9789127823990 by Smakprov Media AB

• planera undervisningen på ett sätt som utvecklar barns förmågor • välja arbetsformer som stärker barns lust att lära

• utvärdera att undervisningen verkligen resulterar i lärande.

I förskolans vardag uppstår både planerade och spontana lärandesituationer. Med hjälp av ett undervisande förhållningssätt får du konkreta verktyg som visar hur du kan gå tillväga när ett lärtillfälle uppstår. Flera verkliga situationer från förskolan används som exempel vilket gör att boken blir ett handfast stöd som du kan använda direkt i ditt eget arbete och tillsammans med dina kollegor. Läsa, skriva och räkna i förskolan vänder sig till dig som arbetar i förskolan, inklusive rektorer och förskollärarstudenter.

LÄSA, SKRIVA OCH RÄKNA I FÖRSKOLAN – ett undervisande förhållningssätt

Läs också:

1X5A 3O5! D

ANN S. PIHLGREN

är fil.dr, lärarutbildare, förskole- och skolutvecklare i flera kommuner samt forskningsledare vid Ignite Research Institute. Hon har arbetat som förskolechef och rektor, förvaltningschef och kvalitetsutvecklare för förskola och skola. Pihlgren har bidragit med texter i Skolverkets Läslyft för förskolan och har också deltagit i framtagandet av den nya läroplansdelen för fritidshem. ANN S. PIHLGREN

hur du som arbetar i förskolan kan utveckla lärandet hos alla barn. Du får bland annat hjälp med att:

EN HÄR BOKEN FÖRKLARAR

ANN S. PIHLGREN

LÄSA, SKRIVA OCH RÄKNA I FÖRSKOLAN

Ett undervisande förhållningssätt är en förutsättning för att undervisningen i förskolan ska resultera i lärande.

– ett undervisande förhållningssätt

ISBN 978-91-27-82399-0

9 789127 823990

läsa och skriva i förskolan slutgiltig.indd 4-5

2019-12-16 16:10

INNEHÅLL PROLOG INLEDNING

7 13

Ett undervisande förhållningssätt

Förskolans vetenskapliga grund

Bokens innehåll

DEL I: UNDERVISANDE FÖRHÅLLNINGSSÄTT 1. DET UNDERVISANDE FÖRHÅLLNINGSSÄTTET

23 25

Planerade aktiviteter och att fånga lärandet i stunden

Att utgå från barnens intressen, erfarenheter och kunnande

Undervisa med flera olika angreppssätt

2. FRAMGÅNGSRIK UNDERVISNING

Framgångsrika förskollärare och lärare

Förskollärarens fem ansvar

3. FEM ANSVARSOMRÅDEN

1. Ansvar för undervisningens ämnesinnehåll

2. Aktivitetsansvar

3. Relationsansvar

4. Resultatansvar

5. Ansvar för egenutveckling och verksamhetsutveckling 86

978-91-27-82399-0_läsa, skriva och räkna_inlaga.indd 3

2019-12-17 10:11

DEL II: DIDAKTISK FÖRDJUPNING

4. LÄRANDEIDENTITET

Barns tidiga lärande

Lärandeidentitetens innehåll

5. UNDERVISA I LÄRANDEIDENTITET

104

Undervisningsmetoder för att stärka tilltron till sin förmåga att lära

104

Undervisningsmetoder för att utveckla lärandestrategier

108

Undervisningsmetoder för att utveckla kreativitet och problemlösning

121

Utvärdera undervisningens resultat

129

6. LÄSA OCH SKRIVA

133

Läs- och skrivutvecklingens progression

134

Förståelse och språklig medvetenhet

137

Tre viktiga undervisningsområden

140

7. UNDERVISA I FÖRSTÅELSE AV LÄSANDE OCH SKRIVANDE

147

Läsa 148 Berätta 161 Skriva 171

8. UNDERVISA FÖR METASPRÅKLIG UPPMÄRKSAMHET

180

Metaspråkliga aktiviteter med yngre förskolebarn

181

Metaspråkliga aktiviteter med äldre förskolebarn

186

978-91-27-82399-0_läsa, skriva och räkna_inlaga.indd 4

2019-12-17 10:11

9. UNDERVISA FÖR SPRÅKGLÄDJE OCH UPPLEVELSE AV ANVÄNDBARHET

190

Barnets perspektiv

191

Drama och lek

192

Lärandemiljön 199 En varierad undervisningsgång

201

Utvärdera undervisningens resultat

212

10. RÄKNA – UTVECKLA DEN MATEMATISKA FÖRMÅGAN 214 Matematikutvecklingens progression

214

Taluppfattning 216 Problemlösning och matematikglädje

226

11. UNDERVISA I MATEMATIK

232

Undervisa i taluppfattning

232

Undervisa i problemlösning och matematikglädje

241

Undervisningsgång i matematik

251

Utvärdera undervisningens resultat

261

12. ÖVERGÅNGEN MELLAN FÖRSKOLA OCH SKOLA

262

En röd tråd i undervisningen

262

Kontinuitet och progression

265

Gemensamma överenskommelser om undervisningens innehåll

267

Överlämna information mellan verksamheterna

269

Gemensam inskolning av barn och vårdnadshavare

276

EPILOG

281

REFERENSER

286

978-91-27-82399-0_läsa, skriva och räkna_inlaga.indd 5

2019-12-17 10:11

Till Carina Osmén som gav boken dess undertitel och till Annette Klang-Jensen, Pia Hjertström, Mimmi Forsgren, Anna Österman, Monica Åkerberg, Eva Hoas, Lena Wallin och förskolepersonalen i Falkenberg, Sollentuna och Danderyd som gjorde boken möjlig genom vår samverkan.

978-91-27-82399-0_läsa, skriva och räkna_inlaga.indd 6

2019-12-17 10:11

PROLOG

Edvin har redan hunnit bli 1 år och mamma Sofia och pappa Emanuel börjar fundera på vilken förskola de ska välja. Edvin är deras första barn och de har haft fullt upp med att vara föräldrar, så det där med förskoleplacering har fått vänta. Men nu har de börjat oroa sig, flera andra i föräldragruppen har redan ställt sina barn i kö på förskolor. Tänk om Edvin inte kommer in på en bra förskola. Det är nog dags att börja se sig omkring. Både Sofia och Emanuel vill att Edvin ska få bästa möjliga start i livet, så förskolan ska förstås vara av god kvalitet. På nätet hittar Emanuel två förskolor i närområdet som han tycker verkar trevliga och en lite längre bort som har en särskild pedagogisk profil som verkar intressant. När han skriver till dem och frågar om han eller Sofia kan komma på besök får han trevliga svar från alla tre förskolorna – de är välkomna. Sofia besöker Lekens förskola en höstlik eftermiddag. Flera barn är ute på gården och leker under de stora lönnarna som skiftar i gult och rött och som skuggar sandlåda och lekstuga. ”Välkommen!” hälsar en äldre kvinna och ler mot Sofia. ”Jag heter Eva och är förskollärare här på Leken. Du är förstås Edvins mamma?” Sofia svarar jakande och Eva tar henne med på en rundvandring i de ljusa och hemlika lokalerna. Här finns allt det som Sofia förknippar med förskola: mysiga soffor att sitta i, matbord i vuxenhöjd och barnhöjd, madrasser och kuddar att leka i, dockvrå och bygghörna och många leksaker. Eva berättar att förskolan har syskongrupper, det vill säga att flera åldrar är tillsammans. Det PROLOG

