SOCIALT ARBETE EN GRUNDBOK
Under redaktion av Anna Meeuwisse
Hans Swärd
Sune Sunesson
Marcus Knutagård
FJÄRDE UTGÅVAN
Innehåll
Förord 11
av Anna Meeuwisse, Hans Swärd, Sune Sunesson och Marcus Knutagård
Om författarna 14
Del 1. Socialt arbete – uppkomst, utveckling och strukturella förutsättningar
1. Vad är socialt arbete? 19
av Anna Meeuwisse och Hans Swärd
1. Socialt arbete knyts till bestämda kriterier eller definitioner 20
2. Socialt arbete knyts till vissa förgrundsgestalter eller idéströmningar 25
3. Socialt arbete knyts till sitt användningssammanhang 41
4. Socialt arbete knyts till dess samhällsfunktioner 45
5. Socialt arbete som en produkt av en lång rad historiska processer 57
Avslutande reflektioner 59
Referenser 62
2. Socialt arbete i internationellt perspektiv 67
av Anna Meeuwisse och Hans Swärd
Ökat intresse för internationellt socialt arbete 67
Internationellt samarbete redan från början 70
Modelljämförelser 73
Professionsorienterade jämförelser 80
Praktikjämförelser 86
Avslutande reflektioner 88
Referenser 89
3. Socialt arbete som internationellt forskningsområde 93 av Sune Sunesson
Vad är ett forskningsområde? 93
Socialt arbete som forskningsområde 95
Fem topiker – räcker det? 106
Referenser 107
4. Det sociala arbetets ramförutsättningar i en svensk och europeisk kontext 111 av Hans Swärd
Långsiktiga samhällsförändringar i en europeisk kontext 112
Avslutning 128
Referenser 129
5. Socialpolitik och socialt arbete 132 av Sara Hultqvist och Staffan Blomberg
Socialpolitiken och det sociala arbetet 132
Vad är socialpolitik? 134
Socialpolitikens roll i samhället 136
Modeller för socialpolitik 137
Problemet med modeller 142
Socialpolitikens ursprung, inriktning och omfattning 143
Samhällstendenser att fästa blicken på 144
Referenser 148
Del 2. Socialt arbete som praktik och yrkesfält
6. Det sociala arbetets aktörer 153 av Marcus Knutagård
Aktör 154
Aktant, artefakt, inskription 156
Skilda perspektiv 158
Kan institutioner agera? 160
Institutionella entreprenörer 162
Avslutning 166
Referenser 168
7. Socionomer som profession 171 av Peter Dellgran
Professioner – vetenskap, jurisdiktion och diskretion 172
Socionomer – en människobehandlande profession 176
Professionalisering – olika processer med flera drivkrafter 180
Socionomernas professionalisering – några hörnstenar och viktiga aktörer 182
Yrkesrörlighet och professionella karriärer 184
Nya professionssegment: socionomkonsulter och specialistsocionomer 186
Professionalisering, deprofessionalisering eller både och? 187
Avslutning: vinster och förluster? 190
Referenser 192
8. Socialt arbete utförs i organisationer 198
av Tommy Lundström och Sune Sunesson
Kontroll, makt och klienter 199
Privatiseringar och nya utförare 204
Specialisering eller centralisering 206
Kan det sociala arbetets organisationer förändras? 207
Försök och projekt – överlever de? 209
Referenser 211
Del 3. Relationer i socialt arbete
9. Mötets många ansikten – när professionella möter klienter 217
av Thomas Johansson och Marcus Herz
Exempel på olika typer av möten 218
Forskningsfältet 221
Mötets olika nivåer 222
Systemet möter klienten 225
Könsstereotypa möten 227
Det terapeutiska mötet 229
Våldsamma möten 230
Digitala möten 231
Reflektion och socioanalys – en väg mot professionella möten 232
Referenser 234
10. Makt och maktprocesser i socialt arbete 237
av Hans Swärd och Bengt Starrin
Perspektiv på makt i socialt arbete 237
Exempel på maktprocesser i socialt arbete 244
Empowerment i socialt arbete 248
Brukarmakt 253
Referenser 254
11. Intersektionalitet i socialt arbete 256
Tina Mattsson
Intersektionalitet – med bakgrund i svart kritisk feminism 257
Fokus på samspelet mellan olika kategorier 258
En socialkonstruktivistisk utgångspunkt 260
Med fokus på ojämlikhet och sammanvävda maktstrukturer 263
Makt och ojämlikhet i det sociala arbetets komplexa kontext 265
Avslutningsvis 267
Referenser 269
12. Etik och socialt arbete 271
av Ingrid Sahlin
Etiska ideal och riktlinjer 272
Exempel på etiska dilemman i socialt arbete 278
Om det oetiska: motstånd och försvar 285
Avslutande diskussion 288
Referenser 290
13. Rättigheter och medborgarskap 293
av Anna Lundberg
Det välfärdsrättsliga perspektivet 295
Medborgarskapet och de sociala rättigheterna 298
Det människorättsliga argumentet 300
Det filosofiska argumentet för sociala rättigheter 304
Avslutande diskussion 306
Referenser 308
Del 4. Utmaningar inför framtiden och avslutning
14. Evidens som trend och retorik 313
av Katarina Jacobsson och Elizabeth Martinell Barfoed
Institutionella trender 315
Ideologi och trender 316
Trendens attraktionskraft 318
Trendens konsekvenser 324
EBP som innovation eller trend? 329
Referenser 330
15. Ekosocialt arbete 335
Av Carin Björngren Cuadra
Människor, miljö och socialt arbete 337
Hållbarhet och välfärd 340
Ohållbar relation, revor och livet självt 341
Socialt arbete när det-är-borta-tricket inte längre fungerar 342
Ekosocialt arbete i praktiken 345
Avslutning 350
Referenser 351
16. Behovet av en ny »social fråga« 359 av Walter Lorenz, med inledning av Sune Sunesson
Om »den sociala frågan«. En inledning. 359
Formulera en ny »social fråga«! 360
Modernitetsprojektet 362
Det sociala arbetets släktskap med modernitetens mörka sidor 365
Den rådande politikens felslut 367
Mot en ny förståelse av »det sociala« 371
Referenser 374
17. Välkommen till ett yrke 377 av Sune Sunesson
Att studera praktiken 378
Svaret på frågan 385
Referenser 387
Bildförteckning 389
Register 390
Förord
av Anna Meeuwisse, Hans Swärd, Sune Sunesson och Marcus Knutagård
Gisela Konopka var besjälad av att hjälpa andra. Som ung socialarbetare med anknytning till den socialistiska arbetarrörelsen föll hon offer för nazismens terror. Hon sattes först i ett tyskt koncentrationsläger men överfördes senare till ett österrikiskt fängelse. Så småningom lyckades hon fly till USA där hon utvecklade idéer om det sociala arbetet. Konopka ansåg att tvärvetenskaplig mångfald och bejakande av komplexitet borde utgöra det sociala arbetets kännetecken. Psykologi, psykiatri, sociologi, socialpolitik, filosofi och idéhistoria var viktiga inslag i socialt arbete, just för att socialarbetarna skulle förstå förhållandena mellan individ och samhälle, mellan själ och kropp, mellan föräldrar och barn, mellan man och kvinna och mellan önskningar och realiteter. Hela tiden talade hon om vikten av att motarbeta den trångsynthet som socialarbetaryrket tidigare hade varit behäftat med.
