”Nervkittlande, obehaglig och med starkt driv. En lysande kriminaldebut.”

»Han sprang fortare än någonsin tidigare. Han snubblade på en trädrot som stack upp ur gräset och ramlade framstupa. Han hörde hur hon skrattade bakom honom. Det skrämde honom så vansinnigt. Han reste sig upp. Hjärtat bultade hårt och gjorde honom yr. Han hörde hur hon närmade sig. Hans ben tappade farten och han kände hur hela hans kropp verkade ge upp. Tårarna brände innanför ögonlocken. Han ville inte. Han måste springa fortare, ännu fortare.«

LOUISE BJÖRNLUND har arbetat som journalist men är nu en etablerad författare som framgångsrikt givit ut flera pedagogiska barnböcker. Hon har alltid fascinerats av spänningslitteratur och hur man skapar spännande berättelser med unika intriger. Vilket hon lyckas med i Marionetten. Nu debuterar hon som deckarförfattare med Marionetten som hyllas i media. ”Ett starkt avtramp i deckargenren, det är ruskigt, spännande och förbaskat bra! En bladvändare av rang!” VILLIVONKASBOOKS ”Med en ordentlig twist i inledningen fortsätter Louise Björnlund att få läsaren att rysa igenom debutromanen Marionetten. En kriminalroman som skakar skärgårdslivet TINA EKLUND ALLTOMDALARÖ.SE i grunden.”

KRIMINALROMAN

MARIONETTEN

En psykologisk kriminalroman där en ung man hittas mördad och lemlästad på en skärgårdsö. Skärgårdsguiden Kina Bergsmed involveras i polisens jakt på gärningsmannen och kommissarie Ewald Wermelin och Ulrika Bigård påminns om ett ouppklarat fall i England. En roman om ett brott där svaren sträcker sig decennier bakåt i tiden. Marionetten är Louise Björnlunds debutroman om skärgårdsguiden Kina Bergsmed som involveras i kommissarie Ulrika Bigårds och Ewald Wermelins arbete med att lösa mord i skärgårdsmiljö.

TIDNINGEN SKÄRGÅRDEN

MARIONETTEN

Louise Bjรถrnlund

Marionetten

www.bjornlundsforlag.se © Louise Björnlund Omslag: Eva Lindeberg Sättning: Aina Larsson, Sättaren Foto: Peter Björnlund Första upplagan, första tryckningen Tryck: ScandBook UAB, Litauen 2018 ISBN: 978-91-979845-6-0

Prolog Röken och värmen från de livstörstande eldsflammorna gjorde henne illamående och yr. Hon stapplade till och föll mot golvet. Trots stanken från den tjocka röken kunde hon ändå skönja en svag doft av gammal träpanel och isolering. Det var tragiskt att det skulle sluta så här, planen hade varit annorlunda, hennes plötsliga infall skulle få följder. Hon hade kämpat så länge och verkligen försökt, men hon visste här och nu att det inte skulle leda till något gott. Trevande la hon händerna på sittbänken och reste sig sakta upp igen. Det hade hon alltid försökt att göra. Resa sig upp. Inte bara för sin egen skull. Men den här gången hade hon ingen som skulle plocka upp skärvorna efter hennes lidande. Hon var helt ensam. Hon visste när hon föll mot den heta, sotade glasrutan hur smärtan snart skulle skjuta genom henne. Det värkte överallt, men ändå gjorde hon en sista ansats att stödja upp sin tunna kropp mot den gulnande väggpanelen. Luften var tät och varje andetag gjorde så hiskligt ont. Hon tittade ut mot fjärden genom den solkiga rutan och såg hur vattnet sakta rörde sig, flödade likt svart lava. 7

Gryningens första ljus skapade blanka skiftningar i silver och hon kunde se hur en tärna fiskade intill bryggan. Det var vackert. Snart skulle hela fjärden smekas av sommarens varma strålar. Hon hade alltid mått som bäst på sommaren. Återigen gjorde hon en ansats mot dörren. Hon måste. Elden och den tunga röken var outhärdlig och hon visste att hon bara hade några få andetag kvar. Kraften höll på att svika henne. När hon vacklade till mot bastukaminen försökte hon stödja sig med handen, och det fräste till. Hon kände hur ögonen rullade bakåt när hennes huvud träffade kanten på sittbänken.

8

30 år och 5 månader tidigare Han sökte sig bort. Hon hade följt efter honom hela dagen och han visste vad som väntade. Han kunde se det i hennes ögon. Det var länge sedan han hade slutat hoppas på att få vara ifred. ”Vänta du bara”, väste hon i ett försök att låta förförisk. Han kände hur hjärtat slog hårdare. Genom fönstret såg han sin mor, hon satt på huk i potatislandet. Snart skulle hon ge sig iväg och då skulle han bli ett lovligt byte. ”Jag kan följa med”, försökte han då han såg modern ta av sig förklädet och sätta upp håret i en knut. Han log, i förhoppning om att det skulle göra att han slapp vara kvar hemma. Men det stela leendet tolkades förmodligen snarare som en grimas, för hon blev irriterad. ”Sluta upp med det där och gå och lek en stund. Jag är tillbaka om en timme eller två.” ”Men …” ”Men och men”, härmade hon. ”Försök hitta på något istället. Jag har fått nog av dina fantasier”, sa hon och stängde barskt dörren efter sig. Så fort han hörde modern dra igång utombordaren nere

