9789197895323

Jag hatar att handla kläder. Jag hatar att gå i affärer och trängas med okända människor som har fingrat med sina solkiga händer på alla klädesplagg. Det är snuskigt! Jag skulle föredra att skicka efter kläder via postorder. Då får man kläderna inplastade i små påsar. Det fungerar dock inte för mig, för det finns aldrig kläder som passar min långa och magra kropp. Efter lunchen hos mina föräldrar bestämmer jag mig för att bege mig till centrum och leta reda på en respektabel dress. Jag vill kunna se snygg ut inför middagen med kollegorna men också välja något som jag kan bära på bröllopet. Motvilligt kikar jag först på några klänningar men övergår sedan snabbt till kjolar. I flera timmar går jag från butik till butik. Många butiksbiträden är vänliga och tillmötesgående då de försöker hitta en klänning eller en dress som passar mig. Värst är de chica ställena med yngre personal. Jag kan nästa höra deras suckar då de försöker hitta ett klädesplagg som inte visar för mycket av mina långa ben eller hänger som en trasa över mina små bröst.

I den sista butiken är det faktiskt ett biträde som visar så pass mycket kurage att hon säger, att min kropp kanske inte är lämplig för klänning. ”Du har ett ganska androgynt utseende säger den unga kvinnan. ”Om du klippte dig kort och bar kostym med slips så skulle du bli jättefin”.

Jag stirrar på henne. Hon har rosa hår med lila snören inflätade och som hänger som ett draperi kring hennes svartsminkade ansikte. Även läppstiftet är svart. ”Androgyn?” ”Ta inte illa upp, för du ser verkligen bra ut, men jag tycker du skulle se mer sexig ut i en manlig utstyrsel.”

Jag kan inte låta bli att stirra på kvinnan. Hon stirrar tillbaka med öppen och ärlig blick, som om hon verkligen menar vad hon säger. Jag får en slags Flashback till mina tidiga tonår då jag trodde att jag var lesbisk. Orsaken var Marlene. En vacker och rödhårig flicka som gick ett halvår i min klass och som först trodde att jag var en pojke. Vi kysstes en gång i hennes sovrum och sedan sjukskrev jag mig i tre veckor tills min mor tvingade mig tillbaka till skolan. Jag blev förvirrad och rädd över mina känslor. Jag kom så småningom underfund med att jag inte var lesbisk, trots att det var den bästa kyss jag någonsin fått. Kanske för att Marlene fick mig att känna mig speciell och könslös. Hon tyckte om mig som jag var. Jag funderade faktiskt på allvar att prova på förhållandet bara för att se mina föräldrars reaktion men Marlene hade blivit djupt sårad och vi pratade aldrig mera med varandra. Att bli kallad androgyn som vuxen kvinna borde kanske vara sårande men jag känner mig lite smickrad av det unga butiksbiträdet. Hon får mig att känna mig speciell. Lite grumligt frågar jag om hon har några förslag och den unga kvinnan springer ivrigt iväg genom butiken för att snart vara tillbaka med en mörk kostym, vit damblus och en färgglad slips. ”Vill du ha en hatt också?” ”Jag börjar med det här”, säger jag och går in i provhytten.

Byxorna passar mig perfekt. Damblusen sitter tajt och det gör också kavajen och jag får faktiskt former.

Slipsen får jag ingen ordning på men butiksbiträdet hjälper mig. Hon ser entusiastisk ut. ”Skitsnyggt! Wow!”, säger jag bara.

Hon ställer sig på tå och jag känner hennes varma andedräkt då hon föser mitt hår bakåt och håller det i en hästsvans. Beröringen får mig att känna lustfyllda strömningar. Det här var något nytt! ”Du borde sätta upp ditt långa hår också”, säger hon. ”Kan jag ha detta på ett bröllop?” frågar jag. ”Som gäst, eller ska du själv gifta dig?”

”Jag är gäst.” ”Du kommer att bli festens medelpunkt. Du är supersnygg!”

Hon blinkar till och jag blir alldeles röd i ansiktet. Jag köper hela utstyrseln och behåller den på. Det är nästan skrattretande hur svag jag har blivit för komplimanger på senaste tiden. Har det med åldern att göra? När jag går därifrån med håret uppsatt i en snäv knut bak på huvudet så känner jag mig sexig och varm i hela kroppen. Styrkt av en nästan maskulin känsla av att jag kommer att klara av alla hinder som ligger i min väg. Min sexuella sträng är spänd och jag känner hur det pirrar innanför skinnet efter en annan människas beröring.

Louise checkade aldrig in.

Den lediga veckan tillbringade hon i sitt hem. Hon gjorde kotletes - som är små lettiska köttpajer - åt kålsoppa, såg på lettisk film och lyssnade på opera i sina hörlurar.

Sedan klistrade hon in broschyrer, filmrecensioner, bilder på maten hon ätit och allt hon kunde finna om Lettland i en pärm med titeln ”Min semester”. Louise insåg själv att hela grejen var fullständigt absurd men det hade trots allt varit en trevlig vecka.

Hon hade upplevt Lettland i en inre värld och på sätt och vis kändes det som om hon varit där. Detta måste bli en välbevarad hemlighet som ingen, någonsin, skulle få veta.

Det var lättare att gömma sig bakom lögnerna än att stå för sanningen. Nästa semester ”reste” hon till Paris och hennes lägenhet var ovanligt sval den sommaren.

ORD TEXT MENING

Memento mori - minns att du skall dö - Sanna Juhlin

Louise, 31 år lever ett ensamt liv där film och böcker är hennes stora intresse. Hon lider av stark ångest och tampas dagligen med fobier. Hon drivs av en inre längtan efter riktig kärlek och tror sig finna den i Axel. Kärleken kompliceras av en annan man, systerns kommande bröllop och den ständiga kampen med sig själv. Louise jagas inte bara av sina inre demoner utan också av något hon inte själv kan styra…