9789144075686

Bortom den sekulär a staten

I Bortom den sekulära staten prövas såväl den teoretiska som den empiriska grunden för argumenten om det sekulära idealet. Författarna visar att ett strikt sekulärt ideal inte förmår skilja mellan religion som är respektlös och konfliktalstrande och religion som inte är det. Konsekvensen blir att all religion utestängs, och religionens möjliga positiva effekter på samhällsutvecklingen uteblir. Som ett alternativ till denna hållning lanseras i boken deliberativ konstitutionalism, som en teori om relationen mellan religion och politik som kan tillämpas för att tillvarata religionens resurser samtidigt som riskerna med det religiösa inflytandet tas på allvar.

| Bortom den sekulär a staten

I en tid när religionens återkomst diskuteras alltmer aktualiseras också frågan om gränsdragningen mellan religion och politik. I västerländska liberaldemokratiska samhällen har idealet om den sekulära staten länge varit normen för hur gränsdragning mellan religion och stat ska göras.

Religionen får gärna vara en röst i samhällsdebatten, men i den statliga maktutövningen är religionen bannlyst. En statlig maktutövning på religiös grund skulle enligt anhängare av den sekulära staten vara både respektlös och konfliktalstrande.

Brommesson Friberg-Fernros

Douglas Brommesson är biträdande universitetslektor i statsvetenskap i Lund och Henrik Friberg-Fernros är lektor i statsvetenskap i Göteborg.

Bortom den sekulär a staten Religion och politik i en postsekulär tid

Boken ger en praktisk och pedagogisk introduktion till argumentationsanalys och normativ metod. Boken lämpar sig väl på kurser i ämnen som statsvetenskap, praktisk filosofi, religionsvetenskap och idéhistoria. ”Douglas Brommesson och Henrik Friberg-Fernros har skrivit en lärorik, intressant och angelägen bok.” Johan Tralau, docent i statskunskap, Uppsala universitet.

Art.nr 35797 ISBN 978-91-44-07568-6

Douglas Brommesson Henrik Friberg-Fernros www.studentlitteratur.se

978-91-44-07568-6_cover.indd 1

9 789144 075686

2013-07-01 09:38

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares begränsade rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt Bonus Presskopias skolkopieringsavtal, är förbjuden.

För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Presskopia.

Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare.

Denna trycksak är miljöanpassad, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 35797 ISBN 978-91-44-07568-6 Upplaga 1:1 © Författarna och Studentlitteratur 2013 www.studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Omslagslayout: Fredrik Svensson/Supervisual Nordic Omslagsbild: EugeneF/shutterstock.com Printed by Holmbergs i Malmö AB, Sweden 2013

978-91-44-07568-6_01_inlaga.indd 2

2013-07-01 13:23

Innehåll

Förord 5 Del I

Det postsekulära samhället

K apitel 1

Religionen och den sekulära staten 9

Habermas och Ratzinger om det postsekulära samhället 10 Habermas och det postsekulära idealet 12 Idealet om en sekulär stat 13 Hur går vi tillväga? 15 Bokens disposition 17 K apitel 2

Religionens ökade betydelse i en senmodern värld 19

Sekulariseringstesens död? 21 Religion som unikt meningssystem 26 Stat, sekularitet och neutralitet 29 Del II En kritik av det sekulära idealet K apitel 3

Religionen och en respektfull politisk maktutövning 35

Samtyckeskravet är alltför strängt 39 Tillgänglighetskravet är alltför generöst 42 Respektargumentets generella styrka 44

© F ö rfattarna o c h S tudentlitteratur

978-91-44-07568-6_01_inlaga.indd 3

3

2013-07-01 13:23

Innehåll K apitel 4

Religion och risken för konflikt 53

Ett primordialt perspektiv på religion och konflikt 55 Empirisk värdering av det primordiala perspektivet 57 Teoretiska invändningar mot det primordiala perspektivet 62 Bristerna i det försiktighetsprincipiella argumentet 65 Del III Principer för en stat i et t postsekulärt samhälle K apitel 5

