9789144123875

SVENSK BOSTADSARKITEKTUR UTVECKLING FRÃ…N 1800-TAL TILL 2000-TAL

OLA NYLANDER

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access.

Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad.

Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare.

Studentlitteratur har både digital och traditionell bok­utgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 37346 ISBN 978-91-44-12387-5 Upplaga 2:1 © Författaren och Studentlitteratur 2013, 2018 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Omslag: Jens Martin/Signalera Omslagsillustrationer: Anna Hidemark och Krister Tham (ritning framsidan), Helene Johansson (författarfoto), Stadsmuseet Stockholm (svartvit bild på nödbostad), Ola Nylander (foton från Malmö och Stockholm) Layout inlaga: Mannberg grafisk form Illustrationer och foto där ej annat anges: Ola Nylander Skala 1:300 gäller för redovisade planer, om inte annat anges i bildtexten.

Printed by Pozkal/BESTingraphics, Poland 2018

INNEHÅLL

Förord 7 Inledning 9

1850–1900 Bostaden blir en politisk fråga 17 Bostadsbrist 18 Bostadsbyggande i olika former 19 Myndigheternas ansvar 21 Teknik och sanitet 22 Borgerlig bostad 25 Arbetarbostaden 32

1900–1930 Nödår och bostadsbrist 43 Egnahemsrörelsen 44 Kooperativt bostadsbyggande 47 Bostadskvalitet och tidiga utredningar 51 Nya stadsbyggnadsideal 53 Trädgårdsstaden 58 Nya bostäder – nya familjeideal 59

1930 Bostaden 73 Modernismen och staden 76 Allmännyttiga bostadsbolag 80 Barnrikehusen 80 Kostnad och behov 81

Tjocka eller smala hus 83 Kollektivhus 85 Egnahemsrörelsen förändras 87 Individ och kollektiv 88 Nya stadsplaneideal – hus i park 90 Den modernistiska bostadens typologi 94 Nya rum, nya ideal 96 Lamellhusstad 101

1940 Folkhemsbostaden 113 Staten tar ansvar för bostadsbyggandet 113 Kostnad och kvalitet 118 Grannskapsenheten 119 1940-talets bostadskvaliteter 120 Nya typer av bostäder 129 Standardproduktionen 132 Teknik, material och detaljer 136

1950 Folkhem och välstånd 143 Ökad bostadsstandard 145 Radhus 148 Kollektivhus 150 Rivning av gamla stadskärnor 151 Folkhemmets bostäder 152 Experimenthus 156 Allrummet – ett nytt bostadsrum 159 Rationellt bostadsbyggande 162 Bostäder med hög kvalitet 164

1960 Rekordåren 175 Modernismen ifrågasätts 180 SCAFT – trafiken som gestaltningsfaktor 185 Industriellt bostadsbyggande 191 Den stora skalan 195 Bostadshuset som skulptur 203 Bostadens utveckling 213

1970 Renovering i stället för sanering 225 Problem för bostadsbyggandet 227 Brukarplanering 234 Ombyggnad i stället för rivning 235 De sista miljonprogramsområdena 248 Förorter inne i stan 258 Mot traditionell stad igen 260 Tätt och lågt 262

1980 Postmodernism 273 Myndigheter och regelverket 274 Miljonprogrammet 275 Postmodernism 279 Byggkostnader och bostadsnormer 282 Ökat kollektivhusbyggande 284 De stora projekten 286 Omvandling av äldre hamn- och industriområden 289 Nya hus i äldre stadsmiljö 293 Infill 298 Bostadsmässorna 301 Flerfamiljsvillan 305

1990 Den avpolitiserade bostaden 313 Bostadsforskningen avvecklas 316 Boende och kunder 318 Miljonprogrammet 320 Kvartersstaden 321 Parkstaden 324 Nymodernism 326 Med respekt för staden 328 Hus i park 330 Trädgårdsstaden 332 Klassisk stad 335 Det attraktiva läget 342 Nya lägenheter och nya kvaliteter 344

2000- och 2010-talen Marknadsstyrt bostadsbyggande 361 Demografiska förändringar 362 Bostadsbyggandet ökar, från rekordlåga nivåer 364 Bostadsrätten – en ny faktor på bostadsmarknaden 367 Förändringar för allmännyttan 369 Bostadskostnader och bostadsbrist 370 Miljonprogrammets renovering 374 Dialogprocessen 380 Bostadshus i trä 381 Kollektivhus och alternativa boendeformer 383 Västra hamnen, Malmö 385 Hammarby sjöstad, Stockholm 397 Norra Älvstranden, Göteborg 404 Bostadsstilar och bostadsidéer 414

Svensk bostadsarkitektur – en sammanfattning 429 Noter 438 Litteraturlista 454 Person- och sakregister 460

1850–1900 Det sena 1800-talets bostadsutveckling. Bostaden blir en politisk fråga.

