9789173874632

Cajsa Tengblad

❦

Att leva ett gott liv som förälder

Libris

Cajsa Tengblad

att leva ett gott liv som förälder

libris förlag • örebro

copyright © 2016 Cajsa Tengblad och Libris förlag, Örebro formgivning omslag och inlaga Maria Mannberg omslagsfoto Bernd Vogel/Corbis författarporträtt Eva-Stina Kjellman/öt foton inlagan Magnus Aronson illustrationer Loft reklambyrå tryck ADverts printing House, Lettland 2016 isbn 978-91-7387-463-2 www.libris.se

Innehåll

7 Intro

13 del 1: vad är viktigt på riktigt?

15 In Real Life – verkligheten utan filter

27 Ryggsäcken – vad har du med dig på livsresan?

37 Kärlekstanken – du vet väl om att du är värdefull?

51 del 2: hälsa och livsstrategier

53 Vad gör oss friska? – må bra-kunskap för hela människan

69 Cajsas livsstrategier – redskap till att hantera livet 169 Outro

175 Tacksamhetslista 177 Käll- och notförteckning

Skäms inte för att du är människa – var stolt! 1

6 tillsammans är det nya själv

Intro grattis! Du som läser den här boken är med stor sannolikhet redan en bra och engagerad förälder och det vill jag gratulera dig till! Det är nämligen långt ifrån alla föräldrar som tar sig tid och prioriterar att läsa böcker om föräldraskap. Därför vill jag gratulera dig som tar dig tid!

Varför skriva en bok om föräldraskap när det finns så många bra böcker i ämnet? Ja, den frågan har jag ställt mig ett flertal gånger under arbetet med den här boken. Mitt svar är att jag tycker att det saknas något i utbudet för föräldrar, något som jag själv är i stort behov av. Denna bok handlar inte så mycket om hur vi ska bemöta våra barn utan mer om hur vi själva ska leva för att må bra och få ett gott liv och på så sätt vara positiva förebilder för våra barn.

När flygvärdinnan går igenom säkerhetsföreskrifterna innan flygningen, känns det alltid lika svårt att som förälder höra: »För syrgasmasken till ditt eget ansikte innan du hjälper barnen.« »Hur ska jag klara av att prioritera mig själv?« brukar jag tänka. Men vid närmare eftertanke är det omöjligt för oss att räcka till för barnen

7

om vi inte fyller på våra egna förråd. Vi måste andas in för att kunna andas ut – annars tar luften och vi som föräldrar slut.

När jag möter föräldrar brukar jag säga att jag önskar att föreläsningen ska fungera som ett föräldra-spa (eller som något annat som ger oss ny kraft och energi), och att det jag säger och det vi delar med oss av till varandra ska ge energi, hopp och framtidstro. Jag vill att vi ska känna att vi är något och att vi har något att komma med. Jag vill att vi ska förstå att vi är de viktigaste personerna i världen för våra barn och att vi kan ge dem något som ingen annan kan ge dem.

När jag var yngre trodde jag att jag måste göra allt som var spännande och utmanande innan jag bildade familj. Jag reste runt jorden, jobbade som volontär i Sibirien och studerade en mängd olika ämnen på flera olika platser. Min uppfattning var att när man stadgar sig och får barn blir livet tråkigt, då är man fast, så det gäller att ta vara på friheten innan man sitter där fastspänd med familjen.

Ärligt talat har det här med familj inte varit något som jag har längtat efter eller sett fram emot, eftersom jag har levt med föreställningen att det är trist och enahanda. Men jag erkänner att jag har tvingats omvärdera min syn på familjeliv och föräldraskap rejält.

Samma år som min man och jag blev småbarnsföräldrar för första gången blev vi även tonårsföräldrar. År 1997 föddes vår äldste son och det året blev vi kontakt- och jourfamilj åt en femtonårig kille.

Under årens lopp har vi fått fyra egna barn och även haft ett flertal ungdomar jour- och familjehemsplacerade hos oss.

