Page 1

Inspiration och personlig utveckling

Inspiration och personlig utveckling

Boken som lockar fram kraften hos de vuxna

Detta är den andra upplagan av Att stå ut med bus­ ungar. Vid revideringen har boken både kompletterats och uppdaterats.

Birgitta Kimber är speciallärare, leg. psykoterapeut och forskare. Birgitta är en mycket omtyckt och flitigt anlitad kursledare och har lång erfarenhet som författare.

Epago ger ut inspirerande och utvecklande litteratur för lärare och skolledare inom områdena

• • • •

Pedagogiska trender och metoder Specialpedagogik Inspiration och personlig utveckling Skolutveckling

• • •

Portfolio / IUP Social och emotionell kompetens Digital kompetens

Birgitta Kimber

Att stå ut med busungar är boken som lockar fram kraften hos oss vuxna. Den behandlar problem som läraren ständigt möter, men som hon eller han inte fått utbildning i att hantera. Det handlar om stökiga barn.   Författaren lär ut ett sätt att med föräldrarnas hjälp möta busungarna. Metoden bygger på att skapa en allians med föräldrarna, så att läraren kan fungera som deras förlängda arm när barnet skolkar, bråkar, stör eller på annat sätt visar att det inte mår bra. Det är viktigt att skilja på vad som är skolans ansvar och vad som är hemmets och föräldrarnas angelägenhet.   I boken finner du en rad fallbeskrivningar som ger en god praktisk inblick i metoden och som fungerar som underlag för egna övningar.

Att stå ut med busungar

Att stå ut med busungar

Att stå ut med busungar Boken som lockar fram kraften hos de vuxna Birgitta Kimber


Innehåll Förord  5 Idéer och teorier  8 Föräldrarna är experter på sina barn  8 Föräldrar och barn har speciella band  10 Risk- och skyddsfaktorer  15 Föräldrarna har det yttersta ansvaret för barnets uppfostran  16 Det finns inte bara en verklighet  17 Hierarkier och gränser  21 Hur beskriver skolan elever  26 Positiv omformulering  26 Respekt  29 Alla föräldrar älskar sina barn  32 Besvärliga föräldrar  38 System  39 Problem går att lösa  40 Att vara professionell  42 Den enda man kan förändra är sig själv  43 Allians  46 Cirkularitet  47 Innehåll och process  47 Avgränsning av vad som hör till skolan  52

Samtalsmetodik  55 Före samtalet  55 Rummet  57 Begränsa antalet personer  57 Samtalet  57 Avgränsning av problemet  58

at t s tå u t m e d b u s u n g a r – 3


innehåll

Inledning  61 Fokus  65 Lägga tillbaka ansvaret  68 Lyssna aktivt  74 Minikontrakt  78 Uppföljning  81

Fallbeskrivningar  84 Anton  84 Jenny  92 Anna  96 Jonas  98 Adam  104 Träna tillsammans  108

Vart ska jag vända mig för att få hjälp?  109 Det professionella nätverket  110 Till dig som vill arbeta som handledare åt lärare  111 Grupphandledning  111 Individuell handledning  112

Övningsfall  115 Fall 1  115 Fall 2  115 Fall 3  116 Fall 4  116 Fall 5  116 Referenser  120

4 – at t s tå u t m e d b u s u n g a r


Förord

Den här boken vänder sig till lärare och annan personal inom skola och barnomsorg. Den kan med fördel användas som studiecirkellitteratur på skolor och inom barnomsorgen. Även om jag talar om lärarens situation, så vänder jag mig lika mycket till fritids- eller dagispersonal. Förhållningssättet är detsamma. Att stå ut med busungar ger inga universella lösningar på ”busungarnas” problem, utan förhoppningsvis ger den dig redskap så att dessa problem blir hanterbara. Ingen metod i världen får problemen att försvinna. Det viktiga är att vi lär oss handskas med dem på ett konstruktivt sätt. Boken handlar om hur man kan få ett genuint samarbete till stånd med föräldrarna så att man med deras hjälp kan handskas med barnen i klassrummet. Jag har arbetat inom grundskolan som klass- och speciallärare sedan 1974. Några år arbetade jag på Hallunda terapiskola, en svår men lärorik tid. De kunskaper jag tillägnat mig under min utbildning till psykoterapeut (familjeterapeut) har varit till stor nytta, bl a då jag velat utveckla arbetet i skolan. Efter många år som speciallärare, då jag arbetat med utagerande barn, kom jag fram till att det var nästan omöjligt att bedriva ett meningsfullt arbete med dessa elever utan att ha med mig deras föräldrar i arbetet. Länge trodde jag att det var tillräcklige att vara en god pedagog, en karismatisk ledare osv, och visst räckte det till en viss grad. Men det at t s tå u t m e d b u s u n g a r – 5


