9789144133942

Kooperativt lärande Kooperativt lärande i förskolan och i förskolan skolans första åroch skolans första år Lärande och utveckling genom samarbete

LISA FOHLIN, NICLAS FOHLIN, JENNIE WILSON

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access.

Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad.

Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare.

Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning.

Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 40461 ISBN 978-91-44-13394-2 Upplaga 1:1 © Författarna och Studentlitteratur 2020 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Formgivning inlaga: Helena Jansson Illustrationer: Maria Borgelöv Omslagslayout: Jens Martin, Signalera Omslagsbild: Shutterstock.com Printed by Dimograf, Poland 2020

INNEHÅLL

FÖRFATTAR­P RESENTATIONER

9

1 Vad är kooperativt lärande?

11

Vad grundas kooperativt lärande på?

Grundprinciper Positivt ömsesidigt beroende Samarbetsfärdigheter Eget ansvar Lika delaktighet och stödjande interaktion Gruppreflektion Socialt ömsesidigt beroende Språk- och identitetsutveckling Inkluderande lärmiljöer i förskolan och skolans första år

13 16 16 17 17 18 19 20 23 24

2 Pedagogens roll

29

Pedagogens uppgift Ta beslut inför en aktivitet Förklara och modellera den kooperativa aktiviteten Observera och stötta Lyft exempel och utvärdera Hur kan pedagogen arbeta?

Modellering Välja gemensam lek Uppmuntra ett specifikt barn eller ett specifikt par Påminn barnen om att tacka varandra Reflektera kring aktiviteten Reflektionssamling Synliggör samarbetet med bilder och ord Utvärdera med arbetslaget

31 32 33 34 34 35 35 35 36 36 37 37 38 38

© F Ö R F AT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

5

Innehåll

6

3 Samarbete i par med lärkompisar

41

Hur kan par användas?

Skapa par Lär känna varandra och bygg identitet Använda par i aktiviteter och lekar Reflektera och förbättra Avsluta samarbetet i paret Vad behöver pedagogen tänka på när par används?

43 43 45 47 49 50 53

4 Samarbets­färdigheter

55

Pedagogens uppgift Samarbetsfärdigheter som långsiktiga mål Vad behöver pedagogen tänka på?

58 60 64

5 Samlingar och möten i en kooperativ kontext

67

Pedagogens uppgift Hur kan möten struktureras?

Strategier: Multisvar, Slumpa fråga Introduktion till ett tema eller en berättelse Demokratiska möten Sokratiska, filosofiska och utforskande samtal Vad behöver pedagogen tänka på vid samlingar och möten?

68 71 72 74 75 76 78

6 Upplevelser, aktiviteter och lekar

81

Pedagogens uppgift Pedagogens roll i en aktivitet Hur kan upplevelser, aktiviteter och lekar genomföras?

Aktiviteter Lekar

82 83 85 87 92

7 Läsupplevelser

97

Pedagogens uppgift Val av litteratur Strukturera gemensamma läsupplevelser Genomföra läsningen Avsluta läsningen Hur kan läsupplevelser genomföras?

Upplevelseläsning

98 99 99 100 100 101 101

© F Ö R F AT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

Innehåll

Läsa och agera!

Gemensamt skapande Levandegöra texten med föremål Läsning med stoppfrågor Boksamtal Strukturerad läsning med läsförståelsestrategier Läsning med problemlösning

102 102 103 103 104 104 106

8 Strategier och strukturer

109

Strategier Symbolkort för grupper Multisvar Slumpa fråga Byta grupp Gör er redo Inspireras Roller Avsluta positivt Strukturer Fråga fråga byt Hör vi ihop Mötas på mitten Karusellen Sortering Berätta mera Turas om Mina bilder, dina bilder EPA – Enskilt, par, alla Kloka pennan

109 109 110 111 112 113 113 114 115 116 118 120 122 124 126 128 130 132 134 136

UPPDRAGSKORT Vilka är vi?

Hälsa på varandra Avsluta dagen Hitta min favoritfärg Spegel spegel Måla en gemensam bild Vad är det?

Klippa och klistra

139 139 139 140 140 141 141 142 142

© F Ö R F AT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

7

Innehåll

8

Skapa en gemensam bild Hur många har vi?

