9789127462663

OMVÅRDNAD 2

MARIA FISCHER DAVID NYGREN

Innehåll

KAPITEL 6

Hälso ­ och sjukvårdsuppgifter

Det här kapitlet handlar om några hälso- och sjukvårdsuppgifter som kräver delegering för att få utföras av en undersköterska.

Du får lära dig om

• nutrition, sondmatning

• oxygenbehandling och sugning av övre luftvägar

• läkemedelsadministration, att ge insulin

• elimination, kateterisering

• enklare såromläggning.

MÅLET ÄR ATT DU EFTER DETTA KAPITEL SKA KUNNA

• redogöra för hur några olika hälso- och sjukvårdsuppgifter utförs

• veta hur en arbetsuppgift delegeras.

Hälso- och sjukvårdsuppgifter som en sjuksköterska ska utföra kan sjuksköterskan delegera till vård- och omsorgspersonal. Den som får delegeringen måste både ha teoretisk kunskap om uppgiften som ska utföras och kunna utföra uppgiften på ett patientsäkert sätt. Delegering måste vara skriftlig.

En delegering är personlig och gäller högst ett år. Om du får en delegering men är osäker på om du klarar av att utföra uppgiften, ska du be om utbildning och också be om möjlighet att öva på uppgiften. Om du vet att du inte klarar av uppgiften ska du tacka nej till delegeringen.

Delegeringsbeslut

Delegering till Solyana Bekele

av Sanna Sundström

Delegeringen omfattar

Arbetsuppgifter

Insulingivning

Arbetsbeskrivning

Kontrollera blodsocker samt administrera insulin med insulinpenna utifrån fastställd dos.

Delegeringen gäller för

Gärsbo äldreboende, Avd Pilträdet

Nutrition

SIGNE

Signe är 76 år och bor hemma i sin villa på landet tillsammans med maken Gert. Hon började röka när hon var 15 år och nu har hon KOL (kroniskt obstruktiv lungsjukdom). När hon fick diagnosen för sex år sedan lyckades hon sluta röka, men hon får återfall och röker ändå ibland. Sjukdomen gör att hon hostar mycket, särskilt på morgonen. Signe har dålig matlust och äter bara små portioner vid frukost, lunch och middag. KOL tar mycket energi och hon har därför tappat ganska mycket i vikt. Hon blir fort trött, men går en kort promenad varje dag. Hon vill inte gå i uppförsbackar eller i trappor. Då får hon andnöd och måste stanna för att få luft. Att inte kunna andas är svårt och ger ångest.

Den sista tiden har Signe varit tröttare än vanligt. Hon äter, men Gert är orolig och tycker att Signe blir magrare för varje dag. Gert kontaktar sjuksköterskan på den lungmedicinska avdelningen där Signe fick sin diagnos. Sjuksköterskan tycker att Signe ska träffa en läkare och hon tror att Signe behöver få i sig mer näring.

SAMTALA

Formulera fyra frågor om Signe. Använd frågeorden Vem?, Varför?, När?, Hur?

Fråga och svara varandra.

Normalt ätbeteende

ÖVERSIKT

Att ge kroppen näring kallas nutrition. Det är viktigt att kontrollera att vårdtagarna får i sig den näring de behöver.

CENTRALA BEGREPP nutrition

normalt ätbeteende fasta

När vi äter ger vi kroppen näring. Att tillföra kroppen näring kallas nutrition. Med ett normalt ätbeteende får kroppen den näring som den behöver på regelbundna tider.

Under natten ska kroppen fasta, det vill säga inte få någon mat. För äldre och sjuka vårdtagare bör nattfastan vanligtvis inte vara längre än 11 timmar.

Kosten ska vara varierad och fördelas jämnt under dagen. Den ska innehålla de näringsämnen som behövs för kroppens alla funktioner, det vill säga protein, fett, kolhydrater, vitaminer och mineraler. Med ett normalt ätbeteende får kroppen ork och också möjlighet att läka från sjukdom och skada.

Att kontrollera och hjälpa vårdtagare att få i sig all näring som behövs är en av de viktigaste omvårdnadsåtgärderna.

Onormalt ätbeteende

ÖVERSIKT

Vid onormalt ätbeteende finns det risk för undernäring. Att en vårdtagare har onormalt ätbeteende kan ha både psykiska och fysiska orsaker.

CENTRALA BEGREPP

onormalt ätbeteende ordinera

kosttillägg

näringsdryck

Ett onormalt ätbeteende kan vara att vårdtagaren äter fel mat med för lite näringsämnen eller för lite mat och på oregelbundna tider. Då får kroppen inte den näring den behöver och vårdtagaren kan gå upp eller ner i vikt och förlora ork.

Orsaker

Ett onormalt ätbeteende kan ha psykiska eller fysiska orsaker, exempelvis

• illamående eller kräkning

• förstoppning

• försämrat smak- och luktsinne

• dysfagi (försämrad sväljförmåga)

• dålig tandstatus

• oro, ensamhet, depression.

Undernäring

När kroppen inte får alla näringsämnen som den behöver riskerar vårdtagaren att drabbas av undernäring. Vårdtagaren går oftast ner i vikt och förlorar ork. Det blir svårare att bli frisk från sjukdom, och skador på kroppen läker långsammare.

