja adekvata kategorier och att motivera användningen av dem i förhållande till kontexten. En mångdimensionalitet gör det dessutom möjligt att utgå ifrån ett universalistiskt perspektiv för analys av partikulära frågor kring etniska minoriteter. Att välja ett sociologiskt perspektiv som tonar ned en kulturinriktad bestämning av etnicitet och i stället lyfter fram maktrelationer är en utmaning. Vi anser att det som är mest intressant sociologiskt sett är hur etnicitet upprätthålls som en stratifieringskategori. Vi menar att attityder och etnisk identifikation inte är statiska. De bör ses som föränderliga fenomen, som påverkas av individens respektive av den etniska gruppens status och maktposition, både nationellt och internationellt, samt av faktorer som utbildningsnivå, klassbakgrund, könstillhörighet, ålder, vistelsetid i landet, majoritetssamhällets integrationspolitik och graden av delaktighet i samhället. Begreppet ”invandrare” är problematiskt och det ifrågasätts på många håll, bland annat av personer som vuxit upp i Sverige som barn till föräldrar som en gång i tiden invandrat till Sverige. De har kallats ”invandrarbarn” eller ”andra generationens invandrare”. De här personerna frågar sig med all rätt i hur många generationer en människa förblir ”invandrare” i det här landet. Bokstavligen hänför sig begreppet invandrare (eller utvandrare) till en tillfällig och egentligen informell status som en migrant kan sägas inta under flyttningen från ett land till ett annat. Processen att söka och beviljas uppehållstillstånd tar betydligt längre tid än själva resan som sådan. När uppehållstillståndet väl är beviljat är personen i ordets egentliga betydelse inte längre invandrare. Men som vi vet används ordet invandrare i vardagsspråket för att beteckna alla Kapitel 1 Maktperspektiv på etniska relationer

Ett intersektionellt perspektiv på etniska relationer Ett särarts- och olikhetstänkande i analysen av etniska relationer bygger på att särdrag och skillnader i fråga om en individuell eller kollektiv egenskap tas för givna, fixeras, stabiliseras och anses oföränderliga samt att individens position kopplas främst till hennes eller hans kollektiva tillhörigheter som etnicitets- eller könstillhörighet. Vissa forskare (de los Reyes & Martinsson 2005, Mulinari & de los Reyes 2005) ifrågasätter att väsensskilda olikheter och grunder för människors identitet och sociala positioner existerar och menar att individernas identitet och positioner avgörs av historiskt specifika sociala interaktioner och materiella villkor som regleras, legitimeras och möjliggörs av diskursiva konstruktioner. I den bemärkelsen är även mångfaldsdiskursen 18

Kapitel 1 Maktperspektiv på etniska relationer

personer med ickesvenskt ursprung som vistas i landet under stadigvarande former. I den svenska användningen av ordet ligger därför något av innebörden ”att inte släppas fram till destinationen”. I begreppet invandrare, som det har kommit att användas i Sverige, är social uteslutning inbyggd. Att vara invandrare är i en mening att vara ickesvensk och i en djupare mening att vara ingen. I den här boken söker vi undvika begreppet invandrare för att beteckna personer med ickesvenskt ursprung. Samtidigt behöver vi förhålla oss till den vardagsspråkliga användningen av ordet, som återspeglar föreställningar om ”vi” och ”dom” i samhället. När ordet invandrare förekommer i texten, så hänför det sig till resonemang om den folkliga och även i vissa sammanhang politiska förståelsen av de befolkningsskikt som bor stadigvarande i Sverige. Begreppet etniska relationer är en samlingsterm för att beteckna alla slags förhållanden som uppstår i mötet mellan människor som tillhör skilda etniska grupper (Westin 1999). Etniska relationer i Sverige handlar inte enbart om relationen mellan etniska ”svenskar” och de som har emigrerat, utan begreppet inkluderar även relationer mellan majoritetssamhället och urfolk, som samer och nationella minoriteter som romer, och relationer mellan olika etniska minoritetsgrupper, invandrade eller ej. Invandringen är dock i dag grunden för de mest omfattande etniska relationerna i Sverige, liksom den är det i de flesta europeiska länder. Under senare år har marginalisering av människor av utländsk härkomst, speciellt bland dem med utomeuropeiskt ursprung, uppmärksammats allt oftare. Särbehandling, segregation och utanförskap, som marginaliseringsprocesserna resulterar i, strider mot målet för den nu gällande integrationspolitiken, som beslutades av riksdagen 1997. Målet innebär lika rättigheter och skyldigheter för alla oavsett etnisk och kulturell bakgrund (Regeringskansliet 2011).

problematisk, inte enbart på grund av sina essentialiserande drag utan för att den saknar ett maktperspektiv (ibid.). Att begreppet etnicitet kan ses som en social konstruktion utesluter inte det faktum att etniska relationer främst bör studeras som en maktrelation där vissa grupper har en överordnad position och andra har en underordnad. Egentligen är frågan om inte ett intersektionellt perspektiv som kombinerar klass, kön, etnicitet, ålder, sexuell läggning etc. ger en bättre utgångspunkt för att analysera maktfrågor kring etniska relationer och förutsättningar för integrationen än sådana ansatser som betonar betydelsen av kulturella särdrag. Med ett intersektionellt perspektiv studeras skärningspunkter mellan olika maktordningar relaterade till klass, kön, etnicitet etc. Det innebär att uppmärksamma och analysera de olika maktordningar som i samverkan formar etniska minoriteters livssituation. Det innebär att motivera att de ovan nämnda dimensionerna i förhållande till kontexten kan ha större betydelse för analysen av hur individen vill och kan inkorporeras i samhället, än att förklara särbehandling, segregation och utanförskap med utgångspunkt i enbart ett perspektiv, till exempel etnicitet. Med ett intersektionellt perspektiv som analyserar olika maktordningar, som klass, kön, sexuell läggning, ålder, etnicitet och funktionsnedsättning, kan man dessutom studera den komplexitet som i allmänhet karakteriserar diskriminering (Crenshaw m.fl. 1995, Crenshaw 2017). Om etniska relationer analyseras utifrån ett maktperspektiv innebär det att diskriminering, marginalisering och exkludering blir centrala begrepp. Inom ramen för det perspektivet är majoritetssamhällets attityder en del av problemet som bidrar till etniska minoriteters utanförskap och segregation och som motverkar deras delaktighet och integration i samhället. Utifrån ett maktperspektiv är etniska relationer i stort sett – i likhet med klass- och könsrelationer – en del av en samhällsstratifiering som inte enbart bygger på en dikotomisering i ”vi” och ”dom”, utan även bygger på en hierarkisk maktrelation där etniska minoriteter vanligtvis är underordnade och etniska majoriteter är överordnade (Anthias & Yuval-Davis 1993). I det större sammanhanget kan etniska relationer definieras som en fråga om makt och status på global nivå, snarare än som en identitetsfråga som avgörs av partikulära särdrag hos olika etniska grupper. Samhällets kategorisering av dessa människor som ”invandrare” kan leda till att personerna får en negativ bild av sig själva eller samhället, och därmed kan känslan av marginalisering förstärkas. Vi menar att ett maktperspektiv ökar förståelsen för etniska gränser som stratifieringskategorier genom att beskriva hur bland annat exkluderings mekanismer (t.ex. diskriminering) upprätthåller etniska relationer. Som tidigare nämnts är etnisk identifikation inte ett statiskt fenomen. Det bör i Kapitel 1 Maktperspektiv på etniska relationer

