9789152632376

Hej och v채lkommen till Allhelgonam채ssan

Hej och välkommen till

Allhelgonamässan else blomgren • olle carlsson

© Else Blomgren, Olle Carlsson och Verbum Förlag 2009 Samtliga bibelcitat ur Bibel 2000 © Svenska Bibelsällskapet Omslag och grafisk form: Åsa Ulfvebrand Omslagsbild: Images.com/Corbis/SCANPIX Tryck: Grafiska Punkten, Växjö 2009 ISBN 978-91-526-3237-6 Verbum Förlag AB • Box 22543 • 104 22 Stockholm www.verbum.se Verbum Förlag ger ut böcker och musik under namnen Verbum och Cordia.

Innehåll Förord 12 Kommentar och tack Inledning 16

14

Del I Allhelgonamässans uttryck och förutsättningar Kapitel 1 • Bönegruppen som började fira mässa Den första bönegruppen

20

Samtalsgruppen i Allhelgonasalen Den första Allhelgonamässan Oväntat motstånd

23

25

26

Kapitel 2 • Praktiska ramar för Allhelgonamässan Förberedelser och samordning Kyrkorummet

Bibeltexter Kyrkoåret

33

33 34

35

Barn i mässan Kollekten

28

28

31

Piano istället för orgel Ingen agenda

20

35

36

Reklam för mässan

37

Media och mässan

38

5

39

Kapitel 3 • Allhelgonamässans utformning Vem kommer till Allhelgonamässan?

Innan mässan börjar

39

40

Gudstjänstvärdar, sen ankomst och rökpaus De olika momenten i Allhelgonamässan Efter mässan

41

42

59

Kapitel 4 • Delningar Delning 1

60

Delning 2

62

Delning 3

65

Delning 4

67

Delning 5

69

60

Kapitel 5 • Predikan och tilltalet Att tala naturligt

72

72

Predikan i Allhelgonamässan Kapitel 6 • Förhållningssätt

73

77

Anonyma Alkoholister och 12-stegsprogrammet

77

Principer i Allhelgonamässan som är inspirerade av AA Att hjälpa andra

80

81

Att se sin egen sårbarhet och fokusera på sin egen förändring Vi behöver varandra – gemenskapen som helande kraft Delaktighet

86

Kapitel 7 • Allhelgonamässan och prästen

90

Att släppa kontrollen och öppna dörren för det oväntade

6

85

95

83

Del II Allhelgonaverksamheten Kapitel 8 • Helande gemenskap Självmordet

101

Själavårdsgrupperna Öppen kyrka Andakter

100

102

109

109

Café Helga

110

Bibelsamtal

112

Verksamhetsgrupper Helga secondhand Arbetsträning

112 113

114

Verksamheten gör sommaruppehåll

115 116

Kapitel 9 • Allhelgonaverksamhetens organisation En kulturkrock

116

En organisk process

117

Principer för samtalsgrupper och övriga möten Konfliktlösning

119

121

Arbetsledarens roll

122

Frivilliga medarbetare

123

Anställda medarbetare

126

Del III Allhelgonamässan och den kristna tron Kapitel 10 • Allhelgonamässan, trosbekännelsen och andra religiösa traditioner

130

Upplysningen förändrar kristen tro Två stora strömningar

132

132

7

Allhelgonamässan och trosbekännelsen

134

Allhelgonamässan, andra religioner och andliga strömningar 137 Allhelgonamässan och nyandligheten

139 142

Kapitel 11 • Allhelgonamässan och Bibeln Historiekritisk bibelforskning Liberalteologin

143

144

Bokstavstrogen bibelsyn

144

Bibeln i Allhelgonamässan Bibeln som etisk vägledning

146 151

Kapitel 12 • Teologin i Allhelgonamässan

153

En ond människa och en straffande gud

153

En trasig värld

156

Människan i kris

158

Människans behov av försoning, helande och mening Relationen mellan Gud och människa behöver omtolkas Människans destruktiva sida

161

Nödvändigt med nya bilder av vem Gud är Ett radikalt kärleksbudskap

165

167

Sammanfattning av Allhelgonamässans teologi Kapitel 13 • Vad är frälsning?