En teori om den postsekulära staten 71

Principer för en postsekulär stat 72 Ett pluralistiskt samhälle 75 Fördelarna med deliberation som vägen till respekt 77 Religionens bidrag genom deliberativa processer 79 Konstitutionalism som ett värn mot konflikter 82 Religionens bidrag och konstitutionalism 87 Sammanfattning och avslutande reflektioner 90

Referenser 93

4

978-91-44-07568-6_01_inlaga.indd 4

© F ö rfattarna o c h S tudentlitteratur

2013-07-01 13:23

Förord

Boken du håller i din hand är resultatet av ett samtal som vi författare fört under lång tid, med varandra och med många av våra kollegor och vänner. Ämnet är relationen mellan religion och politik. Som vi visar i boken är detta ett ämne som återigen är högst aktuellt och relevant att studera. Vi hoppas att vår bok ska stimulera till sådana studier men också till fortsatt debatt om frågor som rör mötet mellan religion och politik.

Vi vill rikta ett varmt tack till de kollegor som bistått oss med goda kommentarer på tidigare utkast under arbetets gång, inte minst Andreas Johansson Heinö, Caroline Boussard, Isak Svensson, Johan Tralau, Björn Badersten och Josef Bengtsson. Vi vill också rikta ett särskilt tack till Caroline Boussard i egenskap av förläggare samt vår tekniska redaktör Anna Åström.

Båda har bidragit med mycket värdefull hjälp under olika delar av processen från idé till färdig bok.

Sist men inte minst vill vi tacka våra fantastiska familjer för stöd och uppmuntran under arbetet med boken.

Douglas Brommesson Henrik Friberg-Fernros Lund och Göteborg, 5 juni 2013

© F ö rfattarna o c h S tudentlitteratur

978-91-44-07568-6_01_inlaga.indd 5

5

2013-07-01 13:23

978-91-44-07568-6_01_inlaga.indd 6

2013-07-01 13:23

Kapitel 3

Religionen och en respektfull politisk maktutövning

Som vi såg i inledningskapitlet till den här boken är ett centralt argument för den sekulära staten att det ideal som säger att staten bör behandla medborgarna med respekt kräver just en sekulär stat, dvs. en stat som är neutral såväl mellan religion och icke-religiösa åskådningar som mellan olika religioner. I det här tredje kapitlet ska vi undersöka och kritiskt granska detta argument.

Vad menar vi då med idealet att visa respekt i detta sammanhang?

Man kan säga att det är en ganska snäv tolkning av innebörden i begreppet ”respekt” som vi avser här. Vi kan kalla den medborgarrespekt. Med medborgarrespekt avser vi den respekt som vi i egenskap av medborgare är skyldiga att visa andra medborgare och som staten är skyldig att visa sina medborgare. Behovet av medborgarrespekt aktualiseras främst i förhållande till den offentliga maktutövningen. Enligt detta ideal bör den offentliga makten utövas på ett respektfullt sätt. Detta ideal är omhuldat i den politiskteoretiska litteraturen. John Rawls, Gerald Gaus, Charles Larmore, Robert Audi och Lawrence Solumn är några framstående liberala filosofer som menar att medborgarrespekt kräver en sekulär stat (se Eberle 2002: kap 5).

Men vad krävs då för att maktutövningen ska anses vara respektfull?

Eller för att uttrycka det på ett litet annorlunda sätt: när är den offentliga maktutövningen respektlös? Naturligtvis finns det alltför många exempel på uppenbart respektlös maktutövning i form av förföljelser som medborgare har blivit – och alltjämt blir – offer för av den egna staten. Det finns exempel på hur sådan förföljelse har skett med religiösa förtecken och en sekulär stat skulle således i detta avseende kunna erbjuda ett skydd. Men denna form av respektlös maktutövning skulle man kunna motsätta sig utan att behöva acceptera en sekulär stat. Man skulle t.ex. kunna hävda att staten © F ö rfattarna o c h S tudentlitteratur

978-91-44-07568-6_01_inlaga.indd 35

35

2013-07-01 13:23

Del II En kritik av det sekulära idealet

aldrig får kränka medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter av vare sig religiösa eller andra skäl, men samtidigt göra gällande att så länge staten respekterar dessa rättigheter bör man kunna acceptera religiösa skäl till maktutövningen.

