LÄKEMEDELSBERÄKNING SÄKER
DOS • STYRKA • MÄNGD
Innehåll
och administreringssätt
Gram-systemet och läkemedelsberäkning i praktiken
1�1�2 Den verksamma substansen som substansmängd
Fördelning av dosen 76
2 6 6 Ökning och minskning av dos eller mängd 77
Procentuell ökning av dosen
2�7 Räkning med tid
2�7�1 Omvandling mellan timmar och minuter
Beräkning av minuter
Beräkning av timmar
2�7�2 Beräkning av tidsrymd������������������������������������������������������������������������������������� 83
Beräkning av tidsrymd 83
Beräkning av tidsrymd 84
Beräkning av tidsrymd över dygnsgränsen
2�8 Avrundningsregler vid läkemedelsberäkning
2�9 Egenkontroll och kontrollräkning
2�9�1 Några tips om egenkontroll
2�9�2 Triangeln för kvalitetssäkring och egenkontroll
Beräkning av mängden utspädd lösning 141
Beräkning av styrkan i en utspädd lösning 142
Alternativt beräkningssätt�������������������������������������������������������������������������������������������� 144
4�2 Spädning av injektionsvätskor
Beräkning av styrkan i en utspädd lösning
145
Beräkning av mängden utspädd lösning���������������������������������������������������������������� 146
4�3 Tillsättning av flytande läkemedel till infusionsvätskor
Beräkning av tillsatt dos
Beräkning av tillsättningsdosen
147
147
148
4 3 3 Beräkning av tillsatt mängd 149
Beräkning av mängden tillsatsläkemedel 151
Beräkning av tillsatt mängd
4�3�4 Beräkning av styrkan på infusionen efter tillsats av läkemedel����� 153
Beräkning av styrkan i en infusionslösning������������������������������������������������������������ 154
4�3�5 Beräkning av mängden färdig infusionslösning ��������������������������������� 154
Beräkning av mängden infusionslösning ��������������������������������������������������������������� 155
4�3�6 Sammansatta beräkningar vid användning av stamlösningar ������ 155
Beräkningar för stamlösningar (1)
Beräkningar för stamlösningar (2)
4�4 Pulver till injektions- och infusionsvätskor
158
Beräkning av mängden färdig lösning 158
Beräkning av mängd stamlösning
Beräkning av mängd infusionslösning
4�4�2 Beräkning av styrkan i den färdiga lösningen�������������������������������������� 161
Beräkning av styrkan i en stamlösning
Beräkning av styrkan i en infusionslösning������������������������������������������������������������ 163
4�5 Beräkningar av energiinnehåll i infusionslösningar
4�5�1 Beräkning av energiinnehåll (dos) i infusionsvätska ������������������������� 164
Beräkning av energidos 164
4 5 2 Beräkning av infusionsmängd baserad på ordinerad dos 165
Beräkning av mängd baserad på dos
5�1 Beräkning av injektionshastighet i ml/min
5�1�2 Beräkning av hastighet utifrån ordinerad dos
Beräkning av ml/min utifrån ordinerad dos 170
Spädning av flytande läkemedel 197
Pulver till injektions- och infusionsvätska 198
Tillsättning av flytande läkemedel till infusioner
Injektions- och infusionshastighet
Depotplåster����������������������������������������������������������������������������������������������������������������������
Läkemedel för inhalation
Oxygenbehandling
Facit
Omvandlingar i gram- och litersystemet
Procenträkning 209
Omvandling mellan milliliter och droppar
Kroppsvikt och kroppsyta���������������������������������������������������������������������������������������������
Mixturer och orala droppar
Läkemedel för injektion
Spädning av flytande läkemedel
Pulver till injektions- och infusionsvätska
Tillsättning av flytande läkemedel till infusioner
Injektions- och infusionshastighet
Depotplåster����������������������������������������������������������������������������������������������������������������������
Källförteckning
Förord till dig som är student
Läkemedelshantering är en viktig del i sjuksköterskans dagliga arbete och läkemedelsberäkning är i sin tur en central del i läkemedelshanteringen. Ofta handlar det om att ge patienten rätt antal tabletter och du som sjuksköterska kanske inte ens är medveten om att du gör en beräkning när du till exempel ger din patient två tabletter paracetamol. Andra gånger när du ska göra en mer avancerad beräkning som att exempelvis späda ett läkemedel eller räkna ut dropptakten för en infusion är beräkningen medveten och du kanske behöver ta fram papper, penna och miniräknare för att säkerställa att beräkningen blir riktig.