Det första kapitlet tar avstamp i mitten av 1800-talet. Sverige industrialiseras. I de stora städerna Stockholm, Göteborg och Malmö fördubblas invånarantalet under några få decennier. Det uppstår stor bostadsbrist, många av de som sökt sig från landsbygden till städerna och jobben tvingas bo trångt, med låg standard och ofta dyrt.

Det finns också skillnader i boende och klasstillhörighet. Kontrasterna är stora mellan boendet i de borgerliga våningarna och arbetarklassens boende i enrums­ lägenheter, eller i källare, i gårdshus och på vindar.

De dåliga bostäderna är en grogrund för ohälsa. I många städer är epidemier som kolera vanliga. När de dåliga boendeförhållandena drabbar allt fler uppmärksammas det till slut av myndigheterna, som bland annat genom bostadsundersökningar kan konstatera bristerna.

Insikten om bostadens betydelse för folkhälsan och samhällsutvecklingen är kopplad till den tekniska utveckling som sker under 1800-talets slut. Effektivare sophantering, gas och el för värme och ljus, tillsammans med utbyggnaden av vatten och va-system skapar successivt allt bättre förutsättningar för boendet.

Antal byggda bostäder per år Källa: Boverket

100000 90000 80000 70000 60000 50000 40000 30000 20000 10000

1850 ... 1900

1910

1920

1930

1940

1950

1960

1970

1980

1990

2000

2010

2020

Diagram som visar antal byggda bostäder i Sverige under 1900-talet.

Det saknas statistik över bostads­ byggandet fram till början av 1900-talet.

1850–1900 1842

Riksdagen inför obligatorisk skolgång. Varje församling måste ha en folkskola.

1862

Kommunalt självstyre införs.

1844

Karl XIV Johan dör och efterträds av sin äldste son Oscar I.

1864

Näringsfrihet införs.

Järnvägen Stockholm–Göteborg invigs.

1846

Skråväsendet avskaffas. Det blir lättare att bedriva handel.

1865

Sverige inför frihandel.

Lika arvsrätt för män och kvinnor.

”Pauperismkommitténs” bostadsundersökning i Göteborg.

1848

Karl Marx ger ut Det kommunistiska manifestet.

Stadsbrand i Karlstad. 95 procent av all bebyggelse förstörs.

Februarirevolutionen i Frankrike.

Gatukravaller i Stockholm.

1866

Ståndsriksdagen ersätts av en tvåkammarriksdag.

1850

Svensk trävaruexport expanderar. Ångsågen möjliggör rationell tillverkning av timmer.

Alfred Nobel tar svenskt patent på dynamit.

1867

Missväxt och nödår.

1853

Den första svenska telegraflinjen, Stockholm– Uppsala, öppnas.

1869

Sveriges städer får enhetliga bestämmelser i ordningsstadgan.

1856

Sveriges första järnväg, Örebro–Ervalla–Nora, öppnas för allmän trafik.

1867–69

Missväxtår: folk svälter ihjäl i Norrland.

1858

1867–93

Stor emigration till USA.

Husagan avskaffas.

1872

Karl XV dör och efterträds av sin bror Oscar II.

Ogifta kvinnor myndiga vid 25 års ålder.

1859

Charles Darwin bok Om arternas uppkomst utkommer.

1873

Skandinavisk myntunion mellan Sverige och Danmark. Riksdalern ersätts av kronan. Norge ansluter sig till unionen tre år senare.

Oscar I dör. Sonen Karl XV blir ny kung.

Den sista koleraepedemin i Sverige.

Stockholm får kommunal renhållning.

1874

Ny byggnadsstadga.

1876

Statsministerämbetet inrättas. Louis De Geer utses till Sveriges förste statsminister.

LM Ericsson startar sin verksamhet och 1892 börjar företaget sälja den första bordstelefonen.

Nikolaus Otto tar patent på fyrtaktsmotorn.

1878

Gustaf de Laval utvecklar separatorn.

Metersystemet införs i Sverige och ersätter äldre mått som fot och aln.

1879

Thomas Edison presenterar glödlampan.

Tyfusepidemier härjar i Årstadal (även 1882) söder om Stockholm.

Röda rummet, August Strindbergs debutroman, utkommer.

Sveriges första strejk bryter ut bland sågverksarbetare i Sundsvall.

1880

Sveriges första telefonnät byggs ut i Stockholm.

1881

August Palm håller sitt första politiska tal, i Malmö.

1885

Göteborg får kommunal renhållning.

1888

Stora delar av Sundsvall brinner ner.

1889

Sveriges socialdemokratiska arbetarparti bildas.