En bild av situationen bland dem som invandrat till Sverige År 2019 var 2,0 miljoner personer av en totalbefolkning i Sverige på 10,2 miljoner födda utomlands. Det motsvarar cirka 19,6 procent. Om vi till den siffran lägger dem vars båda föräldrar är födda utomlands, finner vi att nästan 25,5 procent av Sveriges befolkning i dag har utländsk härkomst. Sverige är ett av EU:s länder som har störst andel invånare med utländsk härkomst. År 2013 var Sverige ett av de länder i EU som beviljade flest asylsökande tillstånd att stanna i förhållande till landets befolkningsmässiga storlek (SCB 2013). Men efter ”flyktingkrisen” 2015 har antalet beviljade asylansökningar minskat väsentligt, och Sverige ligger inte längre bland de länder som beviljar flest asylansökningar (Ekonomifakta 2019). Befolkningsstatistiker skiljer mellan flöde och stock. Flödet har minskat, men Sverige har fortfarande en stor andel personer med utrikes bakgrund (stocken). Aktuella data från OECD (OECD 2021) visar att Schweiz med 29,5 procent, Österrike med 19,3 procent, Sverige med 18,8 procent, Belgien med 17,1 procent, Tyskland med 16,2 procent, Storbritannien och Spanien båda med 13,8 procent, Nederländerna med 13,1 procent och Frankrike med 12,4 procent är europeiska länder med en stor andel utrikes 20

Kapitel 1 Maktperspektiv på etniska relationer

stället framför allt ses som ett föränderligt fenomen som påverkas av individens respektive den etniska gruppens status och maktposition, både på nationell och internationell nivå, samt av faktorer som utbildningsnivå, klassbakgrund, könstillhörighet, ålder, vistelsetid i landet, majoritetssamhällets integrationspolicy och graden av delaktighet i samhället. Nedan presenterar vi olika perspektiv som mer detaljerat förklarar utrikes föddas utsatta situation. Under lång tid var den etablerade föreställningen att integrationsfrågan främst handlade om hur ”invandrarna” integreras i det svenska samhället. Den etablerade föreställningen var att samhället bestod av två grupper med skilda egenskaper, nämligen svenskar och ”invandrare”. Gruppen svenskar upp fattades som en integrerad grupp som är bärare av rådande samhällsnormer, medan gruppen ”invandrare” uppfattades som ickeintegrerad och avvikande. Därför handlade integrationsfrågor enbart om hur ”invandrargrupper” på majoritetssamhällets villkor skulle bli likadana som ”svenskar”, det vill säga skulle komma att omfatta liknande normer och värderingar. På så sätt reducerades integrationsfrågan till en särpolitik för ”de andra”, medan det i själva verket handlar om en omfördelning av samhällsresurser för sammanhållning. Frågan är om man inte måste börja tala om svenskarnas integration i ett mångetniskt samhälle, i stället för att enbart tala om ”invandrarnas” integration i ett svenskt samhälle.

födda invånare. Italien med 10,6 procent har en mindre andel, men betydligt lägre siffror finner vi bland länder i Östeuropa. Ungern har till exempel 5,8 procent och Slovakien 3,6 procent utrikes födda i sin befolkning. I dag har en större del av de utrikes födda i Sverige ursprung i länder utanför Europa (56,3 procent) än inom Europa (43,7 procent) (SCB 2020).

Sysselsättningsgrad och arbetslöshet Trots den stora variationen bland utrikes födda i fråga om erfarenheter och kvalifikationer, har gruppen i genomsnitt lägre sysselsättningsgrad än inrikes födda. Sysselsättningsgraden för inrikes födda har legat på cirka 80 procent eller högre under hela 2000-talet, medan motsvarande siffror för utrikes födda är i genomsnitt omkring 65 procent under hela perioden. För första kvartalet 2019 gick sysselsättningsgraden upp och var 87,0 procent bland inrikes födda och 70,7 procent bland utrikes födda. Det var före pandemin. För utomeuropeiskt födda var sysselsättningsgraden ännu lägre. Sysselsättningsgraden är lägre för kvinnor än för män, och gapet mellan kvinnor och män är större bland de utrikes födda än bland de inrikes födda. Under 2019 var sysselsättningsgraden bland utrikes födda män och kvinnor cirka 74,0 respektive 65,7 procent. Under 1975 var sysselsättningsgraden mellan utrikes födda och inrikes födda lika hög men skillnaden ökade markant under 1990-talets ekonomiska kris (SCB 2019a). Under år 2019 hade cirka 87,0 procent av de inrikes födda i Sverige arbete. Motsvarande siffra för utrikes födda var cirka 70,7 procent. En internationell jämförelse mellan några OECD-länder (industriländernas organisation för ekonomiskt samarbete och utveckling), som Spanien, Storbritannien, Sverige, Italien, Frankrike, Kanada och Tyskland, visar för 2020 att sysselsättningsgapet mellan utrikes och inrikes födda var störst i Sverige (Ekonomifakta 2020a). Statistiska data visar även att av 34 europeiska länder har Sverige de högsta skillnaderna i sysselsättningsgrad mellan inrikes och utrikes födda med så mycket som 16,4 procentenheter under 2020. Det är dock stor skillnad mellan mäns och kvinnors sysselsättningsgrad. Bland 21 OECD-länder (Belgien, Frankrike, Spanien, Slovakien, Irland, Sverige, Italien, Tyskland, Finland, Österrike, Ungern, Tjeckien, Grekland, Storbritannien, Nederländerna, Danmark, USA, Kanada, Luxemburg, Portugal och Norge) ligger Sverige på åttonde plats (med 63 procent) när det gäller andelen sysselsatta utrikes födda kvinnor, men på fjortonde plats för männen (med 70,5 procent) (Delmi 2018, Statskontoret 2018). Sverige hamnade på tolfte plats (66,3 procent) bland de jämförda OECD- länderna när det gäller sysselsättningsgrad bland utrikes födda, men på första plats när det gäller inrikes födda (80,8 procent). Skillnaden mellan utrikes Kapitel 1 Maktperspektiv på etniska relationer

3 http://slideplayer.se/slide/1982069 4 Bulgarien, Cypern, Estland, Lettland, Litauen, Malta, Polen, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Tjeckien och Ungern.

Kapitel 1 Maktperspektiv på etniska relationer

födda och inrikes födda i sysselsättningsgraden är bland de största. Med andra ord, Sverige hör till de OECD-länder som har lyckats sämst med att få in personer som invandrat på arbetsmarknaden. Mätningar av arbetslöshet i Sverige visar att den är högre för utrikes födda (16,0 procent) än för inrikes födda (3,9 procent). Här finns ett kraftigt arbetsmarknadsgap. Utrikes födda kvinnor har den högsta andelen arbetslösa (15,4 procent) medan inrikes födda kvinnor har den lägsta (3,7 procent). Arbetslösheten har varit som störst i ålderskategorin 15–24 år. Data för 2019 visar att arbetslösheten var högst bland unga (15–24 år) med 20 procent vilket drabbar de utrikes födda unga hårdare än de inrikes födda. Även med internationell måttstock är arbetslösheten ovanligt hög för utrikes födda i Sverige. Medan Grekland (med 28,6 procent) har den högsta andelen arbetslösa bland utrikes födda, ligger Sverige dåligt till i den internationella statistiken med en föga smickrande tredje plats (15,7 procent) bland de 21 OECD-länderna i rangordningen av hög arbetslöshet bland utrikes födda (Delmi 2018). Under 2018 var arbetslösheten bland utrikes födda fyra gånger högre än bland inrikes födda i Sverige (3,9 procent). Det innebär att gapet mellan graden av arbetslöshet bland utrikes och inrikes födda i Sverige var större än vad den var i Storbritannien (4,0 procent, 4,7 procent), Italien (10,3 procent, 13,7 procent), Frankrike (8,3 procent, 14,6 procent), Kanada (5,7 procent, 6,4 procent) och Tyskland (2,9 procent, 6,0 procent). Hur förklaras sysselsättningsgapet mellan inrikes födda och utrikes födda i Sverige som är betydligt större än i många andra OECD-länder? Brist på nätverk kan vara en anledning till att så många utrikes födda har svårt att hitta jobb i Sverige.3 Sociologen Ryszard Szulkin (2012), som studerat skillnaderna i sysselsättningsnivå mellan infödda och invandrade i fjorton länder i Europa, har funnit att det svenska sysselsättningsgapet mellan infödda och nyligen invandrade är störst i Europa. Men för människor med mer än tio års vistelsetid i landet är gapet mindre. För flyktingar är det särskilt svårt att få jobb, men här finns också skillnader mellan olika ursprungsländer. Flyktingar från Iran, Irak och Afrikas horn har det betydligt svårare än personer som invandrat från de tolv länderna4 som blev nya EU-medlemmar 2004 och 2007. Nationalekonomen Andreas Bergh (2014) har funnit flera mönster för hur sysselsättningen utvecklats bland OECD-länderna. Han konstaterar att hög sysselsättning bland utlandsfödda normalt återfinns i länder där också infödda