978-91-27-82399-0_läsa, skriva och räkna_inlaga.indd 7

2019-12-17 10:11

tycker personalen är det bästa sättet att arbeta, ”det blir mest likt det som barnen är med om i en familj”, menar Eva. ”Då lär man sig också ta hänsyn och de yngre kan lära mycket av de äldre barnen. Är man ensambarn som Edvin så får man ju som syskon på köpet!” Väl ute på gården igen sätter sig Eva och Sofia vid utebordet, där några av de andra i personalen sitter och delar äpplen, det är snart dags för fruktstund. Man småpratar lite om förskolans verksamhet medan barnen leker med varandra. Varje morgon har man samling där man sjunger och övar på språket, turtagning, att räkna eller annat. På föroch eftermiddagen går man oftast ut så att barnen får leka i friska luften. Eva ropar till barnen att det är dags att samlas för att äta frukt. En liten flicka ramlar och börjar gråta när hon kommer springande tillsammans med de andra barnen. En i personalgruppen lyfter genast upp henne och tröstar. Under fruktstunden skrattar och småpratar barn och vuxna. Efter en stund tackar Sofia för att hon fått vara med, och går hem. När Emanuel frågar hur besöket var säger Sofia att det verkade mysigt och ombonat. Personalen var lite äldre och det kändes tryggt. Barnen verkade mest leka och de vuxna berättade inte om så många fler aktiviteter än den dagliga samlingen. Emanuel är därför fast besluten att titta lite närmare på vilka aktiviteter som förekommer på nästa förskola, Snäckan. Här är det förskollärare Mona som möter honom i dörren och visar honom runt. Förskolan är ganska stor, den består av fyra avdelningar som har sina avgränsade lokaler. Mitt i förskolan finns ett stort rum, ”ett nav”, säger Mona leende, ”där alla kan samlas till aktiviteter och där barnen från olika avdelningar kan möta varandra och leka tillsammans om de vill.” Emanuel tycker att det verkar lite stort och rörigt. Det är svårt att förstå hur förskolan är uppbyggd. Snart hamnar han dock på grön avdelning, en avdelning för yngre barn, 1–3 år gamla. Här är lokalerna avgränsade, ljusa och utrustade med ateljé för konstnärligt skapande, med läshörna, byggmaterial, ett litet kök, vagnar att dra, käpphästar och andra leksaker. Här finns också en smartboard och en projektor och barnteckningar smyckar väggarna. På en matta på golvet samlas nu sju barn i åldern 1–3 år med förskolläraren Mona. Hon håller fram en närvarotavla med barnens namn 8

P R OLO G

978-91-27-82399-0_läsa, skriva och räkna_inlaga.indd 8

2019-12-17 10:11

och kulor på snören: ”Kommer ni ihåg vad det här är?” En flicka svarar: ”Den visar om man är här.” En pojke tillägger: ”Eller om man är hemma.” Varje barn får nu flytta kulan vid sitt namn från positionen ”hemma” till ”förskolan”. ”Var är min namn?” frågar en flicka och pekar på lappen med Sara. ”Ja, det börjar på samma bokstav som du har”, säger förskolläraren, ”men det står Sara här. Kan du hitta någon annan som börjar på S?” Flickan pekar på Sten. ”Ja, Sten börjar också på S”, bekräftar förskolläraren. Efter en viss tvekan pekar flickan på Sally. ”Just det! Sally!” säger Mona och flickan skrattar högt och flyttar sin kula. Ytterligare ett barn flyttar sin kula. ”Det var alla! Ska vi räkna hur många vi är här nu?” ber förskolläraren och alla räknar först antalet kulor och därefter antalet barn. Efter att närvaron är kontrollerad berättar Mona sagan om bockarna Bruse genom att använda en liten leksaksbro som scen samt en bit blått tyg som ån under bron, och som skådespelare tre små leksaksbockar och ett troll. Barnen är engagerade och ger ifrån sig utrop eller fyller i meningar. Emanuel lämnar förskolan Snäckan med ett bättre intryck än när han först kom in i lokalerna och när Sofia frågar hur det var berättar han entusiastiskt om sagostunden och om hur de små barnen kände igen sina egna namn på närvarotavlan. Men kanske kändes de gemensamma lokalerna lite otrygga, tillägger han. Sofia förbereder sig inför det tredje besöket genom att läsa lite på nätet om Reggio Emiliapedagogik, något som förskolan Skogsgläntan säger sig vara inspirerade av. Hon får veta att det är en pedagogik som har sitt ursprung i Italien och som utgår från att barnen är kompetenta och har mer än hundra språk som förskolan ska hjälpa dem att uttrycka på olika sätt. När Sofia träder in i Skogsgläntan blir hon ändå överväldigad. Hon ser ljusbord, bänkar med experimentmaterial, en naturvetenskaplig hörna där barnen kan experimentera, ett matematikskåp med siffror och laborativt material, och ett språkskåp som innehåller bokstäver och skrivmaterial samt en rikligt utrustad bygg- och konstruktionshörna. Det ser mer ut som en arbetsplats än som en mysig plats, tänker Sofia, men tycker också att det ser spännande ut. ”Vi försöker inte vara hemlika, det här är ju en institution”, förklarar förskollärare Magnus när han ser Sofias överraskade uttryck. ”Vi vill ge barnen möjlighet att utforska PROLOG

978-91-27-82399-0_läsa, skriva och räkna_inlaga.indd 9

2019-12-17 10:11

vid de olika aktivitetsstationerna. Vi har också olika projekt som utgår från barnens intressen. Just nu arbetar vi med ett tema där barnen utforskar byggande och konstruktion”, säger han och pekar på fotografier av konstruktioner i olika material som finns på väggarna samt på bygghörnans olika byggnadsverk. I avdelningen för yngre barn står flera barn runt ljusbordet och experimenterar med vad ljuset kan skina igenom. De använder klotsar, plastrundlar, olika sorters papper och annat. Magnus och hans kollega Pernilla finns också med vid bordet, men Sofia lägger märke till att det mest är barnen som talar och som bestämmer hur materialet ska användas. Ibland ställer någon av förskollärarna en fråga: ”Vad händer om man lägger två såna pappersbitar på varandra, syns ljuset igenom då?” Ibland frågar barnen om något: ”Kan du vika?” Kim håller upp ett papper mot Pernilla. ”Hur kan man göra för att vika?” frågar Pernilla. Kim ser konfunderat på pappret. ”Gör så här”, säger Samuel, ett annat barn, och tar Kims papper och viker det. ”Jag vet inte riktigt vilken förskola vi ska välja”, säger Sofia när hon diskuterar med Emanuel på kvällen. ”Skogsgläntan verkar ha en spännande pedagogisk idé men var det inte lite opersonligt? Jag menar, det kändes inte så mysigt. Fast de lär sig nog mycket. Men får de leka något? De fick de i alla fall på Lekens förskola.” ”Ja, det känns ju viktigt. Men får de egentligen lära sig något där, å andra sidan?” frågar Emanuel. Sofia skakar tvekande på huvudet. ”Vad tror du om Snäckan då?” säger Emanuel. ”Där verkar de ju få både leka och lära sig. Men det verkade stort och lite rörigt som helhet.” Emanuel suckar: ”Vad ska vi egentligen prioritera högst, att Edvin har roligt, att han är trygg eller att han lär sig?”