All läkemedelshantering kräver kunskap, precision och noggrannhet. Fel i läkemedelsberäkning kan få förödande konsekvenser för patienten och till och med leda till patientens död. Goda kunskaper och färdigheter i läkemedelsberäkning säkerställer att beräkningar och kontrollrutiner utförs med den noggrannhet som krävs. Vi har under årens lopp mött studenter som tycker matte är svårt och som oroar sig för läkemedelsberäkningen, men läkemedelberäkning handlar inte bara om matematik och beräkningar utan i minst lika stor utsträckning omvandlingar, begreppsförståelse och egenkontroll. Ofta är det svåraste inte själva matematiken utan att ha kontroll på sina beräkningar och veta om ditt svar är rimligt. Att du är noggrann och systematisk är en förutsättning för att du ska vara säker på att du räknat rätt. Vi vill med denna bok ge
till dig som är student
dig en systematisk modell för att kunna göra säkra läkemedelsberäkningar oavsett om du tycker att matematik är enkelt eller svårt. Några tips till dig som är student och ny inom ämnet: Det är viktigt att du läser de första kapitlen i boken och att du känner till de olika läkemedelsformerna innan du börjar med räkneuppgifterna. För att förstå räkneexemplen krävs förståelse för förhållandet mellan dos, styrka och mängd; som är det samma för alla läkemedel. Arbeta med detta triangelförhållande och med räkneexemplen innan du går vidare till övningsuppgifterna. Träna på att systematiskt ställa upp beräkningen i en översikt över dos, styrka och mängd så att du alltid kan gå tillbaka och kontrollera dina beräkningar. Observera att triangeln inte kan ersätta kunskap om läkemedelshantering eller grundläggande matematikkunskaper.
Vårt främsta motiv i arbetet med boken har varit att bidra till trygghet och säkerhet vid hanteringen av läkemedel i vardagsarbetet samt att bidra till ökad patientsäkerhet.
Förord
Förord till dig som undervisar
All läkemedelshantering kräver kunskap, precision och noggrannhet. Fel i läkemedelsberäkning kan få förödande konsekvenser för patienten och till och med leda till patientens död. Goda kunskaper och färdigheter i läkemedelsberäkning säkerställer att beräkningar och kontrollrutiner utförs med den noggrannhet som krävs. Läkemedelberäkning handlar inte bara om matematik utan i minst lika stor utsträckning om förståelsen av vad som händer i det dagliga arbetet vid administrering av läkemedel, det vill säga konceptualisering. Goda grundläggande färdigheter i matematik är dock viktigt. Den tekniska termen läkemedelsberäkning omfattar förmågan att omsätta praktiska situationer och problem i textform till hanterbara beräkningar. Boken har sitt pedagogiska avstamp i Johnson och Johnsons ”The 4 Cs: A Model for Teaching Dosage Calculation” (2002). De fyra komponenterna är beräkning (Compute), omvandling (Convert), begreppsförståelse (Conceptualize) samt kritisk utvärdering (Critically evaluate). Vår erfarenhet är studenterna ofta fastnar på den första komponenten, beräkningen. Man är av uppfattningen att matematik är svårt och därmed är även läkemedelsberäkning svårt. Vi vill med den här boken visa på att läkemedelsberäkning är så mycket mer än bara matematik och att man genom god begreppsförståelse och en systematik som möjliggör kritisk utvärdering kan utföra säkra läkemedelsberäkningar oavsett om man tycker att matematik är lätt eller svårt. Genom att träna på att sys-
till dig som undervisar
tematiskt ställa upp beräkningen i en översikt över dos, styrka och mängd övar studenterna in begreppsförståelse, men det möjliggör även egenkontroll av uträkningen och svaret.