För ett tag sedan träffade jag en av de ungdomar som kom till oss som tonåring. Han var nu i 25-årsåldern, hejade glatt på mig och berättade sedan ivrigt att han hade gift sig, och sa: Cajsa, om man vill

8 tillsammans är det nya själv

ha en riktig utmaning i livet ska man gifta sig! Och jag tänkte: Du har rätt och jag hade fel! Utmaningarna tog verkligen inte slut när jag gifte mig och bildade familj – tvärtom. Att leva i nära relationer är spännande och utmanande (och ibland utmattande) – varje dag.

En av mina första föräldraföreläsningar höll jag på Åland. När jag i en radiointervju blev presenterad som »Cajsa Tengblad, föräldraguru från Sverige«, kändes det som att ribban lades alldeles för högt och jag ville helst åka därifrån och dra täcket över mig. Jag varken kan eller vill vara någon föräldraguru eller expert i ämnet föräldraskap. Däremot vill jag gärna vara en medmänniska, en medvandrare på livets väg.

När jag får en föreläsningsförfrågan tänker jag ofta: »Vem är jag att göra detta, skicka någon annan istället, någon som är färdig och perfekt!« Men om endast de perfekta fick prata skulle det vara mycket tyst, och om bara de färdiga fick skriva skulle det inte finnas några böcker att läsa. Om vi skulle vänta med att bli föräldrar tills vi var färdiga och perfekta, skulle det inte finnas några föräldrar. Och inga barn heller för den delen!

När jag våndas inför olika uppgifter i livet brukar jag trösta mig med Tomas Tranströmers ord:

Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.1

intro

9

Jag pratar om det jag själv behöver höra och skriver om det jag själv behöver läsa. Ingen människa är färdig eller perfekt, men jag tror att vi har något viktigt att dela med oss av och att vi tillsammans kan underlätta livet för varandra som föräldrar.

Jag är inte färdig som förälder, jag lever inte alltid som jag lär, men jag hoppas att jag lär så länge jag lever. Livet lär mig mycket varje dag, mina barn lär mig massor och det gör även de människor jag har förmånen att leva nära och som jag möter i samband med föreläsningar runt om i Norden.

Min familjesituation just nu är att jag och min man har fyra hemmavarande barn och tonåringar i åldrarna åtta, tio, sexton och arton år. Vi har inget kvitto på att vi har »lyckats« som föräldrar. Trots detta vill jag dela med mig av mina erfarenheter och livsstrategier till dig och hoppas att du genom att ta del av mitt operfekta liv ska känna dig mindre ensam och mer lättad. Att det ska bli lättare att andas och att axlarna sjunker ned. Att du ska känna: »Inte perfekt, men helt ok!«

När vi delar livet med varandra som det är och inte som det borde vara, händer det något med oss som människor. Jag märker gång på gång att när jag vågar vara sårbar och ärlig och delar med mig av livet som det är, hjälper det andra att våga dela med sig av det härliga och besvärliga livet som människor och föräldrar. Tillsammans blir det mindre ensamt.

Min utgångspunkt är att alla föräldrar vill väl och gör sitt bästa, men att det ibland blir lite (eller mycket) tokigt i alla fall eftersom vi inte är perfekta eller felfria. Men när vi misslyckas och det blir fel så finns det förlåtelse och nya möjligheter att växa och utvecklas som människor och i föräldrarollen. Det är aldrig kört för någon enda

10 tillsammans är det nya själv

människa! Kriser innebär både svårigheter och möjligheter. Med rätt redskap ges vi möjligheter att ta oss igenom svårigheterna.

Min önskan är att du som läser denna bok ska bli befriad från onödigt dåligt samvete, ska kunna andas lite lättare och sträcka lite mer på ryggen; inte för att du är perfekt, utan för att du är en modig människa som har vågat anta utmaningen att vara förälder med allt vad det innebär. Jag önskar också att du, efter att du har läst boken, har med dig användbara redskap till att hantera livet när, inte om det är tufft – redskap för din egen och för dina barns skull.

Mest av allt önskar jag att vi som föräldrar och vuxna ska få upp ögonen för varandra och se varandra som en resurs och tillgång i vår viktiga uppgift att älska och uppfostra våra barn. Vi är inte ensamma.

