Page 1

Författningshandbok 2013

Författningshandbok 2013 Författningshandboken innehåller medicinalförfattningar samt andra bestämmelser och anvisningar för personer som utför hälso- och sjukvårdsuppgifter. Detta gedigna standardverk är systematiserat i 23 avdelningar och har ett omfattande sakregister. Det innehåller dessutom 9 orienterande uppsatser som bland annat beskriver hur man läser och tolkar författningstexter, hälso- och sjukvårdspersonalens ansvar och reglerna kring delegering. Sedan förra årets upplaga har Författningshandboken genomgått omfattande förändringar. Ett tiotal författningar har tillkommit respektive upphävts och drygt åttio har ändrats. Bland nyheterna kan särskilt nämnas Socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS 20011:12) om grundläggande kunskaper hos personal som arbetar i socialtjänstens omsorg om äldre samt diverse föreskrifter inom läkemedelsområdet. Gunnel Raadu, som sammanställer Författningshandboken, har lång erfarenhet som föreläsare och konsult inom området medicinaljuridiska frågor. Hon är leg. sjuksköterska och fil. mag. med pedagogisk inriktning, hon har en juridisk utbildning och arbetar som högskoleadjunkt vid Sophiahemmets utbildningsbolag AB. Hon har sedan många år ingått i referensgruppen kring Författningshandboken.

Författningshandbok

2013 För personal inom hälso- och sjukvård Sammanställd av Gunnel Raadu

Best.nr 47-11416-0 Tryck.nr 47-11416-0

der 12 måna

Dekorfärg: PMS 2728


Författningshandboken på Internet www.forfattningshandbok.liber.se

Abonnera på Författningshandboken! För mer information kontakta Kundservice tfn 08-690 93 30, fax 08-690 93 01 e-post kundservice.liber@liber.se


FÖRFATTNINGSHANDBOK För personal inom hälso- och sjukvården

2013 Sammanställd av

Gunnel Raadu

Liber


ISBN 978-91-47-11416-0 ©2013 Liber AB Original: ord & form, Gudbrand Klæstad Tryck: Dimograf, Polen 2013 Repro: Repro 8 AB, Stockholm Fyrtiofjärde upplagan 1

Kopieringsförbud: Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och elevers rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt BONUS-avtal, är förbjuden. BONUS-avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare, t.ex. kommuner och universitet. Intrång i upphovsmannens rättigheter enligt upphovsrättslagen kan medföra straff (böter eller fängelse), skadestånd och beslag/förstöring av olovligt framställt material. Såväl analog som digital kopiering regleras i BONUS-avtalet. Läs mer på www.bonuspresskopia.se Liber AB, 113 98 Stockholm Tfn 08-690 92 00 www.liber.se Kundservice tfn 08-690 93 30, fax 08-690 93 01 e-post kundservice.liber@liber.se


Nyheter i 2013 års upplaga av Författningshandboken Det samhälle vi lever i idag är mycket föränderligt. Detta kommer bland annat till uttryck i alla de små och stora förändringar som sker i författningsmaterialet från ett år till ett annat. När det gäller innehållet i Författningshandboken är ambitionen att det ska vara så aktuellt som det överhuvudtaget är möjligt. Men även om Författningshandboken uppdateras varje år är den ändå statisk i förhållande till det dynamiska regelverket. Det visar sig tydligt i det antal ändringar som måste ske i nästkommande upplaga. För att svara mot dynamiken finns Författningshandboken även på Internet i en onlineversion som uppdateras minst en gång per kvartal.

I årets upplaga av Författningshandboken kan särskilt nämnas Socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS 20011:12) om grundläggande kunskaper hos personal som arbetar i socialtjänstens omsorg om äldre och diverse föreskrifter inom läkemedelsområdet. Det kan vara förvillande att det i flera av Socialstyrelsen meddelade föreskrifter och allmänna råd förekommer hänvisningar till författningar som inte längre gäller. Socialstyrelsen har då ännu inte reviderat i sin författning. Det är enbart den myndighet som skrivit författningen som har rätt att ändra i den, men jag står gärna till förfogande med förklaringar om problem uppstår. Stockholm november 2012 Gunnel Raadu

III


Några viktiga förklaringar I en författningshandbok som denna förekommer en del markeringar i anslutning till författningstexten, avsedda att ge upplysningar som kan vara av betydelse vid användandet. För den som inte är så van att läsa författningstext kan sådana markeringar verka förbryllande. Nedan följer förklaringar som kan underlätta läsningen. I lagtext förekommer att en eller flera paragrafer avslutas med texten Lag följt av ett årtal och ett ordningsnummer (se t.ex. 1 § Hälso- och sjukvårdslagen, där det omedelbart efter paragrafen f.n. står Lag 1992:567). På samma sätt förekommer i förordningar texten Förordning följt av ett årtal och ett ordningsnummer (se t.ex. 3 § Tandvårdsförordningen, där paragrafen f.n. avslutas med Förordning 2010:273). I av myndighet utfärdade författningar, föreskrifter eller allmänna råd förekommer – fast mer sällan – motsvarande upplysningar. Är författningen inte skriven i paragrafform förekommer noteringen oftast efter ett avsnitt i den löpande författningstexten. Dessa markeringar anger att lagen, förordningen etc. har ändrats. Det är sällan som en lag eller förordning inte ändras någon gång under sin giltighetstid. Vissa författningar ändras ofta, t.ex. hälsooch sjukvårdslagen, socialtjänstlagen och offentlighets- och sekretesslagen. När en författning skall ändras måste det ske i samma ordning som då författningen tillkom. Det innebär att om t.ex. en lag skall ändras, måste regeringen i proposition till riksdagen lämna förslag till den tilltänkta ändringen. Därefter är det riksdagen som i sedvanlig ordning behandlar lagförslaget och till sist beslutar om lagändringen. Detta sker i en lag om ändring av t.ex. socialtjänstlagen. Denna ”ändringslag” får sedan sin beteckning med årtal och nummer. En ändring i en förordning beslutas av regeringen genom en ”ändringsförordning” osv. Alla ”ändringslagar” och ”ändringsförordningar” publiceras liksom alla andra lagar och förordningar i Svensk författningssamling (SFS). Den som sedan för allmänt bruk sammanställer författningar i t.ex. en bok måste givetvis vara uppmärksam på att de i sammanställningen ingående författningarna kan ha ändrats och se till att IV

ändringarna blir införda. Samtidigt måste de som använder boken få upplysning om ändringarna. Detta sker genom att omedelbart efter den ändrade eller nytillkomna paragrafen på ovan beskrivet sätt ange genom vilken författning ändringen skett. Det är alltså ”ändringsförfattningens” beteckning som anges på så sätt. När det sålunda exempelvis efter 1 § Hälso- och sjukvårdslagen står Lag 1992:567, betyder det att denna paragraf fått sin nu gällande lydelse enligt den år 1992 stiftade ändringslagen med ordningsnummer 567 i det årets upplaga av Svensk författningssamling. Här och var i denna bok förekommer ett lodrätt streck omedelbart till vänster om en viss paragraf eller ett textavsnitt. Denna markering är till för att upplysa om att den text som står där ändrats eller kommit till sedan föregående års upplaga av boken. Om man även har föregående års upplaga kan man jämföra den gamla texten med den nya och se vari ändringen består eller vilken ny text som tillkommit. I boken finns också vågräta streck som ser ut så här: _______________________________________

Sådana streckmarkeringar finns mellan paragrafer eller textavsnitt i författningar som inte publiceras i sin helhet i Författningshandboken. Strecken anger att i författningstexten finns här en eller flera paragrafer eller avsnitt, som inte tagits in i denna bok. Se t.ex. i Offentlighets- och sekretesslagen. I bokens författningsrubriker förekommer ibland en stjärna (*), ibland två stjärnor (**). En stjärna betyder att författningen i fråga ändrats sedan föregående års upplaga av boken. Två stjärnor betyder att det är fråga om en helt ny författning eller en författning som tidigare inte publicerats i boken. Motsvarande markeringar finns också i bokens nummerregister. I förteckningen på sidan XIX i denna bok, kan man se vilka författningar som utgått ur boken sedan föregående års upplaga. I juridisk text träffar man ibland på s.k. negativ skrivning, t.ex. i formuleringar som ”inte omöjligt”


och ”inte är uppenbart obehövligt”, dvs. två negationer i samma mening. Detta gör att texten kan upplevas som lite tung och svår att förstå. Men om man applicerar kunskaper från matematiken, ”två minus blir plus”, på sådana uttryck kan man i de ovannämnda fallen utläsa dem som ”möjligt” respektive ”behövs”. Genast blir meningsbyggnaden mindre tung och innebörden lättare att förstå. Att

man ändå skriver på det här viset beror på att det ur juridisk synvinkel blir mer precist. I det dagliga arbetet i vården kan vi dock mycket väl omvandla den negativa skrivningen till positiv, utan att meningens grundtanke förändras. Den mer precisa tolkningen av texten, t.ex. i samband med ansvarighetsfall, kan vi överlåta till dem som sysslar med medicinsk juridik.

V


Innehåll Nyheter i upplagan år 2013 III Nummerregister över intagna författningar XII Förteckningar över författningar som utgått ur Författningshandboken XVIII

ORIENTERANDE UPPSATSER 1. Om författningar 2. Om allmänna handlingar 3. Om utlämnande av sekretesskyddade uppgifter 4. Om hälso- och sjukvårdspersonalens ansvar 5. Om tillsyn och om begreppet hälso- och sjukvårdspersonal 6. Om patientjournaler 7. Om begreppet myndighetsutövning 8. Om gåvor till vårdpersonalen m.m. 9. Om delegering

1 3 5 8 11 14 17 19 22

AVDELNING 1 Centrala organ inom hälso- och sjukvården Instruktion för Socialstyrelsen Förordning med vissa bemyndiganden för Socialstyrelsen att meddela föreskrifter m.m. Instruktion för Läkemedelsverket Förordning med vissa bemyndiganden för Läkemedelsverket att meddela föreskrifter Instruktion för Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket Instruktion för Rättsmedicinalverket (utdrag) Instruktion för Statens folkhälsoinstitut Instruktion för Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd Instruktion för Smittskyddsinstitutet Instruktion för Statens beredning för medicinsk utvärdering Instruktion för Steriliseringsersättningsnämnden Instruktion för Arbetsmiljöverket (utdrag)

27 30 31 33 33 35 35

VI

66

70

71

71 71

2. Vissa särskilda bestämmelser för sjuksköterskor Allmänna råd om medicinskt ansvarig sjuksköterska i kommunernas hälso- och sjukvård Föreskrifter om kompetenskrav för sjuksköterskor vid förskrivning av läkemedel

72 78

3. Vissa särskilda bestämmelser för barnmorskor Föreskrifter och allmänna råd om rätt för barnmorskor att förskriva läkemedel i födelsekontrollerande syfte

86

4. Optiker 37 38 41 40 42

Föreskrifter och allmänna råd om legitimerade optikers arbetsuppgifter inom hälso- och sjukvården 87 Föreskrifter om kompetenskrav för behörighet som kontaktlinsoptiker 91

5. Psykologer Föreskrifter om praktisk tjänstgöring för psykologer

AVDELNING 2 Hälso- och sjukvårdspersonal 1. Gemensamma bestämmelser Patientsäkerhetslag Patientsäkerhetsförordning Förordning om register över hälso- och sjukvårdspersonal

Föreskrifter om erkännande av yrkeskvalifikationer inom hälso- och sjukvården Föreskrifter och allmänna råd om anmälan av verksamheter på hälso- och sjukvårdens område Förordning om underrättelse till Socialstyrelsen om beslut att avskeda legitimerad yrkesutövare Föreskrifter om anmälan av legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal som inte kan utöva sitt yrke tillfredsställande p.g.a. sjukdom m.m. Lag om kontroll av berusningsmedel på sjukhus

43 56 65

92

AVDELNING 3 Allmänna bestämmelser rörande läkaryrket Föreskrifter om allmäntjänstgöring för läkare Föreskrifter och allmänna råd om läkares specialiseringstjänstgöring

94 98


Förordning om vissa kurser i läkares vidareutbildning

104

AVDELNING 4 Nordisk överenskommelse angående hälso- och sjukvård m.m. Överenskommelse mellan Danmark, Island, Finland, Norge och Sverige om gemensam nordisk arbetsmarknad för viss hälso- och sjukvårdspersonal och veterinärer

106

AVDELNING 5 Allmän sjukvårdslagstiftning Hälso- och sjukvårdslag Förordning om vårdgaranti Tandvårdslag Tandvårdsförordning Lag om statligt tandvårdsstöd Förordning om statligt dito Lag om hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl. Förordning om dito Lag om vissa kommunala befogenheter Föreskrifter om ambulanssjukvård m.m. Lag om gemensam nämnd inom vård- och omsorgsområdet Lag om biobanker i hälso- och sjukvården m.m. Förordning om dito Föreskrifter och allmänna råd om dito Föreskrifter om donation och tillvaratagande av vävnader och celler Föreskrifter om vävnadsinrättningar i hälsooch sjukvården m.m. Förordning om verksamhetschef inom hälsooch sjukvården Allmänna råd om verksamhetschef inom hälso- och sjukvård Lag om upphävande av lagen om husläkare Föreskrifter och allmänna råd om ledningssystem för systematiskt kvalitetsarbete Lag om övertagande av vissa sjukhem och andra vårdinrättningar Lag om kommunernas betalningsansvar för viss hälso- och sjukvård Föreskrifter om samverkan vid in- och utskrivning av patienter i sluten vård Förordning om patientregister hos Socialstyrelsen

113 120 121 123 126 129 132 133 133 137 140 141 146 146 152 167 182 182 184 186 190

Föreskrifter om uppgiftsskyldighet till patientregistret Förordning om läkemedelsregister hos Socialstyrelsen Förordning om cancerregister hos Socialstyrelsen Föreskrifter och allmänna råd om uppgiftsskyldighet till cancerregistret vid Socialstyrelsen Förordning om medicinskt födelseregister hos Socialstyrelsen Lag om hälsodataregister Lag om tandhälsoregister hos Socialstyrelsen Föreskrifter om uppgiftsskyldighet till tandhälsoregistret Förordning om register hos Socialstyrelsen över insatser inom den kommunala hälsooch sjukvården Förordning om rikets indelning i regioner för hälso- och sjukvård som berör flera landstingskommuner Lag om patientnämndsverksamhet m.m. Förordning om behörighet till vissa anställningar inom hälso- och sjukvården m.m. Föreskrifter om särskilt förordnande att utöva läkaryrket för icke legitimerade läkare Föreskrifter om undantag från kravet på legitimation för vikarie på anställning som sjuksköterska Föreskrifter och allmänna råd om anmälningsskyldighet enligt Lex Maria Patientdatalag Patientdataförordning Personuppgiftslag Personuppgiftsförordning Föreskrifter om informationshantering och journalföring i hälso- och sjukvården Föreskrifter om ansvar för remisser för patienter inom hälso- och sjukvården, tandvården m.m. Föreskrifter om utfärdande av intyg inom hälso- och sjukvården m.m.