Vi har i vår bok utgått från hur begreppet dos används inom farmakologin t ex i sammanhangen effektiv dos, letal dos, toxisk dos, biologisk tillgänglig dos, dos-respons och DDD. Denna terminologi används även i FASS. Vi tror att genom att vi använder samma terminologi som inom farmakologisk litteratur minskar risken för sammanblandning av begrepp och förutsättningarna för en säker läkemedelsberäkning ökar. Detta innebär att de begrepp som vi använder är:
Boken är baserad på många års praktisk erfarenhet av läkemedelsberäkning, och över 30 års erfarenhet av utbildning av sjuksköterskor inom läkemedelshantering och läkemedelsberäkning och vi hoppas att den här boken ska fungera som ett praktiskt träningsverktyg och en användbar uppslagsbok för studenter i grundutbildningen för sjuksköterskor, yrkesverksamma sjuksköterskor och annan personal som har läkemedelsberäkning och medicinering inom sitt ansvarsområde. Boken innehåller såväl grundläggande läkemedelsberäkning som alla sjuksköterskor behöver behärska i sitt dagliga arbete som mer avancerade beräkningar som i det praktiska arbetet inte förkommer lika ofta, och därför kan ses som !
Dos – den verksamma substansen i läkemedlet (anges exempelvis i mg, g, mmol)�
Styrka – verksam substans per läkemedelsenhet (anges exempelvis i mg/ml, mg/tablett)�
Mängd – hur många läkemedelsenheter vi ska mäta eller räkna upp (anges exempelvis som det antal tabletter eller ml en patient ska ha)�
Förord
som undervisar
Vårt främsta motiv i arbetet med boken har varit att bidra till trygghet och säkerhet vid hanteringen av läkemedel i det dagliga arbetet samt att bidra till ökad patientsäkerhet.
ÄNDRINGAR I ANDRA UTGÅVAN
Inför den nya utgåvan har vi haft en dialog med lärare vid olika lärosäten, som använt boken Säker läkemedelsberäkning i sin undervisning, kring hur vi ska kunna göra boken ännu tydligare och lättillgänglig för såväl studenter som lärare. Den största förändringen från första utgåvan är kapitelindelningen som vi i den här utgåvan ändrat så att vi börjar grundläggande och succesivt ökar komplexiteten och svårighetsgraden. Även andra utgåvan inleds med två kapitel där grunden för läkemedelsberäkning, de centrala begreppen dos, styrka och mängd beskrivs i det första kapitlet och grundläggande matematiska färdigheter i det andra.
Därefter har vi valt att ägna hela kapitel tre åt grundläggande läkemedelsberäkning i form av ”Enskilda läkemedel” för att i kapitel fyra öka svårighetsgraden och fokusera på tillsättning och spädning av injektions- och infusionsvätskor. I kapitel fem behandlas beräkningar av injektions- och infusionshastighet och i det sjätte kapitlet avhandlas beräkningar vid syrgasbehandling. Boken avslutas med över 100 övningsuppgifter med tillhörande facit inklusive förklaringar.
Ålesund och Örebro våren 2025
Lars André Olsen och Maria Hälleberg Nyman
Förord till dig som undervisar överkurs. Alla praktiska räkneexempel i boken förklaras med hjälp av grundläggande formler, numeriska exempel och uppställningar av beräkningar.