Det krävs en hel by för att uppfostra ett barn2, så låt oss våga ta hjälp av varandra, underlätta livet för varandra och dela livet på riktigt!

TILLSAMMANS är det nya själv!

Cajsa Tengblad, Kaxholmen, en helt vanlig vardag 2015

❦

intro

11

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt.

Det viktigaste är osynligt för ögonen. lille prinsen

tillsammans är det nya själv

3

Del 1 Vad är viktigt på riktigt? i bokens första del vill jag att vi stannar till en stund inför det som är viktigt. Frågan är om det är möjligt att stanna till inför något i livet om vi inte först ställer oss frågan: »Vad är viktigt?«

Låt oss försöka röra oss bort från idealen till verkligheten.

Låt oss ta en stund och fundera över vad vi har fått med oss i våra ryggsäckar som har varit användbart på livsresan och vad vi skulle vilja ge vidare till våra barn.

Jag kommer även att dela med mig av mina tankar om kärleks­ tankar (självkänsla), stjärntankar (självförtroende) och om den livsnödvändiga men svåra kärleken.

Välkommen med på resan!

❦

13

In Real Life

– verkligheten utan filter

precis innan en föreläsning sa en kvinna till mig: »Du är finare på bild än i verkligheten.« Arrangören hade använt en flera år gammal bild av mig i marknadsföringen, och denna kvinna, som inte riktigt förstod nyanserna i det svenska språket, var ärlig nog att berätta vad hon tyckte. Och vet du vad – hon har rätt. Verkligheten är mycket sällan lika fin som på bild.

En man som jag mötte på en föreläsning sa: Livet är en sexuellt överförbar sjukdom med 100 procents dödlighet.

Vilken syn har du på livet? Och hur ser verkligheten ut egentligen?

Vi lever i ett av världens mest individualistiska och sekulariserade samhällen.4 Vi har rört oss bort från traditionella värden mot sekulära och bort från kollektivet mot den personliga utvecklingen. Det innebär bland annat att vi är bäst i världen på att ta till oss nya idéer, men att vi inte räknar med varandra som resurs när vi stöter på problem i livet.

När livet är tufft är vi utlämnade till att lösa problem själva, gärna på ett nytt sätt. Det kräver mycket av varje individ att fixa livet på egen hand.

15

Tänk om det är så att ensam inte är stark, utan att det är tillsammans som vi är starka? Tänk om vi inte behöver uppfinna hjulet gång på gång? Tänk om det finns något att hämta i »det gamla beprövade« och i varandra när vi möts och delar livet som det är, utan filter?

I alla tider har det funnits ideal. En av betydelserna av ordet »ideal« på engelska är »perfekt« och det säger sig självt att ingen människa kan nå upp till idealet, eftersom ingen av oss är perfekt.

Hur ser idealbilden av en förälder ut i vårt samhälle? Och hur ser min verklighet som förälder ut? Ju större glapp det är mellan idealbild och verklighet, desto sämre mår vi. Och tvärtom: ju mindre glapp det är mellan ideal och verklighet, desto bättre mår vi!

Därför behöver vi föräldrar mötesplatser längs vägen där vi får dela med oss av livet som det är och inte som det borde vara. När vi vågar glänta lite på fasaden och presentera livet som det verkligen är, minskas glappet och vi mår bättre. Detta glapp-minskande är en mycket viktig uppgift i vår tid och något som många människor, inte minst föräldrar, längtar efter.

När vi möts har vi möjlighet att dela med oss, både av det vi tycker fungerar bra och av det som fungerar mindre bra. Kanske behöver vi inte alltid experthjälp utan kan dela med oss av våra erfarenheter till varandra som föräldrar? Kanske är det vi som föräldrar som är experter på våra egna barn?

Välkommen till verkligheten! melina, 11 år

16 tillsammans är det nya själv

Vilka idealbilder av föräldrar möter oss i media? Hur ser de föräldrar vi möter på bilderna ut? Vad gör de? Var och hur bor de? Hur ser deras partners och barn ut?

Hur väl stämmer deras verklighet överens med min? Vad är en bra förälder för mig?