P R OL OG

978-91-27-82399-0_läsa, skriva och räkna_inlaga.indd 10

2019-12-17 10:11

Reflektionsfrågor • Hur anser du att Sofia och Emanuel ska prioritera trygghet, lek och lärande i valet av förskoleplats till Edvin? Vad är en god kvalitet på förskolan? Vad omfattar en god undervisning? • Vilken förskola skulle du råda dem att välja för Edvin, om de frågade dig? Hur skulle du motivera ditt val? Finns det någon av de beskrivna förskolorna som du skulle avråda ifrån? Varför? • Hur bör förskolepersonalen förbereda sig inför inskolningen av Edvin så att föräldrarna kan känna sig förtröstansfulla?

FÖRDJUPNING

Niss, G. (2017). Att börja i förskolan. Stockholm: Natur & Kultur.

PROLOG

978-91-27-82399-0_läsa, skriva och räkna_inlaga.indd 11

2019-12-17 10:11

978-91-27-82399-0_laĚ&#x2C6;sa, skriva och raĚ&#x2C6;kna_inlaga.indd 12

2019-12-17 10:11

INLEDNING

I samband med att Utbildningsdepartementet beslutade om revidering av läroplanen för förskolan fördes begreppet undervisning in i texten (SKOLFS 2018:50). Den nya läroplanen Lpfö 18 trädde i kraft 1 juli 2019. Själva begreppet är alltså relativt nytt i förskolan och det är på många håll föremål för utforskande reflektion: Vad är egentligen undervisning i förskolan? I styrdokumenten definieras undervisning som sådana målstyrda processer som syftar till att någon lär sig och utvecklas och som leds av en förskollärare (SOU 2002:121). I läroplanen står numera följande: Undervisning innebär att stimulera och utmana barnen med läroplanens mål som utgångspunkt och riktning, och syftar till utveckling och lärande hos barnen. lpfö 18, s. 7.

Undervisning är alltså de aktiviteter som förskolläraren1 organiserar i avsikt att det ska ske ett lärande hos barnet eller i barngruppen. Lärande är det som sker inom den som lär sig, barnet.

1 I

boken används genomgående begreppet förskollärare för att beskriva den pedagog som undervisar, eftersom Skollagen 2010:800 lägger ett särskilt pedagogiskt ansvar på förskolläraren att leda undervisningen. Resonemangen i boken är dock giltiga även för andra yrkesgrupper som undervisar i förskolan.

IN L E D N IN G

978-91-27-82399-0_läsa, skriva och räkna_inlaga.indd 13

2019-12-17 10:11

UNDERVISNING Det du gör för att åstadkomma lärande

LÄRANDE Det som sker i barnet

Figur 1. Betydelsen av begreppen undervisning och lärande.

Både begreppet undervisning och begreppet lärande kommer att behövas för att diskutera och analysera förskolans uppdrag. Vilken undervisning som ska förekomma i svenska förskolor regleras i läroplanen. Där regleras också att undervisningen i förskolan leds och planeras av förskollärare: Förskollärare ska ansvara för det pedagogiska innehållet i undervisningen och för att det målinriktade arbetet främjar barns utveckling och lärande. Förskollärare har därmed ett särskilt ansvar i utbildningen som arbetslaget genomför gemensamt. lpfö 18, s. 7.

Men läroplanen betonar också särskilt att alla i arbetslaget, exempelvis barnskötare, ska medverka till att främja barns utveckling och lärande. Det handlar i förlängningen om förskolans samhällsuppdrag. Undervisning har sedan antiken varit medel för att fostra och utbilda den unga generationen till samhällsmedborgare, i förlängningen för att skapa ett gott liv för alla medborgare. Förskollärare och lärare har samhällets förtroende att göra så. Undervisning handlar alltså också om hur vi förvaltar detta uppdrag – att stötta alla barn i lärandet. 14

IN LEDNING

978-91-27-82399-0_läsa, skriva och räkna_inlaga.indd 14

2019-12-17 10:11

I förskolans läroplan Lpfö 18 anges särskilt vikten av att utforma utbildningen så att alla barn får det stöd och de utmaningar de behöver för utveckling och lärande. I skollagen anges att förskolan och skolan har som uppgift att sträva efter att ”uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen” (SFS 2010:800, kap 1, § 4). Förskolan har alltså ett kompensatoriskt uppdrag som innebär att skapa förutsättningar för alla barn att lära sig och utvecklas. Riktigt så ser det dock inte ut i dagens svenska förskolor. Precis som i prologens exempel på tre förskolor, som föräldraparet Sofia och Emanuel besöker för att hitta en förskola till sin son, skiftar kvalitet och innehåll mellan förskolorna. Skolinspektionen (2018) menar i sin slutrapport av ett treårigt granskningsuppdrag att den brist på likvärdig kvalitet som inspektörerna fann mellan olika förskolor måste ses som ett allvarligt problem eftersom förskolans kompensatoriska uppdrag är mycket viktigt i ett alltmer segregerat samhälle. Förutsättningarna för barnen att utvecklas och lära sig skiftar alltså mellan olika förskolor. Även inom samma förskola kan barnens förutsättningar skifta eftersom de kommer med olika förutsättningar i bagaget. Det kompensatoriska uppdraget innebär att kompensera för dessa skiftande förutsättningar så att alla kan ta sig an livet och lärandet på lika villkor. Det viktigaste redskapet för att åstadkomma detta är undervisning. Genom undervisning kan förskolans personal ge varje barn förutsättningar för att lära sig och utvecklas.

Ett undervisande förhållningssätt Begreppet undervisning ska ges en vid tolkning i förskolan där omsorg, utveckling och lärande ingår och bildar en helhet (Skolverket 2013a), en helhet som utgör utbildningen i förskolan. Sofia och Emanuel och deras son Edvin, som utgör ett exempel i prologen, bör enligt läroplanen kunna få alla de tre komponenter som de önskar: trygghet, lek och lärande. I läroplanen anges också att: Undervisningen ska utgå från ett innehåll som är planerat eller uppstår spontant eftersom barns utveckling och lärande sker hela tiden. lpfö 18, s. 7.