har hög sysselsättning. Det verkar dessutom som om större lönespridning ger mindre sysselsättningsgap. Det underläge som en utrikes född har, exempelvis i språkkunskaper, kan då kompenseras genom att konkurrera med lägre lön. Det verkar också som om länder med strikt lagstiftning om anställningstrygghet, generösare socialt skyddsnät och omfattande kollektivavtal är länder med stora arbetsmarknadsgap. Berghs studier visar att antalet utlandsfödda inte påverkar sysselsättningsgraden. Däremot finner han att de länder som har ett stort antal asylsökande också har stort sysselsättningsgap. Kanske kan det vara så att flyktingar i högre grad söker sig till länder där den infödda befolkningen har hög sysselsättning. Berghs (2014) studie visar också att de utlandsföddas utbildningsnivå inte tycks sakna betydelse för gapet. Även en utredning (SOU 2004:73, Jusek 2019) visar att invandrade akademiker sällan får jobb som motsvarar deras utbildningsnivå. Utredningen visar att diskriminering av utrikes födda som söker arbete har visat sig vara ett mycket större problem än vad utredare och experter föreställde sig, vilket kan vara en förklaring till det stora gapet i sysselsättningsgraden mellan inrikes och utrikes födda. Utredningen visar vidare att det tar alldeles för lång tid för nyanlända att komma ut på arbetsmarknaden. Även barn till personer som invandrat, som varit arbetslösa under lång tid, får svårigheter när de söker jobb (SOU 2004:73, SCB 2019a). En utförligare beskrivning av utrikes föddas situation på arbetsmarknaden och förklaring till gapet mellan utrikes och inrikes föddas sysselsättningsgrad ges i kapitel 13 ”Inkludering och exkludering på den svenska arbetsmarknaden” av Moa Bursell i den här boken.

Inkomst Stora skillnader i disponibel inkomst finns beroende på var en person är född och hur länge vederbörande har bott i Sverige. Personer som har bott i Sverige längre än 20 år har fortfarande lägre inkomst än de som är födda i Sverige (SCB 2019a). Utrikes födda kvinnor har lägre inkomst jämfört med utrikes födda män, oavsett hur länge de har bott i Sverige. Inkomstnivån är lägre bland dem som är födda utanför Europa jämfört med dem som är födda inom Europa. En studie (Arai m.fl. 2006) visar att även oskäliga inkomstskillnader förekommer mellan utrikes födda och inrikes födda personer. Undersökningen visar att de som byter sitt utländskt klingande efternamn till ett svenskklingande får högre inkomster efter namnbytet. Det gäller för personer som är födda i Afrika, Asien eller Östeuropa (de los Reyes 2008).

Kapitel 1 Maktperspektiv på etniska relationer

Statistiska data visar att 38,9 procent av de inrikes födda i åldern 25–64 år har eftergymnasial utbildning medan motsvarande siffra för utrikes födda är 36,8 procent. En större andel kvinnor än män är högutbildade, både bland inoch utrikes födda (Ekonomifakta 2020b). I internationell jämförelse har Sverige med 28 procent en hög andel akademiker bland de utländska medborgarna (SCB 2019b). När det gäller skolan är andelen flickor och pojkar födda i Sverige som år 2019 är behöriga till gymnasieskolan 86 respektive 83 procent, medan motsvarande siffror för utrikes födda elever med bakgrund i Afrika och Asien är drygt 57,8 respektive 48,8 procent. Elever med två utrikes födda föräldrar är i mindre utsträckning än övriga elever behöriga till gymnasieskolan och bland utrikes födda pojkar är andelen behöriga lägst. De största skillnaderna i andel behöriga till gymnasiet finns mellan elever med hög- respektive lågutbildade föräldrar (Folkhälsomyndigheten 2020a). Inom den högre utbildningen får kvinnor generellt sett högre betyg än män. Utrikes födda elever får lägre betyg än inrikes födda elever och elever med föräldrar som har hög utbildningsnivå får högre betyg än de elever som har föräldrar med en låg utbildningsnivå (Grönkvist & Niknami 2020). En avgörande faktor som förklarar varför förutsättningarna för en utbildningskarriär för barn till utrikes födda är sämre än för inrikes födda är föräldrarnas svagare socioekonomiska ställning i Sverige. Samtidigt visar både svenska och internationella studier (se t.ex. SOU 2005:56, Platt 2005) att utrikes födda föräldrar har högre krav och förväntningar på sina barn än svenskfödda föräldrar. En anledning kan vara att etniska minoriteter för att nå framgång satsar på utbildning som en kompensation för den etniska diskriminering som de utsätts för (Platt 2005).

Hälsa Under 2018 var andelen personer enligt självskattningsmetod med ”gott hälsotillstånd” bland inrikes födda (både män och kvinnor 16–84 år) cirka 72 procent. Motsvarande siffror för utrikes födda var cirka 74 procent. (Folk hälsomyndigheten 2020b). Under 2018–2019 var andelen som uppgav dålig hälsa bland inrikes födda cirka 5 procent. Motsvarande siffror bland utrikes födda var cirka 7 procent (SCB 2019c). Att utrikes födda i Sverige mår sämre både fysiskt och psykiskt än befolkningen i övrigt har konstaterats även i andra studier. En studie visar exempelvis att många från krigsdrabbade länder ofta lider av psykosomatiska sjukdomar. Andelen personer födda utanför Sverige avstår också i dubbelt så stor utsträck24

Kapitel 1 Maktperspektiv på etniska relationer

Utbildning

ning som riksgenomsnittet från att hämta ut receptbelagda läkemedel. Av kvinnor födda utanför Europa uppgick andelen till 22 procent, mot 6 procent av kvinnor födda i Sverige. Andelen dagligrökare bland utlandsfödda är cirka 14 procent jämfört med riksgenomsnittet på cirka 7 procent (Folkhälsomyndigheten 2019a, 2019b). Kvinnor med utomnordisk bakgrund uteblir från mammografi mer än dubbelt så ofta som svenskfödda (Läkartidningen 2013). En studie pekar på att det finns flera förklaringar till att många med utländsk bakgrund i Sverige mår sämre både fysiskt och psykiskt än den befolkning som är född i Sverige. En förklaring kan relateras till migrationsprocessens svårigheter. En annan förklaring kan handla om följder av den komplicerade och diffusa integrationsprocessen. Det innebär att omställningarna i livet som följer av migrationen gör att den som är nyanländ har sämre förutsättningar att prioritera sin hälsa. Många har inte möjlighet att ta del av resurserna inom hälso- och sjukvården. Det kan i sin tur bero på bristfälliga kunskaper om det svenska sjukvårdssystemet. Det kan också hänga samman med språksvårigheter. Problematiken kan förstärkas av att sjukvårdspersonal har otillräcklig förståelse för utrikes föddas särskilda hälsoproblem och vårdbehov. Konsekvensen blir att patienter med utländsk bakgrund får bristande förtroende för sjukvården eftersom de känner att deras besvär och symtom inte tas på allvar, och de kan känna sig avfärdade vid mötet med sin läkare. En avhandling (Akhavan 2006), som lyfter fram könsperspektiv på hälsan bland utrikes födda, visar att kvinnor mår betydligt sämre än män i samma situation. Avhandlingen avvisar ”kulturella skillnader” som förklaring till ohälsa hos kvinnor med utländsk bakgrund och förklarar i stället ohälsan med livsförhållanden knutna till klass, kön och etnicitet. Det visar att det finns ett starkt samband mellan ohälsa bland kvinnor med utländsk bakgrund och deras klassposition. Även utrikes födda kvinnor som har bott i Sverige i drygt tjugo år mår sämre än de som är födda inrikes.