Hjalmar Branting utses till partiets ledare och blir1896 partiets förste riksdagsman.

Göteborgs stad genomför sin första bostadsundersökning.

1891

Johan P. Johansson tar patent på skiftnyckeln.

1893

Lorénska stiftelsen genomför en bostadsundersökning i Göteborg.

1894

Lorénska stiftelsen genomför en bostadsundersökning i Stockholm.

1895–96

Karl Key-Åberg genomför en stor bostadsundersökning i Stockholm.

1896

Olympiad hålls i Aten.

S. A. André försöker nå Nordpolen med luftballong.

1897

Stockholm står värd för världsutställningen.

1898

Malmö får kommunal renhållning.

Landsorganisationen (LO) bildas.

1899

Sverige har 5 miljoner invånare. Under 1800-talet fördubblades befolkningen.

Storstugan. Interiör från Göttas hus i Äskhults by, Halland.

1850–1900 Bostaden blir en politisk fråga

Under 1800-talet industrialiserades Sverige och de svenska städerna växte oerhört snabbt. År 1850 bodde tio procent av befolkningen i städerna och 1900 var andelen 20 procent. Folkskolestadgan 1842, skråväsendet upphör­ ande 1846, lagen om näringsfrihet 1864, ny teknik såsom ångkraft, bättre kommunikationer med ångbåtar och järnväg var faktorer som drev på industrialiseringen. Genom rationellare jordbruk försvann arbetstillfällen i jordbruket. Landsbygdens befolkning minskade, från 1875 och framåt, i antal.

Det fanns en stor klassmässig skillnad mellan boendet i den borgerliga våningen, över- och medelklassens hem, och arbetarklassens boende i ett eller två rum. Bostaden var vid 1800-talets inledning vanligen kopplad till arbetet, i städerna i handelsgården eller i enkla bostäder i städernas utkant. På landet bodde de som arbetade på en gård: drängar och pigor, ofta tillsammans med ägaren: bonden och hans familj. För torp och mindre © F Ö R FAT TA R E N O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

Göttas hus i Äskhult by, Halland.

En framkammarstuga där de äldsta delarna är från 1600-talet. Nuvarande plan efter en ombyggnad 1731.

På gården Göttas bodde bröderna Albin och Aron fram till 1945. Efter uppmätning 1979 av Brita von Knorring, Nordiska museet.

Kungsbacka kommunarkiv.

18

1850–1900 Bostaden blir en politisk fråga

Gård med två bostadshus. Här bodde ägaren till gården med sin familj, men även de drängar och pigor som arbetade på gården. I det mindre huset används två av rummen som brygghus och snickarbod.

Illustration ur Sigurd Erixons Svensk Byggnadskultur. Centralsvensk gård, Örke i Uppland.

gårdar var enkel- och parstugor vanliga bostadstyper. Det var bostäder där familjer ofta bodde i ett enda rum, som då fungerade som kök, matplats, arbetsplats, sovrum med mera.

Bostadsbrist

Gårdsbebyggelsens förtätning.

Den övre bilden visar hur förråds­ utrymmen (F) byggs om till gårds­ bostäder (B) i den nedre bilden.

Illustration från Rut Liedbergs Så bodde vi.

Göteborg var en av de svenska städer som genomgick en kraftfull industriell expansion genom varven och textilindustrin.

De som flyttade till Göteborg och andra städer för att söka jobb kom främst från intilliggande landsbygd. Bostäderna i staden var för dem på många sätt lika landsbygdens boende. Inflyttningen till städerna, under 1850och 1860-talen, medförde till en början en förtätning av befintlig bebyggelse.

Gårdsbebyggelsen förändrades från att vara för arbete och verksamheter till komplement för bostäderna med förråd, utedass och liknande. Sam­ tidigt omvandlades uthus, vindar, bagarstugor, brygghus och även källare till bostäder.1 I gårdshusens små enkelrum och enrumslägenheter bodde arbetarbefolkningen. Gatuhusens större lägenheter beboddes av medel- och överklasshushåll. År 1874 antogs en ny byggnadsstadga som föreskrev hus © F Ö R FAT TA R E N O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

1850–1900 Bostaden blir en politisk fråga

19

Nödbostäder 1874 i Skansen Kronan Göteborg. Ett befästningsverk från 1600-talet, som tidigare använts som fängelse.

med max fem våningar längs 18 meter breda gator. Tomten skulle disponeras så att relationen bebyggelse och gård inte översteg 50/50. Det reglerade en alltför hög exploatering.

Genom inflyttningen till städerna skapades en enorm bostadsbrist.