Samtalsbingo Vem är jag?

Bygg tillsammans Gissa bilden Gissa vilken Speed-dating Gissa föremålet Lär känna varandra Vems är strumpan eller skon?

Vem gillar samma?

143 143 144 144 145 145 146 146 147 147 147 148

KOM IGÅNG MED KOOPERATIVT LÄRANDE KOM IGÅNG MED LÄRKOMPISAR VANLIGA FRÅGOR REFERENSER

149 151 153 161

© F Ö R F AT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

SAMARBETE I PAR MED LÄRKOMPISAR

3

I det här kapitlet får du läsa om hur du kan utveckla barnens kunskaper och sociala kompetens med hjälp av långvariga par.

Att använda sig av lärpar, som vi i den här boken kallar för lärkompisar, innebär att barnen i en barngrupp blir indelade i par där de får samtala, leka och stötta varandra. Dessa par håller ihop från cirka två till sex veckor. Pedagogen använder paren vid lärande, aktiviteter och lekar där fokus ligger på barnens utveckling av kunskaper och social kompetens. Paren kan användas för att stödja varandra vid individuella uppgifter, hjälpa varandra att ta av och på ytterkläder, samtala i samlingar eller aktiviteter, berätta om sina tankar, skapa tillsammans, gå hand i hand vid utflykter eller utföra uppdrag tillsammans. Paren kan kallas olika saker beroende på syftet i verksamheten. Alternativa namn kan vara superkompis, arbetskompis, axelkompis och veckokompis.

Att använda långvariga par skapar inkluderande samspels­ miljöer där alla barn kan hitta lekmöjligheter, utveckla sin sociala förmåga och stärka varandra som individer. När paren är skapade och barnen har byggt upp en bastrygghet med varandra kan de användas vid flera olika tillfällen under dagen där sam­ arbete är lämpligt.

Läroplanen för förskolan ger tydliga riktlinjer för att för­skolan ska skapa en miljö som stödjer barns samspel och ger barn möjlig­ het att få en förståelse för andra. Det kan innebära att förstå och relatera till andras tankar och känslor samt att utveckla en förmåga att sätta sig in i andras situation. Det som förespråkas är en © F Ö R F AT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

41

3 S a m a r b e t e i p a r m e d l ä r k o m p i s a r

förskola med ett socialt inkluderande klimat där olikheter mellan barn ses som en tillgång.

Oavsett intentionerna när det gäller att öka graden av inkludering i en verksamhet är det lätt hänt att barngruppen utvecklar en kamratkultur där vissa barn exkluderas från gemenskapen. Barn kan begränsa sig till att leka med lekkamrater i samma åldersgrupp, med samma intressen och av samma kön. I förskolan kan de äldre barnen i gruppen få en högre status, vilket kan användas för att utesluta de yngre barnen ur lekarna. Om pedagogen inte aktivt arbetar med värderingarna och kamratkulturen kan det medföra ett klimat av uteslutning mellan individer och grupper (Olausson, 2012).

Barn har olika förmåga till socialt umgänge och skiftande förmåga att självmant få tillgång till lekkamrater. Det kan bero på olika saker, som skillnad i utveckling, skiftande social förmåga, olika intressen eller varierande språklig förmåga. Forskning visar att barn som har funktionsvariationer lätt kan bli ensamma och vara helt utan kamratrelationer eller endast ha några enstaka vänner, som de kan bli beroende av för att få delta i gemensamma lekar (Jonsdottir, 2007).

Gemenskap och samhörighet är ett grundläggande mänskligt behov och någonting som alla människor behöver och vill ha.

