9789140696847

Perspektiv på historien Plus

Perspektiv på historien Plus Perspektiv på historien Plus är ett läromedel i första hand tänkt för gymnasieskolans kurs 1b. Stor vikt har lagts vid att ge boken rikligt med pedagogiskt material i form av uppgifter och övningar. I denna nya upplaga har kronologin dragits fram till idag, den globala inramningen blivit tydligare och den genushistoriska tråden stärkts. Dessutom har en serie analyserande uppslag lagts till där grundläggande problemställningar i historien diskuteras utifrån skilda perspektiv och tolkningar.

Hans Nyström Lars Nyström Örjan Nyström

Boken är skriven av Hans Nyström, Lars Nyström och Örjan Nyström.

Författargruppen har tillsammans lång erfarenhet av undervisning på gymnasie­ skola och universitet. De är även författare till flera historiska fackböcker.

Serien Perspektiv på historien finns för alla historieämnets kurser. För kurs 1b finns även Perspektiv på historien 1b.

Grundstrukturen är samma i de båda böckerna men i jämförelse har Perspektiv på historien Plus en fylligare kronologisk framställning från äldre tider till idag.

I serien ingår även Perspektiv på historien 50p (för kurs 1a1), Perspektiv på historien 2-3 Historiebruk och historievetenskap (för kurs 2 och 3), Perspektiv på historien – Kulturhistoria (för kurs 2b) samt temaboken Perspektiv på historien - Socialhistoria.

ISBN 978-91-40-69684-7

9

789140 696847

Hans Nyström Lars Nyström Örjan Nyström

Perspektiv Plus på historien

Innehåll

Vägar till historien Källövning: Historia på film Källövning: Historiebruk på bild

Källkritik

9 16 17

Antiken 51 Grekernas värld Det romerska riket Kapitlet i korthet

52 63 75

Källövning: Antikt klotter Källövning: Mytilenedebatten

76 78

19

Källövning: Rapportering från oroshärdar 27 Källövning: Grimberg och Gustav Vasas äventyr i Dalarna 28

Forntiden 31 De första människorna 32 De första högkulturerna 37 Kapitlet i korthet 45 Analys – Olika perspektiv och tolkningar.

Historiebruk: Var det bättre på stenåldern? 46 Källövning: Två bronsåldersmänniskor 48 Källövning: Hammurabis lag 49

Medeltiden 81 Äldre medeltid 82 Feodalismen 86 Högmedeltiden 94 Senmedeltiden 103 Nordisk medeltid 110 Kapitlet i korthet 118 Analys – Då-nu-sedan. Olika perspektiv och tolkningar: Var finns kvinnorna?

120 Analys – Kontinuitet och förändring.

Då-nu-sedan: Tjänster och gentjänster 122 Källövning: Religionsskifte i Skandinavien 124 Källövning: Arboga stads dombok 1471 125 Källövning: Digerdöden 126

5

Nya tider, nya världar

129

Europa upptäcker världen 130 Renässans och reformation 139 Kungligt envälde och krig 146 De nya stormakterna 154 Sverige blir ett enat rike 164 Stormaktstiden 170 Kapitlet i korthet 184 Analys – Kontinuitet och förändring. Orsakverkan: Giftermål och familj förr och nu 186 Källövning: Columbus brev 188 Källövning: Posten 190 Källövning: Sägner om Karl XII 191

Ideologier och nationalism

De politiska ideologierna 262 Reformister, revolutionärer och reaktionärer 267 Nationalismen 276 Sverige inför den nya tiden 285 Lika rättigheter – också för kvinnorna?

296 Kapitlet i korthet 306 Källövning: Äktenskap och kärlek 308 Källövning: Att gjuta en nation 309 Källövning: Det kommunistiska manifestet 310

Imperialismens epok Revolutionernas tidevarv

193

Världen binds samman 194 Maktkampen under 1700-talet 199 Upplysningen 203 Den amerikanska revolutionen 208 Den franska revolutionen 211 Napoleontiden 219 Den industriella revolutionen 226 Frihetstiden 235 Sverige under revolutionernas tid 243 Kapitlet i korthet 250 Analys – Långa linjer. Olika perspektiv och tolkningar: Varför Europa?

252 Källövning: Vad är upplysning?

256 Källövning: »Deklarationen om människans och medborgarens rättigheter« 257 Källövning: Gustav III och bruket av historia 258 Källövning: Den industriella revolutionen i siffror 259 6

261

313

Den andra industriella revolutionen 314 Folkomflyttning och demokratiska reformer 320 Imperialismen 325 Första världskriget 337 Den ryska revolutionen 348 Sverige blir ett industriland 354 Folkrörelserna 359 Det demokratiska genombrottet 364 Kapitlet i korthet 376 Analys – Historiebruk. Aktör-struktur: Vem bar skulden till första världskriget?

378 Analys – Långa linjer. Olika perspektiv och tolkningar: Imperialismens följder 380 Källövning: Imperialismen under debatt 382 Källövning: Strejker och strejkbryteri 383 Källövning: Kvinnlig rösträtt 384 Källövning: En utvandrare ger tillbaka 385

Från krig till krig

387

En världsekonomi i obalans 388 Sovjet från Lenin till Stalin 396 Demokrati och diktatur i Europa 402 Mot ett nytt världskrig 411 Andra världskriget 417 Förintelsen 428 Sverige under mellankrigstiden 435 Norden under andra världskriget 445 Kapitlet i korthet 454 Analys – Orsak-verkan. Historiebruk: Vägen till världskrig 456 Analys – Historiebruk. Olika perspektiv och tolkningar: Steriliseringarna och folkhemmet 458 Källövning: Folkomröstning 460 Källövning: »Hårda tider« 461 Källövning: Historia i valkampen 462 Källövning: »Lebensraum«– från Hitlers bordssamtal 1941–42 463 Källövning: GULAG 464 Källövning: Sanning och propaganda 466 Källövning: Dödsoffer i första och andra världskriget – en jämförelse 467

Kallt krig och kolonial frigörelse

469

Det kalla kriget 470 Välstånd och tillväxt i västvärlden 483 Länder och politik i västvärlden 491 Östeuropa under kommunismen 499 Revolutioner och frihetskamp i Syd 507 En värld i kris och omvandling 522 1989 530 Det svenska välfärdssamhället växer fram 537 Välfärdssamhället i kris och omvandling 545 Kapitlet i korthet 554 Analys – Historiebruk, Olika perspektiv och tolkningar: Folkhemmet tur och retur 556 Källövning: Ett land, två folk 558 Källövning: Att försvara rasförtryck 560 Källövning: Folkpartistisk valaffisch från 1948 562 Källövning: Sexuell frigörelse 563

Mot en ny världsordning Världen efter 1989 Mot en multipolär värld Historien går vidare Analys – Långa linjer. Olika historiska förklaringar: Varför är det så oroligt i Mellanöstern?

Analys – Då-nu-sedan. Historiebruk: Hållbar utveckling?

565 566 573 582

588 592

Register 594 Bildförteckning 598

7

Medeltiden Perioden mellan åren 500 och 1500 brukar kallas medeltiden. Ordet började användas på 1500-talet bland författare och filosofer som uppfattade de tusen åren efter det västromerska rikets fall som en dyster och ointressant parentes i historien. Det var en »mellantid«, då människorna levde i primitiv okunnighet, tyckte de. Själva ville de återuppliva kultur och vetenskap från antiken, den epok som de ansåg vara mänsklighetens guldålder.

Dagens historiker ger en mera nyanserad bild av medeltiden. De brukar påpeka att traditionerna från grekisk kultur och romersk statskonst under hela perioden levde vidare i det östromerska riket, som hade sitt centrum i Konstantinopel. Också araberna anknöt till det antika arvet när de byggde upp sin civilisation, som blomstrade just under den epok som vi kallar medeltiden.

Men också ur ett västeuropeiskt perspektiv är bilden av den »mörka« medeltiden missvisande. Den passar till viss del som beskrivning av den situation som gällde under äldre medeltid (500–1000). Men under högmedeltiden (1000–1300) skedde stora framsteg, inom både jordbruk och handel. Befolkningen ökade och kulturen utvecklades. Många av dessa framsteg blev bestående också under senmedeltiden (1300–1500), även om Europa då drabbades av svåra kriser i spåren efter digerdödens härjningar.

81

Äldre medeltid Allt sedan jordbrukets uppkomst hade de rikaste samhällena i Eurasien växt fram i ett bälte från Medelhavet och österut över Asien till Kina. Under Romarriket var Europa hemort för det mäktigaste imperiet på jorden. När det föll samman försköts den politiska och ekonomiska tyngdpunkten österut. Under 600- och 700-talen spred det arabiska folket sin makt och sin nya religion, Islam, över ett enormt landområde. Längre österut upplevde samtidigt det kinesiska väldet en blomstring. Europa var vid denna tid en efterbliven avkrok, plågad av krig och oroligheter. Att denna världsdel så småningom skulle bli världens centrum var det inte mycket som talade för.

Folkvandringarna

På detta sätt brukar man framställa de viktigaste folkvandringarna. Från det inre av Asien inleddes den så kallade »hunnerstormen« i slutet av 300-talet vilket satte andra folk i rörelse. Dagens forskare betonar dock att det ofta bara var mindre krigarföljden som rörde sig. På många punkter är våra kunskaper om folkvandringarna mycket osäkra.

82

Medeltiden

I slutet av det föregående kapitlet såg vi hur Romarrikets nedgång drevs på av olika krigarfolk som från 400 talet rörde sig in över gränserna: hunner, vandaler, goter. Dessa så kallade folkvandringar satte i början av medeltiden sin prägel på Europa och berörde väldiga områden.

Av beteckningen »folkvandringar« kan man få intrycket att stora människomassor befann sig i rörelse. Men en samtida källa berättar att alla östgoterna vid ett tillfälle var inneslutna i den norditalienska staden Pavia, och då kan de inte ha varit särskilt många. De »folk« som rörde sig från den ena delen av kontinenten till den andra tycks ofta ha bestått av krigarskaror, som med sina familjer drog plundrande fram tills de funnit ett område att härska över. Efter bara några generationer hade de smält samman med den lokala befolkningen.

För de folkgrupper som inte flyttade sig så långt var situationen annorlunda. Det gäller frankerna, som tågade in i den romerska provinsen Gallien, och angelsaxarna, som koloniserade Britannien från gamla bosättningar vid den tyska och danska nordsjökusten. Här handlade det mera om en gradvis spridning till nya områden. Man stod hela tiden i kontakt med sitt ursprungsområde och fick förstärkning där­ ifrån. Därför satte dessa folkomflyttningar mera varaktiga spår.

Detsamma gäller de slaviska stammarnas invandring i östra Europa vid samma tid.

Germanfolken framställs ofta som råa barbarer som krossade vad romarna

hade byggt upp. Det är en felaktig bild. De germanska kungarna var ofta påverkade av den antika civilisationen och försökte upprätthålla dess traditioner. Vanligen bekände de sig också till den kristna tron. Ändå blev resultatet av de ständiga krigen att samhällsstrukturen som romarriket hade lämnat efter sig så småningom vittrade ner. Rikedom uppstod under dessa oroliga århundraden främst genom plundring. Olika typer av krigsföretag pågick nästan hela tiden. Kungar och hövdingar fördelade det erövrade bytet bland sina vapenkamrater och gav presenter till andra som det gällde att hålla sig väl med. Om man ställdes inför en starkare fiende kunde man köpa sig fri med gåvor som ibland förvandlades till årliga tributer. Det var ett slags rövarekonomi som baserade sig på militär styrka.

Samtidigt utsattes människorna också för andra prövningar. Under 400–600-talen inträffade en klimatförsämring som gjorde att jordbrukets avkastning minskade. Dessutom svepte pesten fram över delar av kontinenten under 500-talets senare del. Beräkningar tyder på att folkmängden gick tillbaka med åtminstone en fjärdedel.

Sammanfattningsvis fanns alltså flera orsaker till den nedgång som drabbade Europa under folkvandringstiden. Man har talat om »de mörka århundradena«, inte bara med hänsyn till de olyckor som då drabbade människorna, utan också därför att det historiska källmaterialet från den här tiden är så magert. I de samhällen som uppstod på romarrikets ruiner hade skriften en svag ställning och användes nästan bara inom kyrkan. Inte ens kungarna kunde läsa eller skriva. Även handeln och stadslivet gick tillbaka. De städer som levde vidare fungerade mest som administrativa centra för kungamakten eller kyrkan och fick ekonomiskt en lantlig prägel: boskapen betade bland ruinerna efter de historiska monumenten. Stormännen var bosatta på sina lantegendomar och täckte det mesta av sina behov genom produktionen där.

Denna bild ur en handskrift från 1000-talet visar hur en germansk kung krönes. De germanska kungarna var framför allt sitt folks ledare i krig. Detta avspeglar sig i bilden, där den nye kungen lyfts upp på en sköld. Kröningsceremonin är samtidigt ett uttryck för inflytandet från senromersk tid då kronan blev en sym­­bol för att kungen var utsedd av Gud.

Konstantinopel och arabvärlden Under dessa förutsättningar försköts istället tyngdpunkten i Medelhavsvärlden söder- och österut, mot de östromerska och arabiska väldena.

Det östromerska riket hade klarat sig ganska lindrigt under folkvandringstiden. Där fanns fortfarande ett livskraftigt jordbruk och stora städer.

I kejsarstaden Konstantinopel, med sina förgyllda kupoler och ståtliga palats, levde en halv miljon invånare.

Också i Arabien fanns det sedan gammalt en stadskultur som byggde sin rikedom på förbindelser med högkulturerna i Indien och Kina. I ett Äldre medeltid

83

Rom Córdoba

Samarkand

Konstantinopel

Sevilla Chang’an

Det arabiska väldet vid Muhammeds död 632

Luoyang

Medina Mekka

Erövringar 632–656 Erövringar 656–715 Bysantinska riket Kina Sidenvägen Handelsväg över Indiska Oceanen

Vad som gör denna kinesiska tekruka intressant är att den återfanns i Kenya på Afrikas östkust. Troligen fördes den dit av arabiska handels­ män som en del av monsunhandeln på Indiska oceanen.

84

Medeltiden

I N DI S K A OCEAN EN

glest nätverk av oaser på de väldiga ökenvidderna bodde ett nomadfolk, beduinerna, som bedrev boskapsskötsel, handel och tjänstgjorde som soldater i krig. Under 500-talet tog de kontroll över karavanhandeln österut.