Bostadssegregation Susanne Urban framhåller i kapitel 15 ”Etnisk boendesegregation” i den här boken att andelen fattiga har ökat avsevärt i mycket resurssvaga områden där de boende ofta har ursprung i Sydeuropa, Asien, Afrika eller Latinamerika. Det innebär att befolkningen i dessa områden till stor del utgörs av fattiga ”synliga” grupper. Bland utrikes födda är andelen som bor i eget småhus 25 procent, medan det för inrikes födda är mer än 50 procent (Migrationsinfo.se 2016). Statistiska data visar att boendesegregationen i landets städer har ökat ännu mer under Kapitel 1 Maktperspektiv på etniska relationer

Kapitel 1 Maktperspektiv på etniska relationer

2000-talet. I stadsdelar som Rinkeby i Stockholm, Fittja i Botkyrka och Herrgården i Malmö har numera över 90 procent av befolkningen någon form av utländsk bakgrund, i första hand utomeuropeisk och utomvästerländsk. I ett internationellt perspektiv framstår Sverige i dag som ett land där den etniskt kulturella boendesegregationen har gått mycket långt (Urban, kapitel 15 i den här boken, Nordström Skans & Åslund 2010). Att minska och motverka segregation är högt prioriterat av regeringen för att minska klyftorna i samhället. Det är en viktig del av ett långsiktigt reformprogram för minskad segregation som regeringen presenterade sommaren 2016 (Regeringskansliet 2018). En rapport från Socialstyrelsen (2010) om bostadssegregation visar att individens socioekonomiska förutsättningar har större betydelse än själva bostadsområdet som förklaring till utsatthet. I rapporten jämfördes ungdomar som vuxit upp i ett resursstarkt område med ungdomar som vuxit upp i ett resurssvagt område. Jämförelsen gällde levnadsstandarden i ett område med stor koncentration av infödda svenskar å ena sidan och bostadsområden som domineras av olika grupper med utländsk bakgrund å andra sidan. Rapporten fokuserade på psykisk ohälsa, brottslighet, sysselsättningsgrad, utbildning och försörjningssituation. Resultaten visar att bostadsområdet i sig hade minimal betydelse för psykisk ohälsa. Brottsligheten var dock högre bland dem som vuxit upp i ett resurssvagt område, men när det kontrollerades för socioekonomiska faktorer visade det sig att skillnaden ändå var mycket liten. Inte heller arbetslösheten bland ungdomar verkade påverkas av bostadsområdet (Socialstyrelsen 2010). En studie som gjordes av Nordström och Åslund (2010) visar att utrikes födda med låg utbildningsnivå förbättrar sina chanser att få ett jobb om de bosätter sig i närheten av landsmän. Att bo i närheten av landsmän kan också få en positiv effekt på förvärvsinkomster hos lågutbildade. Hur individen klarar sig på arbetsmarknaden beror på dennes kvalifikationer och arbetslivserfarenheter snarare än på den etniska sammansättningen bland grannarna. Det var många fler boende i de resurssvaga, ”svenskglesa” områdena som någon gång tagit emot försörjningsstöd (Socialstyrelsen 2010). Feiler (2010) har också visat att när boendesegregationen och inkomst klyftorna ökar i samhället så drabbas främst barn, ungdomar och unga vuxna. Det är bland personer under 18 år som den etniskt kulturella boendesegregationen syns allra tydligast. Nära hälften av alla barn och ungdomar med utomvästerländsk bakgrund är i dag koncentrerade till tio svenska kommuner (Hübinette 2016). Samtidigt har hälften av Sveriges 290 kommuner knappt några barn eller ungdomar alls med utomvästerländsk bakgrund, med undantag för adopterade barn och barn från äktenskap mellan en etnisk svensk och en ”ickesvensk”.

Kan marginaliseringen och segregeringen förklaras av att utrikes födda har kulturella bakgrunder och förutsättningar som skiljer sig från inrikes föddas? Eller ska svaret sökas i den svenska samhällsstrukturen? Skapar och upprätthåller samhället med hjälp av diskriminering en etnisk klyfta mellan befolkningen inom majoritetssamhället och de etniska minoriteterna? Frågan är hur etniska gränser skapas och upprätthålls.

Olika förklaringar till invandrargruppers marginalisering

I avsnittet beskrivs tre teoriperspektiv som förklarar varför invandrade grupper lever under sämre socioekonomiska förhållanden än svenskar: 1 Kulturbetingade perspektiv menar att problemen beror på kulturella skillnader och brist på kulturkompetens. 2 Klassbaserade perspektiv utgår från att utrikes föddas klassbakgrund och sociala position förklarar varför de i genomsnitt har sämre hälsa samt sämre position på arbetsmarknaden och på bostadsmarknaden. 3 Teorin om etnisk diskriminering betonar exkluderingsmekanismer för att förklara utrikes föddas marginaliserade position i Sverige.

Kulturella särdrag En del forskare söker förklaringen till utrikes föddas marginalisering, utanförskap, segregation och sociala problem i deras ”kulturella särdrag”, som inte alltid är förenliga med svenska normer och svensk kultur (Sjögren 2003). De menar att invandring från ett ickeindividualistiskt samhälle till ett individualistiskt samhälle som Sverige skapar problem och får negativ påverkan på de utrikes föddas hälsa, välbefinnande och integration. Denna tradition förklarar att segregation bottnar i människors behov att söka sig till andra med liknande kulturella bakgrunder. Det innebär att de som har samma etniska härkomst, språk och kulturella normer söker sig till varandra för att skapa trygghet, vidga sitt etniska nätverk och stärka sin etniska identitet. I det perspektivet betonas att kulturella skillnader och bristfällig kunskap i svenska språket och om svenska normer, lagar och regler försvårar möjligheter till integration och försämrar tillgång till arbetsmarknaden och välfärdssystemen. Ett problem med betoningen av ”kulturella särdrag” och brist på ”kulturell kompetens” som huvudförklaring till utrikes föddas marginalisering och utanförskap är att förklaringen bortser från att samhällets institutioner och normer inte är neutrala när det gäller etniska aspekter (Mattsson 2015). Kapitel 1 Maktperspektiv på etniska relationer