För att barn ska känna sig bekväma att leka och lära tillsammans med alla barn i gruppen kan de behöva stöd och ett tydligt ramverk (Löfdahl, 2014). Att skapa lärkompisar och lärgrupper är ett sådant ramverk. Genom att barnen får umgås och samverka i par med flera andra barn kommer de att utveckla ett större kontaktnät och en större trygghet i den stora gruppen. Syftet är att barnen ska kunna utveckla en förståelse för andra barns behov och få en utökad social handlingskompetens. Det kan betyda att utveckla strategier för att få tillgång till lek, hitta lekkamrater och utveckla vänskapsband. Pedagogen kan genom att strukturera verksamheten och undervisningen utifrån samarbete utveckla barnens kompetens och attityder till varandra och därmed påverka hur barnen agerar vid mer fria moment och lekar. När pedagogen fördelar barnen i par och uppmuntrar dem att stötta 42

© F Ö R F AT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

3 S a m a r b e t e i p a r m e d l ä r k o m p i s a r

och bjuda in varandra i leken kan hela gruppen utveckla en sammanhållning och gemenskap. Alla barn blir vinnare genom att få rika möjligheter till lek och socialt samspel med andra, men särskilt de barn som uppvisar sociala svårigheter.

HUR KAN PAR ANVÄNDAS? När barn ska börja lära sig att samarbeta är det viktigt att det sker i ett positivt sammanhang där alla barn kan känna att de lyckas. Det är därför bra att börja i det lilla. Samarbete i förskola och skolans första år bör börja i par för att sedan ske mellan par.

Detta kan ske genom att två barn samarbetar kring ett innehåll, för att sedan dela med sig av sina tankar till ett annat par. Om pedagoger i skolans första år använder fasta bordsplaceringar kan två par bilda en lärgrupp om fyra barn. De som sitter axel-motaxel kan kallas axelkompisar och de som sitter öga-mot-öga kan kallas ögonkompisar. Gruppen kan skapa ett gemensamt namn, dela material och bygga en identitet tillsammans. För mer tips kring användning av grupper i undervisningen, se Kooperativt lärande i praktiken: handbok för lärare i grundskolan av Fohlin & Wilson, 2018.

För att barnen ska ha tid att lära känna varandra bör paren hålla ihop under en längre period, från två till cirka sex veckor.

Om lärgrupper om två par används kan paren bytas inom gruppen några gånger innan nya lärgrupper bildas. Det ger barnen möjlighet att få en känsla av gruppidentitet samt en förståelse för hur samarbete och lek kan gå till med just sin lärkompis och grupp. Genom att byta par och grupper efter en lämplig tids­ period får alla barn under året möjlighet att lära känna varandra och förstå varandras behov. Barnen får på så sätt stöd i att utveckla vänskapsband med fler.

SKAPA PAR För att skapa par som fungerar behöver parindelningen planeras av arbetslaget. Det viktigaste är att skapa par som arbetslaget tror kan fungera tillsammans. För att utvecklas i sin lek bör paren © F Ö R F AT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

43

3 S a m a r b e t e i p a r m e d l ä r k o m p i s a r

bestå av barn med skiftande förmågor och egenskaper, så att paren är heterogena, d.v.s. att individerna i paret är olika var­andra. Det kan vara barn av olika kön, ålder, intressen eller språklig, mental, kunskapsmässig och fysisk förmåga. Välj heterogenitet utifrån vad ni i gruppen vill påverka och vad ni tror kan leda till lärande och utveckling. Vid parets första möten ska fokus ligga på det positiva i så stor utsträckning som möjligt. En första indelning kan till exempel vara utifrån sociala förmågor med fokus på att stödja varandra och utveckla ett framgångsrikt samarbete. När barnen är bekväma med formen, och när de har upplevt flera lyckade samarbeten, kan de utmanas genom att få mötas i par där arbetslaget kan se eventuella utmaningar.

Arbetslaget bestämmer utifrån vilken princip heterogenitet ska skapas och hur barnen ska fördelas i par. Om barngruppen har ett ojämnt antal barn eller flera barn med variation i social förmåga, kan ett eller flera par vara en 3-grupp. Då hänger inte allt på det barn som upplevs ha svårigheter utan hen kan ta pauser i samarbetet vid behov.

Skapa par 1. Identifiera olika former av heterogenitet i er barngrupp.

2. Välj vilken/vilka former av heterogenitet som ska avgöra

gruppindelningen.

3. Sätt ihop heterogena par och synliggör indelningen i verksamheten.

4. Låt barnen mötas i aktiviteter där de får utbyta tankar, utföra uppgifter, jämföra och leka.

I PRAKTIKEN

Pedagogerna reflekterar kring heterogeniteter i deras barngrupp.

