Page 1


SKANDINAVISK KATOLSK TIDSKRIFT

NUMMER , 

z


SKANDINAVISK KATOLSK TIDSKRIFT NUMMER  


SKANDINAVISK KATOLSK TIDSKRIFT Redaktör: Erik Persson Webbadress: http://katolska-akademien.se/SKT.aspx Kontakt: Erik.Persson@katolska-akademien.se Tidskriften utkommer oregelbundet, dock inte med mer än två nummer per år. Det är inte längre möjligt att prenumerera på Skandinavisk Katolsk Tidskrift. Artiklar för bedömning, förfrågningar, läsarbrev och annan korrespondens skickas till redaktören Erik.Persson@katolska-akademien.se.

© Stiftelsen Svenska Katolska Akademien,  Förlag: BoD - Books on Demand, Stockholm, Sverige Tryck: BoD - Books on Demand, Norderstedt, Tyskland ISBN: ---- ISSN: -


Innehållsförteckning Jon Peter Wieselgren in memoriam.......................................................... Jon Peter Wieselgren – texter i urval ...................................................... Jon Peter Wieselgren: Påvens ställning som kyrkans ledare .................. Jon Peter Wieselgren: Reflexer och reflexioner () ......................... Jon Peter Wieselgren: Reflexer och reflexioner () ......................... Jon Peter Wieselgren: Reflexer och reflexioner () ......................... Observator: Älskade, missförstådda ungdom!...................................... Jon Peter Wieselgren: En jesuit i Gustav II Adolfs Sverige ................... Observator: Vad hände med synden? .................................................. Fader Lindströms spalt: Frestelsen i öknen............................................. Roma locuta est...................................................................................... Pave Leo X: Rundskrivelsen Aeterni patris .......................................... Påven Pius XI: Det kristna äktenskapet............................................... Teologiskt och filosofiskt...................................................................... † Marcel Lefebvre: Ärkebiskopen vid biskopsvigningen..................... † Marcel Lefebvre: Satans mästerdrag................................................ Syster Lúcias tillkännagivanden för fader Agustín Fuentes................. John Jensen: Leo XIII’s Aeterni patris og thomismens genfødsel........ John Jensen: Et grundkursus i aristotelisk-thomistisk filosofi ............ Moralia et politica ................................................................................ Leonhard Goffine: Underwisning om giftermålets Sacrament. .......... Philothea: Till man och kvinna skapade han dem ............................. Nicklas Karlsson: Något mer om samhälle, disharmoni och obalans........................................................................................... Nicklas Karlsson: Ett kort nedslag i psykiatrins historia..................... Apologetiskt ......................................................................................... P. Alois Menzinger: En gammal dansk landsortskyrkas jubileumstankar....................................................................................... Erik Persson: ”Uppdrag förvanskning” – några ord om svartmålningen av SSPX........................................................................ Från historiens skattkammare .............................................................. Roland Allnert: Notiser om det katolska Norge () .....................

--


Ur helgonens liv och kult ..................................................................... Niels Hansen: Villehad fra Gorkum.................................................. Andlig läsning ...................................................................................... Andra Meßandakt eller Hem-Meßa .................................................. G. M. Kuipers: Jesu hjärta-andakten i våra katolska hem .................. Maria-hjerte-lørdag........................................................................... Den liturgiske bordbønn................................................................... Daglig bön för medlemmar i Militia Immaculatæ ............................. Bokligt och litterärt.............................................................................. Jakob Söfting: Som sagt för  år sedan ............................................ Erik Persson: Msgr. Assarsson, fädernas kyrka och nationalismen...... Recensioner ...................................................................................... Boktips ............................................................................................. Inaktuellt.............................................................................................. N[ils] S[tadener]: Några reflexioner med anledning av den “katolska“ studentaftonen ................................................................... Undervisning om liturgi....................................................................... P. Franz Schmidberger: Mässoffrets teologi och spiritualitet .............. Niclas Andersson: ”The Devil is in the Detail”.................................. Selma Lagerlöf: Besök i katolska kyrkan, år  ..............................