Socioekonomiska bakgrunder Enligt det här perspektivet ses etniska klyftor snarare som klassklyftor än som kulturella särdrag. Utrikes föddas utsatthet och marginalisering samt deras uppfattade svårigheter med integration förklaras av deras lägre socio ekonomiska bakgrund och status samt kortare vistelsetid. Invandrargrupper har generellt en sämre situation i samhället. Med andra ord är problemet att klassklyftor fick en ”färg” på sig, vilket innebär att en stor del av underklassen består av etniska minoriteter. Det ligger säkerligen mycket i detta. Uppenbart är att utrikes föddas socio ekonomiska bakgrund och nuvarande position i samhället påverkar deras upplevelse av migrationen och graden av integration (Darvishpour 2013). Flera undersökningar bekräftar att etniska ojämlikheter kvarstår även när 28

Kapitel 1 Maktperspektiv på etniska relationer

Att kulturella särdrag har viss betydelse för den ”frivilliga segregationen” och upplevelser av migrationen kan knappast ifrågasättas. Det som redovisades om bostadssegregation tyder emellertid på att problemet snarare är en klassfråga än en etnisk fråga. Att söka sig till sina landsmän kan vara en reaktion på exkluderande mekanismer där många utrikes födda upplever att de har svårt att komma in i samhället och upplever en social distansering från majoritetsbefolkningen. I sin studie om bostadssegregation i stora städer i Sverige pekar Nordström och Åslund (2010) på forskning som har koncentrerat sig på effekterna av etniska enklaver, det vill säga på närheten till landsmän. Det är den formen av segregation som väntas få positiva effekter. Studierna visar att de nätverk som skapas landsmän emellan underlättar inträdet på arbetsmarknaden (Nordström & Åslund 2010). På så sätt kan ”frivillig segregation” förstås som ett klassrelaterat problem snarare än som ett kulturbetingat fenomen. Oscar Pripp (2006) beskriver hur en etablerad uppfattning av ”den kulturbundna kulturen” leder till en strukturell uteslutning i kulturlivet. Sociologiskt definieras kultur som ett fält av dynamisk social handling, som samtidigt är både kontextbundet och globalt, detta trots att kulturens sociala sammanhang är lokalt. Problemet är att teorin som betonar kulturskillnaders betydelse för integration tolkar integrationen snarare som en fråga om kulturell anpassning än som resultatet av en ökad grad av delaktighet. Det perspektivet riskerar att fokusera på etniska minoriteters kulturella särdrag som avgörande hinder för integration. I det här perspektivet är det ”dom” som är problemet och det är ”dom” som med stöd av den etniska majoriteten ska anpassas och integreras till samhällets rådande normer och värderingar. Teorin erbjuder en minoritetsorienterad integrationspolitik där invandrarnas kulturella anpassning utgör ett mått för integration.

grupper med likvärdig utbildning, arbetslivserfarenhet, ålder och kön jämförs (Szulkin 2018). Även de statistiska uppgifterna, som återgavs i ett tidigare avsnitt, visar att socioekonomiska förhållanden har stor betydelse för graden av delaktighet och integration. Men när effekten för den socioekonomiska variabeln kontrolleras, visar samma statistiska data att utrikes födda har en sämre situation i många avseenden, som ohälsa, arbetsvillkor och sysselsättningsgrad. Frågan är om inte etnisk diskriminering ytterligare fördjupar klassklyftorna mellan majoritetssamhället och etniska minoriteter.

Strukturell diskriminering I dag börjar allt fler forskare se social exkludering som en av de allvarligaste konsekvenserna av hierarkiska etniska relationer i Sverige och i Europa (se t.ex. Carl-Ulrik Schierup, kapitel 5 ”Migration, medborgarskap och social exkludering” i den här boken). Forskning som gjorts under senare år konstaterar att marginalisering av utrikes födda personer eller barn till utrikes födda föräldrar kan vara ett resultat av diskriminering som riktas mot personer med ickesvensk etnisk bakgrund (de los Reyes 2008). Utländska efternamn, hudfärg, klädval och brytning medför att många människor, oavsett om de har invandrat eller inte, dagligen utsätts för kränkande särbehandling. Statliga utredningar visar att inträdet i arbetslivet och på arbetsmarknaden är betydligt svårare för utrikes födda än för svenskfödda med samma villkor. Den svenska arbetsmarknaden är långt ifrån öppen för alla och etnisk diskriminering är med största sannolikhet en anledning till högre arbetslöshet bland utrikes födda. En undersökning (Carlsson & Rooth 2007) visar att chansen att arbetssökande med arabiskt klingande namn blir kallade till en anställningsintervju är 50 procent lägre än för ansökningar som sänts in av personer med svenskklingande namn. Andra studier visar att instabila arbetsvillkor, korttidsanställningar och oreglerade arbetsförhållanden är överrepresenterade bland utrikes födda (Vetenskapsrådet 2017). Som tidigare nämnts har studier av arbetsmarknaden, som genomförts under det senaste decenniet, visat att den etniska klyftan och ojämlikheten mellan inrikes födda respektive utrikes födda kvarstår även efter kontroll för socioekonomiska faktorer, som utbildning, erfarenheter och humankapital (Groglopo & Ahlberg 2006, Neergaard 2006, SOU 2006:59). När det gäller diskriminering i välfärdssystemet visar flera statliga utredningar på det som kan tolkas som välfärdsstatens gräns. I gränslandet särbehandlas etniska minoriteter. Det är en grundläggande paradox i den svenska välfärdsmodellen. I och med att det sociala trygghetssystemets utformning förutsätter full sysselsättKapitel 1 Maktperspektiv på etniska relationer

Kapitel 1 Maktperspektiv på etniska relationer

ning, har ökad arbetslöshet och otrygga arbetsvillkor bidragit till att föra över den diskriminering som råder på arbetsmarknaden till välfärdsområdet (de los Reyes 2006, SOU 2001:79). Utredningen visar processer inom och utom välfärdssystemet som genom kategorisering, stigmatisering och demonisering skapar ett system där de sociala och ekonomiska rättigheterna blir förbehållna vissa och villkorade för andra. Resultatet av undersökningarna visar att diskriminering inom välfärdsområdet manifesterar sig på strukturell, institutionell och individuell nivå och vidmakthålls genom diskurser om ”kulturell särart” och särskiljande praktiker i olika kontexter inom välfärdsområdet. En intressant aspekt som den senaste tiden har uppmärksammats allt oftare är frågan om huruvida diskriminering är en enskild (och isolerad) handling och företeelse som bör tolkas som avvikande beteende, eller om diskriminering är en handling som är inbyggd i själva samhällsstrukturen. Två statliga utredningar har gjorts av strukturell diskriminering (SOU 2005:56, SOU 2006:79). Båda utredningarna såg strukturell diskriminering som regler, normer, rutiner, förhållningssätt och beteenden i organisationer och andra samhällsstrukturer, vilka systematiskt skiljer ut vissa grupper av människor. I grund och botten jämställde båda utredningarna strukturell diskriminering med det som i andra sammanhang har kallats institutionell diskriminering. Vår uppfattning är att det faktiskt finns en poäng med att göra distinktionen mellan institutionell diskriminering och strukturell diskriminering. Vid institutionell diskriminering är det (åtminstone teoretiskt) möjligt att identifiera en agent (en institution, organisation eller myndighet), det vill säga en juridisk person, som är ansvarig för den diskriminerande handlingen. En juridisk person kan lagföras för brott mot diskrimineringslagar. Strukturell diskriminering, som vi ser saken, handlar om förhållanden som ligger djupt inbäddade i själva samhällsstrukturen. Fokus måste riktas på hur samhället är organiserat, vilka principer som ligger bakom hur beslut fattas, hur tid och rum organiseras socialt och så vidare. Här finns ingen juridisk person som kan lagföras för diskriminerande konsekvenser som följer av sådana strukturers verkan. Exempel på en struktur av det här slaget är ekonomisk rationalitet, som innebär att verksamheter normalt sett måste bära sig ekonomiskt. Ett annat exempel är det kommunala självstyret, som innebär att staten inte kan bestämma över kommunala frågor. Gränsdragningar är ett tredje exempel på en organisatorisk samhällsstruktur som kan innebära att människor behandlas olika. Den intellektuella och sociologiska utmaningen är att problematisera strukturbegreppet och att identifiera strukturer som kan få diskriminerande konsekvenser. Medan diskriminering tidigare uppfattades som ett avvikande fenomen, lyfter allt fler studier i dag upp fenomen som institutionell/strukturell dis-

