9789127466289

Kvinnors psykiska hälsa

Ett tvärvetenskapligt perspektiv

Lisa Ekselius, Agneta Skoog Svanberg, Gunilla Sydsjö (red.)

Innehåll

Om författarna 9

Introduktion 14

Bokens upplägg 15

1. Vad är en kvinna? 18

Att könsbestämma och könsbenämna 19 │ Historiska konstruktioner av kvinnan 22 │ Den sjukliga kvinnan 23 │ Den patologiserade menstruationen 24 │ Ohälsa, vård och bemötande utifrån genusnormer 25 │  Ohälsosamma normer 27 │ Likvärdig vård kan vara lika och olika 28 │ Lärdomar 30 │ Tips för vidare läsning 31 │ Referenser 31

2. Finns det en kvinnlig hjärna? 34

Könsskillnader i hjärnan: att beskriva eller värdera 34 │ Varför kön och sexuell reproduktion? 35 │ Kostnader med sexuell reproduktion och evolutionära könskonflikter 36 │ Nivåer av kön: från kromosomer via kroppar till upplevelse 38 │ Varför biologiskt kön är viktigt att beakta för att uppnå jämställdhet 42 │ Knoppen är i tjänst hos kroppen 43 │ Könsskillnader i hjärnan 45 │ Lärdomar 51 │ Referenser 52

3. Psykisk hälsa, psykisk ohälsa och psykisk sjukdom 56 Vad är psykisk hälsa? 57 │ Vad är psykisk ohälsa? 58 │ Den ökande psykiska ohälsan 59 │ Psykiska sjukdomar 60 │ Orsaker till psykisk ohälsa och psykiska sjukdomar 62 │ Om könsskillnader i psykisk sjuklighet 63 │ Diagnostik av psykisk sjukdom 64 │ Förstämningssyndrom 65 │ Ångestsyndromen 68 │ Substansbrukssyndrom 71 │  Några andra psykiska sjukdomar 72 │ Personlighet och personlighetssyndrom 76 │ Behandlingsstrategier 78 │ Förlopp och prognos 83 │  Lärdomar 84 │ Tips för vidare läsning 85 │ Referenser 85

4. Utmattade kvinnor 90

Vad är utmattningssyndrom? 91 │ Det vetenskapliga underlaget 101 │  Vad kan man göra om man känner sig utmattad? 105 │ Lärdomar 107 │  Referenser 108

5. Hormoner och psykisk ohälsa hos kvinnor 114

Kort om hormoner 115 │ PMS och PMDS 116 │ Behandling av PMDS och PMS 120 │ Humörbiverkningar av hormonella preventivmedel 124 │ Lärdomar 127 │ Referenser 127

6. På väg in i klimakteriet 132

Vad är klimakteriet och menopaus? 133 │ Vad gör äggstockarna under en kvinnas liv och hur styrs de? 134 │ Varför kommer man in i klimakteriet? 136 │ Vad innebär menopaus för kvinnan? 138 │ Vad beror värmevallningar och svettningar på? 142 │ Vad kan man själv göra om man får besvär i klimakteriet? 143 │ Vad kan sjukvården hjälpa till med? 144 │ Vad gäller om mensen upphör ovanligt tidigt? 148 │  Behov av preventivmedel nära menopaus 149 │ Vad behöver vi veta mer om behandling av besvär i klimakteriet? 149 │

Lärdomar 150 │ Referenser 151

7. Psykisk ohälsa under graviditet och efter förlossning 154 Den perinatala perioden 155 │ Förekomst av psykisk ohälsa under den perinatala perioden 155 │ Perinatal depression – en sårbarhetsmodell 159 │ Upptäckt och identifiering av psykisk ohälsa i den perinatala perioden 161 │ Behandling för perinatal depression och ångestsyndrom 163 │ Familjeperspektiv och konsekvenser av psykisk ohälsa 166 │ Kunskapsluckor 167 │ Lärdomar 168 │ Tips för vidare läsning 168 │ Referenser 168

8. Infertilitet och psykisk ohälsa 172

Tillgång till behandling vid ofrivillig barnlöshet 173 │  Psykologiska konsekvenser av ofrivillig barnlöshet 173 │ Psykologiskt stöd 174 │  Utredning av barnlöshet 176 │

Behandlingsmetoder 177 │ Sorgen över att avsluta behandling – målen uppfylldes inte 181 │ Lärdomar 182 │ Referenser 183

9. Reproduktiva förluster 186

Förekomst av reproduktiva förluster 187 │ Betydelse av hälso- och sjukvårdspersonalens bemötande 189 │ Hälso- och sjukvårdspersonalens upplevelse av spädbarnsdöd 190 │ Sorg efter förlust av spädbarn 191 │ Stigmatisering 192 │ Psykiska problem 193 │ Risk- och skyddsfaktorer 195 │ Stöd och behandling 196 │ Lärdomar 198 │ Referenser 199

10. Det brustna kvinnohjärtat 204

”Det annorlunda hjärtat” 205 │ ”Det sorgsna hjärtat” 206 │ ”Det brustna hjärtat” 208 │ ”Det brustna kranskärlet” 209 │ Det gravida hjärtats sjukdomar 210 │ Akut propp i hjärtat 211 │ ”Hjärtat som får trassel med takten” 215 │ ”Det sviktande hjärtat” 216 │ Rehabilitering, sjukskrivning och prognos 217 │ Egenvård för att förebygga och behandla hjärtsjukdom 218 │ Lärdomar 220 │ Referenser 221

11. Kvinnor och cancer 226

Cancer som påverkar kvinnors reproduktiva förmåga 227 │ Antihormonell behandling vid bröstcancer och dess konsekvenser 229 │ Behandling vid gynekologiska cancrar och dess konsekvenser 239 │ Ärftlig bröstcancer och äggstockscancer 239 │ Rekommendationer för fortsatt forskning 240 │ Lärdomar 240 │ Referenser 241

12. Långvarig smärta – ett sjukdomstillstånd som drabbar kvinnor 244

Vad är smärta? 246 │ Smärta och tid 248 │ Förekomst av långvarig smärta 248 │ Var i kroppen gör det ont? 249 │ Multiaxial klassifikation 250 │ Från symtom till sjukdom 251 │ Hur blir akut smärta långvarig? 252 │ Hormoner och smärta 256 │ Endometrios – vad innebär det att drabbas? 256 │ Evidensbaserad behandling vid långvarig smärta 260 │ Lärdomar 263 │ Referenser 263

13. Arbete och arbetsmiljö – påverkan på kvinnors välbefinnande och psykiska hälsa 268

Kvinnor och arbetsmarknad 269 │ Arbetsmiljö 271 │ Hälsa 273 │ Stress 274 │ Återhämtning 274 │ Känsla av sammanhang och kommunikation 275 │ Konflikt mellan arbete och familj 276 │ Krav, kontroll, resurs 277 │ Ansträngning och belöning 278 │ Tillit 278 │ Rollstress (rollkonflikt och rollotydlighet) 280 │ Motivation 281 │

Organisatorisk rättvisa 283 │ Vad gör man som enskild medarbetare eller chef på en ”dålig” arbetsplats? 283 │ Lärdomar 285 │ Referenser 286

14. Kvinnor med erfarenhet av flykt 290

Migrationens tre faser 291 │ Före migration – behov av att lämna 292 │ Under migration – att navigera i ovisshet 294 │ Efter ankomst – att pendla mellan trygghet och otrygghet 297 │ Othering 300 │ Lärdomar 301 │ Referenser 302

15. Våld mot kvinnor 306

Inledning 307 │ Mäns våld mot kvinnor i ett globalt perspektiv 307 │ Perspektiv för att förklara mäns våld mot kvinnor 308 │ Mäns våld mot kvinnor – begrepp och definitioner 310 │ Hur eller varför pojkar fostras till våld 313 │

Normaliseringsprocessen – en våldsförståelse 314 │

Våldets påverkan på kvinnors hälsa 317 │ Hälso- och sjukvårdens ansvar för kvinnor utsatta för våld i nära relation 320 │

Lärdomar 323 │ Referenser 324

Register 328

Om författarna

Lisa Ekselius, seniorprofessor i psykiatri vid Uppsala universitet och tidigare överläkare vid Akademiska sjukhuset. Hennes forskning fokuserar på individuella skillnader i personlighetsdrag och kognitiva processer med relevans för psykisk sårbarhet och psykisk sjukdom. Hon var en av initiativtagarna till Uppsala universitets forskningscenter WOMHER; Women's Mental Health during the Reproductive Lifespan.