Helvetesläran

178

179

Luthers rättfärdiggörelselära

182

Väckelsekristendom och frälsning

186

Allhelgonamässan och frälsningstanken

8

187

176

160 160

Del IV Öppna kyrkan Kapitel 14 • Uppgörelse med auktoritära uttryck Bakgrunden till Svenska kyrkans kris

192

193

Allhelgonamässan ett exempel på en möjlig väg

203

Uppgörelse med auktoritära och föråldrade uttryck Kyrkan behöver be om förlåtelse

Framtidens prästroll och församlingens liv 10-punktsprogram

206

214 216

221

Bilagor Vägledning för andakt i allhelgonaverksamheten Psalmer som sjungs i Allhelgonamässan Anonyma Alkoholisters 12 steg

226

228

230

Anonyma Alkoholisters 12 traditioner

232

9

Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra.

Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra.

Alla skall förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek.

Joh 13:34–35

11

Förord När den här boken publiceras har vi klivit ur det dagliga arbetet i Allhelgonakyrkan. Det här är vår berättelse och ett dokument som beskriver de grundläggande tankar och principer som vi menar har möjliggjort den helt oväntade väckelse som uppstått i Allhelgonakyrkan på det kulturradikala Södermalm. Det är berättelsen om en liten undanskymd träkyrka dit hundratals sekulariserade stockholmare varje söndagskväll under tio års tid vallfärdat för att fira en enkel kristen gudstjänst. Det har varit angeläget för oss att redogöra för denna erfarenhet, för att visa att något så ovanligt som det som hänt i Allhelgonakyrkan inte har skett av en tillfällighet utan är resultatet av ett mycket medvetet och konsekvent förhållningssätt.

Allhelgonamässan är ett verk av hundratals människor och olika röster och vi har inget särskilt tolkningsföreträde, men det som urskiljer oss är att vi stått kvar när andra kommit och gått. Det har därför blivit vi två som dels blivit tongivande och dels kommit att stå som företrädare för det förhållningssätt, den männi­ skosyn och den teologi som fanns i den ursprungliga bönegruppen och som är den linje vi konsekvent har fortsatt att driva. Vi vill också påstå att den vänskap, arbetsgemenskap och samsyn som utvecklats mellan oss två under dessa år, och som ibland blivit ifrågasatt, har varit nödvändig för att skydda och förverkliga den vision som vi kommit att dela.

12

Vi känner en djup tacksamhet till den kärleksfulla kraft som burit oss igenom alla dessa år av turbulens och låtit oss vara en del av något så tillfredsställande. Vi vill tacka alla människor i Allhelgonamässan som tagit sig tillbaka till livet och rest sig upp och som visat att den enda sanna styrkan finner vi först när vi fallit. Kristendomens sanning som alltid varit en förargelse för den ”fina” kyrkan är att Gud visar sig i det svaga, i det föraktade och det ofullkomliga.

Tack alla brustna, storslagna, härliga, vackra, skeva och ofullkomliga människor som skapat denna mötesplats. Glöm aldrig att kyrkans djupaste innebörd är att vi skall finnas till för varand­ra och bära varandras bördor.

Stockholm i juni 2009 Else Blomgren och Olle Carlsson

13

Kommentar och tack I den här boken talar vi ibland om oss själva i tredje person vilket kanske kan upplevas som lite konstigt, men eftersom vi skrivit boken tillsammans var det den enda lösningen. Det är också viktigt att tydliggöra, att när vi i boken talar om ”vi” så är det vår egen uppfattning vi avser, inte någon generell ståndpunkt som allhelgonasammanhanget intar. När det handlar om principer och förhållningssätt som är grundläggande för Allhelgonamässan och den övriga allhelgonaverksamheten, så framgår detta tydligt i texten. ”Vi” används också ibland synonymt med ”vi människor” eller ”mänskligheten”, vilket framkommer av sammanhanget.

