KOMPISBRÅK OCH REKORDÅK
Läs
mer om Sophia Larsson på rabensjogren.se
© Sophia Larsson 2024
Utgiven av Rabén & Sjögren, Stockholm 2024
Omslagsformgivning: Karin Johansson
Omslagsfoto: Adobe Stock
Tryckt hos Livonia Print Ltd, Lettland 2024
ISBN 978-91-29-74596-2
Rabén & Sjögren ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823
_ Hur ska jag veta om någon gillar mig, på riktigt? frågar jag min tantbästis Biggan.
Jag kan inte ta ordet kär i min mun, trots att det är vad jag egentligen menar. Och den jag är kär i är Liam, killen som jag träffade när Biggan och jag löste ett mysterium i skejtparken i början av sommaren, och som jag har hängt med en hel del sedan dess. Biggan stannar upp i hallongrottebakandet, stoppar en bit deg i munnen och fäster en rosa hårtest bakom örat med de smöriga fingrarna.
– Du får väl fråga, säger hon.
Är hon galen? Det är precis det jag inte vågar. Jag vill att hon tar sin 73-åriga livserfarenhet och berättar om hur man kan tyda kärlekssignaler från den man gillar.
– Jag tänkte mer om man kan få reda på det utan att fråga. Trots att jag inte har sagt det där kärordet, glöder kinderna som efter en solig sommardag. Biggan vet säkert vem jag menar.
– Jaha. Nej, det vet jag inte så noga. Jag tror att Bo frågade mig om jag ville gå på dans och jag sa ja. Sen gifte vi oss, och
levde ihop i 52 år innan han dog. Vi brydde oss aldrig om att försöka tyda något. Vi sa som det var bara.
Inte blir jag klokare av att prata med Biggan. Självklart har jag googlat, det är ändå det som jag är bäst på. Det, och att skriva listor. Men trots att jag skrivit en hel lista om hur jag skulle kunna närma mig vara-ihop-frågan, känns inte internets tips rätt i magen. För allt handlar egentligen om att jag inte är säker på vad Liam tycker. Om mig. Skulle jag strula till allt genom att byta vår nyfunna vänskap mot kärlek? Jag vill nästan kräkas när jag tänker på hur fel det hade kunnat bli.
Biggan klickar ut den sista hallonsylten i kakorna och skjutsar in plåten i ugnen med en smäll. Vant rattar hon in timern på exakt rätt antal minuter.
– Jag tycker du ska fråga! Vad är det värsta som kan hända?
Saker som gör att jag är kär i Liam:
1. Han är snäll
2. Och väldigt snygg. Jag menar, blå ögon, sned framtand och lockigt hår!?
3. Han gillar Biggan
4. Supergrym på att skejta
5. Cool
Kapitel 1
Vi väntar pa våra nya kompisar Seth och Ronja utanför simhallen. De är också en del av skejtgänget som vi lärde känna i början av sommaren. Tyvärr hänger inte Liam med idag, för han måste packa till sitt skejtläger. Att satsa på en skejtproffskarriär innebär tydligen regelbundna skejtläger i andra länder på loven, en sak som helt klart ligger på Liams minuslista. Det skaver, precis som cykelstället mot mina ben just nu. Biggan gnolar och surrar den överdrivet långa kedjan varv efter varv kring elcykeln och lyktstolpen. Ljudet skär i öronen.
– Sitter den fast ordentligt, tror du? säger jag.
Jag kan inte låta bli att reta henne. Hon är supernoga med att hennes regnbågsfärgade cykel ska låsas fast ordentligt, men inte lika noga med andra saker. Som exempelvis att äta något annat än hallongrottor till frukost eller ha sånt där vanligt vitt tanthår. Biggans hår är långt och rosa.
– Du förstår Ella, vilken småtjuv som helst kan bära med sig det där fjösiga cykelstället, säger Biggan. En lyktstolpe står där den står. Jag gissar att du inte vill skjutsa hem mig på din cykel? .
Hon nickar mot min lila cykel, som troligtvis passar nioåringar bättre än den passar mig, som firat min elfte födelsedag.
– Tja! hörs en röst bakom mig.
Jag hoppar åt sidan, en hårsmån från att krocka med Seth som gör en överdrivet lång stoppsladd.
– Sorry!
Han håller upp handen i en urskuldande gest och ger sedan Biggan en klapp på axeln. Ronja som cyklar strax bakom Seth styr in framhjulet mellan spjälorna i cykelstället och gör ett graciöst skutt ner. De är ihop och ska börja i sexan snart, precis som jag.
– Är du redo för din första simlektion? frågar Ronja.
– Fett redo! säger Biggan.
Det märks att Biggan har hängt en del med Seth på skejtbanan.
Förutom att hon pratar ännu mer ungdomsspråk än vanligt, har hon också börjat använda keps.
