9789132216640

Anna Nilsson

pione s t

rna

kat

Anja Gatu

PÅ ROSENGÅRD

Älskade katt

Tidigare böcker i serien: Man lever bara nio gånger (del 1) Katt med rätt att klösa (del 2) Katten som kom in från kylan (del 3) Fixare, skräddare, katt, spion (del 4) Vår katt i Havanna (del 5)

© Text: Anja Gatu 2024 © Bild: Anna Nilsson 2024 Utgiven av B. Wahlströms Bokförlag, Stockholm 2024 Formgivning: Maria Svedberg, Happy Book Tryckt hos Livonia Print Ltd, Lettland 2024 ISBN 978-91-32-21664-0 B. Wahlströms Bokförlag ingår i Norstedts förlagsgrupp, grundad 1823

Anja Gatu

Anna Nilsson

PÅ ROSENGÅRD Älskade katt

PROLOG Snåren tätnade för varje steg hon tog. Trots det kunde inte Misch Misch sluta gå. Magen kurrade konstant och hon tänkte på all mat som skulle kunna finnas här, dit inga andra djur verkade våga gå. Villakvarteren hade alltid varit en bra plats att tigga mat på, men den senaste tiden hade det blivit sämre med bjudmaten. Människorna snålade mer. Därför var hon tvungen att leta efter föda i nya trädgårdar, där hon inte hade varit förut.

Misch Misch hade varit så upptagen med att hålla koll på var hon satte tassarna att hon inte såg växthuset som hon närmade sig. Inte förrän hon stötte nosen mot det kalla glaset stannade hon upp. Misch Misch skrek, sen vände hon på klacken och sprang så fort hon bara kunde.

Det som hon hade sett där inne ville hon aldrig se igen.

8

KAPITEL ETT – Har du sett till Salome på sistone?

Pälsa tog en klunk av sin latte och väntade på Samira Karlssons svar. De satt på Katten Jasons Kafé, som de brukade göra när de inte hade något annat för sig. Det var kallt ute och det märktes: i lokalen satt det katter vid flera av borden,

och ­Katten Jasons mjölkskummare gick varm.

Samira Karlsson skakade på huvudet. Hon hade inte träffat Salome på länge. Det var lite konstigt.

Förut hade Salome alltid dykt upp där det hände saker. Nu syntes hon plötsligt ingenstans.

– Är du orolig? frågade hon Pälsa.

– Nej, inte direkt orolig. Jag undrar bara var hon är.

Nu var det Samira Karlssons tur att ta en klunk av latten. Varm och mjuk slank den ner genom halsen och la sig som bomull i magen.

– Vi kanske ska kolla upp saken? föreslog hon. Vi har ju inget bättre för oss. Visst vet du var hennes människofamilj bor?

Pälsa nickade.

– Japp, i en av marklägenheterna nära odlings­ lotterna. Inte så långt ifrån där du bor, egentligen.

– Då drar vi dit sen. När vi har fikat klart, sa Samira Karlsson.

Luften var kall när de kom ut på gatan. Det var tidig vår och träden var fortfarande kala, men i rabatterna hade de första blommorna börjat titta upp. Ett stort 12

gäng duvor satt uppradade tätt intill varandra på ett tak och diskuterade något viktigt. De verkade inte lägga märke till de två katterna som tassade iväg mot järnvägen och odlingslotterna.

Precis som det ska vara, tänkte Samira ­Karlsson belåtet. Hon och Pälsa var kattspioner och de ­strävade alltid efter att passera obemärkt förbi. Ingen skulle tycka att det var något konstigt med två katter som var ute på en promenad.

Och det här var ju inte heller något konstigt. De skulle bara titta till sin kompis, som de inte hade sett på länge.

13

De korsade en innergård omgärdad av höga hus som skymde den svaga vårsolen. Samira Karlsson rös till. Asfalten var kall och lite fuktig mot tramp­ dynorna i skuggan. De slank runt ett hörn, gick över en parkeringsplats och stannade framför en liten ­uteplats. Det liknade huset Samira Karlsson bodde i med sin människofamilj: ett ganska högt lägenhetshus med små uteplatser på bottenvåningen.

– Här är det, sa Pälsa och pekade in i lägenheten som låg längst ner.

Samira Karlsson spanade in mellan spjälorna på staketet, men såg ingenting. Hon kom att tänka på att Salome berättat om hur många barn hennes ­människofamilj hade. Men här var det lugnt. Varken barn eller katter syntes till.

– Är du säker på att det är rätt lägenhet? frågade hon Pälsa.

– Hundra procent, sa Pälsa. Salome bor längst ut på hörnet, det vet jag. Även hon kikade in genom staketet.

– Men det ser väldigt tomt ut, medgav hon. Sist jag var här fanns det jättemånga leksaker i trädgården, nu 14

är det helt städat.

Då hörde de ett kraxande ljud. Samira Karlsson såg sig omkring. Uppe i ett av de höga träden satt en skata.

– Letar ni efter någon särskild? frågade den.

Pälsa och Samira Karlsson utväxlade en kort blick.

Det var aldrig bra att väcka uppmärksamhet. Men de var faktiskt inte här för att utreda något fall, de letade bara efter sin vän.

– Vår kompis bor här, sa Pälsa. En liten, svart kattunge. Hon bor i en familj med en massa människobarn. Har du sett till henne?

– Jag vet vilken familj du menar, sa skatan. De där barnen brukade alltid lämna sina matrester ute i ­trädgården. Men det är slut med det nu, tyvärr. De har flyttat. Jag tror att de skulle till villorna.

Kattungen Salome har flyttat till en villa på Gamla ­Rosengård med sina människor. Snart ­upptäcker hon att något skumt är på gång i kvarteret. Katter försvinner spårlöst och hemma hos Salome är det någon som stjäl mat!

Kattspionerna Samira Karlsson och Pälsa hinner knappt sätta klorna i fallet f­ örrän de upptäcker något riktigt otäckt i en av träd­gårdarna. Och det är långt ifrån den enda faran som hotar …

Del 6 i serien för dig som älskar djur och spänning.