9789147111183

PETER GERHARD

KÖPRÄTTENS GRUNDER

12 uppl

PETER GERHARD

KÖPRÄTTENS GRUNDER

12 uppl

Förord

Syftet med denna bok är att ge en grundläggande översikt över köprätten. I boken behandlas köplagen, konsumentköplagen, konsumentkreditlagen, lagen om obehöriga transaktioner med betalningsinstrument, avbetalningsköplagen, distans- och hemförsäljningslagen och kon­su­­menttjänstlagen i var sitt kapitel. Dessutom ges en kortfattad översikt över lagen om internationella köp inkl FN-konventionen angående avtal om internationella köp av varor, den s k Wien­ konventionen. Även Haag­konventionen och Rom I-förordningen berörs.

Boken är främst avsedd att användas som lärobok inom olika handelsrättsliga och juridiska översikts- och introduktionskurser vid våra universitet och högskolor samt inom olika yrkeskurser och före­ tagsinterna utbildningar, men den kan också läsas av var och en som på egen hand vill sätta sig in i köprättens grunder.

För att göra de olika reglerna mer lättillgängliga har boken försetts med lagtextbilagor.

Av praktiska skäl används enbart ordet han även om det också skulle kunna stå hon.

I denna tolfte upplaga har ändringar och tillägg gjorts framförallt på grund av olika lagändringar. Boken är uppdaterad fram till den 1 januari 2013.

Tomelilla i januari 2013 Peter Gerhard

3

Innehåll

Förord.................................................................................... 3 1 Inledning......................................................................... 9

1.1 Allmänt om de köprättsliga reglerna gällande­lös egendom.... 9 1.2 Allmänt om konsumenttjänstlagens regler............................. 10 1.3 Fast och lös egendom............................................................. 10 1.4 Olika köprättsliga lagar.......................................................... 11 1.5 Konsumenträtt....................................................................... 15

2 Köplagen......................................................................... 18

2.1 Allmänt om köplagen............................................................ 18 2.2 Köplagens innehåll................................................................. 20 2.3 Köplagens tillämpningsområde.............................................. 20 2.4 Var ska varan avlämnas?......................................................... 24 2.5 När ska varan avlämnas?........................................................ 27 2.6 Rätt att hålla inne varan......................................................... 28 2.7 Vissa kostnader för varan....................................................... 28 2.8 Vem bär risken för varan?....................................................... 29 2.9 När är säljaren i dröjsmål?...................................................... 31 2.10 Följderna av att säljaren är i dröjsmål..................................... 32 2.11 Fel i varan.............................................................................. 38 2.12 Bestämmelser om vad som menas med fel............................. 39 2.13 Påföljder vid fel i varan.......................................................... 45 2.14 Vissa gemensamma bestämmelser om påföljder­vid säljarens avtalsbrott................................................................ 52 2.15 Köparens betalningsskyldighet............................................... 54 2.16 Påföljder vid köparens avtalsbrott.......................................... 56 2.17 Befarat avtalsbrott.................................................................. 62 2.18 Vissa gemensamma bestämmelser om hävning­och omleverans............................................................................. 66 2.19 Skadeståndets omfattning...................................................... 68 2.20 Dröjsmålsränta....................................................................... 71

4

Innehåll

2.21 Säljarens och köparens vårdplikt............................................ 72 2.22 Rätten till varans avkastning.................................................. 74 2.23 Ansvaret för vissa meddelanden............................................. 75

3 Konsumentköplagen........................................................ 76

3.1 Allmänt om konsumentköplagen........................................... 76 3.2 Konsumentköplagens innehåll............................................... 77 3.3 Konsumentköplagens tillämpningsområde............................ 77 3.4 Konsumentköplagen är tvingande.......................................... 80 3.5 Var ska varan avlämnas?......................................................... 80 3.6 När ska varan avlämnas?........................................................ 81 3.7 Vem bär risken för varan?....................................................... 82 3.8 När är säljaren i dröjsmål?...................................................... 83 3.9 Följderna av att säljaren är i dröjsmål..................................... 83 3.10 Bestämmelser om vad som menas med fel............................. 86 3.11 Garantier............................................................................... 92 3.12 Påföljder vid fel i varan.......................................................... 93 3.13 Skadeståndets omfattning vid säljarens dröjsmål och vid fel i varan......................................................................... 99 3.14 Vilket pris ska köparen betala?............................................... 102 3.15 När ska köparen betala?......................................................... 102 3.16 Avbeställning......................................................................... 103 3.17 När är köparen i dröjsmål?..................................................... 103 3.18 Följderna av att köparen är i dröjsmål.................................... 104 3.19 Gemensamma bestämmelser om begränsning­av skada och om hävning och omleverans............................................ 107 3.20 Anspråk mot näringsidkare i tidigare säljled­........................... 108 3.21 Ansvaret för vissa meddelanden............................................. 111 3.22 Val av lag................................................................................ 111 3.23 Köparens skydd mot säljarens borgenärer............................... 112

4 Konsumentkreditlagen.................................................... 114

4.1 Allmänt om konsumentkreditlagen........................................ 114 4.2 Konsumentkreditlagens innehåll............................................ 115 4.3 Konsumentkreditlagens tillämpningsområde......................... 116 4.4 Definitioner........................................................................... 117 4.5 Konsumentkreditlagen är tvingande...................................... 120 4.6 God kreditgivningssed........................................................... 120 4.7 Näringsidkarens informationsskyldighet................................ 121 4.8 Kreditprövning...................................................................... 125 4.9 Dokumentation av kreditavtalet samt b­ etalningsplan............. 126 4.10 Ränta och avgifter.................................................................. 128 4.11 Kontoutdrag och underrättelse.............................................. 131

5

innehåll

4.12 Ångerrätten............................................................................ 132 4.13 Kontantinsats......................................................................... 134 4.14 Trepartsförhållanden.............................................................. 135 4.15 Förbud mot avräkningsförbehåll............................................ 139 4.16 Betalning av skulden i förtid.................................................. 140 4.17 Uppsägning av kreditavtal med o­ bestämd löptid.................... 141 4.18 Återtaganderätt vid kreditköp................................................ 142 4.19 Uppgörelse när en vara återtas................................................ 144 4.20 Handräckning för återtagande av en vara............................... 144 4.21 Val av lag................................................................................ 145 4.22 Vissa skyldigheter för kreditförmedlare.................................. 146 4.23 Tillsyn och överklagande........................................................ 147

5 Lagen om obehöriga transaktioner med b ­ etalningsinstrument..................................................................... 148

5.1 Allmänt om lagen om obehöriga ­trans­aktioner med ­betalningsinstrument............................................................. 148 5.2 Lagens tillämpningsområde................................................... 148 5.3 Definitioner........................................................................... 149 5.4 Lagen om obehöriga transaktioner med ­betalningsinstrument är tvingande i vissa delar...................................... 150 5.5 Kontohavarens skyldigheter och ansvar.................................. 150 5.6 Övrigt om betaltjänster.......................................................... 153

6 Avbetalningsköplagen..................................................... 155 6.1 6.2 6.3 6.4 6.5 6.6

Allmänt om avbetalningsköplagen......................................... 155 Avbetalningsköplagens innehåll............................................. 155 Avbetalningsköplagens tillämpningsområde........................... 156 Avbetalningsköplagen är tvingande........................................ 156 Förtidsbetalning och förbud mot viss avräkning­.................... 157 Rätt att återta varan på grund av köparens dröjsmål............... 157

7 Distans- och hem­försäljningslagen................................. 159

7.1 Allmänt om distans- och hemförsäljnings­lagen...................... 159 7.2 Distans- och hemförsäljningslagens innehåll.......................... 161 7.3 Definitioner........................................................................... 161 7.4 Distans- och hemförsäljningslagen är ­tvingande..................... 164 7.5 Distansavtal om varor och icke finansiella tjänster................. 164 7.6 Distansavtal om finansiella tjänster och f­ inansiella instrument............................................................................. 177 7.7 Hemförsäljningsavtal............................................................. 187 7.8 Vissa gemensamma bestämmelser.......................................... 193

6

Innehåll

8 Konsumenttjänstlagen.................................................... 196

8.1 Allmänt om konsumenttjänstlagen........................................ 196 8.2 Konsumenttjänstlagens innehåll............................................. 197 8.3 Konsumenttjänstlagens tillämpningsområde.......................... 198 8.4 Konsumenttjänstlagen är tvingande....................................... 201 8.5 Kraven på näringsidkarens prestation..................................... 201 8.6 Fel hos tjänsten...................................................................... 203 8.7 Vad menas med fel?................................................................ 204 8.8 Tidpunkten för felbedömningen............................................ 205 8.9 Garantier............................................................................... 206 8.10 Fel hos förvaringstjänsten....................................................... 207 8.11 Köparens rättigheter när tjänsten är felaktig­........................... 208 8.12 Konsumentens reklamationsskyldighet vid fel hos tjänsten.... 209 8.13 Dröjsmål från näringsidkarens sida........................................ 210 8.14 Konsumentens reklamationsskyldighet vid näringsidkarens dröjsmål................................................................................. 211 8.15 Näringsidkarens skadeståndsskyldighet.................................. 212 8.16 Tredje mans skadeståndsskyldighet........................................ 214 8.17 Att bestämma priset............................................................... 215 8.18 Vem bär risken om arbetet eller materialet förstörs?............... 216 8.19 Specificerad räkning............................................................... 217 8.20 När ska tjänsten betalas?........................................................ 217 8.21 Avbeställning......................................................................... 218 8.22 Dröjsmål från konsumentens sida.......................................... 220 8.23 Bestämmelser om småhusentreprenad.................................... 224