Till en av dessa stammar hörde Muhammed. I början av 600-talet framträdde han som profet vid beduinernas helgedom i Mekka. Han manade människorna att ta avstånd från sin månggudadyrkan och ansluta sig till islam, en ny religion som han själv lade grunden till. Den var strängt monoteistisk och knöt an till både judendom och kristendom. Men framför allt byggde den på profetens egna uppenbarelser. De som övergick till den nya läran kom att kallas muslimer. Muhammed motarbetades av beduinhövdingarna i Mekka och var tvungen att fly till Medina längre norrut men kunde snart återvända som segrare i spetsen för sina anhängare.

Under islams fana enades folken på den arabiska halvön. Med vapnens hjälp spred de den nya läran över Västasien och Nordafrika. På hundra år lade araberna under sig ett område som sträckte sig från Spanien och Marocko i väster till floden Indus i öster.

Det arabiska väldet utvecklades till en blomstrande civilisation. Jorden i torra öknar förvandlades med hjälp av sinnrika bevattningsanläggningar till bördig åkermark. Handelslederna från tre kontinenter strålade samman i arabernas välde, vilket gjorde dem till det ledande handelsfolket i världen. Längs varornas vägar förmedlades också kulturella impulser, som araberna smälte om och vidareutvecklade. Särskilt viktigt var att man studerade och tolkade den grekiska filosofins verk, t.ex. Aristoteles, under en tid då dessa var bortglömda i Västeuropa. Resultatet av denna lärda möda förmedlades sedan tillbaka, bland annat via Spanien, där de kristna och muslimska kulturområdena möttes.

Längst bort i öster kom araberna också i direktkontakt med Kina som upplevde ett uppsving under Tang-dynastin 618-907 . Det var nu upptäckter som porslinet, krutet och blocktryckningen ägde rum. Politiskt rådde

fred och stabilitet runt det väldiga riket: man brukar tala om ”den kinesiska freden”. Detta gynnade handeln, inte minst längs sidenvägen. Också monsuntrafiken på Indiska oceanen växte i omfattning. Här ledde en av de viktigaste handelslederna in i Röda havet, till arabernas kärnområde strax intill sydöstra Medelhavet.

En ny kulturgräns En viktig konsekvens av det arabiska väldets expansion var att Medelhavet, som under hela antiken bundit samman riken och kulturer, förvandlades till en kulturgräns. Norr om havet var man kristna, i söder muslimer. Här föddes ett frö till tanken på området i norr som en särskild världsdel, Europa, skild från den muslimska kultursfären. Förbindelserna söder- och österut skars inte helt av, men flödet av varor och idéer mellan Europa och resten av världen begränsades. Araberna behärskade Mellanöstern, där impulserna från civilisationer som den persiska, indiska och kinesiska mötte Medelhavet. Europa blev en isolerad utkant i världen, ständigt söndertrasat av krig och plundringståg.

En viss återhämning skedde i slutet av 700-talet, då frankernas kung Karl den store lyckades bygga upp ett rike som omfattade stora delar av Västeuropa. Han lät sig till och med krönas till kejsare av påven i Rom. Men efter hans död bröts även detta rike samman och när vikingar från Norden sedan började härja kring Europas kuster fanns ingen kraft nog att göra samlat motstånd.

Också senare under Medeltiden förekom plundringståg och invasionsförsök. Så sent som på 1200-talet byggde ryttarfolket mongolerna från inre Asien ett enormt rike som sträckte sig från Ryssland till Kina. Västeuropa lyckades emellertid stå emot. Detta var ett uttryck för att situationen där till sist stabiliserats. En ny samhällsordning hade vuxit fram: den feodala.

Det är den som vi nu ska bekanta oss med.

Frågor på texten 1. Vad var folkvandringstiden? Vilka konsekvenser fick den för samhället i Västeuropa?

2. Konstantinopel, Muhammed och Karl den store var alla viktiga under äldre medeltid. Hur? 3. Araberna var på flera sätt viktiga som kulturfolk. Ge exempel!

Diskutera och analysera 4. Äldre medeltiden har beskrivits som en mörk parentes i historien. På vad sätt är denna beskrivning perspektivbunden? Kan du ge andra exempel på hur vår utgångspunkt som västeuropéer påverkar bilden av det förflutna?

En bronsstatyett från 800-talet som man tror visar hur Karl den store såg ut. Han lär ha varit en kraftigt byggd man med ovanligt ljus röst.

5. Den arabiska expansionen var också viktig för tanken på Europa som ett kulturområde. Förklara!

Ta reda på 6. Silverbibeln och göticismen är två exempel på företeelser där folkvandringstiden kan kopplas samman med Sveriges historia. Hur? 7. Ett exempel på hur historien sätter spår är genom språket. Undersök det engelska språkets historia från dess uppkomst under folkvandringstiden och in på medeltiden. Med vilka folk och språk har det kommit i kontakt? Hur har det påverkat exempelvis ordförrådet?

Ge exempel! Vad har hänt med de keltiska språk som tidigare talades på de brittiska öarna?

Äldre medeltid

85

Analys: Då-nu-sedan. Olika perspektiv och tolkningar.

Var finns kvinnorna?

Var finns kvinnorna i den äldre historien? Hur såg deras villkor ut och hur påverkade de samhället? Det är frågor som pockar på svar i vår tid av växande krav på jämställdhet.

I de flesta historiska skildringar är det de stora männen som dominerar, medan hela den kvinnliga delen av befolkningen knappt nämns alls. Ett sätt att åtgärda detta är att lyfta fram de kvinnor som trots alla hinder ändå lyckades nå en framstående ställning. Flera sådana kvinnor presenteras i denna bok, drottningar som Margareta eller Kristina, religiösa frontfigurer som den heliga Birgitta eller ledare i krig som Jeanne d’Arc. Men det finns ett problem med det sättet att göra historieskrivningen mer jämställd. Att göra för stor sak av enstaka kvinnor som i vissa situationer kunde få en framskjuten position kan ge en falsk bild av förhållandena mellan könen. Det riskerar att skymma det grundläggande mönstret, den rådande könsmaktsordningen. Såväl under medeltiden som senare var kvinnorna generellt sett underordnade männen, och vad kvinnor gjorde ansågs mindre värt. Nästan alla personer med framstående positioner i samhället var män.

Ett annat sätt att ge kvinnorna en mer rättmätig plats i historieskrivningen handlar inte så mycket om att lyfta fram enstaka kvinnor med makt. Istället handlar det om att skildra och diskutera det grundläggande förhållandet mellan man och kvinna genom historien, något som brukar kallas för genushistoria.

Studerar vi med denna utgångspunkt det äldre samhället ser vi att det var uppdelat i sfärer med olika spelregler, förhållningssätt och maktförhållanden. En grundläggande sådan uppdelning kan göras mellan offentlighetens sfär, där de som styr och ställer i samhället uppträder, och hushållets sfär, som är scenen för människornas vardagsliv. Till såväl medeltidens som senare tiders könsmaktordning hör att kvinnorna generellt varit utestängda från

120

Medeltiden

offentlighetens sfär. Men det betyder inte att kvinnorna var maktlösa i samhällets som helhet, eller att deras insatser var mindre betydelsefulla. Flyttar vi oss till hushållets sfär ser det nämligen lite annorlunda ut, inte minst under medeltiden.

I flera medeltida bilder ser vi hur kvinnan är avbildad med en nyckelknippa fästad vi kjolfållen. Tolkningen ligger nära till hands att hon hade ansvaret för hushållets förråd, och som sådan besatt en maktställning i vardagen som ofta undgått de historiker som haft sin uppmärksamhet riktad mot offentligheten. Detta återspeglas intressant nog också genom arkeologiska lämningar där kvinnor oftare än män haft nycklar med sig in i döden.

I medeltidens bonde- och hantverkshem var hushållet en produktionsenhet där alla familjemedlemmar måste delta i arbetet. Hur sysslorna fördelades var strikt könsbundet. På kvinnornas lott föll inte bara husets göromål, såsom att baka, brygga, spinna, väva, sy och laga mat och ta hand om barn, sjuka och gamla. Också mycket av jordbruksarbetet föll på hennes ansvar. Hon hade hand om korna, gav dem foder, mjölkade dem och framställde ost och smör, och skötte även får, grisar, höns och ankor (dragdjuren var däremot mannens domän). Hon ansvarade för trädgårdens kålgård och vid såväl höoch sädesskörd måste såväl kvinnor som barn delta (medan det var mannens uppgift att plöja). Slakt var ett gränsfall, och här kunde sederna vara mycket detaljerade: mannen tog hand om köttet, kvinnan ansvarade för blod och korv. I städernas hantverk var hustrun vanligen sedan barnsben upplärd i yrket.

Hon deltog i arbetet och måste kunna ta över helt och hållet när mannen dog eller var frånvarande.

Den rådande arbetsfördelningen var alltså i vissa fall flexibel. Men den patriarkaliska könsmaktsordningen tog sig uttryck i att den bara kunde ruckas på

i en riktning: kvinnan kunde ta över mannen sysslor, men mannen kunde inte ta över kvinnans annat än i yttersta nödfall. För en man var det ovärdigt och skamligt att exempelvis mjölka korna eller utfodra hönsen.

Att driva en bondgård eller hantverksverkstad utan kvinnor i hushållet var således helt omöjligt.

Att kvinnorna likväl varit osynliga i historieskrivningen bottnar i att den nästan uteslutande uppehållit sig i den offentliga sfär där kvinnorna normalt var utestängda, medan hushållssfären förblivit relativt osynlig i historieböckerna.

Ett problem för historiker som velat bryta detta mönster är att de har rikliga källor till det offentliga livet, men mindre att stödja sig på om de vill skildra människors vardag. Särskilt svårt är det förstås att analysera förändringar. En fråga som ofta kommit upp är om kvinnans villkor förbättrades eller försämrades under medeltidens lopp och i övergången till den nya tiden. Ledde exempelvis kristnandet till att kvinnornas ställning förstärktes? Betydde 1500talets reformation till att den försvagades? Där har olika forskare kommit fram till olika slutsatser, eller fått nöja sig med att svara »både och«.

En sak som är slående är hur seg den arbetsfördelning är, som vi sett formades i det medeltida samhället. Tvärs igenom historiens alla skiftningar och stormar har den levt vidare, om än i ändrade former. I tanke och ord kan vi avvisa att vissa sysslor skulle vara kvinnliga och andra manliga, och att de »manliga« verksamhetsområdena skulle vara viktigare än de »kvinnliga«. Men i praktiken lever resterna av en urgammal arbetsfördelning mellan

1. Förklara följande begrepp a) könsmaktsordning, b) genushistoria, c) offentlig sfär, d) hushållssfär.

2. Den könsmaktsordningen där männen styr har två utmärkande drag – vilka?

Medeltida slåtter. Männen slår gräset med lie och kvinnorna räfsar ihop det. En bild från svenskt 1900-tal skulle visa samma arbetsfördelning. Föreställningar om vilka arbeten som är manliga respektive kvinnliga har varit extremt seg­ livade genom historien.

könen kvar än idag. Det är ett exempel på hur vissa historiskt framvuxna föreställningar och förhållanden går på djupet i samhället, och inte ändras så lätt genom enkla politiska beslut eller nya idéer.

En avgörande förändring har dock skett: vi tror inte längre att den traditionella arbetsfördelningen mellan könen beror på biologiska skillnader. Den kommer därmed inte nödvändigtvis att bestå.

4. Ge exempel på rester av den urgamla arbetsfördelningen mellan män och kvinnor som finns i dagens samhälle. Resonera också kring hur du tror arbetsfördelningen kommer att se ut i framtiden.

3. I texten redovisas två olika sätt att stärka kvinnornas plats i historieskrivningen. Diskutera fördelar och nackdelar med de olika metoderna.

Analys

121

Analys: Kontinuitet och förändring. Då-nu-sedan.

Tjänster och gentjänster I samhällskunskapen beskrivs olika sätt att styra ett samhälle. Demokrati och diktatur, envälde och adelsvälde, oligarki och tyranni – sådana system har avlöst varandra genom tiderna. Men tittar man närmare på hur de fungerat finns det en underliggande ordning som återkommer som ett informellt komplement till den formella statsordningen, nämligen olika former av klientsystem.

Det finns en engelsk term som uttrycker ett ideal för hur samhället bör styras – the rule of law. Vad man får göra i samhället ska bestämmas av lagar och staten ska vara stark nog att upprätthålla dem överallt i samhället. Lagarna ska tillämpas på ett opartiskt sätt av en omutlig ämbetsmannakår, poliser och domstolar. Ingen ska vare sig gynnas eller missgynnas. Alla medborgare ska ha lika rättigheter och skyldigheter under lagen.

Men ideal är en sak – verkligheten en annan.

Inget samhälle i historien har styrts helt och hållet under the rule of law, och de flesta har befunnit sig långt från det idealet.

Vad gör man då om man inte kan lita på lag och medborgerliga rättigheter? Jo, då får man söka sig andra vägar att uppnå säkerhet till liv och lem, lösa problem eller förbättra sina villkor. Då blir personliga förbindelser avgörande för framgång. Först söker man kanske stöd hos de närmaste – familjen, släkten eller byn. Men för det mesta krävs det kontakter högre upp i samhället, hos rikare och mäktigare personer, som i sin tur har goda kontakter med de styrande ännu högre upp. Men de kräver trohet, lojalitet och tjänster i gengäld. Det är så klientsystemet byggs upp: den svagare försätter sig i skuld hos den starkare, och ju fler sådana klienter en herreman har, desto mäktigare blir han.

I romarriket var alla mer eller mindre invävda i sådana personliga beroendeförhållanden till en patronus (av latinets pater = fader). En vardaglig scen i Rom var hur klienterna på morgonen samlades utanför någon mäktig mans hus för att be om

122

Medeltiden

hjälp med det ena eller andra, och ibland kunde man få se hur en sådan patronus vandrade genom gatorna med ett följe av klienter för att visa upp sin makt.

