9789144136332 by Smakprov Media AB

VÄLJA VÄG

UTREDNING, STÖD OCH B E H A N D L I N G V I D A L K O H O LO C H N A R KOT I K A PRO B L EM

SVEN-ERIC ALBORN KRISTINA BERGLUND KARIN BOSON ARNE GERDNER

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 40764 ISBN 978-91-44-13633-2 Upplaga 1:1 © Författarna och Studentlitteratur 2023 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Formgivning inlaga: Henrik Hast Ombrytning inlaga: Team Media Sweden AB Illustrationer: Lena Lyons Formgivning omslag: Jan Petterson

Printed by Dimograf, Poland 2023

Omslagsbild: Jan Petterson

INNEHÅLL

FÖRORD 9 FÖRFAT TARPRE SENTATION 11 TACK! 15 PROLOG: NÅGR A OMDISKU TER ADE BEGREPP 17

Referenser 21 01 / Problem med alkohol och narkotika 23

Beroende som mänskligt fenomen 24 Orsaker till beroendeproblem 26 Vad händer i kroppen och hjärnan när vi använder alkohol och narkotika? 44 Riskbruk, skadligt bruk och beroende 62 Var möter vi människor med riskbruk, skadligt bruk och beroende? 76 Referenser 87 02 / Motivation och bemötande 93

Traditionella och moderna synsätt på motivation 94 Tre nivåer av kognition 98 Svårigheter utifrån tre centrala delar i motivation 100 Attityder som behövs i bemötandet 104 Referenser 110

I nneh å ll

03 / Tillvägagångssätt för att upptäcka, utreda och

bedöma 113 Vägen till vård och behandling 114 Att bli ”utredd” 115 En bra utredning leder till realistiska bedömningar 116 Vårdplan, genomförandeplan och samordnad individuell plan (SIP) 119 Utredningens grunder 123 Hjälpmedel för utredning 125 Screening 126 Om riskbruk upptäcks 135 Diagnostisering av alkohol- och narkotikaproblem 137 Utredning om livssituation och hjälpbehov 144 Rekommenderade instrument för utredning 147 Kompletterande utredningar 153 Individens motivation och preferenser 161 Upplägg för utredning 163 Referenser 165 04 / Stöd och behandling 169

Välja insatser 170 Habilitering och rehabilitering 174 Psykologisk och psykosocial behandling 177 Socialstyrelsens nationella riktlinjer – rekommendationer för stöd och behandling 191 De olika rekommendationerna 194 Psykologisk och psykosocial behandling 195 Läkemedelsbehandling 200 Socialt stöd 207 Val av psykologiska och psykosociala behandlingsinsatser utifrån behov och förutsättningar 212 Referenser 222

I nneh å ll

05 / Psykiatrisk samsjuklighet 225

Vad är psykiatriska diagnoser? 229 Förekomst och förklaringsmodeller till psykiatrisk samsjuklighet 231 Affektiva störningar och ångestsjukdomar 233 Psykoser 243 Personlighetssyndrom 250 Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar 260 Summering om utmaningar vid samsjuklighet 266 Referenser 269 06 / Ungdomar 273

Att vara ung 274 Substansanvändning i ungdomstiden 280 Riskfaktorer och skyddsfaktorer 284 Psykisk hälsa 286 Förebyggande arbete 288 Uppmärksamma problem: vem gör vad? 290 Möta den unge 293 Kartlägga och bedöma 296 Om diagnoser för unga 298 Erbjuda hjälp och behandling 299 Kartläggning av vad som erbjuds 302 Riktlinjer för stöd och behandling av ungdomar 303 Referenser 308 07 / Vård utan samtycke – tvångsvård 313

Tvång eller påtryckning till vård 313 Internationell utbredning 315 Svenska lagar om tvångsvård vid missbruksproblem 320 Forskning om svensk tvångsvård 327 Vårdplanering för tvångsvårdade 336 Referenser 344

I nneh å ll

08 / Individanpassning i vård- och behandlingsarbete 349

Checklista – steg för steg 351 Strukturerad behandlingsplan 374 Individuella aspekter som kan påverka stöd och behandling 379 Referenser 394 09 / Organisation, ansvar och samverkan 399