Religiöst grundad maktutövning kan alltså vara respektlös av andra skäl än att den baseras på religiösa skäl. Men om man ska försvara idealet om en sekulär stat på grundval av argumentet om respekt, är det inte tillräckligt att ge exempel på religiös grundad maktutövning som är respektlös, utan man måste argumentera för att varje form av religiös grundad maktutövning är respektlös i sig. Den fråga som mer specifikt intresserar oss är alltså hur man kan argumentera för att religiöst grundad maktutövning är respektlös i sig.

För att besvara den frågan behöver vi först specificera vad vi menar med ”medborgarrespekt”. Och vi kommer att göra det genom att fokusera på det mer generella begreppet ”respekt”. Enligt den politiske filosofen Stephen Darwall kan begreppet respekt ha åtminstone två olika betydelser. I den ena betydelsen förtjänar människor vår respekt genom sina prestationer. Respekt betyder i detta sammanhang närmast att vi känner vördnad eller beundran för en person. Denna variant av respekt kan vi kalla för förtjänstrespekt. Men det är inte i denna betydelse som respekt anförs som ett värde som motiverar en sekulär stat. I detta sammanhang handlar det i stället om respekt i termer av erkännande. Till skillnad från förtjänstrespekt baseras inte respekt i termer av erkännande på en värdering av någon persons prestationer utan det är just i egenskap av person som man tillskrivs respekt i termer av erkännande (Darwall 1977). Varför bör då personer bemötas med respekt? Anledningen är framför allt att personer i allmänhet har förmåga och benägenhet att kunna göra medvetna livsval. Man kan säga att personer är autonoma individer. Och det är i förhållande till dessa livsval som behovet av respekt aktualiseras. Att försvåra eller att omöjliggöra någons livsval på oförsvarliga grunder innebär enligt detta synsätt att respekt inte upprätthålls. Enligt respektargumentet bör jag alltså avstå från detta – även om jag skulle ha möjlighet att kunna göra det. Respekt innebär med andra ord att utrymmet för mitt handlande i förhållande till den som blir respekterad begränsas. Jag kan inte behandla den som jag respekterar hur jag vill utan den som jag respekterar tillskrivs betydelse för mitt handlande.

Om vi applicerar detta på det politiska beslutsfattandet implicerar efterlevnaden av respekt att vi avstår från att begränsa människors autonomi om 36

978-91-44-07568-6_01_inlaga.indd 36

© F ö rfattarna o c h S tudentlitteratur

2013-07-01 13:23

3 Religionen och en respektfull politisk maktutövning

vi inte har tillräckligt goda grunder för att göra det. Men det är ju uppenbart att det politiska beslutsfattandet med nödvändighet resulterar i att människors autonomi begränsas – annars hade den politiska organisationen av människor inte varit möjlig. Givet att vi accepterar att vår autonomi i någon mån begränsas av det kollektiva beslutsfattandet, blir ju kärnfrågan på vilka grunder detta kan göras om vi samtidigt vill upprätthålla respekten för dem som blir föremål för maktutövningen. Enligt respektargumentet för en sekulär stat är alltså exklusivt religiösa skäl inte en grund på vilket en respektfull maktutövning kan baseras. Det innebär att anhängare av respektargumentet för en sekulär stat anser att det är moraliskt klandervärt att basera maktutövning på en sådan grund. Och det är denna slutsats som vi kommer att invända emot. Vi menar att det är implausibelt att hävda att det med nödvändighet vore moraliskt klandervärt att basera en maktutövning på religiös grund, vilket i sin tur innebär att det inte heller med nödvändighet är respektlöst eftersom ett respektlöst handlande implicerar att man också har agerat moraliskt klandervärt.

Men detta är ju vår hållning. Enligt anhängarna av respektargumentet för en sekulär stat är det respektlöst att basera maktutövningen på en exklusiv religiös grund. Men varför är det då enligt detta synsätt respektlöst?