Medeltidens vasallsystem byggde på samma princip om tjänster och gentjänster inom hierarkin av vasaller, med kungen i toppen. Men också i det medeltida bysamhällets värld utvecklades klientsystem. Närhelst bönderna måste ha med överheten att göra, antingen det nu handlade om rättstvister eller om att skaffa sig någon förmån, så beträdde de farlig mark där de kunde råka illa ut. De behövde stöd, en mellanhand som kunde läsa och skriva och hade värdefulla kontakter. Ur det behovet växte lokala »bypampar« fram, som byborna var beroende av som förbindelselänk med »storsamhället«. I en berömd bok om den medeltida byn Montaillou berättar exempelvis den franske historikern Le Roy Ladurie om bröderna Clergue, som i kraft av sina positioner som kyrkoherde och godsförvaltare kände både den lokale adelsmannen och biskopen och blev en slags mäklare mellan byn och makthavarna. Systemet höll samman hög och låg i samhället, men vittrade sönder då en religiös kättarrörelse bredde ut sig i trakten och inkvisitionen grep in för att återställa ordningen. Nu bröt byborna sin trohetsed, och huset Clergue förlorade sitt stöd hos greven och biskopen.

Bilden av det medeltida klientsystemet leder tankarna till uppkomsten av maffian i Syditalien flera hundra år senare. Också den växte fram ur ett slags klientsystem. Sedan 1500-talet lydde denna landsända under Spanien. Men statsmakten var svag och avlägsen och utan folklig förankring. Ordning och skatteuppbörd var delegerad till hårdhänta och självsvåldiga baroner i städerna. Här fanns ett utrymme för samma slag av lokala makthavare som i medeltidens Montaillou. I byarna fanns överallt någon lokal fixare som med hjälp av personliga förbindelser kunde lösa problem, ordna förmåner, mäkla fred och erbjuda skydd, om nödvändigt med våld.

Deras makt byggde på att bybornas var obrottsligt

I inledningsscen till filmen Gudfadern 1 (1972) närmar sig flera ur grannskapets italienska invånare maffiabossen för att be om tjänster och beskydd. Liknande system av tjänster och gentjänster och patroner och klienter finner vi i en mängd samhällen genom historien.

lojala och höll tyst när samhällets formella överhet – skatteindrivare, poliser och domstolar – försökte ta kontroll över lokalsamhället. På så sätt växte maffian fram som en slags informell samhällsordning inuti den formella.

Att maffiasystem sedan återuppstod bland de europeiska migranterna i USA är inte konstigt.

Också där handlade det ju om att man i brist på tilltro till överheten hellre förlitade sig på personliga band till inflytelserika landsmän än på the rule of law.

Liknande tendenser möter man idag i de förortsområden i Europa där invandrare försatts i ett tillstånd av socialt utanförskap. Också i spåren av avkolonise-

ringen, där starka offentliga institutioner saknades då kolonialmakten störtades, har klientsystem vuxit fram, byggda på tjänster och gentjänster, kedjor av personliga beroendeförhållanden eller stam- och klanlojaliteter.

Vi talar ofta om klientsystem som ett utslag av korruption, men samtidigt har de djupa historiska rötter. I inget samhälle i historien har det helt och hållet saknats en informell ordning, byggd på en hierarki av personliga beroendeförhålladen, tjänster och gentjänster.

Nog finns det inslag av sådant också hos oss!

1. Vad är ett klientsystem? Ge exempel ur historien.

4. Tjänster och gentjänster är ett exempel på kontinuitet genom historien. Resonera kring vilka skillnader som likväl finns mellan olika tider och samhällssystem.

Fundera också över möjliga scenarier inför framtiden!

2. Resonera kring vilka fördelar respektive nackdelar klientsystemet har jämfört med the rule of law. Vilka är vinnare och vilka är förlorare med ett klientsystem?

3. Finns det samhällen i dagens värld där olika slag av klientsystem har stor betydelse? Finns det inslag av klientsystem också hos oss här i Sverige? Ge exempel.

Analys

123

Lika rättigheter – också för kvinnorna?

Upplysningsfilosofins tankar om allas lika värde väckte frågan varför samhället behandlade människor olika. Kritiken riktades mot slaveri, livegenskap och ståndsprivilegier – sådana ojämlikheter kunde en upplyst person inte längre försvara. På samma sätt blev också förhållandet mellan könen en omstridd fråga under 1800-talet. Borde inte kraven på lika medborgerliga rättigheter också gälla kvinnorna?

Kvinnans omyndighet Ända fram till 1800-talets slut var kvinnan omyndig och måste ha en förmyndare. Fram till giftermålet var det fadern som förde hennes talan, därefter mannen. Först som änka kunde kvinnan uppnå en mera självständig ställning och själv bestämma över sin egendom.

Att kvinnan var omyndig innebar också att hon inte själv kunde bestämma vem hon skulle gifta sig med. Sedan kristendomens införande var det visserligen ett officiellt ideal att blivande makar skulle tycka om varandra. Men i verkligheten var det ofta som i det gamla ordspråket: »Tycket kan komma sedan«.

Människornas försörjning byggde på jordegendom. Det var viktigt att denna hölls samman i bärkraftiga enheter, som kunde försörja en familj.

Varje giftermål innebar en risk för att egendomen skulle splittras – men också en möjlighet att skapa större brukningsenheter. Att gifta sig var därför en viktig ekonomisk affär, kanske den viktigaste man gjorde under livet.

Ju mer egendom som var inblandad, desto tyngre vägde ekonomiska motiv i förhållande till kärleken mellan de unga. För adeln var också giftermålen ett sätt att knyta maktpolitiska allianser mellan olika inflytelserika släkter.

Att gifta sig utom sitt stånd var otänkbart både för adelsmannen och den självägande bonden.

Den unga bruden skulle ha med sig en hemgift ur sin faders bo. Brudgummen skulle i gengäld efter den första natten överlämna en morgongåva till sin hustru – en slags livförsäkring som hon skulle leva av ifall mannen dog. Storleken på dessa gåvor bestämdes i förhandlingar mellan kvinnans och mannens släkt. Som kvinnans förmyndare förvaltade mannen hennes egendom, även om han inte fick sälja hennes arvejord utan hennes godkännande. Att kvinnan var omyndig betydde också att hon inte fick försörja sig utanför hemmet utan mannens godkännande.

I det äldre samhället var alltså kvinnorna utlämnade åt männens nåd och onåd. Det var mannen som inför samhället svarade för hushållet. En sådan ordning kallas patriarkat, vilket betyder »fadersvälde«.

Det fanns därtill en rad föreställningar om »orenhet« som förstärkte 296

Ideologier och nationalism

kvinnans underordning. Bibeln förbjöd exempelvis kvinnorna att beträda kyrkan i samband med menstruationen eller 40 dagar efter nedkomst – dubbelt så länge om hon fött en flicka. Sådana bibeltexter låg till grund för att kvinnan efter barnafödseln måste genomgå en särskild kyrktagningsceremoni för att återupptas i församlingen. Den dominerande uppfattningen bland de lärde var för övrigt att kvinnan egentligen inte bidrog till nytt liv.

Hon var bara en behållare för det frö som mannen sådde i henne. Äggcellen upptäcktes av vetenskapen först i början av 1800-talet.

Bondbröllop i slutet av 1800-talet.

Teori och praktik i det patriarkala samhället Vår beskrivning av det gamla patriarkala systemet baserar sig mest på vad kyrkan predikade och vad som stod i lagböckerna, det vill säga hur samhällets styrande kretsar ville att det skulle se ut i riket. Men livet följde förstås inte alltid de kyrkliga och juridiska recepten. Inte minst vad gäller förhållandena mellan könen kunde människorna tillämpa lokala seder som stod i strid med lagen. Sist men inte minst kunde förstås kärleken mellan två unga människor välta alla ritningar överända. I gamla sånger och dikter är detta ett vanligt tema.

Kvinnornas ställning i hushållet var ofta starkare och mer självständig än vad som framgår av de officiella bestämmelserna. Hennes arbetskraft var oundgänglig i jordbruket. På de mindre gårdarna fick man och hustru lov att dela på de flesta sysslorna, och båda måste också i viss mån arbeta utanför gården för att klara försörjningen. På större gårdar basade kvinnorna för en stor organisation av pigor och hushållerskor som höll igång det stora hushållet. I båda fall gav detta ofta en rätt stark ställning inom familjen.

Lika rättigheter – också för kvinnorna?

297

Nattfrieri på en fäbod i norra Sverige. I de lägre samhällsklasserna var umgänget mellan könen mer otvunget och inte så hårt kontrollerat. Flickorna är fullt påklädda fast timmen är sen, och har säkert väntat besök. Pojkarna bjuds på mjölk och berättar nyheter från bygden.

298

När det gäller synen på föräktenskapliga förbindelser gick kyrkans bud och folkets seder ibland isär. Folket ansåg ända in i modern tid att trolovningen – överenskommelsen mellan det blivande brudparet och deras familjer– och inte den kyrkliga vigseln, var det avgörande steget till ett äktenskapligt samliv. I delar av Sverige var det också accepterat att unga pojkar och flickor i giftasvuxen ålder gjorde nattligt besök hos varandra – det så kallade »nattfrieriet«. Att människor bestämde sig för att leva samman före vigseln, eller gifte sig först när de blivit med barn var inte ovanligt.

Samtidigt stod mycket på spel i mötet mellan man och kvinna, och det fanns ett starkt samhällsintresse att kontrollera detta möte. Familjen, släkten och dess egendom var den tidens försäkring mot sjukdom, olycka och död. Genom familjen skyddades de svaga – barn och åldringar. Eftersom inget annat skyddsnät fanns gällde det att familjen blev ekonomiskt bärkraftig. Att samhället hade ett starkt behov av att kontrollera familjebildningen visade sig genom att de som föll utanför mönstret fördömdes starkt. Skilsmässor krävde en lång och krånglig procedur ända upp i högsta instans. Ännu på 1800-talet handlade det bara om några hundra fall årligen, nästan enbart bland de rika. Homosexuella relationer var strängt förbjudna.

Utomäktenskapliga barn stred också mot familjemönstret, och dessa och deras mödrar drabbades hårt av samhällets dom. Ogifta mödrar kunde stötas ut ur sin släkt och hänvisades till de hårdaste och sämst avlönade arbetena för att klara sig. Därtill kom skammen, som nästan helt lades på den kvinnliga parten. Den ogifta modern måste göra offentlig avbön under gudstjänsten, då hon tvingades sitta på en speciell »horpall« längst ner på kvinnosidan i kyrkan. Hon fick gå fram och ta nattvarden skild från de »ärbara« kvinnorna och kunde också vara tvungen att bära en särskild huvudbonad. De »oäkta« barnen saknade arvsrätt, inte bara efter fadern utan också efter modern. Städernas hantverkare accepterade dem inte som lärlingar. Utan möjlighet att vare sig äga jord eller utöva hantverk var de liksom sina mödrar hänvisade till en skyddslös tillvaro på samhällets botten.

Sex före äktenskapet var således en stor risk och några effektiva preventivmedel var inte kända. Ibland såg de ensamma kvinnorna ingen annan utväg än att försöka dölja sin graviditet och döda sitt nyfödda barn. Rättegångar mot »barnamörderskor« var vanliga. Graviditet utanför äktenskapet var den största självmordsorsaken bland unga kvinnor.

Ideologier och nationalism

Nya tider – nya seder Hur påverkades då dessa gamla familjemönster av 1800-talets nya sätt att leva och tänka?

Den snabbt växande arbetarklassen behövde inte ta stor hänsyn till egendom och arv när de gifte sig. Men samtidigt var fattigdom och osäkerhet om försörjningen ett stort hinder för att kunna bilda familj. Följden av detta blev å ena sidan friare förhållanden mellan könen i arbetarklassen, å andra sidan att många förblev ogifta eller gifte sig sent. Detta medförde i sin tur en hög andel utomäktenskapliga barn, särskilt i städerna. Vid 1800-talets mitt beräknas i Stockholm 75 procent av kvinnorna i giftasvuxen ålder ha varit ogifta, och 45 procent av barnen föddes utom äktenskapet.

På bondens gård var kvinnans arbete med djur och trädgård, sömnad och matberedning en oundgänglig del av familjens livsuppehälle. Familjen var en produktionsenhet. I städerna däremot köpte man det mesta man behövde på varumarknaden. Där blev familjen mera en konsumtionsenhet.

Bland arbetarna var det vanligt att kvinnan arbetade borta och med sin lön bidrog till familjens uppehälle. Därigenom fick hon en friare ställning i familjen. Men samtidigt fick arbetarkvinnorna en tung arbetsbörda, eftersom huvudansvaret för hem och barn fortsatte att vila på deras skuldror.

Annorlunda var det i den nya borgerligheten. Där innebar familjens förvandling från produktions- till konsumtionsenhet att kvinnan helt för-

I 1800-talets borgerlighet var det kvinnliga umgänget begränsat till hemmiljön. Här växte det fram en ny sedvänja – kafferepet – som småningom spreds också i andra samhällsklasser. Lägg märke till tidens heminredningsmode med dess överflöd av dammsamlande textilier och prydnadsting! Till borgarhustruns viktigaste plikter hörde rollen som arbetsledare för allt det kvinnliga tjänstefolk som det krävdes för att hålla ett sådant hem i stånd.

Lika rättigheter – också för kvinnorna?

299

lorade sin roll för familjens försörjning. Samtidigt levde alla de gamla hindren för hennes arbete utom hemmet kvar. Även för den ogifta kvinnan ansågs det opassande att arbeta för andra. För ogifta kvinnor ur »finare« familj öppnades emellertid i slutet av 1800-talet en liten men socialt accepterad arbetsmarknad med yrken som folkskolelärarinna, sjuksköterska och postfröken.

Under dessa omständigheter formades en tillvaro för kvinnorna inom borgerligheten, som först innebar en lång, spänd väntan på ett »passande« giftermål. I den borgerliga familjen fick sedan den gifta kvinnan rollen som något av »hemmets ängel«. Hon hade ansvaret för hemmet och barnens fostran. Men det mesta av hemarbetet gjordes av tjänstefolk och hennes främsta uppgift som maka och moder var att vara hemmets känslomässiga centrum och moraliska förebild. Husets fru skulle forma hemmet till en värmens och omtankens tillflykt undan den kalla och hårda världen utanför. Det var mannens värld, där nyttan, penningen och konkurrensen härskade och var och en var sig själv närmast. Mot denna värld skulle den svaga och bräckliga kvinnan skyddas.