Agneta Skoog Svanberg, professor emerita i reproduktiv hälsa vid Uppsala universitet och tidigare barnmorska vid Akademiska sjukhuset. Hennes forskning fokuserar på psykosociala faktorer inom gynekologi och obstetrik, främst vid assisterad befruktning samt vid barnafödande i olika länder. Hon har startat och drivit barnmorskeutbildning och haft olika ledande uppdrag som prefekt och föreståndare vid Uppsala universitet samt varit en av initiativtagarna till forskningscentret WOMHER.

Gunilla Sydsjö, adjungerad professor vid Institutionen för biomedicinska och kliniska vetenskaper, Linköpings universitet och verksam som leg. psykoterapeut vid Kvinnokliniken, Universitetssjukhuset i Linköping. Hennes forskningsinriktning är biopsykosocial obstetrik och gynekologi, framför allt reproduktionsmedicin.

Maissa Al-Adhami, med.dr, verksam som forskare och lärare vid Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap, Uppsala universitet, med affiliering till Institutionen för global folkhälsa, Karolinska institutet. Hennes forskning är inriktad på migration och hälsa.

Johanna Belachew, med.dr, överläkare i gynekologi och obstetrik samt föreståndare för Nationellt centrum för kvinnofrid, NCK, Uppsala universitet, där hon arbetar kliniskt och har medicinskt ledningsansvar för Kvinnofridsmottagningen.

Marie Bixo, professor i obstetrik och gynekologi vid Institutionen för klinisk vetenskap, enheten för obstetrik och gynekologi, Umeå universitet samt överläkare vid Norrlands universitetssjukhus. Hennes forskning är inriktad på gynekologisk endokrinologi.

Erika Comasco, docent och biträdande lektor i molekylär psykiatri vid Institutionen för kvinnors och barns hälsa, Uppsala universitet. Hennes forskning fokuserar på psykoneurobiologi och undersöker bland annat hur könshormonernas molekylära mekanismer påverkar kvinnors beteende och psykiska hälsa.

Emma Fransson , leg. psykolog, fil.dr och docent i medicinsk psykologi vid Institutionen för kvinnors och barns hälsa, Uppsala universitet och Mödrahälsovårdsenheten, Region Stockholm. Hennes forskning handlar om riskfaktorer för psykisk ohälsa under graviditet och postpartum och upplevelser av stöd hos personer med dåligt psykiskt mående i samband med barnafödande.

Mats Hammar, professor emeritus inom obstetrik och gynekologi vid Linköpings universitet. Tidigare överläkare vid Kvinnokliniken, Universitetssjukhuset i Linköping. Han har varit ordförande i nationella arbetsgrupper om menopausmedicin och forskat framför allt inom området reproduktionsmedicin och hormonella och andra behandlingar av klimakteriebesvär.

Markus Heilig, professor i psykiatri och chef vid Centrum för social och affektiv neurovetenskap, Linköpings universitet. Han är ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien.

Kvinnors psykiska hälsa

Anita Hussénius, docent och forskare vid Centrum för genusvetenskap, Uppsala universitet. Föreståndare för Nationellt centrum för kvinnofrid 2021–2024.

Aina Johnsson , med.dr, master i socialt arbete samt hälso- och sjukvårdskurator. Hon forskar vid Karolinska institutet om psykiska och sociala konsekvenser av cancersjukdom.

Elin Lindsäter, docent vid Institutet för klinisk neurovetenskap, Karolinska institutet och leg. psykolog verksam vid Gustavsbergs universitetsvårdcentral, Akademiskt primärvårdscentrum Region Stockholm. Hennes forskning fokuserar på stressrelaterad psykisk ohälsa och utmattningssyndrom.

Matts Olovsson , professor i obstetrik och gynekologi vid Institutionen för kvinnors och barns hälsa, Uppsala universitet samt överläkare vid endometrioscentrum på Akademiska sjukhuset. Hans forskning är inriktad på endometrios och smärta.

Fatumo Osman, leg. sjuksköterska samt lektor och docent i omvårdnad och proprefekt för forskning vid Institutionen för hälsa och välfärd, Högskolan Dalarna. Hennes forskning handlar om sällan hörda grupper, med fokus på att utveckla, implementera och utvärdera anpassat stöd till familjer med migrationsbakgrund för att främja jämlikhet inom vård och välfärd.

Fotios Papadopoulos, professor i psykiatri vid Institutionen för medicinska vetenskaper, Uppsala universitet. Hans forskning är inriktad på psykiatrisk epidemiologi och könsdysfori.

Anna Pérez-Aronsson , examinerad läkare, doktorand vid Institutionen för folkhälsa och vårdvetenskap samt WOMHER, Uppsala universitet. Hennes forskning handlar om omgivningens betydelse för kvinnors återhämtningsprocesser efter våldsutsatthet och migration.

Om författarna

Alkistis Skalkidou , professor i obstetrik och gynekologi vid Institutionen för kvinnors och barns hälsa vid Uppsala universitet samt överläkare i obstetrik och gynekologi vid Kvinnosjukvården, Akademiska sjukhuset. Hennes forskning är inriktad på perinatal mental ohälsa och gynekologisk endokrinologi.

Anna Strömberg, professor i omvårdnad vid medicinska fakulteten, Linköpings universitet samt leg. sjuksköterska verksam vid Universitetssjukhuset i Linköping. Hennes forskning är inriktad på kardiovaskulär omvårdnad.

Inger Sundström Poromaa, professor i obstetrik och gynekologi vid Institutionen för kvinnors och barns hälsa vid Uppsala universitet och överläkare vid Akademiska sjukhuset.

Josefin Sveen , professor i klinisk psykologi vid Senter for krisepsykologi vid Universitetet i Bergen samt gästprofessor i klinisk psykologi vid Institutionen för kvinnors och barns hälsa, Uppsala universitet. Hennes forskning är inriktad på trauma, sorg och komplicerad sorg.

Renita Sörensdotter, docent i genusvetenskap, fil.dr i socialantropologi och forskare vid Nationellt centrum för kvinnofrid, affilierad forskare vid Centrum för genusvetenskap, Uppsala universitet. Hennes forskning fokuserar på sexuell hälsa, vulvasmärtor, vårdprofessioner, våld i nära relationer och hbtqi.

Eva Vingård , leg. läkare och professor emeritus vid Institutionen för medicinska vetenskaper, Uppsala universitet. Hennes forskning är inriktad på arbets- och miljömedicin.

Jerker Vinterstare, fil.dr i biologi med särskild inriktning mot evolutionsbiologi. Han är verksam som konsult.