Ett begrepp som används regelbundet i boken är sekulariserad.

Vi talar ganska ofta om ”sekulariserade människor” i relation till den kyrkliga institutionen. Ordet sekulariserad kommer av det latinska saecularis som betyder ungefär ”det som hör till sek­ let”. Begreppet används generellt för att beskriva ett samhälle som inte grundar sina lagar på religionen, eller individer som inte baserar sin verklighetsuppfattning på religiösa antaganden.

Sverige är ett sekulariserat land och i en bemärkelse är de flesta människor i vår kultur mer eller mindre sekulariserade, även kristna, då flertalet bejakar en verklighetsuppfattning som utgår från vetenskapliga rön av olika slag. Men den kristna kyrkan utgår också ifrån att det finns en högre makt som ligger

14

bakom tillblivelsen av världen och står i den bemärkelsen i ett spänningsförhållande till den sekulariserade kulturen.

Kyrkan har förlorat sin förankring i det svenska samhället och vi försöker med den här boken bland annat belysa det glapp som vi menar finns mellan hur kyrkan uttrycker och gestaltar kristen tro och den sekulariserade människans värderingar och livssyn. Den unika erfarenhet som Allhelgonamässan representerar är att sekulariserade människor där hittat en tolkning av kristen tro som öppnat upp för ett bejakande av kristendomen.

Det är så många som är värda att uppmärksammas utifrån sitt engagemang och arbete i Allhelgonaverksamheten. Ingen nämnd, ingen glömd. Det finns dock en person som vi ändå skulle vilja rikta ett särskilt tack till och det är Thorbjörn Larsson, Ersta diakonis förre direktor. Han har under alla år rakryggat stöttat Allhelgonamässan och verksamheten, och utan hans aktiva stöd hade Olle aldrig blivit kyrkoherde.

När det gäller boken vill vi tacka Göran Agrell för hans engagerade och inspirerande faktagranskning och vi vill också tacka Dan Melander som läste manus i ett viktigt skede och gav oss värdefulla och utmanande synpunkter. Sist men inte minst vill vi även rikta ett tack till vår förläggare Kristina Wänblom på Verbum, för hennes förståelse för våra pressade tidsscheman och hennes tålamod med våra sent inkomna manus.

15

Hej och välkommen till Allhelgonamässan och speciellt välkommen till dig som är här för första gången.

Välkommen du som tvivlar, du som söker, längtar, hoppas och tror att det finns en makt större än vi själva, en kraft att ösa ur när vår egen tagit slut.

Hit är alla välkomna, oavsett trosuppfattning eller avsaknad av trosuppfattning.

Vad du än gjort eller kommer att göra så är du välkommen.

Oavsett hur mycket du hatar dig själv, oavsett hur illa du gjort dig själv, dina barn, din partner, dina föräldrar, dina syskon, dina vänner, så är du välkommen.

Jag hälsar dig speciellt välkommen som inte känner dig välkommen, som betraktar livet och människorna omkring dig med misstänksamhet.

Jag hälsar dig speciellt välkommen som tycker att du är förmer än andra,

16

och hyser förakt för dina medmänniskor.

Jag hälsar dig speciellt välkommen som upplever dig själv så värdelös, ful och otillräcklig att du korsar gatan för att slippa träffa någon du känner.

Vi söker inte konsensus, vi behöver inte vara överens.

Vi är inte här för att klubba igenom några gemensamma beslut, och vi är inte här för att stifta lagar.

Vi är här för att vi har en andlig längtan, för att vi lever med frågorna, för att vi saknar svaren, för att vi är människor!

Vi har ingen katastrofplan om något oväntat skulle inträffa, men vi befinner oss här tillsammans och vi har inte längre till varandra än att vi kan känna värmen från varandras kroppar i bänkarna.