kriminering (Darvishpour 2013). Poängen med perspektivet är att det vänder fokus från etniska minoriteter som ansvariga för sitt utanförskap till majoritetssamhället som sitter på maktpositionen och därmed skapar ramar för etniska minoriteters handlingar. En annan intressant aspekt som har uppmärksammats handlar om att diskriminering behöver beskrivas av dem som har varit utsatta för särbehandling och inte utifrån den som är ansvarig för aktionen. När analysen utgår från den som utövar diskrimineringen fastnar diskussionen i frågor om motiven till diskriminering, om den var avsiktlig eller inte, medan när utgångspunkten sätts i individens upplevelser av diskriminering kommer fokus i stället att riktas mot diskrimineringens konsekvenser (de los Reyes 2008). En betoning på strukturell diskriminering, som präglar dagens etniska relationer i allt större omfattning, innebär att dagens integrationspolitik bör utgå från en antidiskrimineringspolicy (Thompson 2006) i syfte att motverka etniska klyftor och negativa attityder mot invandrade grupper som har vuxit sig starka inte bara i Sverige utan över hela Europa.

Transnationella förbindelser och anti-diskrimineringsperspektiv En forskningsinriktning som vuxit sig stark i globaliseringens spår är transnationalism (Tedeschi, Vorobeva & Jauhiainen 2020). Bland antropologer och en del sociologer har det transnationella perspektivet till viss del ersatt den tidigare så starka fokuseringen på nationalstat och majoritetssamhälle när det gäller frågor om rörlighet över gränser, samhällsanknytning och integration. Det sker trots att nationalstaten fortfarande står lika stark som någonsin samt är den modell som ses som ett ideal när nya stater bildas. Kanske kan det sägas att nationalstaten, åtminstone i västliga demokratier, opererar lite mer i det fördolda än tidigare. (Vladimir Putin har under krisen i Ukraina 2014 öppet spelat på storrysk nationalism.) Under 1990-talet började forskningen uppmärksamma nya och förändrade flyttningsmönster bland migrantgrupper. Nya studier visade att många invandrade personer fortsatte att upprätthålla kontinuerliga och täta kontakter med sina hemländer och med landsmän i andra länder (Glick Schiller, Basch & Szanton Blanc 1995). Begreppet transnationalism syftar på att beskriva hur människor upprätthåller relationer i flera nationella miljöer. Bland annat uppmärksammades att migranter reser tillbaka till ursprungslandet allt oftare liksom besöker landsmän i andra länder. De ingår i nätverk som sträcker sig över ett antal stater. Även de ökade ekonomiska transaktionerna, som penningbidrag och gåvor till släktingar i hemlandet, samt ett expanderande ”etniskt Kapitel 1 Maktperspektiv på etniska relationer

Kapitel 1 Maktperspektiv på etniska relationer

företagande” över internationella gränser är del av den utvecklingen, som brukar benämnas transnationalism (Bauböck & Faist 2010). Den är ett resultat av globalisering, kosmopolitism och ökande mobilitet, internets genombrott och framväxten av ett nätverkssamhälle. Om man ska applicera det perspektivet på dagens Sverige, innebär det att fokus flyttas från ett nationellt och av majoritetsbefolkningen dominerande tänkande, där ”invandrare” och minoriteter definieras utifrån sina tillkortakommanden och de ”hot” som de utgör i relation till den inhemska bofasta majoriteten, till ett transnationellt tänkande som erkänner diasporagruppernas egna drivkrafter och handlingsutrymmen. Den transnationella ekonomin, informationen och nätverken utmanar både det nationella svenska kulturarvet och det samtida segregerade kulturlivet (Feiler 2010). På så sätt finns en spänning mellan nationalstatens ideologi som genomsyrar välfärdsstaten i Sverige och den transnationalism som samtidigt växer fram i dagens Sverige. För att motverka etnocentrism, rasism och intolerans och en ensidig assimilations politik har svensk integrationspolitik tagit till sig mångkulturalism. Att främja mångkulturalism löser dock inte nödvändigtvis problemet med segregation och utanförskap. Ett mångkulturellt samhälle som inte ser delaktighet på jämlika villkor som dess viktigaste politiska uppgift får räkna med en misslyckad integration. En risk med den mångkulturella modellen är att den fokuserar på kulturell tolerans och tenderar att ge en bild av etniska grupper som homogena. Tvärtom, det finns en mängd kollektiva och individuella faktorer, som människors socioekonomiska bakgrund och uppväxtmiljö, ålder, kön, position i det nya landet, vistelsetid, sociala nätverk och interaktion med omgivningen som också påverkar kulturella föreställningar och skapar en stor variation av kulturell mångfald inom en och samma etniska grupp (de los Reyes & Martinsson 2005). Att Sverige tog avstånd från assimilationspolitik och anslöt sig till en mångkulturell modell verkar inte ha reducerat segregation eller marginalisering av etniska minoriteter. Vi måste fundera över hur relationen mellan stat, nation, migration och integrationspolitik hittills har gestaltats i en svensk kontext, som både var och är ”vi och dom”-skapande och exkluderande. Som tidigare nämnts kan ett intersektionellt perspektiv som fokuserar på maktrelationer och ojämlikhet ge bättre förutsättningar för jämlikhet och delaktighet bland utsatta grupper med utländsk härkomst i Sverige. För att nå målet ”lika rättigheter och lika möjligheter” behöver fokus ändras från förklaringar, som ser orsaken till ojämlikhet i minoriteternas egenskaper, till förklaringar där majoritetssamhällets resursfördelningspolicy får avgörande betydelse. På så sätt bör utgångspunkten och fokus ligga på en antidiskrimineringspolitik. Poängen med teorin om

strukturell diskriminering är att den inte tolkar diskriminering som ett avvikande beteende eller ett slumpmässigt eller enbart ett statistiskt fenomen, utan betonar de strukturella barriärer som motverkar jämlikhet utifrån ett etniskt perspektiv. Vi menar att liksom genusordningen – som bygger på dikotomisering av man/kvinna och en hierarkisk ordning – bygger etnisk diskriminering på en dikotomisering mellan etniska majoriteter och etniska minoriteter, där etniska majoriteter anger gällande normer och får en överordnad position och etniska minoriteter hänvisas till en underordnad position som den andre. Därför är det viktigt att ta hänsyn till exkluderande mekanismer som ”etno socialitet”5, fördomar, stämpling, stigmatisering, diskriminering, ”andrafiering”, etnifiering och ”vi och dom”-tänkande. Dessa begrepp är viktiga för att förstå den etniska klyftan i landet. Trots att etnisk diskriminering och strukturella barriärer har stor betydelse för segregation och utanförskap, kan man fråga sig hur en del människor med utländsk bakgrund har lyckats avancera socialt trots de strukturella barriärerna? Om individens motiv, vilja och förutsättningar har någon betydelse för integrationen, finns det inte någon risk att teorier som enbart betonar strukturell diskriminering underskattar samspelet mellan individen och omgivningen, som kan leda till större variation av livsvillkoren bland olika grupper av människor med skilda förutsättningar? Exempelvis är det väl känt att högutbildade grupper av utrikes födda har lättare att integreras i samhället jämfört med lågutbildade invandrargrupper. Att graden av integration bottnar i samspelet mellan majoritetssamhällets agerande och minoritetens villkor kan knappas ifrågasättas. I så fall är frågan vilken av de två faktorerna som är avgörande för integrationen? Faktum är att utifrån ett etniskt perspektiv är det majoritetssamhället som sitter på maktpositionen och kan omfördela resurser. Som tidigare nämnts är poängen med att betona exkluderingsmekanismer och diskriminering att man skiftar fokus från individuella handlingar till strukturella förutsättningar som missgynnar vissa människor på grund av sina särdrag. En aktiv antidiskrimineringspolitik kan därför få stor betydelse för att uppmuntra utrikes födda att stärka sin motivation, kompetens och vilja till integration och därmed minska etnisk ojämlikhet.