Kärlek, sexualitet och dubbelmoral Föreställningen om hemmet som de ömma känslornas hemvist gick hand i hand med en romantisering av kärleken, alltifrån det ungdomliga svärmeriet till giftermålet. I 1800-talets konst och litteratur utmålades känslorna såsom det enda som borde få inverka på föreningen mellan man och kvinna. Men ju mer det goda hemmet och den svärmiska kärleken romantiserades, desto skarpare blev kontrasten mot verkligheten, där pengar och ståndsmässighet fortsatte att spela en avgörande roll.

I borgerligheten, där man sällan kunde förlita sig på adliga anor och ärvda förmögenheter, krävdes att mannen skaffade sig en ställning i samhället i form av yrke och förmögenhet innan han gifte sig. De höga hem­ idealen fordrade stora investeringar och förmåga att avlöna tjänstefolk.

Följden blev att mannen ofta var avsevärt äldre än hustrun på borgerlighetens äktenskapsmarknad. Under tiden hölls döttrarna i de borgerliga hemmen i en noga skyddad tillvaro. Att en ung kvinna av »bättre familj« rörde sig ensam på stan eller besökte någon offentlig lokal utan beskyddande sällskap var exempelvis otänkbart. Kvinnor som gjorde detta var, eller betraktades som, prostituerade.

En kraftigt ökande prostitution var baksidan av 1800-talets romantiserade bild av kärleken och av kvinnan som den skyddade oskulden och hemmets ängel. Överallt i Europa växte en organiserad bordellverksamhet fram, där de prostituerade registrerades hos polisen och utsattes för regelbundna läkarkontroller för att man skulle upptäcka könssjukdomar som kunde spridas till kunderna. Motsvarande kontroll och anmälningsplikt av män med könssjukdomar förekom inte. Vid sidan av den organiserade prostitutionen fanns också en omfattande inofficiell könshandel, där underbe300

Ideologier och nationalism

talda fabriksarbeterskor och tjänsteflickor drygade ut sin magra lön.

Dubbelmoralen i tidens kvinno- och familjeuppfattning blev skriande.

När mannen tänkte på hem och familj drömde han om kvinnan som madonna och moder, ren och oskyldig i såväl tanke som gärning, passiv och bräcklig. Men i nästa stund längtade han till bordellen, där kvinnorna framstod som könsdjur som enbart var till för att tillfredsställa mannens köttsliga lust.

Till försvar för dubbelmoralen växte ett synsätt fram, som hävdade att mannens sexualdrift var starkare än kvinnans – ja frågan var om det fanns någon kvinnlig sexualitet alls. Överhuvudtaget präglades 1800-talets borgerliga kultur av stort pryderi och blygsel för de kroppsliga funktionerna i allmänhet och sexuallivet i synnerhet. Man satte nedhängande fransar runt stolarna för att inte de nakna stolsbenen skulle ge olämpliga associationer. Man badade med kläderna på. Att offentligt ens omnämna kroppsdelar och kroppsliga behov och funktioner utan långrandiga omskrivningar ansågs ouppfostrat. Renlighetsfostran och hygieniska föreskrifter gick långt utöver vad som kunde vara motiverat ur smittskyddssynpunkt.

Christian Kroghs målning »Albertine i polisläkarens väntrum« föreställer prostituerade som står på kö för kontroll av eventuell könssjukdom.

De myndigheter som organiserade prostitutionen var noga med att kvinnornas kunder inte skulle utsättas för några risker. Huruvida männen ifråga var bärare av smitta intresserade man sig emellertid inte för.

Steg mot ökad jämställdhet Samtidigt som de gamla könsrollerna förändrades hördes idéerna om alla människors lika värde allt mer. När den svenska lagstiftningen vid mitten av 1800-talet reformerades i liberal riktning blev det svårt att försvara bristen på likhet inför lagen.

Lika rättigheter – också för kvinnorna?

301

År 1845 fick en dotter samma arvsrätt som en son, tidigare hade hon ärvt hälften. På 1860-talet blev ogifta kvinnor myndiga och fick kommunal rösträtt om de betalade skatt. Men gifta kvinnor var fortfarande omyndiga, även om de på 1870-talet fick rätt att förfoga över sin egen inkomst. I riksdagsvalen var kvinnorna helt utestängda.

Under andra halvan av 1800-talet diskuterades kvinnans ställning allt livligare. Pjäser som Henrik Ibsens Ett dockhem och Anna Charlotta Lefflers

Vad får kvinnor arbeta med?

På 1800-talet var en mängd yrken förbjudna för kvinnor. Särskilt i mer välbärgade skikt fanns inte många försörjningsmöjligheter för en ogift kvinna.

En av dem som banade väg för ett förändrat synsätt var Elfrida André. Hon var musikaliskt begåvad och tog med stöd av fadern organistexamen 1857. Men att bli organist var, som de flesta andra statliga tjänster, förbjudet för kvinnor. Att sitta på en orgelpall och trampa och sparka på de tröga orgelpedalerna ansågs opassande och skadligt för deras graciösa hållning.

Elfrida André ansökte om särskilt tillstånd hos riksdagen, man fick nej på inrådan av ärkebiskopen.

Men hon hade också skaffat sig utbildning som telegrafist, ett annat för kvinnor förbjudet yrke. Även här vände hon sig till riksdagen. Hennes envisa ansökningar fick växande stöd av liberalerna, och 1862 låg en hel hög med motioner på den svenska riksdagens bord om att öppna en rad statliga tjänster åtminstone för de ogifta kvinnorna. Men efter lång debatt sade riksdagen nej till alla förslag utom att låta kvinnor bli organister. André blev på så vis Sveriges första kvinnliga organist.

Men hon lät sig inte nöjas. »Lättare vore att rycka en bit ur klippan än rycka från mig min idealidé: det qvin­n­liga släktets höjande«, skrev hon i ett brev. Så hon gick in med en ny ansökan till Telegrafverket 1863.

Nu blev riksdagsdebatten livlig. Riksdagsman Almqvist menade att kvinnor i en sådan känslig och ansvarsfull tjänst var en omöjlighet: »Man vet att med telegrafen avsänds underrättelser om de största hemligheter, vilka envar vid strängt ansvar är förbunden att icke uppenbara. Man känner även

302

Ideologier och nationalism

sedan gammalt vilken tung börda, vilken stor olycka en hemlighet är för en kvinna, så snart hon inte fåt yppa densamma, och att hon sällan kan emotstå naturens krav i denna del. Varför ska vi då utsätta henne för så stora obehagligheter?« Han fick stöd av riksdagsmannen och teologie doktorn Lindgren, som menade att kvinnor alltför ofta behöver ta ledigt »på grund av det förargliga sexualsystemets inflytande«. Att anställa kvinnor i statlig tjänst skulle innebära »ett lika djärvt som misslyckat försök att korrigera Vår herre«.

Till slut godtogs ändå Andrés ansökan av riksdagen, och hon kunde börja arbeta som telegrafist i Strömstad 1864. Men till slut valde hon den musikaliska banan, och blev småningom domkyrkoorganist i Göteborg. Hon blev också en av Sveriges mest framstående kompositörer. Hon dog 1929.

Sanna kvinnor visade på kvinnans underkastelse inom äktenskapet och tjänade som bränsle i debatten. Ibsen pjäs skildrade en kvinna i en borgerlig miljö, inom ett utåt sett perfekt äktenskap. Men allt är bara en fin fasad och bakom denna upplever sig den kvinnliga huvudpersonen Nora som en docka i ett dockhus. Till slut bryter hon sig loss och lämnar både man och barn. Premiären i Köpenhamn 1879 väckte en intensiv debatt i hela Norden. Många upprördes över Noras svek mot äkten­skap och familj.

Det var också i detta skede den moderna kvinnorörelsen, som senare skulle utvecklas till feminismen, började växa fram. Allt fler kvinnor framträdde som intellektuella. Inte sällan förlöjligades de. De kallades fula och okvinnliga. Oförskämdheterna bottnade bland annat i att en del av dessa kvinnor tog avstånd från ett traditionellt kvinnoideal. De klippte håret kort, rökte och gick med långa steg. De hade insett att eftersom folk lärt sig att mannen var normen, så var de tvungna att använda männens attribut för att få folk att lyssna.

Den viktigaste frågan i debatten gällde den gifta kvinnans omyndighet.

Som gift kunde kvinnan inte ingå några kontrakt eller bestämma över sitt arv – det var alltid maken som företrädde hushållet. För att få ett slut på denna orättvisa bildades 1873 Föreningen för gift kvinnas äganderätt med Sophie Adlersparre som drivande kraft – landets första »feministiska« organisation.

Men länge förblev rörelsens framgångar begränsade. Också bland de gifta kvinnorna slog många vakt om ett traditionellt äktenskapsideal. En viktig omständighet var att kvinnan i den tidens samhälle vann status och anseende genom sin man. Hade mannen ett fint yrke som exempelvis professor eller direktör, smittade detta över sig på kvinnan som i umgänget tilltalades som »professorskan« eller »direktörskan« och behandlades med en vördnad som få var beredda att avstå. På så vis var också köns- och klass­aspekter av makt sammanvävda. I huvudsak var den borgerliga kvinnan utgångspunkt för debatten. Arbetarkvinnans underordning i äktenskap och samhälle var det i detta skede få som talade om.

Sonja Kovalevsky var den första kvinnliga professorn i Sverige. Hon var av rysk härkomst och gjorde akademisk karriär i Tyskland innan hon 1884 erbjöds tjänst vid Stockholms högskola. År 1889 utsågs hon till professor. Sonja Kovalevsky gjorde banbrytande insatser bland annat inom teorin för partiella differential­ekvationer och blev även känd som skönlitterär författare under tiden i Sverige.

Enförsörjaridealet – en blick mot 1900-talet Ur ett längre historiskt perspektiv innebar 1800-talet bara en början på diskussionen om kvinnans ställning. Det kan därför finnas skäl att också blicka framåt i tiden in på 1900-talet, då de traditionella könsrollerna mer på djupet började omvandlas.

Diskussionen om den gifta kvinnans ställning pågick ända till 1919. Då Lika rättigheter – också för kvinnorna?

303

För borgerlighetens kvinnor ansågs allt kroppsarbete okvinnligt. Men i arbetarklassen utförde kvinnorna samtidigt mycket tunga jobb. Ett exempel var »mursmäckor«, som bar tegel och bruk till murarna på byggena – här på operabygget i Stockholm, som blev färdigt 1896.

304

stiftades en lag som innebar att kvinnorna i alla nya äktenskap blev myndiga (redan gifta kvinnor förblev dock omyndiga ända till 1940-talet). I samma skede fattades också det historiska beslutet om allmän och lika rösträtt, både för män och kvinnor. Reformerna innebar omedelbara förbättringar för kvinnorna. Men i vardagen fanns det mer seglivade orättvisor som konserverade mansdominansen. Viktigast var enförsörjaridealet: enligt tidens synsätt skulle kvinnan försörjas av en man så att hon kunde ägna sig helhjärtat åt hem och barn.

För medel- och överklassens kvinnor förblev arbetsmarknaden långt in på 1900-talet begränsad. Anställningar på posten, telegrafen, järnvägen, skolan och sjukvården hade visserligen öppnats upp för kvinnorna. Men det handlade om tjänster på lägre nivå, med dålig lön och små karriärmöjligheter. När kvinnan bildade familj var utgångspunkten att hon skulle lämna arbetslivet. Ofta avskedades hon när hon gifte sig, i flera statliga verk var det till och med lag på att så skulle ske. Först 1938 blev det olagligt att säga upp kvinnor på grund av giftermål eller barnafödande.

Arbetarklassens kvinnor hade bättre möjligheter att få jobb. Många arbetade som hembiträden i bättre bemedlade familjer, och i fabrikerna efterfrågades arbetskraft av båda könen. Det äldre samhällets arbetsfördelning mellan könen slog igenom på så sätt att kvinnorna framförallt arbetade i textil- och livsmedelsindustrin som var tydliga låglönebranscher.

Dessutom betalades kvinnorna med upp till 50 procent lägre lön än männen på samma företag i enlighet med särskilda kvinnolönetariffer.

Ideologier och nationalism

När fackföreningarna började vinna makt och inflytande under 1900talet var en av de viktigaste målsättningar att männen skulle få en så pass hög lön att arbetarfamiljerna skulle kunna ha det som i de högre samhällsklasserna, där kvinnan försörjdes av sin make. Tills dess var utgångspunkten att kvinnans inkomst bara skulle ses som ett tillfälligt komplement. Att kvinnorna fick sämre betalt motiverades också av att de påstods vara mindre produktiva och kompetenta, eller hade enklare arbetsuppgifter. Men i själva verket utestängdes kvinnorna aktivt från mer avancerade eller välbetalda jobb. Ett exempel är införandet av nattarbetsförbud för kvinnor i början av 1900-talet. I tider av arbetslöshet var det vanligt med motioner i de fackliga organisationerna om att män skulle ha förtur till lediga jobb.

Enförsörjaridealet präglade förhållandena mellan könen under hela 1900-talet. Det understöddes också till betydande del av kvinnorna själva, särskilt inom arbetarklassen. Att klara ett slitsamt och underbetalt arbete parallellt med hem och barn i trånga bostäder och utan barnomsorg, var ingen åtråvärd tillvaro. Så snart ekonomin tillät stannade de oftast hemma.

På 1940- och 50-talen var 80 procent av de gifta kvinnorna hemmafruar.

Först i slutet av 1900-talet slog tvåförsörjarfamiljen igenom som ideal.

Kvinnolönetarifferna avskaffades definitivt på 1960-talet. Politiska reformer som dagisutbyggnad och föräldraförsäkring gjorde sitt till. På bred front gjorde nu även de gifta kvinnorna sitt inträde på arbetsmarknaden.

Men ojämlika villkor mellan kvinnor och män präglar fortfarande arbetslivet.

Frågor på texten

Diskutera och analysera

1. Vad innebar det att kvinnan var omyndig? Vem beslutade i hennes ställe?

8. I texten ges exempel på hur kvinnor ur både överklass och arbetarklass själva bidrog till att upprätthålla sin underordning som kvinnor. Hur var detta möjligt? Förekommer detta även idag?

2. Förklara följande begrepp: hemgift, morgongåva, trolovning, horpall och oäkta barn.

3. Varför var mannen ofta så mycket äldre än hustrun inom borgerligheten? Hur kom det sig att många inom arbetarklassen gifte sig sent eller inte alls?

4. Jämför kvinnans roll i familjen inom arbetarklassen respektive borgerligheten.

5. På bondgården var familjen både en produktions- och en konsumtionsenhet, i arbetarfamiljen i staden bara en konsumtionsenhet. Förklara!