förord

var först när jag insåg hur viktiga föräldrarna är för sina barn som jag lyckades göra ett arbete som jag till stor del kunde vara stolt över. Det har varit en mödosam väg att ta mig hit där jag är idag, dvs då jag tycker att jag har funnit ett förhållningssätt till eleverna och deras föräldrar som bär och som är respektfullt samtidigt som det fungerar. Jag vill betona att det jag lärt mig mest av har varit då jag misslyckats. Detta har fått mig att gå hem och slicka mina sår, fundera och börja om igen. Jag tycker att min dubbla kompetens har gjort att jag kunnat se saker jag inte såg tidigare och därmed har jag också kunnat finna verktyg för att handskas med de svårigheter som uppstått. Som speciallärare lärde jag mig mycket om hur barn tänker och hur de lär sig saker, vilka hinder som finns för inlärning osv. Som psykoterapeut har jag framförallt lärt mig respekt för andra människor och fått stor tilltro till samtalet och människors möjlighet att utvecklas. Samtalet/dialogen är ett viktigt redskap för att nå andra människor och därmed också skapa möjlighet till förändring. Ett genuint arbete bygger ju på att bådas (i det här fallet lärarens och föräldrarnas) kompetens ses och används. Ofta är det så att vi tror att vår uppfattning är den enda rätta och sanna. Det kan ställa till problem då vi ska möta föräldrar och försöka förstå hur de ser och uppfattar saken. Vi glömmer så lätt att de ju också tror att deras sätt att se på saken är den sanna och rätta. Det kan lätt leda till att samtalen liknar ett mindre krig med angrepp och försvar, där alla känner sig hotade och angripna. Vårt arbete med de flesta elever fungerar och därför talar jag huvudsakligen om barn som är svåra att handskas med. Nyckeln till att lyckas med dessa barn är i flertalet fall att nå föräldrarna. För att nå dem krävs att du kan närma dig dem på ett förutsättningslöst sätt, dvs du måste anstränga dig för att lägga dina värderingar och åsikter åt sidan och istället försöka förstå hur den andre tänker och resonerar. Det är inte meningen att dina åsikter inte ska få finnas, men de är inte sannare och riktigare än den andres. 6 – at t s tå u t m e d b u s u n g a r


förord

I bokens första del redogör jag för de idéer/teorier jag tycker har hjälpt mig i mitt arbete och som samtalsmetodiken bygger på. Jag går inte in på psykodynamisk teoribildning, anknytningsteori eller t.ex. social inlärningsteori. Detta innebär inte att jag på något sätt anser dem mindre värda, utan snarare på att det finns andra som kan redogöra för dessa bättre än jag. Då man arbetar med barn som är utagerande är det mer eller mindre ett måste att vara insatt i olika teorier kring hur dessa beteenden uppstår. En redogörelse för dessa ingår inte i denna bok, läsaren får hitta de i andra lämpliga böcker. Jag vill tacka några av mina arbetskamrater i Storvreten, Tumba som läst delar av boken under arbetets gång och som gett mig värdefulla synpunkter. Tack till Nesrin Gengiz, lågstadielärare, Inger Eriksson, socialsekreterare, Inga Nygren, skolkurator, Hans ”Ozze” Olsson, SOlärare, Lena Spiik, utbildningsledare samt Ann-Christine Wahrenstedt, 1:e socialsekreterare. Birgitta Kimber

at t s tå u t m e d b u s u n g a r – 7


Idéer och teorier

Föräldrarna är experter på sina barn Den absolut viktigaste erfarenhet jag gjort är att det främst är föräldrarna som kan sina barn. Ingen utomstående vet mer om barnen än föräldrarna. Det kan hända att de inte vet allt om sina barn, men om de tar information på rätt sätt så att de kan ta in den blir deras tankar om vad som händer och varför ovärderliga. Jag kan inte nog betona föräldrarnas specifika kunskap, fast man själv ibland tror sig veta bättre! Många gånger har jag fått höra att föräldrarna inte förstår, att de inte vill se osv. Det handlar då ofta om att föräldrarna inte går med på skolans beskrivning av deras barn. Det kan ju vara så att man från skolans sida inte förstår. Många föräldrar känner sig hunsade av skolan och tycker att skolan inte lyssnar på dem. Jag kommer att tänka på en mamma som var bekymrad över sin son. Hon kämpade mycket med honom och sökte hjälp i skolan. Denna mamma var ensamstående och hade tidigare fyra barn. Hon sade att hon tyckte att det var något annorlunda med det här barnet, något speciellt. I början lyssnade inte skolan så mycket till henne utan ansåg att mamman kunde se efter sin pojke lite bättre och att hon kunde gå till BUP (barn och ungdomspsykiatrisk mottagning) för samtal. Det visade sig så småningom, tack vare en klok klasslärare, att pojken var i stort behov av specialinsatser på grund av ADHD. Detta förklarade pojkens orolighet och svårighet att koncentrera sig. Om denna mamma inte fått hjälp av en klok klasslärare som lyssnade 8 – at t s tå u t m e d b u s u n g a r


