9789127118980

Liksom årstidsringarna på ett träd finns

,!7IJ1C7-bbijia!

ISBN 978-91-27-11898-0

Omslag: John Persson Omslagsbild: Renphoto/iStockphoto Författarfoto: Lena Eriksson Freeman

Lar kanna dig sjalv pa djupet omslag.indd 1

M A RTA C U L L BERG WESTON

www.enigma.se/cullbergweston

Lär känna dig själv på djupet

Marta Cullberg Weston är psykolog, psykoterapeut och författare till ett flertal böcker. På N&K har tidigare utgivits Ditt inre centrum (2005), Självkänsla på djupet (2007) och Från skam till självrespekt (2008).

det lager av erfarenheter i vårt inre som vi vanligtvis inte har kontakt med. Det fascinerande är att vi alla har ett ”inre barn” som bär på våra minnen från känslomässigt laddade situationer från uppväxten och som vi kan etablera en kontakt med.

När jag i den här boken talar om att kommunicera med sitt inre barn avser jag det barn som vi möter i en terapi med inre scener, där man försöker förstå hur livet tedde sig för den lilla flickan/pojken som en gång var du. Kontakten med vårt inre barn innebär helt enkelt kontakt med en tidigare version av oss själva!

I de inre scenerna öppnas dörren till tidigare ordlösa föreställningar som påverkat vårt liv och det ger en möjlighet till reparation av barndomstrauman som kan ha förmörkat våra liv under lång tid. Det ger oss också en möjlighet att delvis skriva om vår historia och det hjälper oss att bli fria från känslomässiga låsningar.

Neurologen Oliver Sachs har sagt: ”För att vara oss själva måste vi ha tillgång till oss själva i form av vår inre historia om vårt liv.” Vi kommer aldrig att lära känna oss själva fullständigt, men mötet med det inre barnet för oss en bra bit på väg. Det bidrar inte bara till kunskapen om oss själva utan det hjälper oss att våga vara oss själva, genom att självkänslan och självrespekten ökar.

M A RTA C U L L BERG WESTON

Lär känna dig själv på djupet MÖT DITT INRE BARN

Lisbeth kände sig ofta nedstämd och levde med en känsla av att hon inte var bra nog och att ingen kunde älska henne. Hon såg trevlig ut och hon presterade långt över de krav man hade på jobbet. Hon kunde dock inte njuta av tillvaron och var på god väg att bli utbränd. Hon hade haft en lång rad relationer till olika män men hon bröt ofta kontakten vid första indikation på att något kunde bli en konflikt. Nu hade åren gått och hon var rädd att hon aldrig skulle våga satsa på en relation och få en familj. Då sökte hon sig slutligen till en terapi. Där mötte hon ett litet behövande barn som längtade efter att bli sedd och älskad.

Lisbeth bar fortfarande smärtan inom sig av föräldrarnas skilsmässa då hon var sex år. Fadern försvann då i stort sett ur hennes liv och den lilla flickan hade tolkat det som att det var hennes fel att pappan lämnade familjen. Om han verkligen älskade henne – hur hade han då kunnat lämna dem? För att förstå det oerhörda att pappan försvann hade hon tagit på sig skulden och trodde att hon inte var värd att bli älskad. Detta bekräftades av moderns reaktioner när hon inte orkade med Lisbeth utan försvann in i sin egen sorg.

När ingen sätter ord på och förklarar för ett litet barn, försöker barnet själv förstå situationen. Det sorgliga är att den tolkning barnet kommer fram till ofta inte är rationell, men den kommer ändå att styra hur barnet och senare den vuxna kvinnan/mannen ser på sig själv. Föreställningen byggs in ordlöst i barnets hjärna.

09-06-25 12.12.43

091402_Mot ditt inre_OK1.indd 8

09-04-01 15.35.58

Innehåll

Det inre barnet öppnar en väg till självkännedom 11 1 2 3 4 5

6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19

Vad är ett inre barn? Ett exempel 17 Att lära känna sitt inre barn 23 Den inre världens spännande dimensioner 29 Barndomens trauman ofta dolda 37 När livet brister – hur vardagens trauman påverkar våra liv 47 Att återknyta kontakten med viktiga minnen 59 Vi har en social hjärna! 74 Grundbultar för vårt inre välmående 86 När livet blev för smärtsamt – ett djupfryst inre barn 97 Arbete med ett skilsmässotrauma 110 Att landa i sig själv 127 Så bistår man det inre barnet 143 Det är aldrig för sent att reparera en negativ självbild 148 Att befria sig från Caligula-pappans tyranni 156 Styrkan när det inre barnet blir sett och bekräftat 185 Engångskonsultation 193 Terapeutiska vinster av arbete med det inre barnet 198 Sök upp ditt inre barn 205 Att känna sig själv och bottna i sig själv 210

Tack 217 Bilaga 1: Vad är symboldrama? 219 Litteratur 222 Noter 225

091402_Mot ditt inre_OK1.indd 9

09-04-01 15.35.58

091402_Mot ditt inre_OK1.indd 10

09-04-01 15.35.58

Det inre barnet öppnar en väg till självkännedom

”Du ser för din inre syn hur du möter ett litet barn!” Det var den instruktion jag gav till en av mina klienter i en symboldramaterapi början av 1990-talet. Under lång tid har jag arbetat med denna visualiseringsteknik där klienten får möjlighet att utforska sin inre värld, men den process som följde fick mig att på djupet inse kraften i att arbeta med ”det inre barnet”.