I barngruppen finns det • barn i olika åldrar • barn av olika kön • barn med olika intressen • barn med olika modersmål

44

© F Ö R F AT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

3 S a m a r b e t e i p a r m e d l ä r k o m p i s a r

• barn med skiftande språklig förmåga • barn med skiftande social förmåga • barn med skiftande fysisk förmåga.

Pedagogerna reflekterar kring vilka av dessa faktorer som påverkar barnens val av lekkamrater. Arbetslaget anser först att ålder är det som påverkar valet av lekkamrater mest. Efter vidare diskussion lyfts det fram att det troligen inte är åldern som påverkar, utan skiftande social och språklig förmåga. Detta påverkar barnens deltagande i lekar.

Eftersom arbetslaget vill fokusera på socialt utbyte mellan barnen väljer man att bilda par där det finns skiftande social och språklig förmåga.

Arbetslaget skriver ner alla barnens namn på post-it-lappar. På lapparna görs markeringar för barnens upplevda språkliga och sociala förmåga. Pedagogerna börjar tillsammans diskutera och pussla ihop par som är olika varandra vad gäller den ena eller båda faktorerna. När alla barnen är uppdelade i par diskuterar arbetslaget om det här är par som de tror kan lära sig och lyckas tillsammans. Om de ser några par som de tror kan få större problem i sitt möte försöker de hitta en bättre parkonstellation. Pedagogerna bestämmer att paren ska hålla ihop i tre veckor och användas vid morgonsamlingen på tisdagar och torsdagar.

De kommer också att användas vid aktiviteter och utflykter där barnen får utrymme för samtal och dialog med varandra. En parlek planeras under den kommande veckan där barnen ska ägna cirka 20 minuter åt valfri lek tillsammans i sina par.

LÄR KÄNNA VARANDRA OCH BYGG IDENTITET För att paren ska få en positiv upplevelse tillsammans behövs tydliga ramar för samarbetet och tydliga förväntningar på beteendet mellan individerna i paret. Pedagogen behöver beskriva och modellera för barnen hur man möter varandra, hur man reagerar på den andras förslag och hur lyssnande och talande kan se ut i paret (se kapitel 4: Samarbetsfärdigheter).

För att barnen ska uppleva att de är del av ett par behövs en känsla av gemenskap. Du som pedagog kan stötta barnens känsla av samhörighet och gruppidentitet. Detta kan struktureras på många olika sätt, till exempel med en intervju där barnen får ställa en fråga till sin nya parkamrat, en särskild hälsning som de gör när de träffas, en färg/form/figur som symboliserar paret,

© F Ö R F AT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

45

3 S a m a r b e t e i p a r m e d l ä r k o m p i s a r

gemensamt skapande av en teckning eller genom att varje par får ett unikt armband som de har på sig varje gång de ska vara med sin lärkompis. När barnen får möjlighet att skapa en samhörighet med varandra och en känsla av ett ”vi” kan de känna trygghet och tillit till varandra.

Exempel 1 – presentera nya lärkompisar Lärkompisarmband 1. Ge barnen sina lärkompis-armband 2.

3.

4.

5.

6.

LADDA NER FRÅN BOKENS WEBBPLATS

• Symbolkort för lärkompis-par

46

utifrån er indelning.

Låt barnen sätta sig ner på samlingsplatsen.

Berätta att det är dags nu att få nya lärkompisar.

Be barnen hitta sin nya lärkompis genom att hitta den som har ett likadant armband.

Be barnen sätta sig tillsammans med sin lärkompis.

Gör en samarbetsaktivitet i de nya lärkompis-paren.

När barnen har fått sina lärkompisar behöver pedagogerna strukturera samarbetssituationer där barnen lär känna varandra och får positiva upplevelser tillsammans. Detta är speciellt viktigt i början för att bygga en identitet och sammanhållning i paret/ gruppen. För detta syfte kan man aktivera barnen i parsamtal där de får berätta något för varandra eller låta dem skapa någonting gemensamt. Pedagogerna behöver vara närvarande för att stötta kommunika­tionen och hjälpa paren vid eventuella problem.

© F Ö R F AT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

3 S a m a r b e t e i p a r m e d l ä r k o m p i s a r

Exempel 2 – skapa en gruppidentitet (Mötas på mitten, se s. 122) 1. Ge barnen en fråga om någonting

2.

