9789129667820

Tack Elin, Aila och Malin för hjälpen med texten – och tack Angela för ditt rasande snygga omslag.

Rabén & Sjögren Box 2052, 103 12 Stockholm www.raben.se © Text: Niklas Krog 2008 © Omslag: Angela Monroe Tryckt hos ScandBook AB, Falun 2008 ISBN: 978-91-29-66782-0 Rabén & Sjögren Bokförlag ingår i Norstedts förlagsgrupp AB, grundad 1823

Ingen radsla.indd 4

08-05-22 15.24.18

1 När nummer tio satte sig i rörelse var Turk beredd. Bollen fanns på andra sidan av planen och han klev upp mitt ivägen för sin motståndare.

Nummer tio var nästan huvudet längre än Turk, en svartlockig kille med smala armar och säkert skott. Kanske Sveriges bästa spelare i deras ålder och mycket viktig för sitt Södertälje.

Turk hade fått uppdraget att ta bort nummer tio ur matchen. Han skulle se till att killen aldrig fick bollen.

Nummer tio måste stoppas.

Alltid nummer tio. Aldrig namnet, som var Sten Hovsjö. Att kalla en motståndare vid namn var att erkänna att de hade talat om honom, att ge honom ett värde.

Nummer tio smällde in i Turks bröst med axeln före.

Turk fick det svettiga, svartlockiga håret i ansiktet och snubblade baklänges. Men han fortsatte att täcka passningsvinklarna.

– Offensiv foul! ropade deras coach Kim från bänken.

Nummer tio springer bara rakt in!

Turk såg att domaren gav Kim en lång blick. Det var märkligt hur mycket han lade märke till samtidigt som han spelade. Ett besviket mummel, en imponerad röst, 5

Ingen radsla.indd 5

08-05-22 15.24.18

eller bara en känsla – allt trängde på något sätt fram till honom på planen.

Han kunde höra hur Alviks tjejlag pratade med varandra på läktaren. Upprört. Fler än Kim tyckte att det var en offensiv foul.

Men inte domaren.

Nummer tio bytte riktning och skar mot korgen bakom honom. Turk svängde runt så att han tittade på spelaren med bollen medan han behöll kontakt med nummer tio med en hand och lyckades göra det omöjligt att få fram en passning.

Någonstans bakom spelaren med bollen såg han tjejlaget. De tittade på honom, inbillade han sig. Marre, Karin, Natalie – och Becka. Den mörkhåriga tjejen satt lugnt tillbakalutad och följde matchen med de andra omkring sig.

Hon stod i centrum också på läktaren.

Nummer tio sprang ut ur tresekundersområdet. Turk backade ner så att han kunde se bollen och nummer tio samtidigt. Han hade klarat det. Den här gången. Men de var ändå på väg att förlora. En dov, obehaglig känsla växte i magen.

Det var en revanschmatch, en chans för hans Alvik att visa att de kunde spela på samma nivå som Södertälje, något de misslyckats med senast. Det hade varit en hård och jämn match, men revanschförsöket såg ändå ut att sluta med ett misslyckande.

Resultattavlan visade att hans Alvik hade gjort 51 poäng mot Södertäljes 54. Det krävdes en trepoängare för förlängning eller två tvåpoängare för seger, förutsatt att 6

Ingen radsla.indd 6

08-05-22 15.24.18

motståndarna inte gjorde några poäng alls. Trettiofyra sekunder var allt som återstod och de hade inte ens bollen.

Det var mycket publik i hallen, de flesta Södertäljelagets egna anhängare, ändå var det märkligt tyst. Antingen trodde alla att matchen var över eller också höll de andan.

– Skott!

Peders ljusa röst hördes över planen.

Turk vred på huvudet och såg en motståndare skjuta över Peders uppsträckta hand. Snabbt klev Turk inpå nummer tio för att få position för returen.