En vårdtagare kan ha normal vikt eller ha övervikt och ändå vara undernärd. Det kan bero på att kosten inte innehåller rätt balans av de näringsämnen som kroppen behöver.

Anpassad kost

En vårdtagare som riskerar undernäring kan få anpassad kost, till exempel A-kost eller E-kost eller kost med annan konsistens. Men om vårdtagaren ändå inte lyckas äta rätt mängd näringsämnen kan en sjuksköterska eller dietist ordinera, det vill säga bestämma, att vårdtagaren ska få kosttillägg. Kosttillägg är exempelvis näringsdrycker (drycker med mycket energi och protein), puréer, soppor eller efterrätter.

SANT ELLER FALSKT?

1. Vid normalt ätbeteende får kroppen den näring den behöver.

2. Vid onormalt ätbeteende finns det risk för undernäring.

3. Kosttillägg är en extra kostnad som vårdtagaren betalar för sin mat på ett särskilt boende.

Sondmatning

ÖVERSIKT

Näring kan ges direkt i magsäcken. Näring kan ibland behöva ges direkt i blodbanan.

Om vårdtagaren inte kan äta och få i sig mat via munnen, kan näring ges via sond, det vill säga en slang.

Enteral och parenteral näringstillförsel

När sonden sätts in i näsan och leder näring ner till magtarmkanalen kallas det enteral näringstillförsel (EN).

Sondmaten ser ut som sås och sprutas av vård- och omsorgspersonalen långsamt in i sonden.

En annan variant av enteral näringstillförsel kallas PEG. Näring ges då direkt i magsäcken, med en knapp som sitter i bukväggen.

I båda fallen kan sondmaten ges med hjälp av en apparat om sprutar in maten automatiskt.

Ibland kan näring i stället behöva ges direkt i blodbanan. Det kallas parenteral näringstillförsel.

Omvårdnad

CENTRALA BEGREPP sond

enteral näringstillförsel parenteral näringstillförsel

Vid enteral och parenteral näringstillförsel bildas inte lika mycket saliv. Då ökar risken för att slemhinnorna i munnen blir sköra. De kan bli röda och irriterade. Därför är det viktigt att vårdtagaren använder en extra mjuk tandborste vid tandborstning. Inspektera också näsan varje dag för att upptäcka eventuella förändringar i huden och slemhinnorna där sonden sitter. Om du upptäcker förändringar rapporterar du till sjuksköterskan.

Enteral nutrition via PEG.

Sond via näsan.

GÖR SÅ HÄR:

1. Använd basala hygienrutiner.

2. Höj huvudändan av sängen minst 30 grader om vårdtagaren ligger ner, eller låt vårdtagaren sitta upp.

3. Ta fram sondmaten som ska vara rumstempererad.

4. Kontrollera att sonden ligger där den ska genom att spruta in några milliliter luft i sonden med en spruta. Lyssna samtidigt med stetoskop över magsäcken. Om det kurrar ligger sonden rätt. Man kan också aspirera, alltså suga upp maginnehåll med en spruta, och kontrollera pH-värdet med en sticka (ett lackmuspapper) för att se om den ligger rätt.

5. Skölj igenom sonden med lite färskt kranvatten.

6. Spruta in sondmat under 30 minuter. Prata med vårdtagaren under tiden som vid en vanlig måltid.

7. Skölj igenom sonden med lite färskt kranvatten med hjälp av en spruta.

KAN DU DET HÄR?

1. Förklara begreppen nutrition, fasta, ordinera och sond.

2. Förklara skillnaden mellan enteral näringstillförsel och parenteral näringstillförsel

3. Förklara hur begreppen nutrition, ordinera, kosttillägg, PEG och parenteral näringstillförsel kan hänga ihop.

Hjälp att andas

SIGNE

Efter ett besök av ett förkylt barnbarn blev Signe akut sjuk, med stora andningssvårigheter. Hon skrevs in på sjukhuset och stannade för behandling. Hon fick också oxygenbehandling eftersom hon hade svårt att syresätta sig. Personalen observerade och kontrollerade bland annat hennes andning, hud och vikt. Signe fick ibland ångest när hon inte kunde andas ordentligt. Den lugna, trygga miljön med vård- och omsorgspersonal som har kunskap om KOL hade en lugnande inverkan på Signe och hjälpte henne att känna sig bättre.

Inför att Signe nu ska åka hem igen blir hon orolig. Lungfunktionen är så försämrad att hon behöver syrgas hela tiden. Det kommer att bli en stor förändring i hennes och familjens liv. Gert behöver avlastning för att orka fortsätta vårda henne hemma. Signe kommer därför att få en kommunal korttidsplats på ett särskilt boende där hon får bo en vecka varje månad så att Gert får vila.

SAMTALA

Formulera tre frågor om Signe. Använd frågeorden

Vem?, Varför?, När?, Hur?.

Fråga och svara varandra.

Oxygenbehandling

ÖVERSIKT

En vårdtagare som har för lite syre i blodet kan få syrgas via näsgrimma eller syrgasmask.

En pulsoximeter

fästs på fingertoppen för att mäta hur mycket syre som finns i blodet.