Idéer och teorier

på henne hade pojken och mamman sannolikt haft många mödosamma år framför sig i grundskolan. Man tycker kanske att det säger sig självt att skolan bör lyssna på en erfaren mamma, men så är långt ifrån fallet. För inte så länge sedan presenterades en avhandling vid Göteborgs universitet (Asp-Onsjö, 2006) som visade på att föräldrar och elever har ett svagt inflytande i skolan när det handlar om åtgärder för elever med skolproblem. Personalen i skolan var redan ihoppratade då föräldrarna kommer till skolan för ett möte. Skolan visar upp en enad front och mötet handlar ofta om att få föräldrarna med på det skolan redan tycker. Går det till på detta sätt riskerar skolan att gå miste om värdefull information. Föräldrarna är de absolut viktigaste då vi ska ta reda på och diskutera lösningar för elever med problem. at t s tå u t m e d b u s u n g a r – 9


Idéer och teorier

Tyvärr är det alltför ofta så att skolfolk ikläder sig en expertroll som de har väldigt svårt att ta sig ur. Det för lätt med sig att de inte är benägna att lyssna på de verkliga experterna vad gäller barnen, nämligen föräldrarna. Innan barnen ens börjat skolan har de ju levt med sina föräldrar i sex-sju år. Dessa första år är ur utvecklingspsykologisk synvinkel de viktigaste eftersom det är under dessa år barnen utvecklas allra mest. Det vore förmätet att tro att vi, med vår begränsade erfarenhet av barnen, skulle veta mer om dem än föräldrarna. De flesta av oss har visserligen stor kunskap just för att vi träffat så många barn, men det innebär inte att vi har den specifika kunskapen om det enskilda barnet. Vår generella erfarenhet av barn ska vi använda klokt för det är en viktig kunskap, men vi ska vara försiktiga så att den inte tar oss att sluta lyssna på den unika kunskapen föräldrarna har om sitt barn. • Har du några exempel på att du, då du lyssnat på föräldrarna och på så vis förstått mer, kunnat hjälpa dem åt rätt håll? • Kommer du på någon gång då du kanske borde ha lyssnat mer till en förälder? • Hur tror du att det kommer sig att skolpersonal ibland tror sig veta mer än föräldrarna om barnen?

Föräldrar och barn har speciella band De speciella band som finns mellan barn och föräldrar gör att det blir betydligt enklare att arbeta med barnen om man har föräldrarna med sig. Tyvärr innebär det också att det nästan blir omöjligt att arbeta med barn, vars föräldrar man har emot sig. Det är även viktigt att komma ihåg att barn är oerhört solidariska med sina föräldrar. Föräldrarna må ha många tillkortakommanden, 1 0 – at t s tå u t m e d b u s u n g a r


Idéer och teorier

men de är ändå just det här barnets föräldrar och barnet älskar och skyddar dem just därför. Ibland händer det att en lärare tar väldigt god kontakt med en elev, och det verkar som om just denna lärare kan göra underverk. Plötsligt händer något och eleven är tvär och omöjlig att ha att göra med igen. Det som hänt kan vara att läraren kommit för nära, att konkurrens uppstått mellan föräldrarna och läraren och att barnet valt föräldrarna. Oftast är det dock så, att om en lärare får god kontakt med en besvärlig elev, så tar hon/han också god kontakt med föräldrarna. På så sätt skapas möjligheter till ett gott arbete. En lärare kan dock aldrig ersätta föräldrar. Ett barn kan uppleva en annan familjs värderingar och sätt att leva som hotfullt, delvis därför att det kanske märker att det saknar något och delvis för att det känner en slags anklagelse mot sin egen familj. at t s tå u t m e d b u s u n g a r – 1 1


Idéer och teorier

Detta sista är viktigt att komma ihåg, framför allt om man i största välvilja gärna bjuder hem elever och låter dem ta del av sitt vardagsliv. Till de lärare, som gärna offrar en del av sin fritid på detta sätt för en del elever, vill jag säga, att ert engagemang är stort och berömvärt, men var försiktiga så att inte konkurrens uppstår med föräldrarna eller för att ni ordlöst ger löften ni inte kan hålla. Det kan nämligen i barnens ögon te sig som om ni är beredda att ta över föräldraansvaret och då kan ett hopp födas att ni är beredda att ta dem till er som era egna barn. Ett exempel Ulla, som är speciallärare för en grupp elever på mellanstadiet, ägnar mycket tid åt att hjälpa sina elever. En elev, Pelle, har råkat i klammeri med rättvisan och Ulla vill så gärna hjälpa honom. Hon erbjuder Pelle att finnas till lite extra för honom. Pelle blir väldigt glad över Ullas erbjudande och visar detta med att alltsom oftast ringa och prata med Ulla. Han kommer också ofta förbi där Ulla bor och stannar en stund för lite snack. Efter en tid tillbringar Pelle mer och mer tid med Ulla, han följer med henne till landet en del helger osv. Ullas familj tycker att det här är helt okay, Pelle är ju en lättsam pojke och alla tycker lite synd om honom eftersom han inte har det så lätt. Sommarlovet kommer och Ulla far iväg med sin familj, Pelle är kvar på hemmaplan med sin. Då en ny termin börjar har Ulla fått en annan tjänst, vilket innebär att hon inte längre arbetar med Pelle. Ulla pratar med den lärare som ska ta över och försäkrar sig om att den läraren förstår hur Pelle har det och vad han behöver. Åren går och Ulla stöter på Pelle då och då, och han verkar glad att träffa henne. Hon tycker fortfarande mycket om Pelle och undrar hur det går för honom. Pelle klarar sig hyfsat fram till vuxen ålder, lite missbruk och kriminalitet följer med, men han håller sig utanför fängelsets portar. En gång är han ganska illa ute och tas in akut på vuxenpsyk. Den kurator som då träffar honom fick

