9789100118495

benny haag

makt, mod och motstĂĽnd Om den mitt i och de runt omkring

albert bonniers fĂśrlag

Haag_Inte mer a n fullt_inlaga.indd 3

08-06-25 11.53.46

JUST IDAG ÄR JAG STARK (sid 279) Text: Aapo Sääsk Musik: Kenta Gustafsson Copyright © Warner/Chappell Music Scandinavia AB Tryckt med tillstånd av Notfabriken Music Publishing AB.

www.albertbonniersforlag.se isbn 978-91-0-011849-5 © Benny Haag 2008 ScandBook AB, Falun 2008

Haag_Inte mer a n fullt_inlaga.indd 4

08-06-25 11.53.46

Till alla som k채mpar:

Haag_Inte mer a n fullt_inlaga.indd 5

08-06-19 08.18.54

DAGBOK med MINA VÄNNER

En tankebok att skriva i om ditt nya liv.

Kinaresan till oss båda får du stå för.

Det är jag värd. /Din vackra hustru M.

Haag_Inte mer a n fullt_inlaga.indd 6

08-06-19 08.18.54

Mitt namn: Benny Haag Födelsedag: 8/5 1961 Mitt stjärntecken: Oxe Min hårfärg: Brun Min ögonfärg: Blå Min favoritfärg: Havsblå Mina syskon: Har tyvärr inga.

Mitt favoritämne: Prata om mig själv.

Det ämne jag hatar mest: När folk vill prata om andra än om mig.

Mina intressen: Förutom mig själv – sport och min familj, nödvändigtvis dock inte i den ordningen.

Min bästa vän: Min fru M. Min utbildning: Gick på lekis -67 på Getfotsvägen där den ökända Getaligan härjade.

De skar upp handlederna, hällde salt i såren och sydde igen. Detta förfarande har jag inte själv varit utsatt för, men jag har hört att någon som känner någon har hört talas om att någon har hört att det har hänt någon annan. Grundskola och treårig humanistisk linje i Gubbängen. Tog körkort i början på 80-talet. Blev godkänd trots att jag försökte starta på uppkörningen med handbromsen i. Slog hårt i ratten och hävdade att det var något jävla fel på bilen när jag inte rörde mig ur fläcken. Teaterhögskolan i Stockholm 1985–88.

Mina arbeten: Diverse ströjobb – bland annat tre veckor på Konsum i Örby där jag hamnade i lokaltidningen efter att ha märkt köttfärs med fläskfärsetiketter. Journalisten skrev att det förekom mygel på hög nivå i ett folkrörelseföretag. När det uppdagades att det berodde på ungdomlig inkompetens lades artikelserien ”Vart är kooperationen på väg” i malpåse. Diverse tv-serier bland annat Lycka Till och Xerxes i regi av Peter Schildt. Arbetade på Dramaten 1988–2000. Deltog i travprogrammet Vinnare V64 på TV4 1997–2002.

Mitt bästa semesterminne: När vi var hela familjen i Thailand julen -02, innan det helt spårade ur.

Min favoritbok: Den här dagboken där jag ska skriva om mina tankar om kröken och hur jag ser på livet nu när jag nyktrat till.

Mina idoler: Alla som inte ger upp.

Min favoritlåt: ”Fanfar” av Staffan Hellstrand.

Mitt favorit tv-program: När jag ser filmer vi spelade in när S. var liten och märker att jag också var en närvarande och kärleksfull pappa.

Min favoritkomiker: Min sexåriga dotter S. Finns ingen som fått mig att skratta så många gånger som hon.

Om jag var känd skulle jag vilja vara: En människa som använder sitt kändisskap till att skapa opinion mot supandet.

Det bästa som hänt mig: När jag träffade min fru M, när min dotter S. föddes och när jag skruvade på korken.

Mitt pinsammaste minne: Gör jag allt för att försöka glömma.

Jag avskyr mest: Folk som inte vill något och har ”med pensionen som drivkraft” som valspråk.

Min största kärlek: Min hustru M. och min dotter S. Min stora dröm: Att halvera alkoholkonsumtionen i Sverige så att en massa människor får ett bättre liv.

Mitt bästa minne: Det har jag nu, när jag kommer ihåg saker jag sagt och gjort.