Stockholm växte under perioden 1895 till 1913 med 43 procent, Göteborg och Malmö med 49 procent. Göteborg var ökänt för dåliga bostadsförhåll­ anden, bland annat förekomsten av många källarlägenheter. I en tidig bostads­undersökning 1860 konstaterade stadens Sundhetsnämnd att det ”omöjligen i dessa små och låga rum kunde erhålla ens det minimum kubikfot luft som anses oundgängligt för hälsan”. När myndigheterna 1889 genomförde en ny bostadsundersökning registrerade man att det fanns uppemot 200 källar­bostäder bara i stadsdelarna Haga, Annedal och Landala. År 1889 presentera­des den Lorénska stiftelsens bostadsundersökning och där upp­ dagades förfärliga bostadsförhållanden med grova sanitära olägenheter och där stora familjer delade samma rum.2

Bostadsbyggande i olika former Som regel tog varken myndigheter eller fabriksägare ansvar för bostäder till dem som sökte sig till alla de industrier som etablerades under andra hälften av 1800-talet. Bostadsfrågan sågs som en privat angelägenhet. Undantag före­ kom på bruksorter, där det byggdes särskilda arbetarbostäder. © F Ö R FAT TA R E N O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

Fyramannahus, Slottsberget, Göteborg. Fyra enrumslägenheter på 27 kvm där fyra arbetarfamiljer tillsammans byggt eget hus.

En tillbyggd förrådsdel har byggts om till bostäder. Från uppmätning i Lindholmen, en stadsdel i Göteborg, Chalmers 1973.

20

1850–1900 Bostaden blir en politisk fråga

Kök i enkelrum från sekelskiftet 1900.

Enkel ho och kran med kallt vatten, en vedspis som kompletterats med en gasspis. Vedspisen används som värmekälla. Här finns inga särskilda beredningsytor och knappt någon förvaringsmöjlighet.

Foto: Stockholms stadsmuseum.

Planen visar en möblerad arbetarbostad i Helsingborg, från 1880-talet, med liknande kök som fotografiet till höger. Bostad för föräldrar med fyra barn och en inneboende.

Illustration från Gregor Paulssons Svensk Stad ll.

Ett sätt att lösa bostadsfrågan var att arbetare, eller ett par familjer, gick samman och byggde egna bostäder. Exempelvis byggde arbetslag vid Lindholmens varv i Göteborg egna bostäder i fyra-, sex- och åttamannahus. Husens storlek varierade beroende på hur många familjer som hjälptes åt. Husen byggdes i trä, i två våningar med källare och vind. Lägenheterna var på ett rum och kök.3 År 1872 bildades Arbetarnas byggnadsförening i Göteborg för att i egen regi bygga bostäder för uthyrning. Året efter startades en liknande verksamhet i både Norrköping och Stockholm.

Det förekom också byggande av bostäder på spekulation. Efter 1864 års lag om näringsfrihet var inte längre byggmästare en skyddad titel och många utan kompetens, drivna av ”det heta vinstbegäret” byggde dåliga bostäder. Även bostadsbyggande som välgörenhet förekom. Filantroper som Robert Dickson4 gjorde en sådan insats för att minska bostadsbristen i Göteborg.

Genom en donation grundades Dicksonska stiftelsen, vars ändamål var att: [b]idraga till befordrande af sedlighet och gudsfruktan hos arbetarbe­folk­ ningen i Göteborg och dess förstäder /…/ i första rummet till uppförande af arbetarebostäder och sedermera till och beredande af andre nyttiga och behöflige inrättningar eller anläggningar till arbetsklassens förmån.5

Mot slutet av 1800-talet utvecklades hyreshuset i arbetarstadsdelen till den vanliga boendeformen för den växande arbetarklassen. Det rörde sig ofta om stora hus, upp till fem våningar, med små enkelsidiga en- till tvårumslägenheter på ömse sidor om en mittkorridor. © F Ö R FAT TA R E N O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

1850–1900 Bostaden blir en politisk fråga

21

I mitten av 1800-talet industrialiserades Sverige. Folk flyttade från landsbygden till jobben i industrierna.

Under 1800-talet fördubblades befolkningen och i slutet av 1800-talet var bara 60 procent av befolkningen sysselsatt inom jordbruket. Bilden visar arbetsstyrkan vid Gustavsfors bruk i Dalsland.

Fotograf okänd. Privat ägo.

I Göteborg byggdes arbetarstadsdelar som Olskroken, Majorna, Masthugget, Annedal och Landala under slutet av 1800-talet. Stadsbyggnadsmönstret i dessa stadsdelar var detsamma som i övriga delar av staden. Kvarteren var tätt bebyggda med gatuhus med genomgående lägenheter, främst ett rum och kök. På gårdarna fanns mindre enkelsidiga lägenheter i gårdshus. På gårdarna fanns också uthus för förråd av olika slag och latriner. Många gårdar var mörka, och i många gårdshus var ljusförhållandena dåliga.