--


Jon Peter Wieselgren in memoriam

Jon Peter Wieselgren (/  - / ), Svenska Katolska Akademiens preses och Skandinavisk Katolsk Tidskrifts huvudredaktör, avled den  maj efter en längre tids sjukdom. Hans omfattande insatser för den katolska tron i Sverige som skribent, som redaktör för ett flertal katolska tidskrifter (Katolsk Kyrkotidning, Katolsk Observatör och Skandinavisk Katolsk Tidskrift) och som aktiv katolsk lekman sträcker sig över mer än ett halvt århundrande och har genomgående präglats av kompromisslös kamp för katolicismen i dess traditionella form och mot de modärna förlöpelser som efter andra vatikankonciliet ställt till så mycken förödelse inom Katolska kyrkan i Sverige såväl som i världen i stort. Han upptogs i Katolska kyrkan i det berömda benediktinklostret vid Rue de la Source i Paris den  maj , och hans levnad utgör således en förbindelselänk till den katolska storhetstid som ännu dröjde kvar under Pius XII:s pontifikat och som han själv livfullt skildrat i sina i Skandinavisk Katolsk --


Tidskrifts första nummer publicerade minnen.1 Hans verksamhet som förkämpe för den katolska tron och traditionen skedde vid sidan om en växlingsrik karriär som ämbetsman vid socialdepartementet, vilken han avslutade som kansliråd, och som politiker på landstings- och riksdagsnivå för Moderata samlingspartiet och Ny demokrati. Han blev i slutet av -talet fil. lic. i statsvetenskap på avhandlingen Påve och kuria, som återutgavs av Akademien .2 Själv blev jag bekant med Jon Peter först på senare år, sedan jag invalts i Svenska Katolska Akademien i samband med dess årsmöte den / , vilket ägde rum i Jon Peters charmiga våning på Bältgatan  på Östermalm i Stockholm, en adress på vilken han bott nästan hela sitt liv – alltsedan hans föräldrar flyttade dit –, om än i litet olika lägenheter. Att han tillhörde släkten Wieselgren blev man varse omedelbart när man steg in i hans bostad, där bland det första som mötte besökarens öga var det pampiga porträttet av hans berömde förfader eller närmare bestämt farfars far, nykterhetskämpen och prosten, sedermera domprosten, Peter Wieselgren. Jon Peter var son till biblioteksmannen Oscar Wieselgren, som under många år var chef för handskriftsavdelningen vid Kungliga Biblioteket och så småningom avancerade till riksbibliotekarie, d.v.s. chef för Kungliga Biblioteket och Sveriges högst uppsatte bibliotekarie, och Greta Hedén, en lantmätardotter från Göteborg. Fadern var en mycket lärd man, som disputerat på det äldre teaterväsendet i Sverige, och en uppskattad skribent, vars kulturartiklar utgjorde ett stående inslag i Svenska Dagbladet. Varje kväll efter middagen drog han sig tillbaka för att skriva en artikel, som senare på kvällen hämtades av ett bud från tidningen. En enligt Jon Peter, som ju själv på intet sätt var främmande för lärda mödor, nästan ”skrämmande” lärdom kom i dagen när fadern och hans Jon Peter Wieselgren: Hur jag blev katolik, Skandinavisk Katolsk Tidskrift, Nr -, , ss. - och Jon Peter Wieselgren: Jag förblev katolik, Skandinavisk Katolsk Tidskrift, Nr , , ss. -. Se även [Erik Persson:] Från historiens skattkammare, Skandinavisk Katolsk Tidskrift, Nr -, , s. ff, [Erik Persson:] Inaktuellt, Skandinavisk Katolsk Tidskrift, Nr -, , ss. - och [Erik Persson:] Inaktuellt, Skandinavisk Katolsk Tidskrift, Nr , , ss. -. 1

Jon Peter Wieselgren: Påve och kuria, Acta Academiae Catholicae Suecanae/Svenska Katolska Akademiens handlingar, Nr ,  2