I den litteratur som behandlar argumentet om att medborgarrespekt kräver en sekulär stat, urskiljer vi i huvudsak två olika argumentations­ linjer. Enligt den första gör man gällande att det är respektlöst att anföra skäl till offentlig maktutövning som andra medborgare på grund av deras egna föreställningar inte kan dela. Om man t.ex. är ateist och blir föremål för en maktutövning som baseras på ett religiöst skäl tvingas man alltså underkasta sig en maktutövning vars skäl man inte kan dela. Enligt den andra argumentationslinjen handlar respekt inte främst om att man ska kunna dela skälet bakom maktutövningen utan snarare om att man skulle kunna komma att dela skälen. Skillnaden kan uppfattas som hårfin, men är i själva verket ganska stor. Låt oss återigen använda oss av exemplet med ateisten som blir föremål för en maktutövning baserad på religiösa skäl.

Blott det faktum att ateisten inte delar skälet gör inte maktutövningen nödvändigtvis respektlös enligt det senare kriteriet utan frågan är i stället om ateisten skulle kunna komma att dela skälen till maktutövningen om han hade fått dem presenterade för sig. Om skälen exempelvis skulle bestå av hänvisningar till en helig skrift som bara en specifik religiös grupp tillmäter © F ö rfattarna o c h S tudentlitteratur

978-91-44-07568-6_01_inlaga.indd 37

37

2013-07-01 13:23

Del II En kritik av det sekulära idealet

auktoritet, då skulle maktutövningen vara respektlös enligt detta kriterium eftersom skälen inte skulle kunna vara skäl för ateisten (eller för utövare av en annan religion). Skälets normativa kraft kan i detta fall endast uppfattas av dem som erkänner den heliga skriftens auktoritet och det vore därför respektlöst att tvinga de som inte erkänner denna auktoritet att underkasta sig maktutövningen.

Men låt oss anta att den religiösa grupp vars heliga skrift ligger till grund för maktutövningen, lyckats presentera självständiga skäl – dvs. skäl som inte är beroende av religiösa trossatser – till varför den heliga skriftens föreskrifter borde beaktas. Då skulle skälets normativa kraft inte längre endast kunna uppfattas av anhängare till religionen utan också av exempelvis en ateist.

Och i kontrast till den första argumentationslinjen skulle det därmed inte nödvändigtvis vara respektlöst att anföra detta skäl. Respektargumentet för en sekulär stat kan således försvaras på två olika sätt. Enligt det som vi hädanefter kommer att kalla samtyckeskravet bör maktutövningen vara sekulär eftersom religiösa skäl inte kan delas av personer med annan religiös eller icke-religiös världsåskådning. Vidare, enligt det som vi hädanefter kommer att kalla tillgänglighetskravet, bör maktutövningen vara sekulär eftersom den normativa kraften bakom religiösa skäl inte kan uppfattas av personer med annan religiös eller icke-religiös världsåskådning.1 Både samtyckes- och tillgänglighetskravet kommer genom kapitlet att diskuteras med utgångspunkt i en doktrin som kan kallas agapepacifism.

Denna riktning baserar sin pacifism på Jesu ord om att man inte bara ska älska sin nästa utan också sina fiender. Agapepacifism representerar egentligen inte en befintlig strömning av pacifism i den form som den presenteras här – även om det säkerligen finns likheter med olika typer av existerande kristen pacifism. Agapepacifism tjänar här i stället som ett illustrativt – om än i delar fiktivt – exempel. Det är filosofen Christopher Eberle som har lanserat exemplet för att undvika att man blandar ihop form och innehåll när man bedömer om en religiöst grundad maktutövning är respektlös eller ej (se t.ex. Eberle 2009). Med det menar Eberle att de exempel på religiöst grundad maktutövning som ibland brukar åberopas – som t.ex. förbud mot samkönade äktenskap eller abort – ofta uppfattas som i sak respektlösa. Det 1 Vårt resonemang om innebörden i och distinktionen mellan samtyckes- och tillgänglighetskravet är i hög grad inspirerat av Vallier 2011.

