9789144128535

DE TRE PELARNA I

TRAUMAMEDVETEN OMSORG Att skapa en läkande miljö ”de övriga 23 timmarna”

Howard Bath John Seita

Originalets titel: The three pillars of transforming care : Trauma and Resilience in the Other 23 Hours The University of Winnipeg, Faculty of Education Publishing, Winnipeg, 2018

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access.

Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad.

Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare.

Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 40145 ISBN 978-91-44-12853-5 Upplaga 1:1 © Författarna och Studentlitteratur 2019 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Översättning: Lisa Sjösten Sakgranskning: Lovisa Bonerfält Formgivning inlaga: Stefan Andersson Ombrytning inlaga: Team Media Sweden AB Formgivning omslag: Francisco Ortega Omslagsbild: Shutterstock Printed by Interak, Poland 2019

Innehåll

Howard Baths tack 9 John Seitas tack 11 Författarpresentation 13 Förord 17 Hur kan vi på allvar göra skillnad för barn och unga i utsatta livssituationer? 17 Ett förhållningssätt, inte en metod 20 Förord av Larry K. Brendtro 25 Introduktion 29 1 Svåra påfrestningar och trauma 33 Tidiga påfrestningar och trauma 36 Direkta effekter på hjärnans utveckling 37 Mer långsiktiga konsekvenser 38 Traumats effekter: ett paradigmskifte 41 Olika typer av påfrestningar och trauman 42 Kronisk och kumulativ stress 45 Funktionshinder som ett traumatiskt tillstånd 45 De tre grundläggande behoven 46 Påfrestningar, trauma och problemet med stigmatisering 48 2 Trauma och hjärnan 51 Viktiga principer för hjärnans utveckling 52 Hjärnans funktion och integrationsprocess 56 Den treeniga hjärnan 56 Höger och vänster hjärnhalva 59

© Författarna och Studentlitteratur

5

Stressreaktioner 61 Den snabba respektive långsamma vägen 61 Andra neurologiska effekter av traumatisk stress 65 Traumatisk stress och minne 68 3 Traumats konsekvenser 75 Effekter på barns fysiska, sociala och känslomässiga utveckling 76 Posttraumatiskt stressyndrom 77 Den allvarligaste konsekvensen 79 Underreglering och överreglering 81 Skam 81 Den osunda skammen 84 Att hantera skam 86 Förlust 89 Förlust av familjestöd (”family privilege”) 90 Att återupprepa det förflutna 93 Traumatriggers och återupprepningar 93 Upprepningstvång 96 Självskadebeteende 99 Adaptivt risktagande 100 4 Den första pelaren – trygghet 101 Det mest grundläggande behovet 101 Olika aspekter av trygghet 103 Fysisk trygghet och stabilitet 103 Känslomässig trygghet 107 Relationell trygghet 110 Kulturell trygghet 113

6

© Författarna och Studentlitteratur

Smärtbaserade beteenden och smärtbaserad respons 115 Kulturellt betingade reaktioner 116 Responser i hjärnan 118 Barn som saknar tillit till vuxna 122 Kämpa: skada eller skadas 123 Fly: gömma sig eller skadas 123 Luras: det du ser är min mask 124 Följa: numerärt överläge 124 5 Den andra pelaren – relationer 127 Trasiga relationer 127 Anknytning – mallen för relationsbyggande 130 Strävan efter normalitet 137 Relationsbyggande för att utvecklas och läka 140 Stärkande relationer 142 Principer för att utveckla positiva relationer 143 Fem vardagliga sätt att främja relationer 149 Att rida ut stormen tillsammans – regleringscykeln 149 Ta initiativ till positiva interaktionscykler 151 Reagera positivt på kontaktförsök 152 Inkluderingsritualer 154 Rytmikens kraft 155 6 Den tredje pelaren – coping 157 Att hantera yttre stress 158 Att skapa lugn och hantera känslor tillsammans 159 Behovet av goda copingstrategier 160 Att hantera sitt turbulenta inre 164 Hjärnan och hanteringen av känslomässig stress 164