I sociala medier väljer vi ut vilka bilder vi vill presentera av oss själva och våra barn och ibland lägger vi även på filter för att försköna verkligheten.

Jag tror att vi behöver platser där vi möts utan filter och där vi tillsammans funderar på vad vi kan göra för att underlätta livet för varandra som föräldrar.

Tillsammans är det nya själv. Tillsammans blir det lättare att bära.

På samma sätt som delad glädje är dubbel glädje, förminskas delade problem. Som Tranströmer skrev:

Ett kilo vägde 700 gram inte mer.5

För att vi ska kunna minska glappet behöver vi vara modiga och ärliga.

I tystnad och ensamhet växer våra problem, men med hjälp av ärlighet och relationer minskar de.

Ett sätt att minska glappet mellan ideal och verklighet är att vi delar med oss av tips på hur vi som föräldrar kan förenkla och underlätta livet i vardagen. Under en föreläsning i Dalarna sa en mamma på klingande dalmål: »Man behöver inte laga all mat från grunden, man kan faktiskt köpa risgrynsgröt på rulle!« När hon hade sagt det, var det som att proppen gick ur och fler föräldrar vågade dela med sig av sin verklighet.

in real life

17

68 tillsammans 채r det nya sj채lv

Cajsas livsstrategier

– redskap till att hantera livet

i detta kapitel vill jag dela med mig av strategier som har varit till hjälp för mig på livsresan och som jag och många med mig anser vara viktiga att ha med sig i första hjälpen-kudden för själen.

Mina livsstrategier bygger bland annat på Antonovskys teori om KASAM och på WHO:s olika aspekter av existentiell hälsa, vilka jag beskrev i föregående kapitel. Dessa strategier finns i min ryggsäck eller mentala första hjälpen-kudde och hjälper mig att hantera livet både när det är utmanande och när det är påfrestande.

När jag möter människor i samband med föreläsningar, brukar jag garantera dem att de åtminstone ska ha med sig två kryckor för själen när de lämnar föreläsningen. Om jag har mer än en timme på mig, brukar jag hinna fler än två. Egentligen är det tjugo livsstrategier, eftersom livsstrategi nummer fyra, »Var snäll mot dig själv«, innehåller tio underpunkter.

69

Min förhoppning är att dessa livsstrategier ska få vara till lika stor hjälp för dig på livsresan som de är för mig. Jag hoppas att de kan hjälpa till att skapa begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet i ditt liv. Och jag önskar att du känner att du vill ge dem vidare till dina barn och packa ned dem i deras ryggsäckar. Håll till godo!

❦ Vi ska inte bara överleva – vi ska leva! ur filmen »wall-e«

70 tillsammans är det nya själv

1 Var sann mot dig själv Det stora är inte att vara det ena eller det andra.

Det stora är att vara sig själv. sören kirkegaard

när man frågar människor som är på väg att dö vad de ångrar mest i livet säger de: »Jag önskar att jag hade haft modet att vara sann mot mig själv och inte hade levt livet efter andras förväntningar.«35 Inom psykologin talar man om autenticitet – att vara som man är utan förställning och fasader.

»Ärlighet varar längst«, brukar man säga. Att vara sann mot sig själv handlar om att se realistiskt på livet, på sig själv och på andra.

Att vara sann mot sig själv innebär att stilla ned sig, känna efter, ta sina känslor på allvar och ge uttryck för hur det känns både i kroppen och i själen. Att vara sann mot sig själv handlar om att våga vara sig själv med allt vad det innebär. Att vara sann mot sig själv handlar om att vara äkta, genuin och ärlig.

cajsas livsstrategier

71

En dag tog jag mod till mig och bestämde mig för att försöka vara lite mer ärlig när en person frågade mig hur jag mådde. Det var lördag och jag skulle springa in snabbt på Ica och köpa med mig lite mat och godis hem. Istället för att ta på mig »Det är bra«-masken, beslöt jag mig för att svara på ett annorlunda sätt på frågan: »Hej Cajsa, hur mår du?« Ärligt talat befann jag mig i en tuff livssituation, och jag bestämde mig för att inte filtrera verkligheten och svara »Tack det är bra, jättebra!« när det inte kändes eller var så. Godissugen som jag var svarade jag:

Livet är som en hallonlakritsskalle.