9 Internationella köp......................................................... 230

9.1 Allmänt om internationella köp............................................. 230 9.2 Haagkonventionen................................................................ 230 9.3 Rom I-förordningen.............................................................. 231 9.4 Wienkonventionen (CISG)................................................... 232

10 Förkortningar................................................................. 237

BILAGA 1 – Köplagen.................................................................... 239 BILAGA 2 – Konsumentköplagen.................................................. 261 BILAGA 3 – Konsumentkreditlagen............................................... 276 BILAGA 4 – Lag om obehöriga transaktioner med ­betalningsinstrument................................................. 296 BILAGA 5 – Avbetalningsköplagen................................................ 298 BILAGA 6 – Distans- och hemförsäljningslag................................. 303 BILAGA 7 – Konsumenttjänstlagen............................................... 320

Register................................................................................ 338 7

1 Inledning

1.1 Allmänt om de köprättsliga reglerna gällande­ lös egendom Varje dag äger en mängd olika köp rum, från enkla köp av en kvälls­ tidning till mer komplicerade köp av hela maskinanläggningar till industrin. Det är självklart, att alla dessa köp inte kan genomföras utan att det uppstår olika typer av problem. En vara som har sålts kan senare visa sig vara felaktig. En säljare kan inte leverera sina produkter inom den överenskomna tiden. En köpare kan inte betala den vara han erhållit av säljaren. Vissa av dessa problem kan de in­blandade parterna själva lösa, medan de kan behöva hjälp av utomstående för att lösa andra.

Oavsett om parterna själva löser konflikterna eller låter någon utom­stående göra detta, behövs anvisningar om hur man ska gå till­ väga och här spelar rättsreglerna en stor roll. Det är huvudsakligen med hjälp av rättsreglerna som konflikterna löses. Men det är långt­ ifrån så att rättsreglerna alltid måste komma in i efterhand, dvs efter det att en konflikt har uppstått. De används också på ett tidigare sta­ dium i ett avtalsförhållande. Ett väl genomarbetat köpeavtal som med hänsyn till gällande regler preciserar säljarens och köparens rättigheter och skyldigheter behöver kanske aldrig ge upphov till några svårlösta konflikter. Det är viktigt att göra klart för sig, att rättsreglerna inte bara fungerar som konfliktlösande redskap, som kommer till använd­ ning när en konflikt redan har uppstått. De har också en förebyg­ gande, styrande och strategisk funktion som ser till att många konflik­ ter aldrig behöver uppstå. Man använder då rätten för att söka uppnå de mål man satt upp utan att komma i konflikt med de rättsliga nor­ mer som gäller.

9

KÖPRÄTTENS GRUNDER

1.2 Allmänt om konsumenttjänstlagens regler De köprättsliga lagarna reglerar köp av lös egendom. Som vi ska se i nästa avsnitt, finns det även bestämmelser som reglerar köp av fast egendom. Både beträffande köp av fast och lös egendom finns det således en utförlig rättslig reglering. Men hur regleras köp av tjänster, som ju inte är samma sak som köp av egendom? Vilka regler gäller beträffande tjänster som avser t ex reparation, underhåll och ny- och ombyggnad? Ja, vi har en lag, konsument­tjänstlagen, som reglerar tjänster av stor ekonomisk och praktisk betydelse på service- och entre­prenad­markna­den.

Konsumenttjänstlagen är tillämplig på vissa typer av tjänster som näringsidkare utför åt konsumenter. Dessa tjänster är arbete på lösa saker (med undantag för levande djur), arbete på fast egendom, på byggnader m m, samt förvaring av lösa saker (med undantag för le­ vande djur). Konsumenttjänstlagen omfattar t ex underhålls- och repa­rationsarbeten på bilar och hushållsapparater (med undantag för avhjälpande av fel i egendom som näringsidkaren sålt) liksom entre­ prenadarbeten gällande byggnader och tomter. Vidare regleras tjäns­ ter som exempelvis gäller magasinering av möbler och omhänderta­ gande av pälsar. Konsumenttjänstlagen är tvingande till konsumentens förmån.

De avtalstyper som regleras i konsumenttjänstlagen kallas vanligen för uppdragsavtal. Ett avtal där konsumenttjänstlagen är tilllämplig innebär, att näringsidkaren åtar sig att utföra ett uppdrag (en viss tjänst) som konsumenten ger honom. Näringsidkaren blir på så sätt uppdragstagare och konsumenten blir uppdragsgivare. Det finns även andra typer av uppdragsavtal än de som faller in under konsument­ tjänstlagen. Någon allmän lagstiftning som gäller för alla typer av uppdragsavtal finns emellertid inte.

Vi återkommer mer i detalj till konsumenttjänstlagen längre fram i boken. Först ska vi tala om de köprättsliga lagarna.

1.3 Fast och lös egendom De köprättsliga regler som vi här ska studera är de man finner i det område inom juridiken som kallas köprätt. Dessa regler behandlar 10

1. Inledning

köp av s k lös egendom. De regler som behandlar köp av s k fast egen­ dom ingår inte i köprätten, utan i fastighetsrätten. Innan vi går vi­ dare in på köprätten ska vi därför först i grova drag se hur gränsen dras mellan fast och lös egendom. För att kunna bestämma vad som är lös egendom, måste man veta vad dess motsats fast egendom är för något. Det är nämligen den fasta egendomen som definieras i lagen, närmare bestämt i jordabalken. Allt som inte är fast egendom är lös egendom. I jordabalken står, att fast egendom är jord och att jorden är indelad i fastigheter. En fastighet är alltså ett område mark. Till fastigheten hör bl a byggnader och till en byggnad hör i sin tur den fasta inredningen och annat som fastigheten har blivit försedd med om detta är ägnat till stadigvarande bruk för byggnaden eller någon del av denna. Till en fastighet som helt eller till en del är inrättad för industriell verksamhet hör dessutom s k industritillbehör såsom ma­ skiner och annan liknande utrustning som har tillförts fastigheten för att användas i industriverksamheten.

En ytterligare mycket viktig förutsättning för att byggnader och tillbehör till byggnaderna ska ingå i den fasta egendomen i enlighet med de nu nämnda reglerna är, att byggnaderna och tillbehören till­ hör fastighetsägaren, dvs den som äger själva jorden, annars räknas de som lös egendom. En byggnad på annans mark är lös egendom, lik­ som ett kylskåp som inte ägs av fastighetsägaren utan i stället av hyres­ gästen. Om byggnaden däremot ägs av den person som äger jorden och om kylskåpet ägs av fastighetsägaren är byggnaden respektive kyl­ skåpet fast egendom.

När det gäller konsumenttjänstlagen, kommer vi senare i boken att se, att denna lag däremot är tillämplig även beträffande tjänster som avser fast egendom. Men, som vi sagt tidigare, den lagen behandlar inte avtal som gäller köp av egendom, utan i stället avtal som avser tjänster. Även distans- och hemförsäljningslagen, med sin speciella reglering, är tillämplig på bland annat avtal om tjänster som avser fast egendom.

1.4 Olika köprättsliga lagar Kaffe, bilar, hushållsapparater, byggnader på annans mark, daglig­ varor, smycken, hundar och värdepapper är alla exempel på lös egen­ 11

KÖPRÄTTENS GRUNDER

dom i enlighet med de regler vi nu talat om. Bestämmelser om köp av dessa typer av egendom finns i 1990 års köplag, som har ersatt vår tidigare köplag från år 1905. År 1990 antogs även en ny konsument­ köplag, som innehåller konsumentköprättsliga regler.

Denna lag har en föregångare från år 1973. År 1977 tillkom en ­annan köprättslig lag, nämligen konsumentkreditlagen som år 1992 ersattes av en ny lag som i sin tur ersatts av ytterligare en ny konsu­ mentkreditlag som trädde i kraft den 1 januari 2011. År 1978 antogs en lag om avbetalningsköp mellan näringsidkare m fl. År 2005 fick vi en ny di­stans- och hemförsäljningslag, som ersätter de tidigare lagarna från år 1981 och år 2000.

Innan vi mer ingående studerar de olika lagarna, ska vi se något på vilka typer av köp och vilka köprättsliga situationer de olika lagarna behandlar.