En frisk individ har 97–100 procent saturation (syremättnad) i blodet. Syremättnaden är ett mått på mängden syre i blodet. Vid mycket låga värden har personen hypoxi (syrebrist). Värden under 70 procent räknas som livshotande. För att mäta en persons syremättnad kan man använda en pulsoximeter. Det är en klämma som man sätter på personens pekfinger. Om personen har kalla fingrar, nagellack eller konstgjorda naglar kan det göra att mätvärdet blir fel.

En vårdtagare som har svårt att andas och har för låg syremättnad kan få behandling med oxygen (syrgas). Oxygenbehandling kallas också syrgasbehandling. Syrgasbehandling

Näsgrimma Syrgasmask

ges till exempel vid KOL och hjärtsjukdomar. Det är läkaren som bestämmer om en vårdtagare ska få syrgas och hur många liter per minut (l/min) som ska ges.

Vårdtagaren får syrgas via en näsgrimma eller syrgasmask. En vårdtagare kan få syrgasbehandling på sjukhus, på särskilt boende eller hemma. På sjukhus kan personal koppla upp vårdtagarens näsgrimma eller syrgasmask till fast utrustning och få syrgas direkt ur väggen. I hemmet används portabel syrgasutrustning, det vill säga en syrgasflaska som man också kan ta med sig utanför hemmet. Ibland används en speciell apparat som omvandlar luft till syrgas.

SÄKERHET VID OXYGENBEHANDLING

Syrgas är en smak-, färg- och luktlös gas som lätt kan fatta eld. Använd aldrig tändstickor, levande ljus eller cigarettändare i rum där syrgasbehandling pågår.

I värme ökar syrgas i volym och då kan flaskan explodera. Skydda därför flaskan från direkt solljus och ställ den inte intill en värmekälla.

Syrgasflaskan kan explodera om den utsätts för stötar. Flaskan ska transporteras i speciell vagn.

Fett och olja kan självantändas när det finns mycket syrgas i luften. Se därför till att händerna inte är feta när du hanterar oxygenflaskan och slangarna.

Tvätta alltid händerna och använd eventuellt en skyddsrock vid syrgasbehandling.

Syrgasflaska på vagn.

SANT ELLER FALSKT?

1. Oxygen är ett annat ord för syrgas.

2. Vårdtagaren kan få syrgas genom en näsgrimma.

3. Syrgas har svårt att fatta eld.

4. Saturation är hur mycket syre det finns i rummet.

Sugning av luftvägar

ÖVERSIKT

När slem hindrar andningen kan vård- och omsorgspersonal suga bort slemmet från luftvägarna.

Om en vårdtagare ha svårt att andas på grund av för mycket sekret (slem) i luftvägarna och inte klarar av att hosta upp slemmet själv kan läkaren eller sjuksköterskan bestämma om sugning av luftvägarna.

För att suga används en sugkateter. Det är en smal slang som suger upp slemmet. Sugkatetern förs in via munnen eller näsan och ner i luftvägarna.

CENTRALA BEGREPP sekret sugkateter

Sugning av luftvägarna.

Vård- och omsorgspersonal kan suga de övre luftvägarna, det vill säga näsan, munhålan och ner mot svalget. Det är bara en läkare eller en sjuksköterska som får suga de nedre luftvägarna.

Slem innehåller bakterier och andra mikroorganismer. Därför ska vård- och omsorgspersonal använda skyddsrock och engångshandskar vid sugning. Sugning av luftvägarna kan kännas obehagligt för vårdtagaren, så försök att skapa lugn och trygghet.

Med slem i luftvägarna blir det svårt att andas. Kontakta gärna fysioterapeuten som har bra tips på andningsgymnastik som kan hjälpa vårdtagaren att andas lättare. Uppmuntra eller hjälp vårdtagaren till lägesändringar eftersom det kan få segt slem att lossna. Då kanske luftvägarna inte behöver sugas lika ofta.

SANT ELLER FALSKT?

1. Slem innehåller bakterier men inte mikroorganismer.

2. Vård- och omsorgspersonal kan suga de nedre luftvägarna.

3. De nedre luftvägarna består av näsa, munhåla och svalg.

4. Fysioterapeut får bara suga de övre luftvägarna.

KAN DU DET HÄR?

1. Förklara begreppen oxygen, näsgrimma, syrgasmask, sekret och sugkateter.

2. Förklara varför det är viktigt för dig att veta skillnaden mellan övre och nedre luftvägar.

3. Förklara hur begreppen oxygen, näsgrimma, syrgasmask, sekret och sugkateter kan hänga ihop.

Läkemedel

Läkemedel finns i olika form och kan ges på olika sätt.

Att ge läkemedel

ÖVERSIKT

Det finns många olika former av läkemedel och de kan ges på olika sätt. Det är viktigt att veta hur ett läkemedel ska ges.

Vård- och omsorgspersonal kan ge subkutan injektion med insulinpenna.

