Nu är det dags för säsongens första fotbollsmatch. Då möts de igen. Esmeralda är anfallare. I motståndarlaget.
– en möjlighet för alla
9 789175 676104
Ingen gör mål på mig Annelie Drewsen
Ingen gör mål på mig
Selma tar på sig handskarna och ställer sig i mål. Hon är redo för sitt livs match.
Annelie Drewsen
Selma har tänkt på Esmeralda sedan kollot i somras. Varför tog hon inte hennes nummer?
Nypon förlag
Nypon förlag – en möjlighet för alla info@nyponforlag.se www.nyponforlag.se Titel: Ingen gör mål på mig Författare: Annelie Drewsen Omslag: Anna Winberg Foto: Magnus Neck © 2016 Annelie Drewsen och Nypon förlag AB Första upplagan 2016 Sidantal: 58 Lix: 15 Lättlästnivå: Från 12 år. ISBN 978 91 7567 610 4 På vår hemsida finns arbetsmaterial till boken. Det är kostnadsfritt att ladda ner, utan kod eller inlogg.
Annelie Drewsen
Ingen gör mål på mig
Omslag: Anna Winberg
Nypon förlag
Till Edith.
I den h채r boken finns bland annat: Selma, som boken handlar mest om Esmeralda, som Selma tr채ffade p책 kollo Bobo, Selmas lillebror Alex, Selmas fotbollstr채nare
Kapitel 1
Vad var det egentligen som hände i somras? Varför kan jag inte sluta tänka på den där dagen? Så här var det: Vi hade varit på samma kollo i två veckor. Vi hade paddlat kanot, grillat korv och haft vattenkrig. Vi hade pratat lite och skrattat mycket. Men sista dagen hände något. Det var som om allt gick saktare. Sekunder blev minuter. Våra skratt blev något annat, något mer.
3
Jag minns varje sekund. Varje ord. Vi stod och väntade vid stugorna. Hon kom fram till mig. – Blir du hämtad? – Ja, mamma kommer snart, svarade jag. Hon nickade och pillade på sin mobil. – Och du? sa jag. – Min pappa är på väg. Hon gick iväg. Sedan stod vi där med våra väskor, en bit ifrån varandra. Hela tiden såg jag åt hennes håll. Det var något med hennes ögon. Den gröna färgen var som mossan på berget. Till slut var hennes ögon allt jag såg. 4
Flera personer kom fram för att säga hej då. Det blev många kramar, alla skulle åka hem. Men den enda jag ville krama var henne. Esmeralda. Plötsligt var hon borta. Hennes gröna ögon syntes inte till. Istället stod mamma framför mig. – Åh, Selma! Gud vad jag har saknat dig! Hon kramade mig så hårt att jag knappt kunde andas. Under tiden tittade jag efter Esmeralda. Men hon var borta. Eller ...
5
Då såg jag henne, i framsätet på en blå bil. Bilen började rulla iväg på gruset. Något gick sönder i mig. Precis när bilen körde ut på vägen vände sig Esmeralda om. Våra blickar möttes och hon log. Jag sträckte upp handen för att vinka, men bilen var redan ute på vägen. Jag följde den blå pricken mellan träden, tills den försvann helt. Mamma pratade som vanligt. – Hur har du haft det? Du ser så smal ut, har du inte ätit? Vi kan ta en hamburgare på vägen hem. Hon tog min väska och gick mot vår bil. 6
– Nej tack, sa jag och gick efter. Esmeralda var borta och jag hade inte hennes nummer. Varför frågade jag inte om det? Nu har det gått flera veckor. Ändå kan jag inte sluta tänka på henne. Esmeralda med de gröna ögonen.
7
Kapitel 2
– Selma, jag går nu. Är du hemma i kväll? Mamma ropar från hallen. Hon ska på bio med en kompis. – Jag har match, svarar jag. – Just det. Lycka till! säger mamma. Sedan går hon. Jag sitter på sängen med benskydden i handen. Matchkläderna ligger bredvid mig. Mina shorts, tröjan och strumporna. 8
Idag har vi första matchen för säsongen. Jag måste skynda mig, för vi ska samlas om en kvart. Inför varje match tar jag på mig kläderna i samma ordning. Benskydden först, sedan shortsen och tröjan. Sist strumporna. Jag måste göra så, annars kommer det att gå dåligt. Jag bara vet det. När kläderna är på går jag till badrummet. Jag borstar håret och gör en tofs. Jag gör om tofsen två gånger innan jag är nöjd. Då är den perfekt. Jag tittar i spegeln och ser rakt in i mina egna ögon. 9
– Idag ska vi vinna. Ingen gör mål på mig! säger jag högt. Sedan provar jag att se arg ut. Ögonen drar ihop sig och munnen blir mindre. Jag vill att motståndaren ska tro att jag är farlig. Att det är omöjligt att göra mål på mig. – Ingen gör mål på mig. Ingen! Hör du det? säger jag. – Vem pratar du med? Det är Bobo, min lillebror. – Va, är du hemma? Jag trodde du skulle till Maja. – Hon är sjuk, säger han. Han står utanför badrummet och glor på mig. Ibland gör han så. Det är sjukt jobbigt. 10
– Stick! säger jag. Men han står kvar. Jag kollar mig i spegeln en sista gång och går ut i hallen. – Vart ska du? frågar Bobo. – Vad ser det ut som? Ibland undrar jag om han fattar trögt. Men så kommer jag på att han är som han är. – Får jag följa med? frågar han. – Nej. Vi har match. – Men jag vill inte vara ensam. Jag suckar. Varför kan han inte ha egna kompisar? Den enda vän han har är Maja. När hon är sjuk har han ingen att vara med. Då vill han alltid vara med mig. 11
– Du kan vara hemma och spela tevespel. Jag kommer hem direkt efter matchen. Bobo sjunker ihop. – Snälla, ber han. Men jag vill inte att han ska följa med. – Inte idag. Men jag lovar att komma hem direkt. Vi kan göra popcorn och se på film. Okej? Han ser fortfarande ledsen ut. Då böjer jag mig fram och rufsar honom i håret. – Vad säger du, brorsan? Ska vi käka popcorn sedan? Han ser arg ut. – Snälla! härmar jag honom. Då ler han. 12
– Lova att skynda dig hem, säger han. – Jag lovar. Men nu måste jag faktiskt gå! Jag fyller en flaska med vatten, tar på mig skorna och tar nycklarna. – Vi ses snart, ropar jag till Bobo. Jag går ut och låser upp cykeln. Bobo följer efter. – Ska du inte ha de här? Han håller fram mina målvaktshandskar. – Shit, hur kunde jag glömma dem? – Säg inte så! Bobo avskyr när man svär. Det är ganska gulligt. 13
– Förlåt. Jag menar tack, säger jag och tar handskarna. Jag lägger dem i cykelkorgen och cyklar iväg. Hela vägen säger jag samma sak till mig själv. Idag ska vi vinna. Ingen gör mål på mig.
14