Mitt liv om tio år: Avgör VM-finalen i fotboll mot Brasilien i åttionionde minuten efter att ha blivit framspelad av Zlatan.

Haag_Inte mer a n fullt_inlaga.indd 7

08-06-19 08.18.54

ALKOHOLGLASÖGON Jag har aldrig legat på någon tio-i-topp lista vare sig det gällt musikaliska bedrifter, idrottsprestationer eller alkoholkonsumtion. Visst, jag var med i ett pop- och rockband i början av 80-talet som gav ut två singlar, som dock inte sålde speciellt bra.

Jag tränade med ett fotbollslag, men tog tyvärr ingen ordinarie plats i startelvan.

Jag har druckit alkohol, men aldrig tillhört dem som varit fullast på festen, på krogen, eller i grabbgänget.

Någon kittlande sensationsstory att gotta sig åt om olika uppvaknanden i främmande miljöer och andra ”festliga” klavertramp blir det alltså inte.

Nej, jag var nog som de flesta – tyckte om en öl på puben, en whisky till fotbollen och en vinare att dela på med frun till fredagsmiddagen. Kanske tog jag två öl på puben, förresten. Eller va fan, det får bli en tredje. ”Har ni Lagavulin, det är min favorit.

Ta en sexa!” Och kanske blev det två, nej få se nu, tre whisky till Liverpool–Bolton. ”Det är ju så jävla spännande, jag tar en fjärde, en liten en bara. Oj, vad mycket det blev! Men jag kan ju inte hälla tillbaka, ähh det går ner.” Och kanske blev det ett par goa snapsar när kycklingen skulle in i ugnen. ”Och nu öppnar vi en flarra till, det här vinet var ju kanon. Hur många getingar har det fått?” Lite grann så var det, som folk är mest alltså!

Men plötsligt blev den där som-folk-är-mest-på-fredagennivån ett mitt-i-veckan-läge. Och plötsligt var jag ganska blarig redan i halvtid och mindes väl inte riktigt hur matchen slutade.

9

Haag_Inte mer a n fullt_inlaga.indd 9

08-06-19 08.18.55

Men jag var fortfarande inte på tio-i-topp-listan vare sig på fester, på krogen, eller i grabbgänget. Tyvärr, får jag väl säga, var jag långt ifrån värst. Många av dem jag själv reagerade på har fortsatt och till och med ökat sin konsumtion. Men jag slutade.

I tid!

Det är jag glad för, överlycklig vill jag nog påstå. Det är för mig, idag, faktiskt helt obegripligt att jag trodde att glädje och sorg, kärlek och hat måste ackompanjeras av någon form av alkohol. Det är fullständigt makabert, när man tänker på det.

När jag slutade dricka fick jag på mig ett par ”alkoholglasögon” som gjorde att jag plötsligt, med isande skärpa såg vad kröken ställer till med, hur den krossar, dödar och förstör. Det var ingen vacker syn. Då gick det inte längre att blunda för det faktum att väldigt många människor lider av spritens följder fast de kanske inte dricker en droppe själva. Men de har oturen att vara barn, anhöriga, eller vänner till högkonsumenter, som alkoholproblem så vackert brukar omskrivas som.

Jag vet att det låter storvulet och märkvärdigt, men deras talan tänker jag föra, de som aldrig får en mikrofon att prata i, de som nästan alltid glöms bort, de som ofta lider i tysthet.

Jag vet också att jag är mycket, mycket mindre än David och att den industri och den förnekelse jag slåss emot är mångdubbelt större än Goliat, men det spelar ingen roll. Jag kommer att kämpa resten av mitt liv mot kröken. Mina alkoholglasögon ska massproduceras.

Vänta bara!

10

Haag_Inte mer a n fullt_inlaga.indd 10

08-06-19 08.18.55

26/4-03 Det sägs att man aldrig glömmer den första gången, det tillfället stannar alltid kvar.

Ikväll ska jag för första gången berätta att jag har slutat dricka.

Vi ska hem till Tommy och Åsa, de har visst hittat något större och ska ha utflyttningsfest.

Någon gång måste det ju bli officiellt, kan inte smyga med det i all oändlighet. Jag vill att det bara ska passera förbi utan några som helst kommentarer, men det är väl antagligen omöjligt.

Nästan tre månader sedan jag slutade dricka nu. Känns som tre år, ett helt annat liv.