9

i båten sprang han mot ytterdörren och slet upp den med all kraft han hade i sina spensliga armar. Han visste att han behövde försprånget. Det var hans enda chans att undkomma. Han sprang fortare än någonsin tidigare. Han snubblade på en trädrot som stack upp ur gräset och ramlade framstupa. Han hörde hur hon skrattade bakom honom. Det skrämde honom så vansinnigt. Han reste sig upp. Hjärtat bultade hårt och gjorde honom yr. Han hörde hur hon närmade sig. Hans ben tappade farten och han kände hur hela hans kropp verkade ge upp. Tårarna brände innanför ögonlocken. Han ville inte. Han måste springa fortare, ännu fortare. Avståndet växte mellan dem. Trädkojan. Snabbt började han klättra uppför repstegen. Första steget kändes ostadigt. Repstegen gungade fram och tillbaka. Han hörde henne närma sig och trampade igenom andra steget. För en stund tappade han balansen och hon skrattade till strax bakom honom. Han sträckte armarna så högt han kunde upp efter repstegen och tog ett rejält kliv. Plötsligt kände han hur hans tröja stramade åt kring kroppen och hörde ljudet av tyg som slets sönder. Vinden smekte hans rygg när han föll mot marken. Trädrötterna mötte honom när han landade, marken var hård och ojämn. I nästa sekund var hon över honom. Hennes ögon var mörka.

10

”Akta dig noga …”, sa hon med en röst som fick honom att rysa. ”Du borde ha lärt dig.” Medan han låg där såg han fotbollen. Lädret hade torkat i solen och det var knappt någon luft kvar i den. Han fokuserade på bollen. Hur skulle den se ut när den var full av luft? Han kände hur hon rörde vid hans kropp, men tvingade sig att fokusera på bollen. Det skulle snart vara över för den här gången. När hon använde Polaroidkameran blundade han. Den surrade lågt varje gång. Han vågade inte röra sig. På avstånd kunde han höra en båt passera. Han låg kvar med slutna ögon. ”Var glad att du slapp stryk”, sa hon. Han satte sig långsamt upp. Knäppte skärpet. Idag skulle han inte krångla. Han skulle inte berätta för mor, för hon skulle ändå inte tro honom. Han drog bort smuts ur håret.

11

JAZZKATTEN En fristående efterföljare i serien om Skärgårdsmorden

Det var tungt att släpa kroppen till den mjukare marken där tjälen ännu inte hade fått fäste. Mannen var slapp, men inte död ännu. Det gick snabbt att skotta. Det enda som hördes var metallbladet på spaden som grävde sig ner i den delvis frusna sanden, och mannens ytliga andetag. Cigaretten som tändes gav ett vackert rödskimrande ljus som avtog efter en stund då glöden släppte taget för att sakta fjäderlätt dala ner mot marken och slockna. Det påminde om eldflugorna som nattetid hade svärmat kring bergsskrevan. Det hade varit ett skådespel som ingett lugn. Det var också där, i bergsskrevan, som tryggheten och sömnen hade brukat komma förr. Mannen som låg på marken levde fortfarande. Men varje andetag var en kamp och snart, mycket snart, skulle det vara över. Kampen om luft skulle ta slut samtidigt som något annat skulle påbörjas.

315

”Nervkittlande, obehaglig och med starkt driv. En lysande kriminaldebut.”

»Han sprang fortare än någonsin tidigare. Han snubblade på en trädrot som stack upp ur gräset och ramlade framstupa. Han hörde hur hon skrattade bakom honom. Det skrämde honom så vansinnigt. Han reste sig upp. Hjärtat bultade hårt och gjorde honom yr. Han hörde hur hon närmade sig. Hans ben tappade farten och han kände hur hela hans kropp verkade ge upp. Tårarna brände innanför ögonlocken. Han ville inte. Han måste springa fortare, ännu fortare.«

LOUISE BJÖRNLUND har arbetat som journalist men är nu en etablerad författare som framgångsrikt givit ut flera pedagogiska barnböcker. Hon har alltid fascinerats av spänningslitteratur och hur man skapar spännande berättelser med unika intriger. Vilket hon lyckas med i Marionetten. Nu debuterar hon som deckarförfattare med Marionetten som hyllas i media. ”Ett starkt avtramp i deckargenren, det är ruskigt, spännande och förbaskat bra! En bladvändare av rang!” VILLIVONKASBOOKS ”Med en ordentlig twist i inledningen fortsätter Louise Björnlund att få läsaren att rysa igenom debutromanen Marionetten. En kriminalroman som skakar skärgårdslivet TINA EKLUND ALLTOMDALARÖ.SE i grunden.”

KRIMINALROMAN

MARIONETTEN

En psykologisk kriminalroman där en ung man hittas mördad och lemlästad på en skärgårdsö. Skärgårdsguiden Kina Bergsmed involveras i polisens jakt på gärningsmannen och kommissarie Ewald Wermelin och Ulrika Bigård påminns om ett ouppklarat fall i England. En roman om ett brott där svaren sträcker sig decennier bakåt i tiden. Marionetten är Louise Björnlunds debutroman om skärgårdsguiden Kina Bergsmed som involveras i kommissarie Ulrika Bigårds och Ewald Wermelins arbete med att lösa mord i skärgårdsmiljö.

TIDNINGEN SKÄRGÅRDEN

MARIONETTEN