6. Genom vilka reformer blev kvinnan myndig? När var alla kvinnor myndiga?

7. Vad innebar enförsörjaridealet? Hur bidrog det till kvinnans fortsatta underordning?

9. Är vi idag fria att gifta oss med vem vi vill? Hur kan det komma sig att de flesta gifter sig med personer med liknande bakgrund? Varför väntar många så länge med att skaffa barn? Vilka är hindren idag för att bilda familj?

Ta reda på 10. Lönskaläge, enkelt hor, dubbelt hor och blodskam var olagliga handlingar i det äldre samhället. Vad innebar dessa brott? Hur bestraffades de? Vad är brottsligt idag?

11. Inom prästeståndet var det länge vanligt med »konserverade änkor«. Vad innebar detta?

10. På 1800-talet talade man om »Stockholmsäktenskap«.

Vad var det? Varför valde man att leva på detta sätt?

Vad kallas det idag?

Lika rättigheter – också för kvinnorna?

305

Kapitlet i korthet | Ideologier och nationalism

1820

Stadga om laga skifte

Slavhandeln förbjuds i brittiska imperiet

1830

Uppror i Paris

Liberalerna ändrar vallagarna i Storbritannien

Under 1800-talet spred sig industrin över Europa.

Samtidigt fördjupades samhällsdebatten genom fram­ växten av de politiska ideologierna, som uttryckte olika visioner om framtiden. Över hela kontinenten växte sig nationalistiska tankegångar allt starkare vilket ledde till framväxten av nya stater som Tyskland och Italien.

Också frågan om förhållandet mellan man och kvinna aktualiserades genom den snabba samhällsomvand­ lingen.

De politiska ideologierna Genom den franska och industriella revolutionen föddes den moderna samhällsdebatten. Nu uppkom de politiska ideologierna: Liberalism, konservatism och socialism. Liberalismen var den ideologi som tydligast knöt an till upplysningstänkandet. Den angrep ståndsprivilegier, krävde tryckfrihet och friare näringsliv, något som vann stöd i den nya medelklassen. De konservativa ville tvärtom slå vakt om det bestående – snabba förändringar kunde leda till samhällets upplösning menade de. Dessa tankar vann anhängare bland den gamla överklassen med kung, adel och kyrka. Socialisterna, slutligen, ansåg sig företräda den växande arbetarklassen.

De menade att motsättningarna mellan arbete och

306

Ideologier och nationalism

Folkskolan inrättas i Sverige

Lika arvsrätt för män och kvinnor

Folkens vår – uppror i hela Europa

1840

1850

Potatissvält på Irland

Kommunistiska manifestet publiceras

kapital måste leda till en revolution, där kapitalismen ersattes av ett rättvisare samhälle där jord och fabriker ägdes gemensamt.

Reformister, revolutionärer och reaktionärer Under 1800-talet styrdes de flesta länder i Europa fortfarande på ett traditionellt sett, av kungar och en elit av ämbetsmän och godsägare. Men överallt växte det fram en opposition som anknöt till liberala och senare socialistiska idéer. I Storbritannien skedde gradvisa liberala reformer, framförallt i anknytning till industriägarnas intressen. I Frankrike var den politiska utvecklingen oroligare med nya revolutioner 1830 och 1848 vilka följdes av en återgång till ett mer konservativt styre. Som en bastion för den gamla ordningen framstod Ryssland där tsaren och adeln behöll sin makt och bönderna ända fram till 1865 förblev livegna. Samtidigt ägde ett brett industriellt genombrott rum i Europa när den nya tekniken kring 1850 spred sig till allt fler länder.

Nationalismen I det gamla samhället blandades ofta språk och kulturer inom ett och samma rike. Under 1800-

1850

Järnvägen Stockholm– Göteborg börjar byggas

Om arternas uppkomst

Italien enas 1860

Näringsfrihet införs i Sverige

Svenska stånds­ riksdagen avskaffas

Amerikanska inbördes­kriget inleds

talet växte sig emellertid nationalismen allt starkare. Folkslag som ungrare och greker – som levde under Österrike och det osmanska riket – krävde självständighet. Bland tyskar och italienare – som levde åtskilda i en mängd småriken – växte tanken på en gemensam stat. Successivt ritades Europas karta om. Överallt genomsyrades skolundervisning, historia och kulturliv av nationalistiska tankegångar.

Nationalismen innebar att politiken på ett annat sätt än tidigare knöt an till bredare folklager. Men den skapade också konflikter när olika folk gjorde anspråk på samma land.

Sverige inför den nya tiden När Sverige förlorade Finland till Ryssland 1809 var det slut på landets stormaktsambitioner. Samtidigt erbjöd de nya gränserna goda förutsättningar att skapa en modern nationalstat, nu när nästan alla invånare talade samma språk. 1800-talet präglades av fredligt uppbyggnadsarbete med jordbruksreformer och en begynnande industrialisering. På 1840talet inleddes en liberal reformperiod då riksdagen beslutade om allmän folkskola och näringsfrihet. År 1865 ersattes den gamla ståndsriksdagen, med adel, präster, borgare och bönder, av en tvåkammarriks-

1870

1880

Tyskland enas

dag som bättre svarade upp mot det nya samhället.

Men rösträtten begränsades fortfarande efter kön, egendom och inkomst.

Lika rättigheter – också för kvinnorna?

Upplysningen ifrågasatte varför samhället behandlar människor olika. Men borde inte talet om lika rättighet också gälla kvinnorna? I det gamla samhället var kvinnorna omyndiga och hade begränsad arvsrätt; fadern eller maken beslutade i kvinnans ställe. Äktenskap krävde föräldrarnas samtycke och var en stor affär där släkternas egendomar förenades. Genom samhällets modernisering förändrades könsrollerna. I arbetarklassen blev förhållandena friare eftersom man inte på samma sätt som tidigare var beroende av exempelvis jord för att gifta sig. Samtidigt förlorade kvinnorna i borgerligheten den roll de haft för försörjningen i bondesamhället – istället var det i ökande grad mannens ställning som lade grunden till familjen. Under reformperioden från 1800-talets mitt fick kvinnorna successivt bättre rättigheter. Men i det mesta bestod kvinnornas underordning.

Kapitlet i korthet

307

Äktenskap och kärlek Fram till 1872 skulle en kvinna ha sin fars eller mors tillstånd för att få gifta sig, men även därefter ville många ha föräldrarnas godkännande. Giftermålet föregicks ofta av en trolovning (förlovning). Brevet här på sidan handlar om August Munck af

Rosenschöld och Elisabeth von Sydow. Det är August som skriver till Elisabeths mamma.

Fru von Sydow

Det har säkert icke undgått fru von

Sydow, att jag visat Elisabeth mera uppmärksamhet än som äfven en långvarig bekantskap kan förklara. Jag är djupt fästad vid henne och min högsta önskan här på jorden är att få henne till hustru. Jag har talat med henne derom och då jag nu vet att äfven hon älskar mig, inser jag omöjligheten af att kunna sammanträffa med henne utan såsom hennes trolofvade, fastän jag nog inser att osäkerheten beträffande min framtid gjort det önskvärdt att en förklaring oss emellan ännu någon tid fått anstå. Redan förut är jag af tacksamhet och tillgifvenhet fästad vid Elisabeths familj och kunde jag nu få den lyckan att blifva medlem af densamma, skall jag med Elisabeths hjelp försöka att göra mig värdig en sådan heder. Jag vore tacksam, om fru von Sydow med några ord ville svara mig, om vi få lof att öppet inför verlden erkänna, att vi hålla af hvarandra.

Med vördnad och tillgifvenhet

A Munck af Rosenschöld KÄLLA: Munck af Rosenschölds släktarkiv 1F:9/4989, Malmö stadsarkiv

Carlshamn den 15 december 1896.

1. Vad ville August?

2. Vad tror du att August menade med uttrycket »osäkerheten beträffande min framtid«?

3. Vilken klasstillhörighet tror du att August och Elisabeth hade? Förklara varför.

308

Ideologier och nationalism

4. Fundera över föräldrarnas roll vid äktenskap i Sverige och i världen i dag. Hur fri är man att själv bestämma vem man vill leva med? Har det någon betydelse att den man gifter sig med har en liknande bakgrund som man själv?

Att gjuta en nation »Svenska folkets historia är dess konungars« sa den svenska historieforskningens fader Erik Gustav Geijer i ett berömt uttalande 1825. Detta var när nationalismen höll på att växa sig stark på allvar och här spelade historien en framträdande viktig roll. I folkskolan som infördes 1842 blev historia ett av de viktigaste ämnena. Här fick skolbarnen läsa om de svenska kungarnas hjältedåd i det förflutna, framför allt krigiska bedrifter. Inom konsten ägnade sig de mest kända konstnärerna åt att måla stora oljemålningar med scener ur rikets historia,

Karl XII i Kungsträdgården i Stockholm

som Gustav Vasas tal till bönderna i Mora eller Karl XII:s likfärd. Samtidigt restes stora kungastatyer i landets städer.

På denna sida ser vi tre sådana statyer: Karl XII i Kungsträdgården i Stockholm från 1868, Gustav II Adolf på Gustav Adolfs torg i Göteborg från 1854 (jämför även bild på s. 17) samt Karl X Gustav på Stortorget i Malmö från 1896. Studera bilderna, sök information på internet och diskutera frågorna.

Gustav II Adolf på Gustaf Adolfs torg i Göteborg

Karl X Gustav på Stortorget i Malmö

KÄLLA: Övningen har inspirerats av Magnus Rodells avhandling, Att gjuta en nation: statyinvigningar och nationsformering i Sverige vid 1800-talets mitt (Stockholm, 2002).

1. Ta reda på mer om kungarna som avbildas. När regerade de? Vad har de gjort sig kända för som kungar?

5. Både vad gäller Karl X i Malmö och Karl XII i Kungsträdgården i Stockholm har det på senaste tid rests krav på att statyn ska flyttas eller tas bort. Vad ligger 2. Studera statyerna närmare. Vilken bild får vi av regenbakom motståndet mot dessa statyer? Vad säger de terna? Peka på viktiga symboler och huvuddrag i som vill ha dem kvar? Sök information på nätet om utformningen. Försök också identifiera likheter och debatterna. Gustav II Adolf i Göteborg verkar inte skillnader mellan de tre statyerna. vara lika kontroversiell. Fundera utifrån dina tidigare 3. Både statyn över Karl X Gustav och Gustav II Adolf får svar hur det kan komma sig. en särskild laddning genom placeringen i Malmö 6. Långt in på 1900-talet var historiska kungar en viktig respektive Göteborg. Hur? symbol för att samla nationen (se t.ex. fotot på s.17).

4. Både Karl XII och Gustav II Adolf pekar med ena Hur är det idag? Är kungastatyerna fortfarande relehanden. Vad pekar de mot? Vad i regentens gärning är vanta? Får de oss att känna gemenskap som svenskar? det som framhävs genom denna handrörelse?

Om inte, vilka är problemen? Finns mer relevanta

symboler idag? Vad i så fall? Diskutera.

Källövningar

309

Analys: Historiebruk. Olika perspektiv och tolkningar.

Steriliseringarna och folkhemmet 1998 skrev journalisten Maciej Zaremba några artiklar i Dagens Nyheter som väckte debatt både i media och i forskarvärlden. Artiklarna handlade om de svenska steriliseringslagarna, men ville samtidigt omvärdera Sveriges moderna historia.

1934 stiftades en lag som gjorde att människor kunde tvångssteriliseras. Lagstiftningen utvidgades 1941, och avskaffades inte förrän 1975. Under denna period steriliserades 60 000 människor i Sverige, varav 90 % kvinnor. Den största gruppen var vad man kallade »utsläpade mödrar« – fattiga kvinnor med många barn, som i avsaknad av fri abort och preventivmedel kanske inte såg någon annan utväg.

Men många tvingades till detta livsingripande ingrepp, och gränsen mellan frivillighet och tvång var suddig. Sterilisering kunde exempelvis ställas som villkor för att bevilja abort, fattigunderstöd eller utskrivning från fängelse eller mentalsjukhus. Hur många som steriliserades under tvång är därför svårt att slå fast men olika former av påtryckningar torde ha förekommit i minst en tredjedel av ingreppen.

Enligt lagen kunde dessutom tvångssterilisering til�lämpas på vad man kallade »sinnesslöa« och (efter 1941) människor med »asocialt levnadssätt«, ett begrepp som i praktiken kom att innefatta kriminella, romer eller kvinnor som ansågs »lösaktiga«.

De luddiga bestämmelserna lämnade ett stort utrymme för godtycke och ledde till att fördomar och förakt för svaga och utsatta människor i samhället kunde få utlopp.

Intyg från läkare och sociala myndigheter låg till grund för besluten och tillsynen skedde hos statliga institutioner som Socialstyrelsen och Medicinalstyrelsen. Förutom att hindra barn från att födas till ovärdiga uppväxtförhållanden var ett viktigt motiv till steriliseringsverksamheten att den skulle bidra till att utrota ärftliga sjukdomar och »defekter« i befolkningen. Det var i förhållande till denna senare punkt som det sena 1900-talets debatt hettade till.

Var det egentligen så stor skillnad mellan denna

458

Från krig till krig

lagstiftning och de raslagar som under samma tid stiftades i Nazityskland? Zaremba hävdade att den här sortens lagar bara fanns i Norden och Tyskland samt att samtliga lagstiftningsinitiativ kom från socialdemokratin. Han skrädde inte orden när han avslutningsvis skrev: »rashygien och utrensning av ›mindervärdiga‹ var i första hand ett socialdemokratiskt projekt« och en del av »själva fundamentet för folkhemsbygget«. Debatten om tvångssteriliseringarna kom på så sätt att vävas samman med en större debatt i det sena 1900-talet, där många menade att folkhemsepoken skönmålats i historieskrivningen och borde omvärderas (mer om denna debatt, se sid 556).