Hur ska jag göra? Gå fram till var och en och viska lite i mungipan: ”Du förstår, det har blivit lite för mycket så jag tänkte, hrm, jag har mina funderingar på att, hrm, du fattar eller hur?!”

Eller ska jag klinga i snapsglaset, bli knallröd i ansiktet, flacka med blicken och hålla ett storvulet, gråtmilt tal?

Verkar vara två fullständigt jämbördiga, lika urusla, alternativ.

Och så blir det tjat om varför och hur länge då och hur kom du på det och du har väl förresten aldrig haft några problem ...

Har vi någon gång under alla dessa år träffats utan att alkohol varit inblandad? Tror inte det. Det har alltid öppnats en öl eller en flarra vin eller blandats en extra stark drajja. Hur ska man annars kunna se på fotboll, äta mat eller bara umgås? Det känns

11

Haag_Inte mer a n fullt_inlaga.indd 11

08-06-19 08.18.55

oerhört märkligt, som att jag är en svikare. Hur kan man svika någon genom att sluta dricka?

Jag funderar på att skriva en monolog om alkohol, men jag vet inte. Det kanske inte går. Mänskligheten vill väl hellre ha vinprovning med livsnjutarkonsulten Steffo Thörnquist. Har alltid retat mig på fyrans självgoda fredagsmorgnar, till och med när jag drack: Frithiofsson sitter rödnäst och blossig och delar ut solar till utmär-r-r-kta viner som vi bara må-å-å-åste köpa innan de tar slut på systemet. Och Steffo ser så rosenkindad och lycklig ut när han ska få sörpla i sig ett fyndvin från Sydafrika.

Skulle vara intressant att få höra reaktionerna om de provade chips eller cigaretter. Dietister skulle Rasa. Lungcancerläkare skulle Rasa. Men snacka kröken, det går bra. Då är det ingen som faller omkull. Vore spännande att läsa en statistiskt väl underbyggd undersökning om barnmisshandel. I hur många fall där en pappa slagit sitt barn har den utlösande faktorn varit två påsar grillchips, två paket Marlboro eller två flaskor vin?

Tänk att skriva en monolog som får folk att öppna ögonen och se det jag ser, det jag känner, det jag begripit. Men det går väl inte. Dessutom, vad är det som får mig att tro att jag har den förmågan?

27/4-03 Jorå, igår hände det grejer!

Fast inte förrän det verkligen var dags och löjrommen och den goda röran och de små snittarna var framdukade och vi alla satt förväntansfulla och lite högtidliga runt bordet. Flaskan var nästan framme när jag sa nej tack. Erik höll med och sa att han också ansåg att snapsglasen var för små.

– Finns det inga sexor?

12

Haag_Inte mer a n fullt_inlaga.indd 12

08-06-19 08.18.55

Det tyckte ju alla var jätteroligt och flaskan sträcktes fram igen. Jag lade handen över glaset och sa att det inte var det det handlade om. Det var inte så pinsamt och skämmigt att tacka nej som jag trodde, jag blev snarare förbannad. Tyckte att samtliga skulle ge fullständigt fan i om jag drack eller inte.

Peter undrade om jag hade en vit vecka. Jag kunde ju ha svarat ”Javisst, sörru”, och så hade det varit bra med det. Men det måste faktiskt bli mer än så. Jag försökte säkert verka obesvärad fast det plötsligt kändes som något livsavgörande, som att jag skulle gå över en magisk gräns. Jag hörde att jag smackade när jag sa att det inte var frågan om en vit vecka, snarare ett vitt liv.

Det gick en ängel genom rummet. Och en till. Det utväxlades hastiga blickar kors och tvärs över bordet som korta kommentarer till denna oerhörda bomb som just briserat. Någon fnissade till på det hysteriska sätt jag tidigare bara hört på Ingmar Bergmans repetitioner.

Hur kan ett nej tack till en snaps bli en fråga om liv eller död?

Erik sa nåt om att hans nubbe höll på att dunsta och sen blev det ”Helan går” och ingen brydde sig längre om mig. Jag hällde Cola light i mitt vinglas och var plötsligt en betraktare av det jag förut alltid befunnit mig i centrum av. Och jag förstod omgående att det här var något som handlade om mig, bara mig.

Jag hade bestämt mig för att sluta dricka. Suveränt. Toppen.