38

978-91-44-07568-6_01_inlaga.indd 38

© F ö rfattarna o c h S tudentlitteratur

2013-07-01 13:23

3 Religionen och en respektfull politisk maktutövning

innebär att det inte nödvändigtvis är endast det faktum att sådana förslag är religiöst grundande som gör att de uppfattas som respektlösa utan också att förslagen i sak uppfattas som respektlösa. Men försvaret för idealet om den sekulära staten bygger ju på att inte bara religiöst grundad lagstiftning som i sak uppfattas som respektlös ska undvikas utan snarare att all form av religiöst grundad lagstiftning ska undvikas. Följaktligen är det mer ändamålsenligt att använda ett exempel som löper mindre risk att uppfattas som respektlöst i sak – och det menar vi att agapepacifismen gör (Eberle 2002).

Vad innebär då agapepacifism mer specifikt? Man kan i korthet säga att denna pacifism bygger på den bibliska berättelsen om Jesus. Bibeln, som enligt agapepacifism anses vara inspirerad av Gud, berättar att Jesus lärde människan att inte bara älska sin nästa utan också sin fiende. Och eftersom Jesus enligt agapepacifism är Gud så är Hans ord auktoritativa och, enligt denna tolkning, oförenliga med uppfattningen om att krig kan vara legitimt.

I vad som följer kommer vi återkomma till agapepacifism när vi nu fortsätter att diskutera respektargumentet för idealet om den sekulära staten.

Fortsättningen av detta kapitel är organiserad på följande sätt. Först kommer vi att fokusera på dessa båda versioner av respektargumentet var för sig. Till att börja med adresserar vi problem med samtyckesargumentet, som enligt oss kortfattat kan sägas bestå i att det är alltför strängt. Därefter uppmärksammar vi problem med tillgänglighetsargumentet som enligt oss har det rakt motsatta problemet: det är alltför generöst för att kunna åberopas som försvar för idealet om en sekulär stat – i alla fall om vi med en sekulär stat menar en stat som är neutral till religion och mellan religioner.

Avslutningsvis kommer vi att kritisera respektargumentet för en sekulär stat i sig. I korthet kan denna kritik sägas bestå i att detta argument är alltför kontextbundet för att kunna ligga till grund för ett generellt försvar för en sekulär stat.

Samtyckeskravet är alltför strängt Samtyckeskravet innebär vanligen att det är skäl som medborgare potentiellt sett kan dela som är acceptabla som grund för maktutövningen – och inte skäl som medborgare de facto delar. Också denna skillnad kan förefalla subtil, men är i själva verket mycket viktig. Det kan ju finnas många olika orsaker till varför medborgare motsätter sig en religiöst grundad maktutöv© F ö rfattarna o c h S tudentlitteratur

978-91-44-07568-6_01_inlaga.indd 39

39

2013-07-01 13:23

Del II En kritik av det sekulära idealet

ning. Det kan t.ex. vara fördomar eller avsaknad av information som gör att man de facto motsätter sig ett visst förslag snarare än välgrundade skäl. Att övriga medborgare har fördomar eller bristande information är ju knappast något som bör begränsa den enskilde medborgarens möjligheter att driva opinion eller statens maktutövning. Därför utgår vi ifrån att medborgarna inte motsätter sig förslag på grund av att de är fördomsfulla eller lider brist på information. Vi idealiserar med andra ord medborgarna när vi nu fortsättningsvis diskuterar rimligheten i samtyckeskravet.

Vi lanserade tidigare agapepacifism som ett exempel som vi skulle utgå från i vår prövning av respektargumentet. Låt oss nu säga att dessa pacifister vill få till stånd en lagstiftning som förbjuder statsmakten att använda militärt våld och att de som skäl för en sådan lagstiftning hänvisar till Jesu ord om att man ska älska sina fiender. Enligt samtyckesargumentet skulle detta vara respektlöst eftersom skälen till maktutövningen inte skulle delas av de medborgare som inte tillskriver Bibeln och Jesu ord den auktoritativa betydelse som agapepacifisterna gör. Skälen skulle ju inte ens delas av majoriteten av kristna, vilket innebär att de är mycket exklusiva. Och inte bara exklusiva utan också djupt kontroversiella för de flesta medborgare som inte delar den agapepacifistiska övertygelsen. Syftet med samtyckeskravet kan lite förenklat sägas vara just att säkerställa respekten för medborgare genom att utesluta kontroversiella grunder för den offentliga maktutövningen.