Skottet kom långt utifrån. Långa skott gav långa returer, därför försökte Turk trycka nummer tio bakåt. De måste få tag i bollen. Tanken att skottet kunde gå i fanns inte i hans huvud.

Bollen träffade ringkanten och studsade förbi korgen, mot Turk, men högt uppe i luften.

Han hoppade. Bakom ryggen kände han hur nummer tio sträckte sig efter samma boll.

Nej, tänkte han med paniken fladdrande i bröstet. Den går över mig!

Men bollen gick inte över honom. Inte helt. Den snuddade vid hans långfinger och tappade nästan all fart.

Nummer tio grep efter den tomma platsen där bollen borde ha varit. Också han missade. Båda två sprattlade till och bollen stöttes iväg upp mot halva plan.

Min! tänkte Turk och trängde sig förbi sin motståndare. Den måste bli min!

Men Södertäljelagets guard var ännu närmare bollen.

Turk blev alldeles kall. Nummer tio var bakom honom 7

Ingen radsla.indd 7

08-05-22 15.24.18

och skulle kunna göra två enkla poäng om han fick en passning. Därmed skulle matchen vara avgjord.

Turk stannade inte. Det var för sent att vända tillbaka.

Han chansade.

Guarden fångade bollen, men Turk viftade till desperat och lyckades träffa enbart boll. Inga händer.

På ett ögonblick förändrades allt. Bollen sprätte iväg i den riktning Turk redan var på väg.

– FOUL! vrålade motståndarlagets coach.

Han var en vrålare – en coach med högljudda åsikter om allt och alla. Men domarna blåste inte.

Turk slet tag i bollen och upptäckte Dannes blonda huvud framför sig. Danne var lagets poängmaskin, en gänglig kille som hellre rusade på snabba uppspel än blockerade ut. Den här gången var det en lättnad att se honom. Turk passade framåt och följde efter.

Danne tog en studs och två snabba steg, sedan hoppade han. Bollen rasslade genom nätet innan motståndarna ens hunnit över halva planen. Turk jublade av glädje och lättnad.

– Timeout! ropade Södertäljes coach.

Domarna blåste av. Södertälje skyndade mot sin bänk.

Kim vinkade till sig Turk och de andra.

– Snabbt hit ni också!

Danne joggade förbi Turk och de slog i varandras händer så svetten stänkte.

– Bra! Turk kastade en blick på resultattavlan. Det stod 53–54 och var tjugonio sekunder kvar av matchen.

8

Ingen radsla.indd 8

08-05-22 15.24.18

Bara fem sekunder tidigare hade det känts omöjligt att vinna. Nu förstod han inte hur de skulle kunna förlora.

De behövde bara få tag i bollen.

Kim samlade dem omkring sig vid bänken: Turk. Danne.

Peder – som var längst i laget men också ganska orörlig.

Hasse – som var näst kortast och alltid spelade ursinnigt försvar. Och så Adrian – lagets guard. Adrian kunde dribbla genom vilket försvar som helst, men var för kort för att göra poäng mot de längsta motståndarna.

– Bra försvar, Turk, sa Kim och boxade till honom på axeln. Riktigt jevla bra.

Turk var döpt till Mattias Asp. Han var helsvensk med mörkblont hår och ljus hy, men alla kallade honom Turk.

Till och med hans familj.

Hans mamma påstod att det var det första ordet han hade sagt som liten, och att han sagt det nästan oavbrutet i flera veckor. Om han vaknade mitt i natten mumlade han det några gånger och somnade om. Det hade blivit hans första smeknamn. Och eftersom det var så annorlunda hade det fastnat. Han kompisar hade naturligtvis snappat upp det.

Turk kände en kompis till Kim som en gång hade råkat säga fetta när han egentligen skulle säga ett ord med nästan samma stavning. Sedan dess kallades han för Jockefetta. Det var flera år sedan och han skulle nog aldrig bli kvitt namnet. Då var Turk bättre.

