9789188291141

N

. SN

.

V

E

BB L Ä ST

A

RSIO

Morden i Sandhamn VILJA

Vilja förlag info@viljaforlag.se www.viljaforlag.se

TL

Ä ST

N E

X

.

.

I VÅ

Sidantal: 186 Lättlästnivå: X-Large Lix: 20

L ÄT

Titel: I farans riktning Författare: Viveca Sten Omslag: Johan Petterson Boken är en bearbetad version av I farans riktning, utgiven på Forum bokförlag 2013.

Bearbetning: Maria Bohlin © 2016 Viveca Sten och Vilja förlag Första upplagan 2016

LARG

ISBN 978-91-88037-88-6 På vår hemsida finns arbetsmaterial till boken.

Det är fritt att ladda ner, utan kod eller inlogg.

VIVECA STEN

I farans riktning Bearbetning: Maria Bohlin

Vilja fรถrlag

Personer du möter i denna bok: Jeanette Thiels, journalist Alice Thiels, Jeanettes dotter Michael Thiels, Jeanettes före detta man Petra Lundvall, Michaels flickvän Thomas Andreasson, polis i Nacka Margit Grankvist, polis i Nacka Aram Gorgis, polis i Nacka ”Gubben”, polischef i Nacka Anne-Marie Hansen, god vän och granne till Jeanette Bertil Ahlgren, granne till Jeanette Carl-Henrik Sachsen, rättsläkare Pauline Palmér, ledare för Nya Sverige, en främlingsfientlig organisation Peter Moore, Paulines assistent

Kapitel 1 (Julafton) Det var julafton. Vinden blåste hårt.

Det var minst tio grader kallt.

Jeanette satt på båten till ön Sandhamn. Hon kände sig ledsen.

Tårarna rann.

Hon mådde illa. Hon hade inte ätit någon mat på länge.

Jeanette tänkte på sin dotter Alice som bodde hos sin pappa.

3

Igår hade dottern bett henne fira jul med dem. Men Jeanette sa nej.

Alice blev väldigt besviken.

Jeanette firade inte jul med dottern förra julen heller. Då var hon på jobb i Iran och gjorde hemliga intervjuer med kvinnor.

Jeanette arbetade som journalist.

Hon skrev reportage för olika tidningar i Sverige. Om orättvisor och människor i krig.

Reportaget om kvinnorna i Iran publicerades senare i en kvällstidning.

4

Jeanette älskade sitt jobb även om det var svårt.

Så hörde hon att ljudet i båtens motor förändrades. Hon förstod att de närmade sig land.

Jeanette skulle bo på Sandhamn hela julen. Hon skulle röja i sin mormors stuga på ön.

Sedan kunde hon och Alice vara i stugan hela sommaren.

När båten lade till vid bryggan tog Jeanette sin väska och steg av.

5

Hon gick mot Seglarhotellet där hon hade bokat rum.

Flickan bakom disken hade tomteluva på sig. Hon gav Jeanette nyckeln till ett rum i ett annat hus.

– Jag hoppas att du inte är rädd för mörkret. Det är bara du som bor där, sa hon. Du måste förresten boka bord till middagen. Klockan åtta, blir det bra?

Jeanette nickade. Hon var trött och mådde illa igen.

Om jag vilar en stund mår jag säkert bättre sedan, tänkte hon.

6

Kapitel 2 Jeanette vaknade. Det tog någon sekund innan hon kom ihåg var hon var.

Klockan var nästan åtta. Hon måste gå och äta. Men hon mådde mer illa nu. Hon hade kramper i magen och kände sig ännu tröttare.

Jeanette gick in i badrummet och sköljde ansiktet med kallt vatten.

7

Händerna darrade. Jeanette såg sig i spegeln. Hon var blek.

Hon öppnade väskan för att ta fram datorn, men den var inte där.

Hon var säker på att hon lagt ner den innan hon åkte. Det måste hon ha gjort!

Hon fick panik. Hon letade i väskan och tömde den upp och ner.

Alla saker, kläder och mediciner föll ner i stolen.

Men ingen dator.

Hade hon glömt den hemma? Hon var ju så chockad när hon åkte.

8

Hon tänkte på mötet tidigare på dagen.

De hårda orden: ”Du kommer att ångra dig om du inte låter bli.

Förstår du det? Jag kommer att krossa dig.”

Jeanette hade svarat att hon hade flera kopior av texten. Att Alice hade en av dem.

Nu ångrade hon att hon sagt det.

Hon måste hämta USB-minnet som hon gett till Alice.

Hon skulle göra det direkt efter jul.

9

Jeanette öppnade dörren och gick ut. En kall vind blåste mot henne.

Hon kunde nästan inte stå rak.

Det var svårt att se också. Bara en svag lampa lyste upp vägen mot hotellet.

Vid varje steg sjönk hon djupt ner i snön.

Hon blev yr igen, och lutade sig mot en gatlykta.

Plötsligt var hon tvungen att kräkas.

Vad är det som händer? tänkte hon.

10

Jeanette föll på knä. Hon orkade inte stå upp längre.

Hon kröp fram i snön.

– Snälla, viskade hon. Hjälp.

Sedan blev allt svart.

11