Innebörden i samtyckeskravet är alltså att kontroversiella grunder för den offentliga maktutövningen ska uteslutas. Det är följaktligen inte bara exklusivt religiösa skäl som utesluts med detta krav utan också filosofiska och ideologiska grunder som är kontroversiella. Problemet med ett sådant kriterium – som alltså strävar efter att utesluta kontroversiella skäl som grund för den offentliga maktutövningen – är enligt vår mening att det är alltför strängt. Låt oss ta frågan om krig och fred som ett exempel. Visserligen är den agapeiska pacifismen kontroversiell, men det är också andra läror om militär våldsanvändning – även om de inte nödvändigtvis är religiösa. Oavsett vilka skäl som motiverar staten så tenderar de att vara kontroversiella. Olika läror leder till olika slutsatser när det gäller ställningstaganden om under vilka förhållanden det är legitimt att använda militärt våld. Anhängare av läror som pacifism, realism eller traditionen om det rättfärdiga kriget kommer här till olika slutsatser om både när krig är berättigat och hur ett berättigat krig ska bedrivas. Och de kommer inte till olika slutsatser på grund av avsaknad 40

978-91-44-07568-6_01_inlaga.indd 40

© F ö rfattarna o c h S tudentlitteratur

2013-07-01 13:23

3 Religionen och en respektfull politisk maktutövning

av information eller fördomar, utan på grund av att det förefaller finnas likvärdigt välgrundade uppfattningar om bruket av militärt våld.

Det är svårt att se att man i fråga om krig och fred skulle kunna motivera maktutövningen med skäl som inte är kontroversiella. Men frågan om krig och fred är inte de enda där maktutövningen tycks komma i konflikt med alternativa uppfattningar, oavsett på vilka grunder den berättigas. Samma sak tycks gälla t.ex. regleringen av möjligheterna att göra abort. Oavsett vilken position maktutövningen tycks inta, skulle den vara beroende av uppfattningar i form av filosofiska eller religiösa läror som i sin tur är i konflikt med andra filosofiska eller religiösa läror. Låt oss säga att du försvarar en liberal lagstiftning som likt den svenska tillåter fri abort fram till den 18:e graviditetsveckan. Grunderna för en sådan lagstiftning är självklart i konflikt med religiösa och filosofiska läror som försvarar fostrets rätt från och med befruktningen eller strax därefter, men också med gradualistiska uppfattningar enligt vilka fostret successivt under graviditeten bör tillskrivas allt starkare skydd. Enligt denna gradualistiska hållning bör ett foster i vecka 17 i högre grad skyddas från att aborteras än ett foster i vecka 8. Men om man skulle göra abortlagstiftningen mer restriktiv – antingen genom att skydda det från och med befruktningen eller genom ett successivt starkare skydd – skulle det komma i konflikt med en mer liberal hållning (se t.ex.

Friberg-Fernros 2010).

Utan att på ett uttömmande sätt kunna demonstrera att maktutövningen nödvändigtvis måste vila på uppfattningar – i form av t.ex. filosofiska eller religiösa läror – som är i konflikt med andra, menar vi likväl att vi här har lyckats visa på att detta är fallet i åtminstone vissa centrala fall. Det är därför inte orimligt att tänka sig att det också gäller i maktutövningen i andra avseenden. Är det så – dvs. att det inte går att berättiga en maktutövning utan att man kommer i konflikt med andra uppfattningar som en idealiserad medborgare skulle kunna tänkas ha – måste man också dra slutsatsen att det inte bör betraktas som respektlöst att basera maktutövningen på denna typ av uppfattningar. Skälet är att bör implicerar kan. Alltså: man bör inte åläggas att göra något som man inte kan. Det innebär att staten inte bör åläggas att undvika att maktutövningen baseras på kontroversiella uppfattningar om det inte är möjligt att undvika dessa kontroversiella uppfattningar. Även om vi inte här gör anspråk på att slutgiltigt ha belagt att politisk maktutövning med nödvändighet måste baseras på kontroversiella uppfattningar, menar © F ö rfattarna o c h S tudentlitteratur