Efter kriget återvände Gisela Konopka (1910–2003, se bild s. 37) till Tyskland för en tid. Hon konfronterades då med den personliga skuld och osäkerhet som många socialarbetare som hade varit lojala med den nazistiska diktaturen bar på. I stället för att fördöma försökte hon förstå varför socialarbetarna hade varit så fogliga och tysta, och hon menade att det var viktigt att de fick bearbeta känslan av skuld och skam. Hon ville inte att framtida generationers socialarbetare skulle hamna i samma situation. Konopka utarbetade yrkesprinciper som är giltiga än i dag, till exempel att man måste lära känna och acceptera den person eller den grupp man önskar hjälpa, och att viljan till förändring måste komma från klienterna själva. Förmyndarmentalitet måste undvikas. Åren mellan 1947 och 1978 var Konopka anställd som lärare, forskare och professor vid School of Social
Work, University of Minnesota. Hon avled den 9 december 2003, 93 år gammal.
Det finns många förgrundsgestalter i socialt arbete och Gisela Konopka är kanske en av de mindre kända i Norden. Men vi vill ändå låta hennes ande vila över denna bok. Hon pekade på det sociala arbetets svårigheter och framhävde vikten av att socialarbetare inte bara lär sig själva hantverket utan också skaffar sig breda samhällsvetenskapliga kunskaper som bidrar till att de ständigt reflekterar över sin praktik. Hon visade också genom sin livsgärning att det praktiska sociala arbetet, utbildningen av socialarbetare och forskning i socialt arbete förutsätter varandra.
Socialarbetare har alltid varit tvungna att förhålla sig till olika, ibland motstridiga intressen. Klienternas önskemål kan till exempel vara svåra att förena med kraven på anpassning till politiska och byråkratiska regelsystem. Det kan också uppstå motsättningar mellan de egna yrkesintressena och klienternas intressen och behov. Yrket har tidvis fallit offer för eller mer aktivt ställt sig till förfogande för förtryck – ibland i vetenskapens namn. Just därför att socialt arbete är utsatt för allehanda ideologisk exploatering och innebär maktutövning, måste socialarbetare ha goda kunskaper om yrkets historia och utveckling, om etik och om teorier i socialt arbete. Kort sagt måste man, för att undvika trångsynthet och ideologisk exploatering, känna till det sociala arbetets ramförutsättningar.
I denna fjärde upplaga av Socialt arbete – en grundbok har ambitionen både varit att uppdatera boken och att koncentrera dess (växande) omfång. En grundbok ska ju behandla de generella och principiella grunderna inom yrkesfältet. För att inte bli föråldrad måste den samtidigt förhålla sig till förändringar i samhället som påverkar villkoren för det sociala arbetet. Vi har försökt svara upp mot samhällsutvecklingen genom att uppdatera alla kapitel och ersätta en del tidigare kapitel med nya.
Den fjärde utgåvan är indelad i fyra delar.
Bokens första del (kapitel 1–5) behandlar det sociala arbetets uppkomst, utveckling och strukturella förutsättningar. Här förs resonemang om hur socialt arbete som yrkes- och forskningsfält kan förstås i historiskt och internationellt perspektiv. I bokens första del identifieras också politiska, ekonomiska och demografiska förutsättningar som avgör hur socialt arbete utformas i konkreta verksamheter och därmed påverkar socialarbetares handlingsutrymme. De institutionella ramarna anges bland annat av rättssystemets och socialpolitikens utformning.
Bokens andra del (kapitel 6–8) handlar om socialt arbete som praktik och yrkesfält. I fokus här är det sociala arbetets olika aktörer, yrkets pro-
fessionalisering och det faktum att mycket av det sociala arbetet utförs inom ramen för organisationer. För att förstå det sociala arbetets villkor och förutsättningar behöver man också förstå de organisationer inom vilka arbetet utförs. Därmed väcks också frågor om aktörskap och möjligheterna till organisatorisk förändring.
Relationer i socialt arbete är temat för bokens tredje del (kapitel 9–13).
Många socialarbetare arbetar med enskilda klienter som de har direktkontakt med. Kapitlen ger inblick i det professionella mötets socialpsykologi, och uppmärksammar också hur ojämlikhets- och maktstrukturer vävs in i det sociala arbetets praktik. Inte minst av detta skäl är det också viktigt att ta upp etiska dilemman i socialt arbete och det korstryck av motstridiga riktlinjer och förväntningar som socialarbetare kan hamna i. Därmed aktualiseras också frågan om människors rättigheter i samhället och hur de sociala rättigheterna ska förstås.
Bokens fjärde och sista del (kapitel 14–16) diskuterar några utmaningar som det sociala arbetet står inför. En fråga gäller vilken funktion evidensbaserad praktik fyller i socialt arbete, en annan om ekosocialt arbete som ett högaktuellt och angeläget perspektivskifte. I ett kapitel påminns vi också om hur viktigt det är att hålla den sociala frågan levande.
I bokens allra sista kapitel (17) välkomnas läsaren till sin nya yrkesbana, och får förslag på frågor att ställa när man vill undersöka hur en verksamhet fungerar.
Till slut vill vi säga något om bilden på bokens omslag. Det är en målning från 1938 av den danske konstnären Storm P. med titeln Indenfor og udenfor. De höga murarna som skär genom bilden illustrerar olika livssituationer – den fria tillvaron och de inspärrades situation. Konstnären vill få oss att fundera över frågor som: Vem är egentligen fri? Vad är normalt? Vem är inne och vem är ute? Vi tycker att bilden anknyter till ständigt aktuella diskussioner inom socialt arbete, om utstötningsmekanismer och integration, »vi och dom«, om etablissemang och outsiders, om grannar och främlingar. Man kan också se bilden som en gestaltning av de brokiga förhållanden och villkor som socialt arbete både är en produkt av och ställs inför.