Vårdgivarnas ansvarsområden 399 Vad är samverkan? 403 Ju mer komplexa vårdbehov desto mer samverkan behövs 409 Handledning och utbildning 426 Referenser 427 APPENDIX 429

Personlighetsmodeller och personlighetstest 429 Kartläggning av personligt nätverk 437 Referenser 441 REGISTER 4 43

Tillvägagångssätt för att upptäcka, utreda och bedöma Att utreda en persons alkohol- eller narkotikaproblem är en process som ibland kan vara utsträckt över tid. Utredningen ska ligga till grund för bedömning av vilka insatser i form av stöd och behandling som personen är i behov av. Mötet med en person i kris som inte själv vet vad hen vill ha hjälp med, som är tveksam till att överhuvudtaget vilja ha hjälp, har gett upp, eller har en bestämd uppfattning om vilken hjälp som behövs, kan bli början på ett gemensamt utforskande av behov och möjligheter till förändring. Processen inbegriper ibland att tillsammans med olika yrkesprofessioner systematiskt undersöka och diskutera de olika aspekter som ger underlag för vägval. I det här kapitlet går vi steg för steg igenom utredningsarbetet som bör ligga till grund för denna vårdplanering. Om arbetet görs med hänsyn till och känsla för personens förmåga och aktuella situation, kan själva utredningen i sig medverka till förändring eftersom den kan starta en process där hen börjar reflektera i nya banor och kan stärkas i sin tilltro till den egna förmågan eller bli mer uppmärksam på destruktiva beteen den som tidigare kanske förnekats. En bra utförd utredning kan också bereda vägen för tilltro till fortsatta stöd- och behandlingsåtgärder. © FÖRFATTARNA OCH STUDENTLITTERATUR

113

T ill v ä g a g å n g ss ä tt för att u p p t ä c k a , utreda och b edö m a

Som beskrivits tidigare i boken möter vi människor som har problem med alkohol och narkotika i de flesta delar av samhället. En utredning kan göras inom flera olika verksamheter, till exempel företagshälsovård, primärvård, socialtjänst, psykiatri, beroendeenheter och kriminalvård. Förhållandena mellan dessa kan komma att förändras enligt förslag från en statlig utredning (Samsjuklighetsutredningen, 2021). Hälso- och sjukvården föreslås i framtiden ta ett samlat ansvar för behandling, medan socialtjänsten fortsätter ha ansvar för bland annat socialt stöd. Samverkan mellan dessa huvudmän föreslås förstärkas, och främst för dem med komplexa behov och samsjuklighet. Själva processen att utreda är trots olika verksamheter med olika ändamål, relativt likartad. Utredningen kan dock komma att utvecklas i olika riktningar beroende på hur svåra problemen är och vilken hjälp som personen visar sig behöva.

Vägen till vård och behandling Innan vi går in på det konkreta utredningsförfarandet vill vi ge en bild av hur det kan vara när en människa med sina egna privata problem blir en patient eller brukare. Vägen kan se väldigt olika ut beroende på livssituationen. Ibland har en person inte velat söka hjälp utan är mer eller mindre ”tvingad” att ta emot hjälp utifrån ett myndighetsbeslut, arbetsgivares begäran eller krav från anhöriga. Att tvingas besöka en socialsekreterare inom socialtjänsten kan exempelvis bero på att en utredning behöver genomföras efter att en person har fått flera så kallade lobbar (omhändertagande p.g.a. berusning), arbetsgivaren kanske har krävt kontakt eller det kan finnas orosanmälningar från skola, myndigheter och privatpersoner. Det kan också vara så att socialtjänsten vill ha hjälp av hälso- och sjukvården med en utredning om individens hälsotillstånd, eller tvärtom att hälso- och sjukvården önskar en social utredning. Första mötet med hälso- och sjukvården kan ha varit inom akutsjukvården för abstinenstillstånd, överdoser, psykosgenombrott, självmordsförsök eller skador och sjukdomar av alkohol- och narkotikakonsumtion. Inom socialtjänsten kan kontakten ha startat med att personen behöver ekonomiskt bistånd, hjälp med boende eller med en problematisk familjesituation, att hen 114