När Anna, som jag kallar henne, mötte det lilla barnet i sin inre scen visade det sig att hon inte kunde närma sig barnet och ta hand om det. För henne var barnet övergivet och därmed värdelöst och omöjligt att älska, ett tecken på en djupt negativ självbild. Den tera­peutiska processen utvecklades till ett arbete för att få Anna att kunna närma sig sitt inre barn med kärlek. När hon kunde omvärdera sin relation till det lilla barn hon en gång var förändrades hennes självbild på djupet. ”Det känns som en annan värld, som att den vridits 180 grader”, sa Anna den gången, ”det är samma värld, men den känns helt annorlunda.”2 Denna revolutionerande process fick mig att arbeta vidare med mina klienters ”inre barn”, eller det som kallas åldersregression inom terapifacket.

Jag utvecklade det klassiska symboldramat till en relationsfokuserad form, där det inre barnet står i centrum. Det gav mig tillgång till ett kraftfullt terapeutiskt verktyg för att reparera negativa självbilder bland annat. Jag har beskrivit denna process i boken Självkänsla på djupet.3 Scenerna där man möter det inre barnet ger också möjlighet till reparation av olika traumatiska erfarenheter från barndomen, något jag fokuserar på i den här boken. Mötena med det inre barnet 11

091402_Mot ditt inre_OK1.indd 11

09-04-01 15.35.58

bidrar dessutom på ett ovärderligt sätt till ens självkännedom och man får chansen att lära känna sig själv på djupet.

Det inre barnet som vägvisare Det lilla barnet är formbart och mycket känsligt för hur det hanteras av de nära personerna i omgivningen. Hur det bemöts sätter spår i barnets hjärna och påverkar de inre arbetsmodeller4 som barnet bygger upp kring världen och sig själv. Traumatiska erfarenheter skrivs in i barnets hjärna och personlighet utan att vi kan tyda skriften.

Fastän vi inte inser det har vi alla, precis som Anna, ett ”inre barn” som bär på våra minnen från känslomässigt laddade situationer från uppväxten. Smärtsamma minnen eller konfliktladdade situationer tenderar att finnas kvar som oläkta inre sår. När vi möter vårt inre barn får vi kunskap om hur dessa situationer påverkat oss. Det inre barnet blir ett språkrör som ger oss information av vad som gått snett och vi kan börja förstå vårt eget handlande på ett nytt sätt.

Vi agerar då inte blint ut gamla modeller som inte längre har relevans för vårt vuxna fungerande.

Det är en kreativ process att möta sitt inre barn och det ger en möjlighet till reparation av barndomstrauman som kan ha förmörkat personens liv under lång tid. I mötet med det inre barnet öppnas dörren till tidigare ordlösa föreställningar som påverkat vårt liv. Man kan äntligen frigöra sig från skuggor från det förgångna som många gånger spelat en spratt och frigöra sig från en känslomässig barlast som kanske tyngt en hela livet. Många gånger får man tillgång till sina känslor och sin kreativitet på ett nytt sätt och kan kanske också fylla ut ett svart hål av tomhet som man har burit på hela livet.

I den här processen lär man känna sig själv på djupet, men man blir inte bara klokare utan man kan börja utveckla en positiv känsla för den man är i grunden. När man återupprättar en tillitsfull relation till sitt inre barn ger det ofta upphov till en inre glädje. På vägen dit finns det dock ofta smärtsamma minnen man behöver arbeta sig igenom och förluster man behöver sörja.

12

091402_Mot ditt inre_OK1.indd 12

09-04-01 15.35.59

Neurologen Oliver Sachs har sagt: ”För att vara oss själva måste vi ha tillgång till oss själva i form av vår inre historia om vårt liv.”5 För detta finns ingen bättre väg än att försöka lära känna mer om sitt inre barn. Hur det går till ska jag försöka förklara i den här boken.

Känn dig själv Ovanför ingången till Apollotemplet i Delfi finns en devis inristad i stenen: ”Känn dig själv.” Sokrates kom med samma uppmaning och betydligt senare satte Sigmund Freud upp självkännedom som ett centralt mål i en psykoanalys. Men hur lär vi känna oss själva på djupet? Jesuitpatern och författaren Baltasar Gracián y Morales noterar att vi har speglar som hjälper oss att se vårt ansikte, men det finns inte lika självklart en spegel för själen, för vårt inre.6 Efter att ha arbetat som psykoterapeut i hela mitt yrkesverksamma liv har jag kommit fram till att arbete med det inre barnet är en sådan spegel för själen som erbjuder en kungsväg till kunskap om vår inre värld. Om vi ska förstå oss själva bättre behöver vi känna till mer om grunden och om de tidiga årens bidrag till att vi blev den vi blev. Så mycket av hur vi reagerar på världen beror på de inre arbetsmodeller som vi byggde in tidigt i livet. En stor del av den kunskapen finns förborgad hos ”det inre barnet”.

En unikt verksam väg att möta detta inre barn är när man kan föreställa sig scener från barndomen för sin inre syn. En teknik med inre bilder är extra värdefull eftersom den ger tillgång till ordlös information som lagrats i vår hjärna. Modern hjärnforskning har visat att viktig känslomässig information från tidiga år finns lagrad i vår högra hjärnhalva, något jag beskriver i kapitel 7.