Känner du till den stora, sega godisdödskallen som är hälften röd och hälften svart? Precis så är livet, om vi ska vara ärliga. Det finns en del som är rött, sött och »gött«, och så finns det svarta, tunga och jobbiga partier. Och det är blandningen som gör både livet och hallonlakritsskallen. Livet som det är och inte som det borde vara.

Ibland kanske det känns som att det mörka tar över och att hallonlakritsskallen är på väg att bli en laktritsskalle. Men det är inte alltid som det känns. Frågan är vad vi, när det känns mörkt och tungt, kan göra för att öka på den röda, söta delen av livet. Under de perioder då det känns som att möjlighetsögat är täckt av en svart lapp så att vi bara ser det som är negativt, kan vi fundera över vad som ger oss energi och glädje i livet och försöka ta mer tid för det.

Att vara sann mot sig själv kräver mod. Mod heter courage på

72 tillsammans är det nya själv

engelska. Courage härstammar från franskans ord för hjärta, coeur.

Coeur i sin tur härstammar från latinets currere som betyder springa.

Att vara modig är inte likvärdigt med att inte var rädd. Som författaren Tove Jansson skrev:

1

Det är ingen konst att vara modig om man inte är rädd.

När jag känner mig rädd och orolig, vilket jag fortfarande gör inför varje föreläsning, brukar jag tänka att jag lägger rädslan i ena handen och min längtan att nå ut med ett budskap som jag tycker är viktigt i den andra handen. Gissa vilket som väger tyngre? Min längtan väger tyngre än min rädsla. Det innebär inte att jag inte är rädd, men det innebär att jag trots min rädsla tar ett språng från mitt hjärta och gör det jag tycker är viktigt och brinner för.

Mod är att våga ta ett litet skutt från sitt hjärta och säga som det är istället för som det borde vara. Mod är att se sanningen i vitögat istället för att sopa den under mattan. Mod är att lyssna till sitt hjärta och våga följa den längtan som finns där. Mod är att våga vara sig själv istället för att försöka vara som någon annan. Ändå ägnar alltför många av oss alltför mycket tid och energi åt att försöka vara som någon annan eller som alla andra.

När min man och jag var nygifta upptäckte han att jag inte var speciellt bra tränad i att känna efter och ge uttryck för mina känslor.

När han märkte att jag hade saker inom mig som behövde komma ut,

Var sann mot dig själv – cajsas livsstrategier

73

placerade han en stol i mitten av rummet, bad mig sätta mig där och berätta vad det var som var fel. På så sätt gav han mig ingen chans att fly därifrån, vilket hade varit min strategi fram till dess. Jag var helt enkelt väldigt konflikträdd.

För att vi ska kunna vara sanna mot oss själva måste vi regel­ bundet stilla ned oss och fundera på: • • • • •

Vad tänker jag?

Vad känner jag?

Vad vill jag?

Vad längtar jag efter?

Vill jag ha det så här?

Om svaret på den sista frågan är »nej«: Vad kan jag göra för att vara mer sann mot mig själv och det jag tänker, känner, vill och längtar efter?

På samma sätt som vi måste besiktiga bilen varje år är det bra om vi åtminstone en gång per år unnar oss själva en hälsobesiktning eller en andhämtningspaus, då vi vågar känna efter hur det känns både i kroppen och i själen.

För några år sedan befann jag mig i ett så kallat samarbete som inte fungerade. En av mina vänner hörde hur frustrerad jag var över detta och ställde frågan: »Cajsa, vill du ha det så här?« Om jag skulle vara ärlig visste jag genast svaret.

Ofta har vi svaret inom oss om vi vågar stilla ned oss och lyssna.

Om vi vill förändring, måste vi också fråga oss om det vi vill ändra på verkligen går att förändra.

74 tillsammans är det nya själv

Kanske kan vi stämma in i den så kallade sinnesrobönen, skriven av Reinhold Niebuhr, som bland annat brukar användas av Anonyma Alkoholister:

1

Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och vishet att inse skillnaden.