--


vänner träffades och började språka om lärda ting. Jon Peter var mycket intresserad av sin släkts historia och delade gärna med sig av anekdoter och berättelser om sina förfäder, av vilka många ju också var bemärkta män. Han var också en mycket skicklig berättare, som även själv och inte minst under sina talrika resor i världen varit med om många minnesvärda händelser, av vilka han kunde konsten att göra en bra historia, något som också underlättades av hans häpnadsväckande goda minne. I skrift ger hans slående formuleringskonst med dess noggrant utmejslade satskonstruktioner och koncisa summeringar ett särpräglat, i det närmaste arkaiskt intryck – kort sagt var han en utomordentligt skicklig stilist av den gamla goda skolan. Efter andra världskriget framstod den Katolska kyrkan för många som den enda kvarvarande trovärdiga andliga makten i det krigshärjade Europa. I den generation som Jon Peter tillhörde var det också påfallande många som konverterade till katolicismen, inte minst ur den intellektuella eliten. Jon Peter blev en ivrig förkämpe för den Katolska kyrkans sak och gjorde sig snabbt ett namn som katolsk skribent genom sina artiklar i Hemmet och helgedomen och Credo.3 När sedan permafrosten utbredde sig inom Kyrkan i samband med det andra vatikankonciliet, visade sig tyvärr många av de plantor som då spirat snabbt förvissna, ja, Jon Peter Wieselgren stod nästan ensam kvar som en reslig fura med djupa rötter i den traditionella katolska tron i ett vissnande landskap av konciliarism, modärnism och kulturradikalism. Vid denna tid hade han redan genom sin fallenhet för att formulera sig hunnit bli huvudredaktör för Katolsk Kyrkotidning, men hans fasthållande av den prekonciliära tron föll inte i god jord hos alla dem som ville göra om Kyrkan i en eller annan riktning. Radikala krafter konspirerade mot honom och lyckades vinna den svage biskop Taylors öra, varefter en kamarilla av modärnistiskt inriktade, hyperradikala katoliker under ledning av Barbro Alving och Gunnel Vallquist kunde ta över redaktörskapet över kyrkotidningen. Den driftige och populäre, men teologiskt relativt konservative domprosten och påvlige kammarherren Johanns F. Koch beslöt sig då till biskop Taylors Se s. f i Niclas Andersson: En såningsman på Vår Herres övervuxna åker, Skandinavisk Katolsk Tidskrift, Nummer , , ss. -. Jfr även SKT nr  s.  och s. . 3

--


förfäran att skapa en konkurrerande katolsk tidskrift Katolsk Observatör med sig själv som huvudredaktör och Jon Peter Wieselgren som arbetande redaktör och allt i allo, en tidskrift som också blev församlingsblad för en rad katolska församlingar i stiftet, vars herdar inte uppskattade den kulturradikala vindkantringen i Katolsk Kyrkotidning. Själva namnet Katolsk Observatör, som Jon Peter var upphovsman till, anspelar på L’Osservatore Romano, den Heliga Stolens halvofficiella organ. Det bör betonas att Katolsk Observatörs linje enligt den idag gällande nomenklaturen inte kan betecknas som ”traditionell”, utan snarare ”konservativ” och mycket strikt påvetrogen. Icke desto mindre häcklade Jon Peter med betydande brio i dess spalter och särskilt i sina mycket lästa ”Reflexer och reflexioner”, som kan sägas ha utgjort tidskriftens ledarspalt, olika radikala förlöpelser inom Kyrkan. Msgr. Koch och de andra skribenterna höll mestadels en lägre profil i sina bidrag, men detta var en medveten strategi från den gode domprosten, som i kraft av sitt ämbete var tvungen att beakta de gränser som lojaliteten och kollegialiteten satte för pennans fria lopp. Den typ av helt oförtäckt kritik av konciliärkyrkan och dess präster, biskopar och påvar som idag förekommer i traditionella katolska tidskrifter eller på webben var det inte tal om, även om många radikala sprakfålar fick sina fiskar varma i Jon Peters underfundigt formulerade artiklar. Jon Peter hade ju formats som katolik under Pius XII:s pontifikat och var redan tidigt starkt konservativ även i kyrkliga frågor, ja, han tillhörde de lyckliga människor som tycks födda konservativa. Som konservativ katolik anammade han, närmast som en självklarhet vid denna tid, en ultramontan åskådning, vilket också gjorde det mycket bittert och svårbegripligt för honom att bevittna en påve som Bergoglio, som enligt Jon Peters egen bedömning inte ens torde vara kristen. Han blev också djupt besviken när han på senare år läste påven Benedikts böcker, varav så tydligt framgår att ryktet om denne påves konservatism och ortodoxi är starkt överdrivet. Den ultramontana linjen drev han i fullt samförstånd med Msgr. Koch även i sina betraktelser i Katolsk Observatör, ehuru, som han själv beskrivit i slutet av Jag förblev katolik (SKT nr  s. ff ), hans tillit till påven fick sig en knäck genom Paul VI:s kylslagna behandling av Pierre Debray och de lojala katolikerna i -  -