Inledning
1§ Hälso- och sjukvårdspersonalen ska utföra sitt arbete i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. En patient ska ges sakkunnig och omsorgsfull hälso- och sjukvård som uppfyller dessa krav. Vården ska så långt som möjligt utformas och genomföras i samråd med patienten. Patienten ska visas omtanke och respekt.
2§ Den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen bär själv ansvaret för hur han eller hon fullgör sina arbetsuppgifter
4 § Hälso- och sjukvårdspersonalen är skyldig att bidra till att hög patientsäkerhet upprätthålls. Personalen ska i detta syfte till vårdgivaren rapportera risker för vårdskador samt händelser som har medfört eller hade kunnat medföra en vårdskada. (SFS 2010:659 6 kap)
Patientsäkerhetslagens 6 kapitel ger en ram för vilka uppgifter vårdpersonal kan bli ålagda. Läkemedelshantering inklusive läkemedelsberäkning är en sådan uppgift. Förutom Patientsäkerhetslagen regleras läkemedelshantering av bland annat av Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (HSLF-FS 2017:37) om ordination och hantering av läkemedel i hälso- och sjukvården.
Studenter som genomgår verksamhetsförlagd utbildning inom hälso- och sjukvården får iordningställa och administrera läkemedel endast under tillsyn av sjuksköterska, läkare, tandläkare, receptarie eller apotekare (HSLF-FS 2017:37 kap 7 §1–4, 7).
All administrering av läkemedel grundas på läkarens ordination samt verksamhetens lokala instruktioner och riktlinjer. En
ordination ska innehålla uppgifter om läkemedlets namn, läkemedelsform, styrka, dosering, administrationssätt och tidpunkterna för administrering och normalt vara daterad och undertecknad av läkaren (HSLF-FS 2017:37 kap 6 §10).
KOMPETENSKRAV FÖR
LÄKEMEDELSHANTERING
Enligt Socialstyrelsens föreskrifter skall läkemedel iordningställas av ska läkemedel iordningställas av en sjuksköterska, läkare, tandläkare, receptarie eller apotekare (HSLF-FS 2017:37 kap 7 §1, 5).
Det står även att uppgifter som enligt dessa föreskrifter ska utföras av sjuksköterskor får även utföras av barnmorskor, biomedicinska analytiker, medicintekniska assistenter och tandhygienister inom deras respektive verksamhetsområden. (HSLF-FS 2017:37 kap 7 § 2–6). Den som har iordningställt ett läkemedel har ansvaret för administreringen till patienten. Dock får annan personal biträda en sjuksköterska, läkare eller tandläkare med att utföra enstaka arbetsuppgifter vid iordningställande och administrering av läkemedel.
I begreppet iordningställande ingår krav att kunna läsa och förstå läkarens ordination, beräkna läkemedelsdoser samt kontrollera och dokumentera läkemedelsbehandlingen. För dessa uppgifter förväntas det att vårdpersonalen har tillräcklig yrkeskompetens och erfarenhet inom läkemedelshantering, inklusive kunskap i läkemedelsberäkning.
Socialstyrelsen definierar administrering av läkemedel till patienten enligt följande: Tillförsel av läkemedel till kroppen (HSLFFS 2017:37 kap 3 § 1).
Den som administrerar ett läkemedel ska kunna identifiera patienten, kontrollera och dokumentera att patienten tar läkemedlet på rätt sätt, vid rätt tidpunkt samt identifiera och beakta de omedelbara reaktionerna hos patienten efter läkemedelsintag. Detta kräver kunskap om både läkemedlet och patienten.