Tänk om vi kunde lägga vår kraft och energi på det som går att för­ ändra istället för på det som är omöjligt för oss att förändra. Vissa saker i livet är som de är: Kaxholmen ligger i Kaxholmen och Örnsköldsvik i Örnsköldsvik, till exempel.*

Vi har de föräldrar vi har, men vi kan välja att försöka vara de föräldrar vi vill vara.

Lögn föder lögn och sanning föder sanning. Den så kallade monster­tanken eller »fulingen« till tanke som sa till mig som 25-åring att jag måste gå ner mer i vikt, ledde till att jag började ljuga för mig själv och även för min omgivning.36 Hur kan vi hjälpa någon som inte är sann – varken mot sig själv eller mot andra?

Att våga känna efter och säga som det är, det kan vi öva oss på.

Av rädsla för vad andra ska tycka, eller för hur de ska reagera om vi vågar säga som det är, döljer eller förvanskar vi ofta sanningen. * Tyvärr är denna bild lite haltande eftersom man i Kiruna håller på att flytta delar av staden, något som av vissa kallas för stadsomvandlingen och av andra för stadsförstörningen.

Var sann mot dig själv – cajsas livsstrategier

75

»Hur sann kan man vara?« frågade jag min handledare en gång och hon svarade: »Hur sann som helst om syftet är gott.« Det är svårt att titta någon i ögonen och säga som det är när vi vet att det vi säger kommer att såra eller att göra någon ledsen eller besviken. Men vad är alternativet? Sanningen kan göra ont, men den befriar oss också från falska föreställningar och river luftslotten.

Säg som det är! hörde jag min sons kompis ropa till honom i bakgrunden när han ringde mig och ville bli hämtad från en fest.

Det visade sig att han hade råkat kliva i en rödfärgad marschall med pappas nya, fina skinnskor som han hade lånat.

Tänk om vi skulle våga säga som det är – både till oss själva och till andra. Vad är det värsta som kan hända? Visst, någon kanske blir ledsen, arg eller besviken på oss om vi säger sanningen eller berättar att vi har gjort något dumt, men är det så farligt egentligen? Om man är sann i smått är det också lättare att vara sann i stort.

Vilka ska våra barn kunna berätta sanningen för om inte för oss?

Det måste de kunna göra utan rädsla och med förvissning om att vi kan ta emot sanningen på ett moget och kärleksfullt sätt.

Här vill jag också säga något om att vi som föräldrar måste våga se sanningen om våra egna barn i vitögat. Våra barn har förmågan att göra gott, men också att göra dumheter. Därför måste vi kunna tro på och ta emot information om våra barn från andra vuxna som inte är positiv, till exempel att de har behandlat någon illa i skolan.

Våra barn är människor med styrkor och svagheter, möjligheter och begränsningar – precis som vi. De är värdefulla och unika – men de är absolut inte perfekta.

En undersökning visar att vuxna som är sanna mot sig själva och

76 tillsammans är det nya själv

sina värderingar har störst trovärdighet i de ungas ögon.37 Låt oss våga vara oss själva och dela med oss av det vi tycker är viktigt till våra barn.

Autonomi, att man gör det man gör för att man själv vill och är drivande, är viktigt för hälsan. Låt oss göra allt vi kan för att se barnen som de individer de är och hjälpa dem att hitta sin väg i livet. Låt oss hjälpa dem att komma underfund med vilka de är och vad de tänker, känner, vill och längtar efter genom att fråga dem. Låt oss se dem som de unika individer de är, istället för som de vi önskar att de skulle vara. Låt oss respektera deras val och lyssna på deras åsikter även om de inte alltid väljer och tycker som vi. Låt oss stötta dem i att våga följa sin egen längtan och sina drömmar och inte bara följa med strömmen.

På tal om drömmar: När jag satt på utvecklingssamtal tillsammans med en av våra barns lärare, sa hon till vår dotter: »Det kanske är så att det du ska arbeta med i framtiden är ett jobb som inte ens finns nu!« Ja, så kan det ju faktiskt vara!