– Vi har inga foulproblem och inte ens lagfoul, fortsatte Kim. Men undvik att foula. De har tjugonio sekunder 9

Ingen radsla.indd 9

08-05-22 15.24.18

på sig och ingen brådska eftersom de leder. De kommer att passa runt bollen tills de bara har några sekunder på skottklockan, för att vi ska få ett så kort anfall som möjligt. Men det är bra. Det betyder att de kommer att bli stillastående. Och basket går inte att spela stillastående.

Han såg sig omkring: – Till slut måste de skjuta. Det är tjugonio sekunder kvar, alltså kommer vi att få minst ett skott till.

Matcherna spelades med 24 sekunders skottklocka och det betydde att ett lag måste skjuta inom 24 sekunder efter att de fått tag i bollen, annars blev de avblåsta.

– Om de missar vinner vi med en tvåa, fortsatte Kim. Om de sätter en tvåa går vi ikapp med en trea.

Han tystnade.

– Vem tar sista skottet?

Kim såg på de fem som stod runt honom. Turk fick en klump i magen. Det fanns matcher när det var enkelt att skjuta, när korgen kändes stor som Brommaplansrondellen och allt gick i. Men det här var inte en sådan match. Han hade stångats och knuffats med nummer tio så mycket att han inte kommit igång med skyttet. När Kims blick nådde honom såg han ner.

Hasse, Danne och Adrian nickade.

– Ni tre? sa Kim. Turk var inte överraskad. Hasse vågade vad som helst, Danne ville alltid göra poäng och Adrian verkade aldrig bli nervös. Turk undrade hur han bar sig åt.

– Adrian tar upp bollen, sa Kim. Sedan gör vi så här.

Han ritade några snabba streck på sin whiteboard. Turk 10

Ingen radsla.indd 10

08-05-22 15.24.18

och Hasse skulle sätta en dubbelscreen för Danne, så att han blev fri. Det var enkelt.

– Danne, se till att utnyttja screenen, sa Kim. Spring så tätt intill att ingen försvarare kan klämma sig mellan.

Sedan skjuter du. Jag vill att skottet kommer med ett par sekunder kvar, så att vi hinner göra någonting av en eventuell retur. Men inte mer. Annars kan de vända spelet en gång till. Okej? Vi ropar tiden från bänken.

Alla nickade och Kim drog på munnen.

– Det sägs att det enklaste sättet att få Gud att skratta är att göra planer. Men nu har ni åtminstone något att fundera på, så slipper ni vara nervösa.

Kim höll fram handen och alla grep tag i den, också de övriga fem på bänken.

– Ett, två, tre – ALVIK! De vrålade så att det slog lock för öronen på Turk. När laget gick tillbaka ut på planen tittade han mot läktaren.

Becka satt fortfarande lugnt tillbakalutad i tjejgänget. Hon såg inte på honom. Det var som om han inte fanns.

Han uppfattade en rörelse vid dörrarna från caféet, flera mörka huvuden som kom in i hallen. Ett tjejlag. Blicken drogs dit. Men det var inte det tjejlag han hade hoppats.

På läktaren visade Becka en första reaktion. Hon vred sig och tittade i samma riktning.

Motståndarlaget gjorde inkast vid halva plan. Under tiden tog nummer tio plats uppe i anfallet, vid kanten av tresekundersområdet.

Turk ställde sig bredvid honom. Hjärtat slog hårt i 11

Ingen radsla.indd 11

08-05-22 15.24.18

bröstet och nervositeten var otäck. Timeouten hade tagit bort all känsla av oövervinnerlighet. Turk var glad att det inte var han som skulle skjuta sista skottet.

Motståndarlagets guard, kort, snabb och mörkhårig med nummer fyra på ryggen, fick bollen på egen planhalva och dribblade upp bollen så långsamt att domaren började räkna högt.