Les silencieux de l’Église prennent la Parole i samband med deras uppvaktning av den Helige Fadern i Rom i november . Annars uppehöll man sig i Katolsk Observatör gärna vid denne eljest så radikalt sinnade påves encyklika Humanae vitae och den s.k. Guds folks trosbekännelse, vilka väl får sägas höra till de fåtaliga mer ortodoxa yttringarna av Paul VI:s förödande pontifikat. I Katolsk Observatörs linje ingick också en konservativ uttolkning, men inte direkt kritik av konciliet, d.v.s. en position snarlik vad som under påven Benedikts pontifikat blev känt som ”kontinuitetens hermeneutik”, ett synsätt som också då och då framskymtar i Jon Peters artiklar från denna tid. När den modärnt orienterade, men skäligen auktoritäre prelaten Brandenburg tillträdde som biskop i Sverige, lade han genast ned Katolsk Observatör, som utkom med sitt sista tryckta nummer i slutet av , ehuru Msgr. Koch behöll rättigheterna till den för att åter med hjälp av Ulf Silfverling  återuppliva den som en kyrkligt ”konservativ” webbaserad informationskanal om katolska angelägenheter. Jon Peter gav dock inte upp sin bana som katolsk skribent, utan bidrog under en längre tid till den av Mikael Rosén och Thomas-översättaren Hermann Schulze  grundade tidskriften Adoremus in Aeternum, där han skrev under pseudonymen ”Observator”, som han för övrigt redan begagnat under sin tid som skribent i Hemmet och helgedomen. Han delade dock inte Roséns sedevakantistiska sympatier, utan förblev trogen en mer allmäntraditionell linje. Han var också för en tid involverad i Ulf Silfverlings återupplivande av Katolsk Observatör på webben som ordförande för Föreningen Katolsk Observatör, d.v.s. den stödförening som äger webbsajten ifråga, men kom av olika skäl aldrig själv att publicera sig på denna sajt och avsade sig till slut ordförandeskapet. I detta nummer av SKT publiceras ett urval av Jon Peters artiklar (med några obetydliga rättelser). När jag våren  föreslog att Katolska Akademien skulle börja ge ut en egen tidskrift ställde Jon Peter sig till min förvåning nästan genast positiv till det djärva förslaget och bidrog så länge han orkade i Skandinavisk Katolsk Tidskrift med nya ”Reflexer och reflexioner”, varav de sista dikterades för mig per telefon, då han p.g.a. sjukdom inte längre kunde skriva på sin kära skrivmaskin – därtill kommer att han ur de omfattande gömmorna på Bältgatan letade fram en hel del intressant äldre material. Vårt samarbete blev mycket -  -