Vi börjar med köplagen eller den allmänna köplagen som den också kallas. Denna lag innehåller de grundläggande bestämmelserna om köp beträffande alla slag av lös egendom, som t ex lösören eller saker, värdepapper, byggnad på annans mark och olika slags rättigheter.

Köplagen syftar emellertid inte till att ge en fullständig reglering av alla frågor som rör förhållandet mellan en säljare och en köpare. Vissa förhållanden faller helt eller delvis utanför lagen. Som exempel kan nämnas, att vissa slag av kontraktsbrott behandlas relativt utförligt, medan andra typer av kontraktsbrott inte tas upp över huvud taget, som t ex att säljaren levererar en större mängd av en vara än man kommit överens om eller att han levererar varan till en annan ort än den avtalade. Vidare gäller, att köplagen endast reglerar säljarens och köparens inbördes förhållanden och t ex inte parternas förhållande till någon utomstående såsom en kreditgivare eller någon annan per­ son som har rättsliga anspråk på den egendom köpet gäller.

Köplagen går emellertid inte att använda på alla typer av köp. Den gäller inte beträffande konsumentköp. Dessa köp regleras av konsu­ mentköplagen. Köplagens regler är dispositiva, vilket bl a innebär, att de kan avtalas bort.

Konsumentköplagen är tillämpbar på konsumentköp, dvs när en kon­ sument köper en lös sak av en näringsidkare. Medan köplagen omfat­ tar alla slag av lös egendom, gäller konsumentköplagen endast vid 12

1. Inledning

köp av lösa saker. Med uttrycket lös sak menar man fysiska föremål eller saker, såsom kläder, bilar, hästar, TV-apparater och möbler. Där­ emot ingår inte i begreppet lös sak exempelvis bostadsrätter, byggna­ der på annans grund, rättigheter av olika slag eller värdepapper.

Konsumentköplagen är tvingande till konsumentens förmån och ger på så sätt köparen ett grundskydd. Parterna kan avtala om bättre villkor för köparen än konsumentköplagen ger, men inte om sämre villkor. Köplagen däremot är inte tvingande, vilket betyder att man här kan avtala om såväl sämre som bättre villkor men denna lag går emellertid, som tidigare nämnts, inte att använda på konsumentköp.

Konsumentkreditlagen är tillämplig när det gäller kredit som är avsedd huvudsakligen för enskilt bruk och som lämnas eller erbjuds konsu­ ment av näringsidkare i dennes yrkesmässiga verksamhet. Lagen­är, på samma sätt som konsumentköplagen, tvingande till konsumentens förmån. Konsumentkreditlagen har ersatt den gamla avbetalnings­ köplagen beträffande de delar som handlar om kreditgivning från nä­ ringsidkare till konsument. Med kredit menas i kon­sument­kredit­ lagen både betalningsanstånd och lån. Lagen blir alltså tillämplig bl a på traditionella avbetalningsköp, låneköp och köp med hjälp av kon­ tokort. I lagen finns också vissa regler om konsumenters rätt att ångra sitt kreditavtal inom 14 dagar.

Lagen om obehöriga transaktioner med betalningsinstrument reglerar skyldigheter och ansvar både vid sådana kontoavtal som avser krediter och sådana kontoavtal som gäller konton utan något kreditutrymme.

Lagen gäller oavsett om kontohavaren är konsument eller närings­ idkare, men den är tvingande till konsumentens förmån. Vissa av be­ stämmelserna i lagen fanns tidigare i konsumentkreditlagen. Lagen om obehöriga transaktioner med betalningsinstrument reglerar huvud­sakligen vilket ansvar en kontohavare har för ett belopp som belastar hans konto vid en obehörig transaktion.

Lagen om avbetalningsköp mellan näringsidkare m fl, vanligen kallad avbetalningsköplagen, tar upp de avbetalningsköp som inte behandlas i konsumentkreditlagen. Lagen inriktar sig främst på köp mellan nä­ ringsidkare, men är även tillämplig när det rör sig om ett avbetal­ 13

KÖPRÄTTENS GRUNDER

ningsköp mellan två privatpersoner. Lagen är tvingande till köparens förmån.

Distans- och hemförsäljningslagen slutligen är användbar på spe­ciella typer av avtal, nämligen s k distansavtal och hemförsäljningsavtal.

Syftet med lagen är att skydda konsumenten i samband med köp från företag via Internet, TV, postorder, telefon och liknande försäljnings­ former eller i samband med köp som äger rum när näringsidkaren gör hembesök. Skyddet består främst i att lagen ger konsumenten möjlig­ het att frånträda ett avtal, genom att inom 14 dagar meddela närings­ idkaren att han frånträder avtalet (s k ångerrätt). Lagen ålägger också närings­idkaren viss informationsskyldighet. Distans­- och hemförsälj­ ningslagen är tving­ande till konsumentens förmån.

Förutom de nu behandlade köprättsliga lagarna, kan man när det gäl­ ler köpeavtal använda andra typer av lagar, t ex avtalslagen (om det exempelvis gäller att ogiltigförklara ett köp på grund av att köparen har lurats att köpa någonting). Medan de köprättsliga lagarna främst reglerar frågor om köpeavtalets innehåll reglerar avtalslagen nämligen frågor om avtals ingående och avtals ogiltighet i allmänhet (inte bara köpeavtal, utan även andra avtal). En tvist i anledning av ett köpeav­ tal kan således lösas med hjälp av avtalslagens regler om det exempel­ vis gäller att avgöra huruvida avtalet är giltigt eller inte, dvs om köpa­ ren över huvud taget ska betala någonting eller inte. Om det däremot är klart att köpet är giltigt men t ex oklart vilket pris som ska betalas kan detta lösas med hjälp av de köprättsliga reg­lerna. Hela det rätts­ liga systemet hänger alltså ihop, och mellan de olika rättsliga områ­ dena finns inga absolut fasta gränser. Vi ska här främst studera de köprättsliga reglerna gällande lös egendom (samt dessutom konsu­ menttjänstlagen, som vi återkommer till längre fram). Men man bör trots allt vara klar över, att dessa regler ingår i ett mycket större sam­ manhang och att de köprättsliga problem man ställs inför ibland ska lösas med hjälp av regler från andra rättsliga områden, som t ex avtals­ rätten eller marknadsrätten.

Internationella köp regleras i en särskild lag, som heter lag om internationella köp och som gäller från och med den 1 januari 1989. Ge­ nom denna lag har köprättsliga bestämmelser i FN-konventionen 14

1. Inledning

angående avtal om internationella köp av varor blivit gällande i vårt land. Se vidare kap 9 Internationella köp.

Ytterligare en lag, som delvis hör hemma i detta sammanhang, är från 1845 och heter lag om handel med lösören, som köparen låter i sälja­ rens vård kvarbliva. Den brukar kallas lösöreköplagen. Med lös­ören menas samma som lösa saker, dvs kläder, husgeråd o dyl, men inte pengar, värdepapper, olika slags rättigheter och liknande. Lös­öreköpet innebär att de sålda sakerna får vara kvar hos säljaren men trots detta är skyddade mot säljarens borgenärer (dvs mot personer, som har fordringar hos säljaren). För att lösöreköplagen ska gälla måste en del invecklade formaliteter iakttagas. Lösöreköp ingås oftast för att ge säker­het för en skuld.

1.5 Konsumenträtt Som framgått av den tidigare översikten har man sedan början av 1970-talet i vårt land, liksom i många andra länder, skapat ett flertal lagar som syftar till att stödja konsumenterna och förbättra deras ställning på marknaden. Det finns ytterligare lagar med detta syfte än de som tidigare nämnts.

Man kan dela in den konsumenträttsliga lagstiftningen i två olika grupper. En grupp som syftar till att ge den enskilde konsumenten ett direkt stöd i det enskilda fallet och en grupp vars syfte är att ge ett indirekt stöd på ett mer generellt sätt. Den först nämnda gruppen innehåller flertalet av de civilrättsliga (eller privaträttsliga) lagar vi har gått igenom, såsom konsumentköplagen, konsumentkreditlagen, ­distans- och hemförsäljningslagen och konsumenttjänstlagen. Vissa andra bestämmelser ingår också, t ex delar av försäkringsavtalslagen samt den förmögenhetsrättsliga klausulen i 36 § avtals­lagen, regeln i preskriptionslagen om kortare preskriptionstid gällande fordran som en näringsidkare har gentemot en konsument och de tvingande reg­ lerna i jordabalkens 4 kapitel som tillämpas när en näringsidkare säljer en fastighet till en konsument. Den andra gruppen utgörs av mark­ nadsrättsliga lagar, i första hand av marknadsföringslagen, produkt­ säker­hets­lagen och lagen om oskäliga avtalsvillkor i konsumentförhål­ landen (kallad avtalsvillkorslagen). Något förenklat kan man säga, att 15

KÖPRÄTTENS GRUNDER

den civilrättsliga konsumentskyddande lagstiftningen är inriktad på att stärka enskilda konsumenters ställning i förhållande till närings­ idkare samt att ge anvisningar om hur redan uppkomna tvister ska lösas. Den marknadsrättsliga lagstiftningen däremot syftar till att stärka hela konsumentkollektivets ställning på marknaden genom att på olika sätt styra näringsidkarnas beteenden för framtiden.