1 2 – at t s tå u t m e d b u s u n g a r


Idéer och teorier

höra en ganska sorglig historia om den här pojkens liv. Ett slående inslag var hur sviken han kände sig av Ulla. Han hade trott att hon brydde sig mer om honom. Han tyckte att då hon bytt tjänst så slutade han att existera för henne och det kändes väldigt smärtsamt. Ulla var en av de få vuxna han hade vågat lita på. Han hade trott att hon skulle finnas till för honom under en lång tid och inte bara så länge hon var hans lärare. Pelle hade fantasier om att han gjort något fel som fått Ulla att tycka illa om honom, eller att det var något hos honom som gjorde att folk inte ville veta av honom. Han tyckte fortfarande väldigt mycket om Ulla och ville för allt i världen inte låta henne veta att han varit så förtvivlad. Av den här berättelsen framgår hur illa det kan bli då en lärare engagerar sig mycket i en elev. Ulla tycker att hon gjorde en viktig insats i Pelles liv, vilket hon gjorde, men hon såg inte det hopp som föddes i Pelle. Med detta vill jag inte ha sagt att man inte ska göra något extra för sina elever, men man måste noga veta vad man gör så att inte skadan blir större än insatsen. Ibland kan en mindre insats (t. ex. i det här fallet speciella skoluppgifter som stimulerat Pelle att tro på sig själv) vara bättre än att ta över en del av föräldraskapet. Det är över huvud taget viktigt att fundera över hur man som pedagog kan stärka barnen. Egentligen är det ju det som är vår viktigaste uppgift. En god pedagog kan bokstavligt talat rädda livet på vilsna barn. Genom tillrättalagda stimulerande uppgifter och väl avvägda krav kan vi få osäkra och oroliga barn att tro på sig själva. Det kan till och med vara så att vi, då vi stimulerar ett barn som för övrigt ”svälter”, får det att blomma! Glöm aldrig att din viktigaste uppgift är att vara pedagog. Ett annat exempel Siv har det mycket svårt i skolan. Hon har en elevassistent. Siv och Lena, som assistenten heter, kommer bra överens. Siv är väldigt förtjust i Lena och Lena blir en mycket viktig person i Sivs liv.

at t s tå u t m e d b u s u n g a r – 1 3


Idéer och teorier

Siv följer ibland med Lena hem efter skolan och dricker ett glas saft innan hon går hem. Lena vet att Siv har det ganska svårt hemma, det har hon förstått. Hon önskar så att Siv skulle få lite mer av livet, lite mer stimulans och erbjuder ibland Siv att följa med på utflykter som hon gör tillsammans med sina egna barn. Siv blir mycket glad och det syns att hon njuter då hon är ute med Lena och hennes barn. Även i skolan märker man att Lena är oerhört viktig för Siv och att Siv gör stora framsteg, mycket tack vare Lena. En morgon efter ett sportlov då Siv kommer till skolan är hon mycket avvaktande mot Lena, hon är nästan aggressiv. Lena försöker prata med henne, men Siv bara fräser. Efter detta lov blir inget sig likt. Sivs och Lenas kontakt är fortfarande god, men Lena upplever Siv som lite misstänksam och avvaktande. Så fortsätter deras kontakt tills dess Siv byter stadium och Lena inte längre är hennes elevassistent. Det man kan tänka sig ha hänt är att Lenas relation med Siv har hotat föräldrarna och att de reagerat på något sätt. Siv väljer naturligtvis sina föräldrar och måste därför avstå från det extra hon fick av Lena.

• Ge exempel på då du som pedagog har gjort en viktig insats för en elev som haft det svårt! • Hade Lena kunnat göra på något annat sätt för att undvika det som hände? • Kan du ge ett exempel då du märkt att barn är solidariska med sina föräldrar? • Har du haft föräldrarna mot dig någon gång? Hur gick det? • Har du någon gång råkat hamna i en konkurrenssituation med föräldrarna? • Känner du igen något av det jag beskriver? Berätta!