© Författarna och Studentlitteratur

7

Att förstå hur unga människor hanterar påfrestningar 165 Att försvara sig mot påträngande tankar, känslor och impulser 166 Trauma, språk och läkande 169 Att återskapa berättelsen 170 Att sätta ord på sina känslor 171 Aktivt lyssnande 172 Samtalsmetoder och stödjande strategier 174 Hantera känslor genom samreglering 175 Samreglering med större barn och ungdomar 177 Icke-verbala strategier 179 7 Vägen till resiliens 181 Trauma och normalitet 181 Biosociala drivkrafter och behov 184 Anknytning, prestation, autonomi och altruism 184 Överlevnadshjärnans drivkrafter 190 Undvikande och utforskande beteenden 190 Andra utvecklingsbehov 194 Behovsspektrumet 196 Från risk till resiliens 197 Läkandets resa 199 Litteraturförteckning 201 Litteratur 201 Muntliga källor 214 Begreppsförklaringar 215 Person- och sakregister 219

8

© Författarna och Studentlitteratur

4 Den första pelaren – trygghet

Du måste förtjäna mitt förtroende. Det är många som har svikit mig, så det kommer att ta lång tid.

P e r son m e d t i diga r e e r fa r e n h e t av at t va r a om h ä n de rtage n

Det mest grundläggande behovet Bessel van der Kolk menar att ”förmågan att känna sig trygg tillsammans med andra människor troligtvis är den viktigaste aspekten av psykisk hälsa”1. Eftersom trauma är en form av allvarlig skada utgörs det första traumarelaterade behovet av trygghet och skydd. Detta är svårt eftersom den rädsla och hjälplöshet som är förknippad med svåra påfrestningar och trauman tidigt i livet tenderar att återupplevas, även i situationer som objektivt sett är trygga. Amygdala glömmer aldrig en källa till hot, utan bär med sig denna vaksamhet in i framtiden.2 Om de här ungdomarna ska kunna uppleva sig trygga måste de lära sig att skilja mellan vad som är farligt och inte.

För att överleva och få skydd behöver det lilla människobarnet upprätthålla den fysiska närheten till omsorgspersonen. John Bowlby har förklarat att många av spädbarnets medfödda bete1 van der Kolk, 2014, s. 81.

2 Cozolino, 2014, s. 404.

© Författarna och Studentlitteratur

101

4 Den första pelaren – trygghet enden – skriket, det reflexmässiga leendet, griprörelserna, Moro­ reflexen, jollret och liknande – syftar till att knyta omsorgspersonen närmare till sig. Målet med dessa anknytningsbeteenden är att försäkra sig om skydd.3 Bowlby utgick också från forskning av Harry Harlow, som visar att nyfödda apungar som separerades från sin mamma valde att klamra sig fast vid en varm och mjuk låtsasmamma av frottétyg snarare än vid en hård ”mamma” av ståltråd, trots att den sistnämnda gav dem mjölk.4 Erik Erikson har hävdat att alla barn genomgår ett antal stadier som utgör utvecklingskriser. När de tar sig igenom dessa läggs grunden för deras fortsatta utveckling.5 Den första krisen är tillit kontra misstro. Henry Maier har studerat Eriksons verk och observerat att ”en känsla av tillit kräver en upplevelse av fysiskt väl­ befinnande och en minimal grad av rädsla och osäkerhet”. Frånvaron av en sådan upplevelse resulterar i ”en skrämmande oro”6.

Under flera årtionden har den mest väletablerade utvecklingspsykologiska modellen utgjorts av Abraham Maslows behovstrappa.7 Maslow ansåg att de mest grundläggande överlevnadsbehoven måste vara tillgodosedda innan man kan gå vidare och fokusera på utvecklingsbehoven högre upp i trappan. De mest grundläggande behoven är kroppsliga – luft, vatten, mat och skydd – följda av trygghet och stabilitet. En person som svälter kommer med andra ord att fokusera på att skaffa mat, och under tiden blir andra behov temporärt mindre viktiga. Barn som tidigare har blivit varaktigt försummade känner sig osäkra på om deras grundläggande behov kommer att tillgodoses – de kan till exempel hamstra mat även när de befinner sig i en situation där de alltid får äta sig mätta när de är hungriga.

Förutom i fall av svår försummelse eller deprivation till följd av väpnade konflikter eller naturkatastrofer brukar de barn vi 3 Bowlby, 2010, s. 26–27.

4 Harlow, 1958; Harlow och Zimmerman, 1959.

5 Erikson, 1965.

6 Maier, 1969, s. 33.

7 Maslow, 1943, 1967.

102

© Författarna och Studentlitteratur

4 Den första pelaren – trygghet möter vanligtvis få sina grundläggande behov tillgodosedda. Detsamma kan emellertid inte sägas om deras behov av trygghet och stabilitet. Maslow menar att dessa behov måste tillgodoses innan man kan fokusera på de behov som återfinns högre upp i trappan, exempelvis kärlek och gemenskap.