Låt oss anta följande: En konsument har köpt en tvättmaskin på kredit. Det visar sig senare att det tryckta formulär han skrev under i samband med köpet innehåller vissa villkor som är oskäligt betung­ ande för honom. För att försöka få detta köpeavtal jämkat eller upp­ hävt ska man använda sig av de civilrättsliga reglerna. Om man där­ emot vill få näringsidkaren att för framtiden upphöra att använda det tryckta formuläret (så att inte andra konsumenter hamnar i samma situation) ska de marknadsrättsliga reglerna användas.

Till den konsumenträttsliga lagstiftningen kan man också räkna viss processrättslig lagstiftning, framför allt de särskilda reglerna i rätte­ gångsbalken som gäller tvister rörande mindre värden och förord­ ningen om allmänna reklamationsnämnden.

De höga kostnader som en process vid domstol kan föra med sig har varit (och är i viss mån fortfarande) ett problem för enskilda männi­ skor som vill få sin sak rättsligt prövad. I rättegångsbalken finns det särskilda regler, som gör det enklare och därmed billigare för den en­ skilde att få sin sak prövad av domstol. Dessa särskilda regler är til�­ lämpliga när det man tvistar om inte överstiger halva prisbasbeloppet.

(Angående begreppet prisbasbelopp, se avsnitt 4.14.) Reglerna inne­ bär bl a, att rättegångskostnaderna på olika sätt hålls nere. Man har t ex begränsat den förlorande partens skyldighet att utge kostnadser­ sättning till motparten. Ett mål som har avgjorts enligt dessa särskilda regler får prövas av högre instans endast efter särskild tillståndspröv­ ning. Det normala är att domen inte kan överklagas.

Som ett alternativ till att gå till domstol kan konsumenten vända sig till allmänna reklamationsnämnden. Nämnden har till uppgift att på begäran av konsument pröva tvister mellan konsumenter och nä­ ringsidkare rörande varor, tjänster och andra nyttigheter samt ge re­ kommendationer om hur tvisterna bör lösas. Dess beslut kan inte överklagas. Eftersom avgörandena endast är just rekommendationer till parterna kan besluten inte verkställas med tvång på samma sätt 16

1. Inledning

som en dom från en domstol. I allmänhet följs emellertid nämndens rekommendationer.

Efter denna inledning ska vi mer i detalj gå igenom de för oss vikti­ gaste köprättsliga lagarna, både konsumenträttsliga sådana och and­ra.

De lagar vi ska se närmare på är köplagen, konsumentköplagen, kon­ sumentkreditlagen, lagen om obehöriga transaktioner med betalnings­ instrument, avbetalningsköplagen och distansavtalslagen. Därefter ska vi gå igenom den betydelsefulla konsumenttjänstlagen, som reglerar avtal om tjänster. Vi ska även se något på de internationella köprätts­ liga reglerna. Vi ska börja med köplagen.

17

2 Köplagen

2.1 Allmänt om köplagen Som vi tidigare konstaterat, har vi idag en köplag, som antogs av riks­ dagen år 1990. Den gäller fr o m den 1 januari 1991.

Vår tidigare köplag, som tillkom år 1905, är ett av de äldsta exem­ plen på lagstiftning som har tillkommit i nordiskt samarbete. Motsva­ rande lagar antogs i Danmark år 1906 och i Norge år 1907. Den is­ ländska köplagen från år 1922 anknyter nära till de skandinav­iska köplagarna. Finland stod den gången utanför det nordiska köp­ lagssamarbetet. År 1961 inleddes emellertid ett arbete på en finsk köplag och detta kom att bilda upptakten till ett nordiskt reform­ arbete på köprättens område. Förslag eller utkast till köplagar lades fram under åren 1976–1978 i Sverige, Norge, Danmark och Finland. År 1980 bestämde sig de fyra länderna för att tillsätta en arbetsgrupp med uppdrag att undersöka möjligheterna att åstadkomma samord­ nade köplagar. Denna arbetsgrupp avlämnade år 1984 ett förslag till nya köplagar i Danmark, Norge och Sverige samt förslag till köplag i Finland, som dittills inte hade haft någon köplag. Därefter antog Fin­ land en köplag år 1987 och år 1988 antog Norge en ny köplag. Sve­ rige fick sin nya köplag år 1990.

Vår tidigare köplag från år 1905, som gällde t o m år 1990, hade under hela tiden i stort sett samma innehåll som när den infördes och lagen präglades därför av de värderingar och förhållanden som rådde i början av förra seklet. Handel med jordbruksprodukter, råvaror och basprodukter spelade ännu vid den tiden en dominerande roll. Vid sidan av sådan handel var köp av kreatur och hantverks­produkter vik­ tiga. Industriprodukternas andel i handeln var däremot betydligt mindre.

18

2. köplagen

I dag spelar handeln med industriellt tillverkade varor en central roll och detta gäller både massproducerade varor och produkter från verkstadsindustrin. Även i marknadsförhållandena har stora föränd­ ringar ägt rum. Inom många branscher består distributionskedjan av flera led, som emellertid ofta är starkt integrerade sinsemellan genom exempelvis ensamförsäljningsavtal.

Marknadsföringen spelar numera också en betydande roll som un­ derlag för köpet, i synnerhet när det gäller handel med industripro­ dukter. Speciellt när det gäller tekniskt komplicerade produkter har de uppgifter som lämnas för säljarens räkning i många fall en mycket stor betydelse för köparen.

När det gäller kommunikationerna och transportförhållandena har det även inom dessa områden skett en väsentlig utveckling under de senaste årtiondena och handeln med andra länder spelar en helt a­ nnan roll idag än vid den tidigare köplagens tillkomst.

Denna förändring av vårt samhälle och av vårt affärsliv har således lett till att nya regler gäller fr o m 1991 presenterade i en ny allmän köplag; en lag som varit planerad och diskuterad under en mycket lång tid.

Köplagen reglerar endast säljarens och köparens rättigheter och skyldigheter och inte frågor om t ex köparens förhållande till den som tillverkat den köpta varan (om denne är en annan än säljaren) eller till en kreditgivare som har finansierat köpet. Juridiskt kan man uttrycka det så, att köplagen i stort inte innehåller några sakrättsliga regler utan endast obligationsrättsliga regler. Begreppen sakrätt och obligations­ rätt är juridiska facktermer. Definitionerna av dessa begrepp är om­ diskuterade, men i stort sett kan man säga, att en sakrätt är rätt till en sak som kan göras gällande gentemot alla personer. Exempel på sak­ rätt är äganderätt och panträtt. Att sakrätten har giltighet mot alla personer, brukar i juridiska sammanhang uttryckas med att den är giltig gentemot tredje man. Med tredje man menar man i detta sam­ manhang en utomstående person. Mer generellt menas med tredje man en person som inte är part i ett avtal eller något annat rättsförhål­ lande, men som ändå kan beröras av avtalet eller rättsförhållandet. En obligationsrätt är rätt till en prestation, som bara kan göras gällande gentemot den som är skyldig att utföra prestationen. Exempel på obli­ gationsrätt är rätt till betalning.

Vilka rättigheter som är sakrätter bestäms av rättsordningen och 19

köprättens grunder

man kan därför inte avtala om att en rättighet ska vara en sakrätt (för att därigenom komma i ett bättre läge). Obligationsrätt däremot före­ ligger i huvudsak endast mellan personer som har ett avtal mellan sig.

Ett avtal mellan två parter utgör således ett obligationsrättsligt förhål­ lande. Om en säljare har ingått ett avtal med en köpare om att sälja en klocka, kan köparen endast gå till säljaren för att kräva klockan och säljaren kan bara gå till köparen för att kräva betalning. När köparen väl fått klockan har han också blivit ägare till den och då har det upp­ stått ett sakrättsligt förhållande mellan honom och klockan. Han kan då hävda sin (sak-)rätt till klockan inte bara gentemot säljaren utan även gentemot alla andra personer.