IN L E D N IN G

978-91-27-82399-0_läsa, skriva och räkna_inlaga.indd 15

2019-12-17 10:11

Det innebär att det, jämsides med planerade aktiviteter på förskolan, finns goda förutsättningar på förskolan för situationsstyrt lärande – lärande som fångas i stunden och som är mer eller mindre planerat. Förskolans didaktik2 rör sig alltså längs en skala från att personalen i vissa aktiviteter styr både innehåll och metod genom planering, till att fånga lärandet i flykten i informella stunder där tillfällen till lärande uppstår. För att lärandet ska kunna ske i situationer som planeras eller uppstår spontant krävs ett särskilt förhållningssätt. Jag kallar det att ha ett undervisande förhållningssätt. Förskollärare och annan personal behöver känna igen när det uppstår en lärandesituation och dessutom veta hur man ska kunna gå tillväga för att barnen ska lära i situationen, ett lärandefokus i aktiviteter med dem (jfr Pihlgren 2018b). Förhållningssättet är en förutsättning för att undervisningen på förskolan ska resultera i lärande. Det handlar om att få insikt i hur man som förskollärare och personal tar ansvar för läroplanens innehåll, för aktiviteternas utformning, för relationerna i barngruppen och mellan barn och vuxna, samt för att barnen lär sig och utvecklas. Det undervisande förhållningssättet behandlas i den första delen av den här boken.

Förskolans vetenskapliga grund Skollagen (SFS 2010:800) ställer höga krav på den undervisning som ska genomföras i förskolan – den ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Det innebär att det ska finnas stöd i forskningsresultat eller utvärderingar för de metoder och arbetssätt som används. Forskningsgenomgångar visar dock att forskning om förskolans undervisningsmetoder är knapphändig (Vetenskapsrådet 2008; Håkansson & Sundberg 2012). Framför allt saknas forskning om lärandets objekt, det vill säga vad som lärs. Forskningen har mer intresserat sig för andra områden som vad verksamheten erbjuder barnen, inte vad som blir lärandeutfallet. Förskolläraren får i vissa delar alltså ganska klent stöd av 2 Didaktik

eller undervisningslära rör lärandets teori och praktik, dess organisation, vad som påverkar undervisningen och dess innehåll. Den kan röra såväl planering, metod, utvärdering och bedömning som läroplansteori och ämnesområdens struktur.

IN LEDNING

978-91-27-82399-0_läsa, skriva och räkna_inlaga.indd 16

2019-12-17 10:11

forskningen när det gäller att utveckla vetenskapligt grundade metoder för lärande. Därför kommer den här boken också att använda sig av relevant forskning från förskoleklass, fritidshem och skolans yngre år, och av beprövad erfarenhet. Dessutom pekar forskningssammanställningar på att förskolepersonal ofta saknar ämnesdidaktisk kompetens, det vill säga kompetens för att undervisa i de ämnesområden som förskolans läroplan omfattar. Pedagogerna tenderar att fokusera på barnens mognad snarare än deras lärande (Persson 2008; Williams, Sheridan & Pramling Samuelsson 2016). Även Skolinspektionen (2016a) påpekar att det finns brister i de didaktiska kunskaperna hos personalen, i synnerhet vad gäller språkutveckling och matematik. På många ställen sker liten eller ingen undervisning och personalen uttrycker osäkerhet om vad undervisning i förskolan innebär. Däremot visar Skolinspektionens rapporter att omsorgen i de flesta förskolor är mycket god (Skolinspektionen 2016b). Även om omsorg och lärande integreras i förskolans pedagogik kommer huvudfokus i den här boken att ligga på undervisning. I bokens andra del kommer jag att gå närmare in på hur undervisning i att läsa, skriva, räkna och att lära sig i allmänhet kan ta sig uttryck i förskolan för att leda till lärande. Den här boken kommer att ha forskningsoch evidensbaserad undervisning och didaktik på förskolan i fokus och kan ses som en fristående fördjupning av de resonemang som jag förde i min tidigare bok, Undervisning i förskolan (Pihlgren 2017a). Grunderna i bokens resonemang är hämtade från min egen forskning inom ramen för forskningsinstitutet Ignite Research Institute. Det handlar bland annat om följeforskning och utvecklingsarbeten i samverkan med kommunerna i Falkenberg, Sollentuna, Danderyd och Ekerö (Pihlgren & Falkenbergs kommun 2017a, b; Pihlgren & Sollentuna kommun 2017; Pihlgren 2018a), men också om ett större forskningsprojekt om undervisningsmiljöer i förskola och skola (jfr Pihlgren 2016a, 2017a).

IN L E D N IN G

978-91-27-82399-0_läsa, skriva och räkna_inlaga.indd 17

2019-12-17 10:11

Bokens innehåll Jag utgår i mina resonemang från samspelsteori med sociokognitiv, sociokulturell och sociokonstruktivistisk grund. Utfallet i förskolans praktik blir en så kallad scaffolding, en stöttande eller byggnadsställningsbyggande undervisningsmiljö, med starkt lärandeinnehåll (Pihlgren 2017a). Boken behandlar alltså inte undervisning i största allmänhet utan vill fortsatt utmana till en utveckling av förskoleverksamhetens undervisning. Boken är disponerad i två delar. I den första delen (kapitel 1–3) redogör jag för innebörden av ett undervisande förhållningssätt genom att visa på teori och praktik. Den delen bildar en grund för den andra delen (kapitel 4–12), där innehållet är mer praktiskt inriktat på undervisningen i att läsa, skriva, räkna och lära. I boken anges en rad barnbokstitlar. Dessa redovisas med författare och årtal i slutet av referenslistan. I kapitel 1, Det undervisande förhållningsättet, förklaras vad förskolläraren behöver tänka på i samband med planerade aktiviteter och för att fånga lärandet i stunden så att barnen kan stöttas i sitt lärande. Förskolläraren balanserar ett undervisningsinnehåll som tar sin utgångspunkt i läroplanen och det barnen visar intresse för, kan och har erfarenhet av, ett innehåll som både utmanar och inspirerar. Det innebär att förskolläraren måste kunna planera så att barnen blir intresserade av aktiviteterna men också så att möjligheter till lärande kan uppstå och användas. Kapitel 2, Framgångsrik undervisning, redogör för vad förskollärare och lärare som lyckas stötta barns och elevers lärande har gemensamt. Det undervisande förhållningssättet förutsätter att förskolläraren tar ansvar för barnens lärande på olika sätt under förskoledagen. Genom att värdera sin egen undervisning kan förskolläraren se sina styrkor och utvecklingsmöjligheter. I kapitel 3, Fem ansvarsområden, beskrivs förskollärarens fem ansvarsområden. Ämnesansvar handlar om att ha goda ämneskunskaper. Aktivitetsansvar beskriver hur förskollärares sätt att agera och därmed bygga upp undervisningsmiljön påverkar barnens möjligheter att lära sig. Relationsansvar innebär att den trygga lärandemiljön och förskolans lärgemenskap fokuseras. Resultatansvar handlar om att ta ansvar för att undervisning utvärderas och förbättras. Ansvar för egenutveckling 18