190

AVDELNING 6 Hälsovård i allmänhet

192

Miljöbalk (utdrag) Förordning om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd Strålskyddslag

194

195 201 201

202 204 205 206 207

208

208 209

210

211

212 212 215 224 224 233 235

240 241

247 253 259 VII


AVDELNING 7 Bekämpande av smittsamma sjukdomar Smittskyddslag Smittskyddsförordning Föreskrifter om anmälan av anmälningspliktig sjukdom i vissa fall Föreskrifter om smittspårningspliktiga sjukdomar Föreskrifter och allmänna råd om smittspårning Lag om anmälan av vissa allvarliga sjukdomar Förordning om dito Föreskrifter och allmänna råd om anmälan av misstänkt eller konstaterad Creutzfeldt– Jakobs sjukdom och annan besläktad human spongiform encefalopati Föreskrifter om utbyte av sprutor och kanyler till personer som missbrukar narkotika Lag om ersättning till smittbärare Förordning om statsbidrag till verksamhetsinriktad mot hiv/aids och vissa andra smittsamma sjukdomar Föreskrifter om infektionsscreening av gravida Föreskrifter om poliodiagnostik vid virusorsakad meningoencefalit Förordning om provtagning för hivinfektion Lag om undersökning beträffande vissa smittsamma sjukdomar i brottmål Förordning om dito Lag om avgiftsfria sjukvårdsförmåner m.m. för vissa HIV-smittade

AVDELNING 10

280

Föreskrifter om användning av bröstmjölk m.m. Föreskrifter om information som avser uppfödning genom amning eller med modersmjölksersättning Allmänna råd om hälsoundersökning av utländska adoptivbarn Allmänna råd om medicinsk åldersutredning av invandrarbarn och adoptivbarn

282 283

AVDELNING 11 Skolhälsovård

265 277 279 279

Skollag (utdrag) Specialskoleförordning (utdrag)

Folkbokföringslag (utdrag)

305 307

311 312

AVDELNING 12 Omsorger om äldre och funktionshindrade

283 285

Lag om stöd och service till vissa funktionshindrade Lag om införande av dito Lag om avveckling av specialsjukhus och vårdhem Förordning om stöd och service till vissa funktionshindrade Förordning om utlämnande av uppgifter som avser stöd och service till vissa funktionshindrade Allmänna råd om personalens kompetens vid handläggning och uppföljning av ärenden som avser personer med funktionshinder Allmänna råd om grundläggande kunskaper hos personal som arbetar i socialtjänstens omsorg om äldre Allmänna råd om värdegrunden i socialtjänstens omsorg om äldre Föreskrifter och allmänna råd om samordning av insatser för habilitering och rehabilitering Föreskrifter om kommunens skyldighet att lämna uppgifter till statistik om stöd och service till vissa funktionshindrade Föreskrifter om bedömningen av om en hälso- och sjukvårdsåtgärd kan utföras som egenvård Föreskrifter och allmänna råd om lex Sarah

287 289 290 290 290 290 291

292 293 294 298

300

313 321 323 323

325

325

327 329

331

332

333 335

300

AVDELNING 13 Abortförebyggande verksamhet, abort och sterilisering

AVDELNING 9 Förlossningsvård VIII

304

283

AVDELNING 8 Vaccinationer Lag om register över nationella vaccinationsprogram Föreskrifter om vaccination av barn Allmänna råd om diagnostik av och åtgärder mot rubellainfektion Allmänna råd om vaccination mot influensa Föreskrifter om och behörighet att ordinera läkemedel för vaccination mot influensa A(H1N1) Allmänna råd om vaccination mot pneumokocker

304

303

Abortlag

339


Föreskrifter om abort Steriliseringslag Föreskrifter om verkställigheten av steriliseringslagen Lag om ersättning till steriliserade i vissa fall

339 341 341 342

AVDELNING 14 Medicintekniska produkter Lag om medicintekniska produkter Förordning om dito Föreskrifter om dito Föreskrifter om användning av medicintekniska produkter i hälso- och sjukvården Förordning om Läkemedelsverkets skyldigheter i fråga om medicintekniska produkter

344 346 348

355 360

AVDELNING 15 Läkemedel och narkotika Läkemedelslag Läkemedelsförordning Apoteksdatalag Lag om läkemedelskommittéer Lag om handel med läkemedel Förordning om dito Föreskrifter om ansökan om tillstånd att bedriva öppenvårdsapotek Föreskrifter om detaljhandel vid öppenvårdsapotek Föreskrifter om distanshandel vid öppenvårdsapotek Föreskrifter om marknadsföring av humanläkemedel Föreskrifter om partihandel med läkemedel Lag om handel med vissa receptfria läkemedel Föreskrifter om dito Förordning om producentansvar för läkemedel Föreskrifter om tillverkning av extemporeläkemedel Föreskrifter om tillstånd för tillverkning på extemporeapotek Föreskrifter om handel med vissa receptfria läkemedel Föreskrifter om läkemedel som omfattas av sjukhusundantaget Föreskrifter och allmänna råd om klinisk läkemedelsprövning Föreskrifter om kliniska läkemedelsprövningar på människor

362 376 387 389 389 395 396 399 403 405 407 413 415 415 416 420 420

Föreskrifter om förordnande och utlämnande av läkemedel och teknisk sprit Föreskrifter om förordnande av narkotikaklassade läkemedel för behandling av ADHD hos barn och ungdomar Lag om receptregister Förordning om dito Lag om läkemedelsförteckning Förordning om dito Föreskrifter om rätt att för personligt bruk föra in läkemedel i Sverige Föreskrifter om tillstånd till försäljning av icke godkänt läkemedel (licensföreskrifter) Föreskrifter om tillämpning av läkemedelslagen på vissa varor Föreskrifter och allmänna råd om informationsskyldighet för läkare och tandläkare om generiska läkemedel m.m. Föreskrifter om säkerhetsövervakning av humanläkemedel Föreskrifter om säkerhetsövervakning av humanläkemedel Föreskrifter och allmänna råd om läkemedelshantering i hälso- och sjukvården Föreskrifter om sjukhusens läkemedelsförsörjning Föreskrifter och allmänna råd om kontroll av radioaktiva läkemedel Lag om kontroll av narkotika Förordning om dito Föreskrifter om dito Föreskrifter om förteckningar över narkotika Förordning med vissa bestämmelser om injektionssprutor och kanyler Kungörelse angående tillämpningen av ovan nämnda förordning Föreskrifter om handel med sprutor och kanyler Lag om införsel av och handel med sprutor och kanyler Förordning om införsel av handel med sprutor och kanyler Lag om utbyte av sprutor och kanyler Föreskrifter om traditionella växtbaserade läkemedel för humant bruk

452

468 468 471 472 474 474 475 479

480 483 483

487 494 498 503 506 510 515 528 528 529 529 531 531 532

423 426

AVDELNING 16 Kostnadsfria och prisnedsatta läkemedel, livsmedel och förbrukningsartiklar

443

Lag om läkemedelsförmåner m.m.

536 IX


Förordning om dito Föreskrifter om fastställande av blankettavseende hjälpmedelskort Föreskrifter om förskrivning av vissa livsmedel

539 542 542

AVDELNING 17 Särskilda bestämmelser i anslutning till människas död Lag om kriterier för bestämmande av människans död Föreskrifter och allmänna råd om dito Föreskrifter och allmänna råd om livsuppehållande behandling Begravningslag (utdrag) Begravningsförordning (utdrag) Föreskrifter och allmänna råd om vissa åtgärder inom hälso- och sjukvården vid dödsfall Lag om obduktion m.m. Föreskrifter och allmänna råd om kliniska obduktioner m.m. Lag om transplantation m.m. Föreskrifter om hantering av mänskliga organ avsedda för transplantation Lag om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler Förordning av dito

549 549 551 553 554

555 567 569 577 579

584 588

AVDELNING 18 Säkerhetsföreskrifter Lag om blodsäkerhet Förordning om dito Föreskrifter om transfusion av blodkomponenter Föreskrifter om blodverksamhet Föreskrifter och allmänna råd om att förebygga och ha beredskap för att behandla vissa överkänslighetsreaktioner Allmänna råd om identitetskontroll m.m. av patienter i hälso- och sjukvården

590 593 594 599

614 615

AVDELNING 19 Särskilda bestämmelser om viss psykiatrisk sjukvård Lag om psykiatrisk tvångsvård Lag om rättspsykiatrisk vård Förordning om psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård X

617 626 635

Föreskrifter om säkerhet vid sjukvårdsinrättningar som ger psykiatrisk tvångsvård och rättpsykiatrisk vård samt vid enheter för rättspsykiatrisk undersökning Lag om besöksinskränkningar vid viss tvångsvård Föreskrifter och allmänna råd om psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård Föreskrifter och allmänna råd om rättspsykiatrisk undersökning Lag om rättspsykiatriskt forskningsregister

638 642 643 646 661

AVDELNING 20 Diverse bestämmelser Föreskrifter och allmänna råd om delegering av arbetsuppgifter inom hälso- och sjukvård och tandvård Föreskrifter om delegering inom tandvården Föreskrifter och allmänna råd om fredstida katastrofmedicinsk beredskap och planläggning inför höjd beredskap Allmänna råd om bemötande av patienter som relaterar sina besvär till amalgam och elektricitet Allmänna råd om oklar febersjukdom efter utlandsvistelse Lag med förbud mot könsstympning av kvinnor Lag om omskärelse av pojkar Förordning om omskärelse av pojkar Föreskrifter och allmänna råd om dito Lag om genetisk integritet m.m. Förordning om dito Föreskrifter och allmänna råd om användning av vävnader och celler i hälso- och sjukvården och vid teknisk forskning m.m. Lag om etikprövning av forskning som avser människor Förordning om dito Föreskrifter om basal hygien inom hälsooch sjukvården m.m. Allmänna råd om försiktighetsmått vid hantering och märkning av sådant biologiskt avfall som kan medföra olägenhet för människors hälsa enligt miljöbalken Föreskrifter och allmänna råd om hantering av smittförande avfall från hälso- och sjukvården

663 668

668

674 683 683 684 684 685 686 691

692 698 703 705

705

706


Föreskrifter och allmänna råd om tillämpning av föreskrifter om cytostatika och andra läkemedel med bestående toxisk effekt 710 Föreskrifter om anmälan av patienter som av medicinska skäl är olämpliga att inneha skjutvapen 722

AVDELNING 21 Sociallagstiftning m.m. Socialtjänstlag Allmänna råd om anmälan om missförhållanden enligt 14 kap. 1 § socialtjänstlagen Socialtjänstförordning Lag med särskilda bestämmelser om vård av unga Lag om vård av missbrukare i vissa fall Lag om ledighet för närståendevård Föreskrifter och allmänna råd om dokumentation vid handläggning av ärenden och genomförande av insatser enligt SoL, LVU, LVM och LSS Patientskadelag Förordning om Patientskadenämnden

724

AVDELNING 22 Arbetsrätt Arbetstidslag Arbetsmiljölag Arbetsmiljöförordning Förordning om bidrag till företagshälsovård med vissa insatser inom rehabiliteringsrådet Lag om offentlig anställning Anställningsförordning Lag om medbestämmande i arbetslivet

742 744

AVDELNING 23 Sekretess och förvaltning

750 757 762

Offentlighets- och sekretesslag (utdrag) Offentlighets- och sekretessförordning Förvaltningslag Kommunallag (utdrag) Rättegångsbalk (utdrag)

772 775 788

791 793 798 800

809 824 828 832 838

____________________

763 768 770

Skrifter av Socialstyrelsen i hälso- och sjukvårdsämnen Sakregister

840 841

XI


Nummerregister över intagna författningar * = författningen ändrad sedan föregående upplaga ** = nytillkommen författning sedan föregående upplaga 1968:70 1968:71 1974:595 *1975:580 1976:580 1977:1160 1977:1166 1982:13 1982:116 1982:316 1982:673 *1982:763 1982:777 1985:12 *1985:125 *1985:796 1985:1100 1986:223 1987:8 1987:269 1988:220 1988:870 1988:1465 1988:1473 1989:20 1989:225 *1990:52 1990:561 1990:1144 1990:1147 1990:1402 1990:1404 1991:481 1991:900 *1991:1128 1991:1129 1991:1472 1992:2 1992:9 1992:22 *1992:859 XII

Förordning med vissa bestämmelser om injektionssprutor och kanyler Kungörelse angående tillämpningen av ovannämnda förordning Abortlag Steriliseringslag Lag om medbestämmande i arbetslivet Arbetsmiljölag Arbetsmiljöförordning SoS allmänna råd om diagnostik av och förebyggande åtgärder mot rubellainfektion Förordning om underrättelse till Socialstyrelsen om beslut att avskeda legitimerad yrkesutövare Lag med förbud mot könsstympning av kvinnor Arbetstidslag Hälso- och sjukvårdslag Förordning om rikets indelning i regioner för hälso- och sjukvård som berör flera landstingskommuner Lag om kontroll av berusningsmedel på sjukhus Tandvårdslag Förordning med vissa bemyndiganden för Socialstyrelsen att meddela föreskrifter m.m. Skollag (utdrag) Förvaltningslag SoS föreskrifter om användning av bröstmjölk m.m. Lag om kriterier för bestämmande av människans död Strålskyddslag Lag om vård av missbrukare i vissa fall Lag om ledighet för närståendevård Lag om undersökning beträffande vissa smittsamma sjukdomar i brottmål SoS allmänna råd om hälsoundersökning av utländska adoptivbarn Lag om ersättning till smittbärare Lag med särskilda bestämmelser om vård av unga Förordning med vissa bemyndiganden för Läkemedelsverket att meddela föreskrifter Begravningslag (utdrag) Begravningsförordning (utdrag) Lag om övertagande av vissa sjukhem och andra vårdinrättningar Lag om kommunernas betalningsansvar för viss hälso- och sjukvård Folkbokföringslag (utdrag) Kommunallag (utdrag) Lag om psykiatrisk tvångsvård Lag om rättspsykiatrisk vård Förordning om psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård SoS allmänna råd om identitetskontroll m.m. av patienter i hälso- och sjukvården SoS allmänna råd om oklar febersjukdom efter utlandsvistelse SoS föreskrifter och allmänna råd om informationsskyldighet för läkare och tandläkare om generiska läkemedel m.m. Läkemedelslag

528 528 339 341 800 775 788 294 71 683 772 113 208 71 121 30 311 828 304 549 259 757 762 290 305 285 750 33 553 554 190 190 303 832 617 626 635 615 683 480 362


1992:860 *1992:1554 1993:11 1993:332 1993:387 1993:388 1993:584 1993:876 1993:1090 1993-06-14

1994:26 *1994:260 1994:373 1995:1 1995:4 1995:401 1995:831 1995:832 1995:836 1996:5 1996:14 1996:17 1996:21 1996:28 1996:29 1996:613 1996:799 1996:933 1996:981 1996:992 1996:1156 1996:1157 1997:8 1997:10 *1997:13 1997:14 1997:21 1997:724 1997:982 1998:3 1998:13

Lag om kontroll av narkotika Förordning om kontroll av narkotika SoS allmänna råd om medicinsk åldersutredning av invandrarbarn och adoptivbarn Lag om avgiftsfria sjukvårdförmåner m.m. för vissa HIV-smittade Lag om stöd och service till vissa funktionshindrade Lag om införande av lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade Lag om medicintekniska produkter Förordning om medicintekniska produkter Förordning om stöd och service till vissa funktionshindrade Överenskommelse mellan Danmark, Island, Finland, Norge och Sverige om gemensam nordisk arbetsmarknad för viss hälso- och sjukvårdspersonal och veterinärer SoS allmänna råd om vaccination mot pneumokocker Lag om offentlig anställning Anställningsförordning SoS föreskrifter om kompetenskrav för behörighet som kontaktlinsoptiker SoS föreskrifter och allmänna råd om legitimerade optikers arbetsuppgifter inom hälso- och sjukvården Specialskoleförordning (utdrag) Lag om transplantation m.m. Lag om obduktion Lag om upphävande av lagen om husläkare LV föreskrifter om rätt att för personligt bruk föra in läkemedel i Sverige Rättsmedicinalverkets föreskrifter och allmänna råd om rättspsykiatrisk undersökning LV föreskrifter och allmänna råd om klinisk läkemedelsprövning SoS föreskrifter och allmänna råd om rätt för barnmorskor att förskriva läkemedel i födelsekontrollerande syfte SoS föreskrifter och allmänna råd om kliniska obduktioner m.m. SoS föreskrifter och allmänna råd om vissa åtgärder inom hälso- och sjukvården vid dödsfall Förordning med instruktion för Rättsmedicinalverket (utdrag) Patientskadelag Förordning om verksamhetschef inom hälso- och sjukvården Lag om besöksinskränkningar vid viss tvångsvård Förordning om Patientskadenämnden Lag om receptregister Lag om läkemedelskommittéer SoS allmänna råd om verksamhetschef inom hälso- och sjukvård SoS allmänna råd om medicinskt ansvarig sjuksköterska i kommunernas hälso- och sjukvård LV föreskrifter om förskrivning av vissa livsmedel SoS föreskrifter och allmänna råd om delegering av arbetsuppgifter inom hälso- och sjukvård och tandvård SoS allmänna råd om vaccination mot influensa Lag om avveckling av specialsjukhus och vårdhem Lag om anmälan av vissa allvarliga sjukdomar SoS allmänna råd om bemötande av patienter som relaterar sina besvär till amalgam och elektricitet SoS föreskrifter och allmänna råd om anmälan av verksamheter på hälso- och sjukvårdens område