1 4 – at t s tå u t m e d b u s u n g a r


Idéer och teorier

Risk och skyddsfaktorer Riskfaktorer är faktorer som talar om risken för att det kan gå illa för ett barn. Riskfaktorer finns på individ-, grupp-, familj-, skol-, och samhällelig nivå. Här kommer exempel på riskfaktorer på de olika nivåerna: aggressivitet, koncentrationssvårigheter, misslyckande i skolan, mobbning, att umgås i asociala kretsar, en familj med mycket våld, en familj med en psykiskt sjuk förälder, en skola där eleverna känner sig otrygga och där de inte trivs, fattigdom och segregation. Riskfaktorer behöver inte innebära någon större fara. Tar man var och en för sig så är det relativt små risker för framtida psykiska problem men två riskfaktorer kan ge en fyrfaldig riskökning och fyra eller fler en tiofaldig ökning. Det innebär att effekterna av en enskild riskfaktor blir betydligt större om man redan är utsatt för andra belastningar. Till exempel kan fattigdom slå igenom på ett antal andra riskfaktorer. Det är antalet riskfaktorer snarare än vilka de är som bidrar till att öka risken. Många riskfaktorer för psykiska problem och alkohol- och narkotikamissbruk är ospecifika. Det innebär att samma riskfaktor, till exempel skolmisslyckande, för en människa kan bidra till depression och för en annan alkoholproblem. (Bremberg, hemsida FHI). Det är dock så att misslyckande i skolan är en allvarlig riskfaktor. En elev som går ut grundskolan med ofullständiga betyg klarar förmodligen inte gymnasieskolan speciellt bra och de som slås ut ur gymnasieskolan är överrepresenterade i alla sammanhang som kan betecknas som problematiska t.ex. kriminalitet, drogmissbruk mm. I det förebyggande arbetet blir det då viktigt att sträva efter att den totala bördan av riskfaktorer minskar och att öka tillgången på skyddsfaktorer. Skyddsfaktorer är sådana som minskar effekten av riskfaktorer och som ökar barn motståndskraft mot de risker som finns runt honom eller henne. Exempel på skyddsfaktorer på alla nivåer: förmåga att hantera starka känslor, kunna stå emot grupptryck, social och emotionell kompetens, fysisk aktivitet, att ha en strukturerad, organiserad fritidsaktivitet, en

at t s tå u t m e d b u s u n g a r – 1 5


Idéer och teorier

familj med stark familjesammanhållning och där man har roligt tillsammans, god kommunikation i familjen, trivas och lyckas i skolan, gå i en skola där man känner sig trygg samt att leva i en välfärdsstat. Ur ett skolperspektiv blir det väldigt viktigt att se till att alla elever klarar sig i skolan. Skolan bör alltså medvetet arbeta med att stärka de skyddande faktorerna för eleverna. Det mest självklara är att se till att skolan fungerar för alla barn. Det innebär att göra skoldagen så bra som möjligt för ett barn, att se till att de trivs i skolan och att de lär sig så mycket som möjligt. Detta kan tyckas självklart men ändå misslyckas skolan ibland här och för varje barn som inte klarar av skolan är det en katastrof. För den enskilda individen innebär ett skolmisslyckande stora svårigheter framöver. Därför måste vi som arbetar inom skolan se till att utveckla metoder så att alla barn lär sig det de ska, trivs och utvecklas i skolan. Det finns många olika sätt att skapa en bra skoldag för ett barn. Den här bokens ingång är hur man får med sig de enskilda föräldrarna i arbetet kring eleverna. Eftersom ”hemmets läroplan”, dvs. vad föräldrarna säger om skolan därhemma är så viktigt för elevernas skolprestation blir det naturligtvis oerhört viktigt att se till att man har föräldrarna som goda samarbetspartner. • Ge exempel på riskfaktorer som finns runt eleverna i ert område! • Ge exempel på vad ni i skolan kan göra för att öka på de skyddande faktorerna kring eleverna.

Föräldrarna har det yttersta ansvaret för barnets uppfostran Skolan ska fostra barnen, men det är ändå föräldrarnas ansvar att se till att deras barn uppför sig. Om du har en elev som hela tiden svär och lever om i klassrummet så kan du försöka få stopp på det. Lyckas du inte så är det föräldrarnas sak att korrigera sådant beteende. Jag menar nu inte att du bara ska ringa till föräldrarna och säga ”ditt 1 6 – at t s tå u t m e d b u s u n g a r


Idéer och teorier

barn svär, var snäll och se till att hon slutar”, utan att du tillsammans med föräldrarna ska komma överens om ett förhållningssätt då barnet svär. Eftersom uppfostran är föräldrarnas ansvar, måste du också vara beredd att lyssna på dem och deras värderingar samt vara villig att försöka lösa problemet på det sätt som de vill. Jag återkommer senare till hur man kan gå tillväga. • Har det hänt någon gång att du eller någon av dina arbetskamrater haft olika normer än föräldrarna då det gällt fostran? Hur löste ni det?

Det finns inte bara en verklighet Den verklighet som du ser och upplever är din och inte någon annans, vilket också innebär att andra har andra verkligheter. Vad jag menar är att en händelse kan uppfattas på många olika sätt. Låt oss säga att tre personer står på en perrong och väntar på ett tåg. Helt plötsligt springer en kvinna ut på perrongen och gråter. En man rusar efter henne med armarna framför sig. Det är omöjligt att höra vad de säger men rösterna är upprörda. Om vi skulle be de tre personerna på perrongen att berätta vad de såg så skulle vi få helt olika berättelser, beroende på hur de tolkat de sett. Det är tolkningen av våra sinnesintryck som gör att verkligheten ter sig så olika för olika personer. Inte nog med att vi kodar det vi ser och hör; dessutom tolkar vi utifrån våra egna erfarenheter det som vi är med om. T. ex. skulle någon av de tre personerna kunna tolka situationen så att mannen rusade efter kvinnan eftersom han var rädd att hon skulle slänga sig framför tåget. Inte nog med att vi tolkar det vi ser och upplever, vi agerar utifrån det också. T. ex. skulle personen här ovan kunnat grabba tag i kvinnan och hålla fast henne så att hon inte kunde kasta sig framför tåget. Det vore at t s tå u t m e d b u s u n g a r – 1 7