Läkemedelsberäkning som en del av läkemedelshanteringen
Läkemedelsberäkning är en viktig del av iordningställandet av läkemedelsdoser. Vanligast är att beräkna den mängd läkemedelsenheter som patienten ska ha. Det normala förfarandet är att läkaren ordinerar en dos av ett läkemedel med en känd styrka. Många av de komplicerade beräkningar sjukvårdspersonal utför är standardiserade i riktlinjer och scheman, vilket bidrar till att säkerställa att rätt dos ges till patienten. Även när vi administrerar läkemedel på detta sätt måste vi dock ha kunskap om läkemedelsberäkning för att kunna kontrollera det egna arbetet. Man bör om möjligt vara två när man gör beräkningar där möjligheten att göra fel är stor och/ eller konsekvenserna för patienten kan vara allvarliga. Bägge gör då beräkningarna separat och sedan jämförs resultaten. I många situationer är man dock ensam vid beredningen av läkemedelsdoser till patienten. Bra metoder för egenkontroll är därför viktiga.
Kontroll
I förordningen anges kontrollkrav avseende till exempel skriftliga rutiner för medicinering. Dessa inkluderar rutiner för hur beräkningar och beredningar ska kontrolleras. Som vårdpersonal är du ansvarig för dina egna beräkningar, och du bör se till att ha ett säkert sätt att kontrollera dem.
Klassificering av läkemedel
När vi ska hitta läkemedel på apoteket, i läkemedelsförrådet eller i FASS, använder vi den internationella ATC-klassificeringen. ATC står för Anatomical Therapeutic Chemical och alla läkemedel har en unik ATC-kod som innehåller information om verkningsställe, verksam substans och terapiområde. För att kunna hantera läkemedel måste vi ha kännedom om FASS och ATC-koder.
Läkemedelsformer och administreringssätt
För att läkemedel ska ha den effekt den behandlande läkaren söker är det viktigt att den verksamma substansen kommer fram till verkningsstället i tillräckligt hög dos och att tillräcklig koncentration kan upprätthållas under en viss tidsperiod. För att uppnå detta måste läkemedelsform och administreringssätt noggrant passas ihop. Det är vanligt att kategorisera läkemedelsformer utifrån hur de administreras:
1. Fasta läkemedelsformer för oral användning: Alla typer av tabletter som tuggtabletter, brustabletter, enterotabletter, kapslar, depotkapslar. Här ingår även perorala former där den verksamma substansen tas upp av munslemhinnan, så kallade buckaltabletter eller sublinguala resoribletter.
2. Flytande läkemedelsformer för oral användning: mixturer, lösningar och orala droppar.
3. Rektala läkemedelsformer: suppositorier och rektallösningar.
4. Läkemedelsformer för inhalering: inhalationsspray, inhalationsånga, inhalationspulver och lösning för nebulisator.
5. Läkemedelsformer för injektion och infusion: injektionsvätskor, infusionsvätskor, pulver till injektionsvätska och infusionslösningar, och injektions- och infusionskoncentrat.
6. Läkemedelsformer för transkutan absorption: medicinska plåster, depotplåster.
7. Läkemedelsformer för utvärtes bruk: salvor, krämer, kutana lösningar, geler, puder, vagitorier och läkemedel för näsa, ögon och öron.
8. Medicinska gaser.
Storheter, enheter och beteckningar
Flera av de benämningar och prefix som används i läkemedelsberäkning har sitt upphov i internationella standarder och system.
Störst är SI-systemet, som är ett internationellt enhetssystem, men det finns även andra enheter, som antingen härrör från SI-systemet eller kan användas tillsammans med SI-enheter:
Relevanta enheter i SI-systemet:
Storhet Enhet Symbol
längd meter m
massa kilogram kg
tid sekund s substansmängd mol mol
Andra enheter:
Storhet Enhet Symbol energi Joule J*
volym liter l** tryck bar bar***
Prefix:
Prefix Symbol
mega M = miljon
kilo k = tusen deci d = tiondel
centi c = hundradel
milli m = tusendel
mikro μ = miljondel
nano n = miljarddel
* Joule är en enhet härledd från Newton och meter i SI-systemet.
** 1 liter = 1 dm3. För att undvika förväxling med siffran 1 skrivs symbolen för liter ofta versalt, ”L”. (Holtebekk 2024). I FASS används dock ”l” varför vi även gör det i denna bok.