Det är inte lång väg att sträcka ut handen, om någon skulle falla.

Varmt välkomna!

Inledning Allhelgonamässan maj 2004 Carl Ekdahl

17

Del I —

Allhelgonamässans uttryck och förutsättningar

KAPITEL ETT

Bönegruppen som började fira mässa

Den första bönegruppen Allhelgonamässan har sitt ursprung i en liten bönegrupp som Olle initierade tillsammans med några vänner i Stockholm hösten 1995. Efter flera års fruktlösa försök att komma tillrätta med sitt alkoholmissbruk hade Olle samma år genomgått en så kallad Minnesotabehandling för alkoholister på Nämndemansgården i Skåne. Denna behandling har sin utgångspunkt i Anonyma Alkoholisters 12-stegsprogram. Olle var redan före behandlingen väl insatt i 12-stegsprogrammet och dess pedagogik. På 80-talet var han en av dem som introducerade denna behandlingsform i Sverige. Han hade också under många år arbetat som etisk rådgivare på behandlingshemmet Noor i Knivsta.

Det var när Olle återvände till Stockholm efter behandlingen som bönegruppen började samlas på morgnarna, två–tre dagar i veckan. Man hade ingen speciell möteslokal utan träffades hemma hos varandra. Ofta blev det hos Olle i hans lägenhet i

20

Vasastan. Inspirerade av Anonyma Alkoholisters principer och mötesform satt man runt köksbordet och bad tillsammans och delade med sig av sina liv.

Samlingen inleddes med några minuters tyst kontemplation då var och en försökte släppa taget om det som varit för att istället bli närvarande i stunden. Man påminde sig också om varför man kommit till gruppen. Därefter påbörjades en delningsrunda där alla fick utrymme att sätta ord på det som var svårt, men också berätta om det som kändes vackert och hoppfullt i livet.

En viktig princip var att det skulle vara en självhjälpsgrupp utan ledare. Man turades därför om att leda samlingen och den som ledde gruppen för dagen fördelade ordet så att alla fick möjlighet att säga något och att tala till punkt utan att bli avbruten. Det fanns en överenskommelse i gruppen att ingen skulle kommentera eller komma med synpunkter på vad någon annan berättade. Att deltagarna inte avbröt och kommenterade varandra skapade en anda av acceptans och respekt. Detta förhållningssätt är hämtat från 12-stegsprogrammet. Det fanns dock utrymme för att ge viss feedback när alla berättat klart, men då handlade det inte om att ge råd utan om att berätta om vilka tankar det man hört väckt hos en själv. Den grundläggande principen var att deltagarna skulle undvika att börja diskutera och argumentera med varandra.

När delningsrundan var över lästes en kort bibeltext, ofta ur Psaltaren eller någon annan andaktstext och den som ville

21

kunde då dela med sig av någon tanke eller reflektion kring den upplästa texten.

Gruppen avslutade med bön. Först gavs utrymme åt en stunds fri bön, då var och en bad tyst för sig själv eller formulerade sin bön högt inför gruppen. Det var både förtvivlade böner om att få hjälp med det som kändes tungt och ord av tacksamhet för att livet började se lite ljusare ut. Därefter övergick man till att be Fader vår tillsammans. Fader vår består enligt Martin Luther av sju korta böner. Man läste en bön i taget och lämnade sedan plats för tystnad efter varje bön, så att var och en kunde meditera över innehållet. ”Fader vår som är i himmelen, helgat varde ditt namn”, tystnad och kontemplation, ”tillkomme ditt rike”, tystnad och kontemplation och så vidare. När man arbetat sig igenom hela Fader vår på detta sätt läste man slutligen Guds välsignelse tillsammans. Hela sammankomsten tog ungefär en timme.

Gruppen var inte stängd och ytterligare några personer bjöds in att delta. Sakta men säkert blev gruppen större. Några kom och gick och det var inte alltid samma deltagare varje gång, men formen förblev densamma. Gruppen var noga med att behålla den strama strukturen så att samlingarna inte skulle urvattnas till att bli enbart en stunds social samvaro.