Kvinnors psykiska hälsa

Anna von Wachenfeldt, med.dr och överläkare vid Bröstsektionen, Onkologkliniken, Södersjukhuset i Stockholm. Hennes forskning rör biverkningar och följsamhet till antihormonell behandling efter bröstcancerkirurgi samt ärftlig bröstcancer.

Georgina Warner, docent i hälsa och välfärd vid Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap, Uppsala universitet. Hennes forskning är inriktad på samhällsbaserade psykosociala interventioner.

Pernilla Åsenlöf, professor i fysioterapi vid Institutionen för kvinnors och barns hälsa, Uppsala universitet. Hennes forskning är inriktad på beteendemedicin och smärta samt ungas psykiska hälsa.

Om författarna

Introduktion

Lisa Ekselius, Agneta Skoog Svanberg och Gunilla Sydsjö

Sverige har ofta framhållits som världens bästa land att vara kvinna i, uppfostra barn i och leva i med en hållbar livsstil. Sverige är också känt för att ha en välutbyggd, tillgänglig och offentligt finansierad kvinnosjukvård. Trots detta har det under hela 2000-talet skett en gradvis ökning av andelen personer som rapporterar sämre psykisk hälsa och även personer som får vård för psykiatriska tillstånd. Mest uttalat gäller detta kvinnor i reproduktiv ålder. Det vill säga i den ålder då kvinnan kan bli gravid och få barn. Det är också den ålder då kvinnor yrkesutbildar sig, bildar familj, etablerar sig på arbetsmarknaden och tar ett stort ansvar som samhällsbärare. Med andra ord är det en period i livet fylld av förhoppningar, förväntningar och omvälvande upplevelser, men också en krävande och utmanande period med krav på prestationer och leveranser i en tid av klimathot och global destabilisering inom en mångfald områden.

Välbefinnande kräver för de allra flesta av oss att vi har någorlunda trygghet och balans i livet. En betydande aspekt i sammanhanget är att kroppen fungerar. Det gäller allt från själsliv till fysisk styrka. Men för den stora majoriteten infinner sig perioder i livet då kroppen inte är på topp. Det kan röra sig om tillfälliga eller mer långdragna perioder av allehanda ohälsa eller sjukdom, men även om infertilitet eller förluster. Att vara utsatt för våld eller att befinna sig i en omöjlig arbetssituation är exempel på andra utmaningar, liksom att befinna sig i ofrivillig migration.

I den här antologin vänder vi oss främst till dem som i sin yrkesutövning kommer att möta kvinnor som söker stöd, vård eller skydd av

olika anledningar. Det kan till exempel vara studerande på vård- och omsorgsrelaterade utbildningar – som barnmorske- och sjuksköterskeutbildningar, psykologprogram, socionomprogram eller fysioterapeututbildningar – men även yrkesverksamma inom dessa områden. Boken kan också läsas av andra som vill öka sin förståelse för vanliga ohälsotillstånd som kan drabba kvinnor under de reproduktiva åren och om möjligheter att återfå och vidmakthålla funktion och hälsa. Antologin vill förmedla både teoretisk och praktisk kunskap som bidrar till förståelse, förhållningssätt och färdigheter i mötet med kvinnor i olika livsfaser. Den vill också lyfta fram några av de kunskapsluckor som finns och som det är angeläget att fylla.

Bokens upplägg

Boken inleds med ett övergripande idéhistoriskt och kulturellt perspektiv på det komplexa begreppet ”kvinna” och hur det är kopplat till hälsa och livsvillkor, för att sedan fördjupa sig i frågan om vad som är känt om könsskillnader i hjärnans struktur och funktion.

I de följande kapitlen riktas fokus alltmer mot ohälsa. Det inleds med ett översiktligt kapitel om psykisk hälsa, psykisk ohälsa och psykisk sjukdom och därefter ett kapitel om ett av vår tids mest förekommande problem: utmattningssyndrom. Ett par kapitel diskuterar hormoners koppling till psykisk ohälsa i olika livsfaser, och ytterligare ett par behandlar psykisk ohälsa vid graviditet, efter förlossning och vid infertilitet samt förluster som kan inträffa under graviditeten eller strax efter födseln.

Som vi tidigare nämnt är det inte bara den själsliga hälsan som avgör hur vi mår mentalt. Även kroppslig sjukdom och behandling är viktiga aspekter av vårt välbefinnande. Därför har kvinnohjärtat fått en särskild plats, liksom behandling relaterad till cancer i bröst och underliv. Dessutom ägnas ett specifikt kapitel åt långvarig smärta med en vinkling mot endometrios – ett smärttillstånd som i princip endast drabbar kvinnor.

Kvinnor i Sverige har tillgång till alla yrken, men arbetsmarknaden är ändå segregerad; kvinnor är oftare anställda inom vissa sektorer och män inom andra. Vad som är en god arbetsmiljö och hur man bygger den

är utgångspunkten för ett av de senare kapitlen. Ett kapitel ger kvinnor med flyktingerfarenhet en röst, och det sista kapitlet handlar om våld mot kvinnor – vilket i en övervägande majoritet av fallen utövas av en man. Det handlar om våldets mekanismer och dess påverkan på kvinnors fysiska och psykiska hälsa, men också om hälso- och sjukvårdens ansvar och möjligheter att hjälpa den som utsatts.

Tanken är att man ska kunna läsa varje kapitel fristående. Detta till trots – vilket stöds av kapitlens ordningsföljd – finns en ambition att läsaren först ska ges en introduktion till vad det är att vara kvinna. Med denna bakgrund presenteras därefter olika ohälsotillstånd och deras konsekvenser, hur en bra arbetsmiljö byggs och till sist erfarenheterna av att leva under utmanande och svåra omständigheter. Boken är skriven av ett antal författare med specifik expertis inom sitt område, och var och en av dessa är själv ansvarig för sin text.

I flera kapitel får läsaren ta del av fallbeskrivningar med syfte att ge liv och färg till framställningen. Boken har fokus på svenska förhållanden men baseras självklart på internationell forskning och internationella perspektiv, och utgångspunkten är ett evidensbaserat förhållningssätt. Läsaren kan observera att olika vetenskapliga traditioner och synsätt präglar författarnas sätt att skriva och formulera sig, vilket i sig innebär en allsidighet och rikedom i såväl språk som perspektiv.

De flesta av bokens kapitel har fokus på enbart kvinnor, men några avsnitt beskriver grundläggande biologiska eller sociala fenomen som är könsövergripande. Exempelvis gäller det kapitlet om psykisk hälsa och sjukdom. Detta kapitel redovisar basal kunskap om begrepp och diagnoser och syftar till att underlätta tillgodogörandet av övriga kapitel. I kapitlet lyfts kvinnospecifika aspekter fram där det finns sådana att nämna – vilket faktiskt är ganska ofta – men kapitlet som sådant är tänkt att ha en mer könsoberoende approach.

Kunskapsläget avseende orsaker till de könsskillnader som finns inom olika typer av psykisk ohälsa är generellt mycket svagt. I den omfattning som det finns hypoteser eller fastställda orsaker som kunnat beläggas vetenskapligt – eller åtminstone kunnat göras sannolika på samma grunder – redovisar vi det. Däremot har vi undvikit alltför mycket hypotetiserande

Kvinnors psykiska hälsa

om orsaker till könsskillnader där vetenskapliga data saknas. Historien har visat att ovetenskapligt stödda hypoteser om psykisk ohälsa ofta blivit snabbt överkörda i skuggan av ny kunskap och då snarare fungerat konserverande av gamla ”sanningar”. Vi har snarare låtit vår text bygga på uppfattningen att det gynnar forskningen att belysa behovet av ny kunskap med målet att ge stöd åt adekvata åtgärder för att påverka orsakerna till ohälsan.