Trots att arbetarfamiljerna ofta var stora med många barn var lägenheterna små: endast 30–40 kvm, ett rum och kök. Det var också vanligt att man hyrde ut till inneboende. Det var inte i första hand de barnrika arbetarfamiljernas egentliga behov som styrde utvecklingen, utan ett rum och kök var ofta det enda arbetarfamiljen hade råd att hyra.6

Myndigheternas ansvar År 1894 genomfördes en bostadsundersökning av arbetarbefolkningens bostadsförhållanden i Stockholm, där Gustaf af Geijerstam studerade bostadssituationen för 300 arbetarfamiljer på uppdrag av Lorénska stiftelsen.

Geijerstam visade att arbetarefamiljerna bodde mycket trångt, ofta sex till åtta personer i samma rum. Arbetarbostäderna var dessutom dåligt byggda.

Då små lägenheter relativt sett hade höga hyror bodde arbetarfamiljerna också dyrt. Därtill gjorde den dåliga kvaliteten att arbetarbostäderna var dyra att värma upp.

© F Ö R FAT TA R E N O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

22

1850–1900 Bostaden blir en politisk fråga

Det torde ej vara för mycket sagt, om man påstår att här drives ett icke obetydligt ocker med fattigdomen.

Geijerstam, ur Anteckningar om arbetarnas bostadsförhållanden i Stockholm, 1894. 7

År 1895–96 gjorde Karl Key-Åberg en stor bostadsundersökning på uppdrag av Stockholms stadsfullmäktige. Även Key-Åbergs undersökning visade en förnedrande bostadssituation för många arbetarfamiljer. Av undersökningen framgick att 25 procent av arbetarbefolkningen var inneboende. Det kunde bo 10–15 personer per rum och 70 procent av de boende saknade den volym luft på 15–20 kbm (det vill säga ett utrymme på 2 × 3 meter med takhöjd 2,5 meter) som ansågs som miniminivå.8 Myndigheternas passiva förhållningssätt till bostadsbristen och bostadsförhållandena fick stark kritik, och med de redovisade miss­för­håll­an­dena blev bostadsfrågan en allt viktigare politisk fråga.

Fackföreningar, hyresgästföreningar, nykterhetsloger och bostadsorganisationer var exempel på olika sätt för arbetarna att kämpa sig till rättigheter och bättre villkor. År 1882 i en lokal på Brogatan, Pustervik, höll skräddaren August Palm ett tal om socialism. Det var upptakten till bildandet 1884 av Arbetareklubben i Göteborg. Det var Sveriges första socialdemokratiska organisation. Samma år bildade typograferna den första fackföreningen i Göteborg.

Teknik och sanitet Förutom trångboddheten var bostädernas låga standard en bidragande orsak till de dåliga bostadsförhållandena. Dåliga bostäder var grogrunden för sjukdomar och allmän ohälsa. Göteborgs fattiga kvarter härjades på 1850talet ”nästan varje sommar av koleraepidemier”.9 Den sista koleraepidemin i Sverige inträffade så sent som 1873.

Skitgropar I början av 1800-talet var den vanligaste lösningen på avfallsproblemet att gräva en grop inne på gården där hushållets avfall och latrin tömdes. Ovanpå gropen ställdes ett utedass. När gropen var full täcktes den över och en ny grop grävdes på annat ställe på gården. I äldre Göteborgsskildringar beskrivs hur vattenbrunnar ofta grävdes invid avskrädeshögen på bakgården Men ibland slängdes sopor också direkt på gatan, för att spolas i väg nästa gång det regnade. ”Göteborgs fattiga kvarter luktade.” 10 Men Göteborgs läge vid havet ansågs vara en fördel, då det ofta blåste och odören inte kändes lika tydligt.11 I mitten av 1800-talet konstaterade den brittiske läkaren John Snow © F Ö R FAT TA R E N O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

1850–1900 Bostaden blir en politisk fråga

23

Stora Hamnkanalen Göteborg, 1820-talet. Hamnkanalen utgjorde tillsammans med Vallgraven, kanalerna vid Östra och Västra Hamngatorna, Göteborgs kanalsystem, men också en del av stadens avloppslösning. Skitgroparna på gårdarna var ofta förbundna med enkla trärör ut till kanalerna, och där slängdes även sopor, vilket var mindre lämpligt då vattnet var näst intill stillastående.

Akvarell av Leonard Björkfelt, Göteborgs Stadsmuseum.

sambandet mellan kolera och en brunn med förorenat vatten. I slutet av 1800-talet utvecklade vetenskapsmän som Louis Pasteur och läkaren Robert Koch grunderna för den bakteriologi vars rön skapade förutsättningar för bättre vattenhygien i städerna.