Maslows fokus på trygghet bekräftas i traumalitteraturen. ­Greenwald hävdar att ”det viktigaste för det traumatiserade barnet är trygghet”8. Bessel van der Kolk gör följande observation: ”För att läka måste sinne, kropp och hjärna vara övertygade om att det är säkert att släppa taget”9 – barnet behöver med andra ord kunna slappna av, uppleva sig trygg och lita på de tillförlitliga. Cozolino sammanfattar den centrala roll som trygghet spelar för männi­ skans utveckling: ”Vår känsla av trygghet styr allt från vår förmåga att vara uppmärksamma, koncentrera oss och lära oss saker till våra grundantaganden om världen, framtiden och oss själva.”10

Olika aspekter av trygghet F YSISK T RYG GH ET OC H STA BI L I T ET

En ung människa som har utsatts för övergrepp, försummats eller på annat sätt tillfogats fysisk, känslomässig eller sexuell skada är i desperat behov av en skyddande miljö, men trots detta är det vanligt att socialtjänsten och andra sociala stödinsatser misslyckas med att tillgodose detta grundläggande behov. Många övergrepp sker i lönndom, bakom stängda dörrar, och när det saknas bevis är det vanligt att rättsväsendet skickar tillbaka barn till de hem och boenden där övergreppen har ägt rum. Ungdomar i familjehem eller på behandlingshem kan även utsättas för övergrepp av jämnåriga.

Omsorgspersoner kan ibland skada de barn de tar hand om, och asylsökande barn och unga lever ofta i missförhållanden och med en rädsla för att skickas tillbaka till den utsatthet de har flytt från.

8 Greenwald, 2005, s. 34.

9 van der Kolk, 2014, s. 210.

10 Cozolino, 2016, s. 182.

© Författarna och Studentlitteratur

103

4 Den första pelaren – trygghet Genom hem för vård och boende försöker man erbjuda barn och unga den trygghet och stabilitet som Maslow identifierade som ett grundläggande mänskligt behov. Men personalens skiftande arbetspass gör att barns och ungas möjligheter att utveckla en trygg anknytning till vuxna som de känner att de litar på kan bli begränsad. Till skillnad från i en välfungerande familj störs dessutom balansen i den etablerade gruppen när nya personer kommer in. Eftersom placeringar ofta görs i ett krisläge kan den nya personen ofta vara stressad och instabil. Akuta placeringar och jourplaceringar av barn som mår mycket dåligt kan ha en destabiliserande effekt på dem som är placerade mer långsiktigt på det aktuella boendet.11 Det är som om en familj hela tiden skulle adoptera nya barn.

Författarna berättar För några år sedan fick jag ett akut samtal från en social­ arbetare som var orolig över nioårige Jakobs psykiska hälsa och beteende. Jakob bodde hos sin ensamstående mamma som hade svåra alkoholproblem, och hemmet var ofta fullt av släktningar och vänner som kom och gick. Det fanns misstankar om att pojken hade blivit slagen och sexuellt utnyttjad av en eller flera av dessa tillfälliga besökare.

Socialarbetaren bekymrade sig över det faktum att Jakob blev alltmer aggressiv, ständigt hamnade i problem i skolan och flera gånger hade rymt både därifrån och från sitt hem. Hon ansåg att han behövde träffa en terapeut för att kunna ta itu med de trauman han hade upplevt i sitt liv.

Det centrala behovet för den här killen handlade dock om trygghet och stabilitet, och innan detta behov var till­godo­ sett var det osannolikt att psykoterapi skulle vara till någon hjälp för honom.

11 Clough, Bullock och Ward, 2006; Moore m.fl., 2016.

104

© Författarna och Studentlitteratur

4 Den första pelaren – trygghet Socialarbetaren kom till insikt om att högsta prioritet var att se till att Jakob fick ett hem där han kunde känna sig trygg och att hans skola fungerade som en stabil, trygg och välkomnande fristad medan man försökte arbeta med problemen inom familjen.

Howard

Hem för vård och boende erbjuder en unik möjlighet att ge ung­ domar en trygg och terapeutisk miljö, men att skapa en omgivning där de både kan leva, utvecklas och inhämta kunskap på bästa sätt är en svår utmaning. Blandningen av individer, deras komplexa behov och heldygnsvårdens organisering är bara några av de många faktorer som kräver ett effektivt ledarskap. Dessutom är det vanligt att organisationens behandlingsfilosofi undermineras på grund av att de boende har en negativ inverkan på varandra.