3.

4.

5.

6.

som är relevant för dem (t.ex. Vad är din favoritfärg eller vad tycker du om att leka).

Ge barnen tid att tänka efter på egen hand.

Be barnen rita sina tankar.

Be barnen berätta för sin lärkompis vad de har ritat och tänkt.

När båda barnen har berättat, ge dem i uppgift att gemensamt skapa en bild där bådas tankar finns med.

Synliggör deras gemensamma verk på en vägg.

ANVÄNDA PAR I AKTIVITETER OCH LEKAR Pedagogerna kan nu använda paren i en mängd aktiviteter under de närmaste veckorna, från samlingar till lekar. Genom att skapa långvariga par får pedagogen ett verktyg att använda för att skapa samspel och dialog i verksamheten. I dessa par har barnen redan en trygghet och det blir enklare att använda samarbete, både planerat och spontant. I samband med aktiviteter kan också samarbetsfärdigheterna förtydligas och tränas, så att paren utvecklar sin förmåga att stötta varandra (se kapitel 4).

© F Ö R F AT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

47

3 S a m a r b e t e i p a r m e d l ä r k o m p i s a r

Exempel – parsamtal (EPA) 1. Ställ en öppen fråga till barngruppen.

2. Ställ frågan igen och visa med hela kroppen hur tänkande

ser ut, till exempel blunda och sätt fingrarna mot huvudet.

Be barnen göra likadant och tänka igenom frågan i 10 sekunder. Be barnen göra en ”tumme upp” när de har tänkt klart.

3. Visa med kroppen hur man vänder sig knä mot knä för att samtala med någon. Be sedan barnen vända sig, knä mot knä, med sin lärkompis. Ställ frågan igen och be dem samtala om den.

4. De vuxna lyssnar på barnen när de samtalar, och stöttar vid behov.

5. När barnen har samtalat färdigt ber pedagogen dem att tacka varandra och vända sig framåt igen. Några par får berätta vad de har pratat om.

48

© F Ö R F AT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

3 S a m a r b e t e i p a r m e d l ä r k o m p i s a r

Vid parsamtal är det viktigt att alla barn får egen tanketid innan de ska samtala med någon annan. När barnen är ovana vid att prata med andra kan de ha svårt att komma igång. Pedagogen kan då ge dem frågerepliker som till exempel ”Vad tror du …?” och ”Hur tänker du …?” för att få igång en dialog. Tänk på att använda dig av tydliga instruktioner förstärkta av att du visar med kroppen vad du menar. Du kan exempelvis vrida din kropp för att visa att man ska vända sig mot varandra och göra en ”tumme upp” för att signalera att man har tänkt klart. Visa även hur de kan vrida sig tillbaka när paret tycker att deras samtal är klart. Efter flertalet gånger kommer parsamtalet att kunna ske med endast några enklare påminnelser. Om du ser bra exempel på samarbete bör du som pedagog berätta det för paret eller hela gruppen, så att de direkt får positiv respons.

Förslag för användningen av lärkompisar: ɠ

ɠ ɠ ɠ ɠ ɠ ɠ ɠ ɠ ɠ ɠ ɠ

ɠ

Hälsa varandra välkomna på morgonen och avsluta dagen tillsammans.

Hjälp och stöd vid individuellt skapande och uppgifter.

Stötta varandra vid av- och påklädning av ytterkläder.

Stötta och prata med varandra vid maten.

Stötta varandra vid lek- och lärsituationer.

Ta gemensamt ansvar vid städ och undanplock.

Ordna gemensamma lekstunder.

Agera ledkompisar vid aktiviteter och utflykter.

Genomföra uppdrag.

Ha gemensamt skapande (måla, bygga etc.).

Samtala om tankar, böcker, filmer eller aktiviteter.

Förstärka gruppidentiteten med hjälp av gruppnamn, gruppflagga eller teckning.

Träna på samarbetsfärdigheter (se kapitel 4).

REFLEKTERA OCH FÖRBÄTTRA Efter en aktivitet med lärkompisar bör barnen samlas för att utvärdera sitt samarbete och för att fundera på eventuella för© F Ö R F AT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

49

3 S a m a r b e t e i p a r m e d l ä r k o m p i s a r

bättringar. Pedagogen har vid detta tillfälle möjlighet att lyfta fram goda exempel som hen har sett under aktiviteten. Barnens gemensamma reflektion kan vara enkel och kort, men det är viktigt att de får fundera kring hur det kändes när de samspelade med varandra. De bör även avsluta på ett positivt sätt genom att ge beröm till varandra, tacka för något specifikt eller avsluta med en ”high five”. Detta gör att de upplever sig ha lyckats i aktiviteten och går därifrån med en positiv känsla även om de kanske haft vissa samarbetssvårigheter.

Exempel på sätt att reflektera efter en aktivitet i lärkompis-paret: ɠ

ɠ ɠ

ɠ

ɠ

Pedagogen ger beröm för det som gjorts och lyfter fram ett gott exempel från aktiviteten.

Barnen får säga tack till varandra och göra en high five.

Pedagogen ber barnen visa med tummen upp om de har hjälpt varandra.

Pedagogen genomför en EPA för reflektion kring vad som har gått bra i samspelsstunden och vad som kan förbättras.

Pedagogen säger en sak hen sett varje par göra bra, och det paret får då ställa sig upp och få en applåd av gruppen.

AVSLUTA SAMARBETET I PARET Innan ett lärkompis-par bryter upp för att bilda nya par behöver de få avsluta sitt samarbete på ett positivt sätt. De har nu varit tillsammans under en period på mellan två till sex veckor, lekt tillsammans, gjort aktiviteter, lärt känna varandra, haft konflikter, löst konflikter och utvecklats som individer. Vi behöver uppmärksamma den resa de har gjort och ge dem möjlighet att fira detta tillsammans. Om vi avslutar en period av lärkompisar på ett positivt sätt ökar möjligheten för barnen att gå in i nästa par med en positiv attityd. När barnen får sätta ord på saker de har gjort bra under perioden får de också fler verktyg för hur ett gott samarbete fungerar och de blir mer medvetna om hur de kan bidra positivt i sitt nästa par.

Exempel på avslut av ett lärkompis-par: 50

© F Ö R F AT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

3 S a m a r b e t e i p a r m e d l ä r k o m p i s a r

ɠ

ɠ ɠ ɠ ɠ

ɠ

ɠ

Säga tack till varandra med en avslutande dans, sång eller aktivitet.

Ha en lärkompisfest där man firar samarbetet.

Ha en extra speciell lekstund tillsammans.

Rita/skriva tack-kort till varandra.

Barnen och pedagogerna ritar och skriver saker som barnen har gjort bra under perioden och hänger upp detta på väggen.

Pedagogerna visar med foton och/eller berättar för barnen om den utveckling de har sett.

Pedagogen hänger upp bilder på lärkompis-paren som har tagits under veckorna och skapar en lärkompisvägg som de samlas kring som ett avslut.

I PRAKTIKEN – LÄRKOMPIS

Pedagogen möter barnen på morgonen när de kommer till förskolan.

Alex frågar om hans lärkompis Sofia har kommit än. Pedagogen: ”Kolla på tavlan om du ser din lärkompis namn.” Alex går till tavlan.

Alex: ”Nej, hon är inte här än.” Alex sätter sig med två andra barn och leker med klossar. Efter en stund kommer Sofia med sin förälder. Alex springer fram och hälsar på Sofia och frågar om hon vill komma och bygga med klossarna. Sofia lämnar sin förälder och följer snabbt med Alex till lekhörnan. Sofia: ”I dag ska vi ha lek med lärkompis, vad ska vi leka då Alex?” Alex: ”Kanske rita som vi gjorde förra gången?”

Klockan 09:30 samlar pedagogen alla barn och har en samling. Vid mattan finns det flera symboler som ligger i en ring för varje lärkompis-­ par. Varje barn går till sin symbol och möter sin lärkompis. Pedagogen ber lärkompis-paren hälsa på varandra och hjälpa varandra att hitta sin plats. I dag ska de besöka skogen tillsammans och leta efter vårtecken.

Pedagogen: ”Vad är ett tecken på att det är vår? Hur ser man våren?”