Insikten om sambandet mellan avfall och sopor som bara kastades på gator och torg och sjukdomar var en bidragande orsak till att Stockholm fick kommunal renhållning 1859, Göteborg 1885 och Malmö 1898.

Innan stadens myndigheter tog ansvar för renhållningen var det ofta privata bolag som skötte exempelvis hämtning och tömning av stadens latriner.

I Göteborg fanns ett speciellt system med kalkade latriner som kallades pudretter. Under gårdarnas utedass fanns kistor som stod på räls och som varje dag drogs ut och pudrades med kalk – en desinficerande åtgärd för att minska smittorisken. Latrinkistorna tömdes av ett privat bolag på en stor depå vid Gullbergsvass, norr om staden. Där blandades latrinavfallet med kalk och såldes som gödsel till bönder som bedrev jordbruk i Göteborgsområdet.12 I stadens övreståndsbostäder fanns inte utedass på gården, utan ett torrdass inne i lägenheten. Det var först vid sekelskiftet 1900 som de stora våningarna i Vasastaden försågs med gas, vatten och avlopp. I Stockholm beräknas endast två till tre procent av samtliga bostäder 1905 ha ett eget badrum. Wc fanns redan på 1880-talet, men var då anslutna till separata septitankar. Samtidigt, i mer exklusiva hyreshus, byggdes badrum.13 Först 1909 blev det i Stockholm möjligt att ansluta wc till avloppsnätet.14 © F Ö R FAT TA R E N O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

24

1850–1900 Bostaden blir en politisk fråga

Vatten

Innan fotogenlampan fanns var det främst ljuset från härden och enkla stearinljus som var bostadens ljuskällor.

Bilden visar ett Halländskt stickgille.

Konstnär: K. Zoll. Ingår i Bilder ur svenska folklifvet, 1855.

Reproduktion: Uppsala universitetsbibliotek.

År 1862 antogs en kommunallag som innebar att stadens skötsel var stadsfullmäktiges ansvar. Städernas renhållning förbättrades. Gator upprustades, stensattes och försågs med effektivare gatljus. Redan 1859 hade ett kommunalt reningsverk tagits i bruk i Stockholm och två år senare började ett kommunalt vattenledningssystem att användas. I slutet av seklet byggdes vattenledningar, vattentorn och avvloppsnät i övriga städer i Sverige. Rinnande vatten inne i bostäderna blev normal standard i nybyggda hus under 1910- och 1920-talen.

Så sent som 1891 byttes en vattenledning gjord av urborrade trädstockar, från Kallebäcks källa till Göteborg ut mot järnrör. Vatten från källan hade sedan slutet av 1700-talet letts fram till särskilda tappställen inne i Göteborg. År 1869 fick landets städer enhetliga bestämmelser i ordningsstadgan. För renhållningen och ordningen på gatorna stod i stadgan bland annat: svinmat eller dylika ämnen, döda djur, sopor, avfall från fabriker och hant­ verk­städer eller annan orenlighet må icke i stad eller invid densamma på dess område utföras eller kastas i sjö, vik, kanal eller vattendrag eller läggas på isen därstädes. De få icke heller på gator, torg eller andra allmänna platser.15

Som en följd av den bostadsundersökning som Pauperimskommitten genomförde i början av 1860-talet bildades Göteborgs Arbetarebostads AB som 1874 byggde 89 stenhus i Göteborg med tvårumslägenheter. Standarden var hög, med bland annat rinnande vatten i köken. Det gängse var annars att dra fram vatten till en vattenkastare på gården.

Gas och el Under 1860-talet blev fotogenlampan vanlig som ljuskälla i bostaden. Innan dess var det främst ljuset från härden i köket eller stearinljus som var bostad­ ens ljuskällor.16 I mitten av 1800-talet började Göteborgs gator att lysas upp av gaslampor. Sveriges första gasverk byggdes i Göteborg 1846.17 I Stockholm togs de första glödlamporna i bruk 1877 och Brunkebergsverket började producera el 1892. Hela Stockholm var elektrifierat i början av 1920-talet. År 1926 släcktes den sista gaslampan i Göteborg.

Uppvärmningen av bostäderna skedde traditionellt med vedspisen i köket, samt kakelugnar och kaminer i varje rum. Under 1840-talet introducerades järnspisen, vilket var en stor teknisk utveckling för matlagningen i bostaden.

Under 1880-talet blev gasspisen allt vanligare.18 Rent vatten, effektivare renhållning, avloppssystem, sjukvård, liksom kontroll av matvaror skapade allt bättre levnadsvillkor i städerna. Dödlig­ © F Ö R FAT TA R E N O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

1850–1900 Bostaden blir en politisk fråga

heten, som varit betydligt högre i städerna än på landet, sjönk och var vid sekelskiftet 1900 lägre i staden.19

Kommunikationer Även transporter och kommunikationer utvecklades genom all ny teknik.

Under 1854 öppnades den första telegrafförbindelsen mellan Stockholm och Göteborg. Meddelanden som kom till en station bars ut som telegram till mottagaren. I slutet av 1870-talet började telefoner användas i Sverige: redan 1877 kopplade grosshandlare Gibson en egen telefonlinje mellan kontoret i Göteborg och Jonsered. År 1883 invigdes en 5 mil lång telefonlinje mellan Alingsås och Göteborg, och 1889 kunde man ringa från Göteborg till Stockholm.

Telefonen användes under hela 1800-talet främst av de väletablerade i samhället.

Nya och snabba kommunikationer var en förutsättning för att kunna bygga ut städerna. 1877 började de första hästdragna spårvagnarna köras i Stockholm. Två år senare – 1879 – kördes den första hästdragna spårvagnen i Göteborg, på linjen Brunnsparken–Stigbergstorget.

Borgerlig bostad Vasastaden i Göteborg Vasastaden i centrala Göteborg, från slutet av 1800-talet, är en tidstypisk stadsdel med 4–5 våningar höga stenhus med stora våningar. Inne i kvarteren i form av enkelsida gårdshus finns enklare, mindre bostäder.

Stadsdelen tillkom i den stora utbyggnaden av Göteborg som ägde rum under slutet av 1800-talet. Fästningen Göteborg, som hade börjat byggas 1621, förlorade under 1700-talet sin militära betydelse och revs under 1800-talets inledande decennier. Staden växte utanför de gamla befästningsvallarna. År 1861 anordnades Sveriges första stadsplanetävling om området söder om staden. Förslaget från andrapristagarna i tävlingen, J.G. Richert och G. Nerman, var det som genomfördes.

Vasastaden är en del av den nya stadsplanen och uppbyggd enligt kvarters­ stadens principer. Gator, torg och parker utgör de offentliga rummen som ramar in kvarteren. Inne i kvarteren finns mer privata rum. Kvarters­gränsen markeras alltid fysiskt. Hus, murar, plank, staket och häckar skiljer de offentliga rummen från de privata. Portar och portiker är de vanliga gränserna mellan gatu- och gårdsrum. En förhöjd bottenvåning förhindrar insyn från gatan in till lägenheterna på nedre plan.

Offentliga byggnader med stor allmän betydelse är placerade som fri­ liggande hus på torg eller i parker, ofta som dominerande volymer i stads­bilden. © F Ö R FAT TA R E N O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

25

26

1850–1900 Bostaden blir en politisk fråga

Vasastaden, Göteborg. Vy från Vasagatan, anlagd 1882. Mittremsan mellan alléträden användes som ridväg. Man kunde rida från Heden, antingen via Nya Allén eller Vasagatan, fram till Linnégatan och vidare till Slottsskogen.

Sektion – stenstad.

Husens socklar möter gatans trottoarer direkt.

Utsnitt Vasastaden Göteborg, en tidstypisk 1800-talsstadsdel med rutnätsplan med olika typer av gator. Mitt i bilden finns Vasagatan – en bred alléprydd boulevard. Varje kvarter är indelat i mindre fastigheter.

Då varje fastighet bebyggdes av olika byggherrar skapades en variation i stadsbilden. De större fastigheterna kom till då fastigheter slogs ihop under 1960- och 1970-talen för att man skulle kunna bygga större objekt.

Illustration ur Göteborg, Kulturhistoriskt värdefull bebyggelse, del 1.

Gaturummen är viktiga för Vasastaden. Kantstenar avgränsar trottoarerna från körytorna. Husen möter gatan direkt, utan förgårdsmark. Det finns en hierarki mellan mycket breda gaturum, såsom den alléprydda Vasagatan, och de mer vanliga 18-metersgatorna, som Erik Dahlbergsgatan och Karl Gustavsgatan. Gaturummen är tydliga och omslutna. I kontrast finns öppen­ het och stora rum i parker och platser.

Gaturummen förbinder och integrerar Vasastaden med intilliggande stadsdelar. Många av gatorna mynnar ut i platser och alléer eller leder fram till parker. Siktlinjerna är långa, och det finns en stor frihet i rörelsen i kvarters­ staden. Man kan välja olika alternativ att nå olika platser i stadsdelen.

Vasastadens stenhus med stora våningar blev bostäder för burgna Göte­ borgare. En välbevarad gatumiljö i stadsdelen där mycket få förändringar har ägt rum är Storgatan, där det började byggas tidigt på 1870-talet. På Storgatan 41 bosatte sig byggmästaren August Krüger 1877 i ett eget byggt hus, ritat av J.A. Westerberg, med fasader i nyrenässans. Byggnaden var strikt socialt uppdelad.