I början av sommaren bestämde sig Biggan för att göra en bucketlista på grejer hon vill göra innan hon dör, och sedan dess har våra liv ändrats rejält. Förut brukade vi mest hänga i köket hemma hos henne, forska, googla, skriva listor, äta hallongrottor och titta på tv-deckare. Nu har Biggan lärt sig skejta och vi har löst ett detektivfall (hur gick det ens till?). Som tur är har vi högtidligt tagit i hand på att vår detektivkarriär är nedlagd för
gott. Nästa grej på Biggans lista är att hon ska lära sig simma. Ronja är nästan ännu bättre simmare än skejtare, så om någon kan lära Biggan simma är det hon. Tyvärr verkar sommaren ha gått på semester, för de senaste dagarna har det känts mer som oktober än juli. Tur att det finns badhus när man inte har lust att simma utomhus.
Även om bucketlistan bara är Biggans har jag helt klart haft nytta av den också. Ronja och Seth kan vi nog snart räkna som riktiga kompisar. Och Liam förstås. Efter Biggans ”vad är det värsta som kan hända” har jag ringt honom tre gånger. Eller ja, kanske fem. Det var som att jag först då fattade att han faktiskt skulle åka bort. Och då låser sig hjärnan och jag inte kan tänka en enda smart tanke längre.
Hela vägen till simhallen fortsätter tankarna loopa i hög fart.
Tänk om jag har sumpat min chans och inte hinner fråga Liam innan han åker? Eller är det bra att få längta lite? Jag kan inte bestämma mig för om det är bra eller dåligt, för hur mycket jag än har forskat på kärlek och känslor på senaste tiden, kan jag inte för mitt liv fatta hur jag ska kunna fråga Liam utan att dö pinsamhetsdöden flera gånger om.
– Visst är det idag Liam åker? säger Ronja som om hon kan läsa mina tankar.
Jag nickar. Varför har jag varit så dum att jag inte har pratat
med honom ännu?! Vi har ju hängt i skejtparken, ätit glass och spelat minigolf med de andra i gänget flera gånger. En gång har han till och med varit hemma hos mig. Visserligen bara för att jag skulle hämta min hjälm, men ändå.
– När kommer han hem igen? säger Ronja.
– Om typ två veckor, säger jag och försöker dölja att jag tycker att det är ungefär 13 dagar för länge.
Varför ringer han inte tillbaka?!
Det är speciellt att stå i entrén till simhallen igen. Det känns som om det gått noll dagar sedan sist vi var här och letade ledtrådar, trots att det var flera veckor sedan någon saboterade i skejtparken och jag och Biggan lyckades lista ut vem det var.
Framför oss i kön till entrékassan står ett gäng i vår ålder som kastar mössor och låtsasbråkar om en colaburk.
Seth ställer med armarna i kors, muttrar och suckar, vägrar flytta sig när stojet blir livligare och kräver mer yta. En snaggad kille blir knuffad i riktning mot Seth som snubblar till när han får honom i ryggen.
– Är du helt körd eller? Stå på din egen plats, fräser Seth och blänger surt.
Killen håller upp händerna.
– Nu får vi skärpa oss, Seth är på dåligt humör! säger han
och skrattar tillgjort samtidigt som han backar tillbaka till sina vänner.
Känner Seth honom? Jag måste komma ihåg att fråga det senare. Killen gör en ful min som Seth förmodligen inte ser. Tur det, Seth kan bli ganska arg.
Kön verkar inte röra sig framåt över huvud taget. Jag sneglar i smyg på mobilen. Varför hör inte Liam av sig?
Killen i kassan har helt slutat släppa in badgäster, istället har han en livlig diskussion med en äldre kvinna klädd i badhusets blåvita kläder. Kvinnan, som verkar vara hans chef, låter irriterad, hon pratar med hög röst så att alla hör.
– Men återigen, nej Charlie, jag kan inte ge dig ledigt sista veckan före skolstart. Vi har som mest att göra då. Nu är det färdigdiskuterat, du måste släppa in ungdomarna innan de river entrén!
Kassakillen, som verkar heta Charlie, studerar noga sina svartmålade naglar och tar extra god tid på sig bara för att reta sin chef. Hans hud är så blek att man nästan kan se rakt igenom den. Ingen jag känner är så där blek på sommaren. Kan han vara sjuk?
– Men vi har äntligen fått tag i festivalbiljetter! Jag måste få ledigt, säger Charlie och fingrar på en nagelfil som med jämna mellanrum skramlar mot kassadisken.
– Tyvärr, säger kvinnan ilsket. Det finns bara ett måste och det är att du måste släppa in badgästerna innan det blir slagsmål på riktigt.
Killen tittar trött på gänget som jagar colaburken. Med höjda ögonbryn och en suck vinkar han förbi ungdomarna.