Det är vår förhoppning att denna grundbok ska ge en bild av hur mångfacetterat, spännande och viktigt socialt arbete är!
Om författarna
Staffan Blomberg var docent i socialt arbete vid Socialhögskolan, Lunds universitet. Hans forskningsområden var organisatorisk omvandling inom den kommunala äldreomsorgen i Sverige, liksom samverkan mellan äldreomsorg och sjukvård samt lokala strategier för individualisering inom äldreomsorgen.
Carin Björngren Cuadra är professor i socialt arbete vid Malmö universitet. Hon är socionom och har varit yrkesverksam främst inom socialtjänsten. Utöver ekosocialt arbete rör hennes forskning det sociala arbetets perspektiv på katastrofriskreducering, samhällskriser och krig.
Peter Dellgran är professor emeritus i socialt arbete vid Göteborgs universitet. Hans forskning har bland annat rört professionalisering, kunskapsbildningsfrågor och forskningsutveckling i socialt arbete och andra ämnen.
Marcus Herz är professor i socialt arbete vid Göteborgs universitet. Hans forskning har handlat om socialt arbete relaterat till maktfrågor och hur socialt arbete teoretiskt och praktiskt kan utvecklas, särskilt inspirerat av kritiskt och radikalt socialt arbete.
Sara Hultqvist är socionom och docent i socialt arbete. Hon är verksam vid Socialhögskolan, Lunds universitet. Hennes forskning rör välfärdspolitik, i synnerhet sjukförsäkringens funktion i relation till olika grupper av medborgare och äldreomsorgens organisering och utförande. Välfärdsprofessionernas yrkeskunnande och yrkesutbildning är andra intresseområden.
Katarina Jacobsson är professor vid Socialhögskolan, Lunds universitet. Med ett kunskapssociologiskt intresse undersöker hon bland annat socialt arbete som föremål för kunskapsstrider men också hur det vardagliga arbetet präglas av ökande dokumentering. Hon forskar också om moraliska och praktiska spörsmål kring ersättningar till familjehem.
Thomas Johansson är professor i pedagogik med inriktning mot barnoch ungdomsvetenskap och anställd vid Göteborgs universitet. Han har författat ett stort antal böcker och artiklar inom områden som familjeforskning, urbana studier, genusforskning, extremistforskning och idrottsforskning. Hans senaste bok är Normalitetens gränser. Diagnoser och identiteter i omvandling, med Marcus Herz (Studentlitteratur).
Walter Lorenz är professor emeritus i socialt arbete och tidigare rektor vid Free University of Bolzano i Italien, och arbetar numera också vid Karlsuniversitetet i Prag. Han är därtill hedersdoktor vid Mittuniversitetet. Han är född i Tyskland, och var under 1995–2001 professor i Social Integration vid University College Cork, Irland. Hans forskning rör det sociala arbetets framväxt och utveckling i Europa.
Marcus Knutagård är professor i socialt arbete vid Malmö universitet och prefekt för intitutionen för urbana studier. Hans forskning är framför allt inriktad mot det sociala arbetets organisering med speciellt fokus på kategorisering samt det sociala arbetets moraliska geografi. Hans forskning innefattar även studier om innovationer i välfärden.
Anna Lundberg är professor och prefekt vid rättssociologiska institutionen, Lunds universitet. Lundberg är ursprungligen juris kandidat från Lunds universitet och filosofie doktor i etnicitet från Linköpings universitet. Hennes forskning handlar om mänskliga rättigheter i migrationens tidevarv.
Tommy Lundström är professor i socialt arbete vid Stockholms universitet. Han forskar bland annat om social barnavård, det sociala arbetets organisering och socialt arbete som marknad.
Elizabeth Martinell Barfoed är socionom och docent i socialt arbete. Hon har lång erfarenhet av praktiskt socialt arbete, huvudsakligen i kriminalvårdens frivård, socialtjänsten och på behandlingshem. Hon disputerade
2008 med avhandlingen Berättelser om adoption och arbetar som lärare och forskare vid Socialhögskolan i Lund. Ett aktuellt forskningsområde är dokumentering, standardisering och digitalisering.
Tina Mattsson är socionom och docent i socialt arbete vid Socialhögskolan, Lunds universitet. I sin forskning intresserar hon sig för hur maktstrukturer relaterade till kön, sexualitet, klass, etnicitet, funktionalitet och ålder påverkar det sociala arbetets praktik.
Anna Meeuwisse är professor i socialt arbete vid Lunds universitet. Hennes forskning rör bland annat det civila samhället, sociala rörelser och socialt arbete i nordiskt och internationellt jämförande perspektiv.
Ingrid Sahlin var verksam som socialarbetare i drygt 13 år innan hon doktorerade i sociologi i Lund. Hon har varit professor i socialt arbete 2006–2020 först i Göteborg, sedan i Lund där hon nu är professor emeritus vid Socialhögskolan i Lund. Hennes forskningsområden är brottsprevention, bostads- och hemlöshetspolitik med särskilt fokus på exkludering och kontroll av hemlösa.
Bengt Starrin är professor emeritus i socialt arbete vid Karlstads universitet. Han forskar inom områden som emotionssociologi, social och ekonomisk utsatthet, välfärd och kultur och folkhälsa.
Sune Sunesson är professor emeritus vid Pufendorfinstitutet, Lunds universitets där han var föreståndare 2012–2017. Ursprungligen sociolog från Stockholm var han professor i socialt arbete 1984–2011 och har bland annat varit dekanus för samhällsvetenskapliga fakulteten. Hans forskning har handlat om organisationer, kunskapssystem och fattigdom.
Hans Swärd är professor emeritus i socialt arbete vid Socialhögskolan, Lunds universitet. Hans forskning är främst inriktad mot socialpolitik, socialt arbete, sociala problem och utsatta grupper som fattiga, och hemlösa. Han har också skrivit om socionomutbildningen i Socionomutbildningen – då, nu och i framtiden (2021).