givande och fruktbart för oss bägge – trots åldersskillnaden på trettio år var vi från början helt kongeniala, med en stor samsyn teologiskt, politiskt och livsåskådningsmässigt, även om det också fanns enstaka frågor där vi inte var helt överens, t.ex. avseende Krügers förmenta självmord och orsakerna till Krüger-kraschen, ett ämne i vilket Jon Peter ägde betydande insikter, men i stort anslöt sig till den officiella historieskrivningen – hans föräldrar hade för övrigt umgåtts med kronvittnet frk Bökman, som ju bestämt hävdade att Krüger verkligen begått självmord, något som Jon Peter menade inte kunde betvivlas. Av liknande skäl ansåg han att Lisbet Palmes utpekande av Christer Petterssons som sin makes baneman måste accepteras. Oaktat om han i dessa komplicerade frågor hade rätt eller tog miste, ägde han en stor klokhet och människokännedom och var därtill i besittning av en ovanlig och träffsäker intuition, som han säkert fått anledning att uppöva under sina många år som katt bland hermelinerna i departementskorridorerna. Själv fick jag under våra samtal mig till livs oerhört mycket intressanta underrättelser om ff.a. samtida katolsk historia och de många spännande episoder som Jon Peter deltagit i eller kunnat observera på nära håll. Under åren från  fram till , då FSSPX började med sina besök i Skandinavien, firades den traditionella mässan knappast alls i Norden.4 Jon Peter fann den nya mässan och de skymfer som där typiskt begås mot Herren outhärdliga och blev under många år i praktiken en ”home aloner”, som höll Msgr. Koch och hans efterträdare Msgr. Lars Cavallin firade dock sporadiskt traditionella s.k. indultmässor i ett sidokapell i Domkyrkan från  och in på -talet. Om dessa och föreningen Una Voces aktiviteter i Skandinavien, se [Jon Kjölstad (?)]: Historisk återblick, Kardinal Dante-Sällskapet, https://web.archive.org/web//http://kristkonung.s e/holmiahistpre.html, Ulf Silfverling: Ett liv i kyrkans tjänst: Johannes F. Koch † / , Domkyrkan,  (se även http://katobs.se/art_inmemoriam_jfk.html) och [Ulf Silfverling]: Johannes F. Koch: Ett liv i kyrkans tjänst, bildspel, se http://katobs.se/jfk.pdf. Enligt vad Jon Peter uppgivit för mig var han visserligen något bekant med Bertil Hermansson, som var Una Voce Suecias kontaktperson i Stockholm, men ägde ingen större kännedom om Una Voces aktiviteter, vilka under alla händelser torde ha haft mycket ringa omfattning i Sverige. Tidskriften Una Voce Scandia tycks i huvudsak ha fungerat som organ för den litet livaktigare danska Una Voce-föreningen och utgavs - och refereras också någon gång i Katolsk Observatör; tidskriftens sista nummer förefaller enligt den danska biblioteksdatabasen Rex ha varit nr / som utkom i mars . 4

-  -


fast vid tron, men fick klara sig utan tillgång till mässan och sakramenten. Han har för mig berättat att han inte hade biktat sig på c:a  år, när fader Black i mars  begynte FSSPX’ apostolat i Sverige. Han började istället att delta i diverse utländska traditionellt katolska, men också politiskt inriktade initiativ, särskilt Jean Oussets Cité catholique. Bl.a. höll han efter den borgerliga valsegern i Sverige  ett uppskattat tal inför en mångtusenhövdad skara vid en av denna rörelses kongresser i Lausanne om regimskiftet i Sverige och dess betydelse. På senare år intresserade han sig särskilt för det FSSPX närstående Civitas, andlig arvtagare till Cité catholique. Jon Peter var ju statsvetare och hyste sedan tidiga år ett starkt intresse för politiken, vilken han ville föra in i katolska banor, varför han politiskt kom att omfatta en katolsk, starkt konservativ, monarkistisk och ”integristisk” ståndpunkt med en sund skepsis mot den demokratiska styrelseformen, något som gjorde Civitas till en naturlig bundsförvant för honom.5 Även om han var en principfast person, kunde han också vara ganska pragmatisk och ägde en instinktiv motvilja mot alltför extrema positioner, vilket väl också var en förutsättning för hans långa engagemang i partipolitiken, först på landstingsnivå för Moderata samlingspartiet och senare för Ny demokrati, som han under en kort tid representerade i riksdagen. Till min häpnad menade han att inte aristokraten Ian Wachtmeister, utan den bondsluge Bert Carlsson utgjorde det starkare kortet i Ny demokratis ledarduo; bl.a. erinrade han sig hur Wachtmeister ägnat nästan en hel dag av ett partiarrangemang åt att diskutera hur man bäst skulle anrätta älghjärna. Han blev dock så småningom ganska desillusionerad på partierna och partipolitiken, särskilt som han under sina sista levnadsår tvangs bevittna det totala intellektuella och moraliska débâcle som massinvandringspolitiken, genomtrumfad av bl.a. det av Fredrik Reinfeldt och andra kulturmarxister omstöpta Moderata samlingsparti som han själv en gång företrätt, innebar för Sverige.