I bottenvåningen fanns affärs- och verksamhetslokaler. En våning upp låg piano nobile – den förnämsta våningen, och det var där Krüger med familj bodde. Det är också den våningen som har den rikaste fasaddekorationen.

Sedan avtar dekorationsmängden – liksom förnämiteten – uppåt i huset, och den enklaste och billigaste våningen var den högst upp. Gården nåddes med häst och vagn via en port från tvärgatan Chalmersgatan. På gården fanns stall, förråd och kuskbostad. Gårdshusens fasader saknade dekorationer. © F Ö R FAT TA R E N O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

1850–1900 Bostaden blir en politisk fråga

27

Storgatan, Göteborg, 18 meter bred gata omgiven av två- till sex­våningsshus från slutet av 1800-talet. Hörnhuset till vänster är Storgatan 41, i nyrenässans med rikt dekorerad fasad. Fönstren är placerade på jämnt avstånd från varandra.

Gesimser markerar de olika våningarna.

Piano nobile, en våning ovanför gatan, är extra markerad i fasaden. Där bodde husets ägare August Krüger, med familj och tjänstefolk.

Till höger hus från 1890-talet med mönstermurade tegelfasader. Fönstren är samlade och muren betonas.

Krügers hus var modernt och hans egen tiorumslägenhet var till och med utrustad med badrum. Förutom paret Krüger och deras tre barn tillhörde fyra pigor hushållet. I en lägenhet i gårdshuset bodde Krügers kusk med familj. I våningen ovanför Krüger bodde familjen Hertzman. Familjen bestod av Oscar Hertzman och hans tre barn, hans syster, en inneboende bror samt tre pigor. Bostaden är beskriven i romanen Fönstret mot allén, skriven av yngsta dottern Gurli Hertzman-Ericson. Genom romanen är det möjligt att se hur familjen använde bostaden.

Nyrenässansen var på 1870-talet en ny fasadtyp i Göteborg, med stor form­rikedom och repetitivt placerade fönster. Våningarna delades in med gesimser, och bottenvåningen rusticerades, det vill säga putsen imiterade stenblock för att skapa livfullhet och ett ljus och skuggspel i fasaderna. Fönstren fick kraftiga omfattningar med klassiskt inspirerad ornamentering.

Mitt på Storgatan ligger Vasaplatsen, som 1905 fick sin definitiva form. På en höjd i intilliggande Vasaparken placerades Göteborgs universitets pampiga byggnad som fond åt Vasaplatsen. Husen vid Vasaplatsen har lämnat nyrenässansstilen och karakteriseras i stället av den stilblandning som var populär vid sekelskiftet 1900.

Hans Hedlund som var en av de mest produktiva arkitekterna kring sekel­ skiftet 1900 ritade Storgatan 10–12. Fasaderna är uppbyggda av ”ärliga” material såsom sten och mönstermurat tegel. Fönstren är placerade i grupper med betoning av muren. Öppningarna är anpassade till rummens behov. I och © F Ö R FAT TA R E N O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

Familjen Hertzmans bostad på Storgatan 41. Rumsbeskrivningen är gjord av Kristina Söderpalm efter den beskrivning av bostaden som finns i romanen Fönstret mot allen.

Plan från För hundra år sedan.

SVENSK BOSTADSARKITEKTUR UTVECKLING FRÅN 1800-TAL TILL 2000-TAL Vad kan vi lära av historien? Svensk bostadsstandard var år 1900 sämst i Europa.

Några decennier senare, i slutet av 1960-talet, byggdes det i Sverige flest bostäder i världen, per invånare. I dag särskiljer sig det svenska bostadsbyggandet genom att ha högst produktionskostnader inom EU, och samtidigt som trångboddheten återigen ökar är vinsterna inom bostadsbyggandet rekordstora. Vad ligger bakom den utvecklingen?

Svensk bostadsarkitektur – utveckling från 1800-tal till 2000-tal handlar om hur politik, ekonomi och social ingenjörskonst har påverkat bostadens utveckling. En central fråga i boken är hur man under olika tider har förhållit sig till bostadsbrist: HSB:s diskussion på 1920-talet om behov och efterfrågan, 1930-talets barnrikehus, 1940talets satsning på kvalitet och 1960-talets på kvantitet, fram till dagens diskussion där krav höjs på att avreglera och minska i normerna, bygga mindre lägenhetsstorlekar och bygga med sämre kvalitet än vad vi tidigare gjort.

I Svensk bostadsarkitektur – utveckling från 1800-tal till 2000-tal diskuteras bostadskvalitet och olika typer av lägenhetsplaner, tillsammans med historiska lösningar på hur bostadsbristen har byggts bort, standarden höjts och lägenheternas area ökat.

Andra upplagan

Art.nr 37346

studentlitteratur.se