Det krävs uppmärksamhet från ledningens sida för att se till att såväl personal- som ungdomskulturer bidrar till en trygg miljö.12 I en omfattande studie av omsorgsmiljöer som genomfördes vid University of Michigan skilde forskarna mellan ungdomar som var antingen buoyant eller beset.13 Även om de uppvisade ett problem­ beteende var individerna i den första gruppen (buoyant) socialt kompetenta och relativt befriade från känslomässig stress. Personerna i den andra gruppen (beset) hade däremot svåra relationsproblem och var mer oroliga, utagerande eller tillbakadragna.14 Gruppinsatser kan vara högst effektiva när det gäller den första gruppen ungdomar – de som uppvisar socialiserade problem­ beteenden, exempelvis ungdomsbrottslingar. Barn och unga i den andra gruppen hamnar dock i konflikter med såväl jämnåriga 12 Bloom och Farragher, 2013; Polsky, 1962; CF Learning, 2016.

13 Gold och Osgood, 1992.

14 I en äldre psykiatrisk handbok (DSM-III) gjorde man en liknande distinktion mellan socialiserade (buoyant) och osocialiserade (beset) problematiska beteendemönster.

© Författarna och Studentlitteratur

105

4 Den första pelaren – trygghet som vuxna och kan ha svårt att anpassa sig till gruppbaserade omsorgsmiljöer.15 Alla ungdomar mår bra av att vistas i grupper av jämnåriga som har en positiv dynamik, men de som har upplevt svåra relationstrauman och uppvisar ett utagerande beteende behöver också alldeles särskilt varma relationer till förstående vuxna för att kunna ta itu med sin oförmåga att lita på andra och sina tidigare upplevelser.16 Författarna berättar Vissa av ställena jag blev placerad på kändes otrygga och oförutsägbara. På ett av dem blev jag nästan varje natt under flera veckors tid väckt av två äldre killar i en mörk och tyst korridor, och sedan utsatt för en utdragen misshandel som gränsade till tortyr. Vi kan kalla mina plågoandar för Tim och Jesper. En av sakerna de gjorde, som bokstavligen satte djupa spår, var att ta en galge av metall som de rätade ut, värmde med en tändsticka och sedan använde för att bränna in tydliga X-märken på mitt bröst.

Men att ”tjalla” eller berätta för personalen var inte ett alternativ, eftersom det skulle ha gett ytterligare bränsle åt deras grymhet. Först när Tim lämnade boendet kände jag mig stark nog att göra motstånd mot Jesper. Miss­handeln upphörde, min rädsla dämpades och ett visst mått av trygghet infann sig.

John

Barn och unga som har upplevt svåra relationstrauman utgör ofta en stor andel av dem som blir omhändertagna av socialtjänsten.

Allt fler får hjälp genom särskilda öppenvårdsprogram i socialtjänstens regi, men de med en genomgripande relationsproblema15 Gold och Osgood, 1992.

16 Brendtro och Mitchell, 2015.

106

© Författarna och Studentlitteratur

4 Den första pelaren – trygghet tik och ett allvarligt utagerande beteende utgör i dag en stor andel av dem som blir omhändertagna och placerade på låsta institu­ tioner. I dessa miljöer löper barn och unga stor risk att bli mobbade, misshandlade eller tvingade att delta i våldsamma handlingar och andra former av antisociala aktiviteter.17 Det råder allt större enighet om att traumamedveten omsorg och positiv ungdoms­ utveckling är viktiga komponenter för att bygga upp ett tryggt och respektfullt klimat mellan jämnåriga och vuxna i samband med all gruppbehandling.18 De som placerar barn och unga måste se till att de hamnar i trygga miljöer med kvalificerad personal vars bakgrund har utretts noggrant. De ekonomiskt ansvariga behöver säkerställa att man har de resurser som krävs för att erbjuda tillräcklig bemanning av kompetent personal samt att systemet för tillsyn och bakgrundskontroller fungerar som det ska.

K Ä NSL OM Ä SSIG T RYG GH ET

De flesta omsorgspersoner förstår att behovet av fysisk trygghet är viktigt. Känslomässig trygghet är precis lika viktigt, men det här begreppet är mer svårdefinierat. Att barn är känslomässigt trygga innebär att de vet att deras vuxna omsorgspersoner bekräftar, accepterar, respekterar och tar hänsyn till deras tankar, känslor och önskemål. Detta är lätt att säga, men betydligt svårare att omsätta i praktiken.