T ill v ä g a g å n g ss ä tt för att u p p t ä c k a , utreda och b edö m a

lever kriminellt eller har blivit dömd och erbjudits kontraktsvård i samverkan mellan socialtjänsten och frivården. I samband med dessa problem kanske också alkohol- och narkotikaproblem upptäckts och dessa behöver utredas vidare för att sedan kunna erbjuda adekvata stöd- och behandlingsinsatser. Vid de första kontakterna med myndigheter och vårdenheter är det inte alltid självklart att människor vill tala om sina problem med alkohol och narkotika, trots att de vet att de har sådana problem. Att inte vilja tillstå sina problem kan exempelvis bero på att personen inte tycker sig se någon möjlighet att ta sig ur sitt beroende, att de vänner och det liv personen har är det enda liv hen känner till, att personen inte tror sig ha förmåga att byta liv och beteende, att hen skäms över hur hen lever, att hen känner sig i underläge gentemot samhällets hjälpinstanser eller att hen har barn och är rädd att bli fråntagen dem. Det är få människor som tycker om att andra tar kommandot över ens eget liv och ens egna beslut. Med respektfullt bemötande (som diskuterades i kapitel 2) och visat intresse för personen, samt erbjudande om möjligheter till hjälp och stöd, brukar de allra flesta dock medverka i en utredning. Många som först varit avvisande eller tveksamma kan rent av uppleva att de äntligen känner sig sedda och lyssnade på. Detta gäller även då tvångsvård är aktuellt.

Att bli ”utredd” Utredningar kan just nu (2022) utföras inom flera verksamheter, såväl inom hälso- och sjukvård som socialtjänst, men det kan komma att förändras i framtiden. Utredningsprocessen är dock generellt densamma oavsett vilken verksamhet som utreder. Den som utreds ska informeras om vad som utreds och varför, samt vad utredningen ska användas till. Hur ser personen på det? Vad hoppas hen ska bli resultatet och vad är hen tveksam till? Sekretess och hur man handhar resultat och utredningsmaterial ska tydliggöras för den som är föremål för utredning. Viktigt är också att ordentligt ta reda på om det är första gången en person utreds för sina alkohol- eller narkotikaproblem, eller om det har gjorts tidigare. Att möta brukare eller patienter som otaliga © FÖRFATTARNA OCH STUDENTLITTERATUR

115

T ill v ä g a g å n g ss ä tt för att u p p t ä c k a , utreda och b edö m a

gånger uppmanats att berätta sin livshistoria, kan ibland innebära att de berättar av slentrian och att de fjärmat sig från sina känslor för att stå ut. Ibland kopplar de bort, dissocierar, vilket innebär att personerna separerar känslor från fakta. Detta är en psykologisk försvarsreaktion, när smärtan från kränkningar och trauman blir för stor: ”Detta berör inte mig. Jag är inte här.” Det är då viktigt att fråga hur det känns att svara på frågorna och om hen redan berättat detta många gånger. Om personen tycker det är jobbigt eller stänger av kan det vara bättre att gå vidare och fråga om det är ok att tala mer om detta senare.

En bra utredning leder till realistiska bedömningar Vårdpersonal och annan personal möter ibland personer med svåra beroendeproblem, vilket kan väcka starka känslor kring ansvar, liv och död. Känslor av medlidande kan blandas med känslor av vrede, maktlöshet och förtvivlan, och ge upphov till en mängd frågor. Varför slutar hen inte? Hur kan någon frivilligt välja att fortsätta missbruka droger? Ska vi verkligen offra vår energi på någon som verkar sabotera alla hjälpförsök? Den som utreder kan ibland höra orealistiska önskemål om behandlingsmetoder och mediciner som ska lösa alla problem. En sådan önskan eller dröm är på många sätt en parallell till den beroendes ibland magiska tilltro till sin ”medicin”, det vill säga drogen, alkoholen eller spelvinsten, som ska lösa allt, eller stänga av skam, smärta och hopplöshet. Samma tankar, drömmar och känslor kan anhöriga till svårt sjuka personer uppleva. När inga canceroperationer, strålningar eller cellgifter besegrar sjukdomen, ligger det nära till hands att i stället söka hjälp av helare och alternativmedicin. När någon far illa i en relation, äter för mycket, eller inte tar vara på sina möjligheter kan det vara svårt att förstå varför dessa människor inte ändrar sina liv. Även om den professionella tror sig veta vad som skulle kunna ge personen ett bättre liv, så kanske inte personen själv vill leva det liv som den professionella tror hen skulle må bra av. Den perfekta lösningen är alltså inte nödvändigtvis samma som den lösning professionella tror är bäst. Förändring måste bygga 116