Avslutningsvis: en viktig ambition är att boken ska bidra med optimism och peka på alla möjligheter som finns för att återfå och vidmakthålla funktion och hälsa.

Den här boken har tillkommit på initiativ av Natur & Kultur i samband med invigningen av WOMHER – Women’s Mental Health during the Reproductive Lifespan. WOMHER är ett tvärvetenskapligt forskningscentrum som år 2020 inrättades av Uppsala universitet mot bakgrund av den ökande rapporteringen om psykisk ohälsa, framför allt bland kvinnor.

1. Vad är en kvinna?

Renita Sörensdotter

OM VI VILL FÖRSTÅ kvinnors psykiska ohälsa behöver vi utöver medicinska förklaringar se hur historiska, kulturella och sociala normer påverkar vad en kvinna kan vara och göra. Syftet med kapitlet är därför att utifrån biologiska, idéhistoriska och kulturella perspektiv skapa förståelse för hur komplext det är att förstå kategorin ”kvinna” och kopplingen till hälsa och livsvillkor. Kapitlet inleds med ett resonemang som visar på svårigheten i att könsbestämma hela befolkningen i två tydliga kön. Det biologiska perspektivet länkas samman med det idéhistoriska, vilket sedan vävs samman med samtida beskrivningar av ojämlikhet i hälsa och livsvillkor. Kapitlet avslutas med ett resonemang om det komplexa i att bemöta och behandla människor, i det här fallet kvinnor som kategori, jämlikt inom hälsooch sjukvården.

För att förklara hur kvinnors hälsa och det bemötande de får inom vården påverkas av historiska och kulturella normer kommer jag att utgå från hur medicinen och den medicinska verksamheten förstås inom det mångveten-

Kvinnors psykiska hälsa

skapliga fältet medicinsk humaniora . Medicinen kan ses som ett historiskt och kulturellt utformat system, där olika aktörer tillsammans upprätthåller eller förändrar tolkningen av sjukdom, behandling och sjukvårdens olika roller. Diagnoser utformas och fastställs medicinskt men är även beroende av andra faktorer som exempelvis patientgrupper, medierapportering, politik och normer för genus (Johannisson, 1994; Sachs, 1987; Mol, 2002). Den vård som ges eller undanhålls, samt tolkningarna av sjukdomar och medicinska besvär, präglas alltså inte endast av diagnostisering och behandling. Exempelvis kan historiska föreställningar kopplas till vår samtida kultur och därigenom visa på kontinuitet, förskjutningar eller faktiska förändringar i synen på kvinnokroppen och dess hälsa och vård.

Våra kroppar är plastiska snarare än statiska. Kön och genus, natur och kultur, arv och miljö, kropp och psyke kan egentligen inte särskiljas så tydligt som vi ofta gör. Vi lever våra kroppar. De formas genom arv, vanor och inlärda mönster i det samhälle vi lever i (Fausto-Sterling, 2019).

Biologiskt kön är sammanvävt med situationen av att bli genusbestämd. I boken Det andra könet (1949/2002) ger sig filosofen Simone de Beauvoir på att undersöka vad en kvinna är och hur det fenomen som kallas för kvinna kan förklaras och förstås utifrån olika historiska, kulturella och vetenskapliga perspektiv. Jag använder mig av de Beauvoirs ingång för att diskutera hur kategorin kvinna kan förstås inom ramen för medikalisering, hälsa och livsvillkor.

Att könsbestämma och könsbenämna

För att förstå vad en kvinna är eller kan vara måste vi börja med att konstatera att det inte finns någon universell kvinna som vi kan tala om i ental. Vad det innebär att vara kvinna varierar biologiskt och kulturellt. de Beauvoir frågar sig varför det inte räcker med att tala om honor om det endast är en biologisk kropp vi vill tala om. Hon besvarar själv frågan med att hävda att kvinnor blir till utan att hon därför förnekar biologins påverkan på våra liv (de Beauvoir, 1949/2002). Biologen Anne Fausto-Sterling (1992) visade för flera decennier sedan hur svårt det kan vara att med säkerhet fastställa ett tydligt avgränsat kön utifrån tvåkönsmodellen. Att fastställa vad som

1. Vad är en kvinna?

19

utgör en kvinna innebär att ge sig in på det komplext sammanvävda området biologi och kultur (Fausto-Sterling, 2000). Vem vi blir, hur vi lever och vilken hälsa vi har påverkas av såväl biologi som kultur. Låt oss börja med att nysta i hur vi avgör vad en kvinna är utifrån biologiska parametrar.

När människor ska könsbestämmas till kvinno- respektive manskroppar används fyra variabler: 1) genitalier, 2) reproduktionsorgan, 3) hormoner, och 4) kromosomer. Om vi tänker oss att variablerna kan placeras på en skala som delar in oss i honor och hanar går det att kategorisera de flesta i befolkningen i två relativt tydliga könskategorier. Könskaraktäristika kan dock variera, och en del kategoriseras som personer med intersexvariation, vilket innebär att ens kropp inte med enkelhet går att könsbestämma som antingen kvinna eller man.

Som foster börjar vi med samma biologiska material. I vecka 7–8 börjar genitalierna och de reproduktiva organen skilja sig åt mellan flickor och pojkar, men en del foster har en utveckling som ser annorlunda ut. Vad gäller genitaliernas utseende finns stor variation. Gränsen för en liten penis och en stor klitoris är liten och det är ibland svårt att avgöra när gränsen överskrids. För den med intersexvariaton kan ibland medicinska åtgärder behövas för att främja tillväxten av exempelvis en mycket liten penis. Reproduktionsorganen stämmer inte heller alltid med yttre genitalier. Den som har kvinnliga genitalier kan exempelvis ha testiklar eller sakna slida (Fausto-Sterling, 1992; 2000).

Hormonerna östrogen och testosteron kallas ofta för kvinnliga respektive manliga, men de är varken kvinnliga eller manliga. Det är mänskliga hormoner som produceras i alla kroppar oavsett könsbestämning. Nivåerna skiljer sig vanligtvis åt mellan kvinno- och manskroppar på gruppnivå.

Dock kan den som definierats som kvinna ha högre nivåer av testosteron än normalkurvan, och den som definierats som man kan ha högre nivåer av östrogen än vad som antas vara normalt (Fausto-Sterling, 1992; 2000; Cleghorn, 2023).

Kromosomerna XX och XY särskiljer oftast kvinnokroppar från manskroppar, men inte alltid. Det finns kvinnor med XY-kromosomer, men även individer med variationerna XXY och XO. Personer med intersexvariation kan ha olika kombinationer av exempelvis kromosomer och ge-

Kvinnors psykiska hälsa

nitalier. Vissa tillstånd kräver medicinsk behandling för att kroppen ska fungera bra, andra inte. Personer med intersexvariation vet inte alltid själva om att de har det, vilket bland annat uppmärksammats inom sporten (Fausto-Sterling, 1992; 2000; Wonkam m.fl., 2010). Ett känt exempel är

María Patiño, en spansk hinderlöpare som 1985 genom kromosomtest visade sig ha XY-kromosomer. Hon stoppades från att tävla, men fick efter lång kamp ett intyg på sin ”kvinnlighet” (Martínez-Patiño, 2005; FaustoSterling, 2000).