Fröet till det som sedan skulle bli Allhelgonamässan började gro i denna lilla bönegrupp, där det som förenade deltagarna var en längtan och ett behov av en varaktig livsförändring. Ge-

22

nom att alla delade med sig av sin sårbarhet och utsatthet, sin rädsla och sina tvivel, uppstod i gruppen en djup vänskap och andlig gemenskap.

Samtalsgruppen i Allhelgonasalen Olle hade vid denna tid ett vikariat i Vantörs församling, men då en prästtjänst blev ledig i Katarina församling på Söder där Olle varit anställd på 80-talet, bestämde han sig för att söka den. På grund av sina tidigare alkoholproblem tog han kontakt med kyrkorådets ordförande för att höra om detta skulle utgöra något hinder. Ordföranden försäkrade att alla i kyrkorådet skulle uppskatta om han sökte tjänsten och att han med största säkerhet i så fall skulle erbjudas den. Olle fick tjänsten och i mars 1996 höll han sin inträdespredikan i Katarina kyrka.

Senare samma år startade han och två vänner från bönegruppen en samtalsgrupp i Allhelgonakyrkan, ett initiativ som den dåvarande kyrkoherden i Katarina församling helhjärtat bejakade. Deltagarna i bönegruppen och en del andra vänner bjöds in. Gruppen började träffas på söndagarna i församlingssalen under kyrkan och man utgick från samma enkla och strama ordning som i bönegruppen. Ganska snart anslöt sig fler till gruppen och det dröjde inte länge förrän det var ett tjugotal personer som återkom varje söndag. Ramen blev nu ännu viktigare, eftersom gruppen var större och det var flera som inte kände varandra. Bland deltagarna fanns en stor skillnad i tro,

23

erfarenhet, social bakgrund och livssituation. Det fanns bland annat några så kallade ”brända barn” från stränga frikyrkomiljöer, någon som var inspirerad av New Age-rörelsen, någon som precis slutat knarka, någon som gick igenom en livskris och så vidare. Det som förenade dem som deltog var en längtan att fördjupa det andliga sökandet.

Bönegruppen hade varit en självhjälpsgrupp där man turats om att leda samlingarna, men i samtalsgruppen blev det Olle som kom att leda mötena varje söndag. Eftersom alla inte kände varandra och flera i gruppen var ovana vid att leda sammankomster blev det enklare så. Nackdelen med detta var att gruppen blev beroende av Olle.

Genom att gruppen höll fast vid principerna att inte avbryta och kommentera varandra utvecklades en stor respekt och tolerans för de olikheter som fanns i gruppen. Det fanns av naturliga skäl ett behov av trygghet i gruppen och därför uppstod en önskan hos några att man inte skulle ta in nya deltagare. Man enades ändå om att behålla gruppen öppen. Några lämnade efter ett tag gruppen och andra dök bara upp då och då. Det gjordes aldrig några försök att övertala någon att stanna kvar. Genom att man inte kommenterade eller diskuterade varandras berättelser undvek man att bli en terapigrupp. Den strikta ramen motverkade också att man förvandlades till enbart en social gemenskap.

Fokus för gruppen var deltagarnas andliga behov och ingenting annat. Gudsbehovet först och gemenskapen som en följd av det.

24

Den första Allhelgonamässan Vid den här tiden stod Allhelgonakyrkan ofta tom. På söndagarna klockan elva firades en traditionell högmässa med ett alltmer tynande antal besökare. Då och då firades även sinnesrogudstjänster, som var relativt välbesökta. Kyrkan användes också regelbundet till församlingens stolthet – kammarmusikverksamheten. I övrigt var kyrkan tom på både människor och verksamhet. En lycklig omständighet skulle det visa sig.