Idéer och teorier

bra olyckligt om det hade varit mannen som ville kasta henne framför tåget och som nu, tack vare rådigt ingripande, fick möjlighet till det. Vad jag vill säga med detta är att det vi upplever inte alltid är allmängiltigt. Det vi tror är sanning eller det vi tror vi förstår kan vara helt galet i någon annans ögon. Därför gäller det att så gott det går, då vi talar med någon, försäkra oss om att vi talar om samma saker, att vi delar varandras verkligheter. Jag tror att det enda sättet att verkligen förstå är att fråga, fråga och fråga, att inte lämna något åt slumpen. Trots att vi tycker oss få svar på våra frågor så är det inte säkert att vi därmed vet hur det är. Vi tolkar svaren vi får, och det måste vi göra, men det är viktigt att vi inte tror att vår tolkning är sanning, att vi måste fråga även om den. Att vi tolkar våra sinnesintryck är väl för de flesta uppenbart. Vad vi inte alltid tänker på är att mycket tolkas utifrån vår egen livssituation, vår egen historia och sist men inte minst vår inre värld. När jag möter en person och pratar med henne om något jag upplever som problem, så kan hon tolka det jag säger som kritik, och så svarar hon mig på kritiken i stället för det jag säger. Jag märker att hon blir arg och försöker säga samma sak på ett annat sätt. Hon uppfattar mig som än mer kritisk, och så är vi inne i en karusell som är svår att ta sig ur. Ett sätt att undvika detta är att fråga mycket, och om man märker att personen svarar på något annat än det man säger fråga vad hon hört att jag sagt. Exempel Läraren Lisa träffar pappan till Olle som är ganska busig i skolan. Just i dag har Olle slängt böcker över hela klassrummet och varit allmänt stökig. Lisa ringer under dagen till Olles pappa och undrar om de kan träffas på eftermiddagen. Olles pappa kan komma och dyker upp i skolan efter det att barnen gått hem.

1 8 – at t s tå u t m e d b u s u n g a r


Idéer och teorier

Följande konversation utspinner sig: Lisa Hej Sven! Så bra att du kunde komma. Sven Hej. (Sven känner sig lite olustig eftersom han vet att hans son burit sig illa åt.) Lisa tycker att Sven verkar tvär och blir lite orolig så hon tycker att det är bäst att hon börjar på en gång. Lisa I dag har det varit en besvärlig dag. Olle har kastat saker omkring sig och varit odräglig, jag vet snart inte vad jag ska ta mig till med honom. Han hörde inte då jag sa till honom utan han bara fortsatte. Jag körde ut honom i korridoren men han bara fortsatte att föra liv och banka på dörren så jag ringde till rektorn som fick komma och ta hand om honom. Sven Jaha, och vad kan jag göra åt det här? (Sven börjar bli irriterad för han känner sig anklagad av Lisa för något han inte gjort.)

at t s tå u t m e d b u s u n g a r – 1 9


Idéer och teorier

Lisa märker Svens irritation och tror att han inte har förstått hur odräglig Olle har varit och hon drar hela historien en gång till, nu med lite fler detaljer. Sven börjar bli mäkta irriterad på Lisa som inte tycks klara av barnen i klassen och han börjar ifrågasätta hennes auktoritet. Lisa blir kränkt och tycker att Sven inte har någon förståelse för hur det är i klassrummet med Olle. De fortsätter samtalet men det är inte särskilt konstruktivt. Det slutar med att Sven lovar att tala förstånd med Olle. Efter ett sådant samtal är ingen nöjd. Lisa tycker att Olle har oförstående föräldrar och Sven tycker säkert att Olle har en fröken som inte är speciellt bra på att hantera ”grabbfasoner”. Resultatet i skolan blir säkert att Olle uppför sig likadant eller möjligen värre. Förmodligen vet han vad pappa tycker om fröken och han känner säkert vad fröken tycker om pappa. Det som utspelar sig under det här samtalet har mycket mer med personernas tolkningar av vad den andre menar att göra än med vad de verkligen säger. Samtalet hade nog förlöpt på ett helt annat sätt om Lisa, då hon trodde att Sven var irriterad, frågat honom om det var något han var arg eller bekymrad över i stället för att agera utifrån att han var det. Lisa hade också kunnat vända samtalet då Sven frågade henne vad han kunde göra åt saken genom att säga: ”Så bra att du frågar, för det jag vill prata om är hur vi tillsammans kan göra något åt saken.” Hon skulle också ha kunnat börja samtalet med att fråga pappan om han hade någon tanke kring varför Olle hade en besvärlig dag i dag. Över huvud taget är det bra om föräldrarna, då de blir kallade till skolan, finner någon mening med att gå dit, dvs. att de känner att det de har att säga är av värde och att de inte enbart blir informerade hur det är, eller ännu värre, känner sig sitta på de anklagades bänk.