I den efterföljande debatten framkom en mer mångskiktad bild av steriliseringslagarna. Det tillsattes en offentlig utredning, och 2002 lade forskaren Mattias Tydén fram en doktorsavhandling i ämnet. Tydén påvisade att steriliseringslagarna inte i sig var rasistiska: de handlade om »minder-

En folkgrupp som var särskilt utsatt för övergrepp utifrån steriliseringslagen var romerna. Ända fram till 60-talet fick de inte vistas längre än tre veckor i samma län och barnen kunde inte gå i skola.

värdiga« individer, inte raser (»arvsbiologi«, inte »rasbiologi«). Detta hindrade dock inte att rasistiska argument förekom bland de forskare och byråkrater som deltog i verksamheten. Inte minst i läkarkåren var rasistiska tänkesätt utbredda, och särskilt på landsbygden fanns alltsedan 1800-talet en utbredd rädsla för vad som på denna tid nedsättande kallades »tattare« och »zigenare«. Att steriliseringslagarna eller verksamhetens omfattning skulle vara särskilt utmärkande för Sverige visade sig inte stämma.

Under 1900-talets början påverkades hela Europa och USA av ras- och arvshygieniska tankegångar och liknande steriliseringslagar stiftades under 1930talet i länder med helt olika styrelseskick. Zarembas påstående att dessa lagar skulle vara en specifik frukt av socialdemokratins strävanden kunde inte heller beläggas. Lagstiftningen hade brett stöd från samtliga partier och mötte bara enstaka oppositionella röster. Också inom vetenskapssamhället och kyrkan stödde de flesta politiken.

Samtidigt menade Tydén att steriliseringarna ändå sa något allmänt om den svenska välfärdsepoken. Den rymde ett grundläggande krav på att människor måste leva upp till de ökade förväntningar som det moderna industrisamhället ställde på dem. Detta skulle främst uppnås genom bättre utbildning och barnavård, men alla samhälleliga insatser till trots skulle det ändå finnas kvar mindre livsdugliga människor som inte platsade i det framtida Sverige. För att reducera deras antal måste steriliseringar till. På så vis gav steriliseringspolitiken uttryck för ett förakt för svaghet, en människosyn där alla inte har samma värde och där samhällets 1. Vad innebar steriliseringslagstiftningen? Hur tillämpades den i praktiken?

2. Begreppen rasbiologi och arvsbiologi förekommer i texten. Förklara skillnaden.

Steriliseringslagarna var uttryck för en människosyn där bara »A-människorna« tillerkändes fulla mänskliga och medborgerliga rättigheter. Här dyker synsättet upp till och med i mjölkreklamen.

intresse på ett hänsynslöst och maktfullkomligt sätt kränker individen.

Oavsett hur man i eftervärldens ljus fördelar skuldbördan så förblir tvångssteriliseringen av flera tiotusen svenskar en skamfläck i landets 1900-talshistoria.

4. Diskussionen om steriliseringslagarna från 1998 fick politisk slagkraft. Varför? Vilka var argumenten att ge folkhemmet och socialdemokratin skulden för tvångssteriliseringarna? Hur stämmer detta överens med Mattias Tydéns tolkning?

3. 90 % av de som steriliserades var kvinnor. Hur kan det 5. Idag ser vi steriliseringslagstiftningen som en skamkomma sig? Fundera över möjliga orsaker. fläck i svensk 1900-talshistori. Varför såg man inte på saken på samma sätt i samtiden? Diskutera.

Analys

459

Fånglägret på militärbasen Guantanamo på Kuba har blivit en symbol för brotten mot de mänskliga rättigheterna under kriget mot terrorismen. Eftersom basen ligger på ett annat lands territorium anser USA att den faller utanför amerikansk jurisdiktion. Därmed har man också valt att bortse från Genèvekonventionens bestämmelser om krigsfångar. Fotot har lämnats ut av USA:s militär och visar hur de första fångarna från Afghanistan ankommer till basen i januari 2002.

Men också »på marken« underminerades USA:s ställning. Många irakier var först glada när USA drev Saddam Hussein från makten. Men snart övergick invasionen i en situation av terror och attentat, med konflikter mellan olika etniska och religiösa grupper och en allt djupare misstro mot den amerikanska ockupationen. Successivt blev läget allt mer kritiskt också i Afghanistan med korruption, krigsherrar och talibanvåld.

Under den följande presidenten Barack Obama (2009–2016) inledde USA ett återtåg. Stegvis drogs marktrupperna tillbaka från Irak samtidigt som man gjorde ett sista försök att bringa situationen i Afghanistan under kontroll. 2011 skedde en viktig symbolisk seger när terrorledaren Usama bin Ladin dödades i sitt gömställe i Pakistan. I detta skede hade de amerikanska soldaterna också börjat lämna Afghanistan. Här och på andra håll har istället fjärrstyrda så kallade drönare blivit en viktig komponent i USA:s krigföring. Varken i Afghanistan eller i Irak har dock den politiska situationen stabiliserats. Irak tenderar att falla sönder i en kurdisk, en shiamuslimsk, och en sunnimuslimsk del, där den senare fram tills nyligen till stor del legat under terrororganisationen Islamska statens kontroll.

Barack Obama, USA:s president 2009–2017, går till historien som landets första svarta president. Till hans politiska resultat hör införandet av en allmän sjukvårdsförsäkring, Obamacare.

572

Mot en ny världsordning

Ett globalt brytningsskede I historiens ljus framstår kriget mot terrorismen som den tid när USA:s makt som ensam supermakt kulminerade. För samtidigt som president Bushs självsäkra retorik nöttes ned i mötet med en komplex och svårbemästrad verklighet skedde under ytan också mer grundläggande förskjutningar i den globala maktbalansen. Istället för en värld med bara ett enda centrum började man skönja konturerna av en multipolär värld, med flera konkurrerande stormakter.

Mot en multipolär värld Ända in på 2000-talet sågs den växande klyftan mellan nord och syd som ett av världens största problem. Industriländerna i nord lade beslag på en allt större del av jordens tillgångar. Syd satt fast i en fattigdomsfälla med export av billiga råvaror.

Men samtidigt fanns tidigt också motsatta tendenser. Japan hade redan på 1800-talet börjat utvecklas som industrination och nådde under 1970talet en lika hög levnadsstandard som länderna i väst. Samtidigt gjorde också Sydkorea, Taiwan och Malaysia stora industriella framsteg. I väst rynkade många till en början på näsan åt produkter »made in Taiwan«.

Men snart stod det klart att man i de nya »tigerekonomierna« var lika duktiga som européerna på att tillverka många varor.

Asiens framryckning har sedan fortsatt, framförallt genom en snabb och uthållig tillväxt i Kina. Efter 2000 började utvecklingen ta fart också i Afrika och Latinamerika. Aldrig tidigare har så många människor fått det bättre som under de senaste decennierna!

Geopolitiskt innebär detta att världen håller på att kantra över, från nord till syd. År 2010 blev Kina världens näst största ekonomi, efter USA. Bakom framträder ytterligare stormakter. Räknat i befolkningsmängd är Indien snart det största landet i världen, och också här växer ekonomin snabbt. Till bilden hör också Ryssland som sedan sekelskiftet 2000 åter aspirerar på en plats som stormakt.

Det väldiga Kina När vi talar om världen efter 1989 som »efter kommunismens fall« är detta en sanning med modifikation. I det största landet föll ju aldrig kommunismen.

Också i Kina var 1989 ett ödesår. När Gorbatjov kom till i Peking i maj fick besöket på Himmelska fridens torg ställas in eftersom det ockuperats av studenter som krävde politiska reformer. Men i juni krossades protesterna med pansarvagnar. Man kan leka med tanken på att proteströrelsen startat några månader senare, samtidigt som muren rammade i Berlin.

Hade kommunismen då fallit också i Kina?

Nej, troligen inte. Jämfört med Sovjetväldet fanns nämligen en väsentlig skillnad: Kommunismen i Kina hade börjat leverera i form av en högre levnadsstandard för befolkningen.

Berättelsen om Kinas uppsving brukar börja med Deng Xiaopings tillträde som ledare 1978. Kina hade då en förskräcklig tid bakom sig med katastrofer som det stora språnget och kulturrevolutionen. Men genom ledarskiftet efter Maos död möjliggjordes reformer som öppnade upp den kommunistiska ekonomin. Deng Xiaoping lät bönderna arrendera jord direkt av staten och själva sälja överskottet på marknaden. Det blev tillåtet

En av det sena 1900-talets viktigaste gestalter –Deng Xiaoping. Notera »Mao-kostymen«. Detta var den vanliga klädedräkten för alla kineser efter revolutionen. Ännu 1987 bars den också av mannen som öppnade upp Kina för marknadsekonomi och utländska investeringar.

Mot en multipolär värld

573

Himmelska fridens torg morgonen den 1 juni 1989, på proteströrelsens sjunde vecka. En ung man framför en fredlig protest på gitarr – inte helt olikt vänsterprotesterna i västvärlden 20 år tidigare. Genom de många röda kinesiska fanorna markerar studenterna att kraven på öppenhet inte var ett ifrågasättande av systemet som sådant. Två dagar senare rensades torget med pansarvagnar.

med privata företag inom industri och handel och snart växte en mängd mindre verkstäder som tillverkade kläder, metallföremål eller elektroniska komponenter fram på landsbygden och i städerna. Det inrättades särskilda frizoner för utländskt kapital och industrietableringar.

I allt väsentligt innebar reformerna att Kina öppnades upp för kapitalism och marknadsekonomi men under fortsatt kommunistiskt diktatur. »Det spelar ingen roll om katten av svart eller vit« sade Deng Xiaoping, »det viktiga är att han fångar möss«. Samtidigt pekar vissa forskare på hur också den planekonomiska fasen, alla katastrofer till trots, i vissa avseenden faktiskt lade en grund för det senare uppsvinget. Befolkningen hade gjorts läs-, skriv- och räknekunnig. Det hade skapats en elementär industriell infrastruktur. Redan på 1960-talet steg också medellivslängden i landet kraftigt vilket är en viktig indikator på samhällets modernisering.

Kina är idag ett land med enorma kontraster. Många är fortfarande bönder som brukar jorden med enkla redskap mot några tior om dagen.

Samtidigt sker en våldsam modernisering i storstadsregionerna där den gamla låga gårdsbebyggelsen fått lämna plats för industrier, motorvägar och höghuskomplex. Här finns en växande medelklass som strävar efter samma levnadsstandard som i väst, med bilar, kylskåp och datorer. De stora skillnaderna mellan fattiga och rika riskerar att leda till allvarliga sociala konflikter. Så länge den ekonomiska tillväxten kan tillfredsställa medelklassens behov av nya konsumtionsvaror och fattiga från landsbygden får jobb i städerna, verkar den kommunistiska diktaturen behålla greppet. Men på sikt växer sannolikt kraven på demokratiska reformer.

Utvecklingen i Kina öppnar upp för jämförelser över vida historiska horisonter. Det är lätt att glömma av att landet ända fram till den industriella revolutionen i England var världens största ekonomi. Men när de billiga europeiska industrivarorna strömmade ut över världsmarknaden, slogs det mesta av kinesernas produktion ut. Därefter utsattes nationen för 574

Mot en ny världsordning

Farfar, far och son framför en propagandabild för enbarnspolitiken.

Sonen blir av allt att döma enda barnet. Enbarnspolitiken startade för att modernisera landet och hejda folkökningen. En bit in på 2000-talet riskerade den istället att skapa nya problem: att det blev för få som arbetade i nästa generation för att försörja alla gamla. Numera tillåts två barn, men de flesta familjer skaffar likväl bara ett.

Enbarnspolitiken har blivit till en kulturell norm och att ha fler barn uppfattas som för dyrt.

förödmjukelse efter förödmjukelse genom imperialismen. I det kinesiska ledarskapets ögon är det som nu sker bara en återgång till sakernas naturliga ordning. Den period då européerna dominerade världen framträder då som en kort parentes i historien.

Rysslands återkomst Av mindre historisk dignitet men likväl av betydelse för maktbalansen i världen är Rysslands återvunna stormaktsambitioner. Landet är jordklotets näst största kärnvapenmakt, den största gasproducenten och en av de tre största oljeproducenterna.

När Vladimir Putin tillträdde som president årsskiftet 2000 befann sig Ryssland i ett bottenläge. Ekonomin hade havererat efter kommunismen, i de baltiska staterna höll man på att få Nato inpå knutarna och i det forna Jugoslavien bombade västalliansen dess historiska brödrafolk, serberna.

Mot en multipolär värld

575

Med Vladimir Putin som president har Ryssland tagit bestämda steg för att återta vad man uppfattar som sin rättmätiga stormaktsposition i världspolitiken.

576

Mot en ny världsordning

Inte ens det egna territoriet hade man full kontroll över. I Tjetjenien i Kaukasus hade muslimska separatister bildat en utbrytarrepublik.

Med kylig beslutsamhet visade Putin att det nu var dags att återställa ordningen. Bland de första åtgärderna var att krossa den tjetjenska republiken, detta framställdes senare som en del i »kriget mot terrorismen«. En annan tydlig markering var beslutet att ta tillbaka den gamla sovjetiska nationalhymnen (om än med ny text). Genom ökande inkomster från olja och gas började samtidigt ekonomin sätta fart och vanliga ryssar fick det äntligen bättre igen. Efter åren av kaos och fattigdom framstod Putin som en garant för ordning, tillväxt och nationell stolthet.

Priset betalades i form av en förlorad demokrati. Steg för steg inskränkte Putin mötesfrihet och debatt, tystade oppositionen och lade TV och tidningar under regimens kontroll. När konstitutionen hindrade honom att bli vald en tredje gång steg han under en valperiod ned till premiär­ ministerposten, men återtog därefter presidentskapet. I internationella demokratiindex kategoriseras landet numera som auktoritärt och ofritt, bara snäppet bättre än många öppna diktaturer.

Jämfört med Kina, som mer verkat i det fördolda och undvikit att blanda sig i andra länders inre angelägenheter, har Ryssland hållit en hög profil i världspolitiken. När styret i Ukraina 2014 bröt samman under motsättningar mellan ryss- och EU-vänliga gick Putin in med trupper och annekterade Krim-halvön. I inbördeskriget i Syrien (se nedan s. 578–579)

har han försett Assadregimen med vapen och flygunderstöd. Samtidigt är det också tydligt att Rysslands makt hänger på en skör tråd jämfört med Kinas. Ekonomiskt är man helt beroende av olja och gas. Oljepriset reglerar landets muskler i världspolitiken.

Gemensamt för Kina och Ryssland är att de illustrerar att utvecklingen mot öppenhet och demokrati i världen inte längre är lika självklar som efter 1989. Båda ser sig också som stormakter i historisk rätt. De strävar båda efter att återställa vad de uppfattar som sin rättmätiga ställning i världen.