*** Bar används som ett mått på trycket i gasflaskor med syrgas och andra medicinska gaser.
KAPITEL 1
Grunder för säkra läkemedelsberäkningar
All läkemedelshantering kräver kunskap, precision och noggrannhet. Fel i läkemedelsberäkning kan få förödande konsekvenser och i värsta fall leda till patientens död. Goda kunskaper och färdigheter i läkemedelsberäkning säkerställer att beräkningar och kontrollrutiner utförs med den noggrannhet som krävs. Läkemedelsberäkning handlar inte bara om matematik utan i minst lika stor utsträckning om förståelsen av vad som händer i det dagliga arbetet vid administrering av läkemedel. Goda grundläggande färdigheter i matematik är dock viktigt. Den tekniska termen läkemedelsberäkning omfattar förmågan att omsätta en läkemedelsordination till hanterbara beräkningar.
Många är av uppfattningen att matematik är svårt och därmed även läkemedelsberäkning. Med den här boken vill vi visa att läkemedelsberäkning är så mycket mer än bara matematik, och att man genom god begreppsförståelse och en systematik som möjliggör kritisk utvärdering kan utföra säkra läkemedelsberäkningar oavsett om man tycker att matematik är lätt eller svårt. För att träna dig i att utföra säkra läkemedelsberedningar kommer du i den här boken att använda dig av begreppen dos, styrka och mängd.
Grunder för säkra läkemedelsberäkningar
Dos = Styrka =
Mängd = en viss mängd verksam substans mängden verksam substans i varje läkemedelsenhet (farmaceutisk enhet) antalet läkemedelsenheter som ska mätas upp eller räknas
Som du ser är dos och styrka beroende av läkemedlets verksamma substans. När vi talar om den verksamma substansen talar vi om det farmakologiskt verksamma ämnet, själva ”medicinen” i läkemedlet. Även om ett läkemedel består av flera olika ämnen är det bara den verksamma substansen som har betydelse för behandlingens effekt.
För att läkemedel ska ha den effekt den behandlande läkaren söker är det viktigt att den verksamma substansen kommer fram till verkningsstället i tillräckligt hög dos och att tillräcklig koncentration kan upprätthållas under en viss tidsperiod. Innan du lär dig om dos, styrka och mängd behöver vi först titta på vad verksam substans innebär i olika läkemedel.
1.1
DEN VERKSAMMA SUBSTANSEN I LÄKEMEDEL
Den verksamma substansen kan anges i form av:
z Massenheter z Partikelmängd
z Biologisk effekt
Grunder för säkra läkemedelsberäkningar
Tabletternas verksamma substans anges i mg.
1.1.1
Den verksamma substansen som massenheter
Den verksamma ingrediensen kan vägas och anges som massenheter, vikt.
Som tidigare nämnts är enligt det internationella SI-systemet den grundläggande enheten för massa kilogram (kg). I läkemedelsberäkning är kg ingen lämplig enhet, så vi använder i stället gram. Gram kan med hjälp av SI-systemets prefix göras om till mindre enheter. Den verksamma substansen i läkemedel anges i gram (g), milligram (mg), mikrogram (μg) eller nanogram (ng)1.
Relevanta enheter i gram-systemet:
Enhet Symbol Relation till gram Förhållandet mellan enheterna
gram g 1 g = 1 000 mg milligram mg 1 tusendels gram 1 mg = 1 000 μg mikrogram μg 1 miljondels gram 1 μg = 1 000 ng nanogram ng 1 miljarddels gram
Gram-systemet och läkemedelsberäkning i praktiken
Det vanligaste sättet att ange den verksamma substansen i ett läkemedel är att ange mängden verksam substans i form av massenheter. Benämningar som gram, milligram och mikrogram, och i några fall i nanogram, ingår i det vi kallar för gram-systemet.
z Man kan ibland behöva konvertera mellan enheter i gram-systemet – se kapitel 2.3.
z På grund av risken för förväxling mellan mg, μg och ng rekommenderar vi att de två sista skrivs som mikrogram och nanogram. Detta är särskilt viktigt när man skriver för hand.