”Inre barn” låter flummigt Teorier om arbete med det inre barnet associeras lätt till något som inte skulle vara seriös psykologisk eller psykoterapeutisk verksamhet. Kontakt med det inre barnet är dock en central väg för att få information om vår tidiga problematik och som numera används inom olika terapiformer (se kapitel 2). Mitt arbete med det inre 13

091402_Mot ditt inre_OK1.indd 13

09-04-01 15.35.59

barnet ingår i en väletablerad psykoterapeutisk modell (symboldrama), som vilar på en psykodynamisk grund. Arbetet fokuseras på att korrigera problem som uppstått tidigt i livet.

Ur terapeutisk synvinkel representerar arbetet med det inre barnet en relationsfokuserad fenomenologisk approach, som ligger nära personens egna upplevelser. Via de inre scenerna i ett symbolrama är det lätt att komma i kontakt med en persons inre barn och man möter det ofta vid punkter där det har stött på problem i relationerna till omgivningen. Detta öppnar vägen till en läkning av sår som legat dolda under ytan.

Du hanterar relationen till ditt inre barn dagligen antingen du vill det eller inte. Den inre verklighet som ligger under ytan påverkar oss ständigt men vi sätter sällan ord på processen eftersom det sker utanför vårt medvetande. Kanske säger man till sig själv ­ibland: ”Var inte barnslig nu” eller något liknande, när det inre barnets behov har gjort sig gällande. Vi kan också reagera oförklarligt starkt på en situation beroende på det inre barnets känslor, som vi inte förstår. Det är naturligtvis betydligt bättre att försöka bli bekant med detta inre barn än att sträva åt olika håll eller försöka städa undan barnets känslor. Jag inbjuder dig därför till en spännande utflykt i människans inre regioner och jag tror att du kommer att få idéer som är användbara för att förstå ditt inre barn och ditt eget liv bättre.

Själv-reparation Det inre barnet är en viktig vägvisare i en terapi. När man har lärt sig att kommunicera med det inre barnet upptäcker man snabbt de problem som skapats av livets törnar. Har man sedan som terapeut redskap i form en teknik med inre bilder/scener är man rustad för att reparera en hel del av de skador och blåmärken som livet har åstadkommit. Det är inte bara en tillfredsställande terapeutisk verksamhet – det är också en viktig inre frigörelseprocess man får följa.

Jag instämmer med den amerikanske psykoterapeuten John Bradshaw, som menar att tre saker är slående när det gäller arbetet med det inre barnet, nämligen 14

091402_Mot ditt inre_OK1.indd 14

09-04-01 15.35.59

• hur snabb förändring som sker vid detta arbete, • hur djupgående förändringen är och • vilken kraft och kreativitet som förlöses när barndomens skador får en chans att läka.7 När vi får en chans att möta vårt inre barn kan vi läka sår som bidragit till att vi inte har kunnat njuta av tillvaron till fullo.

Nya terapeutiska vindar Anknytningsforskningen har visat att det lilla barnets anknytningserfarenheter är viktiga även för den vuxna personens sätt att hantera sin verklighet. Detta har lett till en successiv förskjutning mot en fokusering på de tidiga relationsmönstren i terapin.

Att det lilla barnets tidiga erfarenheter påverkar också hjärnans utveckling har lett till en intressant dialog mellan hjärnforskare och psykologer. Det här är ett kunskapsfält under stark expansion, som du kommer att få läsa mer om i kapitel 7. Nu intar dessutom känslorna den centrala platsen på den terapeutiska arenan efter en lång fas av kognitiv dominans. Det avspeglar sig i många olika terapi­former.

Samtidigt har relationen mellan terapeut och klient, den terapeutiska alliansen, och dess roll för framgång i terapins förändringsarbete kommit allt mer i fokus. Vikten av ett autentiskt möte i terapin diskuteras öppet.

Slutligen har mentalisering dykt upp som ett centralt begrepp för framgång i en terapi (se s. 00). Som ordet antyder handlar det om att utveckla en förmåga att reflektera över egna och andras känslor och det egna och andras fungerande. När man förstår varför man reagerar som man gör och kan fundera över sin reaktion agerar man inte ut känslor direkt utan man ger sig tid att hitta en konstruktiv lösning.

Symboldrama, den terapeutiska teknik som jag arbetat med under lång tid, är utomordentligt väl anpassad för alla dessa nya fokus i det terapeutiska arbetet. Möjligheten att möta sitt inre barn ger naturligt nog värdefull anknytningsinformation och det ger möjlighet att sätta ord på relationsinformation som länge varit 15

091402_Mot ditt inre_OK1.indd 15

09-04-01 15.35.59

ordlöst lagrad. Det ger utrymme för en mentaliseringsprocess där man förstår sitt eget sätt att reagera på ett nytt sätt. Genom att tera­peuten dessutom finns med på den inre resan stärker det den terapeutiska alliansen.

Fortsatt uforskande Varje dag får jag tillgång till unikt material om människans inre värld på min mottagning och jag vill förmedla något av denna verklighet till dig som läsare. När orden möter papperet förstår jag dessutom terapins processer på ett djupare plan och får en chans att integrera teori och praktik på ett nytt sätt.

Den här boken fortsätter på de teman som jag belyst i böckerna Ditt inre centrum, Självkänsla på djupet och den ännu tidigare boken En dörr till ditt inre. Det blir därmed den fjärde boken i en kvartett som alla belyser arbetet med inre scener. Du får följa arbetet med det inre barnet i tre terapier och en konsultation. Jag tror att du kommer att upptäcka hur fascinerande det är att öppna dörren till denna inre värld och att du inser att en terapi där man möter sitt inre barn är en unik inre resa.