978-91-44-07568-6_01_inlaga.indd 41

41

2013-07-01 13:23

Del II En kritik av det sekulära idealet

vi ändå att vi har lyckats visa att denna uppfattning är så pass rimlig att det vore orimligt att hävda att en sådan maktutövning vore respektlös. För att göra det måste man först visa att det är möjligt att undvika att berättiga den politiska maktutövningen med kontroversiella uppfattningar. Med andra ord: det ankommer på dem som hävdar att det är respektlöst att föra fram en kontroversiell uppfattning som grund för maktutövning att demonstrera att det alls är möjligt att undvika en sådan kontroversiell grund.

Tillgänglighetskravet är alltför generöst Till skillnad från samtyckeskravet innebär inte tillgänglighetskravet att de skäl som berättigar maktutövningen nödvändigtvis måste kunna delas av dem som blir föremål för maktutövningen, utan det är tillräckligt att de kan uppfatta den normativa kraften i skälen. Vi använde tidigare ett exempel om en ateist som blir föremål för en religiöst grundad maktutövning som en illustration av skillnaden. I egenskap av ateist kommer hon/han aldrig att kunna dela skälen bakom maktutövningen – vilket samtyckeskravet kräver – men om hon/han är förmögen att uppfatta den normativa kraften i argumenten – t.ex. genom att historiska skäl anförs till stöd för tillförlitligheten i utsagor från en religiös skrift – då kan maktutövningen efterleva tillgänglighetskravet.

Nu menar vi att det faktiskt är så att det inom olika religiösa riktningar görs anspråk på att centrala trossatser inte bara är tillgängliga för den troende utan också för människor med en helt annan livsåskådning. Denna ansats kallas ibland för apologetik och syftet med den är att försvara trossatser utan att hänvisa till andra trossatser; i stället bygger argumentationen på skäl vars normativa kraft också kan uppfattas av den som inte tillhör den aktuella tron i fråga.

Med en sådan ansats skulle agapepacifisten kunna försvara sin hållning till Jesus som en moralisk auktoritet utan att hänvisa till kristna trossatser, vilket i så fall skulle innebära att agapepacifisten efterlevde tillgänglighetskravet. Utan att göra anspråk på att berättiga agapepacifistens slutsatser – vilket enligt tillgänglighetskriteriet inte heller är ett krav – skulle vi ändå vilja illustrera hur en sådan argumentation skulle kunna se ut.

Det som agapepacifisten behöver försvara är alltså varför man bör tillskriva Jesu undervisning en så pass stor betydelse att den skulle kunna 42

978-91-44-07568-6_01_inlaga.indd 42

© F ö rfattarna o c h S tudentlitteratur

2013-07-01 13:23

3 Religionen och en respektfull politisk maktutövning

ligga till grund för den offentliga maktutövningen. Hur skulle man kunna göra det utan att hänvisa till kristna dogmer? Ett sätt skulle kunna vara att utgå från historiska fakta om kristendomens uppkomst. Genom att jämföra olika empiriska teorier om varför kristendomen en gång uppstod skulle man kunna argumentera för att den rimligaste förklaringen är den som ges i den bibliska berättelsen om Jesu död och uppståndelse. Vidare skulle man på ett filosofisk plan kunna argumentera för att man inte på förhand bör utesluta möjligheterna att mirakler skulle kunna inträffa, som t.ex. Jesu uppståndelse (Licona 2010). De empiriska och filosofiska argumenten för Jesu uppståndelse skulle kunna ligga till grund för en uppfattning om att Jesus bör ses som en universell moralisk auktoritet oavsett livsåskådning, vilket i sin tur skulle kunna motivera en maktutövning baserad på agapepacifism.