– Riktigt fett med festivalbiljetterna, Challe! Lycka till med ledigheten, skrattar den snaggade killen som nyss ramlat in i Seths rygg. Idag ska du få se på rekordåk!
Han håller upp handen i en high five mot Charlie men får bara en trött blick som svar. När hela bråkgänget gått in viftar han lojt fram mig, Biggan, Seth och Ronja.
– Halli hallå! Jag ska lära mig simma idag, säger Biggan och smäller den hoptryckta colaburken lite för hårt i kassadisken.
Charlie rör inte en min, men tar burken i ett äcklat pincettgrepp och kastar den i pantåtervinningen bakom sig.
– Okej, muttrar han lagom intresserat och ger henne ett gult nyckelarmband.
De svarta naglarna trummar mot ett papper på disken. Det fångar mitt intresse. På pappret finns en bild på en stor simhall med stora rutschbanor, och texten i rött skriker ut något om SM i vattenrutschbana.
Jag inser att Charlie tittar på mig, så jag låtsas studera en fläck på disken istället för att tjuvläsa hans papper.
– Hej Charlie, säger Ronja.
Känner de också varandra? Tydligen, för han vänder sitt uttryckslösa ansikte mot Ronja.
– Hej. Är hon i blommigt med dig eller?
Han ger Biggans färgglada uppenbarelse ett snabbt ögonkast.
Jag lägger inte ens märke till hennes grälla färger längre, men bredvid den svartklädda och bleka Charlie är den storblommiga långklänningen väldigt iögonfallande.
– Yes, det är jag som ska lära henne simma.
– Lycka till.
Jag kan inte avgöra om han är ironisk eller verkligen menar det. Jag och Seth får också tomma blickar och gula nyckelarmband, innan vi beger oss mot omklädningsrummen.
Ett förväntansfullt pirr fladdrar runt i magen. Det ska bli
roligt att vara i simhallen med våra nya vänner, även om simbassänger egentligen inte är min favorit. Jag kan simma och så, men att åka rutschbana och sitta i bubbelpoolen är mer min grej, och det är ju inte riktigt vad vi ska göra idag. Tur att simträningen framför allt är Ronjas ansvar.
I omklädningsrummet luktar det klor och schampo. Det ligger hårstrån i de små vattenpölarna på klinkergolvet och jag kommer plötsligt ihåg att det alltid är lite äckligt i badhus. Ronja vinkar
från en plats precis vid hårfönarna som ser hyfsat torr och ren ut.
– Kom, ni kan ta skåpen bredvid mig.
Jag har precis puttat in cykelhjälmen i skåpet när telefonen ringer. Det står Liam på displayen, och hjärtat tar ett skutt. Inklämd mellan Ronja och Biggan känner jag inte för att svara.
Jag har ingen lust att skrika över hela omklädningsrummet att jag gillar honom. I och för sig fattar säkert redan Ronja och
Biggan det, även om de aldrig sagt något rakt ut. Men det känns ändå jobbigt. Så fort de lämnat omklädningsrummet ska jag låsa in mig på toaletten och ringa tillbaka.
Biggan verkar ha packat för långresa. Eftersom hennes skåp redan är fullt erbjuder jag henne att hänga in resten av grejerna i mitt. När hon ber mig att bära alla småflaskor med tvål och schampo till duschen inser jag att det där telefonsamtalet lär dröja. Men så fort de börjat sin simlektion ska jag ta min chans.
Äckliga saker i simhallens omklädningsrum:
Fjärde plats: Kalla blöta badkläder
Tredje plats: Andras gamla använda hårsnoddar
Andra plats: Strumpludd på golvet
Första plats: Äckligt hår i brunnarna
Saker jag vill göra med Liam (som inte är det minsta äcklig):
1. Ses hemma hos honom
2. Åka med honom på skejtlägret
3. Fråga om han är kär i någon (typ mig?)
Saker som jag tänker på just nu:
1. Millan är sur och (kanske) inte min kompis längre.
2. Liam är i Tyskland och (kanske) kär i Käthe Becker.
3. Nån sabbar i badhuset. (Vem och varför?)
Just nu är livet ganska rörigt. Millan är sur för att Ella börjat hänga med skejtgänget. Ellas tantbästis Biggan vill tävla i SM i vattenrutchbana, trots att hon inte ens kan simma. Och så är det Liam, som Ella verkligen gillar. Hur vet man om världens finaste kille vill bli ihop? Enligt
Biggan är det bara att fråga. Men det är inte så lätt när Liam har åkt till Tyskland på skejtläger.
Samtidigt börjar konstiga saker hända i simhallen. Kan det vara så att deckarduon Ella och Biggan har fått ännu ett mysterium på halsen?
Kompisbråk och rekordåk är en fristående fortsättning
Skejttrubbel och kärleksbubbel.