Hon må ha sett ut som en kvinna, haft en kvinnas styrka och aldrig haft anledning att misstänka att hon inte var en kvinna, men undersökningarna visade att Patiños celler hade en Y-kromosom och att hennes blygdläppar dolde testiklar. Dessutom hade hon varken äggstockar eller livmoder. Enligt IOK:s definition var Patiño inte en kvinna. (Fausto-Sterling, 2000, s. 1, författarens översättning)

Ett senare känt fall är den sydafrikanska löparen Caster Semenya som har naturligt höga testosteronhalter på grund av sin intersexvariation. Hon fick kämpa i åratal för att förmå det internationella friidrottsförbundet (IAAF) att upphöra med tvånget att kvinnor som har höga nivåer av testosteron måste medicineras för att minska detta (Semenya, 2023).

Förnekelsen av att någon är en ”riktig” kvinna brukar även dyka upp när transkvinnor debatteras. Ett argument som fördes fram redan under 1980-talet, och som har fått förnyad kraft i samtiden, är att transkvinnor inte är riktiga kvinnor, eftersom de är födda med en manligt definierad kropp. Transmän har inte varit lika utsatta för ifrågasättande, men sveps ofta med i den hätska debatten om vem som är en riktig kvinna respektive man genom en generaliserad demonisering av transpersoner (Butler, 2024). Transpersoner genomgår könsbekräftande förändringar i varierande grad, en del genomgår den könsbekräftande vård som erbjuds, andra gör bara smärre förändringar. Det viktiga är att vi erkänner transkvinnor som kvinnor och transmän som män. För att återgå till det kroppsliga har vi då hankroppar som rört sig mot att vara kvinna och honkroppar som har rört sig mot att vara man. Utöver detta finns ickebinära personer som har en honkropp, men som inte kan definiera sig i en binär syn på kön som kräver att man väljer mellan kvinna och man.

1. Vad är en kvinna?

21

Om vi vill besvara frågan om vad en kvinna är på kroppslig nivå måste vi räkna in flera olika slags kvinnor, varav alla inte kallar sig för eller upplever sig vara kvinnor. I kategorin kvinna kan vi räkna in dem som är födda med en kvinnokropp som följer kriterierna för genitalier, reproduktionsorgan, hormoner och kromosomer, dem som har en variation i några/ något av kriterierna men lever som kvinna och uppfattar sig vara kvinna samt transkvinnor och ickebinära med en kvinnokropp. Även transmän som har kvar sina kvinnliga reproduktionsorgan och genitalier behöver räknas in i kvinnokategorin, exempelvis vid gynekologisk vård.

Den biologiska förklaringen är inte tillräcklig om vi vill fortsätta att försöka besvara Simone de Beauvoirs fråga om vad en kvinna är. Som de Beauvoir pekar på blir kvinnan, utöver att ha en honkropp, gjord till kvinna genom kulturen hon lever i. Hon behandlas som en annan än mannen. Det leder till att den som blir gjord till kvinna inte bara kan vara människa, utan också måste utgå från situationen i att bli sedd som kvinna (de Beauvoir, 1949/2002). För att få bättre förståelse för hur historiska och kulturella genusnormer påverkar kvinnors kroppar, livsvillkor och hälsa än i dag behöver vi sätta oss in i hur medikaliseringen har format kvinnor som avvikande och annorlunda än män.

Historiska konstruktioner av kvinnan

Precis som de Beauvoir skrev i Det andra könet (1949/2002) behöver vi undersöka villkoren för tillblivelsen av fenomenet kvinna. Genom att dyka ner i några idéhistoriska exempel kan vi se att kategorin kvinna och andra tänkta avvikelser från den självklara mannen förklaras genom kopplingar till dikotomier som kropp och själ/tanke, natur och kultur, förnuft och känsla. I dessa dikotoma uppfattningar kopplas män till själ/tanke, kultur och förnuft, medan kvinnor blir gjorda till kropp, natur och känsla (Ussher, 1989; Mottier, 2008).

Historiskt sett finns ett flertal modeller för hur genitalier och reproduktiva organ ska förstås och benämnas, men gemensamt för modellerna är att manliga genitalier alltid är det primära, medan kvinnliga genitalier är det andra, det sekundära, det underlägsna, det som avviker. Här finns

Kvinnors psykiska hälsa

bland annat referenser till en av Bibelns skapelseberättelser, där kvinnan skapades av mannens revben. Hon blev avbilden av honom, fast något defekt. Kvinnan kunde beskrivas som en outvecklad man, men också som en inversion av mannen (Mottier, 2008). Historikern Thomas Laqueur (1994) hävdar att det inom medicinen från antiken fram till 1700-talet fanns en enkönsmodell som betonade vissa likheter. De reproduktiva organen antogs vara samma för kvinnor och män, med skillnaden att kvinnors organ antogs vara inverterade. Under senare delen av 1700-talet påbörjades dock en era då vetenskapen kopplade greppet om att definiera kvinno- och manskroppen och lyfta fram deras olikheter. När särartsmodellen sedermera förstärktes som förklaringsmodell inom medicinen under 1800-talets andra hälft beskrevs män och kvinnor som tydligt avgränsade från varandra. De framställdes nästan som två olika arter med olika kroppsfunktioner och olika roller i samhället (Johannisson, 1994).

Det är lätt hänt att tvåkönsmodellens fokus på särart och olikhet överbetonas i den historiska skrivning som Laquer lyfter fram. Det fanns, som historikern Maja Larsson (2000) visar, olika synsätt på kvinnooch manskroppen som samexisterade parallellt med varandra. Utöver enköns- och tvåkönsmodellen fanns föreställningar om kvinno- och manskroppar där gränserna fluktuerade mer. Fenomen som hermafrodism, som i vår samtid betecknas som personer med intersexvariation, manhaftiga kvinnor och ammande män lyftes fram som exempel på den instabila biologiska indelningen. Att uppmärksamma ambivalenta kroppar var således inget nytt när medikaliseringen av kön tog fart under andra halvan av 1800-talet. Såväl Platon som Aristoteles omnämnde de kroppar som kom att kallas för hermafroditer (Johannisson, 1994; Larsson, 2000; Fausto-Sterling, 2000). Fenomenet är inte nytt, bara orden och synsätten varierar.

Den sjukliga kvinnan

Idéhistorikern Karin Johannisson (1994) menar att såväl kvinnoemancipationen som kvinnosjukligheten problematiserades under det sena 1800-talet. Kvinnorörelsen hotade familjen och samhällsordningen, som byggde

1. Vad är en kvinna?

23

på särskiljandet av kvinnor och män. Kvinnan framställdes som styrd av sina reproduktiva organ och sina känsliga nerver.

Sedan 1800-talets andra hälft är historien fylld av berättelser om den klena kvinnan, den sjukliga kvinnan, hustrur, mödrar och döttrar som tillbringar dagar, månader och hela liv i sängen. Kvinnor i konsultationsrummen, på analyssofforna, på nervhemmen och vid hälsobrunnarna. Kvinnor med kön och själ i oordning. Kvinnor med värk, blodbrist och migrän. I dag, just som för hundra år sedan, söker kvinnan oftare vård och använder mer läkemedel än mannen. Hon är överrepresenterad i fråga om psykiatriska och kroniska diagnoser. Trots att kvinnans ställning har ändrats dramatiskt och trots lika dramatiska förändringar inom medicinen, har länken mellan kvinna och ”nerver” förblivit egendomligt stark. (Johannisson, 1994, s. 7)

Indelningen i natur och kultur var inte ny, men medikaliseringen av kvinnokroppen med hänvisning till att kvinnan var sådan av naturen blev starkare under andra delen av 1800-talet. Livmodern, menstruationen och reproduktionen ansågs ta kraft från kvinnan och minska hennes intellektuella kapacitet. Hysteri, livmodern som vandrade i kroppen, blev en term som förklarade kvinnors olika problem. Gynekologiseringen av kvinnokroppen medförde att kvinnors besvär och åkommor förklarades med hänvisning till livmodern, och gynekologiska ingrepp antogs därför kunna lindra besvär som var psykiska. Mot slutet av 1800-talet började i stället neurologiska förklaringsmodeller till kvinnors annorlundahet ta plats. Kvinnor ansågs ha ett skakigt nervsystem som gjorde dem svaga. Diagnoserna neurasteni och neuros seglade upp som svar på kvinnans generella sjuklighet (Johannisson, 1994; Nilsson, 2005). Att vara kvinna innebar att vara sjuklig och avvikande oavsett förklaringsmodell.