Att ta fram, ställa i ordning och ge läkemedel är att administrera läkemedel. Läkemedel finns exempelvis som

• tabletter (som kan sväljas, sugas på, tuggas eller lösas upp i vatten)

• kapslar (avlånga behållare med läkemedel i)

• pulver

• inhalation (andas in)

• mixtur (flytande form, som vätska)

• stolpiller (kallas också suppositorier eller sup, förs upp i ändtarmen)

• vagitorier (förs upp i vagina)

• salva (tjock, fet, seg kräm)

• kräm (mindre fet och tjock än salva)

• gel (luftig, seg, lite klibbig kräm).

CENTRALA BEGREPP

Läkemedel kan föras in i kroppen på olika sätt:

• via munnen, peroralt: tabletter, kapslar, pulver, mixtur eller inhalation

• via ändtarmen: stolpiller, salva eller vätska

• via vagina: vagitorier, kräm, gel

• via huden: salva, plåster

• via ögonen: droppar, salva

• via injektion: med spruta in i hud, muskel eller i blodet.

När du ska administrera läkemedel måste du veta hur läkemedlet ska ges, till exempel om tabletter får delas eller krossas och om kapslar får tömmas ut. Du måste också känna till vilka biverkningar läkemedlet har. Du ska alltid rapportera till sjuksköterskan om du upptäcker biverkningar eller om läkemedlet inte verkar hjälpa vårdtagaren.

Injektioner

När man behöver få en snabb effekt av ett läkemedel, till exempel vid smärta, kan läkemedel ges som en injektion, det vill säga med spruta. Att effekten är snabb beror på att läkemedlet inte behöver passera magtarmkanalen.

Läkemedel via injektion ges

• subkutant (i underhuden)

• intramuskulärt (i en muskel)

• intravenöst (i en ven).

Intravenösa injektioner verkar snabbast eftersom de ges direkt i blodet. En del läkemedel, till exempel insulin, kan bara ges som injektion.

Intramuskulär och intravenös injektion ges av sjuksköterska och läkare. Subkutan injektion kan vård- och omsorgspersonal och ibland vårdtagaren själv ge.

En spruta består av kanyl (nål) och spruta (läkemedelsbehållare).

Subkutan injektion

Subkutan injektion är en injektion som ges i underhuden. Ett vanligt läkemedel som ges subkutant är insulin. Injektionen ges på lårets yttre framsida, övre och yttre delen av sätet (rumpan), yttersidan av överarmen eller i buken, några centimeter från naveln. Var injektionen ska ges står i FASS (informationstjänst om läkemedel). Om vårdtagaren får regelbundna injektioner är det viktigt att byta injektionsställe så att huden inte blir hård av ärrvävnad.

Att ge insulin

Många vårdtagare som har diabetes klarar av att ge sig själva insulin. Men om vårdtagaren behöver hjälp kan vård- och omsorgspersonal få delegering att ge insulin. Ofta ges injektionen med en insulinpenna. Det är en spruta som ser ut som en penna. Det finns två varianter av insulinpennor:

• engångspennor som är fyllda med en viss mängd insulin och som kastas när de är slut

• insulinpennor som du laddar med ampuller som innehåller insulin. Ampullerna byts ut när de är tomma.

Kanylen (nålen) i pennan är extra tunn, så det märks knappt när man sticker in den. I ena änden av den laddbara insulinpennan sätter du på en kanyl. Kanylen på insulinpennan ska bytas före varje ny spruta. I andra änden på insulinpennan sitter en doseringsknapp. Du vrider på knappen för att ställa in den mängd insulin som du ska ge.

Olika ställen att ge subkutana injektioner.

Armens baksida

Magen

GÖR SÅ HÄR:

Kontrollera att vårdtagarens identitet, läkemedlets namn, administreringssätt, styrka, dos, och tidpunkt stämmer med vad som står i ordinationen.

Prata med vårdtagaren. Svara på eventuella frågor från vårdtagaren och ge den information som vårdtagaren kan behöva om läkemedlet och administreringen.

1. Ta fram insulinpenna och tork. Tvätta och desinficera dina händer och underarmar. Ta på handskar och engångsförkläde.

2. Mät ut var på huden du ska sticka och desinficera området om det är smutsigt.

3. Håll insulinpennan med penngrepp. Med den andra handens tumme och pekfinger lyfter du upp ett hudveck. Luta kanylen 45–90 grader.

4. Stick in kanylen och ge injektionen långsamt. Vänta sedan i 10 sekunder innan du drar ut kanylen och släpper hudvecket.

5. Aktivera eventuellt stickskyddet på insulinpennan. Lägg kanylen i avfallsburken för stickande och skärande föremål.

6. Lägg en torr tork där kanylen stack in i huden. Sätt vid behov på ett plåster.

7. Ta av handskar och engångs plastförkläde. Desinfektera dina händer.

8. Signera och dokumentera i genomförandeplanen eller patientjournalen.

9. Observera vårdtagarens allmäntillstånd efter injektionen. Egenvård med insulinpenna.

SANT ELLER FALSKT?

1. Att ta fram, ställa i ordning och ge läkemedel kallas för att anpassa läkemedel.

2. Att ge läkemedel med spruta kallas för att ge inflation.

3. Vård- och omsorgspersonal kan ge injektion i underhuden.

4. Du ska ge injektionen snabbt och dra ut kanylen direkt efter.

KAN DU DET HÄR?