2 0 – at t s tå u t m e d b u s u n g a r


Idéer och teorier

• Känner du igen situationen? Ge egna exempel och diskutera hur man hade kunnat hålla i samtalet.

Hierarkier och gränser I skolan, liksom i en familj, behövs en klar hierarki och adekvata gränser. Med en klar hierarki menar jag att det är de vuxna som har ansvar och bestämmer. En klar hierarki för med sig att ansvaret för barns uppförande huvudsakligen ligger hos de vuxna. Det är inte barnet som ska ha ansvaret för sitt liv utan det är de vuxna. Barn/tonåringar måste veta att vuxenvärlden håller, att de vuxna står ut, att det går att lita på att de vuxna finns kvar. Ett barn som får för mycket makt (hamnar för högt i hierarkin) kan tyckas ha en behaglig tillvaro eftersom det får göra lite som det vill och kanske t o m styra sina föräldrars liv. Det som inte är lika uppenbart är att makt också medför ett stort ansvar, ett ansvar som barn och tonåringar inte klarar av. Att ha ett sådant ansvar kan vara mycket ångestskapande. Barn och ungdomar behöver den trygghet det innebär att vuxna vågar ta sin plats i hierarkin och därmed också sitt ansvar för barnens fostran. Det är de vuxnas jobb att hjälpa och fostra barnen. Om ett barn beter sig destruktivt är det vi vuxna som måste hjälpa det. Pratar vi bara med barnet och låter det lova att aldrig göra så mer lägger vi ju hela ansvaret på barnet. Det är vår uppgift att se till att barnet i minsta möjliga mån får en chans att bete sig destruktivt. Barn och ungdomar behöver fasta ramar att röra sig inom. Dessa ramar kan se lite olika ut, beroende på var den unge befinner sig i sin utveckling och vilken kultur han tillhör. Här är det dags för en varning! Även om jag pratar om hierarkier och ramar så menar jag inte att man ska vara rigid och auktoritär, jag

at t s tå u t m e d b u s u n g a r – 2 1


Idéer och teorier

• Ge exempel från din skola där du tycker att gränserna antingen är för suddiga eller för rigida! • Ge exempel på hierarkier som du tycker kunde se annorlunda ut!

Hur beskriver skolan elever? En elev som har problem i skolan beskrivs ofta i form av negativa termer, man talar om vilka stora problem det är med denna elev. Eleven beskrivs t.ex. som aggressiv, rastlös, bråkig osv. Ingela Andreasson (2007) har i en avhandling visat på skolans roll som identitetsförmedlare. Då skolan gång på gång beskriver en elev på ett visst sätt så blir det svårt för eleven att värja sig mot denna beskrivning och påverkar elevens identitet. Självklart påverkas också de andra vuxna på skolan av den beskrivningen och förhåller sig till den som vore den sann. Detta innebär att vi måste lägga oss vinn om att beskriva eleverna mer mångfacetterat, helst i positiva ordalag eller som en positiv omformulering (se nedan). Om det vi säger om en elev påverkar honom eller henne i hans eller hennes identitet så måste vi verkligen se till att vi använder oss av beskrivningar som främjar elevens utveckling. • Beskriv en elev du har problem med, fundera på hur du skulle kunna göra den beskrivningen så att du inte förmedlar en negativ bild.

Positiv omformulering Att kunna använda sig av positiv omformulering är till otrolig hjälp då man ska tala om svåra saker. Positiv omformulering innebär att man formulerar om det som upplevs som ett problem till något positivt.

2 6 – at t s tå u t m e d b u s u n g a r


Idéer och teorier

Ett exempel En man och en kvinna beskriver sin skilsmässa. Mannen berättar att kvinnan vid ett tillfälle efter att de separerat varit så berusad att hon inte kunnat stå på sina ben och att hon då ringde honom så att han fick komma och ta hand om deras gemensamma spädbarn. Mannens avsikt var till stor del att tala om hur hemsk denna kvinna var. Intervjuaren, som kunde detta med positiv omformulering, sa: ”Tänk, vilken fantastisk mor som, trots att hon var redlöst berusad, hade sinnesnärvaro nog att ringa efter dig så att barnet fick den vård det behövde.” Denna omformulering säger ingalunda att det är OK att mödrar dricker sig redlöst berusade då de har spädbarn, men den tar fasta på det kloka i handlingen. Dessutom hjälpte kommentaren mamman att inte vara så nedtryckt under samtalet. Intervjuaren gav mamman uppskattning som mor och det stärkte henne säkert. Kommentaren kanske också fick pappan att se sin f d fru på ett lite annorlunda sätt. Hans svar blev ”så kan man ju också se det”. Ett annat exempel Fröken ska berätta för mamma och pappa om Lisa, som har så svårt för att sitta still i bänken och koncentrera sig. Lisa springer ofta runt och stör, hon ropar ut sina frågor utan att räcka upp handen. Fröken kan välja att berätta det på det sätt som jag just beskrivit, eller hon kan säga: ”Lisa har en otrolig energi, hon är nyfiken, vill gärna veta vad de andra har för sig och hon är vetgirig. Ofta är hon så ivrig att få svar att hon inte har tid att räcka upp handen utan hon ropar ut sin fråga”. Jag tror att Lisas föräldrar har betydligt lättare att ta till sig den andra versionen. Jag är dessutom ganska säker på att fröken har mycket större möjlighet