Detta hans sökande efter ett katolskt utformat politiskt program kommer redan tydligt till synes i han licentiatuppsats från  om Bossuets katolska statslära, sedermera publicerad i fyra delar i Skandinavisk Katolsk Tidskrift nr /-. 5

-  -


När FSSPX  började fira traditionella mässor i Skandinavien på initiativ av bl.a. den då helt unge konvertiten Jonas De Geer, blev Jon Peter, sedan han kontaktats av De Geer, en av de första som slöt upp i dessa.6 Han hade redan på -talet sammanträffat med ärkebiskop Lefebvre i Rom och också vid ett par tillfällen under Cité catholiques kongresser deltagit i de mässor som ärkebiskopen firade i samband med dessa. Han bisprang, när han så kunde, också FSSPX:s apostolat i Sverige på olika sätt, t.ex. genom att stå som värd för en middagsmottagning på Bältgatan för biskop Tissier de Mallerais i samband med dennes besök i Sverige i januari  och för en ignatiansk reträtt som hölls av fader Schmidberger i Jon Peters rymliga sommarparadis i Nösund på Orust. Till synes som en viss kompensation för hans uthållighet under de andliga vedermödor han tvingats utstå efter konciliet, kom under hans levnadstids sista år fader Håkan Lindström och fader Marcus Künkel att sörja för hans andliga välfärd genom de otaliga besök de avlade vid hans sjukläger. Han bar till slutet sitt bruna skapular och mottog ett par dagar före sin bortgång den /  den sista smörjelsen av fader Künkel, som även besökte honom på kvällen den / och då meddelade honom Marie, de kristnas hjälp, välsignelse och den påvliga välsignelsen för dödsstunden med fullständig avlat. Han begrovs den  juni  av fader Håkan Lindström, FSSPX och vilar nu på den katolska delen av Norra kyrkogården i Stockholm.7 Se Fr Brendan King: Apostolate in Scandinavia, Newsletter of SSPX in Britain, April/May , http://www.sspxasia.com/Documents/Society_of_Saint_Pius_X/Apostolate_in_Scand inavia.htm. Jfr även https://web.archive.org/web//http://www.sspx.co.uk: /scandinavia/index.php. 6

Själva begravningsakten fick dock äga rum i det på Norra kyrkogården befintliga krematoriekapellet, sedan biskopen, känd för sina goda kontakter med de starkt vänsterorienterade, kristendoms- och FSSPX-hatande journalisterna på Uppdrag granskning, stängt portarna till det katolska kapellet – se där ett vackert exempel på den ”nya barmhärtighet” som riktar sig till alla utom katoliker som vill hålla fast vid katolicismen som den alltid varit… 7

Om det minst sagt märkliga förspelet till Uppdrag gransknings första hatprogram om FSSPX se IT-redaktionen: BREAKING NEWS: World Famous TV-programme Initiated by Swedish Liberal Catholic Bishop?, Nationell Idag,  september , http://archive.is/zUmj eller https://web.archive.org/web//http://www.nationellidag.se/visa/default.asp? dokID=. Jon Peter har för mig berättat att han fått uppgifterna i artikeln bekräftade av en person som själv deltog i samma middag hos biskopen som Ali Fegan och Belinda Olsson.