James Angelin har studerat tio hem för vård och boende i ­K anada.19 Han kunde konstatera att omhändertagna barn och unga upplever känslor som sorg, förlust, rädsla och hopplöshet, och att deras turbulenta tankar och känslor ledde till beteenden som undvikande, aggression, trots, missbruk, rymningar, destruktivitet och självskadehandlingar. Dessvärre var personalen inte lyhörd för den underliggande smärta som dessa ungdomar 17 Barter m.fl., 2004.

18 James, 2011; National Research Council, 2013.

19 Anglin, 2002.

© Författarna och Studentlitteratur

107

4 Den första pelaren – trygghet gav uttryck för. De ungas problembeteenden tenderade därför att framkalla reaktioner från de vuxna som underblåstes av deras egna känslor av irritation, frustration, rädsla, ilska eller ogillande.

Detta ledde ofta till hårda, bestraffande eller avvisande reaktioner från de vuxnas sida. Unga i familjehem eller på behandlingshem kan därför känna sig emotionellt otrygga.

John Bowlby anser att en av de största gåvor som föräldrar kan ge sina barn är att låta dem uttrycka sina känslor. Han menar att förmågan att acceptera ett barns negativa affekt utan att svara med en kränkande attityd är kännetecknande för föräldrar som främjar en trygg anknytning.20 Detta innebär naturligtvis inte att allt är tillåtet eller att vuxna ska avstå från att sätta lämpliga gränser. Det handlar i stället om att de ska vara lyhörda genom att aktivt anstränga sig för att förstå det ”inre barnets” smärta utan att dras in i en konflikt till följd av det ”yttre barnets” smärt­ uttryck.21 För att främja känslomässig trygghet behöver barn som har utsatts för ett trauma få så mycket och så användbar information som möjligt om sin aktuella situation, samt få möjlighet och hjälp att själva fatta beslut om sådant som påverkar deras liv.22 Författarna berättar Jag rådgjorde med ett HBV-hem om behoven hos Peter, en trettonårig pojke som brukade slå sönder sitt rum och förstöra sina saker när han kände sig stressad. Stressen tycktes framför allt uppkomma vid de tillfällen då hans mamma inte dök upp på de inbokade besöken. För att förebygga problemen bestämde man att personalen inte skulle berätta för Peter när mamman skulle komma, för att han inte skulle bli upprörd om hon inte kom.

20 Bowlby, citerad i Holmes, 2014.

21 Chambers och Freado, 2016.

22 Perry, 2006.

108

© Författarna och Studentlitteratur

4 Den första pelaren – trygghet Vid nästa besök hade Peter inte fått veta i förväg att hans mamma skulle komma. Besöket gick bra, men efteråt slog Peter sönder sitt rum i alla fall. När personalen frågade honom om detta sa han: ”Gör aldrig så mot mig igen!” Peter förklarade att han hellre ville känna till planerna i förväg, så att han kunde förbereda sig mentalt på möjligheten att hon inte skulle dyka upp. Han upplevde sig ha bättre kontroll över sina känslor om han kände till alla fakta, eftersom han då kunde känna sig känslomässigt trygg.

Howard

Man utgår ofta från att familjehem erbjuder en tryggare och mer omhändertagande miljö än behandlingshem, men detta är inte alltid fallet. Vissa barn upplever det som ett svek mot sin egen familj att komma nära medlemmarna i den nya familjen. Andra upplever att de närmare relationerna i ett familjehem, även i de fall familjehemsföräldrarna är varma och lyhörda människor, kan öka den känslomässiga stressen. En ung person som är på sin vakt mot vuxna kan möta orealistiska förväntningar på att anpassa sig känslomässigt till den nya familjen och att ta till sig deras värderingar och traditioner. Ett barn kan uppleva att det finns en outtalad press på att känna tillhörighet och gemenskap innan han eller hon är redo för det. Detta gäller särskilt unga människor som har fått lära sig att distansera sig känslomässigt från vuxna som har skadat dem. Dessvärre kan detta försök att skydda sig själva felaktigt tolkas som att de är reserverade och känslolösa.

Men genom att förvänta sig att barn som är rädda eller har svårt att känna tillit till andra ska ta kontakt kommer man enbart att öka deras sårbarhet och oförmåga att känna sig trygga. Som en tidigare familjehemsplacerad person uttrycker det: ”När en vuxen går fram för snabbt och säger, ’Jag tycker verkligen om dig’, då blir man bara mer stressad.”