503 506 305 291 313 321 344 346 323

106 300 793 798 91 87 312 577 567 186 474 646 426 86 569 555 35 768 182 642 770 468 389 182 72 542 663 298 323 282 674 70 XIII


1998:58 1998:204 1998:543 1998:808 1998:899 1998:1191 *1998:1338 *1998:1518 1998:1656 1999:4 1999:5 1999:26 1999:332 1999:353 1999:614 *2000:1 2000:6 2000:9 2000:11 2000:1211 2001:8 2001:14 2001:16 *2001:453 2001:499 2001:707 2001:708 2001:709 *2001:937 2002:7 2002:11 2002:12 *2002:160 2002:297 2002:637 2002:687 2002:746 2003:11 2003:13 2003:16 2003:192 2003:460 2003:615 XIV

Förordning om anmälan av vissa allvarliga sjukdomar Personuppgiftslag Lag om hälsodataregister Miljöbalk (utdrag) Förordning om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd Personuppgiftsförordning Tandvårdsförordning Förordning om behörighet till vissa anställningar inom hälso- och sjukvården m.m. Lag om patientnämndsverksamhet m.m. LV föreskrifter och allmänna råd om kontroll av radioaktiva läkemedel SoS föreskrifter om allmäntjänstgöring för läkare SoS föreskrifter och allmänna råd om att förebygga och ha beredskap för att behandla vissa överkänslighetsreaktioner Lag om ersättning till steriliserade i vissa fall Lag om rättspsykiatriskt forskningsregister Förordning med instruktion för Steriliseringsersättningsnämnden SoS föreskrifter och allmänna råd om läkemedelshantering i hälso- och sjukvården SoS föreskrifter om särskilt förordnande att utöva läkaryrket för icke legitimerade läkare oS föreskrifter om undantag från kravet på legitimation för vikarie på anställning som sjuksköterska SoS föreskrifter och allmänna råd om anmälan av misstänkt eller konstaterad Creutzfeldt–Jakobs sjukdom och annan besläktad human spongiform encefalopati Förordning med instruktion för Arbetsmiljöverket (utdrag) SoS allmänna råd om försiktighetsmått vid hantering och märkning av sådant biologiskt avfall som kan medföra olägenhet för människors hälsa enligt miljöbalken SoS föreskrifter och allmänna råd om omskärelse av pojkar SoS föreskrifter om kompetenskrav för sjuksköterskor vid förskrivning av läkemedel Socialtjänstlag Lag om omskärelse av pojkar Förordning om patientregister hos Socialstyrelsen Förordning om medicinskt födelseregister hos Socialstyrelsen Förordning om cancerregister hos Socialstyrelsen Socialtjänstförordning LV föreskrifter om förordnande av narkotikaklassade läkemedel för behandling av ADHD hos barn och ungdomar SoS föreskrifter och allmänna råd om biobanker i hälso- och sjukvården m.m. SoS föreskrifter om delegering inom tandvården Lag om läkemedelsförmåner m.m. Lag om biobanker i hälso- och sjukvården m.m. Förordning om vissa kurser i läkares vidareutbildning Förordning om läkemedelsförmåner m.m. Förordning om biobanker i hälso- och sjukvården m.m. LV föreskrifter om medicintekniska produkter SoS föreskrifter och allmänna råd om uppgiftsskyldighet till cancerregistret vid Socialstyrelsen SoS allmänna råd om anmälan om missförhållanden enligt 14 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453) Lag om gemensam nämnd inom vård- och omsorgsområdet Lag om etikpröving av forskning som avser människor Förordning om etikprövning av forskning som avser människor

282 224 205 247 253 233 123 210 209 498 94 614 342 661 41 487 211 212 283 42 705 685 78 724 684 194 204 201 744 468 146 668 536 141 104 539 146 348 202 742 140 698 703


2004:11 2004:12 2004:13 2004:16 *2004:168 2004:255 2004:260 2005:1 2005:5 2005:10 2005:13 2005:21 2005:23 2005:26 2005:27 2005:28 2005:29 2005:258 2005:363 *2006:3 2006:5 2006:7 2006:9 2006:22 2006:93 2006:94 2006:196 *2006:272 2006:323 2006:351 2006:358 2006:496 2006:497 *2007:1 2007:2 2007:8 2007:10 2007:19

SoS föreskrifter om ansvar för remisser för patienter inom hälso- och sjukvården, tandvården m.m. 240 SoS föreskrifter om anmälan av legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal som inte kan utföra sitt yrke tillfredsställande p.g.a. sjukdom m.m. 71 SoS föreskrifter om infektionsscreening av gravida 289 Förordning om utlämnande av uppgifter som avser stöd och service till vissa funktionshindrade 325 Smittskyddslag 265 Smittskyddsförordning 277 Förordning om undersökning beträffande vissa smittsamma sjukdomar i brottmål 290 SoS föreskrifter om verkställigheten av steriliseringslagen (1975:580) 347 AMV föreskrifter och allmänna råd om tillämpning av föreskrifter om cytostatika och andra läkemedel med bestående toxisk effekt 710 SoS föreskrifter och allmänna råd om kriterier för bestämmande av människans död 549 SoS föreskrifter och allmänna råd om fredstida katastrofmedicinsk beredskap och planläggning inför höjd beredskap 668 SoS föreskrifter om kommunens skyldighet att lämna uppgifter till statistik om stöd och service till vissa funktionshindrade 332 SoS föreskrifter och allmänna råd om smittspårning 280 SoS föreskrifter och allmänna råd om hantering av smittförande avfall från hälso- och sjukvården 706 SoS föreskrifter om samverkan vid in- och utskrivning av patienter i sluten vård 192 SoS föreskrifter och allmänna råd om anmälningsskyldighet enligt Lex Maria 212 SoS föreskrifter om utfärdande av intyg inom hälso- och sjukvården m.m. 241 Lag om läkemedelsförteckning 472 Förordning om läkemedelsregister hos Socialstyrelsen 201 LV föreskrifter om traditionella växtbaserade läkemedel för humant bruk 532 SoS föreskrifter och allmänna råd om dokumentation vid handläggning av ärenden och genomförande av insatser enligt SoL, LVU, LVM och LSS 763 SoS föreskrifter om poliodiagnostik vid virusorsakad meningoencefalit 290 SoS föreskrifter om säkerhet vid sjukvårdsinrättningar som ger psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård som vid enheter för rättpsykiatrisk undersökning 638 SoS föreskrifter om vaccination av barn 293 Förordning om statsbidrag till verksamhet inriktad mot hiv/aids och vissa andra smittsamma sjukdomar 287 Förordning om register hos Socialstyrelsen över insatser inom den kommunala hälso- och sjukvården 208 Förordning om register över hälso- och sjukvårdspersonal 65 Läkemedelsförordning 376 Lag om utbyte av sprutor och kanyler 531 Lag om genetisk integritet m.m. 686 Förordning om genetisk integritet m.m. 691 Lag om blodsäkerhet 590 Förordning om blodsäkerhet 593 SoS föreskrifter om anmälan av anmälningspliktig sjukdom i vissa fall 279 SoS föreskrifter om utbyte av sprutor och kanyler till personer som missbrukar narkotika 283 LV föreskrifter om fastställande av blankett avseende hjälpmedelskort 542 SoS föreskrifter och allmänna råd om samordning av insatser för habilitering och rehabilitering 331 SoS föreskrifter om basal hygien inom hälso- och sjukvården m.m. 705 XV


2007:23 *2007:1205 *2007:1206 2007:1233 2008:1 *2008:1 2008:13 2008:14 *2008:17 2008:18 2008:21 2008:26 2008:32 2008:33 2008:34 *2008:145 2008:193 *2008:194 2008:286 2008:344 2008:347 *2008:355 2008:360 2008:363 2008:414 *2009:6 2009:6 2009:8 *2009:9 2009:10 *2009:10 *2009:11 *2009:13 2009:15 2009:17 2009:20 2009:28 2009:29 *2009:30 2009:31 2009:32 XVI

SoS föreskrifter om erkännande av yrkeskvalifikationer inom hälso- och sjukvården Förordning med instruktion för Läkemedelsverket Förordning med instruktion för Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket Förordning med instruktion för Statens beredning för medicinsk utvärdering LV föreskrifter om tillstånd till försäljning av icke godkänt läkemedel (licensföreskrifter) SoS föreskrifter om användning av medicintekniska produkter i hälso- och sjukvården SoS föreskrifter om uppgiftsskyldighet till tandhälsoregistret SoS föreskrifter om informationshantering och journalföring i hälso- och sjukvården SoS föreskrifter och allmänna råd om läkarnas specialiseringstjänstgöring SoS föreskrifter och allmänna råd om psykiatrisk tvångsvård och rättspykiatrisk vård SoS föreskrifter om anmälan av patienter som av medicinska skäl är olämpliga att inneha skjutvapen SoS föreskrifter om uppgiftsskyldighet till patientregistret SoS allmänna råd om personalens kompetens vid handläggning och uppföljning av ärenden som avser personer med funktionshinder SoS föreskrifter om information som avser uppfödning genom amning eller med modersmjölksersättning SoS föreskrifter om praktisk tjänstgöring för psykologer Lag om statligt tandvårdsstöd Förordning om statligt tandvårdsstöd Lag om tandhälsoregister hos Socialstyrelsen Lag om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler Lag om hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl. Förordning om hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl. Patientdatalag Patientdataförordning Förordning om provtagning för hivinfektion Förordning om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler SoS föreskrifter om bedömningen av om en hälso- och sjukvårdsåtgärd kan utföras som egenvård LV föreskrifter om marknadsföring av humanläkemedel LV föreskrifter om ansökan om tillstånd att bedriva öppenvårdsapotek LV föreskrifter om detaljhandel vid öppenvårdsapotek SoS föreskrifter om ambulanssjukvård m.m. LV föreskrifter om distanshandel vid öppenvårdsapotek LV föreskrifter om partihandel med läkemedel LV föreskrifter om förordnande och utlämnande av läkemedel och teknisk sprit SoS föreskrifter om abort SoS föreskrifter om behörighet att ordinera läkemedel för vaccination mot influensa A(H1N1) LV föreskrifter om handel med läkemedel med vissa receptfria läkemedel SoS föreskrifter om blodverksamhet SoS föreskrifter om transfusion av blodkomponenter SoS föreskrifter om donation och tillvaratagande av vävnader och celler SoS föreskrifter om vävnadsinrättningar i hälso- och sjukvården m.m. SoS föreskrifter och allmänna råd om användning av vävnader och celler i hälso- och sjukvården och vid klinisk forskning m.m.

66 31 33 41 475 355 207 235 98 643 722 195 325 304 92 126 129 206 584 132 133 215 224 290 588 333 405 396 399 137 403 407 452 339 300 420 599 594 152 167 692


*2009:47 *2009:267 2009:366 2009:367 2009:392 *2009:400 2009:625 2009:626 *2009:641 2009:659 2009:730 2009:929 2009:1031 2009:1240 *2009:1243 2009:1423 2010:4 2010:12 2010:349 *2010:604 *2010:659 *2010:1369 2011:3 2011:5 2011:7 *2011:9 2011:9 *2011:10 **2011:12 **2011:15 **2011:19 2011:582 **2012:3 **2012:8 **2012:14 **2012:14 **2012:22 **2012:453 **2012:595 **2012:596

Lag om vissa kommunala befogenheter Förordning med instruktion för Statens folkhälsoinstitut Lag om handel med läkemedel Apoteksdatalag Förordning om Läkemedelsverkets skyldigheter i frågan om medicintekniska produkter Offentlighets- och sekretesslag (utdrag) Förordning om receptregister Förordning om läkemedelsförteckning Offentlighets- och sekretessförordning (utdrag) Förordning om handel med läkemedel Lag om handel med vissa receptfria läkemedel Förordning om handel med vissa receptfria läkemedel Förordning om producentansvar för läkemedel Förordning om omskärelse av pojkar Förordning med instruktion för Socialstyrelsen Förordning om bidrag till företagshälsovård med vissa insatser inom rehabiliteringsområdet LV föreskrifter om tillverkning av extemporeläkemedel LV föreskrifter om tillstånd för tillverkning på extemporeapotek Förordning om vårdgaranti Förordning om instruktion för Smittskyddsinstitutet Patientsäkerhetslag Patientsäkerhetsförordning LV föreskrifter om läkemedel som omfattas av sjukhusundantaget SoS föreskrifter och allmänna råd om lex Sarah SoS föreskrifter och allmänna råd om livsuppehållande behandling LV föreskrifter om kontroll av narkotika SoS föreskrifter och allmänna råd om ledningssystem för systematiskt kvalitetsarbete LV föreskrifter om förteckningar över narkotika SoS allmänna råd om grundläggande kunskaper hos personal som arbetar i socialtjänstens omsorg om äldre LV föreskrifter om tillämpning av läkemedelslagen (1992:859) på vissa varor LV föreskrifter om kliniska läkemedelsprövningar på människor Förordning med Instruktion för Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd SoS allmänna råd om värdegrunden i socialtjänstens omsorg om äldre LV föreskrifter om sjukhusens läkemedelsförsörjning LV föreskrifter om säkerhetsövervakning av humanläkemedel SoS föreskrifter om hantering av mänskliga organ avsedda för transplantation LV föreskrifter om handel med sprutor och kanyler Lag om register över nationella vaccinationsprogram Lag om införsel av och handel med sprutor och kanyler Förordning om införsel av och handel med sprutor och kanyler

133 35 389 387 360 809 474 474 824 389 413 415 415 684 27 791 416 420 120 38 43 56 423 335 551 510 186 515 327 479 443 37 329 494 483 579 529 292 529 531

XVII


Sedan 2012 års upplaga av Författningshandboken utkom har följande författningar upphört att gälla och därför utgått ur bokens författningsmaterial. LVFS 1995:9

LVFS 1995:13

LVFS 2001:12

LVFS 2003:6

LVFS 2005:3

LVFS 2008:9

SOSFS 2004:5

XVIII

Läkemedelsverkets föreskrifter om tillämpning av läkemedelslagen (1992:859) på vissa varor har upphävts och ersatts av LVFS 2011:15 med samma rubrik den 1 december 2011. Läkemedelverkets föreskrifter om kontroll av injektionssprutor och kanyler har upphävts och ersatts av LVFS 2012:22 Läkemedelverkets föreskrifter om handel med sprutor och kanyler den 1 november 2012. Läkemedelsverkets föreskrifter om säkerhetsövervakning av läkemedel har upphävts och ersatts av LVFS 2012:14 Läkemedelsverkets föreskrifter om säkerhetsövervakning av humanläkemedel den 21 juli 2012. Läkemedelsverkets föreskrifter och allmänna råd om klinisk prövning av läkemedel för humant bruk har upphävts och ersatts av LVFS 2011:19 Läkemedelsverkets föreskrifter om kliniska läkemedelsprövningar på människor den 1 februari 2012. Läkemedelsverkets föreskrifter och allmänna råd om klinisk prövning av läkemedel på underåriga har upphävts och ersatts av LVFS 2011:19 Läkemedelsverkets föreskrifter om kliniska läkemedelsprövningar på människor den 1 februari 2012. Läkemedelsverkets föreskrifter om anmälan om sjukhusens läkemedelsförsörjning har upphävts och ersatts av LVFS 2012:8 Läkemedelsverkets föreskrifter om sjukhusens läkemedelsförsörjning den 1 juli 2012. Socialstyrelsens föreskrifter om smittspårningspliktiga sjukdomar har upphävts och ersatts av SOSFS 2012:2 med samma rubrik den 15 mars 2012.