När samtalsgruppen träffats regelbundet under drygt ett år uppstod ett behov av förändring. Deltagarna ville på något sätt gå vidare med gruppen och utveckla den. Det väcktes ett förslag om att börja fira en mässa tillsammans och flera i gruppen tyckte att det kändes som en naturlig fortsättning. Alla var dock inte positiva till att delta i en kristen gudstjänst och lämnade gruppen.

De som var kvar bestämde sig för att börja samlas på söndagar klockan 18 för att fira en enkel mässa. Gudstjänsten fick namnet ”Allhelgonamässan” av det enkla skälet att mässan skulle firas i Allhelgonakyrkan. Man ville inte ha något konstruerat namn i ett försök att locka folk. En januarikväll 1998 slogs dörrarna upp till den första Allhelgonamässan. Det hade inte varit någon större planering. När man i gruppen enades om ordningen för Allhelgonamässan utgick man från det som i den svenska kyrkohandboken kallas för ”veckomässa”. Några få moment som inte kändes relevanta togs bort och från sinnesrogudstjänsten

25

lånades ”delningen”, en personlig berättelse om något avgörande eller viktigt i en persons liv, utan krav på ”happy end”. Samtalsgruppen hade varit en delningsgrupp så det kändes naturligt att behålla detta moment. Men den övergripande strukturen i mässan var identisk med en enkel veckomässa.

En av deltagarna i samtalsgruppen hade tagit på sig ansvaret att inleda mässan, en annan att leda mässans deltagare i några enkla välkända psalmer och sånger. Psalmerna ackompanjerades på piano och transponerades så att alla kunde sjunga med.

Olle tog hand om nattvarden och predikan. Det hela var mycket anspråkslöst. Det fick bli som det blev, ett arv som vårdats väl sedan dess. Det stod klart från början att det fanns en stark attraktionskraft i det personliga och naturliga tilltalet, den enkla formen och i det vemodiga tonspråket som kom att karakterisera mässan.

Oväntat motstånd Eftersom Allhelgonamässan uppstod som en utveckling av en samtalsgrupp och inte som ett projekt bland de anställda fanns det under de första åren en otydlighet om och i vilken utsträckning Allhelgonamässan var en del av Katarina församling. Hos vissa av dem som var drivande i allhelgonasammanhanget fanns en tydlig uppfattning att Allhelgonamässan inte var bunden till Katarina församling, utan att man bara lånade Allhelgonakyrkan för att fira mässa. Olle delade dock inte denna uppfattning.

26

Han var anställd i Katarina församling och varken ville eller kunde bedriva ett helt eget projekt som låg utanför hans tjänst som präst i Svenska kyrkan. Även bland de anställda och förtroendevalda fanns frågetecken huruvida Allhelgonamässan var en del av Katarina församlings verksamhet eller inte, kanske framför allt för att den uppfattades som så annorlunda och för att de anställda kantorerna och kyrkvärdarna inte kunde hävda sina etablerade roller i Allhelgonamässan.

Förmodligen var det denna otydlighet som gjorde att det uppstod svårigheter när man ville börja fira mässan regelbundet i Allhelgonakyrkan på söndagskvällarna. Vissa söndagar spelades det kammarmusik klockan 18 och ledningen för Katarina församling ville inte under några omständigheter flytta på detta evenemang. Av okänd anledning gick det heller inte att i förväg få veta vilka söndagar som kammarmusiken behövde kyrkorummet, vilket medförde att Allhelgonamässan under det första året helt enkelt fick flytta ner i församlingssalen under kyrkan de söndagskvällar då det skulle vara kammarmusik i kyrkorummet. Det var inte förrän en inflytelserik person som brukade delta i Allhelgonamässan klev in i kyrkan en söndagskväll när det var kammarmusikkonsert och låtsades bli bestört över att det inte firades någon Allhelgonamässa, som en förändring kom till stånd. Personen hotade med att gå till biskopen med frågan och redan veckan därpå kunde Allhelgonamässan börja firas regelbundet varje söndag kl 18 i kyrkorummet.

27