Den patologiserade menstruationen

Menstruationscykeln och klimakteriet har en särskild plats i medicinens förklaringsmodeller över hur kvinnor konstrueras som avvikande från män till sina kroppsliga och psykiska funktioner. Patologiseringen av kvinnors normala kroppsliga funktioner har gjort att de har konstruerats som hysteriska, emotionella, fragila, opålitliga och sjukliga – och där-

Kvinnors psykiska hälsa

med inte lämpade för att delta i det offentliga livet. Menstruationscykeln gjordes till ett bevis för kvinnors instabila kroppssystem. Vid pubertet, graviditet och menopaus ansågs kvinnan vara som mest i riskzonen för att utveckla hysteri (Ussher, 1989; 2006; Johannisson, 1994; Martin, 1989).

Som antropologen Emily Martin (1989) påpekar har medicinska diskurser stor påverkan på hur vi tolkar våra och andras kroppar och beteenden. Psykologen och forskaren Jane Ussher (1989; 2011) menar att kopplingen mellan livmodern, reproduktionen och kvinnors förmodade galenskap har befästs genom den medicinska diskursen. Historiskt sett har medicinska teorier om menstruation, PMS, graviditet och klimakterium använts för att tala om vad kvinnor är lämpliga alternativt olämpliga för. Områdena för kvinnors lämplighet eller olämplighet har varierat, men gränsdragningen med hänvisning till kvinnors avvikande funktioner kvarstår (Ussher, 1989; 2006; Johannisson, 1994; Martin, 1989).

Än i dag används menstruation och klimakterium för att förklara kvinnors känsloliv och tänkta olämplighet för vissa sysslor – hysterin som förklaringsmodell fortgår men med andra begrepp. Kvinnors psyke länkas samman med såväl menstruationsåren som menstruationens avslut. Menstruation ses som smutsigt, till och med som tabu, och känsloyttringar kan bemötas med: ”Har du mens, eller?” PMS används som en allomfattande förklaring när kvinnor uttrycker känslor som anses gå utanför det förväntade. Klimakteriet länkas till att kvinnan ses som förbrukad och som en ”klimakteriekärring”, vilket ofta innebär arg, ledsen, irriterad och oattraktiv (Martin, 1989; Ussher, 1989; 2006), som om kvinnors känsloliv borde vara likadana dag efter dag. Mycket sällan lyfts positiva upplevelser av menstruation och klimakteriet fram, eller det positiva i att det skapas ett kulturellt utrymme för menstruerande personer att vara arga (Martin, 1989; Ussher, 2006).

Ohälsa, vård och bemötande utifrån genusnormer

Konstruktionen av kvinnor som fragila, sjukliga och emotionella, som den andra som avviker från män som norm, följer med in i samtiden. Kvinnor har generellt sett betydligt högre grad av ohälsa och särbehandlas oftare

1. Vad är en kvinna?

25

negativt inom vården än män (SKR, 2019). Genusnormer i samhället bidrar också till att kvinnor och män ges olika förutsättningar, och de har olika krav på sig genom livet. Skillnaderna i kvinnors och mäns hälsa och den sjukvård de tar del av sträcker sig över olika områden, och jag ska nämna några här.

Kvinnor har högre ohälsotal än män och är i högre grad sjukskrivna (SCB, 2022). Flickor och kvinnor lider i högre grad än pojkar och män av psykisk ohälsa som oro och ångest. Kvinnor är också överrepresenterade avseende sjukskrivning för psykisk ohälsa. Därtill söker och behandlas kvinnor i högre grad för psykiska besvär samt sjukdomar i muskler och leder. Utöver detta bagatelliseras och psykologiseras kvinnors kroppsliga besvär i större utsträckning (SKR, 2019; Jämställdhetsmyndigheten, 2021; SCB, 2022). Ett typiskt område för bagatellisering från sjukvårdspersonal och andra i ens omgivning är långvariga smärtproblem som främst drabbar kvinnor. Exempel på sådana smärtproblem är underlivssmärtor som endometrios, dyspareuni och vulvodyni. Den långvariga smärtan förminskas ibland genom att vårdpersonal säger att allt ser bra ut, att det är helt normalt som kvinna att ha dessa smärtor och att det kommer att gå över (Braksmajer, 2017; Pettersson & Berterö, 2020).

Kvinnor söker och använder också mer vård än män. En del av skillnaderna kan tillskrivas psykologiseringen av kvinnors besvär och bristen på behandling som medför att kvinnor oftare söker vård för att de inte får den diagnos och behandling de behöver. En del kan även förklaras genom kostnader för könsspecifika sjukdomar och kostnader som avser reproduktion. Trots de högre kostnaderna för kvinnors vård får de oftare än män vård inom primärvård, medan män oftare får vård inom specialistvård. Egenvård i hemmet rekommenderas oftare till kvinnor än till män. Män får dyrare mediciner än kvinnor (Osika Friberg, 2018; SKR, 2019; Jämställdhetsmyndigheten, 2021; SCB, 2022). Kvinnor söker alltså mer vård än män, men män får mer högspecialiserad och dyrare behandling.

Kvinnors psykiska hälsa

Ohälsosamma normer

Ohälsan för dem med kvinnokroppar är inte densamma som för dem med manskroppar. Hälsa, möjligheter i livet och bemötande i sjukvården påverkas i hög grad av normer för könsidentitet, klass, etnicitet, sexualitet, funktionsförmåga och ålder. Kvinnor med kortare utbildning och lägre inkomst har sämre hälsa än kvinnor med längre utbildning och högre inkomst. Arbetslöshet, glesbygdsboende och social utsatthet adderar ytterligare riskfaktorer för hälsan. Detsamma gäller för män, men för kvinnor samspelar hälsoskillnaderna till deras nackdel med sämre bemötande och sämre behandling i vården. Även kvinnor som har någon funktionsnedsättning, hör till en nationell minoritet, har utomnordisk bakgrund eller är nyanländ flykting har mycket högre risk för ohälsa. Detsamma gäller för hbtqi-personer (SKR, 2019; se även SOU 2006:78; Diaz, 2010; Miller, 2023). Hälsoriskerna ökar alltså om en individ utöver att vara född med en kvinnokropp har en funktionsnedsättning, utomnordisk bakgrund eller är lesbisk. Att vara transkvinna ökar också riskerna för sämre hälsa, även när hon är vit, svenskfödd och har god inkomst.

Villkoren som bidrar till att kvinnor på en generell nivå har sämre hälsa än män har att göra med genusnormer. Några exempel är att kvinnor förväntas ta större ansvar för familj och närstående, kvinnor utsätts i högre grad för våld både i nära relationer och i arbetslivet, kvinnor utsätts i större utsträckning för sexuella trakasserier på arbetet, kvinnor är i högre grad sjukskrivna och tar ut mer föräldrapenning, kvinnor gör mer obetalt arbete i hemmet och tar större ansvar för obetalt omsorgsarbete (Jarlbro & Erlanson-Albertsson, 2009; SKR, 2019; SCB, 2022).