2.2 Köplagens innehåll Köplagen är indelad i olika huvudavsnitt, varav vissa innehåller någ­ra underavsnitt. Lagens inledande bestämmelser behandlar lagens til�­ lämpningsområde, 1–2 §§, reglernas dispositiva karaktär, 3 §, samt förhållandet till konsumentköplagen och lagen om internationella köp, 4–5 §§. Därefter följer reglerna om varans avlämnande, 6–11 §§. Bestämmelser om risken för varan finns i 12–16 §§. Regler om varans beskaffenhet finns i 17–21 §§. Lagen innehåller vidare regler om påföljder vid dröjsmål med varans avlämnande, 22–29 §§, och påföljder vid fel i varan, 30–41 §§. Vissa gemensamma bestämmelser om påföljder vid säljarens avtalsbrott återfinns i 42–44 §§. I lagen behandlas därefter köparens skyldigheter, 45–50 §§, och påföljder vid köparens avtalsbrott, 51–60 §§. I 61–63 §§ regleras vad som gäl­ ler vid ett ännu inte inträffat men befarat avtalsbrott. Vissa bestäm­ melser som är gemensamma för fall då köpet hävs och när omleverans ska ske, finns i 64–66 §§. Regler om skadeståndets omfattning finns i 67–70 §§. Köplagen avslutas därefter med regler om ränta, 71 §, vård av varan, 72–78 §§, avkastning av varan, 79–81 §§ och vissa meddelanden, 82 §.

2.3 Köplagens tillämpningsområde Objektet för köplagen är lös egendom. Detta står i lagens 1 §. Vi har tidigare angett vad som menas med lös egendom. Lös egendom är 20

2. köplagen

t ex lösa saker, byggnader på annans mark, hyresrätter, fordringar, aktier och andra värdepapper. Köplagens regler är emellertid i första hand utformade med tanke på köp av lösa saker. I lagen används inte termen lös egendom utan i stället uttrycket ”vara”.

Trots att köp av byggnad på annans mark är lös egendom enligt vad vi tidigare sagt, gäller inte köplagens regler om fel och om påföljder för fel beträffande sådana köp. Här gäller i stället samma reg­ler om säljarens felansvar som gäller beträffande fast egendom och dessa reg­ ler finns i jordabalken. Detta framgår av 1 §. Förklaringen är den, att säljarens felansvar när det gäller byggnad på annans mark har ett när­ mare samband med köp av fast egendom än med köp av lös egendom.

Vidare är det så, att även tomträtt är lös egendom, men inte heller här gäller köplagen när det rör sig om överlåtelse av tomt­rätt, enligt en särskild bestämmelse i 1 §. För överlåtelse av tomträtt gäller i stället samma regler som för fast egendom. Beträffande upplåtelse (alltså inte överlåtelse) av tomträtt finns dessutom en speciell regel i köplagens 1 §, som vi inte närmare går in på här.

Eftersom vi använt de juridiska begreppen överlåtelse resp upp­ låtelse, kanske vi också mycket kortfattat ska säga något om vad de betyder. Med överlåtelse menas ett avtal som innebär en total över­ gång av den tidigare innehavarens (överlåtarens) rätt. Ett exempel på överlåtelse är att en fastighetsägare säljer sin fastighet. Om en person där­emot inte överför hela sin rätt utan i stället endast en begränsad del av den, är det fråga om upplåtelse. Ett exempel på upplåtelse är att en fastighetsägare hyr ut en lägenhet i sin fastighet.

Karakteristiskt för köp är att det avser överlåtelse av en rättighet, inte upplåtelse av en begränsad rätt till egendomen. Skillnaden mellan överlåtelse och upplåtelse i detta sammanhang är i stort den, att vid överlåtelse överför man äganderätten, medan man vid upplåtelse be­ håller äganderätten men ger någon annan en begränsad rätt i egendo­ men enligt vissa regler. Om någon upplåter en begränsad rätt i sin egendom, exempelvis hyr ut sin lösa egendom eller pantsätter den, gäller således inte köplagen. Köplagen reglerar för övrigt inte bara köp utan också byte av lös egendom. Lagen används alltså i tillämpliga delar även på byteshandel.

Genom köplagens 2 § görs en avgränsning mot tjänster o dyl. Ett köpeavtal avser ofta varor som ska tillverkas. Köplagen ska tillämpas på ett avtal om beställning av en vara som ska tillverkas, om inte be­ 21

köprättens grunder

ställaren ska tillhandahålla en väsentlig del av materialet. Ett sådant avtal som faller under köplagen brukar kallas tillverkningsköp. Om den som beställer varan själv tillhandahåller en väsentlig del av mate­ rialet, består tillverkarens arbete huvudsakligen av själva arbetsinsat­ sen (eller annan form av tjänst) och köplagen är därför inte tillämplig.

Ett sådant avtal, som faller utanför köplagen, kallas arbetsbeting och ska bedömas efter de principer som gäller för avtal om tjänster. En annan sak är, att dessa principer i praktiken ofta leder till ett resultat som inte väsentligen avviker från köplagens regler. Inom konsument­ rätten finns en särskild lag, konsumenttjänstlagen, som reglerar vissa avtal om tjänster inom det konsumenträttsliga området. Vi kommer att behandla denna lag längre fram i kapitel 7.

Köplagen gör även en avgränsning mot byggnadsentreprenad o dyl. Köplagen ska inte tillämpas på avtal om uppförande av bygg­ nad eller annan fast anläggning på mark eller i vatten även om det rör sig om lös egendom. I praktiken regleras dessa avtal oftast genom ut­ förliga standardavtal. Även om köplagen alltså inte gäller avtal om uppförande av byggnad m m, så är lagen tillämplig på köp av bygg­ nadsmaterial och tillbehör. Köplagen gäller således leverans av t ex dörrar, fönster och badkar. Den omständigheten att varan monteras i byggnaden och på så sätt blir fast egendom, påverkar inte köplagens tillämplighet. Köplagen gäller även köp av monteringshus, när upp­ föran­det inte ingår i säljarens skyldigheter.

Slutligen tar köplagens 2 § upp ytterligare en gränsdragning mellan köp och avtal om tjänster. Om den som ska leverera en vara också ska utföra en arbetsinsats som hör ihop med varan eller någon annan tjänst och tjänsten utgör den övervägande delen av hans förpliktelse, ska köplagen inte tillämpas. Med hjälp av denna regel får man alltså ta ställning till, om exempelvis ett avtal som omfattar leverans av ma­ skiner eller annan utrustning samt installation, montering eller andra tjänster i anslutning till leveransen, ska betraktas som ett köp eller inte. Så länge leveransen av varan – och inte tjänsten – framstår som den övervägande delen av leverantörens prestation, så länge betraktas avtalet som ett köp. Denna bestämmelse besvarar emellertid inte frå­ gan om olika delar av ett avtal, som i sig innehåller både en köp- och en tjänstedel, kan eller ska bedömas fristående från varandra. Sådana avtal får bedömas från fall till fall. Det kan exempelvis vara naturligt att betrakta ett avtal om leverans av teknisk utrustning och om årlig 22

2. köplagen

service på denna utrustning som två delar, dels ett köpeavtal, dels ett tjänsteavtal.

Köplagen gäller enligt 4 § inte i de fall då konsumentköplagen är tillämplig. Alla konsumentköp faller således utanför köplagen. Köp­ lagen är alltså tillämplig på köp mellan näringsidkare, men även på köp privatpersoner emellan samt i de fall en privatperson säljer till en näringsidkare.

Köplagen gäller enligt 5 § heller inte när lagen om internationella köp är tillämplig. Även internationella köp faller således utanför köp­ lagen. Se vidare kap 9 Internationella köp.

Föreskrifterna i köplagen är dispositiva, dvs parterna ”disponerar” över reglerna på så sätt, att de kan avtala bort dem, helt eller delvis. I lagen framgår detta av 3 §, där det står, att ”lagens bestämmelser till­ lämpas inte i den mån annat följer av avtalet, av praxis som har utbil­ dats mellan parterna eller av handelsbruk eller annan sedvänja som måste anses bindande för parterna”. Avgörande vikt ska således fästas vid det som parterna avtalat och dit hänförs också sådant, som utan att vara uttryckligt avtalat, ”följer av avtalet”. Man kan alltså tolka in sådant i avtalet som inte bokstavligen står där eller fylla ut avtalet med sådant som inte uttryckligen finns med i avtalet.

Det är inte ovanligt att man använder sig av olika formulär vid köp.

Till formulären räknas inte bara allmänna kontraktsvillkor, ofta kal­ lade allmänna leveransvillkor, utan även andra villkor som är tryckta på ordersedlar, ordererkännanden, fakturor m m. Villkoren är van­ ligen utarbetade av branschorganisationer. Ibland har de tillkommit genom förhandlingar mellan olika organisationer eller mellan olika näringslivsorganisationer och konsumentombudsmannen. Dessa for­ mulär har numera nått en sådan utbredning att de i vissa rättsförhål­ landen i praktiken ersätter väsentliga delar av köplagen. Hela detta rättsliga område brukar kallas formulärrätten och de färdigtryckta formulären som säljaren ofta använder sig av kallas standardavtal. Ge­ nom att köplagen är dispositiv, gäller dessa formulär i stället för lagen (i de fall de har använts).