IN LEDNING

978-91-27-82399-0_läsa, skriva och räkna_inlaga.indd 18

2019-12-17 10:11

och verksamhetsutveckling innebär att förskolläraren själv utvecklas i sin profession och därmed kan se till att verksamheten och undervisningen utvecklas vidare. I den andra delen (kapitel 4–12) möter läsaren en didaktisk fördjupning av områdena lärandeidentitet, läsa och skriva samt räkna i förskolan, med såväl forskningsbakgrund som praktiska exempel. Tanken är att förskolläraren ska kunna återkomma till den andra delen för idéer och uppslag inför planering och genomförande av sin undervisning. Kapitel 4, Lärandeidentitet, identifierar de undervisningsområden som framstår som viktiga i forskning om barns lärandeidentitet. Barnet är tidigt beroende av en positiv inställning till sig själv som lärande varelse, tilltro till sin egen förmåga, för att vilja ta sig an lärandet. Barnet behöver också lärandestrategier för hur det ska gå tillväga. Kreativitet och problemlösning är andra viktiga förmågor som stärker lärandet. I kapitel 5, Undervisa i lärandeidentitet, beskrivs undervisningsmetoder och verktyg för att stärka barns lärandeidentitet. Det handlar bland annat om hur förskolläraren återkopplar, hur lärandet synliggörs för barnen, hur språket används samt hur gruppen tillsammans kan lära i en lärgemenskap. Lärandeidentiteten är sällan målet med undervisningen utan arbetssätten används för att samtidigt utveckla barnens kunnande inom andra ämnesområden. Kapitel 6, Läsa och skriva, presenterar den tidigare läs- och skrivutvecklingen genom forskning och teorier. Tre undervisningsområden är viktiga för undervisningen i att läsa och skriva i förskolan: metaspråklig uppmärksamhet som innebär att barnet inser hur språket är uppbyggt, förståelse som innebär att barnet förstår innehåll och former för läsande och skrivande, och språkglädje och upplevelse av användbarhet som innebär att barnet känner lust och glädje i att leka med språket och att använda det. Den sista punkten är väsentlig för att barnet ska ta sig an det hårda arbete som krävs för att lära sig läsa och skriva. Kapitel 7, Undervisa i förståelse av läsande och skrivande, är det första kapitlet om undervisningsmetoder och verktyg för att stärka barns literacy (litteracitet) och utveckling mot läsande och skrivande. Det visar på hur högläsning av skönlitteratur och sakprosa kan planeras och genomföras, hur förskolläraren kan berätta sagor och hur barnen kan hitta IN L E D N IN G

978-91-27-82399-0_läsa, skriva och räkna_inlaga.indd 19

2019-12-17 10:11

på sagor tillsammans samt hur eftertänksamma dialoger kan fördjupa förståelsen för textens idéinnehåll och kopplas till de egna erfarenheterna. Det visar också på undervisningsformer för att skriva. Här, liksom i de nästkommande två kapitlen, är språkutveckling i fokus. Kapitel 8, Undervisa för metaspråklig uppmärksamhet, beskriver undervisningsmetoder och verktyg för att stötta barns utveckling av den tekniska förståelsen för språkets beståndsdelar. Den metaspråkliga undervisningen kommer att omfatta hur man rimmar och lyssnar samt hur man delar upp meningar och ord och sätter samman dem. Kapitel 9, Undervisa för språkglädje och upplevelse av användbarhet, behandlar hur förskolan kan stötta så att barnet ser den egna nyttan och glädjen med att kunna läsa och skriva. Här handlar det om barns egen produktion, lek, fantasi och drama. Kapitlet summerar hur lärandemiljön kan stödja språkutvecklingens alla delar, hur förskolläraren kan agera förebild i literacy, hur undervisningens resultat kan följas upp och hur arbetsformerna i det språkutvecklande innehållet kan integreras med andra ämnesområden i en arbetsgång för en vecka och för ett längre tematiskt projekt. I kapitel 10, Räkna – utveckla den matematiska förmågan, presenteras den tidiga matematiska utvecklingen genom teori och forskning. Barnet utvecklar sin matematiska förmåga efter hand och förstår alltmer av det logiska system som matematiken utgör. Två undervisningsområden är särskilt viktiga: taluppfattning och problemlösning och matematikglädje. I kapitel 11, Undervisa i matematik, förmedlas hur barnens matematiska förmåga kan stöttas med undervisning. De områden som kommer att beröras är taluppfattning som är inriktad på teknisk matematikkunskap, och problemlösning och matematikglädje som är inriktad på att förstå matematikens användning, på att matematisera. I kapitel 12, Övergången mellan förskola och skola, behandlas nödvändiga förutsättningar för att barnen ska fortsätta i undervisningssystemet med glädje och tillförsikt. Det är pedagogernas ansvar att samverka och överlämna information mellan verksamheterna så att barnen möter kontinuitet och trygghet i rutiner men samtidigt utmaning och progression i lärandet. Det kräver bland annat samverkan och profes sionella överlämningar mellan verksamheterna. 20

IN LEDNING

978-91-27-82399-0_läsa, skriva och räkna_inlaga.indd 20

2019-12-17 10:11

Till slut, i Epilogen, reflekterar jag över bokens innehåll och förskolans uppgift utifrån tankar som aktualiserats under skrivandet och i samband med föreläsningar för förskolepersonal. Det är ett avslut som avser att bjuda in till fortsatt reflekterande och dialog. Boken vänder sig främst till förskollärare under utbildning och till redan yrkesverksamma arbetslag. Varje kapitel (och även vissa avsnitt) avslutas med reflektionsfrågor som kan användas i utbildning eller för kollegiala diskussioner om texten. Vissa är också tänkta för personlig reflektion. De är inte tänkta som kontrollfrågor utan är problematiserande och utforskande till sin karaktär för att öppna för en dialog om kapitlets innehåll. I slutet av varje kapitel ges också förslag på fortsatt läsning inom det område som behandlats.

Bilagor på webben Till boken finns dessutom tre bilagor som placerats på en sida på webben: nok.se/lasaskrivaochrakna. Bilaga A ger en sammanfattning av de professionella begrepp som boken behandlat. Bilaga B innehåller verktyg som förskollärare och barnskötare kan använda för att göra en egenvärdering av sitt undervisande förhållningssätt. Bilaga C innehåller tre matriser med kvalitetsindikatorer för observation och utveckling av undervisningen och dess resultat.

Reflektionsfrågor I denna inledning talar jag om ett undervisande förhållningssätt. • På vilket sätt kan ett sådant förhållningssätt hos personalen utveckla förskolans verksamhet och barnens lärande? • Finns det några risker med ett sådant förhållningssätt?

FÖRDJUPNING

Pihlgren, A. S. (2017). Undervisning i förskolan – att skapa lärande undervisningsmiljöer. Stockholm: Natur & Kultur.

IN L E D N IN G

978-91-27-82399-0_läsa, skriva och räkna_inlaga.indd 21

2019-12-17 10:11

978-91-27-82399-0_laĚ&#x2C6;sa, skriva och raĚ&#x2C6;kna_inlaga.indd 22

2019-12-17 10:11

1X5A 3OB! DEL I: UNDERVISANDE FÖRHÅLLNINGSSÄTT

Den första delen av boken beskriver det undervisande förhållningssättet i teori och praktik: lärandefokus i planering, aktiviteter,

utvärdering och egenutveckling. Förhållningssättet bör finnas i

planerade pedagogiska aktiviteter och när lärande fångas i flykten. Viktiga slutsatser är att förskollärare behöver förstå hur de ska agera för att lärande ska ske, det som kan betecknas som ett

undervisande förhållningssätt. Här presenteras också hur förskollärare och barnskötare kan utvärdera de egna styrkorna och

utvecklingsmöjligheterna i undervisningen för att ta ansvar för

att utveckla sin undervisning vidare. De resonemang som förs i den här delen bildar en grund för det som i bokens andra del kommer att exemplifieras inom områdena läsa, skriva, räkna och lära.