1. Förklara begreppen administrera läkemedel, peroralt, mixtur, injektion, subkutant, intramuskulärt och intravenöst.

2. Förklara hur du ger insulin med insulinpenna subkutant.

3. Förklara hur begreppen administrera läkemedel, peroralt, mixtur, injektion, subkutant, intramuskulärt och intravenöst kan hänga ihop.

Elimination

Att tömma tarmen och urinblåsan kallas elimination.

Kateter

ÖVERSIKT

Vid kateterisering av urinblåsan förs en urinkateter via urinröret in i urinblåsan.

När urinblåsan töms med kateter behöver urinpåsen tömmas.

urinkateter

urinpåse kateterisering

När en vårdtagare inte kan tömma urinblåsan själv kan man behöva sätta in en urinkateter. Det är en tunn slang som går via urinröret till urinblåsan. Urinen rinner då via katetern in i en urinpåse. Att sätta in en kateter kallas kateterisering. En läkare kan besluta om kateterisering

• när vårdtagaren inte kan tömma urinblåsan själv

• när urinvolymen som produceras varje timme ska mätas

• när urinblåsan inte ska fyllas eftersom det finns risk för infektion och njurskada

• när läkemedel ska ges i urinblåsan.

Livmoder

Urinblåsa

Kateterballong

Kateter

KAD på man. KAD på kvinna.

Urinblåsa

Kateterballong

Prostatakörtel

Kateter

CENTRALA BEGREPP

Slida

Kateterisering

Det finns två olika sorters kateter, KAD (kvarliggande kateter) och tappningskateter.

KAD är en kateter som ligger kvar i urinblåsan under längre tid.

Tappningskateter är en kateter som tas ut efter att blåsan har tömts. Tappningskateter används också när man sprutar in kontrastmedel vid röntgenundersökningar eller för att ge läkemedel.

När en vårdtagare har en KAD är det särskilt viktigt med noggrann hygien. Tvätta av kateterslangen vid nedre hygien både morgon och kväll. Eftersom det finns en ökad infektionsrisk vid KAD, är det bra att urinblåsan blir ordentligt genomsköljd. Ge därför vårdtagaren mycket att dricka.

GÖR SÅ HÄR:

1. Nedre hygien ska vara gjord innan kateteriseringen.

2. Blotta inte vårdtagaren mer än nödvändigt.

3. Använd basala hygienrutiner. Ta på en skyddsrock och sterila handskar, som finns i katetersetet.

4. Ett sterilförpackat kateterset och en sterilförpackad kateter används. Kateterslangen ska hållas steril.

5. En arbetskamrat kan assistera, det vill säga hjälpa till, vid uppdukningen men får inte vidröra det sterila området.

6. Lägg steril bedövningsgel på katetern och runt och i urinröret.

7. Vänta några minuter så att gelen hinner verka.

8. För in katetern i urinröret med en steril pincett.

9. När katetern ligger i rätt läge rinner urin ut genom katetern.

10. Fixera katetern i urinblåsan genom att fylla den ballong som finns i kateterns främre del med sterilt vatten eller natriumklorid.

11. Koppla en urinpåse till katetermynningen.

Oftast är det sjuksköterskor som utför kateterisering efter läkarordination. Ibland är en undersköterska med och assisterar (hjälper till). Men sjuksköterskan kan också delegera kateterisering till en undersköterska.

Byte av urinpåse

När en vårdtagare har en KAD används oftast en urinpåse som går att tömma och använda igen. Då töms påsen flera gånger per dag och byts oftast en gång i veckan. Det finns också urinpåsar som inte går att tömma. Då ska urinpåsen bytas morgon och kväll, och när det uppstår behov.

GÖR SÅ HÄR :

1. Ta på skyddsrock och engångshandskar.

2. Lägg en pappershandduk under skarven mellan urinpåse och kateter.

3. Sätt en slangklämma om katetern.

4. Ta av urinpåsen från katetern.

5. Ta bort skyddshylsan på den rena urinpåsen.

6. Koppla samman den rena urinpåsen och katetern.

7. Sätt skyddshylsan på den orena urinpåsen.

8. Öppna slangklämman runt katetern.

9. Ta med urinpåsen till sköljrummet. Kontrollera om urinen ska mätas.

10. Töm urinen i spoldesinfektorn eller toalettstolen.

11. Ta av handskarna och tvätta händerna.

Stomi

ÖVERSIKT

En vårdtagare som inte själv kan tömma avföring kan få en stomi.

En vårdtagare som inte själv kan tömma sin avföring kan få en stomi. En stomi är en öppning i magens vägg som görs med en operation. Då tas en del av tarmen upp på magen där den sys fast. Efter operationen töms tarminnehållet ut genom stomin. Tarmdelen som syns på magen har en rosa färg och gör inte ont när man rör vid den.

En stomi görs exempelvis på grund av tumörsjukdom, inflammation eller fickbildningar i tjocktarmen.

Så fungerar stomin

Det går inte att hålla emot eller krysta för att tömma stomin. Vårdtagaren måste därför ha en stomipåse fäst över stomin som samlar upp tarminnehållet. En sådan påse kallas stomibandage.