Författningshandboken Författningshandboken består av ett stort antal lagar och andra författningar, av vilka många revideras varje år. Förlaget gör sitt yttersta för att allt skall bli korrekt återgivet i boken och i onlineversionen på Internet. Trots detta kan olikheter

gentemot originaltexten, som inte förlaget kan ta ansvar för, uppstå. Observera att det alltid är den utfärdande myndighetens version av texten som gäller.

XIX


ORIENTERANDE UPPSATSER

1. Om författningar Med begreppet författning avses egentligen endast bestämmelser, som beslutats av riksdagen eller regeringen och som meddelats i form av lag eller förordning. Populärt används emellertid begreppet också om föreskrifter och allmänna råd, som meddelas av statliga myndigheter. Vilken typ av författning, som det är fråga om, framgår alltid av författningens rubrik. Våra lagar stiftas av riksdagen. Denna beslutar också om ändringar i gällande lagar liksom om att vissa lagar ska upphävas. Till grund för riksdagens beslut om nya lagar, om ändringar i eller upphävande av lagar ligger alltid ett av regeringen framlagt förslag, en proposition. Sådana förslag utgår som regel från resultatet av ett utredningsarbete. Större utredningar, som utförs inom det statliga kommittéväsendet, brukar i form av betänkanden publiceras i skriftserien Statens offentliga utredningar (SOU). Utredningsförslag redovisas också i departementens s.k. Ds-serie. Regelmässigt brukar de förslag som utarbetas av en utredning och införs i ett betänkande remitteras till berörda myndigheter och organisationer, för att ge dem tillfälle att lämna synpunkter på förslagen. Innan riksdagen fattar sitt beslut i ett lagstiftningsärende brukar en utrednings förslag och remissinstansernas synpunkter behandlas också i vederbörande riksdagsutskott och i förekommande fall i lagrådet. Vad som sålunda publicerats i betänkanden, myndigheters m.fl. remissyttranden över dem, regeringspropositioner, utskottsutlåtanden m.m. utgör förarbeten till den lag det gäller. Vid tolkning av en lag eller en viss lagregel har man vägledning av de aktuella förarbetena. Det måste emellertid observeras att det kan förekomma att exempelvis ett i en proposition intaget förslag till en lagbestämmelse inte stämmer överens med den slutgiltigt antagna lydelsen av bestämmelsen. Det är ju riksdagen som har sista ordet i lagstiftningsärendena! Förordningar utfärdas av regeringen ensam. Möjligheterna för regeringen att utfärda förordningar begränsas dock av att regeringen i varje särskilt fall måste kunna stödja sig på vad som skulle kunna kallas ett riksdagens uppdrag härom, ett s.k.

bemyndigande. Sådana bemyndiganden finns i regeringsformen och är där knutna till vissa ämnesområden men är i övrigt av generell natur. Bemyndiganden kan också stå i olika lagar (se t.ex. 32 § första stycket hälso- och sjukvårdslagen, genom vilken bestämmelse regeringen bemyndigas meddela ytterligare föreskrifter till skydd för enskilda eller beträffande verksamheten i övrigt). Oftast finns inga publicerade förarbeten till en förordning. Viss information kan dock erhållas genom förarbetena till den lag till vilken en viss förordning är knuten. Regeringen kan i sin tur, efter uttrycklig föreskrift i lag helt eller delvis, ”vidarebefordra” sitt bemyndigande till en myndighet (se exempelvis 32 § andra stycket hälso- och sjukvårdslagen: ”regeringen får överlåta åt Socialstyrelsen att meddela föreskrifter till skydd för enskilda”). Bestämmelserna i en lag eller förordning kan vara tvingande eller dispositiva. Att en regel är tvingande innebär att den innehåller ett påbud eller ett förbud, som de till vilka regeln riktar sig måste följa. På så sätt bindande bestämmelser kan i författningstexten uttryckas genom ord som ”ska” och ”måste” eller genom uttryck som t.ex. ”det åligger” och ”är skyldig att”. En dispositiv regel ger utrymme för andra lösningar och utvägar än de författningstexten anger. Detta uttrycks genom användning av t.ex. ordet ”bör” men kan också framgå på annat sätt av textinnehållet. Man bör dock iaktta försiktighet, då man handlar enligt ett i författningstexten inte angivet alternativ. Det alternativa handlandet måste vara i överensstämmelse med författningens anda och syfte och väl motiverat. Det måste också understrykas att tillämpningen av en författningsbestämmelse inte alltid kan ske genom att enbart slaviskt hålla sig till författningstexten. För att få fram en bestämmelses rätta innebörd blir man ofta tvungen att, som ovan nämnts, studera förarbetena till bestämmelsen. Observera att en proposition i ett lagstiftningsärende är ett förslag, som regeringen lägger fram till riksdagen. Riksdagen kan, som ovan antytts, godkänna eller fälla förslaget helt eller delvis eller ändra i det. Man måste hålla detta i minnet när man 1


studerar förarbetena till en ny lag. Det ska också påpekas, att Socialstyrelsen har att inom medicinal- och socialsektorn tolka och föra ut författningsbestämmelsernas innebörd till tillämparna. Detta sker på olika sätt, t.ex. i av styrelsen utformade skrifter och meddelade beslut. Det skulle föra för långt och kanske trassla till det hela, att här närmare gå in på begreppet sedvanerätt och dess innebörd. Det kan vara nog att konstatera, att den enskilda författningsbestämmelsen i den praktiska tillämpningen ges en viss innebörd, tolkas på ett visst sätt, som sedan slår igenom i rättstillämpningen. Den praxis som på detta sätt utvecklas är av stor betydelse. De statliga myndigheterna kan som tidigare sagts meddela föreskrifter och allmänna råd. En myndighets föreskrifter är bindande för dem till vilka de är riktade, dvs. de måste följas. En myndighet får emellertid inte meddela föreskrifter helt efter eget gottfinnande. Det fordras ett uttryckligt stöd i författning. Oftast sker det som ett bemyndigande från regeringen till vederbörande myndighet, ett bemyndigande som i sin tur kan härledas till en bestämmelse i lag. I det föregående har bestämmelserna i 32 § andra stycket hälso- och sjukvårdslagen givits som ett exempel på ett sådant bemyndigande. I förordningen 1985:796 med vissa bemyndiganden för Socialstyrelsen att meddela föreskrifter m.m. är bemyndigandeöverföringen generellt utformad men knuten till vissa ämnesområden. Av en myndighet utfärdade allmänna råd är generella rekommendationer t.ex. i anslutning till en viss författning, och anger hur någon kan eller bör

2

handla i ett visst hänseende. Sådana bestämmelser är inte bindande men ändå starkt vägledande för dem till vilka de riktar sig. De måste alltså, sin karaktär till trots, anses ha stor tyngd. Några restriktioner i myndigheternas rätt att meddela allmänna råd finns inte, bortsett från att en myndighet på grund av den s.k. begränsningskungörelsen principiellt inte får utfärda bestämmelser som verkar kostnadsdrivande för, i Socialstyrelsens fall, hälso- och sjukvårdens och socialtjänstens huvudmän. Ordet lagstiftning, i dess egentliga bemärkelse, avser endast förfarandet att stifta lag. Ordet används emellertid också i sammansättningar som exempelvis hälso- och sjukvårdslagstiftning, för att beteckna det samlade regelverket på, i detta fall, hälso- och sjukvårdens område. Ovan har framhållits att det finns fyra olika slags författningar: lagar och förordningar samt av myndigheter utgivna föreskrifter och allmänna råd. Dock förekommer att äldre författningar har kvar gamla författningsrubriceringar som t.ex. Kungl. kungörelse, instruktion och reglemente. Dessa är numera liktydiga med förordningar. Myndigheterna meddelade ofta anvisningar, gav ut kungörelser och cirkulär. Huruvida dessa, i den mån de alltjämt gäller, ska bedömas som föreskrifter eller allmänna råd måste avgöras från fall till fall med ledning av författningstextens utformning. Det förekommer emellertid alltjämt att Socialstyrelsen betecknar vissa av sina författningar som kungörelser. Det är då i regel fråga om kortare meddelanden, t.ex. att en viss av styrelsen meddelad bestämmelse upphävts.


2. Om allmänna handlingar Sverige är ett öppet samhälle där meningsutbytet är fritt. Var och en har frihet att inhämta och motta upplysningar samt ta del av andras yttranden. Detta är några av de fri- och rättigheter som genom grundlagsbestämmelser (se 2 kap. 1 § regeringsformen) är garanterade varje medborgare i vårt land. Det ska tilläggas att enligt 2 kap. 22 § regeringsformen är utlänningar här i riket, om inte annat följer av särskilda föreskrifter i lag, likställda med svenska medborgare bl.a. i fråga om yttrandefrihet och informationsfrihet. I betydande omfattning styrs vårt dagliga handlande av bestämmelser i lagar och andra författningar. Här kommer också myndigheterna in i bilden. Deras beslut berör ofta den enskilda individen, och kan vara av större eller mindre betydelse för den enskilde. Inte sällan är de livsavgörande för den eller dem de berör. För att demokratin ska kunna fungera på tillfredsställande sätt och för att säkerställa den enskildes rättssäkerhet, är det viktigt att var och en så långt möjligt ges rätt till insyn i myndigheternas verksamhet. Myndigheternas beslut och de handlingar som ligger till grund för besluten är därför i princip offentliga. Regelmässigt har sålunda var och en rätt att få se vad som står i dessa s.k. allmänna handlingar. Grundbestämmelserna om allmänna handlingar finns i 2 kap. tryckfrihetsförordningen. Allmänna handlingar finns endast i den offentliga verksamheten. Handlingar i den privata verksamheten är inte allmänna. Någon lagstadgad rätt till insyn i sådana handlingar finns inte, snarare tvärtom. En patientjournal hos en privatpraktiserande läkare med egen praktik, för att ta ett exempel, är den läkarens egendom. Dock gäller, vilket man kan se som ett undantag från nyssnämnda huvudprincip, att journalens innehåll enligt bestämmelserna i patientdatalagen i regel ska vara tillgängligt för vederbörande patient. Med myndighet avses inte bara våra ämbetsverk (t.ex. Socialstyrelsen och Riksförsäkringsverket) utan även t.ex. ett landstingssjukhus men inte ett privat sjukhus. Av detta följer att innehållet i de handlingar som finns på ett sjukhus eller en vårdcentral som drivs av landsting i princip är tillgängligt för var och en. Att man inte kan tillämpa denna öppenhet i alla lägen och beträffande alla typer av

uppgifter säger sig nästan självt, men kommenteras mera längre fram i denna uppsats. Det finns anledning att här försöka klargöra vad ordet handling innebär i detta sammanhang. Vanligen är det fråga om skrivelser, brev och dylikt till eller från en myndighet. Emellertid kan också en bild vara en handling liksom ”upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel”, som det heter i 2 kap. 3 § första stycket tryckfrihetsförordningen. Exempel på sådana handlingar är ljudband och videoband. När blir en handling allmän? Detta inträffar antingen när en handling inkommit till en myndighet eller när en handling upprättats hos en myndighet. En handling anses inkommen till en myndighet, ”när den anlänt till myndigheten eller kommit behörig befattningshavare till handa” enligt 2 kap. 6 § tryckfrihetsförordningen. Detta brukar inte föranleda tolkningssvårigheter. Däremot kan det vara besvärligare att avgöra när en handling är upprättad inom en myndighet. Huvudregeln är att handlingen är upprättad, när den har expedierats, dvs. skickats från myndigheten till adressaten (2 kap. 7 § tryckfrihetsförordningen). Det finns emellertid en särskild regel som i detta sammanhang har speciellt intresse för dem som arbetar i hälso- och sjukvården. I denna bestämmelse, 2 kap. 7 § andra stycket 1. regleras nämligen frågan om när en journal ska anses vara upprättad. I enlighet med denna föreskrift anses en journal, t.ex. en patientjournal, upprättad, när den har färdigställts så att anteckningar kan göras i den. Det finns inte angivet hur långt man ska ha förberett en patientjournal, för att den ska anses upprättad. Man kan emellertid på goda grunder anta, att journalen i det enskilda fallet ska ha blivit individualiserad, dvs. att man har förberett den för att göra anteckningar om en viss patient, skrivit uppgifter om vederbörande klinik, dagens datum och liknande, så att uppgifter om patienten kan föras in. Det kan förefalla förbluffande att en patientjournal betecknas som en allmän handling, dvs. att vem som helst ska kunna läsa i den. Så är det nu inte. De allmänna handlingarnas innehåll är nämligen inte alltid offentligt. Hänsyn måste självklart 3


tas till intressen som ska skyddas mot obehörig insyn. Man kan säga att skyddsintresset tar över offentlighetsintresset i dessa fall. Den avvägning som författningsmässigt gjorts mellan dessa två intressen kommer klart till uttryck i offentlighetsoch sekretesslagen (SFS 2009:400). I denna lag finns bestämmelser som direkt gäller den sekretess som ska iakttas i den allmänna hälso- och sjukvården (se i första hand bestämmelserna i 25 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen). Där stadgas bl.a. att uppgifter inom hälso- och sjukvården om enskilds (dvs. den enskilde patientens) hälsotillstånd och personliga förhållanden i övrigt är sekretessbelagda. Det är just sådana uppgifter som finns i bl.a. patientjournalerna. Det ska påpekas att bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen inte är undantagslösa, men det skulle föra för långt att i detta sammanhang gå in på i vilka fall avsteg kan göras från huvudregeln om sekretess. Uppgifter inom den privata hälso- och sjukvården rörande enskilda patienter skyddas genom särskilda sekretessregler i 6 kap. 12 § patientsäkerhetslagen (2010:659). Det som sagts om patientjournaler gäller också andra handlingar inom den allmänna hälso- och sjukvården i den utsträckning de innehåller uppgifter om den enskilda patientens hälsotillstånd eller personliga förhållanden i övrigt. Man kan alltså konstatera att innehållet i en allmän handling inte alltid är tillgängligt för alla och envar, såsom anges i definitionen av detta begrepp. Ibland hör man jämsides med beteckningen allmän handling benämningen offentlig handling. Uttrycken allmän handling och offentlig handling är inte synonyma. Man kan säga att en allmän handling är en offentlig handling om den inte innehåller några hemliga uppgifter. En patientjournal inom den allmänna hälso- och sjukvården är sålunda en allmän handling som inte är offentlig. Alla handlingar som upprättas hos en myndighet t.ex. på ett sjukhus, har inte grundkaraktären av allmän handling, dvs. att var och en har rätt att ta del av deras innehåll om detta inte är hemligt. Såsom allmän handling betraktas inte, t.ex. minnesanteckningar, dvs. anteckningar som förs till stöd för minnet i samband med exempelvis en föredragning av ett ärende. Att dra denna gräns kan vara svårt. JO har vid ett tillfälle tagit ställning till frågan om vissa typer av minnesanteckningar är att betrakta som allmän handling eller ej (se JO:s ämbetsberättelse 1982/83 s. 231 ff). S.k. kuratorsanteckningar, avdelningsanteckningar och terapi4

anteckningar ansåg JO vara allmänna handlingar. Generellt kan sägas att anteckningar som tillför ett ärende nytt sakmaterial inte anses som minnesanteckningar. Om t.ex. någon hos en myndighet under beredningen av ett ärende fått reda på en ny omständighet av betydelse i ärendet och antecknar denna, tillförs denna nya omständighet ärendet och blir då en allmän handling. Men kom ihåg att en allmän handling inte alltid är offentlig. En patientjournal består inte enbart av daganteckningar utan ordet journal utgör beteckningen på det samlade materialet om en patient som behövs för dennes vård och behandling. En allmän handling är alltid att betrakta som ett mycket viktigt dokument, en urkund (= en handling som upprättats till bevis eller är av betydelse som bevis). Det är därför av största betydelse hur den hanteras. Bl.a. gäller det att ändringar i en sådan handling måste göras så att man kan se vad som stod innan ändringen skedde. Man får alltså inte t.ex. radera ut den gamla texten, däremot går det an att stryka ett streck över den text som ska ändras, men endast så att man i alla fall kan läsa den ursprungliga texten, och sedan skriva den nya texten t.ex. ovanför den gamla eller i marginalen. Det är också viktigt att gjorda ändringar signeras och dateras så att man vet vem som gjort dem och när. Ovanstående gäller oavsett om materialet är skrivet på papper eller dator. Felaktigt gjorda ändringar i allmänna handlingar kan leda till åtal. Allmänna handlingar, oavsett om de är offentliga eller ej, arkiveras hos myndigheten. För att förverkliga principen att var och en ska ha rätt att ta del av innehållet i allmänna handlingar finns bestämmelser i tryckfrihetsförordningen. Det föreskrivs i 2 kap. 12 § förordningen att ”allmän handling som får lämnas ut ska på begäran genast eller så snart det är möjligt på stället utan avgift tillhandahållas den, som önskar taga del därav, så att handlingen kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas”. Begäran om att få ta del av en allmän handling ska göras hos den myndighet som förvarar handlingen (2 kap. 14 § första stycket tryckfrihetsförordningen). Som framgår av ovan är det inte säkert att man alltid kan tillmötesgå en sådan begäran. Enligt 6 kap. 3 § första stycket offentlighets- och sekretesslagen är det den som på myndigheten, enligt arbetsordning eller särskilt beslut, svarar för vården av handlingen, som i första hand har att bedöma om handlingen ska lämnas ut eller ej.