T ill v ä g a g å n g ss ä tt för att u p p t ä c k a , utreda och b edö m a

på att personen med alkohol- och narkotikaproblem kan motiveras till att vilja förändra sitt liv, att hen kan tro på att situationen går att förändra och införlivar denna tro på att förändring är möjlig. Detta gäller även i den vårdplanering som behöver inledas med tvångsvård (se kapitel 7). De som jobbar inom beroendevård och forskning har, åtminstone tidigare, i hög grad letat efter ett svar på varför ”Jeppe super” för att hitta ett universellt svar och botemedel. Men det som behövs är egentligen individuella motiv till förändring och att det går att kombinera flera olika hjälpinsatser. Ibland kanske vi varken kan eller ska söka förklaringar, utan bara agera efter vad som vanligen hjälper personer med sådana problem. Men också acceptera att vi inte kan hjälpa alla att bli helt friska. Att återställa någon i fullt fungerande skick är dessutom sällan möjligt om en person aldrig tidigare fungerat helt och fullt, när det gäller till exempel att arbeta, klara rutiner och ta hand om sina barn. Ibland kan åtgärderna vi erbjuder inte alls bota, utan bara mildra svårigheterna, förlänga livet, eller göra det mindre smärtsamt. Lika lite som all somatisk sjukvård bara ska erbjuda det som kan bota, så kan inte heller beroendevården alltid arbeta för det perfekta, utan måste också precis som all annan vård vara förbättrande och lindrande.

Realistiska mål Personer med svåra beroendeproblem brukar ofta själva fastna i ett beteende där de ena stunden ger upp, och i nästa vill satsa allt på ett kort: ”Nu ska jag sluta helt, bryta med det gamla och förändra mitt liv!” Det är viktigt att sätta upp realistiska mål tillsammans med brukaren och samtidigt förbereda hen för att det kan uppstå svårigheter som kan leda till återfall. Alla människor har ibland lätt för att falla in i ett svart-vitt tänkande om personliga förändringar; vanligt förekommande är drömmar om att banta sig till den perfekta kroppen eller att motionera och äta hälsosamt varje dag, för den perfekta hälsan. Men om vi inte förbereder oss på att kunna hantera svårigheter, misslyckanden, och återfall som alla drabbas av på vägen till © FÖRFATTARNA OCH STUDENTLITTERATUR

117

T ill v ä g a g å n g ss ä tt för att u p p t ä c k a , utreda och b edö m a

förändringar i livet, brukar det vara svårt att fullfölja förändringarna, och då är det lätt att återgå till gamla vanor. Att ha en realistisk syn på behandling och stöd för personer med beroendeproblem innebär också att ha en realistisk syn på sin egen och vårdens betydelse. Vi måste kunna beskriva och våga se svårig heter även när vi inte har redskap att åtgärda dem.

Kognitiv förmåga Kognitiv förmåga innebär att kunna lära in nya saker och memorera dessa. Det innebär också att kunna reflektera över sitt liv och att kunna planera för framtiden, att förstå sammanhang, orsak och verkan, motsatser och likheter och att kunna generalisera (Glass, 2016). När människor lider av akuta abstinensproblem, har tagit en överdos eller drabbats av en drogpsykos klarar de sällan att reflektera över sina liv, relationer eller vad de vill i framtiden. Deras förmåga att hantera sina liv i sådana situationer är begränsad och de behöver då akut medicinsk vård och omvårdnad. När den akuta fasen är över fungerar människor lite bättre. När de sedan börjar vara kontaktbara kan en utredning påbörjas. En del människor återgår dock inte till att ha fungerande kognitiva förmågor, eftersom de kanske har en kognitiv nedsättning från början eller har blivit permanent skadade i hjärnan av långvarigt missbruk. Viktigt under utredningens gång är att återkommande reflektera kring individens kognitiva förmåga, något som kan vara av avgörande betydelse för hur de insatser som ges kommer att fungera. Vissa behandlingar kräver god kognitiv förmåga, och ger vi sådana insatser till personer som inte har dessa förmågor blir utfallet sällan bra. Viktiga hjälpmedel för att få kunskap om de kognitiva förmågorna är att fundera över hur personen besvarar de frågor som ställs under utredningens gång. Är det kortfattade flacka svar, mest ”ja” och ”nej”? Eller svarar personen ingående och tankfullt? Reflekterar hen över vad som hänt på ett eftertänksamt sätt? Förstår verkligen personen vad vi menar? Det går också att få kunskap om kognitiv förmåga med hjälp av information om skolgång, utbildningar, vad personen har gjort i sitt liv och om personen klarat av ett arbete och relationer. Vid misstanke om 118