Stomibandaget är kopplat till tjocktarmen (kolostomi) eller tunntarmen (ileostomi) och sitter utanpå kroppen.

Avföringen som samlas i stomibandaget har samma konsistens som avföringen har i den delen av tarmen där stomin sitter, det vill säga lösare ju högre upp i tarmen som stomin sitter. Även gaser bildas och töms via stomin.

Byte av påse är som ett toalettbesök och bör därför ske i enskildhet. Det går bra att duscha, bada och bada bastu med ett stomibandage.

Olika typer av stomibandage

Det finns olika typer av stomibandage. Vilken typ som ska användas beror bland annat på vilken stomi och livsstil

Stomi som sys fast.

Färdigsydd stomi.

vårdtagaren har. En specialistutbildad stomiterapeut hjälper till med utprovningen av stomibandaget.

• Ett endelsbandage är en uppsamlingspåse som man fäster direkt över stomin. Hela bandaget byts varje gång. Påsen kan vara sluten eller tömbar. Vanligast är slutet endelsbandage. Det används vid fast avföring och brukar bytas två gånger per dag. Om avföringen är lös kan ett tömbart endelsbandage användas. Det byts oftast en gång per dag.

• Ett tvådelsbandage består av en hudskyddsplatta och en påse. Hudskyddsplattan fäster man på huden över stomin. Påsen trycks eller knäpps sedan fast på plattan. Hudskyddsplattan byts ungefär två gånger per vecka. Både tömbar och sluten påse kan fästas i plattan. Precis som vid endelsbandage används sluten påse vid fast avföring och tömbar påse vid lös avföring.

GÖR SÅ HÄR:

1. Använd basala hygienrutiner. Ta på skyddsrock och engångshandskar.

2. Lyft bort det gamla bandaget försiktigt. Använd särskilt häftborttagningsmedel vid behov.

3. Tvätta stomin och huden runt stomin med fuktade kompresser. Raka bort eventuell hårväxt medhårs runt stomin med rakhyvel.

4. Klapptorka huden torr med mjuka kompresser. Passa på att inspektera huden.

5. Värm det nya bandagets hudskyddsplatta mellan händerna innan den sätts på.

6. Tryck och massera fast påsen, speciellt noga runt stomin.

Endelsbandage.

Tvådelsbandage.

SANT ELLER FALSKT?

1. Urinkateter är ett annat ord för urinrör.

2. KAD är en kateter som ligger kvar i urinblåsan under längre tid.

3. Urinpåsen ska alltid bytas två gånger om dagen.

4. En stomi kan göras när vårdtagaren inte kan tömma avföring själv.

KAN DU DET HÄR?

1. Förklara begreppen kateterisering, urinkateter, urinpåse, stomi och stomibandage

2. Förklara hur du gör när du byter en urinpåse.

3. Förklara hur du gör när du byter endelspåse vid stomi.

4. Förklara hur begreppen kateterisering, urinkateter, urinpåse, stomi och stomibandage kan hänga ihop.

Det finns olika typer av sår och de måste tas om hand på olika sätt.

Sårläkning

ÖVERSIKT

Sårläkning sker i olika faser. Det finns många olika typer av sår och de kan läka olika snabbt.

Sårläkningsprocessen kan delas upp i fyra faser:

1. Koagulationsfasen: sårskorpa bildas

2. Inflammationsfasen: Kroppens försvar aktiveras för att förhindra infektion. Såret rodnar, svullnar, blir varmt och kan göra ont. Vätska kan bildas i såret.

3. Nybildningsfasen: Ny vävnad bildas.

4. Mognadsfasen: Den nya, lite hårdare huden är klar.

Sår behöver hanteras på ett sätt som får såret att läka, förhindrar infektion och minskar lidande för vårdtagaren. Olika sår har olika svårt att läka. Sår som läker som de ska, eller som är kortvariga, kallas vulnus. Sår som har svårt att läka, eller inte läker inom sex veckor, kallas ulcus.

Vulnussår

Exempel på vulnussår är

• skärskador

• sticksår

• skavsår

• skrubbsår

• operationssår.

CENTRALA BEGREPP vulnus ulcus

Skavsår är ett exempel på vulnussår.

Ulcussår

Exempel på ulcussår är

• bensår

• trycksår

• fotsår vid diabetes

• sår vid elakartad tumör.

Att en vårdtagare får ett ulcussår (ett svårläkt sår) kan bero på infektion, hög ålder, näringsbrist, syrebrist, livsstilsfaktorer, exempelvis rökning och stress, eller någon bakomliggande sjukdom som hjärt- och kärlsjukdom och diabetes.

SANT ELLER FALSKT?

1. Sår som har svårt att läka kallas vulnus.

2. Operationssår är exempel på ulcussår.

3. Vid koagulationsfasen bildas sårskorpa.

4. Inflammationsfasen innebär att såret är infekterat.

Såromläggning

ÖVERSIKT

Vård- och omsorgspersonal kan få i uppgift att lägga om sår. Sårets läkning ska noga dokumenteras.

CENTRALA BEGREPP

Såromläggningen anpassas till vad just det såret behöver för att läka. Exempelvis kan död hud behöva klippas bort eller salva strykas på såret innan förband läggs på.

Trycksår är ett exempel på ulcussår.