PEDAGOGISKA T E O R IE R I F Ö R S K O L A N S P R A K T IK

978-91-27-82399-0_läsa, skriva och räkna_inlaga.indd 23

2019-12-17 10:11

D E L I - TEORIER OM UNDERVISNING OC H L Ä R A N D E

978-91-27-82399-0_läsa, skriva och räkna_inlaga.indd 24

2019-12-17 10:11

DET UNDERVISANDE FÖRHÅLLNINGSSÄTTET Ett förhållningssätt är ett sätt att tänka, känna, agera och reagera (Egidius 2018). Ett professionellt förhållningssätt innebär exempelvis att man fokuserar på det yrkesmässiga i relationer. Det sätt en person agerar på i olika situationer är ett resultat av kunskaper, färdigheter och förhållningssätt. Ett undervisande förhållningssätt är alltså något man som förskollärare alltid bär med sig i relation till barnen i de aktiviteter som genomförs på förskolan, och till sina kollegor. Det är en del av den professionalitet som yrket innebär och som man skaffar sig utifrån kunskaper och erfarenheter. Förhållningssättet kommer att styra hur man agerar i situationen. Det kan illustreras med följande lunchsituation på förskolan Ugglan:3 De äldre barnen har hämtat mat och sitter nu runt bordet och pratar. Elsa, en förskollärare, sitter också vid bordet. Barnen pratar med varandra medan de äter. Elsa deltar inte mycket i samtalet men hjälper till när någon behöver en bit hushållspapper, ett nytt bestick eller något liknande. En gästande förskollärare blir anvisad en tom plats vid bordet, hon hämtar mat och sätter sig. Efter en stund vänder sig ett barn till den nytillkomna förskolläraren och frågar: ”Vad heter du?” ”Jag heter Marie. Vad heter du?”

Alla situationer som används som exempel i boken är verkliga observationer från forskningsoch utvecklingsprojekt. Namn på personer och förskolor är fingerade. 1. DET UNDERV IS A N D E F Ö R H Å L L N IN G S S ÄT T E T

978-91-27-82399-0_läsa, skriva och räkna_inlaga.indd 25

2019-12-17 10:11

”Gissa!” svarar flickan och ler mot Marie. Övriga barn följer intresserat det som händer. ”Oj då, det var svårt”, svarar Marie. ”Kan du inte ge mig första bokstaven? Vad börjar ditt namn på?” Flickan svarar M. ”Som jag! Mitt namn börjar ju också på M: Marie. Men du heter nog inte Marie … Kanske Mimmi? Det såg jag att det stod ute bland klädhängarna.” ”Det är rätt!” ropar Mimmi och skrattar tillsammans med flera av de andra barnen. Fler barn ber Marie gissa deras namn. Hon ber då om första bokstaven i namnet och om hon inte klarar av att gissa namnet ber hon om fler bokstäver. Leken fortsätter med barnens föräldrars namn. När ett barn inte vet vilka bokstäver som finns i namnet hjälps alla runt bordet åt att ljuda. Gissningsleken fortsätter under hela lunchstunden. Observation 1. Förskollärare Elsa och Marie i samspel med de äldre barnen under lunch på förskolan Ugglan.

De två förskollärarna har olika förhållningssätt under måltiden. Elsa, som känner barngruppen, deltar inte i samtalet vid bordet. Kanske tänker hon att barnen för ett utvecklande samtal på egen hand och vill inte störa dem i interaktionen, kanske ser hon helt enkelt situationen som en måltid, inte som en potentiell undervisningssituation. Marie å sin sida, som är ny för barngruppen, bjuds ganska snabbt in i samtalet av barnen. Varför bjuds Marie in och inte Elsa? Kanske beror det på att Marie är ny och spännande, kanske beror det på att barnen redan vet att Elsa inte kommer att delta på det lekfulla sätt som de önskar. Marie däremot deltar och utvecklar leken tillsammans med barnen. Samtidigt som de leker och bekantar sig med varandra övar de också bokstavskunskap och att ljuda. Hon leker tillsammans med barnen men har också språkutveckling i fokus och utmanar barnen att ljuda och lyssna på ett sätt som de kanske inte skulle ha gjort om de själva skulle ha fört samtalet. Maries undervisande förhållningssätt stödjer det lekfulla lärandet. Den vuxnes deltagande gör troligen också att leken pågår längre än den annars skulle ha varat – barnen tycker ofta att det är roligt när de vuxna deltar lekfullt. 26

D E L I UNDERVISANDE FÖRHÅLLNINGS S ÄT T

978-91-27-82399-0_läsa, skriva och räkna_inlaga.indd 26

2019-12-17 10:11

Planerade aktiviteter och att fånga lärandet i stunden Ett undervisande förhållningssätt är en viktig förutsättning för att undervisningen i förskolan ska resultera i lärande i barngruppen. Det bör finnas både i planerade pedagogiska aktiviteter och när personalen fångar upp barnens spontana händelser och upplevelser som lärandetillfällen. Läroplanen anger att: Utbildningen ska ta sin utgångspunkt i läroplanen och det barnen visar intresse för samt i det kunnande och de erfarenheter som barnen tidigare har tillägnat sig. Den ska kontinuerligt utmana barnen vidare genom att inspirera till nya upptäckter och kunskaper. lpfö 18, s. 6.

Förskolläraren ska balansera ett undervisningsinnehåll som tar sin utgångspunkt i läroplanen och det barnen visar intresse för, kan och har erfarenhet av, ett innehåll som både utmanar och inspirerar. Det kan tyckas komplext och till och med motsägelsefullt. Hur ska det gå till? Det reds ut i det här kapitlet.

Planera undervisningen Skollagen (SFS 2010:800) lägger ett särskilt ansvar på förskollärarna när det gäller att ansvara för att undervisningen sker i riktning mot läroplansmålen (SFS 2011:326). Det innebär alltså att förskollärare har ett utökat uppdrag, jämfört med övrig personal, att se till att verksamheten planeras och utvärderas. Samtidigt har alla i personalgruppen ansvar för att barnen får del av det utbildningsinnehåll som beskrivs i läroplanen. All personal bör kunna genomföra de planeringar och uppföljningar som personalgruppen enats om, även om förskollärarna ansvarar för att planering och uppföljning sker mot läroplanens mål. Planering svarar på hur undervisningen ska organiseras för att ge ett gott lärande. Man kan göra en planering för förskoleverksamhet på många olika sätt. En planering bör ge svar på några didaktiska frågor: Vad ska barnen lära? Varför är just detta lärandeinnehåll viktigt för barnen? Hur 1. DET UNDERV IS A N D E F Ö R H Å L L N IN G S S ÄT T E T