Av citatet ur 3 § framgår vidare, att tidigare praxis mellan parterna samt handelsbruk eller annan sedvänja har betydelse för förhållandet mellan säljaren och köparen. Detta innebär, att den praxis som par­ terna själva tidigare tillämpat kan ha företräde framför lagens bestäm­ melser och när det gäller kommersiella förhållanden kan handelsbruk, 23

köprättens grunder

dvs fast och utbredd praxis vid köp av visst slag, sätta köp­lagens regler åt sidan. Handelsbruk eller annan sedvänja har företräde framför ­lagen endast om det är fråga om ett bruk eller en sedvänja som måste anses bindande för parterna. Ett handelsbruk eller en sedvänja som framstår som oskälig kan således sättas åt sidan eller jämkas. I vissa fall kan det vara svårt att avgöra om det föreligger något fast handelsbruk eller annan sedvänja som ska innebära att lagen sätts åt sidan.

Sammantaget betyder detta, att först och främst gäller det som par­ terna har avtalat. I andra hand gäller den praxis parterna själva til�­ lämpat eller den affärspraxis som allmänt tillämpas inom den aktuella branschen. Först i tredje hand, om varken avtalet eller praxis kan tala om vad som gäller, tillämpas köplagen.

2.4 Var ska varan avlämnas?

Reglerna om detta finns i köplagen under rubriken Varans avläm­ nande, närmare bestämt i 6–7 §§ som handlar om hämtningsköp och transportköp.

Begreppet avlämnande är en juridisk fackterm som har betydelse i flera olika avseenden. För det första är avlämnandetidpunkten knuten till olika regler om säljarens dröjsmål. För det andra knyts reglerna om vem som står risken för varan till avlämnandet. Genom reg­lerna om riskens övergång får avlämnandet dessutom betydelse i fråga om den tidpunkt som ska läggas till grund för bedömningen om varan är be­ häftad med fel. Vidare har avlämnandet bl a betydelse för fördelning­ en mellan säljaren och köparen av vissa kostnader för varan.

Som huvudregel gäller enligt 6 §, att varan ska avlämnas där säljaren vid köpet hade sitt affärsställe eller, om han saknade affärsställe som hade samband med köpet, där han hade sitt hemvist, dvs där säljaren var bosatt. Om inget annat avtalats, ska köparen således i regel hämta varan hos säljaren. Naturligtvis ska t ex varor, som köpts i en butik, av­ lämnas där och inte i säljarens bostad. Däremot har säljaren enligt lagen inte någon skyldighet att sända varorna till köparen. En särskild be­ stämmelse gäller enligt 6 § om parterna vid köpet visste om att varan fanns på en annan plats. Då ska avlämnandet äga rum där varan fanns.

Köplagen räknar således med att köpet i första hand är ett s k hämt­ ningsköp, vilket ju också är lagens rubrik för denna bestämmelse.

24

2. köplagen

Vidare framgår det av 6 §, att varan är avlämnad först när köparen har tagit hand om den. Detta innebär exempelvis, att det inte är till­ räckligt att varan ligger redo i säljarens magasin och att säljaren är beredd att låta köparen få den när köparen kommer för att hämta varan. Varan är inte avlämnad förrän köparen verkligen har tagit hand om den.

Köplagens 7 § innehåller regler om s k transportköp, dvs köp där varan på grund av avtalet, tidigare praxis mellan parterna, handels­ bruk eller sedvänja ska transporteras från säljaren till köparen. I denna paragraf behandlas dels transport inom en och samma ort, s k plats­ köp, dels transport från en ort till en annan, s k distansköp.

Vid platsköp gäller följande: Om varan ska transporteras till köparen inom en och samma ort eller inom ett område där säljaren vanligen sköter distributionen av liknande varor, sker avlämnandet när varan överlämnas till köparen. Om en säljare i Stockholm ska transportera en vara till en köpare som bor i Stockholm, är varan avlämnad först när den överlämnas till köparen (bild 1). Detta gäller oav­sett om säljaren själv utför transporten, om han anlitar en transportfirma, om varan sänds med post eller om den transporteras på annat sätt.

Bild 1 Om en säljare i Stockholm sänder en vara till en köpare i Stockholm är varan avlämnad först när den överlämnas till köparen, oavsett om säljaren an­ litar en transportfirma eller själv utför transporten.

Vid distansköp gäller följande: Om varan ska transporteras till köpa­ ren från en ort till en annan eller inom ett område där säljaren inte vanligen sköter om distributionen, sker avlämnandet när varan över­ lämnas till den transportör som har åtagit sig transporten från av­ sändningsorten. Om en säljare i Stockholm sänder en vara till en 25

köprättens grunder

k­ öpare i Vitaby och därvid anlitar en transportfirma, är varan avläm­ nad redan när den överlämnas till transportfirman (bild 2).

När är varan avlämnad om säljaren själv utför transporten från en ort till en annan eller själv kör med varan inom ett område där han vanligen inte har hand om distributionen? I detta fallet gäller att varan är avlämnad när den överlämnas till köparen. Om en säljare i Stock­ holm ska sända en vara till en köpare i Vitaby och därvid själv utför transporten, är varan avlämnad först när den överlämnas till köparen (bild 3).

(Inom parentes kan nämnas, att begreppet distansköp, som vi nu använt, är något helt annat än begreppet distansavtal, som vi tar upp i kapitel 6.)

Bild 2 Om en säljare i Stockholm sänder en vara till en köpare i Vitaby och då anlitar en transportfirma är varan avlämnad redan när den överlämnas till transportfirman.

Bild 3 Om en säljare i Stockholm sänder en vara till en köpare i Vitaby och då själv utför transporten är varan avlämnad först när den överlämnas till köparen.

26

2. köplagen

Termen överlämna, som används i lagtexten, är inte helt entydig. Be­ dömningen av den exakta överlämnandetidpunkten i samband med lastning och lossning, dvs medan överlämnandet till transportören eller köparen håller på att ske, får göras från fall till fall.

Som vi tidigare sagt, kan bl a handelsbruk eller annan sedvänja sätta köplagens bestämmelser ur spel och detta gäller naturligtvis även bestämmelserna om avlämnande. I ett rättsfall ansåg domstolen t ex att dörrar på grund av handelsbruk fick avlämnas på en byggarbets­ plats trots att någon leveransplats inte var avtalad.

Säljarens skyldigheter i samband med avlämnandet av varan anges ofta i köpeavtalet genom en hänvisning till en leveransklausul, t ex ”fob” (fritt ombord). Detta gäller framför allt vid internationella och kommersiella köp. På den internationella köprättens område har leve­ ransklausulerna och deras innebörd utvecklats främst genom de av Internationella Handelskammaren fastställda definitionerna i de s k incoterms. Den förhållandevis snabba utvecklingen av transportför­ hållandena medför ett kontinuerligt behov av att revidera leverans­ klausulerna. Eftersom man inte gärna kan gå in och ändra i köplagen för att kontinuerligt anpassa lagen efter denna utveckling, har man bestämt sig för att inte ha med några regler om leveransklausuler i köplagen. Ett undantag finns och det gäller klausulen ”fritt” (”fritt levererad” eller ”levererad”) tillsammans med angivandet av en viss ort. Denna klausul finns inte med i incoterms men används ofta i inrikeshandeln. Innebörden av denna leveransklausul är att varan inte anses avlämnad förrän den har kommit fram till den angivna orten.

Om säljaren genom avtalet eller av annan anledning är skyldig att ordna med transport av varan, ges i 8 § vissa allmänna föreskrifter.

Där står, att om säljaren ska ordna transporten av varan, så ska han ingå avtal om transport till bestämmelseorten med lämpligt trans­ portmedel och på sedvanliga villkor för en sådan transport.

2.5 När ska varan avlämnas?

När ska leverans ske? Om tidpunkten inte är avtalad eller framgår på något annat sätt, ska varan enligt 9 § avlämnas inom skälig tid efter köpet. Vad som är skälig tid varierar beroende på omständigheterna, bl a på om varan ska tillverkas efter köpslutet, eller kanske tas från ett 27

köprättens grunder

lager någonstans. En skälig tidsperiod kan naturligtvis även vara ge­ nast eller en relativt kort tidsperiod. Om parterna däremot kommit överens om en viss tidsrymd inom vilken leverans ska ske, t ex ”nästa vecka” eller ”senast på onsdag”, får säljaren bestämma den exakta tid­ punkten inom denna tidsram, om det inte framgår av omständighe­ terna att det är köparen som har denna valmöjlighet.

Slutligen framgår det av 9 § att om varan ska hämtas av köparen och om det är säljaren som ska bestämma tidpunkten för avlämnan­ det, så ska säljaren underrätta köparen om när varan finns tillgänglig för avhämtning. Säljaren är skyldig att lämna köparen ett sådant med­ delande i tid. Detta innebär, att köparen ska ha möjlighet att kunna förbereda hämtningen av varan.