Det finns många olika typer av förband. Torra sår ska hållas torra och ska inte bli fuktiga på grund av förbandet. Sjuksköterskan bestämmer hur varje sår ska hanteras.

Uppgiften att lägga om sår kan delegeras från sjuksköterskan. Vård- och omsorgspersonal sköter ofta både såromläggning och en del av dokumentationen.

Undvik kontamination

För att inte kontaminera såret, det vill säga föra in bakterier och smuts till ett rent sår, är det viktigt att följa rutiner för hantering av sår. Det finns olika rutiner. Ren rutin används för de flesta sår, både för vulnussår och ulcussår. Vid ren rutin används kranvatten, tvål och desinfekterade instrument, förband och handskar. Steril rutin används för exempelvis sår som har öppen förbindelse med en led eller för operationssår. Vid steril rutin används steril sårtvätt och sterila instrument, förband och handskar. Vid båda rutinerna är det viktigt att arbeta metodiskt, så att det som ska vara rent eller sterilt, både sår och material som används vid såromläggningen, inte kontamineras.

Ett kontaminerat sår kan bli infekterat och sårläkningen försämras. Då kan var synas i såret. Var, eller pus som det också kallas, är vit, gul eller grön och seg vätska som innehåller döda celler och bakterier. Klar vätska i ett sår visar däremot att såret är friskt. Om det är dålig blodcirkulation i såret kan man se att celler går i nekros, celldöd. De delarna blir då svarta. Vita delar kan vara tecken på dålig cirkulation.

Arbeta hela tiden rent vid såromläggning, eller sterilt i de fall såret kräver det. Hantera handskar och material så att renheten kan garanteras.

GÖR SÅ HÄR:

1. Använd basala hygienrutiner. Desinfektera händer och underarmar. Ta på handskar. Rengör uppdukningsytan med desinfektionsmedel.

2. Ta av använda handskar. Desinfektera händer och underarmar.

3. Duka upp rena instrument och material som behövs för såromläggningen.

4. Ta på förkläde. Desinfektera händer och underarmar och ta på handskar.

5. Ta bort förbandet från såret. Ta av använda handskar. Desinfektera händer och underarmar. Ta på nya handskar.

6. Spola såret under rinnande vatten eller blöt kompresser i kranvatten. Rengör såret och huden runt såret genom att ta ett drag med en kompress. Släng sedan kompressen och ta en ny. Tvätta från ren till oren yta. Sårets mitt är renast.

7. Ta av använda handskar. Desinfektera händer och underarmar. Ta på nya handskar.

8. Sätt på nytt förband enligt ordination. Det finns många olika typer av förband.

9. Ta av handskarna och desinfektera händer och underarmar.

10. Rengör och desinfektera ytorna som har använts under såromläggningen samt material för flergångsbruk.

Dokumentera

Dokumentera i vårdtagarens såromläggningsjournal som kan ligga som en bilaga till genomförandeplanen. Beskriv och förklara

• vårdtagarens upplevelse av såret, till exempel smärta eller klåda

• sårets storlek (såret kan ritas av på en plastfilm för att man ska kunna följa läkningsprocessen)

• sårets utseende (blödning, färg, vätska)

• sårkanter (torra, hårda, rodnad, smärta)

• sårets lukt (lukt kan tyda på infektion)

• tecken på infektion (rodnad, svullnad, smärta, värme, var)

• huden runt såret (frisk, rodnad, svullnad, blåsor, torr).

SANT ELLER FALSKT?

1. Att kontaminera ett sår betyder att tvätta såret.

2. Ett sår som är varigt är infekterat.

3. Vid ren såromläggning behövs inte basala hygienrutiner.

4. För att följa sårläkningsprocessen kan man rita av såret på en plastfilm.

KAN DU DET HÄR?

1. Förklara begreppen vulnus, ulcus, kontaminera, ren rutin, steril rutin, var och nekros.

2. Förklara hur du utför en ren såromläggning.

3. Förklara hur begreppen vulnus, ulcus, kontaminera, ren rutin, steril rutin, var och nekros kan hänga ihop.

DIN ROLL

Du är uppmärksam på vårdtagarens matbeteende, vad vårdtagaren äter och hur mycket. Om du ser att vårdtagaren äter för lite, eller har svårt att äta, dokumenterar du och rapporterar till sjuksköterskan.

Om du ska ge sondmat följer du instruktionerna för sondmatning. När vårdtagaren får enteral näringstillförsel uppmuntrar du till noggrann munhygien med mjuk tandborste.

Du följer ordinationen för hur mycket syrgas som vårdtagaren ska få och hanterar syrgasutrustningen på ett säkert sätt. Du hjälper vårdtagaren att ändra läge i sängen eller stolen om vårdtagaren har mycket slem i luftvägarna. Du hjälper till att suga bort slem i de övre luftvägarna om du har fått delegering för det.

Innan du ger läkemedel till en vårdtagare tar du reda på hur läkemedlet ska administreras, vad du ska dokumentera och vad du ska vara uppmärksam på.

Om du ska ge subkutan injektion med insulinpenna följer du instruktionerna noga.