978-91-27-82399-0_läsa, skriva och räkna_inlaga.indd 27

2019-12-17 10:11

ska det ske på bästa sätt? och Hur vet vi att undervisningen lyckats så att barnen lärt sig det vi har tänkt? Ett sätt att göra en tydlig och strukturerad förskolepedagogisk planering, en FÖPP, är att använda backward design, baklängesplanering (Wiggins & McTighe 2011). Planeringsmodellen är utarbetad med hjälp av forskning om vilka delar personalen behöver tänka igenom i planeringen för att aktiviteterna ska stödja lärandet. Planeringen tar sin början i områdets syfte och i vilka långsiktiga mål som ska nås, varför dessa mål är viktiga och vad barnet ska tänkas kunna göra med den erhållna kunskapen, färdigheten eller kompetensen. Man börjar alltså baklänges, genom att fundera över vad det önskade slutresultatet ska vara och hur det ska utvärderas, innan aktiviteterna planeras: • Målområde (vad?) • Syfte (varför?) • Utvärdering (hur vet vi att vi lyckats?) • Aktiviteter (hur?) Planeringen genomförs alltså i tre huvudsteg där målområde, utvärderingssätt och aktivitetsplan definieras i den ordningen (Pihlgren 2017a):

1. Målområde: Vad ska barngruppen lära sig, förmå, förstå? a. Syfte (generativ idé): Varför är just den här kunskapen viktig för människan i världen? b. Mål: Från Lpfö 18. c. Barnens intressen, kunnande, erfarenheter: Vad av barnens intressen, kunnande och erfarenheter kan integreras i målområdet? Vilket tema eller projekt ska presenteras för barnen? d. Förståelse: Vad ska barngruppen förstå efteråt? e. Förmågor: Vilka förmågor ska barngruppen utveckla? f. Förskollärarens förhållningssätt: Vilka förhållningssätt behöver förskolläraren ha i aktiviteten för att lärande ska ske i barngruppen?

D E L I UNDERVISANDE FÖRHÅLLNINGS S ÄT T

978-91-27-82399-0_läsa, skriva och räkna_inlaga.indd 28

2019-12-17 10:11

2. Utvärdering: Hur vet vi att vi bidrar till barnens lärande och förståelse? a. Kriterier: Vad ska utvärderas? b. Utvärderingssätt: Hur (och när) ska utvärderingen genomföras? 3. Aktivitetsplan: Hur ska området påbörjas? Vilka tankar om eventuell fortsättning har vi? a. Aktiviteter: Vilka aktiviteter genomförs? b. Formativ uppföljning: Hur följs barnens idéer, hypoteser, tankar och teorier upp för att påverka fortsatt undervisning/tema? c. Lärandemiljö: Vilken kontext är mest meningsfull? i. Hur används kontexten, miljön, för att stärka lärandet? ii. Vilka material och tekniker används? iii. Hur kommer barnen att uppmuntras till att samverka, samarbeta i lärande och lära varandra?

Att planera tillsammans i personalgruppen är ett effektivt sätt att få syn på vad man redan gör och hur det kan beskrivas. Diskussionerna om hur planeringen ska utformas höjer kompetensen i personalgruppen och stärker personalens förmåga att också känna igen de informella processer som kan uppkomma spontant i vardagen. I boken Undervisning i förskolan (Pihlgren 2017a) ges en utförligare förklaring till vad som kan ingå i en förskolepedagogisk planering (se förslag till fördjupning i slutet av kapitlet). Forskning visar att barnen behöver möta samma lärandeinnehåll under flera tillfällen, men utspridda över tid för att kunnande och förmågor ska lagras i långtidsminnet på ett sätt som gör att barnet kan använda sig av det (jfr Wiliam 2019). Det innebär att förskolläraren kan behöva återkomma till samma kunskapsinnehåll vid flera tillfällen under året och under barnets förskoletid. På vissa områden kan det alltså vara bra att ha en mer långsiktig planering för året i form av ett årshjul eller ett kalendarium. På så sätt kan man tillsammans fundera över när olika områden ska behandlas för att kunna ge progression i lärandet över tid. 1. DET UNDERV IS A N D E F Ö R H Å L L N IN G S S ÄT T E T

978-91-27-82399-0_läsa, skriva och räkna_inlaga.indd 29

2019-12-17 10:11

När lärandet är situationsstyrt och fångas i stunden De didaktiska frågor som styr en planerad undervisningsaktivitet är som tidigare nämnts: Vad ska barnen lära? Varför är detta lärandeinnehåll viktigt för våra barn? Hur ska det ske på bästa sätt? och Hur vet vi att vi lyckats så att barnen lärt sig det vi har tänkt? Men när lärandet uppstår i situationen har det kanske inte planerats i förväg. Eftersom verksamheten också ska ge utrymme för spontant lärande kan målområden inte alltid identifieras i förväg. Verksamheten ska vara öppen för barnen att påverka och barnen ska kunna styra delar av innehållet utifrån situationer och intressen som uppstår. Barn och personal utforskar vad olika aktiviteter och situationer handlar om och vad man kan lära sig av dem, de ställer sig frågan: Vad är det här? Tillsammans utforskar man också vad som är möjligt att göra utifrån aktiviteten eller situationen: Vad kan det här bli? (Löfdahl, Saar & Hjalmarsson 2011). Frågan Vad kan det här bli? är en viktig del av förskollärarens undervisande förhållningssätt. Den hjälper förskolläraren att i den spontant uppkomna stunden definiera vad målet med situationen skulle kunna vara och hur detta kan kopplas till läroplansinnehållet (jfr figur 2).

Intressera barnen för nya områden

Barnens intressen, kunnande och erfarenheter

FÖPP Förskolepedagogisk planering

LÄROPLANEN

KUNNANDE

Situationsstyrt lärande – fånga lärandet i stunden Fånga upp barnens intressen

Figur 2. Barnens intressen i planerat och i situationsstyrt lärande.

D E L I UNDERVISANDE FÖRHÅLLNINGS S ÄT T

978-91-27-82399-0_läsa, skriva och räkna_inlaga.indd 30

2019-12-17 10:11

Förskolans undervisning rör sig alltså över en skala från att personalen i vissa aktiviteter genom planering styr både innehåll och metod, till att fånga lärandet i informella stunder där tillfällen till lärande uppstår. Detta situationsstyrda lärande kan ske genom att förskolläraren deltar i barnens aktivitet, själv är en förebild eller uppmärksammar barnen på något som händer och inbjuder dem till samtal om det (jfr Hansen Orwehag 2013). Ett exempel på när en förskollärare fångar lärandet i situationen är observation 1 där förskolläraren Marie utvecklar en gissningslek med bokstäver tillsammans med barnen. Marie ser att gissningsleken kan utvecklas till en språkutvecklande stund samtidigt som barnen uppfattar det som en lek. En utflykt med barngruppen kan ge upphov till en rad lärandetillfällen att fånga i flykten men utflykten behöver inte nödvändigtvis leda till lärande. Om förskolläraren, kanske tillsammans med barnen, funderar över vilka platser som kommer att ge förutsättningar för att lärandesituationer kan uppstå, exempelvis platser med rikt djurliv, med flera olika biotoper att utforska och med spännande miljöer att undersöka, är chanserna att lärande kan fångas i flykten större. Om ryggsäcken packas för att kunna hantera olika behov som kan uppstå – utrustning som exempelvis luppar, lärplatta med sökfunktion, plastburkar, snören, spade, mäthjul, våg, böcker om djurarter och växter och annat – är förutsättningarna goda för att kunna vidareutveckla situationer och intressen som uppstår till värdefullt lärande, till exempel en orm som slingrar sig fram på väg mot utflyktsmålet eller en myrstack bakom en tallstam. Förutsättningarna för att lärande ska kunna fångas i flykten kan alltså också planeras och resultatet kan utvärderas. En planering hjälper förskolläraren att både se vad som ska sökas i stunden och vad som bör planeras i förväg. För att skapa en öppenhet för situationsstyrt lärande kanske planeringen inte görs helt klar. Man kan exempelvis utelämna beskrivningar av vilka aktiviteter som ska genomföras och i stället komplettera planeringen med förslag på aktiviteter efteråt. För förskolläraren innebär det situationsstyrda lärandet att man, som förebild, som deltagare, och i gemensamma samtal tillsammans med barnen formar vad som ska ske och hur det ska utvecklas vidare. Ett sådant förhållningssätt kräver kunskap och kompetens. Project Zero 1. DET UNDER V IS A N D E F Ö R H Å L L N IN G S S ÄT T E T