DEL 1
SOCIALT ARBETE – UPPKOMST, UTVECKLING OCH STRUKTURELLA FÖRUTSÄTTNINGAR
BOKENS FÖRSTA DEL omfattar kapitlen 1–5 och behandlar det sociala arbetets uppkomst, utveckling och strukturella förutsättningar. Här förs resonemang om hur socialt arbete som yrkes- och forskningsfält kan förstås i historiskt och internationellt perspektiv.
Bokens första del identifierar också politiska, ekonomiska, och demografiska förutsättningar som avgör hur socialt arbete utformas i konkreta verksamheter och därmed påverkar socialarbetares handlingsutrymme. De institutionella ramarna anges bland annat av rättssystemets och socialpolitikens utformning.
1. Vad är socialt arbete?
av Anna Meeuwisse och Hans Swärd
Vad är egentligen socialt arbete? Många tänker kanske först och främst på det arbete som görs vid våra socialförvaltningar. Eller på det arbete som socionomer bedriver inom andra samhällssektorer, till exempel på sjukhus, skolor, flyktingmottagningar och behandlingshem. Till socialt arbete räknas också en del av den verksamhet som bedrivs av organisationer i civilsamhället. Men hur är det om vi går tillbaka i tiden? Är tvångssteriliseringarna av flickor på svenska ungdomshem under 1930och 1940-talet socialt arbete? Är det »kristliga barmhärtighetsarbete« som kyrkan bedrivit under lång tid socialt arbete? Är arbetet med att organisera fattiga kvinnor i ett utvecklingsprojekt i en liten afrikansk by socialt arbete? Kort sagt, vad är det egentligen som avgör om något ska räknas till socialt arbete eller inte? Beror det på var och när det sker, hur verksamheten är beskaffad, vilken utbildning utövarna har, eller är socialt arbete helt enkelt sådant som kallas »socialt arbete«? Och hur ska vi se på det sociala arbetets natur? Är det att likna vid en konstart där socialarbetaren med fantasi, empati och genom sin egen person skapar relationer till människor som har problem och hjälper dem att hjälpa sig själva? Eller är socialt arbete en profession som baseras på vetenskaplig kunskap och beprövad erfarenhet?
De flesta kan nog hålla med om att socialt arbete i dag är en global verksamhet som samtidigt präglas av olika historiska och kulturella villkor i olika delar av världen. Många delar nog också uppfattningen att socialt arbete finns som praktisk verksamhet, som ett ämne i socialarbetarutbildningarna och i allt fler länder även som ett forskningsämne. Men när man ska försöka precisera vad socialt arbete är och hur det har växt fram tycks
åsikterna gå isär. Låt oss diskutera denna fråga med utgångspunkt i nordiska förhållanden och med Sverige som exempel. För att bringa lite reda i resonemangen försöker vi här renodla fem olika positioner i diskussionen om vad socialt arbete är och hur det uppstod, nämligen:
f Socialt arbete knyts till bestämda kriterier eller definitioner
f Socialt arbete knyts till vissa förgrundsgestalter eller idéströmningar
f Socialt arbete knyts till sitt användningssammanhang
f Socialt arbete knyts till dess samhällsfunktioner
f Socialt arbete ses som en produkt av en lång rad historiska processer
Vi presenterar argumenten för de olika positionerna, men redogör också för de invändningar som kan riktas mot dem. Avslutningsvis ger vi ett förslag på hur man kan förstå och undersöka socialt arbete genom att fokusera på några olika dimensioner som fördjupas i andra kapitel i denna bok.
1. Socialt arbete knyts till bestämda kriterier eller definitioner
Ett sätt att ringa in socialt arbete är att utgå från vissa bestämda kriterier eller definitioner. Enligt ett sådant betraktelsesätt förutsätter socialt arbete att vissa kriterier är uppfyllda eller att verksamheten överensstämmer med en given definition. Kriterierna gäller till exempel utövarnas utbildning, verksamhetens kärnuppdrag och grundläggande principer för arbetet.
De första socialarbetarutbildningarna
Om utgångspunkten är att socialt arbete till sin natur är professionellt och endast kan bedrivas av personer som har en speciell utbildning, kan man hävda att socialt arbete föddes i samband med inrättandet av de första socialarbetarutbildningarna. Behovet av en utbildning för dem som utövar välgörenhet (charity workers), och vetenskapliga metoder för att lösa sociala problem, uppmärksammades redan under senare delen av 1800-talet i flera av de industrialiserade länderna.
I England påtalades behovet bland annat av föreningen Toynbee Hall som öppnade sin verksamhet i en fattig stadsdel i East End i London år
del 1. uppkomst, utveckling och strukturella förutsättningar
1895 och som kan ses som grundare av den så kallade settlementrörelsen. De som engagerade sig i denna ville verka för sociala reformer och slog sig ned i settlements, bosättningar, i städernas fattigkvarter för att undersöka problemen på plats och bedriva seminarieverksamhet. Tanken var att undersökningsresultaten skulle kunna användas av invånarna i sina krav på myndigheter, arbetsgivare med flera.
Nära band utvecklades till Fabian Society som var en socialistiskt inspirerad rörelse som hade startat sin verksamhet i London 1884 (se bild s. 37). Fabianerna var anhängare av generella socialpolitiska reformer och vetenskapliga undersökningar av sociala problem. Både Toynbee Hall och Fabian Society hade idéer om att få till stånd en utbildning för dem som skulle arbeta med att komma till rätta med samtidens stora sociala problem. En möjlighet öppnade sig när Fabian Society 1894 genom ett testamente fick ta emot en större förmögenhet från den rike, men sjuke Henry Hunt Hutchinson, som tagit sig själv av daga. Arvet skulle enligt testamentet användas för att bekosta Fabian Societys verksamhet i framtiden. Sidney Webb, som fick ansvar för de testamenterade medlen, hade emellertid mer högtflygande planer och ville använda den stora donationen till en mer bestående utbildnings- och forskningssatsning. Tillsammans med fabianerna Beatrice Webb, Graham Wallas och George Bernard Shaw startade han The London School of Economics and Political Science (LSE) 1895. Enligt grundarna fanns det ett stort behov av forskning och undervisning i socialpolitiska och samhällsvetenskapliga ämnen (Dahrendorf, 1995).
Octavia Hill hade startat en utbildning i socialt arbete i London 1903 med stöd av fonden Ratan Tata Trust. Men fonden fick ekonomiska problem och utbildningen hamnade i kris. År 1912 träffade Octava Hill en överenskommelse med makarna Webb som gick ut på att Hills utbildning blev en del av LSE (Dahrendorf 1995, s. 125). Hills tidigare utbildning kom då att knytas till den forskning som drevs på LSE och många lärare och studenter deltog i verksamheten vid Toynbee Hall.