1

Never forget that only dead fish swim with the stream. malcolm muggeridge

Var sann mot dig själv – cajsas livsstrategier

77

När vi som föräldrar vågar vara sanna och visa oss som vi är och inte som vi borde vara, ger vi möjlighet för våra barn att göra detsamma. När vi vågar titta våra barn i ögonen och säga som det är, hjälper vi dem att våga berätta sanningen för oss och för andra. När vi vågar visa våra känslor, alla slags känslor, hjälper vi dem att våga visa alla slags känslor för oss och för andra.

När vi ger våra barn möjlighet att vara sanna, visar vi att vi tar dem på allvar och respekterar dem.

fundera vidare • Hur kan vi träna oss på att vara mer sanna mot oss själva

och mot andra?

• När var du sann mot dig själv eller mot någon annan sist?

Hur kändes det?

• Vad skulle du göra om du inte vore rädd?

• Hur kan vi underlätta för våra barn att våga säga sanningen?

❦

78 tillsammans är det nya själv

2 Var rädd om dina relationer I tried carrying the weight of the world, but I only have two hands. avicii 38

nära relationer har stor betydelse för välbefinnandet – ja, till och med för den fysiska hälsan och överlevnaden. Social isolering är ungefär lika farligt för hälsan som välkända riskfaktorer som rökning och alkoholmissbruk och farligare än exempelvis fetma och stilla­ sittande, enligt en metastudie.39

När vi har anknytning till en grupp och känner ansvar för andra människor ger det en känsla av syfte och mening, vilket leder till att vi tar bättre hand om oss själva och tar färre risker.40

Ett svenskt exempel på de nära relationernas hälsoeffekt är att nittonåringar med många och nära vänner drabbas mindre av psykisk ohälsa.41 Studien visar att vuxna med starka sociala kontakter

cajsas livsstrategier

79

lever i genomsnitt 3,7 år längre än de som har svaga sociala kontakter.42 Inte minst är det viktigt med goda och varaktiga relationer i familjen.43

En del av oss kan av olika anledningar vara mer rädda för än om relationer. Kanske har vi erfarenhet av att ha blivit avvisade och förkastade och därför byggt försvars- och skyddsmurar runt hjärtat. Vi kanske stod där på darrande ben med hjärtat på silverfat. När vi räckte fram det mot någon vi tyckte om, sa den personen: »Nej, tack – jag vill inte ha ditt hjärta!« och kastade hjärtat på marken så att det krossades.

Efter ett avvisande är det lätt att tänka: »Jag ska aldrig ta risken att bli avvisad och förkastad igen! Ingen ska få krossa mitt hjärta!«

Problemet är att när vi skyddar oss från att bli avvisade skyddar vi oss även från att uppleva kärlek. Kärlek innebär att vi vågar ta risker och vågar vara sårbara. Sårbarhet innebär att vi tar risken att bli förkastade och ger oss själva möjligheten att faktiskt bli mottagna och älskade för dem vi är.

Det finns inga garantier för att våra känslor för en annan människa ska bli besvarade, men om vi inte tar risken och vågar visa vad vi känner, går vi miste om det vi innerst inne längtar efter.

Den smärta som vi känner när vi blir avvisade har mätts i otaliga psykologiska experiment och kan beskrivas som en djup, inre smärta.

När någon vänder bort blicken, när vi inte får vara med, när någon gör slut eller när våra känslor inte blir besvarade gör det ont i oss på djupet.

Tänk dig tre personer som sitter i ett väntrum. Person nummer ett kastar en boll till person nummer två, som kastar den vidare till person nummer tre. Omgång två kastar person nummer ett till person nummer två, som kastar tillbaks till ettan. Person nummer tre får

80 tillsammans är det nya själv

alltså inte vara med, och även om personerna inte känner varandra, upplever person tre det oerhört smärtsamt.44

Vad kan vi lära oss av detta experiment om vi ser med möjlighetsögat?

2

När vi möter varandras blickar, när vi får vara med, när någon vill vara med oss och när våra känslor blir besvarade känner vi djup lycka och tillfredsställelse!

Och detta är något som vi alla kan hjälpas åt med!