Utöver hur vi delar in människor i biologiska kön, med mer eller mindre träffsäkerhet, är det påtagligt att genusnormer för kategorin kvinnor bidrar till psykisk ohälsa. Som psykologen och forskaren Jane Ussher hävdar:

En av de mest skadliga konsekvenserna av medikaliseringen av kvinnors lidande är patologiseringen av rimliga reaktioner på vardagslivet (eller på våld och övergrepp i vardagen). (Ussher, 2011, s. 187, författarens översättning)

1. Vad är en kvinna?

27

Den högre risken för diskriminering, sexuella trakasserier, osynliggörande, ifrågasättande, våld, hot om våld och så vidare påverkar också hälsan på ett negativt sätt. Filosofen Nancy Tuana (2004) hävdar att all kunskapsproduktion samtidigt innebär en aktiv produktion av okunskap. Enligt henne innebär ignorans en ovilja att veta eller att säga sig veta för lite – trots att kunskapen finns. Ett sätt som ignorans blir till är just om medicinen blundar för de hälsoproblem som genusnormer leder till. Sådan ignorans bidrar till att mystifiera eller osynliggöra det som ses som kvinnligt. Psykisk ohälsa kan ha biologiska orsaker men också vara tydligt länkad till samhällskulturen. Ångest, depression och känslomässiga svängningar utgör delar i hur en kvinna begripliggörs i samtiden. 1800-talets hysteri förkläds i moderna diagnoser i stället för att vi strävar efter reell jämställdhet och jämlikhet. Kvinnor görs fortfarande till det andra könet.

Likvärdig vård kan vara lika och olika

Det går inte att förklara ojämlikhet i hälsa genom enbart biologiska skillnader; mycket av den kan snarare förklaras genom historiska, kulturella och sociala normer. Många som drabbas av diskriminering, kränkningar, sexuella trakasserier, misstänkliggörande eller osynliggörande undviker också att söka vård på grund av dåligt bemötande (SKR, 2019; SOU 2006:78; Diaz, 2010; Miller, 2023). Normer gör att det skapas förväntningar på hur personer med kvinnokroppar förväntas vara och bete sig, vilket i sin tur påverkar bemötandet i vården. Att kvinnokroppen betraktas som avvikande, speciell och svårare att förstå sig på är en fortsättning av de historiska synsätt som följer med in i samtiden. Uttryckssätten och effekterna av att göra kvinnor till det andra könet ser annorlunda ut än för hundra år sedan men innebär fortfarande ojämlikt bemötande, diskriminering, stigmatisering och felbehandling.

Hälso- och sjukvårdslagen (SFS 2017:30) säger:

Målet med hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Vården skall ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet.

Kvinnors psykiska hälsa

Ändå ges inte vård på lika villkor när respekten för den enskilda människan försvinner in i fördomar, föreställningar och förväntningar baserat på antaganden om bland annat genus, könsidentitet, sexualitet, klass, etnicitet och funktionsförmåga. Hälsan påverkas därtill av faktorer som livsvillkor, levnadsvanor, bemötande och möjligheter i samhället samt relationer, något som i mångt och mycket kan relateras till ovan nämnda normer. Inom en del av forskningen om hälso- och sjukvården framförs tanken på att, utöver vårdgivarens skyldighet, se vården utifrån ett rättighetsperspektiv. Det stärker patientens rätt att få ta del av en jämlik vård. Sammantaget innebär båda perspektiven att hälsan och vården ska vara lika bra, oavsett om det innebär att behandla patienter lika eller olika (Dahlborg m.fl., 2015). Det är effekten som avgör om vården blir jämlik.

Empowerment, eller att främja självbestämmande, är ett sätt att utjämna maktskillnader i vårdsituationen. Vårdpersonal kan nå dit genom att vägleda patienten till att lära sig mer om sin kropp, hälsa och sjukdom. Ett exempel är gynekologen och docenten Karin Siwe som länge har arbetat med att förbättra upplevelsen av den gynekologiska undersökningen och samtidigt stärka kvinnor som blir undersökta. Hon beskriver hur pedagogiska gynundersökningar bidrar till att kvinnor lär sig mer om sin kropp, sin sexuella hälsa och undersökningssituationen. Kvinnorna får mer agens i undersökningssituationen genom sin kunskap (Siwe, 2010).

Ett annat sätt att tala om självbestämmande och delaktighet är genom begreppet hälsolitteracitet, som lite förenklat innebär att individen kan förstå, värdera och använda information om hälsa, sjukdom och sjukvårdssystemet (Wångdal, m.fl., 2017). För att bidra till hälsolitteracitet gäller det att den som möter patienter kan ge ett korrekt bemötande utan förutfattade meningar om hur kvinnor är eller borde vara eller vem som kan räknas som kvinna. Information behöver dessutom ofta ges på olika sätt utifrån patientens livsvillkor.

Det är särskilt viktigt att arbeta med empowerment och hälsolitteracitet för att uppmärksamma och bemöta dem som riskerar att ha sämre hälsa och få sämre vård, vilket vanligtvis är de vi kan inkludera i kvinnokategorin. Det vill säga den vidgade kvinnokategorin som genomgående nämnts i

1. Vad är en kvinna?

29

kapitlet, den som inkluderar personer med kvinnokroppar med varierande ursprung, språk, funktionsförmåga, sexualitet, könsidentitet och ålder.

Lärdomar

Svaret på vad en kvinna är kan inte ges med enkelhet, eftersom det är komplext. Även om det inte är möjligt att helt svara på frågan behöver kvinnors medicinska besvär, precis som i den här boken, ibland ges ett specifikt utrymme där såväl medicinskt kön som socialt och kulturellt genus diskuteras. Kvinnors hälsa och livsvillkor i samtiden påverkas förstås av anatomi och fysiologi, men också av livsvillkoren där kvinnor generellt sett utsätts för diskriminering, osynliggörande, ifrågasättande, sexism, sexuella övergrepp, samt bördan av större ansvar för relationer och familjeliv. Om vi dessutom adderar livsvillkor som klass, etnicitet, könsidentitet, sexuell orientering och funktionsförmåga är det tydligt att vissa kvinnor riskerar sämre vård och svårare sjukdom på grund av sin utsatta och mindre resursstarka position.

Medikaliseringen av kvinnokroppen medför att såväl medicinska som icke-medicinska problem tolkas genom rastret av genusnormer (Pehrson & Tengelin, 2015). För att få till en jämlik vård behöver den som ger vård lära sig att avgöra när den ska bemöta patienter utifrån medicinskt motiverade skillnader kontra medicinskt omotiverade skillnader. Detta kräver att man ser individen och samtidigt har med sig kunskap om den ohälsa som skapas av utsatthet på grund av normer som premierar män, maskulinitet, vithet, medelklass, heterosexualitet och lagom ålder. Lärdomen från detta kapitel är att ställa öppna frågor utan att förutsätta vad en kvinna är och gör, och samtidigt bekräfta den specifika utsatthet som gäller för vissa grupper. Det kräver en dubbel rörelse där man 1) bekräftar alla som människor på ett självklart och jämlikt sätt utan förutfattade meningar, och 2) visar sig öppen för att olika könsidentiteter, sexualiteter, funktionsförmågor och etniska bakgrunder påverkar hälsan och livsvillkoren och därmed ställer specifika frågor om det vid behov.

Kvinnors psykiska hälsa

Tips för vidare läsning

de Beauvoir, S. (1949/2002). Det andra könet. Norstedt. Originalverket publicerat 1949. Dahlborg Lyckhage, E., Lyckhage, G. & Tengelin, E. (red.). (2015). Jämlik vård: normmedvetna perspektiv. Studentlitteratur.