Mellanöstern Mycket av världspolitiken kretsar idag kring Mellanöstern. Området är strategiskt inte minst på grund av sin olja, här finns två tredjedelar av världens kända oljereserver. Regionalt framträder Saudiarabien och Iran som konkurrerande stormakter. Saudiarabien ser sig som sunnimuslimernas företrädare i världen och har nära band till USA. Iran är en shiamuslimsk prästdiktatur med kopplingar till Ryssland.

En fråga av central betydelse i regionen är konflikten mellan israeler och palestinier. År 1987 inleddes ett uppror i de ockuperade områdena, en första intifada där palestinier med civil olydnad, demonstrationer och stenkastning reste sig mot ockupationsmakten. Svaret blev vattenkanoner, massarresteringar och kulor, ibland i gummi ibland i bly. Till slut tvingades Israel till förhandlingsbordet. En fredsprocess inleddes som gav hopp inför framtiden. Palestinierna fick ett begränsat självstyre på Gazaremsan och i mindre områden på Västbanken. Avsikten var att en palestinsk stat steg för steg skulle bildas vid sidan om Israel. Israel skulle byta land mot fred.

Men år 2000 stod det klart att parterna stod för långt från varandra och fredsprocessen bröt samman. Snart kom de självstyrande palestinska enklaverna att uppfattas som fängelser där vägspärrar och kontroller styckade upp den tilltänkta nationalstaten i småstycken och gjorde det omöjligt för palestinierna att leva ett normalt liv. Svaret blev en andra intifada, denna gång med grövre våld: självmordsbombare på israeliska torg och gator, granater som avfyrades från Gaza mot israeliska städer. Vedergällningen från Israels sida innefattade mord, sprängda hus och nedrivna regeringsbyggnader.

Samtidigt befäste man sin ockupation genom nya bosättningar, murar och säkerhetskontroller. År 2006 hölls val i de palestinska områdena. De resulterade i att den militanta islamistiska rörelsen

2005 började Israel bygga en mur mot Västbanken för att stärka gränskontrollen. Muren försvårade ytterligare palestiniernas redan tidigare starkt beskurna rörelsefrihet och försörjningsmöjligheter. Eftersom den byggdes delvis på ockuperad palestinsk mark mötte den stark internationell kritik.

Mot en multipolär värld

577

Några barn viftar med den egyptiska flaggan ovanpå en pansarvagn på Tahirtorget (»Frihetstorget«) under de demonstrationer som ledde till president Hosni Mubaraks fall den 11 februari 2011. Men i slutändan blev det ingen frihet för det egyptiska folket. Efter ett komplicerat triangelspel mellan militären, demokrati­rörelsen och islamistpartiet det muslimska brödraskapet tog militären i juli 2013 makten i landet.

578

Mot en ny världsordning

Hamas besegrade Fatha, som sedan decennier varit det palestinska folkets företrädare. Men eftersom Hamas var terrorstämplat av FN utsattes regeringen för en internationell bojkott. Till slut splittrades de palestinska områdena: Fatha tog över makten på Västbanken, Hamas i Gaza. I båda fallen dog demokratin. Vid Israels nordgräns växte samtidigt inflytandet för Hizbollah, en militant shiamuslimsk rörelse. Genom två krig 2007 och 2009 försökte Israel slå ut Hizbollah och Hamas. Krigen resulterade i stor förstörelse, många dödade och starka internationella protester. USA:s stöd till Israel har bidragit till en stark misstro mot väst i hela Mellanöstern.

Islamism, terror och brist på trovärdiga företrädare har samtidigt försvagat palestiniernas möjligheter att få gehör i världspolitiken.

Det finns idag en kulturklyfta mellan öst och väst som också fått religiösa övertoner. I den muslimska världen har islamistiska extremister vunnit många anhängare, även om de utgör en minoritet i den muslimska gemenskapen. Här odlas ett intensivt hat mot USA och mot allt vad väst står för. På andra sidan finns också misstro. Över hela västvärlden sprids fördomar och schabloner om araber och muslimer.

Ett av de grundläggande problemen i regionen är bristen på demokrati.

I de flesta länder har kungahus eller militärer makten och styr utan respekt för demokratiska fri- och rättigheter. För USA har det varit ett dilemma att man å ena sidan sagt sig vilja sprida demokratin, å andra sidan stött sig på diktaturer som Egypten och Saudiarabien som allierade.

Men i januari 2011 väcktes äntligen hopp genom ett folkligt uppror som drev Tunisiens diktator Ben Ali från makten. Snart spred sig upproret till Egypten där militären efter flera veckors oavbrutna protester lät president Hosni Mubarak falla. Det syntes som att den utveckling mot demokrati som startat i världen med murens fall 1989 till sist också nått Mellanöstern – man talade om den arabiska våren.

Men när upprorsvågen sköljde vidare till Libyen och Syrien övergick den i inbördeskrig. I Libyen fick Nato mandat av FN att skydda civilbefolkningen mot överste Gadhaffis övergrepp, varvid regimen föll. Också i Syrien var man en hårsmån från ett internationellt ingripande sedan diktaturen använt sig av kemiska vapen mot civila. Men Rysslands stöd för regimen satte stop. Under inblandning från utländska makter och terrorgrupper som Islamiska staten, eskalerade sedan kriget.

I dag ser vi hur den arabiska våren dog utan att demokratin fick fäste. I Egypten tog militären tillbaka makten

I mars 2016 återtog den syriska regeringsarmén världsarvet Palmyra från Islamiska staten (IS), som under ett knappt år systematiskt plundrat och förstört dess antika lämningar.

Här betraktar en regeringssoldat ödeläggelsen i världsarvsmuseet. Foto släppt av den syriska regimen.

sedan valen resulterat i att det muslimska brödraskapet bildat regering. I Libyen föll den nyvunna demokratin sönder i klan- och milisvälde. I Syrien fortsätter inbördeskriget år efter år. Nästan halva befolkningen har flytt landet. Bara det land där den arabiska våren startade, Tunisien, tycks ha påbörjat en stapplande demokratisering.

Västs kris År 2008 bröt en internationell finanskris ut, ursprungligen på grund av en kollaps på den amerikanska bolånemarknaden. Bankerna hade lånat pengar till personer med svag återbetalningsförmåga, utan annan säkerhet än att huspriserna skulle fortsätta att stiga. När priserna istället sjönk utbröt panik. Genom komplicerade system hade bankerna över världen köpt in sig i varandras långivning. Nu visste ingen vem som satt på de dåliga lånen och den internationella kreditgivningen ströps. USA:s ekonomi föll kraftigt tillbaka samtidigt som europeiska stater som Grekland, Island och Irland balanserade på randen av en statsbankrutt.

Med undantag från Grekland har de flesta länder nu någorlunda kommit på fötter. Men samtidigt blottlade krisen grundläggande problem i de amerikanska och europeiska ekonomierna. USA plågas av stora budgetunderskott, skuldsatta hushåll och betydande underskott i handelsbalansen (dvs. mer import än export). På sikt krävs kraftiga åtstramningar i den amerikanska ekonomin, men den lösning som praktiserats så här långt har istället varit att öka produktionen av vad som blivit USA:s viktigaste exportvara, nämligen dollar. Landet betalar alltså en fortsatt höga konsumtion genom att trycka upp nya pengar som försvinner utomlands som ersättning för importvaror, inte minst från Kina. Detta kan låta som trolleri, men fungerar tack vare att dollarn alltjämt är världsvalutan. Men den dag Kina kräver betalt i andra pengaslag hamnar USA i knipa.

Mot en multipolär värld

579

Också i EU har valutafrågan kommit i skottgluggen genom krisen.

Tanken att länderna inom unionen skulle ha en och samma valuta såg bra ut på pappret. Men när samarbetet sattes på hårdare prov hopade sig problemen. Det visade sig att EU varit för svagt för att driva igenom den budgetdisciplin som krävdes för att skapa internationellt förtroende för den nya valutan. Värst var det i Grekland som medvetet manipulerat med siffrorna för komma med i samarbetet. Med facit i hand stod det också klart att de ingående ekonomierna var allt för olika för olika att fungera under samma valuta. Grekland, Portugal och Spanien hade behövt devalvera för att nå ut med sina produkter. Med euron var detta inte längre möjligt. Då var skarpa besparingsprogram och sänkta löner den enda vägen att få ordning på ekonomin.

Något senare började också andra delar av Europasamarbetet krackelera, inte minst de öppna gränserna. Hösten 2015 befann sig EU mitt i en akut flyktingkris sedan hundratusentals flyktingar från krigets Syrien nått Grekland via farliga gummibåtar över sundet från Turkiet. Politiskt stod unionen handlingsförlamad. Det visade sig omöjligt att komma överens om en rättvis fördelning av flyktingarna. Istället började land efter land stänga sina gränser.

Allt sedan murens fall har EU expanderat i snabb takt, med allt fler medlemsstater och ett allt djupare samarbete. Bakom detta har funnits en fast ideologisk vilja och starka ekonomiska drivkrafter. Men mycket talar för att man underlåtit att ta tag i de grundläggande problem som följt med integrationen. Det handlar om »det demokratiska underskott« som uppstår när makt flyttas från nationella parlament till Bryssel utan att ett demokratiskt samtal med förankring bland medborgarna växer fram på EU-nivå. Det handlar om svårigheten att få den gemensamma marknaden att fungera i ett Europa med stora ekonomiska skillnader, olika språk och nationella identiteter.

Oktober 2015. Ungern har stängt gränsen. Istället söker sig flyktingarna genom Slovenien för att nå asylländer som Österrike, Tyskland och Sverige. Gruppen på bilden har precis tagit sig över gränsen från Kroatien och ledsagas nu av polis till ett flyktingläger utanför staden Rigonce. Totalt nådde över 1 miljon flyktingar Europa under 2015, de flesta under hösten.

580

Mot en ny världsordning

När detta skrivs är framtiden för EU i hög grad osäker. Genom en folkomröstning 2016 beslutade Storbritannien att inleda ett utträde ur unionen. Samtidigt utmanas den demokratiska grunden för europasamarbetet av medlemsländer som utvecklats i totalitär riktning. Tydligast gäller detta Ungern där regeringspartiet Fidesz ändrat författningen på sätt som gynnar det egna partiet och inskränker demokratiska fri- och rättigheter.

Ledaren Viktor Orban har deklarerat att »liberala demokratiska stater inte kan bli internationellt konkurrenskraftiga«. Istället lyfter han fram Ryssland och Kina som förebilder.

Hösten 2016 slog vågen av nationalism, isolationism och högerpopulism också med full kraft in över USA. Efter en hätsk valkampanj under mantrat ”Make America Great Again” segrade republikanernas kandidat Donald Trump över demokraternas Hillary Clinton på ett program som innefattade bland annat en mur mot Mexiko för att hindra invandring och droger, inreseförbud för muslimer för att stoppa terrorism, samt uppsägning av frihandelsavtal för att slå vakt om amerikansk industri. Som nybliven president har han snabbt kommit på kant med stora delat av media som han anklagar för att sprida ”fake news” och för att utgöra en del av etablissemanget.

Mot Ett historiskt maktskifte

Donald Trump, USA:s 45:e president.

De flesta bedömare är överens om att den period i historien då Europa och USA dominerat världen går mot sitt slut. Fortsätter utvecklingen i samma rasande takt som idag har Kina inom tjugo år en lika stor ekonomi som USA och EU sammanräknat.

Den snabbt förändrade styrkebalansen kan ge anledning till reflexioner om förhållandet mellan tid och makt. Enligt ett sätt att se på saken vilar USA:s globala maktställning idag delvis på ett historiskt kapital, det vill säga fördelar av en tidigare styrkeposition. Hit hör dollarns ställning som världsvaluta och engelskans ställning som världsspråk. Till Kinas växande resurser hör omvänt ett framtidskapital, det vill säga den makt som följer av att världen successivt ställer in sig på att landet i framtiden kommer att vara mäktigast.

Samtidigt kan det inte nog understrykas i vilken grad den kinesiska framryckningen också är en förlängning av den västerländska. Den bygger på den tekniska utveckling som inleddes med den industriella revolutionen i England – och som ytterst går tillbaka på den vetenskapliga revolutionen och upplysningen. Huruvida Kina på sikt också kommer att ta till sig »mjukare« delar av upplysningspaketet, såsom synen på politisk frihet och demokrati – det får framtiden utvisa.

Mot en multipolär värld

581

Analys: Långa linjer. Olika historiska förklaringar.

Varför är det så oroligt i Mellanöstern?

När detta skrivs håller Mellanöstern på att trasas sönder av stridigheter. Det råder inbördeskrig i Syrien, Irak, Libyen och Yemen. Samtidigt utgör regionen basen för internationella terrorgrupper som Islamiska staten och al-Qaida. Går vi längre bakåt i tiden finner vi ytterligare krig och konflikter som USA:s invasion i Irak 2003, det långa inbördeskriget i Libanon under 1980-talet och kriget mellan Irak och Iran 1980–88. Till detta ska läggas den svårlösta konflikten mellan judar och araber i Israel-Palestina.

Varför är det så oroligt i Mellanöstern? Tre faktorer brukar särskilt lyftas fram i diskussionen: religionen, det koloniala arvet och oljan.

Religionen Vissa debattörer (framförallt i väst) har velat se grunden till Mellanösterns problem i islam som religion. De har pekat på den starka betoningen av Koranen som Guds ord (vilket skall ha lett till bokstavstrogenhet), den underdåniga relationen till Gud (som ska ha hindrat framväxten av demokratiska värderingar), Koranens ålderdomliga skrivningar om man och kvinna (vilket ska ha lett till kvinnoförtryck) samt idén om jihad, det heliga kriget (vilken ska ha fött våld och terror).

Mot detta brukar invändas att en religion aldrig är huggen i sten utan förändras med samhället och historien. Under medeltiden var det det kristna Europa som under stridsropet »Gud vill det!« bedrev korståg, och under 1500- och 1600-talet utkämpade katoliker och protestanter blodiga religionskrig där olika tolkningar av den »rätta tron« ställdes mot varandra. Ända till franska revolutionen dominerade föreställningen om »kungamakt av Guds nåde« i Europa, att kungen fått sin makt från Gud – en idé som bryter mot alla demokratiska värderingar. Långt in på 1900-talet har kvinnor underordnats i samhället med hänvisning till Bibeln. Vad som skett i övergången till det moderna samhället är att både tolkningen av den kristna tron och dess plats i samhället förändrats. Länderna i väst

588

Mot en ny världsordning

har sekulariserats, vilket innebär att tron förvandlats till vars och ens ensak och lyfts ut ur politiken. I jämförelse har islams möte med det moderna samhället blivit betydligt mer komplicerat.