Att älska är svårt, jag misslyckas hela tiden, men jag ser inget annat alternativ än att försöka älska i alla fall. Kärleken är värd risken.

Det är bättre att ha levt, älskat och förlorat någon man älskar, än att ha levt livet ensam och isolerad bakom skyddande, ogenomträngliga försvarsmurar.

När livet är tufft, är det för tungt att bära det själv. Delade problem förminskas och delade bördor blir lättare att bära. Jag tror mer på de öppna händernas strategi än på den knutna nävens strategi. Låt mig försöka förklara skillnaden mellan dessa två förhållningssätt.

När jag känner mig stressad och pressad inuti syns det även utan­på. Alla lägger inte märke till detta, men det gör min vän Sofie.

När hon ser min knutna näve brukar hon lägga sin varma hand på min och varsamt öppna upp den. Hon kan det ordspråket som säger:

Var rädd om dina relationer – cajsas livsstrategier

81

Lev och må bra! – Och bli en Ur en näve kommer inget i och inget ur. positiv förebild förknuten dina barn Familjen har lika om medinte vardagspussel, dåligt ochhand långa Detblivit är svårt, omöjligt, attplanering, hjälpa någon somsamvete knyter sin listor med och måsten.

Allt ifixa en enda stor stress för attnävens få till strategi. stånd lite egentid. försöker livet själv.

Den knutna Men tänk om är iatt familjen man får vara sigoberosjälv, man Fråntänker det atttvärtom? vi är småAtt lärdet vi oss vara självständiga och vila och leva fullt ut.

Hur gör man då, när man lever så? ende. När jag frågade barnen om jag fick hjälpa dem när de var riktigt Cajsa Tengblad hardet skrivit bok hon en bok att som små, hände att deden svarade: Kansjälv själv!saknat, Det stämmer vi inte kan handlar så mycket mycket själva, om hur vi ska bemöta våra barn, utan mer om hur vi tillsamsom men jag är övertygad om att vi kan mycket mer föräldrar, oavsett livssituation, kan tamånga vårt livfler på allvar, för att må bra och mans. Tillsammans har vi än två leva händer, tillsammans är få ett gott liv – och på så sätt vara positiva förebilder för våra barn. det lättare att bära. Det är detta som brukar kallas för synergi-effekt: – Jag skriver om det jag själv behöver läsa. Inte för att jag är färdig eller en samverkan mellan olika faktorer där resultatet blir större än varje perfekt, utan för att jag vill dela med mig av mina erfarenheter och mina livs­ enskild dels verkan. strategier och för att jag tror att vi tillsammans kan underlätta livet för varand­ ra som föräldrar. Tillsammans hjälper vi varandra att få syn på oss själva.

Kan tillsammans!

Kanske är du en person som hela tiden finns till för andra och som Cajsa Tengblad är hälsopedagog, coach, bär för tungt själv. Då kan det vara en hjälp att tänka till att du har fått föreläsare och författare Självbild, en hand för att ge till andra och en för att ta emot.

Sann paus styrka är inte reflektionsboken 5 minuters och att klara sig själv, utan att vi vågar göra oss beroende av varandra.

Prestationsprinsessan. Hon bor med sinDet kanske kan låta provocerande i Sverige som är världens indivifamilj i Kaxholmen utanför mest Jönköping. dualistiska land.

Livet blirklok lättare när virättfram både vågar be om och ta emot hjälp.

Cajsa har skrivit en enkel, och ärligt bok om det komplicerade LIVET i all Ibland möter jag ungdomar som upplever att det inte finns sin skörhet och skönhet. Hon gör det med en varmt personlig och realistisk ton.någon En bladhjälp få eller någon vuxen b e nprata g t g med. r a n d eDet l i ufinns s , l e galltid p s y khjälp o lo g ,att vändare kring allasattvåra liv, stora som små. att fa m i l j e t e rfå, a p och e u t ,om f ö rvi fat ta r e inte t i l l har b o kupplevt e n Att sätta ett villkor förVi växande hittills det,gränser låt oss –inte ge upp! kanske bara inte har mött rätt person än.

82 tillsammans är det nya själv

www.libris.se