Pedagogen visar med händerna mot huvudet att barnen ska tänka på frågan. Pedagogen: ”Vänd er knä mot knä med er lärkompis och berätta vad du tänker om hur man ser våren.” Barnen vänder sig, knä-mot-knä, och börjar samtala. Detta har de gjort förut i gruppen. Alex: ”Jag tror det är gröna saker … som växter.” Sofia: ”Ja … kanske knoppar och sånt?” Alex: ”Vad är en knopp?” Sofia: ”Som små blad … på trädet som växer.” Alex: ”Jaha … ja, jag har sett sådana på morgonen.” Pedagogen rör sig runt mellan paren och lyssnar på samtalen och bekräftar det de pratar om.

Pedagogen: ”Jag kommer nu att slumpmässigt välja ut vilket par som får berätta vad ni har pratat om … ni kan förbereda er en liten stund.” Flera © F Ö R F AT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

51

3 S a m a r b e t e i p a r m e d l ä r k o m p i s a r

par småviskar med huvudet mot varandra. Några visar med en ”tumme upp” att de är redo att berätta om sina samtal. Pedagogen tar fram en påse och stoppar ner handen och rör runt. Barnen tittar på förväntansfullt. Pedagogen drar upp en symbol och visar. Pedagogen: ”Det blir … gröna paret med triangeln. Vad pratade ni om?” Sofia: ”Om knoppar … och om att det är grönt.” Alex: ”Ja … jag såg knoppar på morgonen!”

Pedagogen: ”Vilket spännande samtal!”. Pedagogen tar fram bilder på vårtecken och samlingen fortsätter med samtal kring dessa. Pedagogen: ”Nu ska vi gå ut och leta vårtecken tillsammans. Ett par i taget går och klär på sig. Tänk på att stötta varandra i paret och hjälpa till med skorna som vi brukar. Vi ses vid dörren! Ställ er då med er lärkompis i ledet!”

Vad sker i exemplet?

Exemplet ovan är från ett besök i en barngrupp med fyra- och fem­åringar på en förskola där man arbetar med kooperativt lärande. I denna grupp vet barnen redan på morgonen att de ska mötas i sina lärkompis-par samt vem som kommer att vara deras lär­kompis. Detta skapar trygghet för barnen då de vet vad som ska ske. I exemplet börjar lärkompisarna Alex och Sofia leka redan innan samlingen, då de vet att i dag är det deras dag att leka tillsammans. I samlingen kan barnen hitta sin lärkompissymbol som visar var de ska sitta. I samtalen använder pedagogen strukturen EPA (se s. 134) för att ge tid för både eget tänkande och parsamtal.

Pedagogen vill även att alla ska vara delaktiga och berätta om sina tankar för gruppen. Här får alla barn möjlighet att svara på frågan både för sig själv samt med sin lärkompis. Samtalen skapar förförståelse och nyfikenhet inför aktiviteten att hitta vårtecken i skogen. Paren används vid flera korta moment under dagen för att stötta varandra – hitta platsen att sitta på vid samlingen, ta på sig ytterkläder, gå på led, hjälpa varandra att vara redo och påminna om instruktioner. Vid besöket i skog och miljö utanför förskolan får paren tillsammans uppgiften att ta bilder med en läsplatta på sådant de tänker är vårtecken. Dessa bilder ska de använda vid en efterföljande samling för att fortsätta arbeta med vad som sker under växlingen mellan vinter och vår. Paren används integrerat i verksamheten för att skapa samtal, utföra uppgifter och stötta varandra vid aktiviteter och rutinsituationer.

52

© F Ö R F AT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

3 S a m a r b e t e i p a r m e d l ä r k o m p i s a r

VAD BEHÖVER PEDAGOGEN TÄNKA PÅ NÄR PAR ANVÄNDS? När arbetslaget för första gången sätter ihop barnen i par är det viktigt att skapa par som arbetslaget tror kan fungera och utvecklas i sitt lärande. Allteftersom barnen blir vana vid att samarbeta med andra kommer de klara av att vara med fler barn i gruppen.

