Läs mer om Astrid Lindgren och Maria Nilsson Thore på
rabensjogren.se
astridlindgren.se
© Text: Astrid Lindgren Aktiebolag/Astrid Lindgren 1964
Texten är hämtad ur ”Vi på Saltkråkan”, utgiven på Rabén & Sjögren 1964.
Bild: © Maria Nilsson Thore 2024
Utgiven av Rabén & Sjögren, Stockholm 2024
Redaktör: Suzanne Öhman
Formgivning: Pia Hinnerud
Tryckt hos Livonia Print Ltd, Lettland 2024
ISBN 978-91-29-74513-9
Rabén & Sjögren ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823
På måndagsmorgonen vaknade Pelle tidigt av att Jumjum gnällde, och han tog honom till sig i sängen. Med nosen mot hans hals somnade valpen igen, men det gjorde inte Pelle. Det skulle vara ett vansinne att sova, när man kunde ligga vaken och vara så tvärsigenom ända ner i tårna lycksalig och veta att det där mjuka, varma, som han hade intill sig, var Jumjum, hans egen valp, tänk att man kunde få vara så hemskt förskräckligt lycklig!
Nu vaknade Jumjum, och han var genast full av liv. Han nosade Pelle i ansiktet och slickade honom och bet i hans pyjamas och skällde och bjäbbade och hoppade runt i sängen, och Pelle skrattade. Det var ett skratt så fyllt av lycka att Malin fick tårar i ögonen när hon hörde det nere i köket.
Malin beslöt att duka frukosten ute på tomten. Hennes far var vaken och höll på att klä sig inne i kökskammaren. Han sjöng medan han gjorde det.
De hjälptes åt att duka fram frukosten på trädgårdsbordet vid gaveln. Malin stod inne i köket och langade ut grejorna till Melker genom fönstret, och när allt var färdigt såg Melker sig omkring.
”Och var har jag nu mina tre små hungriga pojkar?”
De två äldsta kom nerifrån sjön. De hade varit ute tidigt och metat.
”Å, Malin, har du bakat våfflor?”
Niklas såg på sin syster och på våfflorna med innerligt välbehag.
”Ja, det har jag gjort av tacksamhet mot den här lilla snälla måndagsmorgonen, bara för att den uppför sej så fint på alla sätt.”
Melker nickade gillande.
”Tänk vad man har blivit fäst vid den här gamla skruttiga kåken”, sa Malin.
”Och så den här tomten”, sa Melker. ”Den hittar man inte maken till nånstans.”
Och de satt där och åt sina våfflor och såg på sin tomt och sin Snickargård och tyckte att alltihop var makalöst.
”Pappa, det är väl säkert att vi ska bo här jämt”, sa Pelle.
”Varenda sommar menar jag?”
”Jajamensan”, sa Melker. ”Och i dag kommer Mattsson, han har ringt och sagt till dom i handelsboden, så nu ska här äntligen bli nytt kontrakt.”
Medan Melkersons satt där och åt sin frukost var Tjorven ute på en morgontur med Båtsman. Hon gick ner till bryggan för att mata svanorna. Just när hon stod där, kom en stor motorbåt in mot bryggan, en som hon inte kände igen. Det var tre personer ombord. En av dem hade hon sett förut, det var den där Mattsson som brukade komma ett par gånger om året. Men den andra, den stora tjocka karlen med seglarmössan, han hade då aldrig varit på Saltkråkan förr och inte flickan som han hade bredvid sig heller.
”Ta hit förtampen”, sa Tjorven, och då slängde Mattsson över den till henne och hon förtöjde.
”Ser man på, vad du var duktig”, sa han med seglarmössan när han hade hoppat i land. ”Det där var minsann en riktigt bra knut!”
Tjorven skrattade.
”Knut! Det är ett dubbelt halvslag, vetja.”
”Hm”, sa han med seglarmössan. ”Och när har du lärt dej att göra såna?”
”Det har jag kunnat jämt”, sa Tjorven.
Då tog han upp en blank, alldeles ny enkrona ur fickan och gav henne. Hon stirrade häpet på den och så log hon mot honom.
”Det var bra betalt för ett dubbelt halvslag.”
Men nu hörde han inte på henne längre eller märkte henne över huvud taget.
”Kom, Lotta”, ropade han, och då hoppade flickan i land.
Familjen Melkerson älskar livet på sin ö Saltkråkan och trivs så bra på Snickargården.
”Pappa, det är väl säkert att vi ska bo här jämt”, säger Pelle.
”Jajamensan”, bekräftar hans far.
Och just idag ska Melker skriva på ett nytt hyreskontrakt! Mäklaren Mattsson är på väg till ön. Men han kommer inte ensam.
Fru Sjöblom, som äger huset, har bett Mattsson att sälja Snickargården. Snickargården är i fara och Melker har inte pengar till att själv köpa huset.
Det blir en dramatisk dag – och kommer de att hinna fram till fru Sjöblom och rädda Snickargården innan det är för sent?
En fartfylld och spännande berättelse med härliga bilder och sommarkänsla.
Läs mer om Saltkråkan