Jag kommer också att beskriva den inre bilddimensionens cent­ rala bidrag till den terapeutiska processen och belysa hur dialogen mellan modern hjärnforskning och psykologin ger intressanta infallsvinklar på de tidiga relationernas avgörande betydelse.

Efter att ha arbetat ganska länge med inre scener med möten med inre barn upptäckte jag att man från olika terapeutiska inriktningar arbetar med det inre barnet (se kapitel 2). Att man från olika terapeutiska utgångspunkter nått fram till arbete med det inre barnet är förstås en indikation på hur verksam en sådan metod är.

Ja, du får se själv!

16

091402_Mot ditt inre_OK1.indd 16

09-04-01 15.35.59

1 Vad är ett inre barn?

Ett exempel

Lisbeth kände sig ofta nedstämd och levde med en känsla av att hon inte var bra nog och att ingen kunde älska henne. Hon såg trevlig ut och var extremt välklädd och hon presterade långt över de krav man hade på jobbet. Hon kunde dock inte njuta av till­varon och var på god väg att bli utbränd. Hon hade haft en lång rad relationer till olika män men hon bröt ofta kontakten vid första indikation på att något kunde bli en konflikt. Nu hade åren gått och hon var rädd att hon aldrig skulle våga satsa på en relation och få en familj. Då sökte hon sig slutligen till en terapi.

När vi började undersöka hur hennes förväntningar på livet hade byggts upp under barndomen, upptäckte vi att Lisbeth hade en nära relation till sin pappa, som var den varmare av föräldrarna. När hon var i fyra–femårsåldern skildes föräldrarna. I början träffade hon pappan varannan helg men sedan tunnades kontakten med fadern ut. Han skaffade en ny familj och Lisbeth kände sig inte sedd när hon kom på besök. Mamman var deprimerad efter skilsmässan och orkade inte med sin dotter. Hon kunde bli arg för småsaker och Lisbeth gick med en ständig oro att hon skulle göra något som irriterade mamman.

Inuti Lisbeth fanns ett litet behövande barn som längtade efter att bli sedd och älskad. Den lilla flickan hade tolkat det som att det var hennes fel att pappan lämnade familjen. Om han verk­ ligen älskade henne – hur hade han då kunnat lämna dem? För att förstå det oerhörda att pappan försvann hade hon tagit på sig skulden och trodde att hon inte var värd att bli älskad. Detta be17

091402_Mot ditt inre_OK1.indd 17

09-04-01 15.35.59

kräftades av moderns reaktioner när hon inte orkade med Lisbeth utan försvann in i sin egen sorg och smärta.

När ingen sätter ord på och förklarar för ett litet barn, försöker barnet själv förstå situationen. Det sorgliga är att den tolkning barnet kommer fram till ofta inte är rationell, men den kommer ändå att styra hur barnet och senare den vuxna kvinnan/ mannen ser på sig själv. Föreställningen byggs in ordlöst i barnets hjärna.

Det inre barnet påverkar det vuxna livet Lisbeth kämpade livet igenom för att få andra att tycka att hon var värdefull, men när hon fick beröm på arbetet eller när vänner visade att de uppskattade henne fanns hela tiden en inre röst som förklarade för henne att hon inte skulle lita på de där utsagorna.

Hon var ju faktiskt inte värd att bli älskad. När hon i den första förälskelsen sveptes med i den berusande känslan vaknade snart oron inom henne som förklarade att det bara var en tidsfråga in­ nan partnern skulle upptäcka att Lisbeth inte var värd att älska och ge sig av. Första antydan om gräl kring vardagssaker bekräftade denna inre föreställning och för att skydda sig mot att bli avvisad valde Lisbeth att själv avsluta relationen.

De här inre känslorna och föreställningarna hade Lisbeth inte satt ord på. De byggdes in i hennes inre föreställningsvärld när hon var för liten för att kommunicera kring processen. Ändå styr dessa föreställningar hennes beteende i lika hög grad som rollbeskrivningen i en pjäs. Den amerikanske psykologen Silvan Tomkins kallar dessa inre föreställningar just för ett script, en sorts inre rollbeskrivning.8 Man kan också kalla dem för ”inre arbetsmodeller” för hur man tror att relationer fungerar.

Man kan säga att vi har ett dubbelseende med två versioner av världen. Dels uppfattar vi omvärlden med våra vuxna ögon. Dels, vilket inte händer så sällan, är det en annan bild som tar över, särskilt när det är en känslomässigt laddad situation – en bild som färgats av det inre barnets känslor och föreställningar.

18

091402_Mot ditt inre_OK1.indd 18

09-04-01 15.35.59

Att möta sitt inre barn När jag i den här boken talar om att kommunicera med sitt inre barn avser jag just det inre barn som vi möter i en terapi med inre scener, där man försöker förstå hur livet tedde sig för den lilla flickan och vad som kom att färga hennes föreställningar om världen och om sig själv.

I en symboldramaterapi (se bilaga 1) får Lisbeth först slappna av och sedan ber jag henne att för sin inre syn föreställa sig en scen från sin barndom som speglar relationen till mamman eller pappan. I den scen som dyker upp för hennes inre syn (och som hon berättar om för mig) möter vi ett ”inre barn”. Barnet kan vara i vilken ålder som helst beroende på vilken scen som dyker upp. Det är den inre kraften i minnena som avgör den saken. Du kommer att få läsa om flera sådana möten, och jag tror att du kommer att inse hur kraftfullt de här tidiga erfarenheterna har påverkat barnet och senare den vuxne.