Ussher, J.M. (2006). Managing the monstrous feminine: regulating the reproductive body. Routledge.

Referenser

de Beauvoir, S. (1949/2002). Det andra könet. Norstedt. Originalverket publicerat 1949.

Braksmajer, A. (2017). Struggles for medical legitimacy among women experiencing sexual pain: a qualitative study. Women & Health, 58(4), 419–433. https://doi.org/10.1080/03630242.2017.1306606

Butler, J. (2024). Who’s afraid of gender? Allen Lane.

Cleghorn, E. (2023). Sjuka kvinnor: En resa genom medicinens historia . Albert Bonnier.

Dahlborg Lyckhage, E., Lau, M. & Tengelin, E. (2015). Normer som hinder för jämlik och rättighetsbaserad vård . I E. Dahlborg Lyckhage, G. Lyckhage & E. Tengelin (red.), Jämlik vård: normmedvetna perspektiv (s. 37–57). Studentlitteratur.

Diaz, A. (2010). Hälsa, sjukvård och sociala orättvisor. I B. Wijma, G. Smirthwaite & K. Swahnberg (red.), Genus och kön inom medicin- och vårdutbildningar (s. 293–309). Studentlitteratur.

Fausto-Sterling, A. (1992). Myths of gender: biological theories about women and men. (2. rev. utg.). Basic Books.

Fausto-Sterling, A. (2000). Sexing the body: gender politics and the construction of sexuality. Basic Books.

Fausto-Sterling, A. (2019). Gender/sex, sexual orientation, and identity are in the body: How did they get there? The Journal of Sex Research, 56 (4–5), 529–555. https://doi.org/10.1080/00224499.2019.1581883

1. Vad är en kvinna?

Jarlbro, G. & Erlanson-Albertsson, C. (red.). (2009). Kvinnors hälsa: fakta och myter. Studentlitteratur.

Johannisson, K. (1994). Den mörka kontinenten: kvinnan, medicinen och fin-desiècle. Norstedt.

Jämställdhetsmyndigheten. (2021). Psykisk ohälsa och andra aspekter av hälsa: uppföljning av det jämställdhetspolitiska delmålet om en jämställd hälsa . Rapport 2021:2. https://jamstalldhetsmyndigheten.se/media/uwcn2gtq/ psykisk-ohalsa-och-andra-aspekter-av-halsa-2021-2.pdf

Laqueur, T. (1994). Om könens uppkomst: hur kroppen blev kvinnlig och manlig. Brutus Östlings Bokförlag Symposion.

Larsson, M. (2000). Ett ängsligt sysslande med könens ordning: medicinska tolkningar av kroppen vid 1800-talets mitt. I G. Andersson (red.), Bedrägliga begrepp: kön och genus i humanistisk forskning (s. 51–72). Historiska institutionen, Uppsala universitet.

Martin, E. (1989). The woman in the body: a cultural analysis of reproduction . Open University Press.

Martínez-Patiño, M.J. (2005). Personal account: a woman tried and tested. The Lancet (British Edition), 366 Suppl. 1, 38. https://doi.org/10.1016/s01406736(05)67841-5

Miller, E. (2023). Life in a twilight landscape: exploring the intersection of ethnic and sexual minority identities in Sweden. [Doktorsavhandling, Mittuniversitetet].

Mol, A. (2002). The body multiple: ontology in medical practice. Duke University Press.

Mottier, V. (2008). Sexuality: a very short introduction . Oxford University Press. Nilsson, U. (2005). Det heta könet: gynekologin i Sverige kring förra sekelskiftet. Wahlström & Widstrand.

Osika Friberg, I. (2018). Women’s and men’s health care utilisation from a cost perspective. [Doktorsavhandling, Göteborgs universitet].

Pehrson, T. & Tengelin, E. (2015). Genusnormer: normer som skapar kvinnor och män. I E. Dahlborg Lyckhage, G. Lyckhage & E. Tengelin (red.), Jämlik vård: normmedvetna perspektiv (s. 107–126). Studentlitteratur.

Pettersson, A. & Berterö, C.M. (2020). How women with endometriosis experience health care encounters. Women’s Health Reports, 1 (1), 529–542. https:// doi.org/10.1089/whr.2020.0099

Kvinnors psykiska hälsa

Sachs, L. (1987). Medicinsk antropologi. Stockholm: Liber.

SCB (Statistiska centralbyrån). (2022). På tal om kvinnor och män: lathund om jämställdhet 2022.

Semenya, C. (2023). The race to be myself. #Merky Books.

SFS 2017:30. Hälso- och sjukvårdslag. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/halso--och-sjukvardslag_sfs-2017-30

Siwe, K. (2010). Att växa i gynstolen: en möjlighet till empowerment?. I B. Wijma, G. Smirthwaite & K. Swahnberg (red.), Genus och kön inom medicin- och vårdutbildningar (135–149). Studentlitteratur.

SKR (Sveriges Kommuner och Regioner). (2019). (O)jämställdhet i hälsa och vård: en genusmedicinsk kunskapsöversikt. https://skr.se/skr/tjanster/rapporterochskrifter/publikationer/ojamstalldhetihalsaochvard.64519.html

SOU 2006:78. Hälsa, vård och strukturell diskriminering. Rapport av Utredningen om makt, integration och strukturell diskriminering. https://www. regeringen.se/rattsliga-dokument/statens-offentliga-utredningar/2006/08/ sou-200678/

Tuana, N. (2004). Coming to understand: orgasm and the epistemology of ignorance. Hypatia, 19(1), 194–232. https://doi.org/10.1111/j.1527-2001.2004. tb01275.x

Ussher, J.M. (1989). The psychology of the female body. Routledge.

Ussher, J.M. (2006). Managing the monstrous feminine: regulating the reproductive body. Routledge.

Ussher, J.M. (2011). The madness of women: myth and experience. Routledge.

Wonkam, A., Fieggen, K. & Ramesar, R. (2010). Beyond the Caster Semenya controversy: the case of the use of genetics for gender testing in sport. Journal of Genetic Counseling, 19(6), 545–548. https://doi.org/10.1007/s10897010-9320-2

Wångdahl, J., Lau, M., Nordström, P, Samulowitz, A. & Karlsson, L. (2017). Hälsolitteracitet: en kommunikativ utmaning för hälso- och sjukvården.

Socialmedicinsk tidskrift, 94(2), 126–135.

33

Hur påverkar hormoner kvinnors psykiska hälsa? Vilka psykiska sjukdomar drabbar oftare kvinnor? Vad händer på väg in i klimakteriet? Hur påverkas den psykiska hälsan av graviditet, ofrivillig barnlöshet eller missfall? Fungerar kvinnors hjärtan annorlunda?

Den här antologin förmedlar kunskap, förståelse, förhållningssätt och färdigheter i mötet med kvinnor i olika livsfaser. Den ger kännedom om vanliga ohälsotillstånd som kan drabba kvinnor och om möjligheter att återfå och vidmakthålla funktion och hälsa. Författarna beskriver också tillstånd där kvinnor är överrepresenterade, som utmattningsproblematik och långvarig smärta, liksom hur cancerbehandling påverkar kvinnor. Även kvinnors livsvillkor blir belysta, i kapitel om arbete, våldsutsatthet och migration.

Boken riktar sig till dig som i ditt yrke möter kvinnor som söker vård, stöd eller skydd och den passar även som kurslitteratur på utbildningar inom vård och omsorg, exempelvis barnmorske- och sjuksköterskeutbildningar, psykologprogram, socionomprogram, läkarprogram och fysioterapeututbildningar.