© Författarna och Studentlitteratur

109

4 Den första pelaren – trygghet

Författarna berättar När jag tänker tillbaka på alla mina egna placeringar så inser jag att den känslomässigt intensiva och intima familjehemsmiljön fick mig att känna mig obekväm. Jag hanterade det genom att dra mig undan, vilket i sin tur ledde till att familjehemsföräldrarna avvisade mig och till att hand­ läggarna fick ett negativt intryck av mig. Detta ökade min egen rädsla för att bli övergiven och förstärkte min redan välutvecklade benägenhet att dra mig undan. På behandlingshemmen kände jag mig mer bekväm, eftersom de känslomässiga kraven där inte var lika stora och jag kunde utforska mina relationer till ett större antal vuxna i min egen takt.

Det finns naturligtvis en baksida av att distansera sig känslomässigt, som blir ett slags självmedicinering mot rädslan för att bli avvisad. Att hålla människor på avstånd för att skapa känslomässig trygghet kan underlätta på kort sikt, men att i det långa loppet undvika relationer ökar risken för psykisk och fysisk ohälsa.

John

Strategier och verktyg för att främja känslomässig trygghet diskuteras längre fram i den här boken. Det handlar bland annat om förmågan att förstå den unga personens inre värld och kunna hantera hans eller hennes utbrott på ett lugnt och tryggt sätt.

R EL AT ION EL L T RYG GH ET Efter att jag blivit omhändertagen vågade jag aldrig lita på andra.

Välmenande vuxna som närmade sig blev bortstötta och avvisade, och misslyckades ofta kapitalt.

P e r son m e d t i diga r e e r fa r e n h e t av at t va r a om h ä n de rtage n

110

© Författarna och Studentlitteratur

4 Den första pelaren – trygghet Relationstrauman skapar ett sätt att tänka som genomgående präglas av misstro, och detta kan påverka den drabbades utveckling under resten av livet.23 I många fall har de vuxna som normalt sett skulle ha skyddat barnet av olika skäl inte kunnat eller velat göra detta, och ibland är det till och med de som är orsaken till traumat.

Ett av de viktigaste målen för dem som arbetar med traumautsatta ungdomar är därför att visa dem att vuxna faktiskt kan vara pålitliga. I våra kontakter måste vi visa att vi är ärliga, öppna, pålitliga, konsekventa och att vi menar vad vi säger. Ungdomar som är på sin vakt mot sin omgivning letar ofta efter minsta tecken på att den vuxne – liksom andra personer tidigare – inte går att lita på.

Författarna berättar Jag har tydliga minnen av tioårige David, som jag träffade på min första arbetsdag på en öppenvårdsmottagning. När jag frågade honom vad han tyckte om att göra sa han att han gillade att tälta. Jag svarade att jag också gillade att tälta, och att det var något jag gärna ville göra med honom och de andra barnen.

Efter bara fem månader blev jag erbjuden att ansluta mig till ett kristeam som arbetade i ett cyklondrabbat land i södra Asien. Jag fick svår beslutsångest eftersom jag verkligen tyckte om mitt nuvarande jobb, samtidigt som jag lockades av den nya utmaningen. Jag bestämde mig till slut för att börja arbeta i kristeamet. Vid en liten avskedstillställning på boendet försökte jag förklara för barnen varför jag skulle sluta. David sa inte så mycket, men när jag sa hej då till vart och ett av barnen personligen tittade han anklagande på mig och sa: ”Du lovade att vi skulle åka och tälta.” För David var jag bara en i raden av vuxna som inte gick att lita på.

Howard 23 Erikson, 1965.

© Författarna och Studentlitteratur

111

4 Den första pelaren – trygghet John minns att den huvudsakliga källan till hans misstro mot vuxna under sin tid på olika behandlingshem var det faktum att de behandlingsassistenter och lärare som han ville tycka om och lita på när som helst kunde sluta. För att skydda sig själv från ännu mer smärta och ännu fler förluster och upplevda avvisanden drog sig John undan från vuxna – en reaktion som de flesta omsorgspersoner inte förstod.

Relationell trygghet handlar också om relationerna mellan jämnåriga. Mobbning är ett utbrett problem, även i skolor som ligger i socioekonomiskt starka områden. Omhändertagna barn och ungdomar brottas ofta med känslomässiga svårigheter och bete­ ende­mässiga problem, och behandlingshemmet riskerar därför att utvecklas till en mycket otrygg miljö.24 Detta gäller särskilt då mer sårbara individer (exempelvis personer med en funktionsnedsättning) placeras tillsammans med jämnåriga som är tuffare, eller till och med uppvisar våldsamma eller sexuellt aggressiva beteenden.