En liknande utveckling som den i London skedde också i de amerikanska välgörenhetsföreningarna decennierna runt sekelskiftet 1900. The American Social Science Association (ASSA) började ordna kurser för sina medlemmar vid Johns Hopkins University i USA. Flera av utbildningarna för välgörenhetsarbetare övergick senare till att utbilda tjänstemän i den lokala och statliga administrationen (Chicago School of Civics and Philanthropy omvandlades till exempel år 1920 till School of Social Service Administration vid University of Chicago).
Åren omkring 1900 började också socialarbetarutbildningar växa fram
21 1. vad är socialt arbete?
mer allmänt i Europa. Men det var först på 1920-talet som utbildningarna fick någon omfattning att tala om – och då även spreds till Norden (Swärd, 2021b). I Norge startade Norske Kvinnors National-råd (NKN) den första socialarbetarutbildningen (de så kallade Sosiale Kurser) år 1920. Året därpå inrättades Institutet för socialpolitisk och kommunal utbildning och forskning i Stockholm, på initiativ av Centralförbundet för Socialt Arbete (CSA) och med inspiration från London (Swärd, 2021b).1 Förbundet hade tidigare från 1910 drivit en utbildningskurs i praktiskt socialt arbete som mot slutet bestod av tre terminers studier. Många av dessa utbildningar i olika länder startades som privata initiativ men övertogs så småningom av staten.2
Socialt arbete och människosyn
Om kriterierna inte gäller en bestämd utbildning och professionalism utan utgångspunkten i stället är att socialt arbete karakteriseras av en viss människosyn, kan det sociala arbetets rötter spåras till exempelvis Bibelns ord om att man ska ta hand om sin broder (Första Moseboken 4:9) och till berättelsen om den barmhärtige samariten (Lukasevangeliet, se bild s. 30). Harald Swedner – Sveriges första professor i socialt arbete – har argumenterat för att socialt arbete har en mycket lång historia. Med utgångspunkt i den finska författaren Mika Waltaris bok Sinuhe, egyptiern hävdar han att fältskären Sinuhe, som ägnade sig åt att hjälpa de fattiga i Thebe i Egypten på 1300-talet f.Kr., kan sägas ha bedrivit socialt arbete. Swedner (1987) vänder sig med detta exempel mot föreställningen att socialt arbete är en sentida företeelse knuten till socionomutbildningarna eller till industrisamhällets framväxt. Haluk Soydan (1993) hävdar emellertid i boken Det sociala arbetets idéhistoria att Swedners resonemang får orimliga följder, eftersom nya historiska fakta kommer att innebära att vi ständigt får skjuta det sociala arbetets födelse längre tillbaka i tiden. Det sociala arbetets rötter kommer att breda ut sig alltmer i takt med att »historiker, arkeologer, etnologer och andra forskare utvidgar vårt historiska vetande och visar att människan så långt vi känner till varit Homo ad juvendum paratus, en människa som är beredd att hjälpa andra« (Soydan,
1 Med de första socialarbetarutbildningarna fick socialarbetarna en ny yrkesidentitet. De som utbildades vid det svenska socialinstitutet kallades från 1921 »Diplomerade från Socialinstitut« (DSI). År 1950 beslöt elevkåren att i stället kalla sig för socionomer, se Kristiansen, 2021).
2 I Finland grundades en så kallad medborgarhögskola (Kansalaiskorkeakoulu) i Helsingfors 1925. Den första högre socialarbetarutbildningen i Danmark startades 1937 genom den Sosiale Skole i Köpenhamn. Island fick sin första socialarbetarutbildning först 1981.
22 del 1. uppkomst, utveckling och strukturella förutsättningar
1993, s. 23). Perspektivet leder samtidigt till en selektiv historiesyn – fokuseringen på hjälparrelationer innebär att man förbiser människans och det sociala arbetets mer destruktiva drag, till exempel yttringar som lojalitet med den nazistiska diktaturens människosyn eller medverkan i tvångssteriliseringar av omhändertagna flickor.
Kärnuppdrag och grundläggande principer
På senare decennier har mycket energi lagts ned på att åstadkomma en global definition av socialt arbete. Ansträngningarna att nå en gemensam begreppsapparat kan ses som ett uttryck för globalisering, men återspeglar också behov av att stärka yrkesidentiteten. År 2014 antogs följande globala definition av socialt arbete av den internationella socialarbetarföreningen International Federation of Social Workers (IFSW) och av utbildningsföreningen International Association of Schools of Social Work (IASSW):
Social work is a practice-based profession and an academic discipline that promotes social change and development, social cohesion, and the empowerment and liberation of people. Principles of social justice, human rights, collective responsibility and respect for diversities are central to social work. Underpinned by theories of social work, social sciences, humanities and indigenous knowledge, social work engages people and structures to address life challenges and enhance wellbeing. The above definition may be amplified at national and/or regional levels. (https://www.ifsw. org/what-is-social-work/global-definition-of-social-work/ hämtad 2023-11-10).
Det här är en ganska allmän definition av socialt arbete, vilket nästan är ofrånkomligt när många länder med olikartade villkor för en verksamhet ska enas om en gemensam definition. Varje mening har föregåtts av många och långa diskussioner och förhandlingar. Definitionen utgår från att socialt arbete har vissa kärnuppdrag och bygger på ett antal grundläggande principer, som social rättvisa och mänskliga rättigheter. I jämförelse med den globala definition som antogs år 2000 kan man lägga märke till att respect for diversities och indigenous knowledge har tillkommit, sannolikt som ett resultat av kritik mot alltför ensidigt västerländska perspektiv. Den globala definitionen får också betecknas som idealistisk, den
23 1. vad är socialt arbete?
utgår inte från vad som kännetecknar socialt arbete i praktiken, utan uttrycker snarare en vision om hur det borde vara.
I Nationalencyklopedin beskrivs socialt arbete på följande sätt: . . . organiserad verksamhet som med fokus på svaga samhällskategorier har till syfte att förhindra att samhällsförändringar och andra förhållanden får förtryckande eller på andra sätt problemskapande sociala eller psykosociala konsekvenser för grupper eller individer. (Nationalencyklopedin sökord socialt arbete, https:// www.ne.se/sök/?t=uppslagsverk&q=socialt%20arbete, hämtad 2023-11-10.)