AVDELNING 1

Centrala organ inom hälso- och sjukvården

Förordning (2009:1243) med * instruktion för Socialstyrelsen Uppgifter Allmänna uppgifter 1  § Socialstyrelsen är förvaltningsmyndighet för verksamhet som rör hälso- och sjukvård och annan medicinsk verksamhet, tandvård, hälsoskydd, smittskydd, socialtjänst, stöd och service till vissa funktionshindrade samt frågor om alkohol och missbruksmedel. Socialstyrelsen ska verka för en god hälsa och social välfärd samt för stödinsatser, omsorg och vård av hög kvalitet på lika villkor för hela befolkningen. 2 § Socialstyrelsen har ett samlat ansvar, sektorsansvar, för genomförande av de handikappolitiska målen med anknytning till Socialstyrelsens verksamhetsområde. Socialstyrelsen ska inom ramen för detta ansvar vara samlande, stödjande och pådrivande i förhållande till övriga berörda parter.

Uppgifter för att bygga upp och sprida kunskap 3 § Socialstyrelsen ska 1. verka för att hälso- och sjukvården och socialtjänsten bedrivs enligt vetenskap och beprövad erfarenhet, 2. ansvara för kunskapsutveckling och kunskapsförmedling inom sitt verksamhetsområde, 3. följa, analysera och rapportera om hälsa, hälso- och sjukvård, socialtjänst samt stöd och service till vissa personer med funktionsnedsättning genom statistikframställning, uppföljning, utvärdering och epidemiologiska studier, 4. följa forsknings- och utvecklingsarbete av särskild betydelse inom sitt verksamhetsområde och verka för att sådant arbete kommer till stånd, 5. arbeta med och ge stöd till metodutveckling inom sitt verksamhetsområde,

6. främja utvecklingen av metoder och arbetsformer i socialt arbete genom forskning, systematisk prövning och värdering av utfall och effekter av insatser enligt socialtjänstlagen (2001:453) och lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, inbegripet metoder som möjliggör för barn med funktionsnedsättning att ge uttryck för sina åsikter när sådana insatser rör dem, samt förmedla kunskap om verkningsfulla metoder och arbetsformer, 7. efter samråd med Myndigheten för internationella adoptionsfrågor utarbeta den särskilda information som behövs för bedömning av ett hems lämplighet att ta emot ett barn med hemvist utomlands i syfte att adoptera det, 8. ansvara för Donationsregistret och hälsodataregister samt för att ta fram och utveckla statistik och register inom sitt verksamhetsområde, 9. ansvara för officiell statistik enligt förordningen (2001:100) om den officiella statistiken, 10. utforma evidensbaserade riktlinjer för åtgärder inom hälso- och sjukvården samt socialtjänsten, 11. skapa och tillhandahålla enhetliga begrepp, termer och klassifikationer inom sitt verksamhetsområde, 12. verka för att det generationsmål för miljöarbetet och de miljökvalitetsmål som riksdagen har fastställt nås genom att följa upp, utvärdera och sprida kunskap om hur människors hälsa ska utsättas för minimal negativ miljöpåverkan samtidigt som miljöns positiva påverkan på människors hälsa främjas samt vid behov föreslå åtgärder för miljöarbetets utveckling, och 13. efter att ha hört Livsmedelsverket utarbeta och sprida objektivt och sakligt informations- och utbildningsmaterial om uppfödning av spädbarn och småbarn i enlighet med artikel 15 i kommissionens direktiv 2006/141/EG av den 22 december 2006 om modersmjölksersättning och tillskottsnäring och om ändring av direktiv 1999/21/EG, ändrat genom kommissionens förordning (EG) nr 1243/2008. Förordning 2012:588 27


3 a § Socialstyrelsen har ett samlat ansvar för att expertis utvecklas och upprätthålls samt att kunskap sprids om 1. katastrofmedicin, och 2. inom styrelsens verksamhetsområde, krisberedskap. Styrelsen ska verka för att expertis inom dessa områden står till samhällets förfogande vid kriser och katastrofer. Inom ramen för vad som sägs i första stycket, får Socialstyrelsen finansiera verksamhet som bedrivs i kunskapscenter vid de myndigheter som valts ut av styrelsen i syfte att upprätthålla kvalificerad nationell kompetens inom katastrofmedicin och krisberedskap. Socialstyrelsen ska besluta om inriktningen för sådan verksamhet som avses ovan och som finansieras av styrelsen samt stödja, följa upp och se till att verksamheten bedrivs effektivt. Förordning 2011:1578

Uppgifter i fråga om regelgivning 4  § Socialstyrelsen ansvarar för föreskrifter och allmänna råd inom sitt verksamhetsområde.

Uppgifter inom tillsyn 5 § Socialstyrelsen ansvarar för tillsynen inom sitt verksamhetsområde. 6  § Socialstyrelsen är tillsynsmyndighet i frågor som gäller hälsoskydd enligt 2, 5, 6 och 9 kap. miljöbalken och ska tillhandahålla underlag för tilllämpningen av 3–4 kap. miljöbalken och plan- och bygglagen (1987:10). 7 § Socialstyrelsen ska 1. ta till vara och sprida kunskap från tillsynen, 2. integrera ett barnperspektiv i sitt tillsynsarbete samt utveckla metoder för hur den tillsyn som rör barn och unga ska genomföras, och 3. integrera ett jämställdhetsperspektiv i sitt tillsynsarbete genom att belysa, analysera och beakta kvinnors och mäns samt flickors och pojkars villkor.

Övriga uppgifter 8 § Socialstyrelsen ska 1. vaka över verksamheterna när det gäller kvalitet och säkerhet samt den enskildes rättigheter, 2. samordna de statliga insatserna inom socialtjänst och hälso- och sjukvård när det gäller barn och ungdom,

28

3. bidra med underlag och expertkunskap för det arbete som regeringen bedriver nationellt och internationellt, 4. vara behörig myndighet för yrken inom hälsooch sjukvården enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, senast ändrat genom kommissionens förordning (EU) nr 213/2011, 5. inför beslut eller andra åtgärder som rör barn analysera konsekvenserna för barn och därvid ta särskild hänsyn till barns bästa, 6. medverka i totalförsvaret och i krisberedskap i enlighet med förordningen (2006:942) om krisberedskap och höjd beredskap samt samordna och övervaka planläggningen av den civila hälso- och sjukvårdens, hälsoskyddets, smittskyddets och socialtjänstens beredskap, 7. samordna, följa och utveckla smittskyddet på nationell nivå, 8. samordna en beredskap mot allvarliga hälsohot enligt lagen (2006:1570) om internationella hot mot människors hälsa, 9. fullgöra de uppgifter som ska utföras av en behörig hälsomyndighet enligt Europaparlamentets och rådets beslut 2119/98/EG av den 24 september 1998 om att bilda ett nätverk för epidemiologisk övervakning och kontroll av smittsamma sjukdomar i gemenskapen, senast ändrad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 596/2009, 10. fullgöra de uppgifter som ska utföras av ett erkänt behörigt organ enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 851/2004 av den 21 april 2004 om inrättande av ett europeiskt centrum för förebyggande och kontroll av sjukdomar, 11. på regeringens uppdrag samordna förberedelserna för försörjningen med läkemedel och sjukvårdsmateriel inför höjd beredskap, för att upprätthålla en katastrofmedicinsk beredskap och inför allvarliga utbrott av smittsamma sjukdomar, 12. se till att de regelverk och rutiner som myndigheten disponerar över är kostnadseffektiva och enkla för medborgare och företag, 13. pröva frågor om statsbidrag, 14. bidra till genomförandet av Sveriges politik för global utveckling, 15. vara sammanhållande myndighet i fråga om 2002 års nordiska hälsoberedskapsavtal och


verka för att intentionerna i avtalet genomförs, och 16. vara nationell kontaktpunkt för samordning av frågor som gäller genomförandet av artikel 5 i konventionen den 30 maj 2008 om klusterammunition. Förordning 2012:554

Samverkan 9  § Socialstyrelsen ska samverka med relevanta aktörer inom sitt verksamhetsområde för att uppnå målen med verksamheten. Arbetet med kunskapsstyrning ska planeras och utföras i samverkan med andra berörda myndigheter så att den statliga styrningen av hälso- och sjukvården är samordnad. 10  § Socialstyrelsen ska särskilt samverka med Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och Arbetsmiljöverket i syfte att uppnå en effektivare användning av tillgängliga resurser inom rehabiliteringsområdet.

Ledning 11 § Myndigheten leds av en myndighetschef. 12 § Vid myndigheten ska det finnas ett insynsråd som består av högst nio ledamöter. Förordning 2011:1148

Särskilda organ Rådgivande organ 13 § Nationella rådet för organ- och vävnadsdonation har till uppgift att – vara ett kunskapscentrum i donations- och transplantationsfrågor, – ha en opinionsbildande roll och se till att allmänheten och massmedierna får kontinuerlig information i donationsfrågor, – följa utvecklingen inom hälso- och sjukvården i donations- och transplantationsfrågor och ta de initiativ denna kan ge anledning till, – medverka i kvalitetssäkring och utbildning av donationsansvarig läkare och kontaktansvarig sjuksköterska, – medverka vid internationella kontakter och i framtagandet av nyckeltal, – ge vägledning i etiska frågor, samt – svara för frågor som gäller donationskort. Om Socialstyrelsen bestämmer det, får rådet även fullgöra andra uppgifter.

Rådet består av en ordförande och sju andra ledamöter. 14  § Nationella rådet för specialiseringstjänstgöring har till uppgift att bistå Socialstyrelsen med att – dela in och benämna de specialiteter inom vilka specialistkompetens kan uppnås samt med att avgöra vad som ska krävas för att få bevis om specialistkompetens, – utarbeta målbeskrivningar som avses i 4 kap. 5 § 3 patientsäkerhetsförordningen (2010:1369), – stödja sjukvårdshuvudmännen för att uppnå hög kvalitet i specialiseringstjänstgöringen, – främja utbildning av handledare inom specialiseringstjänstgöringen, – följa upp kvaliteten i specialiseringstjänstgöringen, samt – utarbeta kriterier för utbildande enheter för att säkerställa att verksamheten har den bredd och inriktning som behövs för att erbjuda specialiseringstjänstgöring av hög kvalitet. Rådet ska vidare bistå Socialstyrelsen i frågor om enskilda läkares kompetens i förhållande till fastställda målbeskrivningar. Rådet består av en ordförande och sju andra ledamöter. Förordning 2010:1377 15 § har upphört att gälla enligt lag 2010:605.

Beslutande organ 16 § Inom myndigheten finns ett särskilt beslutsorgan som benämns Socialstyrelsens råd för vissa rättsliga sociala och medicinska frågor, som har till uppgift att avgöra – rättsmedicinska ärenden, – ärenden om fastställelse av könstillhörighet eller tillstånd till ingrepp i könsorgan enligt lagen (1972:119) om fastställande av könstillhörighet i vissa fall, – ärenden om tillstånd till sterilisering, – ärenden om tillstånd till kastrering, – ärenden om tillstånd till ingående av äktenskap, – ärenden om tillstånd till abort och tillstånd till avbrytande av havandeskap enligt 6 § abortlagen (1974:595), – ärenden om tillstånd till insemination, – ärenden om tillstånd till befruktning utanför kroppen som vägrats i enlighet med 7 kap. 5 § lagen (2006:351) om genetisk integritet, – ärenden om utlåtande om en persons hälsotillstånd i samband med prövning av en persons 29


lämplighet att ta emot ett barn med hemvist utomlands i syfte att adoptera det, – ärenden där Socialstyrelsen ska yttra sig över en sådan utredning med ett utlåtande om risk för återfall i brottslighet som avses i 10 § lagen (2006:45) om omvandling av fängelse på livstid, samt – andra ärenden, i vilka Socialstyrelsen på begäran av en domstol, en åklagarmyndighet eller en polismyndighet ska avge utlåtande om någons hälsotillstånd. Om Socialstyrelsen bestämmer det, får rådet avgöra även andra ärenden. Ordföranden i rådet och ställföreträdare för denne ska ha erfarenhet som lagfaren domare. 17 § Inom myndigheten finns ett särskilt beslutsorgan som benämns Rikssjukvårdsnämnden, som har till uppgift att fatta beslut om rikssjukvård enligt 9  a och 9 b  §§ hälso- och sjukvårdslagen (1982:763). Om Socialstyrelsen bestämmer det, får nämnden även fullgöra andra uppgifter. Rikssjukvårdsnämnden består av en ordförande samt nio andra ledamöter, varav sex ska representera landstingen, en ska representera Statens beredning för medicinsk utvärdering och en ska representera Vetenskapsrådet. Ordförande i nämnden och ställföreträdaren för denne ska vara representanter från Socialstyrelsen.

Anställningar och uppdrag 18 § Generaldirektören är myndighetschef. 19 § Vid myndigheten finns en överdirektör. 20 § Nationella rådet för organ- och vävnadsdonation utses av regeringen för en bestämd tid. 21  § Nationella rådet för specialiseringstjänstgöring utses av regeringen för en bestämd tid. Minst en av ledamöterna ska utses på förslag av Socialstyrelsen, minst en på förslag av Sveriges Kommuner och Landsting, minst en på förslag av Svenska Läkaresällskapet, minst en på förslag av Sveriges läkarförbund och minst en från universitet och högskolor på förslag av Högskoleverket. 22 § har upphört att gälla enligt lag 2010:605.

Personalansvarsnämnd 23 § Vid myndigheten ska det finnas en personalansvarsnämnd. 30

Tillämpligheten av vissa förordningar 24  § Personalföreträdarförordningen (1987:1101) ska tillämpas på Socialstyrelsen. 25 § Internrevisionsförordningen (2006:1228) ska tillämpas på Socialstyrelsen.