T ill v ä g a g å n g ss ä tt för att u p p t ä c k a , utreda och b edö m a

svårigheter med den kognitiva förmågan kan en neuropsykologisk utredning göras.

Vårdplan, genomförandeplan och samordnad individuell plan (SIP) Nu ska vi gå in på mer konkreta former för utredningsförfarandet. När en person kommer till en mottagning för sina problem, eller om det upptäcks att den besökande har problem, ska det tillsammans med hen upprättas en planering för vilka vård-, stöd- eller behandlings insatser som kommer att erbjudas. Dessa planer är lagstadgade enligt socialtjänstlagen respektive hälso- och sjukvårdslagen och upprättas därmed alltid för en person som behöver vård, stöd och behandling. I hälso- och sjukvården heter denna planering vårdplan. Även i de fall socialnämnden beslutar att en person ska vårdas i ett hem för vård eller boende, stödboende eller familjehem så kallas den plan som upprättas för vårdplan, och i andra situationer då insatser ges inom socialtjänsten kallas den för genomförandeplan.1 Vid mer komplicerade problem när samordnade insatser behövs från både hälso- och sjukvård och socialtjänst ska det upprättas en samordnad individuell plan (SIP).2 En samordnad individuell plan styrs av socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen, och handlar om hur samordning mellan olika vårdgivare ska ske så att individen får sina olika behov hanterade på bästa sätt, att insatser inom hälsooch sjukvård och inom socialtjänst inte ska krocka utan i stället understödja varandra, och att inga centrala behov för den enskilde ska tappas bort. I alla planer oavsett vilken, är det mycket viktigt att planeringen återkommande följs upp för att kontrollera om planen har följts, om något har missats eller om någonting behöver revideras. 1 Genomförandeplan görs som regel i utförarledet, det vill säga när beslut om aktuell stöd- eller behandlingsinsats är fattat och överlämnat till verkställighet hos utförare. Det myndighetssidan gör i samband med att beslutet fattas är att upprätta ett uppdrag som sedan lämnas till utförarna av insatsen, som i sin tur upprättar själva genomförandeplanen. 2 Sveriges Kommuner och Regioner har utarbetat ett arbetsmaterial om hur man kan arbeta med SIP som finns att ladda ner: https://webbutik.skr.se/sv/artiklar/ anvand-sip-ett-verktyg-for-samverkan.html

119

T ill v ä g a g å n g ss ä tt för att u p p t ä c k a , utreda och b edö m a

Det är också mycket viktigt att personen själv är delaktig från första början, och även fortsättningsvis, i planeringen av de insatser som hen berörs av; hen har enligt socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårds lagen rätt att, som jämlik part med de professionella, delta i planeringen inför de kommande insatserna.

Vad ska en plan innehålla? När det gäller hälso- och sjukvårdens vårdplan ska innehållet i den vård och behandling som planeras finnas med och där ska också individens egna önskemål, behov samt eget ansvar tydligt framgå. Eftersom det rör sig om hälso- och sjukvård ska det finnas med diagnoser och aktuella problem och funktionsförmåga i vårdplanen. I vårdplanen ska också finnas målbeskrivningar för vård och behandling och med dem de resultat som förväntas. Vårdplanen är ett levande dokument som återkommande ska följas upp och kan komma att revideras. När det gäller socialtjänstens vård- och genomförandeplan ska denna skapa tydlighet i vad brukaren utifrån biståndsbeslut ska få för insatser och hur de ska genomföras. Begreppet diagnos används inte inom socialtjänsten, men till grund för beslut om insatser ska även där finnas en utredning om de problem som insatsen riktar sig mot. Därför rekommenderar de nationella riktlinjerna samma utredningsförfarande som vid diagnostisk bedömning när det gäller beroendeproblem (Socialstyrelsen, 2019a3). Personen ska ge sitt samtycke till delaktighet och insatserna sker utifrån personens önskemål. Även i vård- och genomförandeplanen är det tydligt beskrivet att insatserna återkommande ska följas upp och utvärderas. När det gäller samordnad individuell plan så ska det vara tydligt vad som är kommunens respektive regionens ansvar när det gäller insatser som planeras. Det ska också tydligt framgå vem som är huvudansvarig för den samordnade planen; den huvudmannen har sedan ansvaret för att bjuda in till gemensamma möten och för att planen följs upp. I tabell 3.1 ges exempel på hur en samordnad individuell plan kan se ut.