För många är det förvånande att inse att man i en terapi kan kommunicera med sitt inre barn på detta sätt. Det är ofta rörande att få en chans att möta en del av sig själv som man inte haft kontakt med över huvud taget. Det ger dessutom en unik möjlighet att återknyta till situationer som påverkat hur våra förväntningar formats under uppväxten.

I och med att man etablerar en kontakt med sitt inre barn kan man börja förstå mönster i det egna beteendet som varit en gåta för en. Lisbeth insåg nu varför hon flydde hals över huvud så snart det blev konflikter i en relation och varför hon aldrig kunde njuta fullt ut av positiva kommentarer. Det blir ofta uppenbart att man behöver ta hand om sitt inre barn på ett bättre sätt. När man kan trösta sitt inre barn och reda ut gamla missförstånd kan man oftast hitta en ny inre trygghet. Man kan också nå fram till en ökad re­ spekt mellan det vuxna jaget och det inre barnet. Du kommer att få följa denna process i de olika terapibeskrivningarna.

Det terapeutiska arbetet fokuseras på att ge barnet en möjlighet att uttrycka sina behov och sina känslor och ge det en chans att frigöra sig från negativa självbilder och föreställningar baserade på barnets tolkningar av föräldrarnas beteende.

19

091402_Mot ditt inre_OK1.indd 19

09-04-01 15.35.59

Föräldrar som släpar på emotionellt bagage från sin egen ursprungsfamilj kan inte sällan vidarebefordra destruktiva förhållningssätt som får en tendens att gå i arv från en generation till en annan, som att negligera ett barns behov till exempel. Terapeuten blir här viktig genom att han/hon kan visa på nya sätt att förhålla sig till det inre barnet. Man får i de inre scenerna stöd av terapeuten i arbetet med att trösta ett sorgset inre barn eller bekräfta ett barn som inte blivit sett och speglat.

I de inre scenerna kan man också sörja smärtsamma förluster och läka djupa känslomässiga sår, som kanske bara täckts över.

När man på detta sätt upprättar en kontakt med sitt inre barn får man också en kunskap om sig själv på djupet som blir en viktig tillgång i livet och bidrar till en god relation till det egna självet.

Hur kan ett möte med den inre världen se ut?

När jag träffar Lisbeth på min terapimottagning ber jag henne förstås att berätta om sitt liv och jag lyssnar extra noga på hur hon har blivit bemött och behandlad under de tidiga åren i sitt liv av de nära personerna i familjen. Jag lyssnar noga efter vad som kan tänkas ha gått fel och var problemen i hennes självbild och uppfattningar om världen uppstod. När det finns tidiga trauman som en skilsmässa är det naturligtvis viktigt att försöka förstå hur detta påverkat barnet.

Redan under vårt första möte introducerar jag Lisbeth till hennes inre värld genom ett kort experiment. De flesta människor har inte en aning om att de har en rik inre värld inom sig som man kan ta kontakt med via inre bilder. Därför brukar jag låta personen blunda, slappna av och för sin inre syn se en blomma.

Lisbeth såg då en tussilago som stod vid vägkanten och lyste.

Bilarna åkte förbi i en tät ström och stänkte grus och sand över blomman. Det är ju långtifrån en idealisk växtplats, men trots detta stod den lilla tussilagon där och lyste. När jag sedan pratade med Lisbeth kring vad blomman kunde stå för i form av en självbild blev hon ganska tagen. Hon insåg att hon kämpade hela tiden för att lysa och vara glad, men att det var en utsatt växtplats hon haft. Dessutom hade en viktig person (pappan) åkt vidare och lämnat henne stående ensam i vägdammet.

20

091402_Mot ditt inre_OK1.indd 20

09-04-01 15.35.59

För Lisbeth blev bilden av blomman både en illustration av att det finns en inre värld av bilder som hon inte tidigare upptäckt och att den kan bidra med information om hennes situation. När vi träffades nästa gång lät jag henne föreställa sig olika situationer med mamman/pappan för att få klart för mig hur dessa relationer påverkat henne. I dessa inre scener mötte vi Lisbeths ”inre barn”.

Vi mötte en liten flicka som var förtvivlad över att fadern lämnade familjen och som trodde att om hon hade varit ”snällare” så skulle det inte ha hänt. Vi mötte också en liten ficka som inte förstod varför mamman inte orkade med henne när hon var deprimerad i samband med skilsmässan. Lilla Lisbeth trodde att det var fel på henne. De här felaktiga föreställningarna satte hon aldrig ord på utan de byggdes ordlöst in i hennes inre värld och styrde hennes självbild och handlande. Det är viktigt att man hjälper det inre barnet att frigöra sig från sådana negativa bilder och ger det en chans att sörja sina förluster. De olika terapibeskrivningar som följer ger en bild av hur det arbetet går till.

Vad menar jag med ett inre barn?

Det inre barnet är inte något konstigt eller främmande som du kan se i beskrivningen av Lisbeths situation. När jag talar om att arbeta med det inre barnet menar jag just att man återvänder till de formativa situationer där det lilla barnet byggde in sina föreställningar om sig själv och om världen. Det rör sig om situationer som har påverkat barnet starkt och bidragit till de inre arbetsmodeller av världen som byggts in.