Rapportering 26 § Socialstyrelsen ska i fråga om sitt miljöarbete enligt 3 § 12 rapportera till Naturvårdsverket och samråda med verket om vilken rapportering som behövs. Förordning 2012:53

Överklagande 27 § Socialstyrelsens beslut i ärenden om fördelning av bidrag får inte överklagas. ____________________

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2010, då förordningen (2007:1202) med instruktion för Socialstyrelsen ska upphöra att gälla. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för bidrag som beslutats före den 1 juli 2008.

Förordning (1985:796) med vissa bemyndiganden för Socialstyrelsen att meddela föreskrifter m.m.

*

Inledande bestämmelse 1 § Utöver de föreskrifter med bemyndiganden för Socialstyrelsen som finns i andra författningar gäller vad som föreskrivs i denna förordning.

Normgivningsbemyndiganden 2 § Socialstyrelsen får meddela föreskrifter 1. om hälso- och sjukvård enligt 32 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) till skydd för enskilda, 2. om de krav för fastställelse som avses i 1  § första stycket 1−3 och 2 § första stycket 1 lagen (1972:119) om fastställande av könstillhörighet i vissa fall, 3. om sprututbytesverksamhet enligt lagen (2006:323) om utbyte av sprutor och kanyler till skydd för enskilda,


4. om journalhandlingars innehåll, utformning, hantering och förvaring enligt patientdatalagen (2008:355) samt om undantag från föreskriften i 3 kap. 10 § samma lag om signeringskrav, 5. om att a) annan hälso- och sjukvårdspersonal får fullgöra uppgifter som läkare har enligt lagen (1995:831) om transplantation m.m., b) ingrepp enligt samma lag får göras endast på sjukhus som avses i 5 § hälso- och sjukvårdslagen eller vid annan enhet inom hälso- och sjukvården eller det medicinska området i övrigt, och c) ett sådant sjukhus eller en sådan enhet där ingrepp för transplantation får utföras ska ha tillgång till en donationsansvarig läkare och en kontaktansvarig sjuksköterska med uppgift att förbereda för donationer och ge stöd och information till avlidnas närstående, samt 6. som behövs för att den katastrofmedicinska beredskapen och beredskapsplanläggningen inför höjd beredskap ska få en samordnad inriktning. Förordning 2012:589 3 § Socialstyrelsen ska meddela föreskrifter 1. om undantag från föreskriften i 3 kap. 13  § första stycket patientdatalagen (2008:355) att en journalhandling som upprättas inom hälsooch sjukvården ska vara skriven på svenska språket, och 2. om vilken kompetens en annan person än en legitimerad läkare ska ha för att få särskilt tillstånd att utföra omskärelse, om smärtlindring, om hur ingreppet i övrigt ska utföras samt om vilken information som ska lämnas till pojken och hans vårdnadshavare, enligt 11  § lagen (2001:499) om omskärelse av pojkar. Förordning 2010:1370

Verkställighetsföreskrifter 4 § Socialstyrelsen får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för verkställigheten av 1. steriliseringslagen (1975:580), 2. 31 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), 3. lagen (1995:831) om transplantation m.m., 4. lagen (2006:323) om utbyte av sprutor och kanyler, och 5. 3 kap. och 9 kap. patientdatalagen (2008:355). Förordning 2012:589 5 § har upphört att gälla enligt förordning 1991:821.

Förordning (2007:1205) med instruktion för Läkemedelsverket

*

Uppgifter 1  § Läkemedelsverket ansvarar för kontroll och tillsyn av läkemedel, medicintekniska produkter, kosmetiska och hygieniska produkter samt vissa andra produkter som med hänsyn till egenskaper eller användning står läkemedel nära, i den utsträckning sådana frågor inte ska handläggas av någon annan myndighet. Förordning 2011:85 2 § Läkemedelsverket ska särskilt 1. svara för kontrollen och tillsynen enligt läkemedelslagen (1992:859), lagen (1992:860) om kontroll av narkotika, Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 273/2004 av den 11 februari 2004 om narkotikaprekursorer1, rådets förordning (EG) nr 111/2005 av den 22 december 2004 om regler för övervakning av handeln med narkotikaprekursorer mellan gemenskapen och tredjeländer2, lagen (2009:366) om handel med läkemedel och övriga författningar på läkemedelsområdet i fråga om tillverkare, importörer, distributörer, detaljister och andra som tar befattning med läkemedel, 2. svara för tillsyn i fråga om medicintekniska produkter i enlighet med lagen (1993:584) om medicintekniska produkter och förordningen (1993:876) om medicintekniska produkter samt de föreskrifter som verket har meddelat med stöd av lagen, 3. svara för kontrollen och tillsynen i fråga om vissa produkter som med hänsyn till egenskaper eller användning står läkemedel nära, 4. svara för kontrollen och tillsynen i fråga om kosmetiska och hygieniska produkter, 5. svara för föreskrifter och allmänna råd i fråga om läkemedel och andra produkter som omfattas av myndighetens kontroll eller tillsyn, 6. delta i internationellt samarbete inom sitt verksamhetsområde, 7. svara för information inom sitt ansvarsområde till andra myndigheter och enskilda,

1 2

EUT L47, 18.2.2004, s. 1–10 (Celex 304R0273). EUT L22, 26.1.2005, s. 1–10 (Celex 305R0111). 31


8. svara för stöd till Socialstyrelsens tillsynsverksamhet och styrelsens beredskapsplanering på läkemedelsområdet, 9. svara för forskning på områden av betydelse för den kontroll och tillsyn som ska bedrivas, 10. fullgöra de uppgifter som ankommer på behörig myndighet enligt rådets förordning (EG) nr 953/2003 av den 26 maj 2003 om förhindrande av att handeln med vissa viktiga mediciner avleds till Europeiska unionen3, ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 1662/2005 av den 11 oktober 2005 om ändring av bilaga I till rådets förordning (EG) nr 953/2003 om förhindrande av att handeln med vissa viktiga mediciner avleds till Europeiska unionen4, 11. fullgöra de uppgifter som ankommer på behörig myndighet enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 av den 27 oktober 2004 om samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheter som ansvarar för konsumentskyddslagstiftningen5, i fråga om efterlevnaden av sådana regler som verket har tillsyn över, 12. fullgöra de uppgifter som en behörig myndighet har enligt artiklarna 14 och 16.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 816/2006 av den 17 maj 2006 om tvångslicensiering av patent för tillverkning av läkemedelsprodukter för export till länder med folkhälsoproblem6, 13. inom sitt verksamhetsområde verka för att det generationsmål för miljöarbetet och de miljökvalitetsmål som riksdagen har fastställt nås och vid behov föreslå åtgärder för miljöarbetets utveckling, 14. tillhandahålla producentobunden läkemedelsinformation till allmänheten, 15. lämna giftinformation till Giftinformationscentralen, 16. bedriva utrednings- och utvecklingsverksamhet för att förbättra läkemedelsanvändningen samt verka för samordning och samverkan mellan de aktörer som är verksamma på området, och 17. inom ramen för den egna verksamheten och i samarbete med andra aktörer arbeta för att bidra till genomförandet av Sveriges politik för global utveckling. Förordning 2011:1145 3 4 5 6

32

EUT L135, 3.6.2003, s. 5–11 (Celex 303R0953). EUT L267, 12.10.2005, s. 19–21 (Celex 305R1662). EUT L364, 9.12.2004, s. 1–11 (Celex 304R2006). EUT L 157, 9.6.2006, s. 1–7 (Celex 306R0816).

3 § Läkemedelsverket får inom sitt ansvarsområde och om verksamheten i övrigt medger detta utföra uppdrag inom eller utom landet. Uppdragen ska utföras mot ersättning som motsvarar kostnaden för sådan verksamhet. 4 § Läkemedelsverket ska i fråga om sitt miljöarbete enligt 2 § 13 rapportera till Naturvårdsverket och samråda med verket om vilken rapportering som behövs. Förordning 2011:85 4 a  § Läkemedelsverket ska regelbundet granska det system för säkerhetsövervakning som avses i 9  § läkemedelslagen (1992:859), i den del som systemet avser säkerhetsövervakning av humanläkemedel, och vartannat år rapportera resultaten av granskningen till Europeiska kommissionen. Förordning 2012:348 4 b § har upphävts genom förordning 2010:1642.

Samverkan 5 § Myndigheten ska löpande samråda med Konsumentverket på de områden där myndigheterna har ett gemensamt tillsynsansvar. Myndighetens arbete med kunskapsstyrning ska planeras och utföras i samverkan med berörda myndigheter så att den statliga styrningen av hälso- och sjukvården är samordnad. Förordning 2011:1145

Ledning 6 § Myndigheten leds av en styrelse. 7 § Styrelsen ska bestå av högst sju ledamöter.

Rådgivande organ 7 a  § Till myndigheten är ett rådgivande organ knutet, Rådet för bättre läkemedelsanvändning. Rådet har till uppgift att bistå myndigheten i dess uppgifter i frågor som gäller en förbättrad läkemedelsanvändning. Förordning 2010:417 7 b § Myndighetschefen förordnar ledamöter och är ordförande i Rådet för bättre läkemedelsanvändning. Förordning 2010:417

Anställningar och uppdrag 8 § Generaldirektören är myndighetschef. 9  § Generaldirektören beslutar om anställning av professorer vid Läkemedelsverket. Vid anställning av professorer gäller 4 kap. 6  § högskoleförordningen (1993:100) om sakkunnigbedömning. De sakkunniga ska utses efter samråd med Uppsala universitet.


I fråga om behörighet och bedömningsgrunder vid anställning av professorer gäller 4 kap. 3 § högskoleförordningen i tillämpliga delar. Med högskola avses därvid Läkemedelsverket. Förordning 2010:1778

Personalansvarsnämnd 10 § Vid myndigheten ska det finnas en personalansvarsnämnd.

Tillämpligheten av viss förordning 11  § Personalföreträdarförordningen (1987:1101) och internrevisionsförordningen (2006:1228) ska tillämpas på Läkemedelsverket. 2011:1145

Förordning (1990:561) med vissa bemyndiganden för Läkemedelsverket att meddela föreskrifter 1 § Utöver de föreskrifter med bemyndiganden för Läkemedelsverket som finns i andra författningar får Läkemedelsverket meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för verkställigheten av 7  § andra stycket narkotikastrafflagen (1968:649) Förordning 2010:1845. 2 § har upphävts genom förordning 2010:1845. 3 § har upphävts genom förordning 2010:1845.

Förordning (2007:1206) med * instruktion för Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket Uppgifter 1  § Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket ansvarar för beslut om subventionering och prisreglering av varor som ingår i läkemedelsförmånerna samt har tillsyn över efterlevnaden av lagen (2002:160) om läkemedelsförmåner m.m. och av föreskrifter och villkor som har meddelats i anslutning till lagen. Myndigheten ska genom sin verksamhet medverka till en ändamålsenlig och kostnadseffektiv läkemedelsanvändning samt god tillgänglighet till läkemedel i samhället. Myndigheten ansvarar också för beslut om utformningen av det statliga tandvårdsstödet i fråga

om ersättningsberättigande åtgärder, referenspriser samt beloppsgränser och ersättningsgrader inom skyddet mot höga kostnader. Förordning 2009:638 2 § Myndigheten ska – följa utvecklingen på läkemedels- och tandvårdsområdena, – följa utvecklingen i andra länder och ta till vara erfarenheter därifrån, – jämföra prisnivån i Sverige med prisnivån i andra länder för relevanta produkter på läkemedelsområdet, – följa prisutvecklingen på läkemedelsområdet i ett internationellt perspektiv, – följa upp och utvärdera sina beslut samt de föreskrifter om fastställande av inköpspris och försäljningspris som myndigheten beslutar med stöd av 7 § lagen (2002:160) om läkemedelsförmåner m.m., – informera berörda om sin verksamhet och om sina beslut om subventionering och prisreglering för varor som ingår i läkemedelsförmånerna, samt – informera berörda om sin verksamhet inom tandvårdsområdet och om sina beslut enligt 5 a §. Förordning 2010:1384

Samverkan 2 a § Myndighetens arbete med kunskapsstyrning ska planeras och utföras i samverkan med andra berörda myndigheter så att den statliga styrningen av hälso- och sjukvården är samordnad. Förordning 2011:1146 2 b § Myndigheten ska samverka med Försäkringskassan och andra berörda parter i frågor om det statliga tandvårdsstödet. Förordning 2011:1146

Ledning 3 § Myndigheten leds av en myndighetschef. 4 § Vid myndigheten ska det finnas ett insynsråd som består av högst fem ledamöter.

Särskilda organ 5 § Inom myndigheten finns ett särskilt beslutsorgan som benämns Nämnden för läkemedelsförmåner. Nämnden beslutar – om allmänna riktlinjer för subvention och prissättning, – om subventionering och prisreglering av nya originalläkemedel inklusive medicinska gaser, nya licensläkemedel, nya förbrukningsartiklar 33


och nya beredningsformer av redan tidigare subventionerade läkemedel, – på eget initiativ eller efter ansökan om ändrade villkor för att ett visst läkemedel eller viss vara ska ingå i läkemedelsförmånerna, – på eget initiativ att ett visst läkemedel eller en viss vara inte längre ska ingå i läkemedelsförmånerna, – om föreskrifter enligt bemyndigandet i 5 § förordningen (2002:687) om läkemedelsförmåner m.m. samt allmänna råd om receptfria läkemedel, – om föreskrifter enligt bemyndigandet i 21  § förordningen om läkemedelsförmåner m.m. samt allmänna råd om verkställighet av sådana frågor som nämnden beslutar om, samt i andra frågor som nämnden beslutar om Nämnden består av en ordförande och sex ledamöter. För ordföranden ska en vice ordförande utses. Förordning 2010:194 5 a § Inom myndigheten finns ett särskilt beslutsorgan som benämns Nämnden för statligt tandvårdsstöd. Nämnden beslutar om – föreskrifter enligt bemyndigande i förordningen (2008:193) om statligt tandvårdsstöd, samt – allmänna råd inom sitt ansvarsområde. Nämnden består av en ordförande och tre ledamöter. För ordföranden ska en vice ordförande utses. Förordning 2011:1146 5 b  § Nämnden för statligt tandvårdsstöd ska utforma sina beslut så att utgifterna för det statliga tandvårdsstödet ryms inom ram för anvisade medel på statsbudgeten. Om utgifterna bedöms överstiga anvisade medel ska nämnden vid behov snarast möjligt besluta om ändringar i de föreskrifter som avses i 5 a §. Förordning 2008:843 6 § Myndighetschefen beslutar om föreskrifter och allmänna råd om – hur inköpspris och försäljningspris enligt 7  § lagen (2002:160) om läkemedelsförmåner m.m. ska fastställas, – utbyte av läkemedel enligt 21 § lagen om läkemedelsförmåner m.m., samt – storleken på de avgifter Apotekens Service Aktiebolag får ta ut av öppenvårdsapoteken enligt 25 § lagen (1996:1156) om receptregister och 14 § lagen (2005:258) om läkemedelsförteckning. Myndighetschefen avgör dessutom övriga ärenden som inte ska avgöras av beslutsorganen eller av personalansvarsnämnden. Förordning 2009:638 34

Handläggningen i Läkemedelsförmånsnämnden och Nämnden för statligt tandvårdsstöd 7 § Myndighetschefen eller den myndighetschefen utser är föredragande i Nämnden för läkemedelsförmåner och Nämnden för statligt tandvårdsstöd. Förordning 2008:843 8 § Nämnderna är beslutföra när ordföranden och minst hälften av de andra ledamöterna är närvarande. När ärenden av större vikt handläggs ska om möjligt samtliga ledamöter vara närvarande. Myndighetschefen har rätt att delta i nämndernas sammanträden. Vid behov kan nämnderna tillfälligt adjungera en eller flera experter med särskild sakkunskap. Myndighetschefen och adjungerade experter har rätt att yttra sig men deltar inte i besluten. Förordning 2008:200 9  § Om ett ärende är så brådskande att nämnden inte hinner sammanträda för att behandla det, får ärendet avgöras genom meddelanden mellan ordföranden och minst så många ledamöter som behövs för beslutförhet. Om detta förfarande inte kan tillämpas, får ordföranden ensam avgöra ärendet. Ett sådant beslut ska anmälas vid nästa sammanträde med nämnden.