1 I FASS används nanogram som dos-enhet endast för ett fåtal läkemedel.
Grunder för säkra läkemedelsberäkningar
z I beräkningar där den verksamma substansen anges med en enhet i gram-systemet är det viktigt att dos och styrka anges med samma enheter, exempelvis mg och mg/tablett, när beräkningen ställs upp. Användning av samma enheter i dos och styrka är viktigt för att rätt mängd ska kunna beräknas.
1.1.2
Den verksamma substansen som substansmängd
Ibland behöver vi veta hur många partiklar av ett läkemedel patienten ska ha. Alla verksamma substanser består av en samling av partiklar och antalet partiklar i ett ämne kallas substansmängd.
Partiklarna kan vara atomer, molekyler eller joner. Vi anger substansmängden för ett ämne i enheten mol.
Mol är SI-enheten för substansmängd. Oavsett vilket material vi talar om så innehåller 1 mol av materialet 6,022 · 1023 partiklar av ämnet som materialet är uppbyggt av.
Mol kan delas upp i mindre enheter som millimol (mmol) och mikromol (μmol).
Enhet Symbol Relation till mol Förhållandet mellan enheterna
mol mol 1 mol = 1 000 mmol
millimol mmol 1 tusendels mol 1 mmol = 1 000 μmol mikromol μmol 1 miljondels mol
Partikelmängd och läkemedelsberäkning i praktiken
Vanligast är att substansmängd används för att ange elektrolytinnehållet i flytande läkemedel för infusion och injektion, eller för att specificera dialysvätskor och kontrastmedel.
z När den verksamma substansen anges i form av substansmängd
är det framför allt enheten mmol som används.
Tabletternas verksamma substans anges i mmol.
Grunder för säkra läkemedelsberäkningar
Den verksamma substansen i suspensionen anges som E/ml (IE/ml).
z Om dosen anges i mmol så anges läkemedlets styrka i mmol per läkemedelsenhet, till exempel mmol/tablett eller mmol/ml. Att den verksamma substansen anges med samma enhet i dos och styrka är viktigt för att man ska kunna beräkna rätt mängd.
1.1.3
Den verksamma substansen som biologisk effekt
Om man inte kan väga den verksamma substansen (gramsystemet) eller beräkna antalet partiklar av den (mol) så kan man i stället mäta den biologiska effekt läkemedlet har.
Världshälsoorganisationen (WHO) har definierat ett standardiserat mått på biologisk effekt kallat internationella enheter, förkortat IE eller E. Internationella enheter används för att ange innehållet verksam substans i läkemedel som är svåra att framställa i ren form och där styrkan inte enkelt kan definieras i gram eller mol.
Internationella enheter är ett mått på den förväntade effekten av en viss mängd verksam substans. Vid framställning av läkemedel fastställs dosen på grundval av ett standardiserat mått på den verksamma substansens effektivitet eller verksamhet.
För att undvika att bokstaven ”I” i ”IE” förväxlas med siffan 1 har Socialstyrelsen bestämt att internationella enheter vid läkemedelsordination ska förkortas ”E” (HSLF-FS 2017:37). Vi kommer därför genomgående använda förkortningen ”E” i boken. I FASS används dock förkortningen ”IE”.
Internationella enheter och läkemedelsberäkning i praktiken Enheten E hittar man i specifikationen av den verksamma substansen i läkemedel som till exempel insulin, heparin och penicillin. E används också i en del vacciner. Man behöver inte räkna om mellan E och gram-systemet eller mmol.