5 Begreppet etnosocialitet har myntats av Knocke m.fl. (2003) och inspirerades från genusforskning där homosocialitet ses som en könsordnande process, där män tenderar att rekrytera män i hög position i arbetslivet och utesluter kvinnor. Knocke pekar på samma mekanism som kan förekomma i arbetslivet, nämligen att personer som tillhör den etniska majoriteten tenderar att rekrytera människor från den etniska majoriteten i hög position och utesluter etniska minoriteter.

Kapitel 1 Maktperspektiv på etniska relationer

Den här boken behandlar sociologiska frågor, idéer, teorier och kunskap om kulturellt komplexa, stratifierade samhällen som har uppstått som en följd av migrationsrörelser. Den är organiserad i tre delar. Del I tar upp teoretiska perspektiv som aktualiserats i samband med problemområdet med komplexa, mångetniskt och mångkulturellt stratifierade samhällen. Den består av fyra kapitel som tar upp teoretiska resonemang om etniska relationer och det mångkulturella samhället. I del II beskrivs i var sitt kapitel de fem nationella minoriteterna som Sverige erkänner sedan år 2000, som en följd av att Sverige ratificerade EU:s ramavtal om skydd av nationella minoriteter. De fem nationella minoriteterna är samer, tornedalingar, sverigefinnar, romer och judar. Samtidigt har Sverige erkänt fem språk som nationella minoritetsspråk – samiska, meänkieli, finska, romani chib och jiddisch. Del III presenterar studier av specifika områden och vissa övergripande teman: svensk invandringspolitik, ensamkommande flyktingbarn, migration och arbetsmarknad, migration och hälsa, etnisk boendesegregation, migration och kriminalitet, familjerelationer och hederskultur, svensk jämställdhetspolitik och ”invandrarmän”, islamofobi, mediernas bild av migration och befolkningens inställning till migration och mångfald.

Referenser Akhavan, S. (2006). The health and working conditions of female immigrants in Sweden. Stockholm: Karolinska Institutet. Anthias, F. & Yuval-Davis, N. (1993). Racialized boundaries. Race, nation, gender, colour and class and the anti-racist struggle. London och New York: Routledge. Arai, M., Schröder, L., Skogman Thoursie, P. & Thoursie, A. (2006). Måste alla heta som Svensson? En empirisk studie av namnbyten och inkomster. Stockholm: LO/ Integrationsverket. Bauböck, R. & Faist, T. (2010). Diaspora and transnationalism. Concepts, theories and methods. Amsterdam: Amsterdam University Press. Bergh, A. (2014). Utlandsföddas svårigheter på den svenska arbetsmarknaden. Partiernas lösningar är otillräckliga. Ekonomisk debatt, (4). Carlsson, M. & Rooth, D.O. (2007). Evidence of ethnic discrimination in the Swedish labor market using experimental data. Labour Economics, 14, 716–729. Crenshaw, K.W., Gotanda, N., Peller, G. & Kendall, T. (red.) (1995). Critical race theory. The key writings that formed the movement. New York: The New Press. Crenshaw, K.W. (2017). On intersectionality. Essential writings of Kimberlé Crenshaw. New York: The New Press. Darvishpour, M. (2013). Welfare state ”stepchild”. An intersectional and structural perspective on ethnic relations and discrimination in Sweden. I: E. Brunnberg & E. Cederström (red.), New tools in welfare research. Århus: NSU Press.

Kapitel 1 Maktperspektiv på etniska relationer

Bokens uppläggning

Delmi (2018). Migration i siffror. https://www.delmi.se/migration-i-siffror#!/arbetsloshet-sysselsattningsgrad-och-befolkning-i-arbetskraften-i-oecd-lander-2001-2013/ [Hämtat 2021-01-15]. de los Reyes, P. (2008). Etnisk diskriminering i arbetslivet. Kunskapsläge och kunskapsbehov. Stockholm: Landsorganisationen i Sverige. de los Reyes, P. (2006). Om välfärdens gränser och det villkorade medborgarskapet. SOU 2006:37. Stockholm: Fritzes. de los Reyes, P. & Martinsson, L. (2005). Olikhetens paradigm. Intersektionella perspektiv på o(jäm)likhetsskapande. Lund: Studentlitteratur. Ekonomifakta (2019). Flyktinginvandring. https://www.ekonomifakta.se/Fakta/Arbetsmarknad/ Integration/Flyktinginvandring---internationellt/ [Hämtat 2021-01-15]. Ekonomifakta (2020a). https://www.ekonomifakta.se/Fakta/Arbetsmarknad/Integration/ Sysselsattningsgrad---internationellt/ [Hämtat 2021-01-15]. Ekonomifakta (2020b). https://www.ekonomifakta.se/fakta/arbetsmarknad/integration/ utbildningsniva/ [Hämtat 2021-01-15]. Feiler, Y. (2010). Transnationell kultur i marginalen, ett vitalt fenomen i motvind. Rapport från ett kartläggningsprojekt. Fittja: Mångkulturellt centrum. Folkhälsomyndigheten (2019a). Hälsa hos personer som är utrikes födda. Skillnader i hälsa utifrån födelseland https://www.folkhalsomyndigheten.se/publicerat-material/publikationsarkiv/h/halsa-hos-personer-som-ar-utrikes-fodda--skillnader-i-halsa-utifran-fodelseland/ [Hämtat 2021-01-15]. Folhälsomyndigheten (2019b). Ett kunskapsunderlag om hälsa, livsvillkor och levnadsvanor bland utrikes födda personer boende i Sverige. https://www.folkhalsomyndigheten.se/ publicerat-material/publikationsarkiv/h/halsa-hos-personer-som-ar-utrikes-fodda-skillnader-i-halsa-utifran-fodelseland/?pub=61466 [Hämtat 2021-01-15]. Folkhälsomyndigheten (2020a). https://www.folkhalsomyndigheten.se/folkhalsorapportering-statistik/tolkad-rapportering/folkhalsans-utveckling/resultat/livsvillkor/gymnasiebehorighet/ [Hämtat 2021-01-15]. Folkhälsomyndigheten (2020b). https://www.folkhalsomyndigheten.se/folkhalsorapportering-statistik/tolkad-rapportering/folkhalsans-utveckling/resultat/halsa/sjalvskattatallmant-halsotillstand/ [Hämtat 2021-01-15]. Glick Schiller, N., Basch, L. & Szanton Blanc, C. (1995). From immigrant to transmigrant. Theorizing transnational migration. Anthropological Quarterly, 48–63. Groglopo, A. & Ahlberg B. (red.) (2006). Hälsa, vård och strukturell diskriminering. SOU 2006:78. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/statens-offentliga-utredningar/ halsa-vard-och-strukturell-diskriminering_GUB378. [Hämtat 2021-05-16]. Grönkvist, H. & Niknami, S. (2020). Studiegapet mellan inrikes och utrikes födda elever. Stockholm: SNS. Hübinette, T. (2016). Andel invånare med utländsk bakgrund i landets tre storstäder. https://tobiashubinette.wordpress.com/2016/03/06/det-nya-sverige-malmo-goteborgstockholm [Hämtat 2021-01-15]. Jusek (2019). Brist på nätverk hindrar invandrade akademiker. https://www.jusek.se/ press/pressmeddelanden/2019/1/brist-pa-natverk-hindrar-invandrade-akademiker/ [Hämtat 2021-01-15]. Knocke, W., Drejhammar, I.B., Gonäs, L. & Isaksson, K. (2003). Retorik och praktik i rekryteringsprocessen. Arbetsliv i omvandling, (4). Läkartidningen (2013). https://www.lakartidningen.se/Opinion/Debatt/2013/05/ Ingen-integration-utan-halsa/ [Hämtat 2021-01-15].