Anställningar och uppdrag 10 § Generaldirektören är myndighetschef. 11 § Ordföranden, vice ordföranden samt ledamöterna och personliga ersättare för dessa i Nämnden för läkemedelsförmåner och Nämnden för statligt tandvårdsstöd utses av regeringen för en bestämd tid. Förordning 2010:194

Personalansvarsnämnd 12 § Vid myndigheten ska det finnas en personalansvarsnämnd.

Tillämpligheten av viss förordning 13  § Personalföreträdarförordningen (1987:1101 ska tillämpas på Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket. Förordning 2008:659


Förordning (1996:613) med instruktion för Rättsmedicinalverket (utdrag) (Postadress: Vasagatan 52, 5tr, 111 20 Stockholm Tel: 08-441 76 00 Fax: 08-24 05 30 E-post: rmv@rmv.se Hemsida: www.rmv.se)

4  § Rättsmedicinalverket får inom sitt ansvarsområde utföra uppdrag om verksamheten i övrigt medger det. Uppdragen skall utföras mot ersättning som motsvarar kostnaden för sådan verksamhet.

Verksförordningens tillämpning 5 § Verksförordningen (1995:1322) skall tillämpas på Rättsmedicinalverket med undantag av 4 § andra stycket och 32 §. Förordning 1998:1066

Uppgifter

Myndighetens ledning

1  § Rättsmedicinalverket är central förvaltningsmyndighet för rättspsykiatrisk, rättskemisk, rättsmedicinsk och rättsgenetisk verksamhet i den utsträckning sådana frågor inte skall handläggas av någon annan statlig myndighet. 2 § Rättsmedicinalverket skall särskilt svara för 1. rättspsykiatriska undersökningar i brottmål och läkarintyg som avses i 7 § lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m., 2. rättsmedicinska obduktioner och andra rättsmedicinska undersökningar, 3. rättsmedicinsk medverkan i övrigt på begäran av domstol, länsstyrelse, allmän åklagare eller polismyndighet, 4. rättskemiska och rättsgenetiska undersökningar, 5. information inom sitt ansvarsområde till andra myndigheter och enskilda, 6. internationellt samarbete inom sitt ansvarsområde, 7. utvecklingsarbete och stöd åt forskning av betydelse för verksamheten. 8. utvecklingsarbete och stöd åt forskning av betydelse för verksamheten, och 9. utredning om risk för återfall i brottslighet enligt lagen (2006:45) om omvandling av fängelse på livstid. Förordning 2006:1124 3 § Rättsmedicinalverket får meddela föreskrifter7 om krav på särskild läkarkompetens för att utföra en sådan rättsmedicinsk undersökning som avses i lagen (1995:832) om obduktion m.m. Rättsmedicinalverket får också meddela föreskrifter om förfarandet vid sådan undersökning samt om protokoll och utlåtande över undersökningen.

6 § Generaldirektören är chef för myndigheten.

7 Av Rättsmedicinalverket utfärdade författningar publiceras i Socialstyrelsens författningssamling (SOSFS).

Styrelse 7 § Rättsmedicinalverkets styrelse består av högst sju personer, generaldirektören medräknad. Generaldirektören är styrelsens ordförande.

Styrelsens ansvar och uppgifter 8 § Styrelsen får överlåta till generaldirektören att besluta föreskrifter som avses i 13 § verksförordningen (1995:1322). Detta gäller dock inte föreskrifter som är av principiellt slag eller i övrigt av större vikt. _______________________________________

11 § Rättsmedicinalverkets beslut i andra ärenden än personalärenden får överklagas endast om det följer av en annan bestämmelse än 22 a § förvaltningslagen (1986:223). Förordning 1998:1066

Förordning (2009:267) med instruktion för Statens folkhälsoinstitut

*

Uppgifter 1  § Statens folkhälsoinstitut har till uppgift att främja hälsa och förebygga sjukdomar och skador. Särskild vikt skall fästas vid insatser för de grupper som är utsatta för de största hälsoriskerna. Verksamheten skall stå på vetenskaplig grund. 2 § Myndigheten ska – ansvara för sektorsövergripande uppföljning av utvecklingen av folkhälsans bestämningsfaktorer, – utvärdera insatser inom folkhälsopolitikens målområden, – vara ett nationellt kunskapscentrum för metoder och strategier inom folkhälsoområdet, och 35


ansvara för tillsyn inom alkohol-, narkotikaoch tobaksområdet samt området hälsofarliga varor. 3 § Myndigheten ska särskilt 1. svara för tillsyn enligt alkohollagen (2010:1622) samt tillståndsgivning och tillsyn enligt lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor, 2. bevaka och utreda behovet av narkotikaklassificering av sådana varor som inte utgör läkemedel, samt bevaka och utreda behovet av kontroll av varor enligt lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor, 3. svara för tillsyn enligt tobakslagen (1993:581), 4. ansvara för kontrollen av dokument m.m. för vintransporter enligt förordningen (1999:1148) om EG:s förordningar om jordbruksprodukter, 5. se till att regelverk och rutiner som myndigheten ansvarar för är kostnadseffektiva och enkla att förstå för medborgare och företag, 6. förse regeringen med information och beslutsunderlag där samhällsekonomiska aspekter i förekommande fall har vägts in, 7. analysera utvecklingen av hälsans bestämningsfaktorer och hur de fördelas efter könstillhörighet, etnisk eller kulturell bakgrund, socioekonomisk tillhörighet, sexuell läggning, hbt-identitet, funktionsnedsättning och ålder, 8. ställa samman och sprida forskningsresultat till kommuner, landsting och den ideella sektorn om effektiva metoder och strategier inom folkhälsoområdet, särskilt inom områdena barns och ungas uppväxtvillkor, hälsofrämjande hälso- och sjukvård, sexualitet och reproduktiv hälsa, fysisk aktivitet, matvanor och livsmedel samt tobak, alkohol, narkotika, dopning och överdrivet spelande, samt stödja tillämpningen av dessa strategier och metoder, 9. bidra till utvecklingen av både hälsoekonomisk metodik inom folkhälsoområdet och metoder för att beakta folkhälsoaspekter i konsekvensbedömningar och lokala välfärdsbokslut, samt stödja tillämpningen av dessa metoder, samt 10. främja tillgången på statistik av god kvalitet inom alkohol-, narkotika och tobaksområdet. Förordning 2010:1644

Medverkan i EU-arbetet och annat internationellt samarbete 4 § Myndigheten ska följa och aktivt medverka i folkhälsoarbetet inom Europeiska unionen (EU) 36

och internationellt. Innan myndigheten deltar i sådant arbete, ska myndigheten underrätta regeringen om saken och avvakta dess instruktioner. 5 § Myndigheten ska samordna och lämna underlag till regeringen (Socialdepartementet) inför återkommande rapportering till 1. EU och Världshälsoorganisationen (WHO) om konsumtion, vanor, skadeutveckling och policyutveckling för alkohol och tobak, och 2. FN:s kontor mot narkotika och brottslighet (UNODC). Förordning 2011:1147 6  § Myndigheten ska vara nationell enhet (s.k. focal point) för 1. Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk (ECNN), 2. EU:s hälsoprogram, och 3. icke smittsamma sjukdomar (NCD) inom WHO:s Europaregion. Förordning 2011:1147

Ledning 7 § Myndigheten leds av en myndighetschef. 8 § Vid myndigheten ska det finnas ett insynsråd som består av högst tio ledamöter.

Organisation 9  § Myndigheten ska organisera sin verksamhet så att den speglar regeringens långsiktiga prioriteringar inom myndighetens ansvarsområde.

Rådgivande organ 10  § Till myndigheten är ett rådgivande organ knutet, ett vetenskapligt råd. Rådets uppgift är att verka för att myndighetens verksamhet bedrivs på vetenskaplig grund och att bistå med vetenskaplig granskning av rapporter, remissvar, regeringsuppdrag och andra dokument samt delta i kompetensutveckling av myndighetens medarbetare. 11 § Det vetenskapliga rådet består av högst 12 ledamöter med vetenskaplig erfarenhet och synnerligen god kompetens inom ämnesområden som har betydelse för rådets verksamhet. Myndighetschefen förordnar ledamöter och är ordförande i rådet.

Anställningar och uppdrag 12 § Generaldirektören är myndighetschef. Personalansvarsnämnd13  § Vid myndigheten ska det finnas en personalansvarsnämnd.


Tillämpligheten av viss förordning

Ledning

14 § Myndigheten ska tillämpa personalföreträdarförordningen (1987:1101).

2 § Myndigheten leds av en nämnd. 3 § Bestämmelser om nämndens sammansättning och om vem som utser ledamöterna i nämnden finns i 9 kap. 2 § patientsäkerhetslagen (2010:659).

Rätt att meddela föreskrifter 15 § Myndigheten får meddela föreskrifter i enlighet med vad som anges i 1. alkohollagen (2010:1622), 2. lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor, 3. tobakslagen (1993:581), och 4. förordningen (1999:1148) om EG:s förordningar om jordbruksprodukter. Förordning 2010:1644

Organisation 4  § Kammarkollegiet utför administrativa och handläggande uppgifter åt myndigheten.

Ärendenas handläggning 5 § Bestämmelser om beslutförhet, jäv och omröstning samt om handläggningen i övrigt av ärenden i nämnden finns i 9 kap. 3–16 §§ patientsäkerhetslagen (2010:659).

Rapportering 16 § Myndigheten ska regelbundet lämna en folkhälsopolitisk rapport till regeringen. 17 § Myndigheten ska vidare senast den 1 oktober varje år inkomma med en lägesrapport om livsstilsfrågor som är av stor betydelse för folkhälsan. Lägesrapporten ska innehålla omvärlds- och behovsanalys samt förslag på inriktning för, och prioriteringar av, påföljande års arbete inom bl.a. alkohol-, narkotika-, dopnings- och tobaksområdet. Myndigheten ska i redovisningen beakta vad regeringen preciserar i det årliga åtgärdsprogrammet inom alkohol-, narkotika-, dopnings- och tobaksområdet.

Överklagande 18 § Myndighetens beslut i ärenden om fördelning av bidrag eller annat ekonomiskt stöd får inte överklagas.

Förordning (2011:582) med instruktion för Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd Uppgifter 1 § Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd har till uppgift att pröva frågor som avses i 8 kap. 1–12 §§ patientsäkerhetslagen (2010:659). Myndigheten ska medverka till att stärka patientsäkerheten inom hälso- och sjukvården inklusive tandvården.

Årlig redogörelse 6 § Myndigheten ska senast den 22 februari varje år lämna en redogörelse till regeringen om sin verksamhet under det senaste kalenderåret samt om kostnaderna för verksamheten. Eventuella förändringar av kostnaderna ska förklaras. Vidare ska myndigheten senast den 1 mars varje år lämna en sammanställning till regeringen av behovet av resurser för nästkommande kalenderår.

Anställningar och uppdrag 7 § Av nämndens ledamöter utses 1. en efter förslag av Sveriges Kommuner och Landsting, 2. en efter förslag av Landsorganisationen i Sverige, 3. en efter förslag av Tjänstemännens centralorganisation, 4. en efter förslag av Sveriges akademikers centralorganisation, och 5. de fyra återstående ledamöterna bland personer som kan anses särskilt företräda allmänhetens intresse. Ersättarna utses på samma sätt som ledamöterna. Om förslag till ledamot eller ersättare inte har lämnats, ska ett tillräckligt antal ledamöter och ersättare ändå utses.

Tillämpligheten av vissa förordningar 8  § Förordningen (2000:605) om årsredovisning och budgetunderlag ska inte tillämpas på myndigheten. ____________________

1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2011, då förordningen (2007:1019) med instruktion 37


för Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd ska upphöra att gälla. 2. För ärenden om disciplinpåföljd som har återförvisats till myndigheten från domstol gäller fortfarande 1  § första stycket den upphävda förordningen i dess lydelse enligt SFS 2007:1019.

Förordning (2010:604) med instruktion för Smittskyddsinstitutet

*

Uppgifter Allmänna uppgifter 1 § Smittskyddsinstitutet ska genom kunskapsuppbyggnad och kunskapsspridning främja befolkningens skydd mot smittsamma sjukdomar och bidra till att landets smittskydd fungerar effektivt. 2  § Smittskyddsinstitutet ska inom smittskyddsområdet 1. svara för uppföljning, utvärdering och metodutveckling, 2. svara för kunskapsuppbyggnad som vilar på beteendevetenskaplig, samhällsvetenskaplig och medicinsk grund, 3. förse regeringen, Socialstyrelsen och övriga myndigheter med kunskaps- och beslutsunderlag, och 4. förmedla kunskap till berörda inom hälso- och sjukvård, kommunal vård och omsorg samt berörda inom andra samhällssektorer.

Särskilda uppgifter 3 § Smittskyddsinstitutet ska särskilt 1. följa och analysera utvecklingen av smittsamma sjukdomar nationellt och internationellt samt analysera konsekvenserna av denna utveckling för samhället och den enskilde, 2. följa och analysera immunitetsläget och genomförandet av vaccinationsprogram, 3. följa och analysera beteende- och omvärldsförändringar av betydelse för smittskyddet samt hur sådana förändringar påverkar förutsättningarna för smittskyddet i landet, 4. utvärdera effekterna av smittskyddsåtgärder inom hälso- och sjukvården och andra samhällssektorer, 5. inom sitt verksamhetsområde ta initiativ till åtgärder som skyddar befolkningen mot smitt38

samma sjukdomar i kris och under höjd beredskap, 6. utföra mikrobiologiska laboratorieundersökningar som är av unik natur eller som av andra skäl inte utförs av andra laboratorier, och 7. svara för stöd till kvalitets- och metodutveckling vid laboratorier som bedriver diagnostik av betydelse för landets smittskydd. 4  § Föreskrifter om Smittskyddsinstitutets medverkan i totalförsvaret och i krisberedskap finns i förordningen (2006:942) om krisberedskap och höjd beredskap. 5 § Smittskyddsinstitutet får 1. inom sitt ansvarsområde och om verksamheten i övrigt medger det utföra uppdrag inom eller utom landet, 2. bedriva forskning som är nödvändig för att myndighetens uppdrag ska kunna fullgöras, och 3. i samarbete med laboratorier utföra diagnostiska undersökningar som även kan utföras av andra laboratorier (rutindiagnostik), om undersökningarna är nödvändiga för myndighetens kompetensförsörjning.

Uppgifter som rör hiv/aids och andra sexuellt överförbara och blodburna sjukdomar 6  § Smittskyddsinstitutet ska när det gäller hiv/ aids och andra sexuellt överförbara och blodburna sjukdomar 1. verka för att begränsa spridningen och konsekvenserna för samhället och enskilda, 2. främja utvecklingsinsatser på lokal, regional och nationell nivå och inom berörda samhällssektorer, 3. främja ett långsiktigt och tvärsektoriellt förebyggande arbete som är särskilt anpassat till allmänhetens och riskutsatta gruppers behov, 4. verka för att skapa öppenhet om hiv/aids och motverka stigmatisering och diskriminering av hivsmittade och deras anhöriga, 5. bidra till att utveckla metoder för kommunikation riktad till allmänheten och riskutsatta grupper, 6. främja ideella organisationers verksamhet inom området, 7. lämna förslag till regeringen på övergripande prioriteringar och villkor för statsbidrag inom området, och


8. i mån av tillgängliga medel, besluta om statsbidrag samt följa upp och utvärdera de insatser som finansieras med statsbidrag.

samråda med Styrelsen för internationellt utvecklingsarbete (Sida).