– Fem! … Sex! …

Ett lag hade åtta sekunder på sig att lämna sin egen planhalva. Guarden ökade farten och passerade mittlinjen just innan domaren nådde åtta. I samma stund som han klev över linjen attackerade Adrian.

Guarden var lugn och självsäker, men inte så bollskicklig. Det visste de sedan förra gången lagen mötts.

Adrian dök mot bollen och Turk såg att hans fingrar rörde den. Han kunde till och med se hur den trycktes åt sidan och var på väg framåt. I sista stund slet guarden åt sig bollen och tog ett språng upp i luften. I och med att hans fötter hade lämnat marken måste han passa innan han landade för att inte göra stegfel.

Men hans lagkamrater hade fått order att ta det lugnt och låta klockan gå. Ingen var beredd på att ta emot en passning.

Turk såg paniken i guardens ögon medan fötterna närmade sig marken. I sista stund viftade han till och fick iväg bollen i en hög, lös båge framåt. Södertälje hade flera långa spelare och guarden hoppades förstås att någon av dem skulle få tag i bollen.

Turk trängde sig fram. I samma ögonblick rusade alla 12

Ingen radsla.indd 12

08-05-22 15.24.18

övriga spelare på planen mot samma punkt. Men Turk var snabbast.

Min! tänkte han med både lättnad och skräck.

Just då sträcktes en stor hand in ovanför honom. Han fick en knuff i ryggen och snubblade några steg. När han återvann balansen befann sig nummer tio närmare korgen än han, med bollen i händerna och öppen gata fram för att göra poäng – men han försökte inte ens.

Turk skyndade förbi och intog försvarsposition, med böjda knän och ryggen mot korgen. Deras blickar möttes.

Turk var stirrig och kunde knappt fokusera, hans motståndare var alldeles lugn.

Nej, tänkte Turk. Inte lugn. Avtrubbad. Avstängd.

– Femton sekunder! ropade spelarna på bänken.

Då förstod Turk vad som hade hejdat nummer tio.

Klockan. Motståndarna ledde och ville bara att tiden skulle gå. Om ingenting mer hände skulle de vinna matchen.

Nummer tio passade bollen tillbaka till guarden och anfallet återupptogs. Men den korta kalabaliken hade gett Turk en bättre känsla i magen. Motståndarna väntade nervöst på att matchen skulle ta slut, medan han och hans lagkamrater ville ha tag i bollen. Nu! Adrian jagade motståndarguarden. Guarden försökte dribbla undan. Adrian följde efter och killen letade förtvivlat efter någon att passa.

Men hela Turks lag täckte alla passningsbanor och motståndarna gjorde inga ordentliga försök att bli fria.

De var som paralyserade.

– Tio sekunder! ropade laget på bänken.

13

Ingen radsla.indd 13

08-05-22 15.24.19

Adrian slog efter bollen. Guarden behöll kontrollen och lyckades ta sig förbi, men valde att inte fortsätta mot korgen.

I ögonvrån upptäckte Turk att två motståndare var på väg mot honom. Han förstod att de hade samma enkla plan som hans eget lag, en dubbelscreen som skulle ge nummer tio ett öppet skott.

Turk kröp tätt intill sin motståndare.

– Nio sekunder!

– Tjugo sekunder på skottklockan! ropade Kim till domarna.

Killarna i dubbelscreenen hade stannat och nummer tio rusade mot dem, samtidigt som han tryckte Turk ifrån sig med axeln. Men Turk klämde sig in framför honom, för att inte fastna i screenen. Det var ett farligt sätt att spela försvar. En vaken spelare skulle utnyttja det till att byta riktning och gå rakt mot korgen, vidöppen för en passning.

Och nummer tio var vaken.

Med en ilning av panik kände Turk hur den stora kroppen bytte riktning och försvann mot korgen.

– Sju sekunder!

Guarden tog sats för att skicka bollen i en lobbpassning över Turk. Han kunde redan uppleva känslan när passningen passerade över honom och landade i nummer tios händer och var på väg att svära högt.