2.6 Rätt att hålla inne varan Köplagens huvudregel är, att parterna ska fullgöra sina skyldigheter samtidigt. Har inget annat avtalats är köpet ett kontantköp, dvs sälja­ ren är inte skyldig att lämna ut varan förrän han får betalt och köpa­ ren är inte skyldig att betala förrän han får varan. Denna rätt att hålla inne sin egen prestation eller sin egen egendom kallas med en juridisk term för detentionsrätt. Detention kommer av det latinska detinere som betyder behålla.

I 10 § regleras säljarens rätt att hålla inne varan. Längre fram åter­ kommer vi till köparens rätt att hålla inne betalningen.

Om parternas avtal inte säger något annat, är säljaren inte skyldig att lämna ut varan förrän han får betalt. Han är heller inte skyldig att lämna ut dokument som representerar varan eller på något annat sätt göra sig av med förfoganderätten förrän köparen betalar för varan.

Om köpet är ett distansköp är säljaren skyldig att avsända varan, men han får då i stället hindra att varan eller dokumentet som repre­ senterar varan lämnas ut till köparen, om det är så att han inte fått betalt.

2.7 Vissa kostnader för varan I 11 § regleras hur de kostnader för varan som har uppkommit före avlämnandet ska fördelas mellan parterna i de fall då fördelningen 28

2. köplagen

inte är reglerad i avtalet eller bestäms av t ex handelsbruk. Huvudre­ geln är att säljaren svarar för sådana kostnader för varan som har upp­ kommit före avlämnandet. Det kan exempelvis vara kostnader för transport, försäkring och lagring. Kostnader som uppstår efter det att avlämnandet ägt rum, ska bäras av köparen. Från denna huvudregel görs undantag för kostnader som beror på att avlämnandet har förse­ nats på grund av något förhållande på köparens sida. Undantaget avser alltså bara sådana tilläggskostnader som förseningen har med­ fört. Observera att undantaget inte går ut på att det är självklart att köparen ska stå för tilläggskostnaderna, även om det i de flesta fall ter sig rimligt att köparen får svara för dem.

2.8 Vem bär risken för varan?

Vad innebär det att bära risken för varan? Svaret ges i 12 § som säger, att om varan skulle försämras eller minskas genom en händelse för vilken köparen bär risken, är han skyldig att betala den fullt ut trots att den vara som han erhåller inte är kontraktsenlig. Skulle varan ha förstörts eller kommit bort måste köparen således betala den, trots att han kanske inte får något utbyte alls för sina pengar. Paragrafen får betydelse framför allt i fråga om olyckshändelser, t ex eldsvådor och åsknedslag, men också handlingar av utomstående personer som var­ ken säljaren eller köparen ansvarar för faller in under denna paragraf.

Det kan exempelvis röra sig om skadegörelse av någon utomstående eller att varan har blivit stulen och man inte vet var den är.

Som huvudregel gäller enligt 13 §, att risken för varan går över på köparen när varan avlämnas. Om parterna har avtalat om när varan ska anses avlämnad, gäller naturligtvis den tidpunkten. Om däremot ingenting är bestämt om när varan ska anses avlämnad, så gäller reg­ lerna i 6–7 §§ som vi tidigare talat om. Enligt bild 2 (s 23), som gäller distansköp, övergår risken från säljaren till köparen när transportfir­ man omhändertar varan. Om t ex transportfirmans bil körs så vårds­ löst under sin färd mellan Stockholm och Vitaby att varan skadas, måste köparen ändå erlägga full betalning, eftersom han bar risken för varan när olyckan inträffade. Handlar det om platsköp eller om distans­köp där reglerna om platsköp används, går risken över på kö­ paren först när varan överlämnas till köparen (se bild 1, s 22, och bild 29

köprättens grunder

3, s 23). Om varan har sålts ”fritt”, ”fritt levererad” eller ”levererad” med angivande av en viss ort, går risken för varan inte över till köpa­ ren förrän varan har kommit fram till den ort som har angetts i klau­ sulen.

I 13 § andra stycket finns ett undantag från den huvudregel vi just gått igenom. Detta undantag innebär, att risken går över på köparen redan innan avlämnandet ägt rum, om avlämnandet fördröjs och denna fördröjning beror på köparen eller något förhållande på hans sida, under förutsättning att säljaren har gjort det som ankommer på honom för att varan ska kunna avlämnas i tid. Risken går emellertid inte över på köparen förrän den tid som köparen kan ha på sig för att avhämta varan eller ta emot den har gått ut. Om parterna t ex har avtalat, att köparen skulle hämta varan mellan den 5 och den 10 au­ gusti, men inte håller denna tid, utan kommer en vecka senare, över­ går risken för varan på köparen den 10 augusti. Det var ju senast denna dag han skulle hämta varan.

I 13 § tredje stycket finns slutligen en specialbestämmelse om tid­ punkten för riskens övergång som säger, att om köparen ska hämta varan på någon annan plats än hos säljaren, så går risken över på köparen när tiden för avlämnandet är inne och köparen har fått reda på att varan finns tillgänglig för avhämtning. Detta gäller även om den tidsperiod som köparen har på sig att hämta varan inte har löpt ut. Om således i vårt exempel ovan, köparen den 6 augusti får med­ delande om att varan finns tillgänglig för avhämtning på någon an­ nan plats än hos säljaren, så går risken över på köparen redan denna dag.

I 14 § finns en bestämmelse som kompletterar de regler om riskens övergång som vi nu har talat om. Denna bestämmelse säger, att risken för varan aldrig går över på köparen förrän det genom märkning, an­ teckning i transportdokument eller på annat sätt har gjorts klart, att varan är avsedd för köparen. Man brukar säga, att risken inte går över på köparen förrän varan har individualiserats för köparens räkning.

Denna bestämmelse har betydelse endast vid köp av andra varor än individuellt beskaffade varor. Bestämmelsen innebär bl a en modifie­ ring av huvudregeln i 13 § att risken för varan övergår på köparen då varan avlämnas. Om avlämnandet skett utan att varan dessförinnan har blivit avskild för köparen, t ex i de fall då varan transporteras som en del av en hel skeppslast med likadana varor, övergår risken på kö­ 30

2. köplagen

paren inte vid överlämnandet till transportören (vilket skulle varit fal­ let enligt 7 § andra stycket), utan först när det parti som avtalet avser, har blivit avskilt för köparen.

Om köpet avser en vara som vid förvärvstillfället befinner sig under transport, när övergår då risken från säljaren till köparen? Ja, svaret på denna fråga finns i köplagens 15 §. Här sägs, att i sådana fall går ris­ ken över på köparen vid köpet, om det inte framgår av omständighe­ terna att köparen har åtagit sig att bära risken redan från den tidpunkt då varan överlämnades till den transportör som har utfärdat trans­ portdokumentet. Men, även om det skulle framgå av omständighe­ terna att köparen har åtagit sig att bära risken för varan från den tid­ punkt då den överlämnades till den transportör som utfärdat transportdokumentet, bär säljaren ändå risken för varan om han kände till eller borde ha känt till att varan vid köpet hade förstörts, kommit bort, försämrats eller minskat, men inte upplyst köparen om det.

I köplagens 16 § finns ett specialstadgande om risken för varan vid öppet köp. Öppet köp innebär att köparen och säljaren har avtalat om att köparen under viss tid efter det att säljaren avlämnat varan kan välja om han vill stå fast vid köpet eller inte. Vid ett sådant köp över­ går risken för varan på köparen vid varans avlämnande. Om köparen bestämmer sig för att inte behålla varan, går risken för varan tillbaka på säljaren först när varan lämnas tillbaka till säljaren.

2.9 När är säljaren i dröjsmål?

Vi kommer nu in på reglerna om kontraktsbrott som omfattar en stor del av köplagens bestämmelser. Vi ska närmast tala om de regler som handlar om säljarens dröjsmål. Först ska vi tala om när det föreligger dröjsmål och därefter gå igenom köparens möjligheter att reagera på dröjsmålet.

När föreligger dröjsmål? Köplagens 22 § svarar på denna fråga och svaret är, att om varan inte avlämnas alls eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller på något förhållande på köparens sida, så föreligger dröjsmål.

31

köprättens grunder

2.10 Följderna av att säljaren är i dröjsmål När säljaren är i dröjsmål kan köparen enligt 22 § reagera på fyra olika sätt: • • • •

kräva att köpet fullgörs häva köpet kräva skadestånd hålla inne betalningen

Köparen kan naturligtvis inte använda sig av alla dessa möjligheter samtidigt.

Köparen kan enligt 23 § kräva att köpet fullgörs. Denna möjlighet har naturligtvis extra stor betydelse för köparen när det rör sig om en vara som är specialtillverkad eller som inte är lätt att få tag i på annat håll.