Uppgifter som rör rationell antibiotikaanvändning och minskad antibiotikaresistens

Uppgifter som rör högsmittsamma ämnen som utgör särskild fara för människors hälsa

7 § Smittskyddsinstitutet ska 1. arbeta för att bevara möjligheten att effektivt använda antibiotika vid bakteriella infektioner hos människor och djur, 2. sammanställa och aktivt förmedla kunskap i frågor som rör antibiotikaresistens till hälsooch sjukvården, socialtjänsten och allmänheten, 3. medverka till att förskrivare, övriga berörda yrkesgrupper och allmänheten tillämpar de kunskaper som finns om antibiotikaresistens, 4. främja insatser på lokal och regional nivå i frågor som rör antibiotikaresistens, och 5. inom sitt verksamhetsområde uppmärksamma frågor som rör annan mikrobiell resistens än antibiotikaresistens, vårdrelaterade sjukdomar och vårdhygien.

10 § Smittskyddsinstitutet ska 1. tillhandahålla ett säkerhetslaboratorium som uppfyller kriterierna för högsta skyddsnivå enligt föreskrifter om mikrobiologiska arbetsmiljörisker som Arbetsmiljöverket har meddelat med stöd av 18 § arbetsmiljöförordningen (1977:1166), 2. upprätthålla diagnostisk beredskap, inklusive jourverksamhet, i syfte att kunna analysera prov med misstanke om allvarlig smitta, 3. utföra mikrobiologiska laboratorieundersökningar av högsmittsamma ämnen som innebär särskild fara för människors hälsa, 4. bedriva omvärldsbevakning av högsmittsamma ämnen som utgör särskild fara för människors hälsa, samt 5. upprätthålla förmåga att stödja andra myndigheter med kompetens inom området. Förordning 2011:1164

Uppgifter i samband med smittutbrott 8  § Smittskyddsinstitutet ska ansvara för en central fältepidemiologisk grupp med uppgift att bistå myndigheter, landsting, kommuner och organisationer med expertstöd 1. vid konstaterade eller misstänkta utbrott av allvarliga smittsamma sjukdomar, och 2. vid utvärdering av risker och behov av förebyggande åtgärder när det gäller utbrott av allvarliga smittsamma sjukdomar. Innan den centrala fältepidemiologiska gruppen bistår med expertstöd ska Smittskyddsinstitutet informera Socialstyrelsen. 9 § Den centrala fältepidemiologiska gruppen får bistå med expertstöd vid katastrofer eller allvarliga utbrott av smittsamma sjukdomar i andra länder och stödja svenska civila och militära internationella krishanteringsinsatser. Smittskyddsinstitutet får endast besluta om internationella insatser enligt första stycket under förutsättning att insatserna finansieras av någon annan än Smittskyddsinstitutet. Smittskyddsinstitutet ska före beslut om internationella insatser samråda med Regeringskansliet (Socialdepartementet) och Socialstyrelsen om de åtgärder institutet avser att vidta. Vid insatser som rör bistånd ska Smittskyddsinstitutet dessutom

Uppgifter i EU-arbete och annat internationellt samarbete 11 § Innan Smittskyddsinstitutet deltar i samarbete inom EU eller internationellt ska myndigheten underrätta regeringen om det planerade samarbetet och avvakta dess instruktioner. 12 § Smittskyddsinstitutet ska 1. fullgöra de uppgifter i fråga om epidemiologisk övervakning som ska utföras av en myndighet som avses i artikel 1 andra stycket i Europaparlamentets och rådets beslut 2119/98/ EG av den 24 september 1998 om att bilda ett nätverk för epidemiologisk övervakning och kontroll av smittsamma sjukdomar i gemenskapen8 och 2. fullgöra de uppgifter som ska utföras av ett erkänt behörigt organ enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 851/2004 av den 21 april 2004 om inrättande av ett europeiskt centrum för förebyggande och kontroll av sjukdomar9. 13 § Smittskyddsinstitutet ska 8 9

EGT L 268, 3.10.1998, s. 1 (Celex 31998D119). EUT L 142, 30.4.2004, s. 1 (Celex 32004R0851). 39


1. samordna uppföljningen av Sveriges åtaganden enligt FN:s generalförsamlings resolution S-26/2 angående hiv/aids antagen den 2 augusti 2001, och 2. svara för Sveriges åtaganden att följa förekomsten av poliovirus hos människor och i miljön samt att avlägsna poliovirus från laboratorier inom ramen för Världshälsoorganisationens (WHO) arbete med polioutrotning. 14 § Smittskyddsinstitutet ska inom ramen för den egna verksamheten och i samarbete med andra aktörer arbeta för att bidra till genomförandet av Sveriges politik för global utveckling.

2. i arbetet med att främja ett tvärsektoriellt och lokalt förankrat arbetssätt där berörda myndigheter, landsting, kommuner och ideella organisationer ingår. Strategigruppen består av högst tolv ledamöter.

Samverkan

Personalansvarsnämnd

15  § Smittskyddsinstitutet ska bistå Socialstyrelsen med de kunskaps- och beslutsunderlag som Socialstyrelsen behöver för att fullgöra sina uppgifter. Dessa kunskaps- och beslutsunderlag ska tas fram i samråd med Socialstyrelsen. Smittskyddsinstitutets arbete med kunskapsspridning ska planeras och genomföras i samråd med Socialstyrelsen och andra berörda myndigheter så att den statliga styrningen av hälso- och sjukvården och informationen till allmänheten är samordnad.

22  § Vid Smittskyddsinstitutet ska det finnas en personalansvarsnämnd.

Ledning 16 § Smittskyddsinstitutet leds av en myndighetschef. 17  § Vid Smittskyddsinstitutet ska det finnas ett insynsråd som består av högst tio ledamöter.

Rådgivande organ 18  § Vid Smittskyddsinstitutet ska det finnas ett nationellt råd för insatser mot hiv/aids. Rådet ska bistå Smittskyddsinstitutet 1. i frågor som rör hiv/aids och andra sexuellt överförbara och blodburna sjukdomar, och 2. i arbetet med att främja ett tvärsektoriellt och lokalt förankrat arbetssätt där berörda myndigheter, landsting, kommuner och ideella organisationer ingår. Rådet består av högst tolv ledamöter. 19  § Vid Smittskyddsinstitutet ska det finnas en strategigrupp för rationell antibiotikaanvändning och minskad antibiotikaresistens (Strama). Strategigruppen ska bistå Smittskyddsinstitutet 1. i frågor som rör rationell antibiotikaanvändning och minskad antibiotikaresistens, och 40

Anställning och uppdrag 20 § Generaldirektören är myndighetschef. 21 § Ordföranden och övriga ledamöter i det nationella rådet för insatser mot hiv/aids och i Strategigruppen för rationell antibiotikaanvändning och minskad antibiotikaresistens (Strama) utses av Smittskyddsinstitutet.

Tillämpligheten av viss förordning 23  § Personalföreträdarförordningen (1987:1101) ska tillämpas på Smittskyddsinstitutet.

Avgifter 24 § Smittskyddsinstitutet ska ta ut avgifter för 1. diagnostiska undersökningar som avses i 3 § 6, 5 § 3 och 10 § 3, 2. uppdragsverksamhet som avses i 5 § 1, och 3. internationella insatser som avses i 9 § första och andra styckena. Smittskyddsinstitutet ska besluta om avgifternas storlek och disponera inkomsterna i verksamheten. Avgifterna för sådana diagnostiska undersökningar som avses i 5 § 3, uppdragsverksamhet som avses i 5 § 1 och internationella insatser som avses i 9 § första och andra styckena, får bestämmas upp till full kostnadstäckning. Förordning 2011:1164

Överklagande 25  § Smittskyddsinstitutets beslut i ärenden om fördelning av statsbidrag får inte överklagas. ____________________

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2010, då förordningen (2007:1215) med instruktion för Smittskyddsinstitutet ska upphöra att gälla.


Förordning (2007:1233) med instruktion för Statens beredning för medicinsk utvärdering

Förordning (1999:614) med instruktion för Steriliseringsersättningsnämnden Uppgifter

Uppgifter 1 § Statens beredning för utvärdering har till uppgift att vetenskapligt utvärdera tillämpade och nya medicinska metoder i hälso- och sjukvården ur medicinskt, ekonomiskt, socialt och etiskt perspektiv. Myndigheten ska sammanställa utvärderingarna på ett enkelt och lättfattligt sätt och sprida dem så att vårdgivare och andra berörda kan tillägna sig kunskapen. Beredningen skall dokumentera hur denna kunskap har använts och vilka resultat som nåtts. 2 § Myndigheten ska vara kontaktmyndighet i internationella frågor som rör utvärdering av medicinska metoder och stödja såväl det europeiska samarbetet som övrigt internationellt samarbete.

Ledning 3 § Myndigheten leds av en myndighetschef.

Särskilda organ 4 § Inom myndigheten finns ett särskilt beslutsorgan som benämns Nämnden för medicinsk utvärdering. Nämnden har till uppgift att fatta beslut om projekt, samt att fastställa sammanfattningar och slutsatser i de utvärderingar som myndigheten genomför enligt 1 §. Nämnden består av myndighetens chef och högst 11 ledamöter.

Anställningar och uppdrag 5 § Direktören är myndighetschef. 6 § Ordföranden och övriga ledamöter i Nämnden för medicinsk utvärdering utses av regeringen.

Personalansvarsnämnd 7 § Vid myndigheten ska det finnas en personalansvarsnämnd.

Tillämpligheten av viss förordning 8 § Myndigheten ska tillämpa personalföreträdarförordningen (1987:1101).

1 § Steriliseringsersättningsnämnden prövar ärenden enligt lagen (1999:332) om ersättning till steriliserade i vissa fall.

Verksförordningens tillämpning 2  § Följande bestämmelser i verksförordningen (1995:1322) skall tillämpas på nämnden: 17 och 18 §§ om myndighetens organisation och arbetsformer, 26 § om ärendenas handläggning, 30 § om ärendeförteckning, och 31 § om myndighetens beslut.

Organisation 3 § Nämnden består av en ordförande och tre andra ledamöter. För varje ledamot skall det finnas en personlig ersättare. En sådan ersättare skall uppfylla samma krav som den ledamot som skall ersättas. Ledamöterna och ersättarna utses av regeringen för en bestämd tid. 4 § Ordföranden skall vara eller ha varit ordinarie domare. Av de andra ledamöterna skall en vara folkvald, en vara medicinskt sakkunnig och en ha socialpsykiatrisk kompetens. 5 § Annan personal vid nämnden anställs av nämnden.

Ärendenas handläggning 6 § Nämnden sammanträder på plats och tid som ordföranden bestämmer. 7  § Ärendena avgörs efter föredragning om inte ordföranden beslutar annat. 8 § Nämnden är beslutför med samtliga ledamöter närvarande. 9 § Som nämndens beslut gäller den mening som omfattas av mer än hälften av ledamöterna. Vid lika röstetal har ordföranden utslagsröst. 10 § När nämnden har beslutat om ersättning enligt lagen (1999:332) om ersättning till steriliserade i vissa fall skall till beslutet bifogas ett intyg om att ersättningen har beslutats. 41


Förordning (2000:1211) med instruktion för Arbetsmiljöverket (utdrag) (Postadress: 171 84 Stockholm Tel: 08-730 90 00 Fax: 08-730 19 67 Hemsida: www.arbsky.se)

Uppgifter 1 § Arbetsmiljöverket är central förvaltningsmyndighet för arbetsmiljö- och arbetstidsfrågor, utom i fråga om fartygsarbete. 1 a § Arbetsmiljöverket har ett samlat ansvar, sektorsansvar, för handikappfrågor inom arbetsmiljöområdet. Verket skall inom ramen för detta ansvar vara samlande, stödjande och pådrivande i förhållande till övriga berörda parter. Förordning 2001:787 2 § Arbetsmiljöverket skall särskilt 1. ha tillsyn över arbetsmiljö- och arbetstidslagstiftningen samt, inom arbetsmiljöområdet, lagstiftningen om tobak, 2. ha tillsyn över efterlevnaden av miljölagstiftningen i den utsträckning som anges i förordningen (1998:900) om tillsyn enligt miljöbalken, 3. meddela föreskrifter och allmänna råd med stöd av arbetsmiljö- och arbetstidslagstiftningen samt, i den utsträckning som följer av förordningen (2000:271) om innesluten användning av genetiskt modifierade organismer, förordningen (2006:1010) om växtskyddsmedel och förordningen (2000:338) om biocidprodukter, enligt miljöbalken, 4. ansvara för officiell statistik enligt förordningen (2001:100) om den officiella statistiken, 5. ansvara för ett informationssystem om arbetsskador, 6. följa utvecklingen på arbetsmiljöområdet samt ta de initiativ som denna ger anledning till, 7. utarbeta och sprida information inom arbetsmiljöområdet,

42

8. medverka i den utbildning som Arbetslivsinstitutet bedriver samt informera institutet om planerat tillsyns- och föreskriftsarbete, 9. i samverkan med berörda myndigheter och organisationer följa och främja företagshälsovårdens utveckling, 10. främja samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare på arbetsmiljöområdet, 11. samverka med Försäkringskassan, Arbetsmarknadsstyrelsen och Socialstyrelsen i syfte att uppnå en effektivare användning av tillgängliga resurser inom rehabiliteringsområdet. Förordning 2006:1046 _______________________________________

6 § Arbetsmiljöverkets generaldirektör är chef för myndigheten. 7  § Vid Arbetsmiljöverket finns en överdirektör som är generaldirektörens ställföreträdare. _______________________________________

Arbetstidsnämnden 12  § Inom Arbetsmiljöverket finns en arbetstidsnämnd. Arbetstidsnämnden avgör ärenden enligt arbetstidslagen (1982:673), lagen (1963:115) om förlängd semester för vissa arbetstagare med radiologiskt arbete och bestämmelserna om arbetstid samt natt- och veckovila i lagen (1970:943) om arbetstid m.m. i husligt arbete. _______________________________________

13 a § Inom Arbetsmiljöverket finns en styrgrupp för frågor om deltidsarbetslöshet. Styrgruppen avgör ärenden om åtgärder som är ägnade att minska ofrivillig deltidsarbetslöshet och fattar utifrån de ramar som regeringen bestämmer beslut om hur avsatta medel skall användas. Förordning 2002:271 _______________________________________

Övriga bestämmelser 24  § Arbetsmiljöverket får ta betalt för uppgifter som verket efter beställning lämnar från informationssystemet om arbetsskador, om inte annat föreskrivs. _______________________________________


Författningshandbok 2013

Författningshandbok 2013 Författningshandboken innehåller medicinalförfattningar samt andra bestämmelser och anvisningar för personer som utför hälso- och sjukvårdsuppgifter. Detta gedigna standardverk är systematiserat i 23 avdelningar och har ett omfattande sakregister. Det innehåller dessutom 9 orienterande uppsatser som bland annat beskriver hur man läser och tolkar författningstexter, hälso- och sjukvårdspersonalens ansvar och reglerna kring delegering. Sedan förra årets upplaga har Författningshandboken genomgått omfattande förändringar. Ett tiotal författningar har tillkommit respektive upphävts och drygt åttio har ändrats. Bland nyheterna kan särskilt nämnas Socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS 20011:12) om grundläggande kunskaper hos personal som arbetar i socialtjänstens omsorg om äldre samt diverse föreskrifter inom läkemedelsområdet. Gunnel Raadu, som sammanställer Författningshandboken, har lång erfarenhet som föreläsare och konsult inom området medicinaljuridiska frågor. Hon är leg. sjuksköterska och fil. mag. med pedagogisk inriktning, hon har en juridisk utbildning och arbetar som högskoleadjunkt vid Sophiahemmets utbildningsbolag AB. Hon har sedan många år ingått i referensgruppen kring Författningshandboken.

Författningshandbok

2013 För personal inom hälso- och sjukvård Sammanställd av Gunnel Raadu

Best.nr 47-11416-0 Tryck.nr 47-11416-0

der 12 måna

Dekorfärg: PMS 2728


9789147107971  
Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you