Grunder för säkra läkemedelsberäkningar
z Andra beteckningar som förekommer i stället för ”IE” och ”E”, är ”Enheter”, ”U”, ”IU” och ”Units”.
z Observera att beräkningar med E kan innehålla mycket höga tal. z Om dosen anges i E så anges läkemedlets styrka i E per läkemedelsenhet, till exempel E/tablett eller E/ml. Att den verksamma substansen anges med samma enhet i dos och styrka är viktigt för att man ska kunna beräkna rätt mängd.
1.2
DOS, STYRKA OCH MÄNGD
För att kunna utföra olika beräkningar och samtidigt förstå vad som händer i praktiken, är det viktigt att förstå innebörden av begreppen dos, styrka och mängd. Förhållandet mellan dos, styrka och mängd är detsamma oavsett om det rör sig om ett par tabletter eller mer komplicerade beräkningar. Innehållet i den här boken bygger till stor del på sambandet mellan dessa tre begrepp och vi tar därför en närmare titt på dem:
Dos: Enligt Svenska Akademiens ordlista är ”dos” en bestämd mängd av till exempel ett läkemedel. I läkemedelsberäkning avser termen innehållet av verksam substans en patient är ordinerad eller i en bestämd mängd läkemedelsenheter, exempelvis en ampull Morfin. Vi måste skilja på begreppen mängd och dos. Dos kommer från den farmakologiska användningen av begrepp som terapeutisk dos !
Dos = en viss mängd verksam substans
Styrka = mängden verksam substans i varje läkemedelsenhet (farmaceutisk enhet)
Mängd = antalet läkemedelsenheter som ska mätas upp eller räknas
Grunder för säkra läkemedelsberäkningar
Etiketten visar att tabletterna har styrkan 200 mikrogram. Det innebär att det är 200 mikrogram verksam substans i varje tablett.
Utgå ifrån styrkan för att räkna ut hur många tabletter patienten ska ha
eller definierad daglig dos och avser ett läkemedels innehåll av verksam substans. Det viktiga vid läkemedelsbehandling är mängden verksam substans, inte hur många läkemedelsenheter patienten får.
Vi kan tänka oss dos som en viss massa, eller vikt, av verksam substans. Som vi tidigare sett kan mängden verksam substans tas fram genom att vägas, eller så kan antalet partiklar av substansen räknas. En tredje möjlighet är att mäta effekten av substansen.
Dosen anges i läkarens ordination. Läkaren ordinerar så mycket verksam substans som hen bedömer ger önskad effekt.
Styrka: Styrka är ett mått på koncentration, det vill sägas den mängd verksam substans som finns i varje läkemedelsenhet. Styrkan anger hur mycket verksam substans det finns i till exempel en tablett, eller hur mycket verksam substans det finns per ml flytande läkemedel.
Styrkan bestämmer förhållandet mellan mängd och dos, till exempel hur många läkemedelsenheter det behövs för att patienten ska få rätt dos. Läkemedelsföretagen anger på förpackningen styrkan i varje läkemedelsenhet.
För att göra den verksamma substansen tillgänglig producerar läkemedelstillverkaren olika beredningsformer, till exempel tabletter. Varje enhet, till exempel tablett, innehåller en viss dos verksam substans. Detta är läkemedlets styrka
Mängd: Mängd är ett ord som vardagligt används för en viss kvantitet till exempel ml eller tabletter. I läkemedelsberäkning avser termen antalet läkemedelsenheter som dosen mäts upp i. En viss mängd läkemedelsenheter motsvarar alltid en viss dos verksam substans och vice versa. Förhållandet mellan mängd och dos regleras med hjälp av styrkan. Om vi till exempel känner till antalet tabletter samt styrkan i varje tablett så vet vi också vilken dos patienten får.
För att ge patienten rätt dos utgår vi från styrkan och räknar ut hur många tabletter patienten ska ha. Antalet tabletter beror på hur hög dos patienten ska ha och på läkemedlets styrka.
Grunder för säkra läkemedelsberäkningar