Men passningen kom aldrig. Just som guarden skulle kasta iväg bollen slog Adrian. Ett klockrent slag som skickade bollen högt upp i luften och fick motståndar14

Ingen radsla.indd 14

08-05-22 15.24.19

lagets coach att hoppa nästan lika högt från bänken.

– FOUL IGEN! Inte heller den här gången blåste domarna.

Adrian fångade bollen och Turk satte fart mot korgen.

Resten av lagen var inte i närheten. Adrian och Turk rusade mot den ensamma guarden.

– Fem sekunder!

Turk sprang ut mot sidlinjen för att göra det svårt för guarden att spela försvar på dem. Han hade korgen framför sig. Ingenting annat.

Adrian såg det och passade.

– Turk!

Turk fångade Adrians passning och lyfte blicken mot korgen. En studs, sedan layup.

– Tre sekunder!

Han skulle avgöra matchen. Han skulle lägga i de sista poängen med så lite tid kvar att Södertälje inte hade en chans att svara. De skulle vinna – mot Sveriges bästa lag!

Han kände glädjestormen medan han tog den sista studsen. Han skymtade laget, som hade ställt sig upp vid bänken. Publiken tjöt och alla blickar i hallen var riktade mot honom.

Samtidigt upptäckte han att en kort kille närmade sig från sidan – Södertäljes guard.

Turk grep bollen med båda händerna och hoppade. I samma stund nådde guarden fram. Och han gjorde exakt det han måste, exakt det Turk själv skulle ha gjort.

Han slog.

Slaget träffade Turks arm med ett högt klatschande.

15

Ingen radsla.indd 15

08-05-22 15.24.19

Hela Turks kropp vreds åt sidan och bollen försvann ut över sidlinjen. En av domarna blåste högt och gällt.

– Osportslig foul! ropade Kim från bänken. Han hade ingen möjlighet att träffa bollen!

Turk såg hur domaren tänkte efter.

En avsiktlig foul skulle ge Turk två straffkast och sedan bollen vid mittlinjen. Klockan hade stoppats med 1,7 sekunder kvar. Det skulle finnas tid att få iväg ett skott – om Turk missade sina straffkast. Det fladdrade till i magen.

Layupen hade varit självklar, men straffkast var något helt annat. På träning kunde han sätta åtta av tio straffkast.

Ibland fler. Men när nerver kom med blev det enkla svårt.

Domaren vände sig mot sekretariatet.

– Foul på nummer fyra. Slag. Två kast nummer tio.

Turk drog ett djupt andetag och gick mot straffkastlinjen.

– Timeout! ropade motståndarlagets coach.

Turk rynkade pannan. Matchen var över. Två straffkast och 1,7 sekunder var allt som återstod. Han ville skjuta på en gång och få det överstökat. Men domarna blåste för timeout och Turk följde motvilligt med laget mot bänken.

Kim mötte dem.

– Bra jobbat! Det där var en osportslig foul, men det spelar ingen roll. Jag vet att du sätter båda straffkasten.

Turk nickade sammanbitet. Kim lade armen om honom.

– Jag skulle också ha tagit timeout. Deras coach vill ge dig tid att tänka efter och bli nervös. Det finns två sätt att hantera nervositet. Antingen accepterar du att du är nervös och kommer ihåg att världen inte går under oavsett 16

Ingen radsla.indd 16

08-05-22 15.24.19

var dina skott tar vägen. Eller också tänker du på något annat.

Kim såg sig om.

– Är det någon som kan en rolig historia?

Ett ögonblick var det alldeles tyst.

– Jag kan en, sa Peder. Det var två tomater som korsade en väg. Plötsligt blev den ena överkörd av en bil. Då sa den andra tomaten …

– Skärp dig! sa Adrian. Den där berättade min lillasyrra i ettan. Har ni hört den här då? Det var en tysk, en rysk och en Bellman som skulle simma över Engelska kanalen…

– Runt hela världen var det väl? sa Danne. Den körde jag med på dagis. Varje dag i flera månader. Haha!