Här ligger betoningen inte så mycket på värden utan snarare på den förebyggande uppgiften. På senare år har Socialstyrelsen i Sverige på olika sätt verkat för att socialt arbete ska vara en så kallad evidensbaserad praktik. Med ett sådant synsätt definieras socialt arbete som »en praktik som är baserad på en sammanvägning av brukarens erfarenheter, den professionelles expertis samt bästa tillgängliga vetenskapliga kunskap« (SOU 2008:18, s.22).
Det finns problem med att knyta det sociala arbetet till vissa definitioner. Det finns nämligen olika definitioner av socialt arbete (se t.ex. Bergmark, 1998) och de varierar både i tid och i rum. Det beror på att socialt arbete i hög utsträckning och mer än många andra verksamhetsfält påverkas av och är intimt förbundet med sitt sociala sammanhang. Man kan till och med påstå att socialt arbete avgörs av sitt specifika politiska, ekonomiska, kulturella och organisatoriska sammanhang. I en del länder har socialt arbete under långa perioder ansetts överflödigt (t.ex. i flera av de forna kommunistiska öststaterna) och de globala definitioner av socialt arbete som nyss har nämnts har kritiserats för att vara svårtillämpliga i länder som exempelvis Kina (Meng, Gray och Roets, 2021).
Det finns också invändningar mot att socialt arbete enbart skulle vara sådant som uppfyller vissa på förhand bestämda kriterier eller definitioner. Walter Lorenz (1998, se även 2006) visar utifrån sitt breda europeiska perspektiv att det finns en uppsjö av olika begrepp för verksamheter, aktiviteter och yrken som alla helt klart har med socialt arbete att göra. Fältets yttre gränser illustrerar han med skotska socialarbetare som undervisar vuxna i läs- och skrivkunnighet, en svensk socionom som på ett stort industriföretag leder en kurs i stresshantering och tyska ungdomsassistenter som inom ramen för ett frivilligprojekt hjälper turkiska invand-
del 1. uppkomst, utveckling och strukturella förutsättningar
rarbarn med sina läxor. Lorenz pekar alltså på svårigheterna att utstaka gränserna för vad socialt arbete är och inte är. Det saknas tydliga kriterier och invändningsfria, gemensamma definitioner att luta sig emot, och det förekommer stora variationer både när det gäller vilka verksamheter eller områden som räknas in och vilka yrkesgrupper som anses bedriva socialt arbete. Lorenz menar också att alla försök att definiera begreppet socialt arbete »med nödvändighet antingen blir så vaga att de kan tillämpas på allting och därmed meningslösa eller så subjektivt påverkade att avgörande detaljer utelämnas« (Lorenz, 1998, s. 19). Ändå menar han att det är meningsfullt att försöka skapa en överblick över mångfalden på detta område: dess olika organisatoriska ramar, varierande ideologiska utgångspunkter, de olika yrkesgrenarna et cetera. Om man bara ser variationerna och det föränderliga i denna mångfald kan man inte längre göra några jämförelser länder emellan. Varje historiskt skede och varje samhällssystem framstår som unikt, när det i själva verket finns vissa frågor, problem och motsättningar som är eviga, som människan alltid ställs inför och som ständigt pockar på sin lösning.
Lorenz (1998) menar sig ur den europiska mångfalden kunna urskilja olika typer av socialt arbete med utgångspunkt i skilda sätt att organisera välfärden (jfr. kapitel 2 och 5 i denna bok). Välfärdsmodellerna vilar på olika traditioner och ideologier, vilket också innebär att det sociala arbetet har utvecklats på olika sätt. Men dessa olikheter till trots menar han att det finns något gemensamt som binder ihop det sociala arbetet. Lorenz jämför här med kvinnorörelsen: trots skilda yttringar och varierande strukturella förutsättningar i olika länder är det ändå meningsfullt att inordna denna mångfald under rubriken feminism.
2. Socialt arbete knyts till vissa förgrundsgestalter eller idéströmningar
I många läroböcker i USA och Västeuropa framhålls Mary Richmond och Jane Addams som det sociala arbetets mödrar. Båda engagerade sig i den debatt om the social question som uppstod i USA i samband med industrialismen och urbaniseringen. Inte sällan hävdas det att Addams och Richmond inte bara har haft stort inflytande över det sociala arbetets utveckling i allmänhet, utan att de också bidragit till två olika riktningar: strukturinriktat respektive individinriktat socialt arbete (se t.ex. Branco, 2016; Levin, 1997; Thompson, Spano och Koenig, 2019).
Jane Addams (1860–1935, se bilder s. 33) hade universitetsutbildning
25 1. vad är socialt arbete?
och växte upp under trygga förhållanden i Ohio i USA. Hon menade att fattigdomen skulle bekämpas genom ömsesidiga relationer mellan hjälparna och de hjälpta och att båda parter skulle lära av varandra. Socialarbetarna måste komma nära de fattiga, helst bosätta sig i fattigkvarteren och dela vardagen med dem och tillsammans skulle de verka för sociala reformer.
Som vi återkommer till i kapitel 2 besökte Jane Addams Toynbee Hall i London i studiesyfte innan hon grundade Hull House Settlement i Chicago 1889. Addams ville precis som man hade gjort i London, knyta forskning till det sociala arbetet, och hon ansåg att människors vardag skulle vara utgångspunkten. Hon ville knyta ihop sin kamp i freds- och kvinnorörelsen med utvecklingen av ett socialt arbete som skulle verka för att de fattigas situation förändrades i grunden genom bättre bostäder, möjligheter till försörjning och så vidare. Dagens settlementrörelse förbinds med den riktning inom socialt arbete som kallas samhällsarbete eller community work. Mary Richmond (1861–1928, se bild s. 36) blev tidigt föräldralös, växte upp under fattiga villkor och saknade universitetsutbildning. Hon ville bekämpa fattigdomen genom professionellt socialt arbete som skulle utföras av välutbildade personer. Som framgår av titlarna på några av Richmonds böcker – Social Diagnosis (1917) och What is Social Case Work (1922) –betonade hon vikten av att diagnostisera sociala problem och att använda systematiska metoder i det individuellt inriktade förändringsarbetet. En allmän beskrivning av »casework«-metoden är att socialarbetare ska inhämta fakta i fallen, ställa en diagnos (psykologisk eller social) och lägga den till grund för en behandlingsplan bestående av samtal och olika slags sociala insatser.
Filantropins uppkomst och utveckling
Det professionella sociala arbetet knyts ofta till filantropins uppkomst och utveckling i de västerländska industristaterna under 1800-talet. Filantropin var från början lokalt förankrad och engagerade många kvinnor i det direkta hjälparbetet bland fattiga och barn som for illa. Många av de filantropiska föreningarna ville möta de fattiga »ansikte mot ansikte« och hembesök var vanliga (Jansdotter, 2004). Under senare delen av 1800-talet uppstod en intensiv debatt inom filantropin om huruvida hjälpen skulle ges med »känsla« eller med »förnuft«. De som hävdade att hjälpen skulle ges med känsla ville att hjärtat skulle tala och hjälparbetet bygga på en inre kallelse. Hjälpen skulle ske av barmhärtighet. Men flera av de filantropiska kvinnoföreningarna ville låta förnuftet råda och age-
del 1. uppkomst, utveckling och strukturella förutsättningar
rade för mer genomtänkta insatser där hjälpbehovet noga skulle undersökas. »Hjälp till självhjälp« var ett rättesnöre för dessa filantropiska föreningar. Hjälparnas främsta uppgift var närmast av pedagogisk natur – att lära klienterna att klara sig själva – och för detta behövdes läroböcker och skrifter (Lundgren, 2003). En av de första metodböckerna som översattes till svenska var fransmannen Joseph-Marie de Gérandos bok Fattigvårdsassistenten eller rätta sättet att lemna understöd åt den fattige (1820, sv. övers. 1846).
Ett steg i den filantropiska rörelsens utveckling var att samordna verksamheten genom att bilda centralorganisationer. Charity Organisation Society (COS) bildades i England i mitten av 1800-talet av en handfull lokala välgörenhetsorganisationer. COS (som också verkade i USA och Kanada) var religiöst präglad, men metodisk i sitt arbete. Inom organisationen utvecklades ett systematiskt, individuellt socialt arbete bland fattiga, en föregångare till Mary Richmonds »casework«-metodik. I boken Social Work in London 1869 to 1912 beskriver Helen Bosanquet (1914) hur COS utvecklade metoder för att »skilja de förtjänta (deserving) från de oförtjänta (undeserving)«. Genom noggranna utredningar skilde man i hjälpverksamheten mellan »värdiga fattiga«, som ansågs förtjäna hjälp eftersom de oförskyllt hamnat i fattigdom, och »ovärdiga fattiga« vars fattigdom ansågs självförvållad. Med delvis annorlunda utgångspunkter bidrog också Fabian Society till framväxten av det sociala arbetet i Storbritannien genom en vitt förgrenad social verksamhet bland fattiga i storstäderna. Rörelsen propagerade också för sociala reformer som till exempel ett allmänt sjukvårdssystem och minimilön.
I Sverige bildades Centralförbundet för Socialt Arbete (CSA) år 1903 av människor som var intresserade av »sociala spörsmål« och som ville medverka till »lösningen av viktiga samhällsfrågor«. Förbundet ville dels samla de »goda« och splittrade krafterna på området, dels slå vakt om en gemenskapsfilosofi som gick ut på att verksamheten borde ligga i alla samhällsgruppers intresse. I en programförklaring i Social Tidskrift 1903 förklarade förbundet att det ville bli »en samlande och enande centralhärd för det sociala arbetet i vårt land« (s. 102). CSA hade en betydligt bredare definition av socialt arbete än vad många av de filantropiska föreningarna hade. Social Tidskrift blev ett viktigt organ för den sociala debatten. Här skrevs artiklar om sociala frågor och om socialt arbete.
CSA kämpade för att det sociala arbetet skulle få en mer aktiv funktion i samhället. Den hade internationell förebild i liknande organisationer som till exempel Verein für Sozialpolitik (VfS) i Berlin. Det etablerades
27 1. vad är socialt arbete?
flera andra liknande nordiska organisationer för att sprida upplysning om sociala problem, utveckla metoder för att lösa dem och få till stånd utbildningar. En del av dem stod kvinnorörelsen nära, till exempel Norske Kvinnors Nationalråd som drev kraven på utbildning i socialt arbete i Norge. En annan organisation var Norsk Forening for Sosialt Arbeid som bildades 1910 och ställde krav på ett mer organiserat arbete för sociala frågor, arbetsskydd och hälsovård. Organisationen var också medlem i en internationell förening som samlade olika nationella organisationer. I Danmark kom Kristelig Forening, som grundades 1898 på initiativ av en fängelsepräst, att snabbt bli en landsomfattande förening.
Vissa delar av det sociala arbetet har också knutits till andra idéströmningar och konkreta verksamheter. Kloster, religiösa ordnar och kyrkor började tidigt anlägga gästhus, pilgrimshärbärgen och sjukhus som så småningom utvecklades till det vi i dag kallar social omsorgsverksamhet. Några av rötterna till dagens socialpedagogik kan spåras till den reformpedagogik som utvecklades inom ramen för anstaltssystemet. En person som haft stor betydelse är den schweiziske pedagogen Johann Heinrich Pestalozzi (1746–1827). Han grundade uppfostringsanstalter för fattiga barn som blev vida kända, betonade fysiska aktiviteter och arbete som fostrande element, och utvecklade pedagogiska idéer som byggde på hjälp till självhjälp.
Andra sätt att se på utvecklingen
Finns det då några invändningar mot att knyta det sociala arbetets uppkomst och utveckling till vissa pionjärer eller idéhistoriska strömningar?
En vanlig invändning är att historien är så komplex att det inte går att hitta några enskilda personer eller idériktningar som ensamma kan förklara det sociala arbetets utveckling. De enskilda personerna kan dock ses som »lackmuspapper« som kan illustrera hur idéer tas upp, dryftas och omsätts i en viss samhällskontext. Men en viss utveckling kan bara i undantagsfall tillskrivas en enskild person eller en viss idériktning. Att lyfta fram enskilda personer eller idéer innebär också en risk för att man bortser från betydelsen av materiella förhållanden och politik (Payne, 2005).