Du kan få delegation på att sätta kateter, eller du kanske får hjälpa till när sjuksköterskan sätter kateter. Du följer instruktionerna för hur du ska tömma urinpåsen när vårdtagaren har kateter och bandage vid stomi.

I din roll kommer du att möta många vårdtagare med olika sorts sår som du ska hantera. Du vet att det är viktigt att arbeta rent och metodiskt för att inte kontaminera såret och på det sättet försämra sårläkningen.

ANVÄND DINA KUNSKAPER

Läs texten om Signe på s. 145 en gång till. Du arbetar på det särskilda boendet där Signe har en korttidsplats. Signe har dålig aptit och får syrgasbehandling.

1. Vilka säkerhetsåtgärder vidtar du vid hantering av Signes syrgas?

2. Signe blir ibland mycket slemmig i halsen. Du ska suga Signes luftvägar. Hur gör du och vad behöver du tänka på?

3. Signe har fått ett sår som måste läggas om. Vad behöver du tänka på när det gäller

a) delegering?

b) såromläggningen?

SAMMANFATTNING

Här är det viktigaste du behöver veta om nutrition, hjälp att andas, läkemedel, elimination och sår:

Nutrition

• Ett normalt ätbeteende innebär att ge kroppen den näring som den behöver på regelbundna tider.

• Onormalt ätbeteende kan leda till orkeslöshet, försämrad läkning och undernäring. Vårdtagare som riskerar undernäring kan få kosttillägg. Näring kan också ges enteralt via sond och parenteralt via blodet.

Hjälp att andas

• En vårdtagare som har för lite syre i blodet kan få syrgas via näsgrimma eller syrgasmask.

• När slem hindrar andningen kan vård- och omsorgspersonal suga de övre luftvägarna och uppmuntra till lägesändringar.

Läkemedel

• Det finns många olika former av läkemedel, exempelvis tablett, mixtur och salva. Läkemedel kan administreras på olika sätt, exempelvis peroralt eller som injektion.

• Vård- och omsorgspersonal kan ge subkutan injektion med insulinpenna.

Elimination

• Vid kateterisering av urinblåsan förs en urinkateter in i urinblåsan via urinröret. Urinen rinner då ner i en urinpåse som behöver tömmas.

• En vårdtagare som inte kan tömma avföring själv kan få en tillfällig eller permanent stomi.

Sår

• Det finns många olika sorters sår. Sår som läker normalt kallas vulnus och svårläkta sår kallas ulcus. Vård- och omsorgspersonal kan få i uppgift att lägga om sår. För de flesta sår ska ren rutin användas.

CENTRALA BEGREPP

nutrition (att tillföra kroppen) näring

normalt ätbeteende när man äter rätt sorts mat på regelbundna tider

fasta inte äta något; period då man inte äter

onormalt ätbeteende när man äter fel sorts mat, kanske också på oregelbundna tider

ordinera bestämma om behandling

kosttillägg något som ger extra näring och energi

näringsdryck ett kosttillägg som vätska

sond en tunn slang

enteral näringstillförsel när näring

kommer via magtarmkanalen

parenteral näringstillförsel när näring kommer intravenöst

saturation syremättnad i blodet

hypoxi syrebrist

oxygen syre, syrgas

näsgrimma en slang i näsan som används vid syrgasbehandling

syrgasmask en bit plast som man sätter över näsa och mun vid syrgasbehandling

sekret slem

sugkateter en slang som används för att suga upp slem i luftvägarna

administrera läkemedel ta fram, ställa i ordning och ge läkemedel

mixtur läkemedel i vätskeform

peroralt via munnen injektion när läkemedel ges med spruta subkutant i underhuden

intramuskulärt i muskeln

intravenöst in i ven

kanyl en nål för injektion

urinkateter en smal slang som används vid kateterisering

urinpåse en uppsamlingspåse för urin

kateterisering när man sätter in en slang i urinblåsan

stomi en öppning i bukväggen stomibandage en uppsamlingspåse för avföring vid stomi

kolostomi en öppning i bukväggen för att tömma tjocktarmen

ileostomi en öppning i bukväggen för att tömma tunntarmen

vulnus ett sår som läker normalt eller fort

ulcus ett sår som har svårt att läka kontaminera smutsa ner, tillföra bakterier

ren rutin en metod för ren såromläggning

steril rutin en metod för steril såromläggning

var döda celler och bakterier i sår

nekros celldöd

Omvårdnad 2

Omvårdnad 2 är en lärobok för kursen Omvårdnad 2. Boken riktar sig till dig som utbildar dig till undersköterska och är skriven för vård- och omsorgsprogrammet för gymnasiet och vuxenutbildningen. Läroboken har en tydlig koppling till kursplanen och är indelad i tre delar som behandlar bakgrund, praktisk omvårdnad och sjukdomar. Innehållet i läroboken kompletterar fakta med fallbeskrivningar och uppgifter där du får goda möjligheter att vara aktiv i ditt lärande och pröva dina kunskaper. Varje kapitel avslutas med momentet ”Din roll”, där innehållet konkretiseras mot din framtida yrkesroll.

Omvårdnad 2 består av:

• Lärobok

• Kostnadsfritt extramaterial på webben

• Kostnadsfritt lärarstöd på webben