3 Tillgänglig på Socialstyrelsens webbplats: www.socialstyrelsen.se/globalassets/ sharepoint-dokument/artikelkatalog/nationella-riktlinjer/2019-1-16-vetenskapligt-underlag.pdf

120

T ill v ä g a g å n g ss ä tt för att u p p t ä c k a , utreda och b edö m a

TABELL 3.1 Samordnad individuell plan. Inspirerad av Sveriges Kommuners och

Regioners arbetsmaterial Använd SIP: Ett verktyg vid samverkan4 .

Personuppgifter: Samtycke till att SIP ska upprättas: Ja Namn, befattning och kontaktuppgifter på medverkande: Sonja, Sonjas mamma, läkare vid den psykiatriska slutenvården, läkare, sjuksköterska och psykolog vid den beroendepsykiatriska öppenvården, socialsekreterare vid socialtjänstens vuxenenhet och socialpsykiatri. Varför görs denna SIP? Sonja behöver samordnade insatser från psykiatrisk öppenvård och socialtjänst efter en vistelse för drogutlöst psykos inom beroende psykiatrisk slutenvård. Långsiktiga mål: Minska eller sluta helt med amfetamin, cannabis, alkohol och bensodiazepiner. Skapa en ordnad boendesituation och meningsfull sysselsättning. Stabilisera behandling mot bipolär sjukdom. Aktuell situation/behovsbedömning: Efter behandling inom psykiatrisk slutenvård har Sonjas tillstånd stabiliserats och hon kan skrivas ut. Eftersom hon också lider av en bipolär sjukdom behövs fortsatt kontakt med beroendepsykiatrisk öppenvård i samverkan med socialtjänstens vuxenenhet, försörjningsenhet och socialpsykiatri. Sonja behöver hjälp med att minska och helst sluta helt med användandet av alkohol och narkotika. Bensodiazepinerna fasades ut under den aktuella vårdvistelsen. Sonja har inte skött sin litiumbehandling sedan en tid, men är nu åter inställd på tera peutisk dos. Sonja ska återuppta kontakt med läkare, psykolog och sköterska på den beroendepsykiatriska mottagningen. Sonja bor nu hos sin mamma, men behöver hjälp till ett fungerande boende och en meningsfull sysselsättning. Vad fungerar bra (styrkor): Sonja är motiverad till hjälp. Fram till för tre år sedan hade hon en fungerande arbete- och boendesituation. Sonja har ett stöttande familjenätverk. Huvudansvarig för planen: Sjuksköterska på beroendepsykiatriska öppenvårds mottagningen Uppföljning: Uppföljningsmöte om två månader, den 4 april Forts. nästa sida.

4 Arbetsmaterialet finns på: https://webbutik.skr.se/sv/artiklar/anvand-sip-ettverktyg-for-samverkan.html

121

T ill v ä g a g å n g ss ä tt för att u p p t ä c k a , utreda och b edö m a

Forts. från föregående sida. Kortsiktiga mål Insatser/ Aktiviteter

Ansvar

Tidsplan Starttid/sluttid

Stöd och behandling

Uppföljning av medicinering och stöd för drogfrihet. Besök 2 ggr/vecka på mottagningen för provtagning och eventuell antabus behandling.

Sjuksköterska beroendepsykiatrisk öppenvårdsmottagning

Omgående. Uppföljning om cirka 3 månader.

Sova bättre

Bedömning av eventuellt behov av medicinering för förbättrad sömn.

Läkare beroende psykiatrisk öppenvårdsmottagning

Har en tid inplanerad nästa vecka.

Hantera ångest och sug

Samtalsbehandling 1 gång/vecka.