Dagens smarta telefoner och sociala medier har tillfört en ny dimension när det gäller relationell trygghet. En ung persons sovrum var tidigare en fristad som gav en välbehövlig paus från den komplicerade sociala världen, men genom internet och mobiltelefoner kan mobbning, utfrysning och anonyma påhopp nu ta sig hela vägen in i den privata sfären. Ungdomar som kanske redan är utsatta för social utfrysning och har en benägenhet att feltolka sociala signaler löper ökad risk att fara illa socialt eller känslomässigt.

Företrädare för skolor och ungdomsvårdsprogram kan tala sig varma om trygghet, men under tiden försöker unga människor orientera sig i den osäkra värld de befinner sig i. Trots det starka fokus som finns på att förebygga mobbning i skolan visar forskning att de flesta sådana insatser har liten eller obefintlig effekt eftersom de inte lyckas förändra skolans kultur eller lära ungdomarna värdet av att respektera andra.25 Genom principen om nolltolerans 24 Barter m.fl., 2004; Moore, m.fl., 2016.

25 Juvonen och Graham, 2013.

112

© Författarna och Studentlitteratur

4 Den första pelaren – trygghet säger man sig vilja skapa trygghet, men den innebär i själva verket att man exkluderar de utsatta och traumatiserade elever som mest av alla behöver vuxenvärldens stöd.26 Behandlingshem och gruppboenden styrs ofta av krav på ekonomisk effektivitet, och vid placeringsbesluten väger man kanske inte alltid in frågan om interpersonell trygghet. Personalen har ofta begränsad utbildning med tanke på de komplexa behoven hos ungdomarna. På behandlingshem för ungdomsbrottslingar har man infört avancerade säkerhetsrutiner, men dessa bygger på restriktioner och isolering som innebär att man helt uppenbart kompromissar med de boendes upplevda trygghet. I alla sammanhang där man vänder sig till barn och unga är det viktigt att skapa ett klimat präglat av trygghet för att de ska kunna läka, lära och utvecklas.

K U LT U R EL L T RYG GH ET

Termen kulturell trygghet har sitt ursprung bland maorierna i Nya Zeeland, och har tillämpats allmänt på områden som hälsa, barnomsorg och utbildning.27 Det kan definieras som att ett barn upplever att hans eller hennes kulturella identitet blir bekräftad och respekterad, även om de personer som försöker hjälpa barnet inte förstår den fullt ut.28 Kulturell trygghet är motsatsen till kulturellt trauma, som innebär att den dominerande gruppens livsstil, värderingar och övertygelser betraktas som överlägsna.

Maorierna har, liksom andra ursprungsbefolkningar och förtryckta kulturer världen över, en lång historia av sådana trauman bakom sig, och effekterna av dessa kan gå i arv i generationer.29 Utöver öppen diskriminering och uppenbara kränkningar kan den kulturella tryggheten äventyras även av mer subtila beteenden. Derald Wing Sue beskriver hur personer från diskriminerade grupper kan bli föremål för dagliga mikroaggressioner – mängder

26 American Psychological Association, 2008.

27 Wepa, 2015.

28 Fulcher, 2001.

29 Brokenleg, 2012.

© Författarna och Studentlitteratur

113

4 Den första pelaren – trygghet av såväl verbala som icke-verbala uttryck för bristande respekt.30 Personerna som ligger bakom dessa mikrokränkningar är kanske inte ens medvetna om sitt okänsliga beteende, men med tiden kan alla dessa små kränkningar försvaga den utsatta personens lärande, utveckling och hälsa.

I många länder kan man se att en oproportionerligt stor andel av barnen i särskilda omsorgsmiljöer och undervisningsgrupper kommer från så kallade minoritetsgrupper eller grupper som historiskt sett har varit förtryckta. Bland personalen är dessa populationer däremot underrepresenterade. Det är därmed uppenbart att strategier för att öka mångfalden i personalstyrkan skulle kunna hjälpa utsatta barn och unga att uppleva en större kulturell trygghet.

Alla som arbetar med barn från andra kulturer än sin egen måste utveckla en personlig lyhördhet för att kunna skapa kulturell trygghet. Det finns en omfattande litteratur som handlar om att utveckla kulturell kompetens, men det är ändå få av oss som någonsin kommer att kunna förstå en annan kultur än vår egen i grunden. Ett övertygande argument är att personer som arbetar med barn därför bör visa prov på kulturell ödmjukhet, det vill säga vara öppna för att lära sig av andra kulturer och vara uppmärksamma på sina egna fördomar.31 Ett viktigt mål i samband med personalutveckling är att se till att alla barn och unga känner sig bekväma och trygga. Exempelvis kan maträtter, musik och kläder som är välbekanta bidra till en känsla av kulturell trygghet. Det kan också handla om att fira kulturella högtider, visa kulturrelevant konst och lyfta fram mångfald i alla dess former som någonting positivt.