Kapitel 1 Maktperspektiv på etniska relationer

Mattsson, T. (2015). Intersektionalitet i socialt arbete. Teori, reflektion och praxis. Malmö: Gleerups. Migrationsinfo.se (2016). Boende. https://www.migrationsinfo.se/valfard/boende/boendeform/ [Hämtat 2021-01-15]. Mulinari, D. & de los Reyes, P. (2005). Intersektionalitet. Malmö: Liber. Neergaard, A. (2006) På tröskeln till lönearbete. SOU 2006:60. https://www.regeringen. se/rattsliga-dokument/statens-offentliga-utredningar/2006/06/sou-200660/ [Hämtat 2021-05.16] Nordström Skans, O. & Åslund, O. (2010). Etnisk segregation i Storstäderna. Bostadsområden, arbetsplatser skolor och familjebildning 1985–2006. Rapport 2010:4. Uppsala: Institutionen för arbetsmarknadspolitisk utvärdering. OECD (2021). Stocks of foreign-born population in OECD countries. https://data.oecd.org/ migration/stocks-of-foreign-born-population-in-oecd-countries.htm#indicator-chart [Hämtat 2021-01-02]. Platt, L. (2005). Migration and social mobility: The life chances of Britain’s minority ethnic communities. Bristol: The Policy Press. Pripp, O. (2006). Den kulturbundna kulturen. Om strukturell exkludering i kulturlivet. I: M. Kamali (red.), Den segregerande integrationen. Om social sammanhållning och dess hinder. (SOU 2006:73). Stockholm: Fritzes. Regeringskansliet (2011). Fickfakta 2010. Statistik om integration. Stockholm: Arbetsmarknadsdepartementet. Regeringskansliet (2018). https://www.regeringen.se/informationsmaterial/2018/07/regeringens-langsiktiga-strategi-for-att-minska-och-motverka-segregation [Hämtat 2021-01-15]. SCB (2013). Integration. En beskrivning av läget i Sverige. cb.se/contentassets/eae307273feb4d3b85ac81841f1f291f/le0105_2013a01_br_be57br1301.pdf [Hämtat 2021-01-15]. SCB (2019a). Arbetskraftsundersökningarna AKU, 1:a kvartalet 2019. https://www.scb.se/ hitta-statistik/statistik-efter-amne/hushallens-ekonomi/inkomster-och-inkomstfordelning/ inkomster-och-skatter/pong/statistiknyhet/inkomster-och-skatter-inkomstrorlighet3/ [Hämtat 2021-01-15]. SCB (2019b). https://www.scb.se/hitta-statistik/artiklar/2019/stora-skillnader-i-utbildnings niva-mellan-nyinvandrade/ [Hämtat 2021-01-15]. SCB (2019c). Självskattad hälsa. https://www.scb.se/hitta-statistik/temaomraden/jamstalldhet/ jamstalld-halsa/sjalvskattad-halsa/#129923 [Hämtat 2021-01-15]. SCB (2020) Tabell be0101 Folkmängd efter födelseland 2020. https://www.scb.se/hittastatistik/statistik-efter-amne/befolkning/befolkningens-sammansattning/befolknings statistik/pong/statistiknyhet/befolkningsstatistik-helaret-20202/ [Hämtat 2021-05-16] Sjögren, A. (2003). Här går gränsen. Om integritet och kulturella mönster i Sverige och Medelhavsområdet. Stockholm: Dialogos Förlag. Socialstyrelsen (2010). Social rapport 2010. Stockholm: Socialstyrelsen. SOU 2001:79. Välfärdsbokslut för 1990-talet. Slutbetänkande från Kommittén Välfärdsbokslut. Stockholm: Fritzes. SOU 2004:73. Migration och integration – om framtidens arbetsmarknad. https://www. riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/statens-offentliga-utredningar/sou-2004-73-_ GSB373 [Hämtat 2021-05-16] SOU 2005:56. Det blågula glashuset. Betänkande från utredningen om strukturell diskriminering på grund av etnisk eller religiös tillhörighet. Stockholm: Fritzes. SOU 2006:79. Integrationens svarta bok. Agenda för jämlikhet och social sammanhållning. Stockholm: Fritzes.

SOU 2006:59. Utredningen om makt, integration och strukturell diskriminering. Arbetslivets (o)synliga murar. Stockholm: Fritzes. Statskontoret (2018). https://www.statskontoret.se/globalassets/publikationer/2018/201803. pdf/ [Hämtat 2021-01-15]. Szulkin, J. (2018). Hur påverkar ojämlikhet synen på omfördelning? En forskningsöversikt. Stockholm: Landsorganisationen. Szulkin, R. (2012). Se upp för dörrarna, dörrarna stäng. Framtider, (4). Tedeschi, M., Vorobeva, E. & Jauhiainen, J.S. (2020). Transnationalism. Current debates and new perspectives. GeoJournal, https://link.springer.com/article/10.1007/s10708-020-10271-8/ [Hämtat 2021-01-15]. Thompson, N. (2006). Anti-discriminatory practice. (4 uppl.). London: Palgrave Macmillan. Westin, C. (1999). Mångfald, integration, rasism och andra ord. Stockholm: Socialstyrelsen. Vetenskapsrådet (2017). Rasism på arbetsmarknaden. En inventering av forskningsläget 2017. Stockholm: Vetenskapsrådet. https://www.vr.se/analys/rapporter/vara-rapporter/2017-06-02-rasism-pa-arbetsmarknaden.html [Hämtat 2021-01-15].

Kapitel 1 Maktperspektiv på etniska relationer

Mehrdad Darvishpour är fil.dr i sociologi och har tidigare varit verksam vid Stockholms universitet. Mehrdad är numera senior lektor och docent i socialt arbete vid Akademin för hälsa, vård och välfärd, HVV, Mälardalens högskola. Charles Westin är professor emeritus vid Socialantropologiska institutionen, Stockholms universitet.

Migration och etnicitet Perspektiv på mångfald i Sverige Denna tredje omarbetade upplaga ger en introduktion till den sociologiska forskningen om etnicitet och migrationsfrågor i Sverige. Medverkande författare har uppdaterat sina bidrag. Några nya kapitel av stor aktualitet har tagits med. Boken består av tre delar. Del I tar upp teori om etniska relationer i förhållande till social stratifiering, integration och maktrelationer. Del II belyser villkoren för de fem nationella minoriteterna i Sverige. I del III beskrivs svensk invandrings- och flyktingpolitik, och ensamkommande ungdomars situation. Här behandlas även diskriminering på arbetsmarknaden, bostadssegregation, kriminalitet, migration och hälsa, heder, jämställdhet och maskulinitet samt medias konstruktion av invandrare. Migration och etnicitet riktar sig till studenter och forskare inom sociologi, socialt arbete och IMER. Den lämpar sig också för andra samhällsvetenskapliga utbildningar som rör etnicitet och migrationsfrågor. Tredje upplagan

Art.nr 33074

studentlitteratur.se