978-91-27-82399-0_läsa, skriva och räkna_inlaga.indd 31

2019-12-17 10:11

(Project Zero & Reggio Children 2001), ett större forskningsprojekt vid Harvarduniversitetet där man forskar om barns kreativitet, visar att pedagoger behöver ha en god kännedom om läroplansinnehållet för att kunna koppla detta till de situationer som kan uppstå. Förskolläraren behöver känna igen att det är en lärandesituation och hur man ska gå tillväga för att barnen ska kunna lära i situationen (Pihlgren 2016a). Man måste också kunna fånga barnens intresse genom pedagogisk dialog, exempelvis genom att ställa nyfikna frågor om vad som sker, hur något kan utvecklas vidare eller vilka hypoteser, tankar och frågor som barnen kan ha. Det handlar alltså återigen om att ha ett undervisande förhållningssätt.

Att utgå från barnens intressen, erfarenheter och kunnande En diskussion som förs i flera förskolor är huruvida de vuxna bör styra planeringen eller om innehållet ska styras utifrån barnens intressen. Det är en skenbar motsättning som kan leda till en försämrad möjlighet för barn att lära sig och utvecklas. Det visar sig att barnen inte alltid blir delaktiga även om förskollärarna har ambitioner att genom dokumentation söka ta reda på barnens intressen eller göra dem delaktiga, eller genom att bjuda in barnen att uttrycka sitt kunnande utifrån olika projekt (Elfström Pettersson 2017; Lindroth 2018). I stället styr de vuxna barnen genom mer eller mindre subtila metoder – barnens verkliga intressen eller aktiviteter dokumenteras inte och barnen lär sig efterhand vad de förväntas uttrycka (Nilfyr 2018). Det är inte bara i skolan som man leker leken ”gissa vad läraren tänker på”, det vill säga att den vuxnas intention styr genom att läraren exempelvis ställer ledande frågor som det egentligen finns ett förväntat och avsett svar på. Under mina observationer i olika förskolor har jag också slagits av att de intresseområden som sägs ha observerats bland barnen, och som legat till grund för olika projekt, ofta liknar varandra från förskola till förskola. Det handlar om att barnen på flera förskolor sägs ha visat intresse för saker som rullar, myrstackar, bygg och konstruktion och liknande områden. Det kan naturligtvis bero på att barn i en viss ålder 32

D E L I UNDERVISANDE FÖRHÅLLNINGS S ÄT T

978-91-27-82399-0_läsa, skriva och räkna_inlaga.indd 32

2019-12-17 10:11

upptäcker vissa områden ungefär samtidigt. Men det skulle också kunna bero på att personalen genom kontakt med andra förskolor tar del av projekt med liknande innehåll och att personalen sedan leder barnens intresse dit. Det kan också vara effekter av en normativ utbildning som flera förskolor genomgått eller av läromedel som just exemplifierar med de nämnda projektområdena. Då finns en risk för att personalgruppen i planeringen snarare återupprepar något som andra tänkt ut, utan reflektioner över hur området faktiskt svarar mot den egna barngruppens intressen, erfarenheter och kunnande. Området kanske i själva verket inte alls speglar vare sig barnens intressen eller ett föreliggande undervisningsbehov (jfr Lindroth 2018). En annan fallgrop i planeringsarbetet är om man snarare tar hänsyn till att slutresultatet ska bli spektakulärt och publikt, som här i personalgruppens diskussion om hur de ska gå vidare med ett projekt om myrstackar: På förskolan Prästkragen har barnen vid utestunden samlats tillsammans med personalen vid en stor myrstack. De samtalar om myrorna, hur de ser ut, vad de bär på, hur de bor och hur de gjort för att bygga myrstacken. De tittar också på myrorna med hjälp av luppar och jämför en myra med en geting. På slutet av utestunden får barnen samla saker i en burk för att ta med tillbaka till förskolan. Det blir bland annat en hel del barr i burkarna. Vid nästa planeringsmöte bestämmer personalen sig för att bygga vidare på barnens stora intresse för myrstacken och dess invånare i sin fortsatta undervisning. De diskuterar hur man skulle kunna fortsätta ett tema om myror. Man kanske kan bygga en myrstack av papier-maché föreslår någon. Då kan man ju använda barr från skogen och klistra ovanpå. Någon annan föreslår att myrstacken skulle kunna ge upphov till en del matematik – räkna myror, jämföra hur mycket de orkar bära och så. ”Jag tycker man skulle kunna göra det till ett tema om bygg och konstruktion”, föreslår barnskötare Ante. ”Alltså hållbarhet, olika byggnadssätt och material och hur man bygger på olika platser.” ”Men kommer man inte väl långt från myrorna då?” invänder förskollärare Benita. ”Borde det inte handla om myrorna och hur de bor, vad de äter och hur de lever?” Observation 2. Barn och personal på Prästkragens förskola utforskar en myrstack under utestunden. Personalen planerar för ett tema.

1. DET UNDER V IS A N D E F Ö R H Å L L N IN G S S ÄT T E T

978-91-27-82399-0_läsa, skriva och räkna_inlaga.indd 33

2019-12-17 10:11

• planera undervisningen på ett sätt som utvecklar barns förmågor • välja arbetsformer som stärker barns lust att lära

• utvärdera att undervisningen verkligen resulterar i lärande.

LÄSA, SKRIVA OCH RÄKNA I FÖRSKOLAN – ett undervisande förhållningssätt

Läs också:

1X5A 3O5! D

ANN S. PIHLGREN

hur du som arbetar i förskolan kan utveckla lärandet hos alla barn. Du får bland annat hjälp med att:

EN HÄR BOKEN FÖRKLARAR

ANN S. PIHLGREN

LÄSA, SKRIVA OCH RÄKNA I FÖRSKOLAN

Ett undervisande förhållningssätt är en förutsättning för att undervisningen i förskolan ska resultera i lärande.

– ett undervisande förhållningssätt

ISBN 978-91-27-82399-0

9 789127 823990

läsa och skriva i förskolan slutgiltig.indd 4-5

2019-12-16 16:10