Också i Mellanöstern påbörjades under efterkrigstiden en utveckling mot ett sekulärt samhälle. I flera länder kom företrädare för den arabnationalistiska rörelsen till makten, som t.ex. Nasser i Egypten och Baathpartiet i Syrien och Irak. Arabnationalisterna ville distansera sig från väst och samtidigt modernisera sina länder genom utbildningssatsningar, sociala reformer och en sekulär lagstiftning.

I städernas medelklasskvarter var det under denna tid få som bar slöja. Men projektet blev ett misslyckande. Länderna utvecklades snart till korrupta diktaturer som erbjöd få framtidsmöjligheter för befolkningen. Samtidigt bidrog också de utrikespolitiska bakslagen, främst i konflikten med Israel, till att de sekulära regimerna förlorade i trovärdighet.

I denna situation vände sig många istället till islam. Över hela Mellanöstern pågår sedan 1970-talet en religiös väckelse som i grunden omformat det politiska och kulturella landskapet. I islam har befolkningen sökt en moralisk kompass, gemenskap och ett alternativ både till västs kulturella dominans och till sina egna korrupta regimer. Ofta har islamska organisationer också byggt upp välfärds- eller välgörenhetsprogram och täckt upp där staten misslyckats. Det är i denna bredare rörelse militanta islamistiska grupper som IS haft sin grogrund. Även om det stora flertalet inom den muslimska gemenskapen tar avstånd från dessa grupper är det likväl en vida spridd uppfattning att staten och lagstiftningen bör bygga på islam. Allt detta har haft en starkt destabiliserande effekt på de etablerande statsbildningarna i regionen.

Till detta skall också läggas splittringen i olika trossamfund. Den övervägande majoriteten i regionen är muslimer. Men i flera länder finns också stora kristna minoriteter och ända fram till 1960-talet bodde dessutom många judar i arabvärlden. Muslimerna kan

delas in i två huvudgrupper, sunni och shia. I takt med den tilltagande islamiseringen har spänningarna mellan grupperna ökat. I de flesta krig och konflikter i regionen utgör motsättningarna mellan sunni och shia ett huvudinslag. Det gäller inte minst i Irak som hotar att alldeles falla sönder i sina shiaarabiska, sunniarabiska och kurdiska beståndsdelar.

Officiellt hävdade Storbritannien och Frankrike att kolonialväldet skulle hjälpa länderna att utvecklas till självständiga nationer. Men i praktiken byggde deras styre på principen »söndra och härska« där de lovade än den ena gruppen, än den andra gruppen självständighet. I Syrien utgjorde den lilla folkgruppen alawiter (med en egen variant av shia) Frankrikes förlängda arm. I Irak stödde sig britterna på den sunniarabiska minoriteten mot shiaaraber och kurder. I Palestina favoriserades de judiska invandrarna från Europa framför sunnimuslimer och kristna. Eftersom de grupper som lierade sig med kolonialväldet fick utbildning och höga positioner inom samhället kunde de ofta behålla sitt överläge också efter självständigheten. På så vis levde motsättningarna från kolonialtiden kvar under ytan. När maktförhållandena rubbats har de i flera fall exploderat i blodiga inbördeskrig: I Irak i samband med den amerikanska invasionen 2003, i Syrien genom den »arabiska våren« 2011.

Vidgar vi perspektivet ser vi att inte bara Mellanöstern och utan hela det forna osmanska riket varit en högst problematisk zon i den moderna historien.

Hit hör också Balkanhalvön, som uppvisar samma

Det koloniala arvet

Istanbul

GREKLAND

A V E T

I TA L I EN

H

S P A N I EN

K A K A S P I S

Sverige har varit ett eget land ända sedan medeltiden, dessförinnan försvinner vår historia in i sagornas töcken. I Mellanöstern kan Iran uppvisa en ännu längre historisk kontinuitet. Men av de övriga länderna är inget äldre än 100 år. De flesta uppstod som fria och självständiga stater efter andra världskriget när Storbritannien och Frankrike avvecklade sina kolonialvälden i regionen.

Under flera hundra år tillhörde större delen av Mellanöstern det osmanska riket med centrum i dagens Turkiet. Det var när detta imperium gick under i första världskriget som britter och fransmän kom in i bilden. I ett hemligt fördrag, det så kallade Sykos-Picotavtalet 1916, delade de två länderna upp Mellanöstern mellan sig.

TURKIET

Aten

Alger

Tunis

TUNISIEN

M E D E L H A

1956

ALGERIET

SYRIEN

CYPERN V

E

LIBANON Damaskus

T

1943 Beirut

ISRAEL/PALESTINA

Tripoli

Teheran

1946

1948

1962

Amman

Bagdad

IRAK

JORDANIEN

Kairo

N

il

en

självständig stat Årtal för självständighet Osmanska riket när det var som störst

NIGER

FRANSKA EKVATORIALAFRIKA (TCHAD)

Doha

QATAR Abu Dhabi 1971 FÖRENADE Muscat ARABSAUDIARABIEN EMIRATEN 1971 Enat 1932 OMAN Riyadh

italiensk koloni 1962

Kuwait

1971

T

fransk koloni

1961

BAHRAIN

VE

1922/1954 Formellt självständigt 1922, under brittiskt inflytande till 1954

HA

brittisk koloni

EGYPTEN

DA

1951

RÖ

L I BY E N

KUWAIT

Under brittiskt och ryskt inflytande

KA IS RS N PE IKE V

1946

Avkolonialisering i Mellanöstern och Nordafrika

IRAN

1932

1967

ANGLOEGYPTISKA SUDAN

ERITREA ABESSINIEN (ETIOPIEN)

YEMEN 1962

Aden

Analys

589

Armeniska flyktingar flyr undan massakrerna i östra Turkiet 1915. I stora delar av det osmanska riket levde folkslag och religiösa grupperingar blandade, sida vid sida. När man sökt upprätta moderna nationalstater i denna mosaik har resultatet ofta blivit etnisk rensning.

etniska och religiösa splittring som flera av länderna i Mellanöstern. Under sultanens tid kunde man hjälpligt hålla dessa motsättningar i schack. Men så fort man försökt skapa nationalstater, byggda på tanken om en gemensam nationell identitet, har mångfalden av religioner och etniska grupper visat sig mycket svår att hantera. Det värsta uttrycket för detta i både Mellanöstern och Balkan är vad som brukar kallas för etnisk rensning. Det första av 1900talets stora brott mot mänskligheten var folkmorden i östra Turkiet 1915–17 där turkiska nationalister mördade över en miljon kristna armenier och assyrier. I samband med Israels grundande fördrevs 600 000 araber från den nya statens territorium. Under de följande decennierna försvann i princip hela den judiska befolkningen från arabvärlden under en kombination av folkfördrivningar, trakasserier och möjligheten till ett fritt och drägligt liv i Israel. Idag sker etnisk rensning av såväl shia- och sunnimuslimer som kristna i Syrien och Irak.

Till det problematiska koloniala arvet ska också läggas det faktum att länderna i Mellanöstern inte haft någon egen, inhemsk styrelsetradition att bygga vidare på. Åter kan vi jämföra med vårt eget land. Att Sverige funnits i många hundra år har också inneburit att institutioner som lagar och styrelseskick kunnat växa fram gradvis, att befolkningen knutits samman under det gemensamma styret och därmed också kunnat utveckla en känsla av samhörighet.

I förlängningen har detta även underlättat över-

590

Mot en ny världsordning

gången till demokrati. I Mellanöstern har härskarna alltid kommit utifrån, först var de osmaner, sedan britter och fransmän. När makten varit avlägsen och främmande har invånarna ofta sökt andra vägar än den statliga för att skydda sina intressen. Resultatet blev en parallell, informell maktstruktur, baserad på lokala stormän, klaner eller religiösa samfund. När de nya staterna ärvde makten från kolonialherrarna levde dessa parallella maktstrukturer vidare. Tydligast ser vi detta i Libyen som efter diktatorn Gaddafis fall 2012 brutits sönder i lokala herravälden styrda av klaner, krigsherrar eller religiösa rövarband.

Oljan Vid självständigheten från kolonialmakterna var de flesta länder i Mellanöstern fortfarande fattiga bonde- och herdesamhällen. Detta förändrades snabbt när exploateringen av de stora oljetillgångarna i regionen sköt fart på allvar.

Tillgången på olja är den viktigaste förklaringen till stormakternas inblandning i regionen. Redan under mellankrigstiden säkrade brittiska bolag kontrollen över Irans oljeresurser. Men i början av 1950-talet beslutade den persiska regeringen att nationalisera tillgångarna. Britterna sökte då hjälp från USA som genom CIA iscensatte en statskupp, varvid Iran knöts upp till den amerikanska intressesfären. Genom att Sovjet i samma skede knöt band till de arabnationalistiska rörelserna i Irak, Syrien och Egypten blev spelet om Mellanöstern samtidigt en del i det kalla kriget.

Alliansförhållandena omkastades sedan tvärt när det shiamuslimska prästerskapet tog över makten Iran 1979. USA:s nya partner blev nu Saddam Husseins Irak, och i kriget mellan Irak och Iran 1980–88 stödde man Irak med både pengar och vapen. Därefter blev även Irak en fiende. Under de senare decennierna har Saudiarabien och Egypten varit USA:s vänner i regionen (vid sidan om Israel), medan Ryssland istället allierat sig med Syrien och Iran. Att säga att dessa storpolitiska förvecklingar bara handlat om kontroll över olja vore en förenkling, men det är likväl inte troligt att stormakterna ägnat regionen samma intresse om denna resurs saknats. USA:s ständiga närvaro har samtidigt bidragit till en stark motvilja mot väst inom den muslimska världen.

På regional nivå har Saudiarabien och Iran gynnats mest av oljan. Mellan de två länderna råder en stark antagonism. Båda är starkt religiösa samhällen med en lagstiftning som bygger på sharia. Men medan Saudiarabien är strikt sunnimuslimskt så är Iran lika strikt shiamuslimskt. Med hjälp av sina oljepengar har länderna byggt upp egna regionala allianssystem där Saudiarabien knutit till sig sunnimuslimska regeringar och milisgrupperingar, Iran shiamuslimska. Inkomsterna från oljan penetrerar på detta sätt hela det regionala maktspelet, vilket kommer tydligt till utryck i Syrien där Iran stöder regeringen, Saudiarabien oppositionen. Samtidigt arbetar Saudiarabien målmedvetet för att sprida sin konservativa variant av islam ut över världen.

Officiellt tar man avstånd från terrorgrupper som IS, men det råder ingen tvekan om att oljepengar från Gulfstaterna utgör den finansiella grunden för en rad militanta islamiströrelser.

1. Sammanfatta kort på vilka sätt religionen, det koloniala arvet och oljan bidragit till oron i Mellanöstern.

2. På vilka sätt hänger dessa tre faktorer samman? Ge exempel på hur de samspelar.

3. Beroende på var man lägger tyngdpunkten i analysen kan skulden till varför det är så oroligt i Mellanöstern

Brittisk ockupationssoldat bevakar en pipeline i södra Irak två år efter invasionen 2003.

Istället för att gjuta olja på vågorna har alltså oljan bidragit till att elda på konflikterna i regionen.

Mellan länder med stora respektive små eller inga oljetillgångar per invånare råder idag en enorm skillnad i levnadsstandard. Samtidigt är andra näringar svagt utvecklade. Detta förhållande brukar förklaras med ett fenomen som på engelska kallas för rent seeking – när så stora vinster finns att hämta i oljan drivs befolkningen att i första hand söka få del i dessa istället för att utveckla alternativa inkomstkällor. I de oljerika länderna blir kostnadsläget för högt för att bära andra exportnäringar, i länder utan olja satsar man på att ändå få en del av kakan, exempelvis genom avgifter för oljeledningar, gästarbete, bidrag från politiskt allierade oljestater eller i Egyptens fall inkomster från oljetanktrafiken i Suezkanalen. I de flesta fall lyckas en korrumperad elit roffa åt sig det mesta. De skriande orättvisorna inom och mellan länderna, den stora andelen unga som trots en ökad utbildningsnivå inte kan skapa sig en framtid, är av allt att döma viktiga förklaringar till den politiska instabiliteten i regionen. De utgör även en grogrund för de växande islamistiska rörelserna.

fördelas olika. Fundera över vilka faktorer i texten som skulle kunna användas av en person som hävdar att krisen är västerlandets respektive de inhemska samhällenas fel. Vilka är motargumenten? Läs gärna avsnitten om Mellanöstern på s. 514–516, 570–572 och 577–579 för att få ett bättre underlag.

Analys

591

Perspektiv på historien Plus

Perspektiv på historien Plus Perspektiv på historien Plus är ett läromedel i första hand tänkt för gymnasieskolans kurs 1b. Stor vikt har lagts vid att ge boken rikligt med pedagogiskt material i form av uppgifter och övningar. I denna nya upplaga har kronologin dragits fram till idag, den globala inramningen blivit tydligare och den genushistoriska tråden stärkts. Dessutom har en serie analyserande uppslag lagts till där grundläggande problemställningar i historien diskuteras utifrån skilda perspektiv och tolkningar.

Hans Nyström Lars Nyström Örjan Nyström

Boken är skriven av Hans Nyström, Lars Nyström och Örjan Nyström.

Författargruppen har tillsammans lång erfarenhet av undervisning på gymnasie­ skola och universitet. De är även författare till flera historiska fackböcker.

Serien Perspektiv på historien finns för alla historieämnets kurser. För kurs 1b finns även Perspektiv på historien 1b.

Grundstrukturen är samma i de båda böckerna men i jämförelse har Perspektiv på historien Plus en fylligare kronologisk framställning från äldre tider till idag.

I serien ingår även Perspektiv på historien 50p (för kurs 1a1), Perspektiv på historien 2-3 Historiebruk och historievetenskap (för kurs 2 och 3), Perspektiv på historien – Kulturhistoria (för kurs 2b) samt temaboken Perspektiv på historien - Socialhistoria.

ISBN 978-91-40-69684-7

9

789140 696847

Hans Nyström Lars Nyström Örjan Nyström

Perspektiv Plus på historien