Det finns många andra aspekter av trygghet som har att göra med beteende och identitet. Vissa unga människor känner sig osäkra på grund av nedsättande attityder och kommentarer som handlar om kön eller sexuell läggning. Andra känner sig otrygga 30 Sue, 2010.

31 Gallardo, 2014; Ortega och Coulborn Faller, 2011.

114

© Författarna och Studentlitteratur

4 Den första pelaren – trygghet på ett andligt plan, eftersom de känner sig pressade att tro eller bete sig på ett sätt som strider mot deras känsla av moralisk trygghet.32 Vi kan konstatera att en ung människas känsla av trygghet kan äventyras av ett stort antal faktorer som kan generera oro. Det är vår uppgift att skapa trygga miljöer där vi försöker förstå och reagera på såväl de yttre som de inre källorna till otrygghet hos de unga vi möter.

Smärtbaserade beteenden och smärtbaserad respons I sin studie av ungdomar på ett antal kanadensiska behandlingshem kom James Anglin fram till att de beskrev sin inre upplevelse i termer av smärta.33 På ett likartat sätt har Perry och Szalavitz hävdat att ”utsatta barn upplever en form av smärta – och smärta gör människor irriterade, ängsliga och aggressiva”34 Alla former av känslomässig smärta har inte sina rötter i trauman eller tidiga påfrestningar, men ett trauma medför däremot alltid känslomässig smärta.

Anglin observerade att unga människor som drivs av smärtsamma känslor som sorg, oro, hopplöshet och frustration uppvisade smärtbaserade beteenden. Men snarare än att förstå och bekräfta de ungas inre smärta tenderade vuxenvärlden att svara med smärtbaserad respons. Detta fick Anglin att formulera vad han beskriver som den viktigaste utmaningen för alla som möter dessa utsatta barn och unga: ”Att hantera primär smärta utan att orsaka sekundär smärta genom bestraffande eller kontrollerande reaktioner.”35

32 Bloom och Farragher, 2013.

33 Anglin, 2002.

34 Perry och Szalavitz, 2006, s. 244.

35 Anglin, 2002, s. 55.

© Författarna och Studentlitteratur

115

Howard Bath är psykolog, fil.dr och har mer än 40 års erfarenhet av att arbeta med utsatta barn och unga. Han har bland annat verkat som barnkommissionär i Norra Territoriet, Australien, under åren 2008–2015.

John Seita är verksam som lärare i socialt arbete vid Michigan State University. Han är författare och medförfattare till sex böcker och över 50 artiklar om bland annat omhändertagande av barn.

DE TRE PELARNA I

TRAUMAMEDVETEN OMSORG Att skapa en läkande miljö ”de övriga 23 timmarna”

Hur kan vuxna möta traumatiserade barn och ungdomar på ett sätt som främjar läkning och återhämtning? Vilka terapeutiska verktyg behöver personer som inte arbetar med psykoterapi men ändå möter barn och unga vars beteenden kan vara såväl svårbegripliga som utmanande?

I den här boken presenteras ”de tre pelarna i traumamedveten omsorg”: trygghet, positiva relationer och goda copingstrategier för att hantera livets utmaningar. Författarna visar att omsorgs- och skolmiljöer som bygger på ”de tre pelarna” och kännetecknas av sunda mellanmänskliga relationer är de viktigaste ingredienserna i psykiskt läkande och återhämtning. ”De tre pelarna” utgör ett tydligt ramverk som är enkelt att använda i praktiken. Det innefattar bland annat vardagliga färdigheter som kan läras ut och åskådliggöras men som inte kräver formella kvalifikationer eller högre utbildning.

Boken riktar sig främst till dem som i sitt liv och arbetsliv möter traumatiserade barn och ungdomar. Det kan vara familjehemsföräldrar, behandlingsassistenter, lärare, boendepersonal eller föräldrar och andra närstående. De tre pelarna i traumamedveten omsorg fungerar också som en praktisk vägledning och som ett ramverk för professionella som utbildar, handleder och stöttar viktiga vuxna i utsatta barn och ungdomars vardag.

Art.nr 40145

studentlitteratur.se