9783174633085

Klara Norling "Curse, bless me now with your fierce tears, I pray.

Do not go gentle into that good night.

Rage, rage against the dying of the light."

Dylan Thomas, 1914 - 1953

sl채pa mig p책 mage mot havet Klara Norling

www.bod.se

sl채pa mig p책 mage mot havet

Jag vill inte bli som människorna här Som sade att de inte trodde på kärlek längre innan de dog.

Och du säger att du inte tror på kärlek längre och du dör.

Sophie Erlandsson

© 2011 Klara Norling Förlag: Books on Demand GmbH, Stockholm, Sverige Tryck: Books on Demand GmbH, Norderstedt, Tyskland ISBN: 978-91-7463-308-5

viskning. det är så få rörelser som träffar under huden numer jag ser på banden från bevakningskamerorna;

där är de där människorna som kommer med sina hackor för att undersöka urbergets kärna

inget jag; tyst för att jag är stum.

eller uppdraget nakenlår.

eller trotset

som slickar det framåtvända långfingret.

slår reflexartat ned den blick som vill säga: här.

för tingen visar inte längre sina rätta själv

i motljuset där ryggtavlor trängs

på lit de parade

där livspausmusiken aldrig slutar vara oändlig.

sanatoriet, under ögonfransars trängande mörker;

vintern i mitt bleka öga.

våndar.

glascaféet. syrénerna. vissna. kastar smågrus. se mig nu, pojke. jag är de yttre klippornas härskarinna. jag är sirensången, fyrlampan och du, gav mig det första av mitt livs mjuka slag. det enda.

* den gamla världens ruiner. klot av stjärnor. jag använder paradigmer för att stava mitt namn och alla mina mellannamn. * pojke. det är en mur mellan oss. ett kikhål blir ett kryphål. men jag ser inte ens ditt ena öga. pojke, har dina ögon olika färg. min kärlek är epileptisk och mina händer blir svagare. snart kan jag bara slå. inte smeka.

* tungan torkar. våra tungor torkar. aldrig kysste du mig. sirensången. torkar. syrénerna. vissnar. grus studsar mot glas. innanför anar jag dig blond. blåögd och grön. alger från havet men du doftar hud. blå lampa rapp genom persienner. orörlig förblir du. inte du. tanken om dig. och det var alltid tanken om dig. men. sveper jag det vita våta tyget om mig. anemoner i håret. anemi i kroppen. bli min blodgivare. koppla ihop din arm med min.

och jag åderlåter dig.

* om vi. gått längs stranden för att finna oss gemensamma åror. att ro över det som är vatten, som inte tar slut:

precis som universum. hade havet stannat då * vi var i stormens öga. men vad finns utanför stormen. * vi talade om författarens afasi. vi talade aldrig om författarens jävla afasi som blir språklig:

kylan ligger i betraktarens meningar, William.

vaudeville för Tom Waits. på bangårdarna lägger jag lövskeletten och trombonen, när det skymmer i dina ögon och din röst vaknar med rök mellan läpparna, kompletterad av bågfilen i strupens svartraspade tunnel.

du kan skymta mig vid alla rivna hus som saknas och de bröstkorgar som natten tagit. helt nära landens alla sovande svartjärnståg,

drunknad i din avlagda hatt fylld av bourbon stående på bilfabrikens grund; byggd på nytt av klämskadad metall. där bär jag min enda röda klänning och har purpurfärgade gardenior i håret.

leder en Lipizzannare i tömmar av min livstids spunna hår.

kliver frivilligt ned i den murknade trätunnan du bär under vänsterarm, för dig väter flickan fållens fransar till ära för de liv som finns kvar, för månader som flytt från människor som inte lagt märke till det.

säger: Aldrig mer skall jag till Jersey.

Och aldrig har jag varit där.

så ser jag dig försvinna, staden har byggt en skog. så ser jag dig försvinna, tivolit är tystat i sin grav. så ser jag dig försvinna.

vagga nåd.

vi är menade att leva, under Damoklessvärdet. min skuldra kommer täcka ditt tunna bröst, bekräfta bladets syfte, när det faller.

mellan våra kroppar, de brutna spjuten tryckta. mjölksyran som runnit ur läppars tystnad blir till ett lakan av domnad.

mjölk.

fortet är byggt av syresatta stjälkar. vita. kan man kalla någonting grundpelarraserat för: väsen varelse konstruktion rök ringlande meningar blinda ord.

det är din hud jag menar jag har aldrig vidrört dricker den bara. i sömnen.

tyd. inatt drömde jag att gräset speglade sig i jordens kärna inom klotet blev allting grönt som en algblomning i luften introverta strån släckte magma innan det blossade upp på nytt och vulkanvindarna blev lika röda och heta som de alltid tros ha varit en röst sade: Allting måste gå sönder innan det kan bli redo att göra det igen. långt bort från mina bara fötter började ugnarna mullra jag gick dit och stack händerna i dem jag väntade på regnet

dolk. och ni frågar mig vem som dödade Juliet och jag svarar att Juliet inte är död att hon lurade er allihop jag tvivlar inte ens när hon fäster sina händer i varandra efter att ha spolat ned blodet i toaletten hon säger att hon aldrig spekulerar i anledningar längre att hon är född blek och ingenting annat Juliet hatar att inte ha renskrivna svar det finns ett facit men det innehåller bara ett enda ord det får inte plats mer och knogarna rodnar och ögonfransarna smälter

jag undrar varför hon bara talar med mig på nätterna varför hon klamrar sig fast vid min rygg och skriker

R. och att du var död, jag var säker på det. jordens svalg runt ditt ansikte ditt minne en staty över allt, ett monument som knappt någon såg. så talar du inte. mina ögon har tynat- blivit någon annans, tror jag du tänker. tillhör mitt ansikte nu en person som inte fanns, en hemlig hemlös prinsessa? rädslan, när du var död, innan du slutade att vara död. jag är säker på att du var död. men du är ju här nu, det behöver inte växa murgröna med vassa tänder, rakt ut ur din bröstkorg

subtitles.

Coney Island. People used to sleep out here on the beach.

They don't do that anymore.

(Godspeed you! Black emperor)

havet slår mot ögonen. irisarna växer till korallrev i underliga färger. formationerna är vässade till mjukhet. det är inga dykare som vill till dessa vatten och alla fiskar är gjorda av glas. de hänger i trådar, de hör till en mobil över ett litet barns säng. sjöstjärnorna har åtta armar var. varje spets en lie. havsanemonernas tentakler slingrar kring någonting lent, kanske fotleder. det flödar värmeströmmar från Mexiko och kallare brisar ur precis alla flämtande sötvattenssjöar. sådana här landskap är snart utrotade. Jag har en kamera som filmar mina drömmar.

Klara Norling "Curse, bless me now with your fierce tears, I pray.

Do not go gentle into that good night.

Rage, rage against the dying of the light."

Dylan Thomas, 1914 - 1953

sl채pa mig p책 mage mot havet Klara Norling

www.bod.se

sl채pa mig p책 mage mot havet