Man kan undra över att detta ”inre barn” finns så lätt tillgängligt under ytan. Det är inte någon avspjälkad (dissocierad) del av ens inre själv som man kommer i kontakt med utan en dimension av den egna inre världen som vi är ovana vid och aldrig har lärt oss att kommunicera med. När vi tar kontakt med vårt inre barn tar vi helt enkelt kontakt med en tidigare version av oss själva.9 Att tala om det inre barnet är egentligen felaktigt. Vi har olika inre barn med olika åldrar som man tar kontakt med för att återskapa de historiska lager där centrala aspekter av vårt själv har formats.

21

091402_Mot ditt inre_OK1.indd 21

09-04-01 15.36.00

Att möta sitt inre barn innebär att man arbetar på en fenomenologisk nivå, nära personens egna upplevelser. Det är en stor fördel för klienten att direkt kunna relatera till sitt inre barn, för man får snabbt grepp om vad som har gått snett under ens utveckling.

För att nå dessa tidiga lager av erfarenheter behöver man ha tillgång till en teknik som öppnar upp för det inre barnets minnen, känslor och erfarenheter. Jag har funnit att en teknik med inre bilder är den bästa vägen, och för min del är det en relationsfokuserad variant av symboldrama jag använder. Hur man arbetar med symboldrama beskriver jag i bilaga 1. Om du inte är bekant med tekniken är det klokt att läsa det avsnittet innan du läser de följande kapitlen eftersom jag utgår från den kunskapen när jag berättar om klienternas inre resor.

När man första gången möter detta sätt att arbeta kan man bli förundrad över hur enkelt men ändå effektivt den här metoden fungerar. Det är dock viktigt att inse ett det är ett kraftfullt verktyg. För att använda den här metoden krävs att terapeuten har god kunskap om den inre världen. I kapitel 3 beskriver jag den inre bildvärldens olika dimensioner mer ingående.

22

091402_Mot ditt inre_OK1.indd 22

09-04-01 15.36.00

2 Att lära känna sitt inre barn

De flesta av oss har minnen av händelser som inträffat under barndomen som påverkat oss starkt. Dessa minnen kan sägas vara som toppen på ett isberg – det som sticker upp över ytan och vittnar om att det finns saker som påverkat hur vi kommit att se på världen och på oss själva.

Liksom årsringarna på ett träd finns det lager av erfarenheter i vårt inre som bidragit med centrala byggstenar när vi skapat vår världsbild och vår självbild. Interaktioner som återkommer dag efter dag under barndomen påverkar hur vi föreställer oss världen och vår bild av hur människor agerar. När något traumatiskt inträffat i barnets liv har detta byggts in med extra styrka i vår självbild och i vår självstruktur. Det ligger sedan under ytan och påverkar oss utan att vi längre är medvetna om det.

I tidigare böcker har jag fokuserat på effekterna på självkänslan när ett litet barn inte blir sett och bekräftat. Den här gången kommer tyngdpunkten att förskjutas mot de problem som byggs in om vardagens traumatiska erfarenheter under barndomen inte be­ arbetas.

Vad jag avser med ”vardagstrauman” är sådana saker som en skilsmässa, en förälders död eller våld i familjen, men det kan också vara det traumatiska i att ha en förälder som inte kan knyta an till det lilla barnet utan som på olika sätt avvisar barnets behov (på grund av egna traumatiska erfarenheter).

Det inre barnets känslor och reaktioner fungerar som ett datorprogram som installerats tidigt och som sedan styr hur informationen kommer att hanteras. De synapskopplingar som etableras i hjärnan på ett tidigt stadium kommer att påverka mönstret för vårt tänkande och kännande livet igenom (se kapitel 7).

23

091402_Mot ditt inre_OK1.indd 23

09-04-01 15.36.00

Om vi ska ha en chans att lära känna oss själva på djupet är det således viktigt att vi öppnar upp för en kontakt med vårt inre barn.

Samtidigt öppnas dörren för ett reparativt arbete där man kan läka skador som den vuxne bär med sig från sin tidiga utveckling.

Kontakt med det inre barnet I symboldrama använder man bland annat teman som med ett gemensamt namn kallas ”åldersregression”, det vill säga man föreslår att klienten för sin inre syn går tillbaka till tidiga situationer i livet och undersöker deras känslomässiga påverkan. Här kan man börja ändra i ”facit” och ge personen nya organiserande principer för relationen till sig själv och omvärlden. Genom att man ”återvänder” till olika faser under uppväxten kommer man att bekanta sig med olika ”inre barn”. De inre scener som dyker upp representerar ofta vad man kan kalla fixeringspunkter där vi under utvecklingens gång har stött på problem i våra relationer till omgivningen.

Det som i en symboldramaterapi tar gestalt som ett möte med ett inre barn i en viss situation är många gånger inte ett minne i snäv mening. Det är snarare ett kristallisationsfenomen, där otaliga små situationer från barndomen har bakats samman och uttrycks i en pregnant situation.

Man kan ha olika fixeringspunkter, där smärtsamma saker inträffat, och därför finner man i terapin inre barn på olika ålders­ nivåer. De inre scenerna ger ovärderlig information om problempunkter under uppväxten som påverkat personens självstruktur.

Man får en bild av vad som gick fel och hur detta kommit att styra personens uppfattningar. Genom att man återvänder till dessa styrande inre scener öppnas dessutom dörren för ett reparationsarbete i ”ursprungssituationen”.

Scenerna med det inre barnet kan användas för såväl en diagnos som en bearbetning av problematiken. Det intressanta är att det inre barnet ofta blir en viktig samarbetspartner i terapiprocessen.