Grattis. Men de som satt runt bordet, och som jag känt i tusen år, hade det trevligt och mysigt och skrattade och kopplade av.

Låt dem göra det då! Vem är jag att tala om för människor att det är dåligt med spriten, vem fan är jag att sätta mig till doms över andra människors sätt att leva? Det kanske är skitbra för dem att ta sig ett par järn på fredagen?

Det kändes lite sorgligt, faktiskt, när jag förstod att mina långtgående planer på ”ett korståg mot spriten” egentligen bara handlade om mig själv. Jag hade slutligen, efter flera år, insett

13

Haag_Inte mer a n fullt_inlaga.indd 13

08-06-19 08.18.55

att jag drack på ett ”osunt sätt”. Nu ville jag plötsligt pracka på andra, som inte hade något som helst behov av det och som klarade av att umgås med ”människans bästa vän”, mina egna trista tillkortakommanden och brist på ryggrad.

När andra snapsen hälldes upp var jag fullständigt passé.

Bortglömda var sedan länge mina stammande försäkringar om ett framtida liv med Ramlösa och Fanta light. Det pratades redan lite högre och intensivare runt bordet, Anneli började bli lite glansig på ögonen medan Tommy gick till kylen och hämtade mer öl. De var alla på väg in i den skitsköna bubbla av gemenskap som bara alkohol kan bjuda på.

Jag tog ett kex med ost på, hällde i mig det sista av Colan och kände mig fullständigt utanför. Såg att klockan var kvart i åtta.

Funderade på om det inte började bli dags att dra sig hemåt.

Ett par timmar senare kom några av alla barn på att vi skulle leka levande charader. Jag tror i alla fall att det var det som sades.

Det var näst intill omöjligt att höra något eftersom ett Frank Zappa-intro kördes gång på gång på jättehög volym. Anneli tog några snedsteg, hon var bra dragen och rätt så sluddrig. Brukar hon alltid vara det? Hon fick en snabb tillrättavisning av Stefan.

Han sa ingenting, stirrade bara men gjorde det några sekunder för länge. Anneli släppte ögonkontakten först, gick direkt till ett halvfullt vinglas och svepte det. Var det bara jag som lade märke till detta lilla Noréndrama?

Det rådde ett kontrollerat kaos i all sin enkelhet. Jag fick syn på min dotter som sprang omkring i sovrummet med en cowboyhatt på huvudet. Vad hade hon sett under de här åren?

Vilken bild hade hon egentligen av sin pappa?

Ett av barnen ryckte i Eriks arm och ville att han skulle föreställa något. Han reagerade inte. Hon ryckte igen och han stretade emot. Och Zappa-introt kördes en gång till. Flickan stegade fram till cd:n, tryckte på stoppknappen och ställde sig mitt på golvet.

14

Haag_Inte mer a n fullt_inlaga.indd 14

08-06-19 08.18.55

”Måste ni alltid vara så fulla”, sa hon. ”Alltid när man ska göra något så är ni så fulla. Det är så himla tråkigt.”

Ingen tog notis om henne, utom jag. Knockad av en åttaåring! Hennes ord var som en smäll på käften, en rak höger på hakspetsen. Herregud, det här är mina kompisar, jag känner alla väldigt väl. Mig veterligt är ingen av dem barn- eller hustrumisshandlare, pedofil eller psykopat. De är högst normala människor som festar till och har det lite kul. Och deras barn säger att de alltid är så fulla. Hur ska det då inte se ut i de hem där det verkligen sups, verkligen krökas?

Någonstans har jag läst att man räknar med att det finns ungefär 200 000 barn i Sverige som är barn till missbrukare – tre barn i varje skolklass. Och lärarna vet alltid vilka tre det är.

Kan det verkligen stämma?

Skitsamma, det får vara hur det vill med den saken, det spelar ingen roll. Jag har bestämt mig. Jag ska skriva en monolog som får varenda jävla människa i det här landet att vakna, varenda jävla idiot att se. Jag ska vända en värld. Akta er, för fan! Nu är det krig!

Underbart att vakna upp på morgonen efter en fest och vara pigg: ingen ångest, inga genomgångar av vad som sagts eller gjorts.

Rockn’roll på riktigt!

15

Haag_Inte mer a n fullt_inlaga.indd 15

08-06-19 08.18.55