Turk upptäckte att han log.

– Jag tror att det räcker, sa Kim. Vi får ta historierna om någon minut när vi har vunnit. Var beredda om det blir retur på sista skottet. Peder och Danne ställer upp som returtagare. Vi har dem. Sista rycket nu!

Han grep tag i Turks hand och de andra i laget placerade sina händer ovanpå.

– Ett, två, tre – ALVIK! När de andra gick ut på planen höll Kim kvar Turk.

– Gör precis som på träning. Ändra ingenting. Samma rörelse för varje skott. De bästa straffkastskyttarna skjuter lika bra med stängda ögon. Och för dig är det faktiskt lättare, du får ju titta.

Turk nickade och Kim skickade ut honom på planen.

17

Ingen radsla.indd 17

08-05-22 15.24.19

Turk undvek att se upp på läktaren. Han stirrade stint på straffkastlinjen. Ändå kunde han känna Beckas och de andra tjejernas blickar. Till sist. Alla i hela hallen tittade på honom. Men nu ville han bara slippa undan.

Han var den siste som tog plats för straffkasten och kanske var det Kims tanke med att hålla kvar honom. Han slapp stå stilla och vänta med tankarna skenande genom huvudet. Han behövde bara ta emot bollen och skjuta.

En domare väntade med bollen i händerna under korgen. Bollen han skulle avgöra matchen med – på ett eller annat sätt. Det ilade till i magen.

Den andra domaren stod bakom honom, nästan ute vid sidlinjen.

Turk stannade på straffkastlinjen. Höger fot en aning framför den vänstra och några centimeters marginal till linjen.

– Första skottet, sa domaren. Ingen retur!

Turk drog ett fladdrande andetag och nickade åt domaren. Han var redo. Eller åtminstone ville han inte vänta längre. Bollen studsade halvvägs mellan dem. Turk fångade den och det var som om allt i hallen stannade upp.

Varenda blick riktades mot honom, varenda tanke och all uppmärksamhet. Han insåg att de flesta här inne ville att han skulle missa. Inget konstigt med det. Södertälje hade haft med sig många yngre spelare och släktingar.

Flera av dem hade ställt sig i handbollsmålet, rakt framför honom. De hoppade upp och ner så att golvet skakade.

Några till och med skrek.

– Du missar, din nolla!

18

Ingen radsla.indd 18

08-05-22 15.24.19

– Missa!

Tänk inte, tänkte Turk.

Men det var svårt.

Han studsade bollen tre gånger. Behärskat. Han ville att Becka och de andra i tjejlaget skulle se när han vann matchen, men han tittade inte på dem. Vågade inte.

En annan baskettjej fladdrade förbi i hans tankar. Hon var inte i hallen och det var han glad för. De kände inte varandra, hade knappt pratat. Möttes bara genom basketen och det hade börjat i en helt annan match, en helt annan hall …

Inte nu.

Han placerade långfinger och ringfingerspetsen längs samma skåra på bollen, som han brukade. Sedan böjde han knäna. Ritualen var nästan slut. Bara skottet återstod.

Att inte skjuta vore att avbryta rörelsen, att förstöra det han övat in under alla träningar.

Men han var inte redo.

Han var inte nervös. Inte så att han märkte det – benen skakade inte och han hade inte fjärilar i magen. Snarare var han bedövad. Han hade inte full kontakt med benen eller armarna. Det var som om hans kropp gjorde saker han inte visste om.

Följ ritualen!

Han började räta på benen, trots att han knappt förstod hur det gick till. Korgen såg pytteliten ut, som en colaburk. Eller en plastmugg. Bollen skulle omöjligt få plats.

Men han avbröt inte rörelsen.

Han sköt.

19

Ingen radsla.indd 19

08-05-22 15.24.19