Grundprinciperna för arbetet med det inre barnet har jag beskrivit i boken Självkänsla på djupet.10 Jag kommer att förklara de olika momenten när de dyker upp i de inre scenerna i terapibeskrivningarna, men jag summerar dem också i kapitel 12.

24

091402_Mot ditt inre_OK1.indd 24

09-04-01 15.36.00

Spädbarnet anpassas till sin miljö ”Spädbarn är som ett råmaterial för att bygga ett själv. Var och en föds med ett genetiskt utkast och ett unikt urval av möjligheter”, konstaterar den engelska psykoterapeuten Sue Gerhardt.11 Hur barnet kommer att utvecklas är dock till stor del beroende på interaktionen med personerna i barnets närhet. Den moderna hjärnforskningen har visat att barnets hjärna kommer att direkt påverkas av den mänskliga miljö som barnet möter. Barnet ”skräddarsys” till sin unika miljö (se vidare kapitel 7).

Tidiga erfarenheter har ett stort inflytande på spädbarnets fysiologiska system eftersom de är under uppbyggnad och ömtåliga. Av avgörande betydelse för barnets utveckling är den anknytning som uppstår i relation till föräldrarna och hur föräldrarna kan hjälpa barnet att reglera sina känslotillstånd. Vissa biokemiska system kan utvecklas på ett ogynnsamt sätt om dessa tidiga erfarenheter är problematiska, menar Gerhardt.12 Många av dessa tidiga erfarenheter skrivs in i barnets kropp utan att det någonsin sätts ord på processen. När man arbetar med scener med det inre barnet kan man dock få kontakt med även denna sida av sin person.

Kontakt med det inre barnet är läkande Det är en stark upplevelse att i en inre scen möta sig själv som barn och återuppleva de känslor som barnet hade och barnets utsatthet.

Att få chansen att trösta det inre barnet i situationer där det har känt sig ensamt och utlämnat upplevs ofta helande.

Traumatiska erfarenheter under barndomen påverkar oss livet igenom om vi inte får en chans att ta itu med hur de styrt våra inre föreställningar och bearbeta de känslomässiga låsningar som uppstått. Arbetet med det inte barnet ger oss en chans att reparera sådana låsningar.

Det kanske viktigaste första steget när man möter ett sårat inre barn är att bekräfta barnets naturliga behov och ge det en chans att äntligen få sörja de grundläggande behov som inte tillgodosetts. Ett utsatt barn kan äntligen få en chans att uppleva att ­någon ser det och kommer till undsättning. Barnet behöver även 25

091402_Mot ditt inre_OK1.indd 25

09-04-01 15.36.00

få ställa personer till svars som missbrukat barnets förtroende.

Man kan också ta itu med situationer där barnet inte har blivit sett eller respekterat. Ett barn som inte fått sina grundläggande behov av kärlek, spegling och tillit tillgodosedda kommer livet igenom att leva med en känsla av brist. Ett emotionellt svältfött inre barn kommer därmed att på olika sätt styra ens tillvaro utan att man är medveten om hur. Här finns chansen att i en inre scen ge barnet en korrigerande emotionell upplevelse. Under denna process får man också en chans att lära känna sitt inre barn på djupet.

Att inte rota i det gamla För en del kan detta med att arbeta med det inre barnet upplevas som att man ”rotar i det gamla”. Och det är visserligen sant, men man gör det bara för att man vill kunna förstå sitt eget handlande bättre och förändra det när det ställer till problem för en. Det är inte det förflutna man söker, utan den logik som klienten använder för sina strategier i livet.

Personer som inte vill rota i det gamla har ofta ett stort behov av kontroll i sitt liv och de vill därför hålla sig på ytan. Det paradoxala är att de då inte kan få någon djupare kontroll över sitt liv, eftersom de förblir ovetande om de omedvetna faktorer som styr deras beteende. Men olika terapeutiska tekniker passar olika väl för olika personer, så de kanske hellre ska söka sig till en kognitiv beteendeterapi, som inriktas på beteendeförändringar.

När man arbetar med scener där man möter det inre barnet kan man på djupet reparera problem som skapats på grund av att man byggt in felaktiga föreställningar. Man får också kontakt med delar av sin historia som man kanske inte insett hur viktiga de varit.

Oftast blir man förvånad själv över de nya infallsvinklar på sitt liv som man möter.

Denna form av terapi ger också möjlighet att delvis skriva om sin livshistoria. Hur detta går till kommer de följande kapitlen att illustrera.

26

091402_Mot ditt inre_OK1.indd 26

09-04-01 15.36.00

Inre barnet i andra terapiformer När jag hade arbetat med det inre barnet i symboldramaterapi under många år upptäckte jag att man refererar till inre barn i andra terapeutiska sammanhang. Det gäller inte minst tolvstegsprogram där man behandlar problematiken att ha vuxit upp med missbrukande föräldrar.13 Det är naturligt eftersom en sådan situation påverkar barnets självbilder intensivt. Skillnaden är att man där inte, som jag gör, använder sig av en visualiseringsteknik för att få kontakt med sitt inre barn.