En annan invändning är att man ofta förbiser många av de (ibland bortglömda) socialarbetare i Europa som haft minst lika stort inflytande på nordiskt socialt arbete som de amerikanska pionjärerna. Ett sådant exempel är tidigare nämnda Octavia Hill (se bild s. 34) som var inspirerad av den kristna socialismen och verksam inom Charity Organisation Society.
del 1. uppkomst, utveckling och strukturella förutsättningar
Christian Jasper Klumker är också intressant genom sina försök att förena forskning och socialt arbete. Han arbetade med barnavård och hjälp till bostadslösa och bedrev samtidigt fattigdomsforskning. Han blev 1914 den första professorn i social välfärd vid universitetet i Frankfurt (Lorenz, 1998). En annan betydelsefull person som verkade i Tyskland är Alice Salomon (se bild s. 34). Hon var aktiv i kvinnorörelsen, öppnade ett hem för industriarbeterskor och skrev flera böcker om socialt arbete. År 1906 fick hon doktorsgraden som första kvinna i Berlin och 1925 öppnade hon en skola för kvinnor som ville utbilda sig i socialt arbete. Som judinna tvingades hon från 1937 att leva i exil i USA.
Mindre känd är Gisela Konopka. Hon lät sig, som vi nämner i förordet till denna bok, inspireras från många olika håll och knöt samman europeiskt och amerikanskt tankegods till en modell för praktiskt socialt arbete (Konopka, 1953, s. 279–288). Hon hämtade inspiration från både filosofen Immanuel Kants och psykoanalysens grundare Sigmund Freuds verk. Kants tankar om skillnaden mellan erfarenhetsbaserad och teoretisk kunskap, och psykoanalysens ambitioner att förstå mänskligt lidande utifrån tidiga livserfarenheter, var enligt henne viktiga kunskaper för det sociala arbetet. I USA inspirerades hon av John Deweys sociologi och Kurt Lewins socialpsykologi. Alla dessa riktningar hade enligt Konopka relevans för det sociala arbetet.
Vissa forskare menar att det sociala arbetet som praktik och vetenskaplig disciplin historiskt bör knytas till samhällsvetenskapens framväxt och till den sociologiska samhällsanalysen (se t.ex. Soydan, 1993). Samhällsvetenskapen började vid decennierna kring förra sekelskiftet intressera sig för problemskapande processer och göra sociologiska analyser av fattigdom, utanförskap och sociala problem. Särskilt den riktning inom sociologin som kallas Chicagoskolan försökte i sina ansatser att närma sig fattiga människor och analysera deras levnadsvillkor3. Enligt detta perspektiv är det själva vetenskapliggörandet av samhället som föder det sociala arbetet.
Enligt Walter Lorenz (1998) måste man se det sociala arbetet som en produkt av flera olika samverkande idéhistoriska traditioner. Förutom den filantropiska traditionen har även den kristna traditionen, kvinnorörelsen samt det socialistiska experimentet haft betydelse för utvecklingen av det europeiska sociala arbetet. Idéhistorikern Roger Qvarsell (1992) är inne på liknande tankegångar och menar att om vi ska kunna göra en någor-
3 Flera namnkunniga representanter för denna skola – William James, John Dewey, Charles Horton Cooley, George Herbert Mead och William I. Thomas – var tidvis knutna till Jane Addams settlement Hull House.
1. vad är socialt arbete?
29
Ur det sociala arbetets historia: några förgrundsgestalter och idéströmningar
Känslan av ansvar för att hjälpa alla medmänniskor har setts som en utgångspunkt för det sociala arbetet. Den barmhärtige samariten har ibland fått symbolisera denna tanke. Målning av Philip Richard Morris (1838–1902).
30 del 1. uppkomst, utveckling och strukturella förutsättningar
Maria Magdalena (till höger) har genom historien stått som symbol för hjälparbetet med kvinnor och unga flickor. På medeltiden instiftades Maria Magdalenas Botgörarorden som ville frälsa unga kvinnor som var i riskzonen, bland annat genom att bygga upp skolor och yrkesutbildning. Fortfarande är Magdalenagestalten en förebild för socialt arbete med denna inriktning. Målning från 1508 av Fra Bartolomeo (Baccio della Porta, 1472–1517).
1. vad är socialt arbete?
32 del 1. uppkomst, utveckling och strukturella förutsättningar
Samuel (1844–1913) och Henrietta (1851–1936) Barnett hörde till grundarna av Toynbee Hall.
1. vad är socialt arbete?
Jane Addams (1860–1935).
Hull House i Chicago
Octavia Hill (1838–1912). Målning av John Singer Sargent 1899.
Alice Salomon (1872–1948) föddes i Berlin och var senare verksam i USA. Hon var en förgrundsgestalt inom både samhällsarbete och socialarbetarutbildning. På fotografiet här nedan syns Salomon (närmast kameran, nedtill höger sida) vid förberedelser inför en internationell kvinnokongress 1904 i Berlin.
del 1. uppkomst, utveckling och strukturella förutsättningar
Den franske filosofen och utopiske socialisten Henri de Saint-Simon (1760–1825) sägs bland annat ha haft betydelse för den nordiska välfärdsmodellens vilja att lägga livet till rätta för människor (Soydan, 1993).
Prästen Thomas Chalmers (1780–1847) verkade i Glasgow på 1820-talet och framåt. Han anses vara en av pionjärerna inom det uppsökande fattigvårdsarbetet.
1. vad är socialt arbete?
I denna fjärde omarbetade utgåva av kursboksklassikern
Socialt arbete − en grundbok beskriver författarna ämnets uppkomst, utveckling och strukturella förutsättningar, dess praktik och yrkesfält samt relationer. De behandlar de problemställningar som professionella inom området ständigt ställs inför: frågor om politik, etik, makt och rättigheter. De tar också upp några av de framtidsutmaningar som ämnet står inför. Vad innebär intersektionalitet i socialt arbete? Hur ska man förhålla sig till kraven på evidens? Vad är ekosocialt arbete?
Mycket har hänt i samhället och inom socialt arbete sedan den första utgåvan utkom år 2000. I denna utgåva har några kapitel utgått medan andra har tillkommit och alla övriga har uppdaterats. Kärnan är ändå densamma − att redogöra för ämnets socialvetenskapliga utgångspunkter och samtidigt visa på det sociala arbetets mångfald och komplexitet.
Socialt arbete en grundbok vänder sig i första hand till studenter på socionomprogrammet, men boken är också användbar för yrkesverksamma socionomer.
Anna Meeuwisse är professor och Hans Swärd och Sune Sunesson är professorer emeriti vid Socialhögskolan vid Lunds universitet. Marcus Knutagård är professor vid Malmö universitet. Samtliga är redaktörer för boken. Kapitelförfattarna är forskare, verksamma vid lärosäten runtom i landet och har aktivt bidragit till att utveckla socialt arbete som akademiskt ämne.