Köparens principiella rätt till fullgörelse har vissa undantag. Sälja­ ren är till en början inte skyldig att fullgöra köpet om det föreligger ett hinder för fullgörelsen som han inte kan övervinna. Ett typiskt exem­ pel på ett sådant hinder är att köpet avser ett unikt föremål och detta har blivit förstört efter köpslutet eller att det speciella varuparti från vilket varan enligt avtalet skulle tas, har förstörts. Då bortfaller sälja­ rens skyldighet att avlämna varan oberoende av vad som är orsaken till att varan har förstörts; avlämnandet har ju blivit omöjligt. Alla mot­ gångar utgör naturligtvis inte hinder för avtalets uppfyllelse. Om t ex den leverantör som säljaren tänkt anlita drabbas av ett hinder som medför att han inte kan leverera varan till säljaren, utgör detta inte något prestationshinder för säljarens del om likadan vara kan erhållas hos någon annan leverantör på marknaden.

Det prestationshinder vi talat om kompletteras med en annan be­ stämmelse som ytterligare begränsar säljarens skyldighet att fullgöra köpet. Säljaren är inte skyldig att fullgöra köpet om fullgörelsen skul­ le förutsätta uppoffringar som inte är rimliga med hänsyn till det in­ tresse köparen har av att säljaren fullgör köpet. De uppoffringar som avses kan vara av fysik eller ekonomisk art. När man bedömer om säljarens skyldighet att fullgöra köpet ska bestå trots de svårigheter som uppkommit, får man göra en intresseavvägning, där man jämför de insatser som krävs av säljaren för att fullgöra köpet med det in­ 32

2. köplagen

tresse som köparen har av att säljaren fullgör köpet. Avvägningen måste bli beroende av omständigheterna i det enskilda fallet, bl a vil­ ket slags vara avtalet gäller. Vid köp av konjunkturkänsliga varor eller vid köp där säljaren medvetet tagit en risk beträffande förhållandenas utveckling bör undantagsbestämmelsen tillämpas endast i extrema fall. En allmän förändring i prisnivån ska i regel inte heller leda till att denna bestämmelse tillämpas.

Om säljaren, enligt de undantagsbestämmelser vi nu nämnt, blir befriad från skyldigheten att fullgöra köpet, gäller denna befrielse i allmänhet bara så länge hindret eller missförhållandet varar. En förut­ sättning är emellertid att befrielsegrunden upphör inom rimlig tid, annars blir säljaren ändå inte skyldig att fullgöra köpet.

Om säljaren, trots att dröjsmål har inträffat, frågar köparen om köparen ändå godtar att varan avlämnas inom en viss tid, så måste köparen svara på denna fråga inom skälig tid. Gör han inte det får säljaren avlämna varan inom den tid som han har angett. Köparen har då med andra ord förlorat den rätt att häva som han (enligt 25 §) i och för sig kunde ha använt sig av. Samma sak gäller om säljaren i stället för en förfrågan meddelar köparen att han kommer att avlämna varan inom en viss tid. Detta står i 24 §.

Köparens möjligheter att häva på grund av säljarens dröjsmål reg­ leras i 25 § och 26 §.

Köparen får häva köpet på grund av säljarens dröjsmål, om avtals­ brottet är av väsentlig betydelse för köparen och säljaren insåg eller borde ha insett detta. Bedömningen av dröjsmålets väsentlighet ska alltså ske ur köparens synpunkt. Det är emellertid inte köparens per­ sonliga uppfattning som är av betydelse, utan det avgörande är om dröjsmålet objektivt sett kan anses vara av betydelse för honom.

Köparen får också häva köpet om han har förelagt säljaren en be­ stämd tilläggstid för varans avlämnande som inte är oskäligt kort och avlämnandet inte äger rum inom tilläggstiden. Så länge tilläggstiden löper, får köparen inte häva köpet såvida inte säljaren meddelar, att han inte kommer att kunna fullgöra köpet inom tilläggstiden.

Förfarande med s k tilläggstid finns även i många utländska rätts­ system. Innebörden är, som framgått, att en part har möjlighet att göra ett icke väsentligt avtalsbrott till en hävningsanledning genom att sätta ut en tilläggstid för fullgörande. Om fullgörandet inte sker inom den utsatta tiden, blir motparten berättigad att häva köpet. An­ 33

köprättens grunder

vändandet av tilläggstid kan bland annat vara ett sätt att slippa undan bevissvårigheter om det framstår som tveksamt om väsentlighetskra­ vet är uppfyllt eller om parten har svårt att styrka detta. Parten kan då sätta ut en frist vars längd är anpassad till omständigheterna i det ak­ tuella fallet. I köplagen och i konsumentköplagen används detta för­ farande med tillläggstid i några olika sammanhang. Detta är första gången vi stöter på detta begrepp, men vi kommer snart att möta det igen i kommande avsnitt.

Slutligen, när det handlar om köparens hävningsrätt på grund av säljarens dröjsmål, finns det enligt 26 § en inskränkning i denna häv­ ningsrätt som går att tillämpa, när köpet avser en vara som ska tillver­ kas eller införskaffas speciellt för köparens räkning efter hans anvis­ ningar eller önskemål och som säljaren inte utan väsentlig förlust kan tillgodogöra sig på annat sätt. I sådana fall får köparen häva köpet endast om hans syfte med köpet är väsentligen förfelat genom dröjs­ målet. Varor som faller in under denna bestämmelse kan exempelvis vara en maskin som ska tillverkas speciellt för köparens räkning eller växter av ett ovanligt slag som på köparens begäran ska importeras från ett annat land. Endast om säljaren skulle komma att lida en vä­ sentlig förlust, exempelvis genom att han måste sälja varan till skrot­ pris, kan han åberopa denna bestämmelse.

Vi ska nu se närmare på köparens möjligheter att kräva skadestånd när säljaren är i dröjsmål. Köplagens bestämmelser om detta finns i 27 § och 28 §.

I köplagen har man valt att knyta skadeståndsansvaret vid säljarens dröjsmål (och även vid fel i varan, som vi kommer till längre fram) till det s k kontrollansvaret. Innan vi går vidare, ska vi därför se närmare på vad som menas med detta begrepp.

Kontrollansvaret innebär i stort, att säljaren ansvarar för det som ligger inom hans kontrollansvar. Tekniskt sett är kontrollansvaret ut­ format så, att det ställer upp fyra förutsättningar – som samtliga mås­ te vara uppfyllda – för att säljaren ska bli befriad från skadeståndsan­ svar. Det är säljaren som har bevisbördan för att dessa förutsättningar är uppfyllda.

De fyra förutsättningarna är följande: • Det ska föreligga ett hinder för fullgörelse • Hindret ska ligga utanför säljarens kontroll 34

Köprättens grunder ISBN 978-91-47-11118-3 © 1987 och 2013 Peter Gerhard och Liber AB Redaktör: Carin Laurin Omslag och typografi: Fredrik Elvander Sättning: LundaText AB Upplaga 12:1 Tryck: Sahara Printing, Egypten 2013

KOPIERINGSFÖRBUD Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och elevers rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt BONUS-avtal, är förbjuden. BONUS-avtal tecknas ­mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare, t.ex. kommuner och universitet.

Intrång i upphovsmannens rättigheter enligt upphovsrättslagen kan medföra straff (böter eller fängelse), skadestånd och beslag/förstöring av olovligt framställt material. Såväl analog som digital kopiering regleras i BONUS-avtalet. Läs mer på www.bonuspresskopia.se.

Liber AB, 113 98 Stockholm tfn 08-690 90 00 www.liber.se Kundservice tfn 08-690 93 30, fax 08–690 93 01 E-post kundservice.liber@liber.se

KÖPRÄTTENS GRUNDER Varje dag äger en mängd olika köp rum. Det kan gälla köp av ett par skor, en bil eller mer komplicerade köp av hela anläggningar till industrin. De rättsliga regler som behandlar köpet har därför stor betydelse.

Varje dag ingås också åtskilliga avtal om tjänster. Bilen behöver lämnas in för reparation, båten kräver vinterförvaring och huset måste lagas. Även de regler som behandlar konsumentens avtal med näringsidkare om olika tjänster spelar därför en viktig roll.

Denna bok behandlar köplagen, konsumentköplagen, konsumentkreditlagen, lagen om obehöriga transaktioner med betalningsinstrument, avbetalningsköplagen och konsumenttjänstlagen. Vidare tar boken upp distans- och hemförsäljningslagen som reglerar bl a sådana avtal som ingås på Internet och som även innehåller regler om hemförsäljning. Dessutom behandlas internationella köp i ett särskilt kapitel.

Boken är främst avsedd att användas som grundläggande lärobok vid universitet och högskolor samt inom olika yrkeskurser och företagsinterna utbildningar, men den lämpar sig också väl för var och en som på egen hand vill sätta sig in i köprättens grunder.

För att göra de olika reglerna mer lättillgängliga har boken försetts med lagtextbilagor.

PETER GERHARD har under många år varit verksam som universitetslektor i handelsrätt vid Lunds Universitet. Han arbetar som konsult och ansvarar också för olika utbildningsprogram inom näringslivet.

Best.nr 47-11118-3

Tryck.nr 47-11118-3-00