Psykoanalytikern CG Jung skrev tidigt om det inre barnet som ”ett gudomligt barn”. Den schweiziska psykoterapeuten Kathrin Asper har arbetat vidare inom en jungiansk referensram med det inre barnet i våra drömmar.14 Det inre barn vi möter i en inre scen är dock betydligt mer lättillgängligt än drömmens inre barn. Inom psykosyntesen kommer det inre barnet ibland in som en del av ett terapeutiskt arbete med inre bilder. I hypnosterapi fann jag ytter­ ligare referenser till arbete med inre barn, bland annat i Nancy Napiers bok Recreating Your Self. Building Self-Esteem through Imaging and Self Hypnosis.15 Den kända feministen Gloria Steinem berättade hur hon i en hypnosterapi fick kontakt med sitt inre oförstörda barn och vilken kraft det gav henne.16 Det förändrade medvetandetillståndet vid hypnos är en väg att ta kontakt med sitt inre barn.

På senare tid har man även inom kognitiv terapi, och då särskilt Jeffrey Youngs17 schematerapi, börjat arbeta med det inre barnet.

Man använder sig också där av visualiseringsteknik, men utan avslappningsmomentet och utan en psykodynamisk fördjupning av arbetet med den inre världen.

Att man från så olika terapeutiska utgångspunkter nått fram till en fokusering på det inre barnet pekar naturligtvis på att detta fokus­ har upplevts som terapeutiskt verksamt. Vad man kanske inte lika ofta påpekar är hur verksam tekniken är för att lära känna sig själv och att arbetet med det inre barnet får en extra tyngd när man använder visualiseringsteknik.

Du kommer att få följa tre terapier och en konsultation fokuserade på det inre barnet i den här boken. Jag varvar terapiberättel27

091402_Mot ditt inre_OK1.indd 27

09-04-01 15.36.00

serna med teoretiska beskrivningar och bÜrjar med att beskriva den inre bildvärldens betydelse i vüra liv.

28

091402_Mot ditt inre_OK1.indd 28

09-04-01 15.36.00

091402_Mot ditt inre_OK1.indd 28

09-04-01 15.36.00

Liksom årstidsringarna på ett träd finns

,!7IJ1C7-bbijia!

ISBN 978-91-27-11898-0

Omslag: John Persson Omslagsbild: Renphoto/iStockphoto Författarfoto: Lena Eriksson Freeman

Lar kanna dig sjalv pa djupet omslag.indd 1

M A RTA C U L L BERG WESTON

www.enigma.se/cullbergweston

Lär känna dig själv på djupet

Marta Cullberg Weston är psykolog, psykoterapeut och författare till ett flertal böcker. På N&K har tidigare utgivits Ditt inre centrum (2005), Självkänsla på djupet (2007) och Från skam till självrespekt (2008).

det lager av erfarenheter i vårt inre som vi vanligtvis inte har kontakt med. Det fascinerande är att vi alla har ett ”inre barn” som bär på våra minnen från känslomässigt laddade situationer från uppväxten och som vi kan etablera en kontakt med.

När jag i den här boken talar om att kommunicera med sitt inre barn avser jag det barn som vi möter i en terapi med inre scener, där man försöker förstå hur livet tedde sig för den lilla flickan/pojken som en gång var du. Kontakten med vårt inre barn innebär helt enkelt kontakt med en tidigare version av oss själva!

I de inre scenerna öppnas dörren till tidigare ordlösa föreställningar som påverkat vårt liv och det ger en möjlighet till reparation av barndomstrauman som kan ha förmörkat våra liv under lång tid. Det ger oss också en möjlighet att delvis skriva om vår historia och det hjälper oss att bli fria från känslomässiga låsningar.

Neurologen Oliver Sachs har sagt: ”För att vara oss själva måste vi ha tillgång till oss själva i form av vår inre historia om vårt liv.” Vi kommer aldrig att lära känna oss själva fullständigt, men mötet med det inre barnet för oss en bra bit på väg. Det bidrar inte bara till kunskapen om oss själva utan det hjälper oss att våga vara oss själva, genom att självkänslan och självrespekten ökar.

M A RTA C U L L BERG WESTON

Lär känna dig själv på djupet MÖT DITT INRE BARN

Lisbeth kände sig ofta nedstämd och levde med en känsla av att hon inte var bra nog och att ingen kunde älska henne. Hon såg trevlig ut och hon presterade långt över de krav man hade på jobbet. Hon kunde dock inte njuta av tillvaron och var på god väg att bli utbränd. Hon hade haft en lång rad relationer till olika män men hon bröt ofta kontakten vid första indikation på att något kunde bli en konflikt. Nu hade åren gått och hon var rädd att hon aldrig skulle våga satsa på en relation och få en familj. Då sökte hon sig slutligen till en terapi. Där mötte hon ett litet behövande barn som längtade efter att bli sedd och älskad.

Lisbeth bar fortfarande smärtan inom sig av föräldrarnas skilsmässa då hon var sex år. Fadern försvann då i stort sett ur hennes liv och den lilla flickan hade tolkat det som att det var hennes fel att pappan lämnade familjen. Om han verkligen älskade henne – hur hade han då kunnat lämna dem? För att förstå det oerhörda att pappan försvann hade hon tagit på sig skulden och trodde att hon inte var värd att bli älskad. Detta bekräftades av moderns reaktioner när hon inte orkade med Lisbeth utan försvann in i sin egen sorg.

När ingen sätter ord på och förklarar för ett litet barn, försöker barnet själv förstå situationen. Det sorgliga är att den tolkning barnet kommer fram till ofta inte är rationell, men den kommer ändå att styra hur barnet och senare den vuxna kvinnan/mannen ser på sig själv. Föreställningen byggs in ordlöst i barnets hjärna.

09-06-25 12.12.43