-  -


När Svenska Katolska Akademien instiftades , bestämdes det att den skulle ha tjugo ledamöter. Bland de tjugo illustra katoliker som därefter invaldes i Akademien som ledamöter var Jon Peter Wieselgren en. Hans bana inom Akademien avbröts dock snart genom att han suspenderades. Om hur detta gick till har han ofta berättat för mig och oss andra i Akademien, inte utan ett visst välbehag: Inom Akademien hade Sven Stolpe på egen begäran utsetts till ”kansler”, något som väckte en del förundran både inom och utom Akademien. Oscar Wieselgren, Jon Peters ”kära pappa”, kommenterade detta på ungefär följande vis: ”Om man kallar sig kansler i Sverige är man universitetskansler eller justitiekansler eller galen.” När det så började diskuteras inom Akademien om kanslersämbetet kanske utmanade löjet och borde avskaffas, blev den koleriske Stolpe rasande, något som ledde till att Jon Peter i maj , efter en övertalningskampanj bland ledamöterna av Stolpe, suspenderades. Jon Peter var lika glad, då han av olika skäl aldrig riktigt känt sig hemma bland kulturkatolikerna, varav många efter konciliet ”blev galna”, som Jon Peter så träffande uttryckte det.8 När Akademien långt senare hotades av nedläggning efter en lång tid av ringa aktivitet och diverse delvis ganska märkliga turer kring en större fastighet på Lidingö som Akademien emottagit i donation för att där inrätta ett katolskt filosofiskt institut, fick Jon Peter  i egenskap av en av Akademiens grundare litet oväntat uppdraget att rädda och bygga upp denna på nytt. Under hans sista tio år i denna värld kom arbetet med Akademien att spela en ganska central roll i hans liv och gav honom möjlighet att understödja olika katolska projekt, t.ex. bokutgivningar, tidskrifter, webbsajter, forskning, liturgi- och körverksamhet m.m. Så småningom började också Akademien med egen bok- och tidskriftsutgivning, något som han engagerade sig i och stöttade med liv och lust. Särskilt glad blev han åt att Akademien i sin skriftserie Acta Academiae Catholicae Suecanae kunde ge ut hans licentiatavhandling Påve och kuria, som erbjuder en i det svenska språkområdet närmast unik För att förstå vad han menade kan man t.ex. konsultera Ulrika Knutsson: Kulturkatolikerna, Vi Läser, s.a., http://vilaser.se/konvertiterna. Jfr även The Church and the World, The Tablet den /  s. , där man kan läsa att  ”prominenta” svenska katoliker hade skickat en protestskrivelse till biskop Taylor mot Paul VI:s encyklika Humane vitae med dess upprätthållande av den katolska morallärans förbud mot preventivmedel och aborter… 8

-  -


och alltfort mycket läsvärd och lärorik undersökning av Vatikanens statsapparat och institutionella strukturer såsom den tedde sig på -talet. Jon Peter älskade att resa, något som han fortsatte med upp i hög ålder, och vistades på somrarna alltid i Nösund, där han ägde en präktig fastighet som hans morföräldrar bebott en gång i tiden. Han var också en utpräglad föreningsmänniska, som tyckte om att träffa och språkas med andra människor. Han var därför under olika perioder av sitt liv aktiv i många föreningar och sammanslutningar, förutom i Svenska Katolska Akademien bl.a. i Academicum Catholicum, Sankt Josefsföreningen, Concordia Catholica, Katolsk Historisk Förening, Tessinsällskapet, Sällskapet, Medborgarrättsrörelsen och Rädda familjen. Inte undra på att han var bekant med otroligt många kända och okända katoliker både inom och utom Sverige. När jag valts in i Katolska Akademien fick jag efter en tid en välmenande antydan från fader Lindström om att jag då och då borde ringa dess preses, som gärna ville stå i litet närmare kontakt med Akademiens ledamöter. Jag förstod piken och började göra så, och det blev med tiden många, alltmer frekventa och ibland ganska långa samtal om allt mellan himmel och jord. Särskilt ville Jon Peter alltid veta om det var några nyheter om Kyrkan på Internet, då han själv inte riktigt kom överens med den datorapparatur som han trots allt gjorde tappra försök att bemästra. Själv bidrog han med otaliga anekdoter och historier från sitt spännande liv och sina många möten med forna tiders katoliker, kända som mindre kända. Samtalen inleddes ofta med den idag litet ovanliga, morsamt gammalmodiga hälsningen ”trevligt att höra din stämma” och avslutades lika ofta med det minst lika morsamt gammalmodiga: ”Tack, snälle bror, för att Du ringde, hör av dig snart igen!” Jon Peter följde noga med i nyhetsflödet i Sverige och internationellt och läste regelbundet såväl Svenska Dagbladet som Dagens Nyheter samt ett antal olika kyrkliga tidningar och tidskrifter till dess att synen och krafterna den sista tiden svek honom. Han lyssnade också gärna på radio, något som han fortsatte med in i det sista, och vissa radioprogram som Människor och tro, ville han inte för allt i världen missa – som alla vet som råkat ringa honom under dess sändningstider. Han var mycket beläst, särskilt i den katolska litteraturen, och kunde berätta varjehanda hisnande anekdoter om de många -  -


Profile for Smakprov Media AB

9789176995402  

9789176995402  

Profile for smakprov

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded