att det bara finns en enda Gud med en enda vilja. Och det är just denne ende Gud som styr hela världen. Bildspråket med två regementen förutsätter tanken på en armé, en sammanhållen enhet, i den stora kampen mot djävulen, Guds fiende. När Martin Luther utvecklade sin lära om två regementen hade kyrkan hamnat i ett kritiskt läge. Det är nödvändigt att kort erinra om hans villkor för att något förstå honom. Medeltidens kyrkoledare hade mer och mer förenat sin andliga uppgift med politiska uppdrag. I flera fall kunde man få intrycket att de politiska uppgifterna gick före de andliga. Biskopar blev furstar med egna soldater. Det uppstod en konkurrens, en pågående tävlan mellan kyrkans ledare och samhällets ledare i övrigt, kejsare och kungar och prinsar. Det är i detta läge Luther utvecklar sin uppfattning att man ska skilja mellan andligt och världsligt. Kyrkans uppdrag är andligt. Det uppdraget är så stort att det inte får döljas eller blandas med annat. Luther önskade att kyrkans ledare räckte befrielse och förlåtelse till människor, predikade och delade ut bröd och vin i den heliga måltiden. Att styra samhället, införa skatter och besluta om samhällets ekonomi, att värna samhället för inkräktare och se till att rättsväsendet til�lämpas på ett respektabelt sätt, ja, till allt detta hade Gud kallat andra än präster och biskopar. Det är inte fel att skilja andligt från världsligt. I en rad sammanhang är det helt nödvändigt, rentav befriande och öppnande. Men det faktum att man med fördel kan skilja två områden från varandra får inte dölja det fun-
15