Psykolog beroendepsykiatrisk öppenvårdsmottagning

Omgående 1 gång/ vecka i tre månader. Därefter uppföljning.

Förbättrad Hitta fungerande Socialsekreterare boendesituation boende för Sonja. vid socialtjänsten Eventuellt också boendestöd under en period.

Snarast. Hitta socialt boende för Sonja. Mamman erbjuder henne fortsatt boende till dess.

Meningsfull sysselsättning

Omgående.

122

Ska återuppta Socialsekreterare kontakt med vid socialtjänsten aktivitetshuset ”Myran” 3 ggr/vecka. Senare, öka intervallen och gå vidare med arbetsrehabilitering.

T ill v ä g a g å n g ss ä tt för att u p p t ä c k a , utreda och b edö m a

Utredningens grunder Till grund för planering av insatser ligger alltid en utredning. Utredningen behöver inte alltid vara omfattande, men den behöver utgå från en syste matisk struktur som leder till att vi utreder det som är viktigt för att kunna hjälpa den enskilda individen på bästa sätt, vilket minskar riskerna för att missa något väsentligt. Samtidigt ska inte sådant utredas som inte är relevant för den enskilde individen och det problem som ska hanteras. Figur 3.1 visar en systematisk struktur för en utredningsprocess. Etablera kontakt med individen Alkohol – AUDIT Narkotika – DUDIT Psykisk ohälsa – HADS Spel – NODS-PERC

Identifiera problemet ”screening”

Screening indikerar riskbruk

• Kort rådgivning • Återkoppling medicinska värden

ALLTID

VANLIGTVIS

VID BEHOV

Diagnostisk intervju

Fördjupad utredning om livssituation och hjälpbehov

Kompletterande utredning

Screening indikerar svårare problem Abstinenssymtom

ADDIS MINI SCID-1

ASI DOK ADAD (Ungdomar)

Barn Graviditet Kriminalitet Olämplighet för körkort Psykiatriska tillstånd och neuropsykiatri Sex mot ersättning Somatiska skador och sjukdomar Suicidrisk Våld i nära relationer Vård utan samtycke (tvångsvård)

FIGUR 3.1 Generell process för att utreda en individ med förmodade alkohol- och/

eller narkotikaproblem. Förkortningarna AUDIT, DUDIT, HADS, NODS-PERC är screeninginstrument, ADDIS, MINI, SCID-1 är namnen på rekommenderade diagnostiska intervjuer och ASI, DOK, ADAD rekommenderade strukturerade intervjuer för att bedöma hjälpbehov ‒ olika utredningsinstrument som vi närmare kommer att beskriva i kapitlet. © FÖRFATTARNA OCH STUDENTLITTERATUR

123

Sven-Eric Alborn, leg. psykolog och leg. psykoterapeut, Göteborg. Kristina Berglund, docent i psykologi vid Göteborgs universitet. Karin Boson, leg. psykolog, fil.dr i psykologi vid Göteborgs universitet och vid Högskolan i Innlandet i Lillehammer, Norge. Arne Gerdner, senior professor i socialt arbete vid Hälsohögskolan, Jönköping University. De fyra författarna har tillsammans lång erfarenhet av arbete med beroendeproblematik och forskning som rör behandling och stöd vid beroendetillstånd och samsjuklighet.

VÄLJA VÄG

UTREDNING, STÖD OCH BEHANDLING VID ALKOHOL- OCH NARKOTIKAPROBLEM

Alkohol- och narkotikaproblem är vanligt förekommande i vårt samhälle. Både de personer som har ett beroende och deras anhöriga drabbas, vilket är viktigt att beakta när samhället erbjuder vård, stöd och behandling. Välja väg är en kliniskt orienterad bok med omfattande forskningsbas som beskriver ett bra utredningsförfarande och grunderna för en kvalitativt god behandling och relevanta stödinsatser, oavsett metod och verksamhetsform. I fördjupande kapitel tar författarna upp bland annat motivation, psykiatrisk samsjuklighet, ungdomar, vård utan samtycke och individanpassning. Boken vänder sig till personal inom verksamheter som arbetar med personer som har alkohol- och narkotikaproblem och med samsjuklighet, samt till studenter som utbildar sig till exempelvis socionomer, psykologer, sjuksköterskor och beteendevetare.

Art.nr 40764

studentlitteratur.se