at t s tå u t m e d b u s u n g a r – 2 7


Idéer och teorier

att få med sig föräldrarna på ett resonemang om hur man ska kunna hjälpa Lisa att vänta, att räcka upp handen, att sitta still etc. Lisas föräldrar får säkert inga som helst problem med att förstå att Lisas nyfikenhet och vetgirighet ställer till med problem för fröken, utan de hjälper nog gärna till med att hitta sätt så att Lisa blir hanterbar i skolan. Då man gör en positiv omformulering måste den vara ärlig. Man får inte ljuga, för då hånar man den man talar med. Den andra beskrivningen av Lisa är för mig precis lika ärlig som den första. Det gäller för varje lärare att hitta en nivå som stämmer just för henne/honom. Jag menar inte att man ska linda in ett problem, men att man ska anstränga sig att se den positiva sidan av problemet. Allt har två sidor, även problem.

2 8 – at t s tå u t m e d b u s u n g a r


Idéer och teorier

Somliga av oss har svårt att hitta det positiva i en del barns beteende, men det är en träningssak. Försök så får du se!

• Beskriv några elevers beteende i klassrummet och be dina kolleger hjälpa dig att finna positiva omformuleringar!

Respekt Att visa dem man möter respekt är för mig oerhört viktigt. Jag vet inte hur många gånger jag och andra upplevt att vi blivit kränkta i mötet med personal från dagis, skola osv. Då jag säger jag och andra vill jag betona att om vi, som själva arbetar i liknande verksamhet blivit kränkta, hur är det då inte med föräldrar som inte varit i kontakt med skola eller dagis sedan de själva gick där! Eller med föräldrar som har lågstatusjobb, eller de som är arbetslösa eller de som är utslagna på ett eller annat sätt. Jag kan inte låta bli att med skam tänka på dem som jag under mina yrkesverksamma år inte har lyssnat på eller på annat sätt inte visat respekt, t. ex. genom att inte anpassa mina tider till deras då jag kunnat, eller genom att tala om deras barn på ett kränkande sätt, eller genom att antyda att de inte räcker till som föräldrar osv. Listan kan bli lång. Jag har lärt mig mycket av dessa föräldrar, ibland genom att de vägrade att träffa mig igen och ibland genom att de visade sin ilska. Tyvärr var det mina tillkortakommanden som tvingade mig att lära om och många föräldrar blev kränkta på vägen. Det enda jag har att säga till mitt försvar är att jag trots allt tagit lärdom. Då man blir respektlöst bemött kan man reagera på två sätt: antingen krymper man eller så blir man ursinnig. Ingetdera främjar samarbete. För oss som yrkesmänniskor är det oerhört viktigt att vara lyhörda, att känna oss för och att närma oss föräldrarna försiktigt. Jag tycker at t s tå u t m e d b u s u n g a r – 2 9


Inspiration och personlig utveckling

Inspiration och personlig utveckling

Boken som lockar fram kraften hos de vuxna

Detta är den andra upplagan av Att stå ut med bus­ ungar. Vid revideringen har boken både kompletterats och uppdaterats.

Birgitta Kimber är speciallärare, leg. psykoterapeut och forskare. Birgitta är en mycket omtyckt och flitigt anlitad kursledare och har lång erfarenhet som författare.

Epago ger ut inspirerande och utvecklande litteratur för lärare och skolledare inom områdena

• • • •

Pedagogiska trender och metoder Specialpedagogik Inspiration och personlig utveckling Skolutveckling

• • •

Portfolio / IUP Social och emotionell kompetens Digital kompetens

Birgitta Kimber

Att stå ut med busungar är boken som lockar fram kraften hos oss vuxna. Den behandlar problem som läraren ständigt möter, men som hon eller han inte fått utbildning i att hantera. Det handlar om stökiga barn.   Författaren lär ut ett sätt att med föräldrarnas hjälp möta busungarna. Metoden bygger på att skapa en allians med föräldrarna, så att läraren kan fungera som deras förlängda arm när barnet skolkar, bråkar, stör eller på annat sätt visar att det inte mår bra. Det är viktigt att skilja på vad som är skolans ansvar och vad som är hemmets och föräldrarnas angelägenhet.   I boken finner du en rad fallbeskrivningar som ger en god praktisk inblick i metoden och som fungerar som underlag för egna övningar.

Att stå ut med busungar

Att stå ut med busungar

Att stå ut med busungar Boken som lockar fram kraften hos de vuxna Birgitta Kimber

9789140667502  

Boken som lockar fram kraften hos de vuxna Birgitta Kimber Inspiration och personlig utveckling Före samtalet 55 Rummet 57 Begränsa antalet...

Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you