Argumentationen för en sådan maktutövning skulle inte kräva att man tillskrev religiösa dogmer normativ auktoritet, vilket innebär att den skulle efterleva det så kallade tillgänglighetskravet och därmed vara legitim att framföra som grund för politisk maktutövning. Lika fullt skulle maktutövningen uppenbart inte vara neutral mellan religioner med avseende på hur maktutövningen berättigas, vilket leder till slutsatsen att inte ens om tillgänglighetskriteriet efterlevdes skulle det motivera en sekulär stat (se Vallier 2011 för en liknande slutsats). Det kan vara på sin plats att återigen klargöra att tillgänglighetskravet inte innebär ett krav på att de agapepacifistiska argumenten ska vara berättigade. Man kan alltså avfärda argumenten om Jesu historicitet och moraliska auktoritet, men ändå tvingas acceptera att argumenten är tillgängliga. Den centrala frågan här är alltså inte om de agapepacifistiska argumenten är hållbara eller giltiga utan om de på grund av sin otillgänglighet bör exkluderas från den politiska processen på förhand.

Givet den tolkning som vi har gjort – och som är i överensstämmelse med hur man brukar definiera detta krav – menar vi att en sådan exkludering inte är berättigad.

Idealet om en sekulär stat kan således inte motiveras med hänvisning till kravet på att maktutövningens grundvalar ska vara begripliga för medborgare med olika livsåskådningar.

Frågan är då vilken relevans vi ska tillskriva det faktum att tillgänglighetskravet inte tycks förhindra en lagstiftning baserad på agapepacifism. Det rör ju sig för det första om en fiktiv strömning av pacifism. För det andra är apologetik – vilket var den metod med vilken den agapeiska pacifismen © F ö rfattarna o c h S tudentlitteratur

978-91-44-07568-6_01_inlaga.indd 43

43

2013-07-01 13:23

Bortom den sekulär a staten

I Bortom den sekulära staten prövas såväl den teoretiska som den empiriska grunden för argumenten om det sekulära idealet. Författarna visar att ett strikt sekulärt ideal inte förmår skilja mellan religion som är respektlös och konfliktalstrande och religion som inte är det. Konsekvensen blir att all religion utestängs, och religionens möjliga positiva effekter på samhällsutvecklingen uteblir. Som ett alternativ till denna hållning lanseras i boken deliberativ konstitutionalism, som en teori om relationen mellan religion och politik som kan tillämpas för att tillvarata religionens resurser samtidigt som riskerna med det religiösa inflytandet tas på allvar.

| Bortom den sekulär a staten

I en tid när religionens återkomst diskuteras alltmer aktualiseras också frågan om gränsdragningen mellan religion och politik. I västerländska liberaldemokratiska samhällen har idealet om den sekulära staten länge varit normen för hur gränsdragning mellan religion och stat ska göras.

Religionen får gärna vara en röst i samhällsdebatten, men i den statliga maktutövningen är religionen bannlyst. En statlig maktutövning på religiös grund skulle enligt anhängare av den sekulära staten vara både respektlös och konfliktalstrande.

Brommesson Friberg-Fernros

Douglas Brommesson är biträdande universitetslektor i statsvetenskap i Lund och Henrik Friberg-Fernros är lektor i statsvetenskap i Göteborg.

Bortom den sekulär a staten Religion och politik i en postsekulär tid

Boken ger en praktisk och pedagogisk introduktion till argumentationsanalys och normativ metod. Boken lämpar sig väl på kurser i ämnen som statsvetenskap, praktisk filosofi, religionsvetenskap och idéhistoria. ”Douglas Brommesson och Henrik Friberg-Fernros har skrivit en lärorik, intressant och angelägen bok.” Johan Tralau, docent i statskunskap, Uppsala universitet.

Art.nr 35797 ISBN 978-91-44-07568-6

Douglas Brommesson Henrik Friberg-Fernros www.studentlitteratur.se

978-91-44-07568-6_cover.indd 1

9 789144 075686

2013-07-01 09:38