De kommer att lära sig att anpassa sig till varandra och förstå varandras behov. I början behöver barnen få göra roliga samarbetsmoment som skapar sammanhållning, trygghet och tillit emellan dem. Pedagogen kan även främja kooperativa värderingar genom att se till att barnen hälsar på varandra inför ett sam­ arbete och tackar varandra efter. För att integrera användningen av par i verksamheten bör paren användas vid några rutinmässiga tillfällen varje vecka där de kan leka, utföra uppgifter och ha samtal. Detta kan vara både styrda aktiviteter och mer fria lekar och aktiviteter. Se till att skapa några tillfällen för reflektion och utvärdering av samarbetet tillsammans med barnen där ni kan tydliggöra förväntningar och samspelsregler samt lyfta fram goda exempel både till enskilda barn och till den stora gruppen.

LADDA NER FRÅN BOKENS WEBBPLATS

• Symbolkort för lärkompis-par

DET VIKTIGASTE

• Stärk relationerna mellan barnen genom att använda lärkompisar. Öka deras handlingskompetens och utveckla trygghet och tillit i barngruppen.

• Skapa heterogena lärkompis-par som ni tror kan fungera och låt dem vara med varandra under en period på cirka två till sex veckor.

• Se till att paren blir trygga genom att de får lära känna varandra och skapa en vi-känsla samt genom att de uppmuntras att hälsa på varandra och tacka varandra.

• Strukturera samarbetsmoment där barnen behöver varandra och får positiva upplevelser tillsammans.

• Reflektera kring det som sker tillsammans med barnen, så att deras sociala kompetens utvecklas över tid.

© F Ö R F AT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

53

3 S a m a r b e t e i p a r m e d l ä r k o m p i s a r

Lisa Fohlin är leg. förskollärare och har kandidat- och magisterexamen i psykologi. Hon har arbetat flera år i förskolan och har undervisat på förskolREFLEKTIONSFRÅGOR lärarprogrammet på Dalarnas högskola samt Stockholms universitet. Hon doktorerar nu i specialpedagogik vid Stockholms universitet.

• leg.

Finns det barn med få kamratrelationer i din barngrupp?

Hur kan Niclas Fohlin är förskollärare, grundskollärare, och speciallärare i läs-, språk- och skrivutveckling. harbarn? arbetat med kooperativt lärande i flera du stöttaHan dessa år med elever samt handleder pedagoger och har utbildningar för kommuner • Vad gav kapitlet för idéer kring hur du kan använda lärkompisar och skolor. i din verksamhet?

Jennie Wilson är leg. förskoleklasslärare och grundskollärare. Hon har arbetat • Hur delar barnen spontant upp sig vid fri lek i din barngrupp? flera år som klasslärare och förstelärare i kooperativt lärande. Hon skriver Vadhar leder detta till?för kommuner och skolor. böcker, föreläser och utbildningar

• På vilket sätt kan du stödja barnens relationsskapande?

• Hur kan du skapa en gemenskap i barngruppen, så att alla barn har tillgång till lek och kamrater?

Kooperativt lärande i förskolan och skolans första år Lärande och utveckling genom samarbete Kooperativt lärande är sedan länge ett framgångsrikt arbetssätt i många skolor runt om i landet, och tillämpas allt mer även i förskolan. Metodikens syfte är att skapa delaktighet, inkludering och socialt kompetenta barngrupper, och forskning har visat att kooperativt lärande leder till att barnen leker och samarbetar bättre.

Kooperativt lärande i förskolan och skolans första år visar hur ett relationellt ledarskap kan se ut i praktiken och hur du kan arbeta utifrån samarbete mellan barn. Du får tips på hur par och grupper kan användas i lek och aktiviteter samt hur du kan utveckla barnens socioemotionella kompetens genom att använda dig av sociala mål i verksamheten.

I boken får du flera praktiska tips på hur ett demokratiskt, språkutvecklande och kooperativt lärande kan struktureras i varierande situationer, övningar och aktiviteter. I de olika kapitlen presenteras praktiska aktiviteter, övningar och mötesstrukturer.

Boken är skriven för att vara en inspirationskälla för blivande och verksamma pedagoger i förskolan och skolans första år.

Till den tryckta boken hör ett digitalt material med rollkort, strukturkort, uppdragskort och olika sorters mallar, som nås via koden på insidan av bokens pärm.

Art.nr 40461

54

studentlitteratur.se

© F Ö R F AT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R